Om konflikter i Konflikt

Klicka på textrutan för att komma till programmet.

Jag lyssnade på programmet Konflikt i Sveriges Radio.

Programmet är ett vällovligt, nog så ambitiöst försök att i någon mån belysa och diskutera de konflikter och problem som uppstår när massor av människor av olika etniciteter, språk, religiösa och kulturella bakgrunder under kort tid kommer till ett litet, lugnt och fredligt land med ett folk som inte alls är vant vid att hantera konflikter. De kommer hit från icke demokratiska länder utan fungerande samhällssystem och där gamla klan- och hedersbegrepp är i högsta grad levande och där konflikter kan lösas med våld.

Var och en kan själv lyssna på programmet och bilda sig en egen uppfattning om vad som sägs, och kanske också i viss mån om vad som inte sägs. Så här tänker jag, och då fokuserar jag i första hand på avsnittet som handlade om konflikter på asylboenden och att kristna asylsökande trakasseras av islamister. I det avsnittet medverkade Nuri Kino, journalist men idag främst företrädare för organisationen A Demand For Action (som han grundade för snart två år sedan) och Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör och operativ chef på Migrationsverket. Ämnet de diskuterade hade rubriken:

Behövs det särskilda boenden för kristna? Är det ens förenligt med svensk lag? 

Båda debattörerna var överens om att det finns problem på asylboendena, både på grund av den stora trångboddheten och den långa väntan på beslut i asylärendet; men också på grund av olika bakgrund och fientligheter som man (givetvis) har med sig från sina hemländer. Nuri Kino framhöll det problem som han också skrivit flera artiklar om (se nedan), nämligen islamisters trakasserier, hot och regelrätta våld mot kristna asylsökande. Kristna asylsökande som ju flytt från just islamisters våld och nu tvingas bo på samma boende som sina plågoandar, inte sällan rentav i samma rum, vilket inslaget med de två kristna kvinnorna i programmet visade.

Och det är här som det händer, det som gör att man inser att Sverige riskerar att bli ett nytt våldsamt ”Mellanöstern” i Norden (till skillnad från sina nordiska grannländer). I Sverige finns ingen djup kunskap, ingen egen känsla för vad krig och svåra konflikter är och för hur länge (flera generationer) minnet av det lever kvar, vilket finns i de tre övriga nordiska länderna.  Svenskarna kan därför inte i sitt innersta känna – och nu talar jag om just att känna – hur det är att ha varit utsatt och även att ha utsatt andra människor för förföljelse och dödande. Det är därför Nuri Kino och Mikael Ribbenvik inte når fram till varandra och får stå som symboler för ”svenskarna” och ”vi andra”. Så här:

Nuri Kino förordar särskilda boenden för trakasserade asylsökande kristna.
Mikael Ribbenvik säger absolut nej.

Mikael Ribbenviks inställning är ungefär att:

Vi kan inte ha separata boenden för människor på grund av att de har olika religion, vi separerar inte människor på det sättet i Sverige.

Han tror att den svenska ”värdegrunden” och det eviga tutandet om ”alla människors lika värde” är något heligt och oomkullrunkeligt. Så inte ens när kristna hotas som de två kvinnorna gav en glimt av i programmet, vill man rucka på dessa heliga svenska principer. Ens om det innebär stort lidande och även livsfara för – i detta fall – kristna som flytt hit. För det är ju, enligt Ribbenviks och många andra svenskars syn, diskriminering. Och diskriminering är bland det värsta man kan bli anklagad för att medverka till, därför får de kristna hellre fara illa än att man låter dem bo tryggt.

Nuri Kino framhåller däremot att:

Vi måste ha separata boenden för kristna asylsökande eftersom de hotas och trakasseras och även utsätts för våld av islamister på asylboenden i Sverige. Det är inte acceptabelt att de ska tvingas leva i skräck bland de människor de har flytt ifrån.

Hans utgångspunkt är att människors hälsa och liv ska skyddas och vidhåller att separata boenden måste inrättas.

Kommentar: Ribbenvik och andra med hans åsikt ställer ”den svenska värdegrunden” och det ständigt upprepade ”alla människors lika värde” mot Kinos och andras ”människors liv måste skyddas, det går före allt annat”.

Det finns inget som helst ”diskriminerande” eller på annat sätt orätt eller fel i att ha separata boenden för asylsökande som kommer från konfliktområden där en grupp människor flyr från en annan. Det ska vara tydligt och klart att det gäller under asylprocessen, inte när/om man får uppehållstillstånd. Under den nu mycket långa asylprocessen måste man i Sverige (som i andra länder) sätta in skarp samhällslära på alla asylboenden med obligatorisk närvaro. Personer med kunskap och auktoritet måste förmedla det svenska samhällets grundvärderingar och det måste sägas klart och tydligt att den som inte är beredd att omfatta dem inte har i detta land att göra. De kan inte bli en del av landet om de inte inser och tar till sig just det som Ribbenvik och andra framhåller, att alla har rätt att vara sig själva, att vi har religionsfrihet och att alla har rätt till sin tro, att män och kvinnor är jämställda och jämlika, att det är förbjudet att slå sina fruar (!) och sina barn etc, etc, etc.

Men fram till dess att de som söker asyl får beslut om utvisning eller uppehållstillstånd – vilket kan ta långt över ett år – är det inte på något sätt diskriminerande eller ett brott mot ”alla människors lika värde” att förföljda och hotade ges möjlighet till ett tryggt boende.

© denna blogg.

Finland. ”Han sa också till reportern att EU-medborgare själva kan börja emigrera på grund av flyktingkrisen och det försvagade socioekonomiska läget.”

Klicka på textsidan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

Putin uppmanar FSB att kontrollera flyktingströmmarna

Rysslands president Vladimir Putin säger att säkerhetstjänsten bör skärpa kontrollen av flyktingströmmar både till Ryssland och till Europa genom Ryssland.

Finlands regering har varit orolig över att det kommit asylsökande från Ryssland till gränsövergångarna i norr. I går rapporterade ryska medier att FSB hade gripit 26 afghanska flyktingar i staden Kandalaksha i Murmanskområdet (läs Finland. ”Den ene har haft en hög position inom Afghanistans säkerhetstjänst och den andre har haft en post inom överåklagarämbetet.”). Afghanerna sades befinna sig i landet illegalt och ha varit på väg till Finland för att söka asyl.

Putin anmärkte att flyktingkrisen började långt innan Ryssland påbörjade sin militära operation mot terrorismen i Syrien. Ryssland har i västsammanhang misstänkts för att utnyttja flyktingsituationen för att utöva påtryckningar på EU. Putin framhöll också att en stor andel av de flyktingar som fastnat vid gränsen mellan Grekland och Makedonien är från Afghanistan.

– På vilket sätt har det något samband med Rysslands aktioner i Syrien? Det har inget överhuvudtaget att göra med dem, sa Putin.

Tidigare idag (26 februari) varnade chefen för Rysslands migrationsverk FMS, Konstantin Romodanovski,för att EUs emigrantsituation kan påverka Ryssland. Enligt Romodanovski kan flyktingar från Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien antingen sikta in sig på att ta sig till Ryssland eller använda Ryssland som genomgångsland för att ta sig till europeiska länder. Han sa också till reportern att EU-medborgare själva kan börja emigrera på grund av flyktingkrisen och det försvagade socioekonomiska läget.
——————————
Enligt Putin hindrades förra året över 400 agenters och säkerhetstjänstemäns verksamhet och 23 av dem ställdes inför rätta.

© Översättning Merit Wager.

 

 

 

 

Det borde inte behövas, men…

Klicka på bilderna för att förstora dem.

 

 

 

 

 

HBTQ-certifierat boende, boende för kristna asylsökande, boende enbart för ensamkommande asylsökande minderåriga flickor – det borde inte behövas i Sverige, men…

 

Många blåögda – en stor andel av politikerna som är ansvariga för landet Sverige och dess folk och många journalister m.fl. – tror i sin naivitet att asylboenden för olika kategorier enligt ovan inte behövs. De har av någon anledning satt på sig skygglappar som de vägrar ta av sig. De väljer att leva i tron att någon sorts ”helig ande” automatiskt sänker sig över varje hitkommande person från Mellanöstern och andra länder som asylsökande kommer från, och att demokrati, jämställdhet och respekt för andras religion automatiskt ingjuts i dem när deras fötter nuddar svensk mark och deras lungor inandas svensk luft. Och att män från – enligt vårt sätt att se – länder med förvriden syn på sexualitet upphör att trakassera kvinnor och att se våldtäkt som en rättighet (vilket många gör, men givetvis inte – brasklapp!!!! – alla). Denna politiska och mediala skygglappstro – eller rädsla för att tala om verkligheten för att man tror att det på något sätt är ”rasistiskt” – är inte bara förödande för landet och oss alla, det är också farligt. Långt farligare än att bli kallad det allt tommare ordet ”rasist”, ett ord som numera används som ett rent allmänt skällsord mot personer som inte tycker lika som man själv; ett ord som i Sverige inte längre används i sin faktiska betydelse.

Sverige är idag det mångkulturella land som så många arbetat hårt för att det ska bli. Det har fört med sig att svenskarna nu måste lära sig att leva på ett helt annat sätt än deras far- och morföräldrar och generationen före dem kämpat för att de ska få leva. För nu gäller helt andra beteenden, mönster, strukturer, människosyn och kulturella uttryck – många av dem sådana som aldrig någonsin tidigare har ansetts vara acceptabla. Jag behöver inte rada upp en massa exempel, de flesta möter det redan i sin vardag och om man inte gör det är det bara att läsa tidningar, lyssna på radio och se på tv så får man varje dag bevis för hur mycket Sverige har förändrats och att den tidigare så livsviktiga gemensamma värdegrunden inte längre existerar.

Därför – för att hitkommande givetvis inte som genom ett under genast anammar den svenska synen på homosexualitet, på kristnas rätt att existera, på öppenhet, yttrandefrihet, tätt och fel, jämställdhet mellan män och kvinnor och kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och sina egna liv etc – har vi nu mängder av bråk, oenigheten, respektlöshet, konflikter, krav på allehanda religiösa hänsyn och även samma typ av hot och hämnd och våld som är vardag i många av de asylsökandes ursprungsländer.

När det ser ut som det gör och landet inte längre är enat och står på samma grund utan det är – och blir – allt mer splittrat, ja då är det inte konstigt att det finns behov av segregerade boenden enligt ovan. Det är ytterst beklagligt att det är så, och det går helt emot den värdegrund Sverige tidigare har haft, men verkligheten är nu förändrad. När HBTQ-personer, när kristna som flytt IS-terror och annan förföljelse och när asylsökande flickor inte kan vara trygga och säkra på blandade boenden, då måste de skyddas. Det djupt tragiska är, att många har flytt från allt detta i sina hemländer och nu möter de samma hot och våld i landet de flytt till: Sverige.

•  Migrationsverkets HBTQ-certifierade asylboende – Migrationsverket den 17 juni 2015.
•  Nuri Kino om asylboende för kristna – Svenska Dagbladet den 6 februari 2016.
•  Österåker vill bara ta emot ensamkommande flickor – SVT den 16 februari 2016.

© denna blogg.

Finland. ”Var femte kan inte läsa och skriva ens på sitt modersmål och engelska talar som mest cirka 10 procent av de asylsökande.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

Arbets- och näringsministeriet: Endast ett fåtal av de asylsökande har ens någon yrkesutbildning

Bland dem som kom till Finland förra året var ca 25.000 i arbetsför ålder, av dem var knappt 4.000 kvinnor. Cirka 80 procent var unga i arbetsför ålder: 18 – 34 år gamla.

Statistiken över de asylsökandes utbildningsnivå är ännu inte helt klar, men enligt förhandsuppgifter från arbets- och näringsministeriet har tidigare uppskattningar som presenterats i offentligheten varit överoptimistiska.

– Det är inte särskilt många som har någon yrkesutbildning; de utgör endast cirka 10–20 procent. Andelen högutbildade asylsökande är klart under 10 procent, säger justitie- och arbetsminister Jari Lindströms specialmedarbetare Sakari Puisto. Dessutom kan var femte inte läsa och skriva ens på sitt modersmål och engelska talar som mest cirka 10 procent av de asylsökande.

– De vanligaste yrkena bland de asylsökande är kock, frisör och taxichaufför. Det finns också några tiotal läkare. Det finns stora behov för att klara integrationen. För att ta itu med den har man startat tvärministeriella (lite osäker på översättningen) arbetsgrupper, säger Puisto.

– Det finns också nya strömningar när det gäller integrationspolitiken. En majoritet av de asylsökande kommer från våldsamma förhållanden. Att omprogrammera dem blir tufft, men det måste lyckas, påpekar Puisto. När det gäller integrationen och att få jobb är en av faktorerna yrkeskunskap, men det är viktigt att också se på vilka områden det finns behov av arbetskraft och att ta reda på var det finns bostäder. Vi kommer att göra nya, djupgående kartläggningar av de asylsökande som beviljas uppehållstillstånd.

Puisto påminner om att bland dem som tidigare kommit till Finland från Mellanöstern och afrikanska länder har 30 procent fått arbete efter fem år och endast 40 procent efter tio år.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Biträdande polischef: ”Vi måste berätta sanningen.” (Om sexuella trakasserier och övergrepp).

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på BBC:s sajt (på engelska).

BBC har gjort ett reportage om hur man i Finland lär migranter att uppföra sig och skriver bland annat:

Migranter som anländer till Finland får undervisning i finländska värderingar och hur man ska bete sig mot kvinnor. Regeringen, som är oroad av det ökande antalet sexuella trakasserier och övergrepp i landet, vill försäkra sig om att personer från mycket konservativa kulturer lär sig vad de har att förvänta sig i sitt nya land.

”Så i Finland”, säger den energiska läraren Johanna, som får även den mest motvilliga eleven att engagera sig, ”kan man inte köpa en fru. En kvinna gifter sig med dig bara om hon vill för här är män och kvinnor jämställda.”

Hennes elever är alla nyligen anlända asylsökande och platsen är en asylmottagning inbäddad i snö i djupet av en finsk skog. Männen tittar på henne mycket intensivt. En del av de unga irakierna talar god engelska och nickar lätt. Andra, särskilt de lite äldre männen, stirrar på varandra med höjda ögonbryn när Johannas ord översätts till arabiska. Den enda kvinnan i lokalen, slöjbeklädd, ler svagt.

”Men man kan gå på disco med en kvinna”, tillägger Johanna glatt. ”Men kom ihåg att även om en kvinna dansar nära dig och är klädd i kort kjol så betyder det inte att hon vill ha sex med dig.”
——————————
På asylmottagningarna i Finland tar man undervisningen i kultur och traditioner på extremt stort allvar. Om män som kommer från mycket annorlunda och konservativa kulturer inte genast görs medvetna om att Finland har sina egna värderingar, seder och bruk som måste respekteras, kommer de aldrig att integreras, varnar Johanna.

BBC rapporterar också om att männen informeras också noga om finsk lagstiftning så att de vet vad som väntar dem om de rör vid kvinnor på ett oanständigt sätt. Vidare berättas om hur männen får veta att finska män deltar i hushållsarbetet och även om de stönar över det så ryggar de inte längre tillbaka när de ser en kvinnlig taxichaufför. Johanna berättar att sedan hon börjat hålla sina kurser i höstas har kvinnliga asylsökande ofta kommit till henne och klagat över att deras män inte behandlar dem på ”det finska sättet”.

Undervisningen backas upp av Inrikesministeriet och Polisen. Hösten 2015 dömdes tre asylsökande för våldtäkt i Finland och under nyårsafton skedde ett antal sexuella trakasserier och överfall liknande dem i Köln och Stockholm. Offren rapporterade att gärningsmännen såg ut att komma från Mellanöstern – något som biträdande polischefen i Helsingfors, Ilkka Koskimäki beslöt att gå ut till allmänheten med:

”Det är svårt att tala om”, medger han, medan vi sitter i en patrullbil som kör längs de isiga gatorna i staden. ”Men vi måste berätta sanningen. Ofta avslöjar vi inte en misstänkts etniska bakgrund, men de här händelserna, där skaror av unga, utländska män omringar en flicka på allmän plats och trakasserar henne har blivit ett fenomen.”

Polisbilen kör upp vid en asylmottagning där Koskimäkis polisteam håller liknande kurser för migranter som Johanna. En grupp migranter som står och röker på de snöiga trappstegen, iklädda flip-flops, rasslar snabbt in, uppenbart skärrade av polisens ankomst. En muskulös irakier i gymkläder närmar sig mig försiktigt och frågar mig i viskande ton varför jag tycker att jag behöver tre polismän som livvakter för att besöka asylmottagningen. ”Please”, bönar han, ”snälla du, tro inte att alla asylsökande är farliga för att det finns ett fåtal kriminella bland oss”.
——————————

Lektionen på asylmottagningen går mot sitt slut och de asylsökande ges i hemläxa att läsa på om Finlands jämställdhetslagar. När vi lämnar lektionsrummet skakar en irakisk man i färgglad bomberjacka min hand.

”Det är jättebra i Finland”, säger han. ”Men när jag gifter mig ska min fru vara hemmafru och laga den mat jag tycker om – och hon ska definitivt inte gå på disco.”

Kommentar: Den slapphet som råder i Sverige råder inte i Finland. Och att Polisen, som i Sverige, skulle börja ”mörka” vilka som begår grova brott för att de är asylsökande eller asylinvandrade, den tanken finns inte. Finland är ett demokratiskt och fritt land och där mörkas inte uppgifter som är av stor vikt för befolkningen att känna till. Det är det skattebetalande folket som betalar för Polisen, för att den ska upprätthålla lag och ordning och beivra och bekämpa brott så folket har ovillkorlig rätt att veta vad som sker i deras land.

Läs också:
Finland. ”Sexualbrott i parker och på gator var okända i Finland innan 32.000 asylsökande anlände till landet i fjol.” – 10 januari 2016

© Översättning Merit Wager.

Finland. ”Gamla europeiska värderingar, som respekt för människovärdet och att hjälpa nödställda, slår mot oss själva.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

 

Statsministerns specialmedarbetare: Förra årets miljon flyktingar är bara början

Enligt Antti Pentikäinen, statsministerns specialmedarbetare, ligger länder som är fientligt inställda mot Europa bakom flyktingkrisen. Han anser att många stater i Mellanöstern drar politisk nytta av flyktingströmmen.

Antti Pentikäinen som arbetar inom FN:s fredsmäklarnätverk, menar att det gångna årets mycket omfattande flyttrafik inte handlar om att enskilda människor i nöd flyr, utan om att de cyniskt används som vapen mot Europa. Pentikäinen utsågs till statsminister Juha Sipiläs specialmedarbetare gällande flyktingkrisen i/vid Medelhavet i höstas.

–Bakom människornas rörlighet ligger också stater som systematiskt försöker destabilisera situationen i Europa. Därför kan man i den här frågan inte vara naiv eller godhjärtad. Systemen måste repareras så att de som verkligen behöver hjälp får det. Övriga krafter ska riktas mot att utveckla närområdena, betonar Pentikäinen.

I en intervju i Yle Radio 1-programmet Kultakuume den 19 januari, riktade Pentikäinen  sina anklagelser mot de stater som stöder krigen i Irak och Syrien.

– Det är något som kan vara till deras fördel, att det kommer mycket människor till Europa.
——————————-
Pentikäinen anser att den inströmning av människor som vi sett under 2015 är liten i jämförelse med vad som kommer att komma i år. Enligt FN korsades Medelhavet förra året av mer än en miljon flyktingar och migranter.

– Alla tecken tyder på att det här bara är början. Det här året blir många gånger svårare. Som jag ser det slår gamla europeiska värderingar, som respekt för människovärdet och att hjälpa nödställda, mot oss själva. För att korrigera situationen kräver nu en realistisk bedömning, säger Pentikäinen.

© Översättning Merit Wager

 

Finland. President Sauli Niinistö: ”Den här situationen börjar påminna om en folkvandring.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt.

 

President Sauli Niinistö: – Den här situationen, som börjar påminna om en folkvandring, har skapat mycket diskussion inom regeringen. Vi har noterat att det har anlänt människor från nästan 30 länder till Finland. Då är det helt klart att vi inte talar om en flyttrörelse som orsakats av krigssituationen i Syrien eller Irak.

Enligt ryska medier ska en indisk man ha dött i en bil vid gränsen till Finland medan han väntade på tillstånd från Finland att gå över gränsen.

– Enligt uppgifter hade mannen inte fått tillstånd att ta sig vidare. Det här väcker naturligtvis frågor om vad det handlar om för tillståndssystem. Det är åtminstone inte fråga om ett finländskt tillstånd, kommenterar president Niinistö nyheten.

Mannen som väntade i bilen uppges ha blivit utan hjälp eftersom han inte hade en betald ledsagare med sig. Det här väcker enligt Niinistö frågor. Enligt honom har ett system med betalda ledsagare drag av människosmuggling.

– I fall det stämmer att det finns ett system med tillstånd och betalda ledsagare så väcker det allvarliga tankar, säger Niinistö.

Enligt Niinistö kommer det allt mer folk till Finland också från andra områden än krisområdena i Mellanöstern.

– Slutsatser kan alla dra själva.

Kommentar: Återigen klarspråk från Finland. Från högsta ort: landets president.

Jag vill slippa ha annonser på bloggen,
vilket jag lyckats undvika i snart 11 år).
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

Tack!

© denna blogg.

Finland. Hur hade det gått för vårt land om de unga männen ”flytt”?

På TV Finland visades idag, den 28 december, ett dokumentärprogram om Pilvenveikot (ung Molngossarna) på TV Finland. Pilvenveikot är en veteranförening för finska stridsflygare, grundad år 1976. I programmet berättar stridsflygarna om hur det var och om hur de inte för en sekund tänkte att de inte skulle lyda order och försvara sitt folk och sitt land – krigsveteraner som fortfarande lever – och man får se dokumentära inslag från kriget.

Reflektion: Jag funderar över hur det skulle ha gått för Finland, vad som hade hänt och hur det hade sett ut idag (också i Sverige, som knappast heller förblivit fritt utan de finska soldaternas insatser) om våra unga män hade gjort som de många unga män från länder i Mellanöstern som idag tar sig långt bort i stället för att slåss för sina länder och folk. Jag tror faktiskt inte att en enda finländare hade kunnat tänka sig att agera så fegt.

Så att finländska män skulle ha lämnat landet i stället för att strida – och dessutom också ha lämnat fruar och barn i fara – är nog en i det närmaste absurd tanke. Varför stannar inte de unga männen kvar i Syrien, Irak, Afghanistan och ger av sina kunskaper och förmågor både i strid och i återuppbyggnad av sina länder? Och varför ”sticker” de och lämnar sina fruar och barn kvar? Ju mer jag tänker på det, desto märkligare finner jag det.

En av de många som deltog i striderna för Finlands frihet, Kyösti Karhila, som ung stridspilot och på äldre dar:

© denna blogg.

Arbetsförmedlare Y: ”I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag.”

En anställd vid Arbetsförmedlingen berättar:

Jag har följt din blogg ganska länge nu men har aldrig tidigare skrivit till dig (jag hittade din mailadress i SvD). Jag är arbetsförmedlare inom det så kallade etableringsuppdraget.

Nu är jag riktigt förbannad men jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare med det jag vill berätta. Det är följande:

Arbetsförmedlingen ska bosätta nyanlända asylinvandrade som ingår i etableringsuppdraget. Vi kallar alltså in alla som bor i anläggningsboende till samtal för att upprätta underlag för bosättning. Därefter börjar vår Bosättningssektion att leta bostäder åt de nyanlända genom ett samarbete med landets kommuner.

En majdag 2015 får en kollega under ett sådant samtal vetskap om att en 13-årig flicka väntar barn med en åtta år äldre man. Båda är från Mellanöstern. Arbetsförmedlingen anmäler givetvis omedelbart detta till Polisen som startar en förundersökning med misstanke om våldtäkt av barn.

Idag, den 1 december, skulle en man född 1993 besöka AF för inskrivning och upprättande av bosättningsunderlag. I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag. Tyvärr kom mannen inte till mötet med mig så jag fick inte bekräftat att han verkligen var gift med den nyblivna 14-åringen. Jag kontaktade istället Migrationsverket som bekräftade att så är fallet även om det inte är “godkänt” som äktenskap i Sverige. Vi kom snart fram till att det rörde sig om den ovan nämnda flickan.

Vid samtal med Polisen något senare idag berättade utredaren att anmälan om misstänkt våldtäkt av barn var nedlagd. På vilka grunder kunde hen inte säga, det var åklagaren som hade fattat beslutet. Anmälan var också gjord av någon annan än AF, troligen av mödravårdscentralen. Vi var alltså bara tvåa på den pucken…

Flickan kom tillsammans med sina föräldrar till Sverige sommaren 2014, hon var troligen gift redan då, 12 år gammal. Hennes “make” kom under hösten 2014. Den unga flickan var gravid i sjätte eller sjunde månaden enligt hennes mor när min kollega träffade föräldrarna som tillsammans med alla sina barn fick permanent uppehållstillstånd i april 2015. Barnet är alltså avlat i Sverige (jag har dock ingen information om/när det är fött).

“Maken” fick permanent uppehållstillstånd – PUT i slutet av september i år.

Detta betyder alltså att åklagaren, Polisen och Migrationsverket har bortsett från att “maken” gjort sig skyldig till ett brott vars straffvärde vid fällande dom är minst två års fängelse! Det är alltså OK att vuxna män ligger med trettonåringar i Sverige utan någon som helst rättslig påföljd?

Likhet inför lagen? Icke. Vilka signaler ger detta till andra personer som är i liknande situation eller som planerar att hämta en barnbrud från sitt hemland? Jo, att svensk lag gäller bara för svenskar.

Min kommentar: Precis så här slappt och rättsvidrig, inte bara i ord utan i faktisk handling, går det till i Sverige. Åklagaren lägger ner, Polisen lägger ner, Migrationsverket slår dövörat till. Parallella system växer fram och bland asylinvandrare är det väl känt att man kan göra som man vill i Sverige: ljuga, luras, bedra, våldta barn alltså tämligen öppet begå brott eftersom svenskarna är så livrädda för att hantera dem i enlighet med den lagstiftning som gäller för svenskar.

Jag har ingen anledning att betvivla vad arbetsförmedlare Y berättar. Personens identitet är känd för mig och jag vet också att vederbörande har arbetat mycket lång tid på Arbetsförmedlingen.

•   Varför tas inte mödravårdscentralens (troligen gjorda) och Arbetsförmedlingens anmälningar upp – hade de förkastats om det gällt en svensk 13-åring?
•   Varför beviljade Migrationsverket denne ”make” permanent uppehållstillstånd i Sverige, trots vetskap om att här fanns starka misstankar om att han begått/kontinuerligt begår brott vars straffvärde vid en fällande dom är minst två års fängelse?
•   Varför lägger åklagaren ner undersökningen?
•   Varför struntar också Polisen i att ett barn våldtas, förmodligen kontinuerligt?

Ett grovt brott tillåts av flera instanser att få fortsätta att pågå. Det finns starka misstankar om att ett barn våldtas men Migrationsverket beviljar – om alla detaljer stämmer i detta fall – den misstänkte våldtäktsmannen permanent uppehållstillstånd. Trots att det är förbjudet enligt lag att sexuellt förgripa sig, att våldföra sig på barn.

Hur blev det så här? Och varför? Vad är anledningen till att det inte är lika noga med en utländsk flicka som det med hundraprocentig säkerhet skulle vara om det handlade om en svenska flicka? När blev det så? Har svensk lag ändrats till att göra skillnad på ”oss” och ”dom”? När skedde det?

Jag har skrivit en hel del om asylinvandringen till Finland. Där gäller lagen lika för alla, det finns inte en chans att detta skulle ha kunnat få ske där. Med stor sannolikhet hade mannen aldrig ens fått uppehållstillstånd i landet.

© denna blogg.

En källa inom gränspolisen: ”80 % av gränskontrollen i Sverige sker på Arlanda. Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda…

Efter att ha läst min text i Svenska Dagbladet den 26 november med rubriken Svensk passkontroll är på efterkälken, har många hört av sig. Bland dem en person inom gränspolisen som tog sig tid att skriva till mig för att bena upp en del saker. Tyvärr måste personens identitet förbli okänd för läsarna, men jag vet vem vederbörande är och har förståelse för att människor på statliga och andra tjänster, precis som miggorna, i rådande samhällsklimat inte alltid kan framträda öppet ens om de vill. Här är en del av vad min källa vill att vi ska veta:

Jag vill bidra med lite information som jag inte tror är så känd av allmänheten

1.       80 % av gränskontrollerna i Sverige sker på Arlanda.
2.       Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda.
3.       98 % kommer över Medelhavet, utan dokument.
4.       Hittills i år har vi stoppat, genom samarbete med utländska myndigheter, c:a 300 personer att boarda flyg till Sverige. Det har vi gjort genom att dessa myndigheter, framför allt i Istanbul, Bagdad och andra embarkeringsorter i Irak och Mellanöstern, har kontrollerat resedokument med oss via telefon eller e-mail. Det är fler människor än de som kommit med flyg och sökt asyl.
5.       Gränsmyndigheter på dessa orter är också väldigt observanta på människosmugglare och på ”impostors” (bedragare), det vill säga människor som försöker resa med ”look alike” pass. Ofta är det svenska handlingar som har ”lånats ut” av släktingar. De kan också vara stulna, men då är de redan spärrade i SIS (Schengen Information System)
6.       IS har stulit stora mängder irakiska ”blanka pass”, det vill säga ännu ej ”personaliserade” passböcker som har alla säkringar i original. Dessa nummerserier är dock identifierade och spärrade i SIS och hos Interpol.
7.       Alla registrerade spärrar, inte bara de som rör dokumentet utan också de som rör personen, dyker upp vid en skanning av passet vid gränsen. Personen är fortfarande innanför passkontrollen, och alltså inte ”i Sverige”.

Om personen söker asyl, utan att åberopa de falska dokumenten som han/hon har använt sig av för att komma ombord på embarkeringsstationen, levererar vi efter en kortare registrering personen till Migrationsverket. Om han/hon försöker komma in i landet genom att åberopa det falska dokumentet, faller det under allmänt åtal: brukande av falsk urkund. Då tas både fingeravtryck och görs DNA-topsning, så kallad daktning.

Övriga ”spärrar” som åsyftas är till exempel om personen är efterlyst för brott och skall nekas inresa i Schengen på grund av att han begått brott i ett annat Schengenland, eller om det finns en dold övervakning på grund av att personen är misstänkt för brottslig verksamhet etc.

Till sist en reflektion, som jag delar med många kollegor:
Kanske borde en enda myndighet i Sverige hantera immigration och även gränskontrollen ”från ax till limpa”. Polisens inblandning skulle då endast behövas vid till exempel verkställighet av avvisningsbeslut och dylikt.

I ett mejl några timmar senare lade källan inom gränspolisen till följande viktiga fakta:

Jag glömde att nämna en viktig sak, som har anknytning till vad du framhåller i din artikel, angående användande av biometri i resehandlingar.

Det är för mig och mina kollegor ytterst förvånande att man inom EU tillåter användandet av vissa mycket ”primitiva” nationella ID-kort, för gränspassage.

De ID-kort jag syftar på är italienska, grekiska och rumänska. De håller en (säkerhets)nivå som är lik den vi övriga använde för 50 år sedan. Därför inbjuder de också till förfalskningsförsök.

Tredjelandsmedborgare som vill resa in i, eller inom EU-området, försöker dagligen använda sig av förfalskningar av dessa ID-kort, som de ofta har köpt för en mindre förmögenhet.

På grund av den låga kvaliteten är förfalskningar dessbättre oftast ganska lätta att avslöja för en erfaren dokumenttekniker. Vad gör Frontex åt detta?

Kommentar
Jag kan inte annat än tacka min källa för all denna information! Och samtidigt beklaga att Sverige på bara något decennium blivit ett land där frimodighet, öppenhet blivit minnen blott (utom på Twitter och i andra sociala medier där i princip vad som helst tyckas kunna skrivas…), ett land där medborgarna inte längre kan eller vågar använda sig av den tidigare alltid så hyllade och självklara åsikts-, yttrande- och tryckfriheten. Det är ett fruktansvärt bakslag och en samhällsregrediering som redan har fått värre återverkningar än gemene man ens kan föreställa sig.

Reflektion
Detta är ju en överväldigande obalans:

80 % av gränskontrollen i Sverige sker på Arlanda. Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda.

Det har förstås, som källan också förklarar, att göra med människors ekonomi: inte många har råd och möjlighet att skaffa sig falska handlingar och flyga till Arlanda. Men det hindrar inte att tanken uppstår att det är en oerhörd obalans att 80 % av gränskontrollerna av dem som kommer till Sverige sker på Arlanda trots att färre än 1 % asylsökande kommer den vägen. Det är ju på helt andra platser som 80 % av gränskontrollerna borde ha gjorts under alla år.

OBS! © denna blogg.

 

En text från november månad varje år under tiden 2005-2015

Här följer en liten kavalkad av en bråkdel av vad som skrivits på asyl & migrationsområdet här på bloggen under 11 år, från november 2005 till och med november 2015.

•  Vägledande beslut från Migrationsverket – 22 november 2005. Ur texten:

Den tredje familjen har lämnat falska id-handlingar och riskerar därmed avslag i prövningen enligt den tillfälliga asyllagen. Migrationsverket har dock förordnat om ett offentligt biträde som ska hjälpa till att klara ut deras bakgrund m.m. Den här familjen kan komma att avvisas.

•  Migrationsverket JO- och JK-anmält – 27 november 2006. Ur texten:

Antalet ensamkommande flyktingbarn – främst från Irak – har tredubblats sedan i somras, till cirka 100 barn i månaden.

•  Hela havet stormar på asylområdet – 29 november 2007. Ur texten:

Genom sin ineffektivitet och slapphänthet har Sverige fått ett grundmurat – och sant – rykte (bland annat i Mellanöstern) som ett land där man nästan alltid kan stanna om man bara tar sig dit. Vare sig man har asyl- eller skyddsskäl eller ej, vare sig man får uppehållstillstånd eller ej så kan man hålla sig kvar. Ca 17.000 människor (förmodligen många fler) befinner sig här efter att de fått avslag på sina asylansökningar och vägrar lämna landet. Och fler blir de. Samtidigt pågår en märklig specialbehandling av dem som säger sig vara irakier: 5.000 av dem ska få uppehållstillstånd i Sverige på 14 dagar (!) och resten ska inte beöv vänta mer än högst sex månader. Andra kan få vänta i åratal.

•  En migga: ”Samma advokat är förordnad som offentligt biträde åt 1 000 asylsökande. Samtidigt.” – 24 november 2008. Ur texten:

Dessutom: när allt fler seriösa och kompetenta advokater och jurister har slutat med asylärenden eller överväger att sluta, och allt fler biträden som tidigare haft massor av ärenden hamnar på Migrationsverkets svarta lista, så riskerar det att bli mer regel än undantag att ombuden representerar hundratals – eller ofattbara 1.000 – klienter som de ska träffa, lyssna på, läsa och låta översätta handlingar, skriva inlagor, medverka vid förhandlingar etc.

•  En migga: ”Asylprocessen har ju kortats på allmän begäran och asylsökande som får beslut inom fyra månader får enligt lag inte arbeta.” – 30 november 2009. Ur texten:

1) För att som asylsökande få ta ett jobb (hur många som nu ens skulle kunna det, utan språkkunskaper eller kännedom om landet…), måste man ha styrkt sin identitet.

2) Enligt lagen ska AT-UND inte ges om asylprocessen beräknas ta kortare tid än fyra månader.

Kommentarer till krav 1:
Massor av asylsökande (uppemot 96 %!) visar inga eller falska identitetshandlingar när de söker asyl i Sverige. Därmed har de givetvis inte styrkt sin identitet.

•  En migga: ”Och med GD:s ord i bakhuvudet så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band.” – 29 november 2010. Ur texten:

Det går fortare och det är inte så viktigt att det blir rätt om man ger tillstånd, därför slafsar man ihop några tillstånd i veckan, så att man uppnår målen, liksom. Ska man skriva ett avslag så ska det föredras för ”fan och hans moster” och alla ska lägga sig i och komma med funderingar på varför. Därför drar man sig för det och med generaldirektörens ord i bakhuvudet (Jag kommer aldrig att bli upprörd av ett felaktigt beslut så länge som det är ett positivt beslut”) så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band. Vi producerar mer än de gör på Scania och Volvo tillsammans!

•  Ska Sverige pröva skyddsskäl gentemot Italien? – 25 november 2011. Ur texten:

Det är märkligt att medierna inte tar upp det faktum att vad det här faktiskt handlar om är, att man vill att Sverige ska pröva skyddsskäl gentemot Italien! Men det finns ingen sådan möjlighet, man kan inte söka asyl i ett land, få det och sedan fritt asylinvandra på nytt i ett annat EU-land.

•  Allt fler asylsökande i Tyskland visar öppet sitt missnöje över dåliga levnadsvillkor – 27 november 2012. Ur texten:

öppna ögon har svenska politiker duckat undan sitt ansvar att se längre än vad godhetsnäsan räcker. Ansvarslöst har de t.o.m. skapat regler och lagar som går stick i stäv med tidigare stiftade lagar. De har också sett mellan fingrarna med alla de tiotusentals människor som helt sonika bara stannar kvar här utan tillstånd, vilket är detsamma som att de vistas här olagligt. Där är politikerna och rättssystemet i Sverige märkligt ”generöst” och ointresserat av att bevaka sitt territorium och laglydigheten i riket – och det kommer med största sannolikhet snart att straffa sig.

•  Varför kallas en självmordsbombare från Beirut i en artikel i Expressen för ”Skärholmenkillen”? – 23 november 2013. Ur texten:

Migrationsverkets kontroll av personer som söker asyl eller skydd, liksom av dem som söker arbete, är under all kritik och har så varit så länge myndigheten funnits. Migrationsverkets oförmåga att se till att utlänningslagen efterlevs och dess vindflöjelliknande agerande (som bl.a. medför att de böjer sig när mediestormar blåser upp*), skadar landet inte bara kortsiktigt utan även långsiktigt. För alltid, faktiskt.

•  Ivar Arpi om att Migrationsverkets tjänstemän vittnar om en ökande rättsosäkerhet – 27 november 2014. Ur texten (av Ivar Arpi):

I min artikel visar jag att Migrationsverket i takt med det ökade söktrycket från asylsökande till Sverige får allt svårare att klara av att både göra grundliga utredningar och samtidigt inte låta asylsökande vänta för länge på besked. Här finns en svår avvägning som aldrig helt kan lösas. Jag ville skildra de påfrestningar som handläggare, beslutsfattare och andra tjänstemän på Migrationsverket är utsatta för. Tjänstemännen vittnar alltså om en ökande rättsosäkerhet på Migrationsverket.

•  Finland inför skärpta ålderstest för ensamkommande minderåriga asylsökande. – 13 november 2015. Ur texten:

Asylsökande som utan godtagbar orsak säger nej till en undersökning betraktas automatiskt som vuxna.

År 2014 sökte 196 ensamkommande barn asyl i Finland. Sjuttio av dem genomgick en åldersundersökning som visade att 39 av dem var vuxna.

Kommentar: En text från varje november månad i 11 år. Man kan söka texter i arkivet på månad och år, på ämne under ”kategorier” och med hjälp av sökord.

© denna blogg.

För den som vill bidra.

Tyskland. Inrikesministern: ”De strejkar för att de inte gillar boendet, de ställer till besvär då de inte gillar maten, de startar slagsmål i asylboenden.”

Min alerte och engagerade rapportör i Tyskland, svensken som jag i enlighet med hur man i Sverige kallar människor av alla nationaliteter  för ”nysvenskar”, kallar ”nytysken” ,berättar:

I Heute-sändningen (tyska ZDFs huvudnyheter, tidskod 7:05) den 1 oktober, uttalade sig den tyske inrikesministern:

Det finns flyktingar som tror att de själva kan bestämma var de ska tas emot. De avlägsnar sig från sina boenden, beställer taxi och har förvånansvärt mycket pengar för att åka hundratals kilometer genom Tyskland.* De strejkar för att de inte gillar boendet, de ställer till besvär då de inte gillar maten, de startar slagsmål i asylboenden.”

Dessa personer är visserligen en minoritet, men vi måste göra helt klart att den som kommer till Tyskland måste låta sig bli tilldelad boende dit vi tar honom och ställa upp på en rättvis undersökning och godkänna vår rättsordning.

* Läs också Finland. ”En taxiresa på 1400 euro känns ingenstans.”

På frågan om Tyskland har nått gränsen för det möjliga svarade ministern: 

Vi klarar det inte utan vidare – det är absolut en stor belastning.

Nytysken:

Detta väl apropå Merkels uttalande ”Vi klarar det!”. Det följde en shit-storm mot ministern på sociala medier!

Man antar att det till Tyskland i september kom 270.000 asylsökande. 9.000 per dag! Vidare antas det finnas 290.000 oregistrerade flyktingar i landet och situationen beskrivs med viss underdrift som ”oöverskådlig”. Läs artikeln Bundesamt ratlos: 290.000 unregistrierte Flüchtlinge in Deutschland.

Kommentar: I Sverige är asylkatastrofen ett faktum. Sverige har ingen som helst kontroll över vilka människor från – främst – Mellanöstern som befinner sig på svensk mark, inte ens hur många de är. Och ingen möjlighet att ge dem boenden, skolgång, yrkesutbildning, svenska för invandrare, tandvård, sjukvård, tolkar etc. Och absolut inte jobb.

Hur ska dessa människor kunna försörjas av den relativt allt mindre andelen av befolkningen som arbetar? Det är det ingen som andas något om. Det verkar som om det finns enorma hemliga källor att nu börja ösa ur eftersom det inte talas om att välfärdsstaten egentligen redan nu är ett minne blott. Inte heller talas det om att alla som arbetar och dignar under tunga skatter kommer att tvingas att avstå från en ännu större del av sina inkomster för att försörja okända människor varav en stor del (inte alla) inte ens borde vara här (de som inte har asyl- och skyddsskäl men ändå stannar här, asylbedragare made falska identiteter etc) och som aldrig kommer att arbeta här en enda dag av sina liv.

Tino Sanandaji skriver i en lång text – och han är inte ensam om de här insikterna (som dock inte verkar delas av svenska ministrar, politiker eller journalister) – bland annat:

Flödet består, och det ser nu ut som att de med invandrarbakgrund om den nuvarande takten bibehålls kommer att bli Sveriges majoritetsbefolkning inom 10-15 år. Landets makthavare har bestämt sig för ett radikalt, irreversibelt och aldrig prövat samhällsexperiment. Det enda som kan stoppa krisen är att återgå till en mer restriktiv flyktingpolitik, stänga gränserna och erbjuda skydd åt flyktingarna med en massiv biståndssatsning. Detta är omöjligt så länge debatten domineras av flykt från en jobbig verklighet.

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, vänligen löna till detta inlägg.

Finland. Missnöjda asylsökande vill ha matpengar.

Klicka på bilden för att komma till ett videoklipp med en asylsökande på knackig engelska.

Tidningen Iltalehti berättar under rubriken Missnöjda asylsökande: ”Vi vill bara ha matpengar” att asylsökande i Uleåborg är rasande över hur de behandlas. Nu hungerstrejkar de eftersom de säger sig inte stå ut med den dåliga behandlingen. De vill också ha pengar så att de kan köpa mat i butiken.

I videoklippet säger  ung  man, som verkar ha utsett sig till talesperson för gruppen och kan lite engelska, bland annat:

Vi vill inte äta för att maten är så dålig och konstig, inte ens djur äter sådan mat. Vi vill ha våra (?) pengar så att vi kan handla i affären, vi vill inte äta av den här dåliga maten. Vi har varit här i 13 dagar, vi vill inte äta här, vi vill bara ha pengar.

Vi dricker vatten från toaletten. Djur dricker inte vatten från toaletten. Vi sover på golvet och ingen bryr sig om oss. Ingen medicin, inga pengar. De förödmjukar oss. Vi är alla sjuka, vi får ingen medicin. De bryr sig inte, de ger oss ingenting. Inga kläder, inget bad, inga skor, ingenting! Vi är som djur här, ingen bryr sig om oss.

På reporterns fråga vad männen vill säga till folket svarar talespersonen:

Att de ska komma och hjälpa oss! Förläggningen heter Hiukkavaara. Vi vill att någon ska komma och hjälpa oss och se problemen här. Det är allt. Vår förläggning heter Hiukkavaara.

Kommentar: Märkligt beteende, och det efter knappt två veckor som – de facto – hjälp- och skyddsbehövande i ett främmande land långt ifrån deras hemland. De här männen som sökt sig till Finland framstår som bortskämda, vana vid att ställa krav. Säkerligen inte alla, men en inte så liten grupp, främst män, ställer sig själva och därmed tyvärr – även om det inte borde vara så – andra asylsökande i dålig dager.

De har kommit till Finland, ett land där människor är vana att arbeta hårt och inte räkna med att få något gratis. Nu tas de emot i detta land, där folket är helt taget på sängen av den stora och strida strömmen män (uppemot 90 procent lär vara män!) från Irak, Somalia och en del andra länder och de gör det bästa av den svåra situationen som ingen varit förberedd på. Att då de, som kommer för att be om en fristad i Finland, det första de gör, klagar och demonstrerar bådar inte gott för framtiden. Inte alls.

Samtidigt kan man absolut också till viss del förstå dem. De har troligen lockats till Finland under falska förespeglingar om ett rikt land i norr som snabbt kommer att ge dem uppehållstillstånd, bostad och jobb. När verkligheten visar sig vara en helt anannannorlunda, blir besvikelsen givetvis stor. Och finländarna är inte alls vana vid människor i så stora skaror från länder i Mellanöstern. Att det kan bli rejäla kulturkrockar och även missförstånd mellan de asylsökande och landets egen befolkning är egentligen inget konstigt alls.

Om Migri bjuder in mig att diskutera hur man kan gå till väga för att underlätta kontakterna mellan de asylsökande och finländarna kommer jag att tacka ja. Med snart 20 års erfarenhet av alla möjliga och omöjliga aspekter på asylområdet vet jag att jag skulle kunna bidra med en hel del nyttiga råd och upplysningar. Viktigt är att man inte alls sneglar mot Sverige utan skapar egna rutiner, ett eget sätt att ta emot dessa människor på sätt som passar den finländska mentaliteten och de finländska värderingarna.

© Översättning Merit Wager.

En migga: ”Om man påstår sig vara minderårig så ska det av någon anledning ställas lägre krav på själva asylberättelsen.”

En migga apropå ”ensamkommande flyktingbarn”, som rätteligen bör kallas ”minderåriga asylsökande”, vilket de kallas i de övriga nordiska länderna:

Så här är det: Om man har trovärdiga och tillräckliga asylskäl så får man PUT. Oavsett ålder. Men om man påstår sig vara minderårig så ska det av någon anledning ställas lägre krav på själva asylberättelsen. Ibland godtas det att man inte kan berätta någonting alls eftersom man har varit så överbeskyddad av mamma eller pappa och kanske inte ens har fått lämna hemmets fyra väggar och gå ut någon gång.

Jag har ju lite svårt för att tro på sådant. Eller att tro på att en 15-17 åring  skulle ha skickats till Europa utan att få veta varför, exempelvis att han bara har fått höra att pappa dödats utan att veta mer om omständigheterna. I många länder som de asylsökande kommer ifrån, betraktas en 15-16 åring som vuxen. Därmed menar jag inte att de i Sverige betraktas som vuxna, men jag menar att vi nog borde ställa högre krav på personens berättelse och därmed också visa personen, som i sitt hemland alltså ses som vuxen, mer respekt och inte behandla honom eller henne som ett litet barn.

Jag har ingen aning om hur många som får PUT enbart på grund av påstådd eller faktisk minderårighet. Men jag tror att de kan röra sig om personer som utan uppehållstillstånd har bott med sina familjer i ett annat land än i det land där de är medborgare. Exempelvis afghaner som har bott i Iran eller i Pakistan. Eller somalier som har bott med sina familjer i ett flyktingläger i Kenya. Eftersom Migrationsverket inte längre kan få någon medicinsk åldersbedömning gjord så måste vi godta att de är minderåriga på grundval av deras egna uppgifter. Då kan vi inte skicka dem till de länder som är medborgare i om de saknar någon som kan ta emot dem där. Det finns ju inte heller barnhem i alla länder.

Kommentar: Det är en sak att enligt lag vara minderårig, det vill säga icke myndig, en annan hur man behandlas och hur man ses i verkligheten. Inte heller svenska 15-17-åringar behandlas som barn och vi skulle knappast tro att så gamla ungdomar inte vet varifrån de kommer eller hur deras förälder dog eller var de har bott, med mera. I många länder ses man som vuxen i 14-15-årsåldern oavsett den lagstadgade myndighetsåldern. Precis så var det ju också i Sverige för inte alls länge sedan: man sågs som vuxen nog att vara ansvarig för sina handlingar i samband med konfirmationen i 14-15-årsåldern. Så nog ska man kunna ställa krav på ungdomar från olika länder, oftast i Mellanöstern och Afrika, som kommer hit och vill ses som ”barn” när de söker asyl.

En annan mycket märklig sak – och något som gör att det just till Sverige beräknas komma 10.000 påstått (och en del faktiskt) minderåriga (men väldigt få till de övriga nordiska länderna), är just att det inte görs åldersbedömningar här medan sådana görs i andra länder. Det är fullständigt obegriplig att Sverige kan komma att ta emot 10.000 påstått och faktiskt minderåriga, oftast unga män och pojkar, som söker asyl här och acceptera dem som minderåriga enbart på deras egen utsaga! Även om man kan se att de inte är under 18 år utan betydligt äldre. Inte undra på att de kommer hit och inte till Norge där 66 % procent under ett år visade sig vara över 18 år, eller till Finland där 65 % visade sig vara över 18 år trots att de angav att de var 17! Där gjordes alltså åldersbedömningar…

Med tanke på att det dels handlar om både sannolika och säkra asylbedrägerier i en mängd fall (falska åldersangivelser och falska asylberättelser) och dessutom att minderåriga kostar enorma summor att hantera, skulle man ju kunna tro att svenskarna skulle vara intresserade av att stoppa inflödet av icke-minderåriga med falska asylhistorier, men också faktiskt minderåriga med falska historier och ofta utan några som helst asylskäl i enlighet med vad utlänningslagen stipulerar.

Läs också:
En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015

© denna blogg.

”För 4.000 kronor får de nedskrivet en livshistoria så som tolkarna vet att Migrationsverket vill ha det.”

En person som tidvis via kyrkan arbetar på ett asylboende och ser och hör vad som pågår där, skriver och berättar:

Genom en kvinna som fått avslag på sin asylansökan två gånger har jag fått reda på hur det kan gå till i asylärenden. De som kommer till Migrationsverket för att ansöka om asyl i Sverige, kontaktas inte sällan av tolkar som är villiga att ”hjälpa” dem, råder dem att inte berätta för mycket och ber dem komma till deras ”kontor” på kvällen, efter det att de (tolkarna) slutat att arbeta på Migrationsverket.

De asylsökande går dit och för 4.000 kronor får de nedskrivet en livshistoria så som tolkarna vet att Migrationsverket vill ha det. På så vis får de uppehållstillstånd mycket snabbt. Det gäller bara att lära sig och att komma ihåg en kort historia. Till exempel får en del rådet att de ska säga att de är homosexuella och därmed förföljda.

Många som kommer nu är bland annat från Libyen och har arbetat där i många år (5-10) och fattar att det är mycket bättre att komma till Sverige. De kommer inte direkt från vare sig krig, förföljelse eller andra ”svårigheter”.

Om en person får avslag på sin ansökan för att den inte har – eller har köpt – en bra historia, kan den få möjlighet att köpa en skilsmässa från sin fru/man och sedan ”gifta” sig med en person som har uppehållstillstånd, vänta i 4-6 månader på hemlig plats utan ekonomisk hjälp, för att sedan få de fyra sista siffrorna i personnumret och leva i Sverige. Detta kostar 40.000 dollar.

Behöver man ett körkort så kan man köpa det också, precis som i arabländerna – ju mer pengar man kan betala, desto mer får man köra: bil, lastbil eller buss. Detta pågår i alla större städer i Sverige.

Nu kommer det också många asylsökande hit som är mycket rika. De äger stora företag i hemlandet eller i grannlandet och har många anställda som tar hand om allt när familjerna tar sig hit för att köpa sig en frihet, ID-handlingar och så småningom svenska pass. Det anses väl vara bättre, kanske en trygghet om något skulle hända i hemlandet. Men några asyl- eller skyddsskäl har de inte.

Man kan köpa sig allt man behöver och vill ha här och jag anser att dessa bedrägerier måste få ett slut! Det är inte så här vi lever i Sverige. Var ska det sluta när dessa bedrägerier får fortgå?

Kvinnan som jag nämnde i början säger ofta till mig: ”Jag är ju så dum att jag lämnade allt, pass, papper, allt som jag hade. Det var det jag hade hört och jag trodde att det var så man skulle göra – det här är min vanliga otur”.

Kommentar: Sverige – en rättsstat? Nej. Sverige – totalsegregerat, skilda världar, skilda rättssystem, skilda rättigheter och skyldigheter. Ja.

Bidra gärna – så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information. Tack!

© denna blogg.

Finland. ”Den hårda sanningen om våldtäkter”. (Karu totuus raiskauksista).

Den finska kvällstidningen Iltalehti rapporterar den 15 mars i en artikel – Karu totuus raiskauksista – jopa 13-kertainen ero – om den nakna sanningen om våldtäkter, bland annat följande:

Helsingfors tingsrätt häktade på fredagen fem 15 till 18-åriga ungdomar med utländsk bakgrund som sannolikt misstänkta för grov våldtäkt.

Vidare:

Polisen registrerade förra året, 2014,  sammanlagt 940 anmälningar om våldtäkt, grov våldtäkt och försök till våldtäkt. År 2013 registrerades 792 anmälningar

Merparten, 778, av de anmälningar som gjordes förra året, rörde våldtäkt. 52 anmälningar gjordes om grov våldtäkt. Antalet anmälningar har nästintill fördubblats jämfört med år 2009, då sammanlagt 503 anmälningar om våldtäkt registrerades. Antalet anmälningar har ökat med hela 87 procent på sex år.

I artikeln framhålls följande under mellanrubriken Märkbar skillnad:

Enligt den undersökning som Justitieministeriet lät göra 2012 hade var tredje person som dömdes för våldtäkt utländsk bakgrund.

När det gällde våldtäkt hade enligt undersökningen 34 procent av de dömda förövarna utländsk bakgrund och i fallen som gällde grov våldtäkt hade 41 procent utländsk bakgrund.

Enligt Statisticentralen bodde i Finland i slutet av 2013  301.524 personer med utländsk bakgrund, 5,5 procent av hela befolkningen.

Enligt forskaren Martti Lehti vid Helsingfors universitets Kriminologiska och rättspolitiska institution, som ägnat sig åt att studera utlänningars och invandrares brottslighet, märks skillnaderna tydligast just i våldtäktsbrott:

I invandrargrupperna finns betydande skillnader vad gäller alla brottstyper, men när det gäller våldtäkter är brottsnivån hos samtliga invandrargrupper högre än hos urbefolkningen.

Under mellanrubriken Vad beror det på? sägs vidare:

I undersökningen togs hänsyn till fyra traditionella förklaringsfaktorer vad gäller brottslighetsnivå: befolkningens åldersfördelning, könsfördelning, inkomstnivå samt bostadsort.

Forskaren Martti Lehti:

Den invandrade befolkningen har märkbart lägre ålder och är mer mansdominerad, jämfört med den finländska befolkningen. Dessutom bor invandrarbefolkningen till stor del i större städer. Tillsammans med låg inkomstnivå är detta generellt sådana faktorer som ökar brottslighetsnivån. Men dess ålders-och könsfördelning (yngre och mansdominerad), låga inkomster och boende i större städer förklarade dock inte skillnaden vad gäller begångna våldtäkter.

Forskaren Martti Lehti fortsätter:

Antalet våldtäktsbrott begångna av personer födda i Afrika som bor i Finland var 12 gånger högre än hos ursprungsbefolkningen (finländarna).

Bland personer födda i Mellanöstern och Nordafrika var antalet begångna våldtäktsbrott ännu högre: hela 13 gånger högre än hos ursprungsbefolkningen (finländarna).

Under mellanrubriken Kvinnornas ställning framhåller forskaren Martti Lehti att finländska och andra europeiska mäns våldtäktsbrott skiljer sig från mäns med utländsk bakgrund.

Finländska och europeiska män begår vanligtvis våldtäkter i samband med alkoholintag, vilket inte gäller övriga män med utländsk bakgrund, där det sker mycket sällan.

Martti Lehti säger att det torde spegla den här befolkningsgruppens – övriga män med utländsk bakgrund – inställning till alkohol samt också i viss mån dess inställning till och syn på kvinnor.

Kvinnornas ställning i dessa länder är tämligen annorlunda än här hos oss. Man kan givetvis fråga sig om det har betydelse i sammanhanget.

OBS! Hela artikeln är inte översatt (det är inte tillåtet), men den finns alltså här, på finska.

I Norge har liknande studier gjorts, med liknande resultat.

© denna blogg.

En migga: ”Det man inte får glömma bort i detta sammanhang är att på den svarta marknaden säljs även de av Migrationsverket utfärdade resehandlingarna resedokument och främlingspass.”

Läs först Kraftfulla insatser eller tafatt skrivelse? på Svenska Dagbladets ledarsida.

En migga skriver:

Upp till tolv nya pass på ett år
Nu kan man till exempel en gång i månaden anmäla att man har tappat sitt pass och varje gång få ett nytt pass utfärdat. Varje pass kan sedan säljas för upp till cirka 20.000 kronor.

När jag själv nyligen ansökte om nytt pass frågade jag tjänstemannen efter den aktuella siffran från det senaste året, alltså hur många pass som mest en person ”tappat” i de ärenden hon kände till. Hon svarade att den person som tappat flest pass har fått nio nya pass under ett år.

När jag sedan fyra dagar senare hämtade ut det nya passet ställde jag samma fråga till tjänstemannen som lämnade ut passet och han sade sig känna till att tio – tolv nya pass har lämnats ut till samma person under ett år.

Vem är det som har möjlighet att tjäna pengar på detta sätt?
Inte den som har ett vanligt svenskt namn och utseende. Men har man ett namn och ett utseende som är vanligt i Mellanöstern eller Nordafrika då kan den här typen av missbruk av svenska pass vara lönsam.

Varför har inget gjorts?
Det är känt av våra makthavare sedan minst 20 år tillbaka att detta missbruk förekommer, men inga åtgärder har vidtagits för att minska kriminella kretsars näst intill fria tillgång på svenska pass och problemet har ökat under det senaste decenniet.

I en motion till Riksdagen de 20 september 2012 uppmärksammade Kent Ekeroth (SD) problemet och i slutklämmen skrev han:

”Alldeles oavsett hur den bästa tekniska lösningen ser ut är det av största vikt att åtgärder vidtas omedelbart för att denna svarta handel med svenska passhandlingar ska förhindras. Jag vill därför att regeringen skyndsamt återkommer med förslag om detta.”.

Hur skyndsamt agerade Beatrice Ask, som var justitieminister då? Inte alls, men det var ett typiskt icke-agerande för den förra regeringen. Om man tiger, inte låtsas om eller bortförklarar samhällsproblemen och öser ut mer pengar så tror man att problemen ska försvinna.

Varför gjorde den förra regeringen ingenting med substans för att komma tillrätta med det att så många svenska pass anmäls förlorade? Kanske för att om man vill vara politiskt korrekt så erkänner man inte att de som satt i system att gång på gång tappa sina pass i stort sett alla är personer med invandrarbakgrund?

Förslag på enkla och icke-resurskrävande åtgärder som till stora delar löser problemet med att pass säljs

Huvudregel: För normal ansökningsavgift utfärdas högst två pass under en femårsperiod räknat från den dag då det första passet utfärdades. Under denna femårsperiod kan ett tredje pass eller fler pass utfärdas mot 90.000 kronor i ansökningsavgift per pass. Det blir då mindre attraktivt att ansöka om ett nytt pass när det kostar i storleksordningen något mer än vad kriminella kretsar som mest kan få betalt av slutanvändaren.

Undantag 1: De svenska medborgare som på ansökningsblanketten uppger att de har ytterligare medborgarskap får enbart ett svenskt pass utfärdat till normal avgift under femårsperioden räknat från den dag då det första passet utfärdades. De som tappar detta pass uppmanas att vid utlandsresor istället resa på pass som det andra landet/de andra länderna de är medborgare i har utfärdat eller kan utfärda.

Undantag 2: Kontroll mot folkbokföringsregistret ska alltid ske vid passansökan nummer två under femårsperioden, räknat från den dag då det första passet utfärdades. Om datum för förvärv av det svenska medborgarskapet inte är det samma som födelsedatumet måste sökanden visa dokument från det andra landet/de andra länderna med innehåll att han/hon efter ansökan har befriats från det andra medborgarskapet/de andra medborgarskapen för att till normal ansökningsavgift få ett svenskt pass nummer två utfärdat under femårsperioden.

Fler undantag behöver göras, till exempel ska de som har ett fullstämplat pass kunna lämna in detta och få ett nytt pass till normal ansökningsavgift.

Resedokument och främlingspass
Rapportering finns om att personer som sålt sina resedokument och främlingspass har fått upp till 30.000 kronor per styck. Dessa dokument är också mycket eftertraktade på den svarta marknaden.

Avslutning
Det här är några reflektioner som väckts i samband med kontakter med passmyndigheten och därefter.

Kommer den nuvarande regeringen att visa handlingskraft kring dessa problem?  Det är tveksamt.

Kommentar: Sedan 2007 har det här på bloggen skrivits om bedrägerierna med svenska pass. Det är det nionde året nu som miggor, jag själv och andra tar upp detta stora problem, som tyvärr den förra regeringen totalt struntade i. Genom regeringens underlåtenhet har Sverige under dessa år släppt in mängder av falska asylsökande utan skyddsbehov, falska minderåriga, kriminella, terrorister och underlättat allehanda annan kriminell verksamhet.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Om de borttappade svenska passen i Svenska Dagbladet. Igen.

Idag skriver jag om detta för andra gången på Svenska Dagbladets ledarsida under rubriken Kraftfulla insatser eller en tafatt skrivelse? Men ända sedan 2007 har jag skrivit om fenomenet  ”borttappade svenska pass” här på bloggen. År ut och år in har miggor och andra påmint om och påpekat det vansinniga i att det som tillåts i Sverige: att ett oändligt antal nya pass ges till personer som säljer sina svenska pass till andra som bedrägligt använder dem. Och om att det starkt oroar andra EU-länder, inte minst de närmast liggande nordiska länderna Norge, Danmark och Finland. Vilket man i DHS (Den Humanitära Stormakten) inte verkar bry sig särskilt mycket om; här anser man i stället att övriga nordiska länder ska ta efter och vara lika ”humanitära” och ”solidariska” och ta lika mycket ”ansvar” som man gör i DHS.

Kommer verkningsfulla, reella, konkreta och kraftfulla hinder mot bedrägerier med svenska pass att införas inom en mycket snar framtid? En kvalificerad gissning – baserad på att inget har hänt på alla de år passbedrägerierna varit kända – är tyvärr att svaret är nej. I Sverige gäller ”alla människors lika värde” och i det tycks ingå att terrorister, kriminella, människo- och narkotikasmugglare smugglare, falska ”flyktingar” – ja, snart sagt vem som helst från Mellanöstern och andra länder utanför Europa som vill ta sig till Sverige och kan skrapa ihop uppemot 80.000 kronor, på ett bekvämt sätt ska kunna ta sig hit. Med den – dåvarande och nuvarande – svenska regeringens goda minne:

Välkomna hit vilka ni än är och vad ni än vill i detta land! Det är lika mycket ert land som vårt land eftersom alla människor har lika värde och det finaste värdet man kan ha är att vara svensk och leva i Sverige! Dessutom: vi har noll koll!

Några tidigare texter i ämnet:
•  “Det finns en risk…” – 13 november 2007 (ja, redan då, för drygt sju år sedan, fanns det risker och ”ansvariga” var medvetna om dem…)
•  Nu börjar utländska medier vakna – 14 november 2007 för drygt sju år sedan…)
•  En kvarts miljon svenska pass är förkomna eller stulna – Sverige: lär av Finland! – 12 november 2007 (påpekade jag då, för drygt sju år sedan…)
•  I Finland kan man inte, som i Sverige, få ut hur många nya pass som helst… – 15 november 2007 (konstaterade jag redan då, för drygt sju år sedan…)
•  Om svensk släpphänthet vad gäller svenska pass – 27 november 2007 (skrev jag då, för drygt sju år sedan…)
•  Varför stoppar Sverige inte handeln med svenska pass? Går det i Finland så borde det gå även här… – 12 december 2007 (undrade jag då, för drygt sju år sedan…)
•  På tiden – regeringen ska sätta stopp för missbruket av svenska pass! – 24 juni 2008 (trodde jag då, för snart sju år sedan…)
•  Nu ska svenska pass äntligen inte kunna missbrukas längre – 13 maj 2009 (trodde jag då, för nästan sex år sedan…)
•  ”När kommer andra länder, som nu ser hur Sverige ger ut medborgarskap till identitetslösa efter åtta år, att börja vägra erkänna passen som giltiga?” – 20 juli 2010 (undrade jag redan då, för snart fem år sedan…)
•  Jag skrev om bedrägerierna med svenska pass redan för snart sju år sedan… – 29 mars 2014 (och vad hjälpte det?)
•  Är pass inte värdehandlingar i Sverige? – 17 april 2014 (med anledning av min artikel på Svenska Dagbladets ledarsida: Pass är värdehandlingar – 17 april 2014)
•  Viss (…) frustration på Rikskrim – 18 april 2014 (också där oroar man sig…)
•  Om problemen med förlorade pass och osäkra identiteter… – 27 augusti 2014 (en bloggläsare reflekterar)
• Be my guest # 107: Thomas Gür – 28 januari 2015
•  13 november 2007: En kvarts miljon svenska pass är på drift – en kvarts miljon! Av dem används många av look-alikes, andra manipuleras på olika sätt så de kan användas av andra än sina innehavare. Samma svenska pass används flera gånger, av olika personer. – 28 januari 2015

© denna blogg.

 

 

En migga reflekterar över skilda världar

En migga:

Skilda världar

Sverige
– där utrikesministern inte vill kalla folkmord för folkmord
– där den nationella samordnaren talar om en hotline och terapi för hemvändande Daesh (ISIS)
– där jihadresor ska snabbutredas (vilket innebär att ett lagförslag ska presenteras i juni 2015)
– där vi ska ha nyval ackompanjerat av tonerna ”det var den andres fel” och där SD stiger i opinionen.

Mellanöstern
– där de kurdiska försvarsstyrkorna håller på att blöda sönder Daesh i och runt Kobane
– där de kurdiska försvarsstyrkorna håller på att befria yezidierna i Sinjar (Shengal)
– där de kurdiska försvarsstyrkorna håller på att omringa Mosul
– där det inte finns någon spärr á la PK att kalla ett kräk (dvs Daesh) för ett kräk.

Vad ska jag följa? Svårt val……

Kommentar: Varför engagerar inte de styrande i detta allt mer aparta land en person som denna migga, som på ett betydligt insiktsfullare sätt – genom faktisk och praktisk erfarenhet och kunskap – kan bidra med förslag till lösningar av det asylhaveri vi nu ser i Sverige? Ett asylhaveri som tillåtits uppkomma av mer och mer verklighetsfrämmande politiker som på otaliga sätt har visat att deras verklighetsuppfattning är lika med högst 1 på en skala 1-10.

© denna blogg.

Vill svenskarna verkligen representeras av de här männen?

Jag har skrivit om honom tidigare, se längre ner i texten. Och jag är medveten som att Mehmet Kaplan har försökt krumbukta sig ur sina uttalanden om Finlandsfrivilliga, men det har han inte lyckats med, trots verkligen starka, typiskt politiska retoriska undflyenden. Nu sitter han i Sveriges regering! Jag har inte hört någon enda människa säga något annat än att det är ofattbart och att man absolut inte, inte under några omständigheter, vill representeras och än mindre styras i en regering av denne man. Men han sitter där, han sitter som minister i Sveriges regering.

Den islamistanstrukne ministern har gett en intervju i en turkisk tidning där han säger att det är islamofobin i Europa som drivit muslimer att ansluta sig till ISIS. Ett så hårresande påstående av en minister i ett lands regering borde få såväl folket som, givetvis, statsministern att inse att det inte går att ha en person med så aparta åsikter som minister. Kaplan menar alltså, att man i de europeiska länder som nu i decennier släppt in såväl äkta asylbehövande som ett förmodligen stort mörkertal av muslimer från Mellanöstern, försörjt dem som inte fått eller velat skaffa jobb, bekostat deras utbildningar, gett dem bostäder och tillgång till sociala välfärdssystem, är så islamofobiska (!?) att en del av dessa hitkomna människor känner sig tvungna att ansluta sig till den förmodligen grymmaste och mest monstruösa rörelse som existerat på jorden?

Sverige ska inte ha en person med så absurda åsikter som minister, det är inte rätt. Annat än om svenskarna verkligen, på riktigt och på djupet vill förändra sitt land och sin värdegrund helt och hållet, och en majoritet av folket håller med honom. Men de här aparta åsikterna har inte kommit fram så här tydligt som nu i intervjun i en turkiska tidningen, och folket har givetvis inte haft ett enda ord med i laget när den här mannen, som kommer från ett sexprocentsparti, utsågs till minister i Sveriges regering. Det är den nye statsministern Stefan Löfven, S, som bestämt att Mehmet Kaplan ska vara med och styra Sverige.

En synnerligen relevant kommentar på Facebook:

En annan tanke: Stormar SD:s piketbilar svenska muslimska organisationers lokaler och skjuter skarpt? Om islamofobi är nog för att skapa IS-psykopater, vilket helvete bör då inte Turkiets kurder ställa till med efter detta nedan (och mycket annat), enligt samma logik?

Och flera kommentarer:

Exakt vad var kopplingen mellan islamofobi och halshuggningar i islams namn sa han?

I hans egen födelsestad Gaziantep demonstrerar högerextrem- ultranationalist-neofascister med allehanda vapen på gatorna, men det är islamofobin i Europa som är problemet. I hans födelseland spöas och skjuts kurder, men givetvis är det ”Palestina blablabla” som gäller.

Författaren Henrik Arnstad sa nyligen att i Iran finns ”en stark rasistisk tradition”. Och ändå åker inte en massa svenskiranier ner till Mellanöstern för att döda araber, turkar, afghaner m fl.

Islamisten Kaplan är en skam för MP men framför allt för svenska regeringen!

Det ska väl ett val till med SD fördubblat väljarstöd innan storstadseliten fattar. Och det var det dummaste jag hört att islamofobi skapat IS.

  Jag undrar vad Kaplan, som stödjer en palestinsk stat, anser om en kurdisk sådan.

Hmm, och vad ledde européerna till denna så kallade ”islamofobi”? Varför finns det t.ex. ingen ”buddhism-fobi”? Är jag förresten islamofob nu för att ha ställt en sådan fråga?

Om det är val mellan islamister som han och SD så röstar till och med jag på SD för fan.

Så långt kommentarer på Facebook. Redan för drygt sju år sedan utmärkte sig en då icke ännu så känd Mehmet Kaplan. Det skrev jag om den den 24 april 2007 i inlägget Konstlade och konstiga åsikter, band annat:

Några miljöpartister är ute och påstår att Säpo ”underblåser islamofobin i Sverige” och ”trakasserar muslimer”! Dessutom ger de sig på Krisberedskapsmyndigheten och påstår att den stora terrorövning som ska genomföras i Stockholm under veckan ”stigmatiserar muslimer”. Detta berättas bland annat i Aftonbladet.

Hå hå ja ja! Man tar sig för pannan! Detta för att Säpo försöker utföra sitt uppdrag så som det är stadgat i lag och för att Krisberedskapsmyndigheten gör det den ska göra: övar sig inför tänkbara attentat med det som skedde i London och Madrid som förebild. Miljöpartisternas kritik är så skruvad att man undrar hur det är möjligt att komma med så märkliga påståenden. Är det ett sätt för dem att få lite medieljus? Yvonne Ruwaida har inte synts till särskilt mycket sedan hon slutade i riksdagen och vill kanske genom krystade anklagelser påminna om att hon existerar. Och den andra kritikern, Mehmet Kaplan (mp), är inte heller någon som särskilt ofta syns i medierna men som nu får uppmärksamhet.

Och den 12 juni 2012 skrev Lasse Odrup, utflyttad svensk som numera (2014) är finsk medborgare, under rubriken Lars Odrup i Pälkäne, Finland: ”Det är faktiskt den här typen av välmenande flum som styr Sveriges migrationspolitik.”:

Några kända miljöpartister, Mehmet Kaplan och Yvonne Ruwaida, har skrivit ett inlägg på AB Debatt den 12 juni där de ogenerat påstår att den främsta orsaken till den bristande integrationen är den ”strukturella diskrimineringen”, inte språksvårigheter, inte brister i skolutbildning och inte kulturella skillnader. Som avslutning flosklar man till det ordentligt:

”Öppenhet för omvärlden och olikheter är en förutsättning för utveckling och därmed en förutsättning för att kunna skapa ett hållbart och framgångsrikt samhälle. Vårt Sverige bygger på värderingar som solidaritet och humanitet. Vi ska se till att Sverige verkligen blir en fristad från förföljelse, inte bara på pappret. Vi sätter de mänskliga rättigheterna främst och visar andra länder att medmänsklighet och öppenhet är vägen framåt för att bygga för framtiden.”

Det är faktiskt den här typen av välmenande flum som styr Sveriges migrationspolitik. Det mest otäcka är ändå att ingen vågar komma med invändningar, t ex om varför just Sverige skall visa andra länder vad  medmänsklighet är.

Genom hela sin politiska karriär i Sverige verkar Kaplan inte ha missat många tillfällen att torgföra sina åsikter och värderingar som knappast omfattas av större delen av det svenska folket. Den 3 juli i år, bara några månader innan denne man utsågs till minister av Stefan Löfven, skrev jag under rubriken En man med en sådan syn på jihadister ska inte sitta i Sveriges riksdag bland annat detta:

Riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP) har gått över gränsen för vad som kan vara en acceptabel hållning hos någon som ska representera svenska folket i dess riksdag. Han har också tydligt visat att han ser på jihadister som jämställda med frihetskämpar och det borde medföra att han tas bort från riksdagslistorna och inte ges en chans att kandidera i valet 2014. Har Miljöpartiets ledning och medlemmar någon som helst skam och hederlighet i kroppen så ser de till att den här mannen åker ut och aldrig mer kommer in i den beslutsfattande, lagstiftande församling som ett lands riksdag är!
——————————————————–
I pudelintervjun med Hufvudstadsbladets korrespondent Matts Linqkvist säger Kaplan:

Det borde inte ha sagts i samma sammanhang. Jag sa så här. För länge sedan under finska vinterkriget åkte människor från Sverige till Finland och krigade där, och där var det inga misstänkliggörande. Det var fel att säga på det sättet. Det blev missriktat.

Han har anammat det typiskt svenska sättet att uttrycka sig: ”Det borde inte ha sagts…” Han har inte ens ryggrad nog att säga: ”Jag borde aldrig ha sagt…”! Det var ju han själv – inte ett odefinierbart ”det” – som jämförde våldsamma, slaktande, religiöst rabiata jihadister med målet att ta över hela världen med svenska frivilliga som ville hjälpa ett litet broderland med omkring 4 miljoner invånare, som kämpade mot en övermäktig fiende för sin frihet och självständighet. Och vad menar Kaplan med ”det blev missriktat” (återigen detta ”det”… som om hans hjärna och mun styrdes någon annanstans ifrån, av ett odefinierbart ”det”, utan hans egen kontroll) ? Vart, till vem skulle det ha riktats om det just i Almedalen, i debatt med integrationsministern, blev missriktat”?

Vem och vilka är det som ”sliter landet isär”, Stefan Löfven? Bidrar du möjligen själv till isärslitandet genom att tillsätta en minister som den här mannen och en utomeuropeisk asylinvandrare, visserligen född i Manchester, England, som under en tid som ung levde illegalt i Sverige. En man som tycker att han ska värna om papperslösa och dem som vistas här illegalt, det vill säga olagligt.

Ardalan Shekarabi säger i en intervju i SR P1:

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att det finns utsatta grupper i samhället, grupper som inte hörs i samhällsdebatten, som inte finns representerade där besluten fattas. Och en av de grupperna är ju den som är helt utanför vårt samhällssystem, den som kallas för ”papperslösa”. Och det är klart att den utsattheten är extrem i förhållande till hur övriga människor lever i Sverige. Och det måste jag ha med mig, att vi lever i ett samhälle som har ett fantastiskt välstånd och välfärd men även i detta samhälle finns det utsatta grupper och ”papperslösa” är en av dem.

På reporterns fråga hur det här ska göra avtryck i Shekarabis nya jobb svarar han:

Att tänka på frågor som rör social inkludering, att visa rättvisa, rättfärdighet. Det är oerhört viktigt för alla politiker och jag som har den typen av bakgrund måste förstås vara extra noga med att inte glömma de perspektiven.

Inte en enda följdfråga från reportern Anna Hernek.  Vad man som lyssnare och invånare i landet vill veta är varför en minister i Sveriges regering talar om ”social inkludering” av personer som inte har rätt att vistas i landet? Vad menar han? Menar han – och därmed också statsminister Stefan Löfven som högste ansvarig i regeringen – att det ska gå att söka asyl i Sverige och inte respektera när man i enlighet med svensk lag efter avslag i två instanser i en dyr asylprocess, har fått veta att man inte har rätt stanna här, ändå välja att stanna kvar och då ska ses som ”en utsatt grupp” som borde få komma till tals där besluten, som man ju vägrat acceptera, fattas? Och att de ska ”socialt inkluderas” trots att de inte har tillstånd att vistas här? Det här går inte ihop och det är en skam att Sveriges Radios reporter inte ställer en enda fråga om detta helt nya och faktiskt lagstridiga tankesätt som via Ardalan Shekarabi har kommit in Sveriges regering och som svenska folket med största sannolikhet inte varit medvetet om skulle bli verklighet om de röstade på S.

Det finns mycket som skulle behöva förklaras kring dessa två ministrar. Men svenska journalister ställer inte de frågorna och det är inte lätt för folket att få en bild när journalisterna inte gör sitt jobb och till exempel börja med att fråga Stefan Löfven om hur han tänkte vid valet av dessa två, med tanke på vad som sägs ovan och annat som inte får plats i den här texten. Folket har ju, som sagt, rätt att få veta. Och än en gång:

Vem och vilka är det som ”sliter landet isär”, Stefan Löfven?

© denna blogg. Endast korta citat är tillåtna. Länka alltid till den ursprungliga texten vid citat.