• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2021
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.

Ledare Op ed logo SvDI Svenska Dagbladet skriver jag idag om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”. Ämnet har varit aktuellt här på bloggen – och i tidigare texter i Svenska Dagbladet, se nedan – sedan 2008 när miggorna började uppmärksamma mig på problemet. Eller ”utmaningen”, som problem ju heter på nysvenska. Och ”utmaningen” har bara vuxit och vuxit.

I texten i Svenska Dagbladet skriver jag bland annat:

Vad Migrationsverket bör veta är att riktlinjer från Justitieombudsmannen inte är lag och därför inte heller måste följas. Vad som däremot måste följas är utlänningslagen, vilket Migrationsöverdomstolen klargör i sin dom UM 2437-13 daterad den 11 februari 2014:

”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.”

Och jag nämner de – i brist på bättre ord – trilskande barnläkarna som getts alldeles för stor makt under alldeles för lång tid. Dem har jag också skrivit om tidigare, senast i den här texten från den 22 maj: Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga?

Socialstyrelsen logoI en text från den 25 maj – Om Socialstyrelsen om åldersbedömning av asylsökande som sagt sig vara under 18 år men inte styrkt sin ålder – förundras jag över hur Socialstyrelsens avdelningschef Lars-Torsten Larsson vid en presskonferens nyligen, blandade in ”etiska analyser” och ”beaktande av barnperspektivet” när han redovisade vilka riktlinjer Socialstyrelsen kommit fram till (som inte är något annat än just ”riktlinjer”, vilket jag också påpekar i artikeln i Svenska Dagbladet). Socialstyrelsen skulle sätta sig in i och sedan redovisa vilka metoder som finns för åldersbedömning av personer som inte styrkt sin ålder och där det är av vikt – vilket lagen kräver – att den fastställs så korrekt som möjligt. Metoderna är som de är, de har inga ”etiska” eller ”barnperspektivistiska” innehåll utan är faktiska. Vilket man på Socialstyrelsen, som det verkar av presskonferensen de höll den 20 april, inte har förstått.

I alltför många år har denna fråga ältats och de trilskande barnläkarna, som av någon outgrundlig anledning getts en framträdande roll i frågan om åldersbedömning av troligt äldre asylsökande som uppgett sig vara under 18 år (alltså inte ”barn”), har satt klackarna i backen och så mycket de orkat motarbetat att åldersbedömning görs på sätt som fungerar väl i övriga Norden och andra länder.

Under två år sökte i Sverige 42.148 unga pojkar och män asyl och uppgav att de var både ensamkommande och minderåriga. 40 procent av alla påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i hela EU 2015 tog sig till Sverige. Det finns alltså numera, när det helt enkelt inte längre går att hålla tyst om det, otaliga vittnesmål om problem med vuxna asylsökande män på boenden och i skolor. Inte bara problem utan konkreta berättelser om utnyttjande, trakasserier, översitteri och sexuella övergrepp mot yngre.

Att Sverige – och Socialstyrelsen med sitt fagra tal om ”etik” och ”beaktande av barnperspektivet” – låter detta fortgå år efter år efter år är en skam och dessutom följs inte utlänningslagen som det också slås fast i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM 2437/13, 2014-02-11):

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Sverige ter sig rent efterblivet på det här området och den – efterblivenheten på området –  torde också vara en av de största anledningarna till att många betydligt äldre män söker sig hit och bedrägligt utger sig för att vara ”barn”. För här kan man vara 28 eller 33 och påstå att man är 17 och då behandlar svenska myndigheter och alla andra i samhället en som ”barn”. Trots att man till exempel har en åttaårig dotter hemma i Afghanistan som man skype:ar med nästan dagligen; eller fru och två barn i hemlandet (autentiska exempel). Hur etiskt och barnperspektivistiskt Socialstyrelsens avdelningschef och de 50 andra som medverkat i myndighetens diskussioner i ämnet, tycker att det är, förtäljer inte historien. De är dock medskyldiga till att barn och ungdomar som sökt asyl här far illa och kanske får men för livet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

Jag avslutar med det som jag också avslutar min artikel i Svenska Dagbladet med:

Migrationsverkets generaldirektör måste se till att det blir ordning på det här området. Det är både hans plikt och hans skyldighet. Så här kan det inte fortsätta. Det är inte värdigt en rättsstat och det är inte rätt mot någon av de inblandade.

Här är mina tidigare texter i ämnet som publicerats i Svenska Dagbladet:
•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016
På bloggen kan man söka bland hundratals texter på till exempel sökordet ”ensamkommande” om man vill läsa mer i ämnet.
© denna blogg.

 

Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 1

Kommuner om åldersbedömningar av asylsökande unga

MIG logoEn statlig myndighet ska sköta sitt uppdrag och inte lämpa över en del av det på Sveriges kommuner! Dels blir det både dyrare för oss alla; dels blir det krångligare och tidsödande för kommunerna och dels blir det inte heller bra för dem som söker asyl och skickas till kommuner, där man inte är säkra på att ”ynglingarna” verkligen är ”barn” och då ska börja göra åldersbedömningar för att, i förekommande fall, återsända dem som visar sig vara vuxna.

En helt onödig och kostsam cirkus som Migrationsverket iscensatt i stället för att göra åldersbedömningar vid misstanke om att den sökande uppger att han är yngre än han är!

Bestäm asylsökandes ålde SvD 14.3 2016

Klicka på rutan för att komma till artikeln.

Idag skriver fyra kommunalråd på Brännpunkt i Svenska Dagbladet om Migrationsverkets haveri på just detta område. Ur texten:

Migrationsverket gör ingen åldersbestämning av dem som säger sig vara ensamkommande minderåriga vid ankomsten. Åldersuppgiften utgörs i de flesta fall enbart av vad som muntligen uppges av den asylsökande. Därefter skickas denne till sin mottagningskommun varpå en asylprocess på mellan 8 och 15 månader tar vid. Kommunerna får ansva­ret för den asylsökande i det som faller inom kommunens verksamhet. Först i slutet av asyl­processen genomförs en åldersbestämning, som i sig ligger långt efter våra nordiska grannländers vad gäller kvalitet. Under den tid som förflutit från ankomst till kommunen och till dess svaret på ­ansökan om uppehållstillstånd kommer har den asylsökande placerats på kostsamma familjehem eller HVB-hem, samt i många fall påbörjat skolgång bland elever som har samma ålder som den asyl­sökande muntligen uppgivit. Att detta inte är ett optimalt system kan man utan överdrift påstå.

2015
Till Sverige kom 35.369 asylsökande och sökte asyl som minderåriga
Till Danmark kom 2.068 sylsökande och sökte asyl som minderåriga
Till Norge kom 5.297 sylsökande och sökte asyl som minderåriga
Till Finland kom 3.024 sylsökande och sökte asyl som minderåriga

Till de tre övriga nordiska länderna kom således sammanlagt 10.389 asylsökande som sade sig vara minderåriga, till Sverige ensamt 35.369. Nog är det väl lite märkligt, för att inte säga direkt obegåvat, att man i Sverige inte reagerar över att det hit kommer 3,5 gånger fler minderåriga asylsökande (i Sverige och endast i Sverige envist kallade ”ensamkommande barn”) än till tre närliggande länder sammanlagt?

I många år har miggorna slagit larm och rapporterat om just detta med att den sökandes egen muntliga uppgift så gott som alltid ensam ligger till grund för huruvida de placeras i ”barn-gruppen” eller ”vuxen-gruppen” i asylprocessen. (Alla texter här på bloggen, genom åren, som innehåller ordet ”ensamkommande” finns här.)

Äntligen har politiker vaknat ordentligt och satt den här stenen i rullning också politiskt! Under galgen, men ändå. Miggorna har dragit inte bara strån till den här stacken utan släpat stenbumlingar till ett högt torn, de borde ha lyssnats på under alla år de rapporterat och informerat.

Heder åt de fyra som i ängslighetens förlovade land tagit upp detta självklara ämne på ett så rakt och tydligt sätt:
Michaela Fletcher (M), Österåker
Leif Gripestam (M), Täby
Olle Reichenberg (M), Danderyd
Martina Mossberg (M), Haninge

Fortsättning följer.
© denna blogg.

 

Tack till alla som medverkar till att vi får upp de här frågorna på bordet och i offentligheten! Tio år för sent, visserligen, men ändå.

Dagens Samhälle debatt logoJag läser en riktigt bra text av Johan Westerholm, Edward Nordén, Marcus Brixskiöld och Fredrik Antonsson. Den publicerades under rubriken Svenska flyktingpolitiken står inför ett haveri i Dagens Samhälle den 15 oktober. Fast jag skulle ändra rubriken till ”Svenska asylhanteringen har havererat” (rubriken sätts oftast av redaktionen, inte av artikelförfattarna). Detta för att det inte handlar om vare sig ”flykting” eller ”politiken” och därmed inte heller om ”flyktingpolitiken” som står inför ett haveri utan om just asylhanteringen som redan har havererat.

Mycket som dessa skribenter framför håller jag med om. Det är sådant som jag också själv försökt belysa vikten av och framföra krav på, under många års rapportering om/från asylområdet. Och det de tar upp är viktigt att fundera kring, diskutera och debattera – inte bara förkasta reflexmässigt eller komma dragande och viftande med ointelligenta anklagelsekort. Och så här tycker jag:

Punkt 1 ansluter jag mig till helt.

Punkt 2 är jag tveksam till eftersom kommunerna, vad jag förstår, har laglig självbestämmanderätt och man inte ska kunna köra över dem.

Punkt 3 ser jag som orealistisk (men inte osympatisk) eftersom andra EU-länder knappast kommer att vilja ansluta sig till den svenska linjen.

Punkt 4 vet jag inte om den är nödvändig eller inte; barn har i alla tider flyttat med sina föräldrar till främmande länder med nya språk och det har alltid varit föräldrarnas sak att se till att hemspråket hålls levande, inte de nya ländernas. Så jag är tveksam till att skriva under på den här punkten. Men inte helt negativ till förslaget.

Punkt 5 är viktig och borde vara självklar, men i realiteten, när det kommer 90.000 asylsökande i år och samtidigt tusentals (kanske tiotusentals) anhöriga till tidigare hitkomna, så lär det inte finnas tillräckligt med läkare och sjuksköterskor för att klara uppgiften. Och några läkare och sköterskor måste ju finnas kvar för den egna befolkningen också.

Punkt 6 Det kanske räcker med två år för en del, tre år för andra och så kan det behövas fyra år för vissa. Men om det ska vara någon mening med förslaget så måste det vara obligatoriskt och förknippat med penningavdrag för varje timme och dag som vederbörande inte infinner sig. Och utbildningsinsatserna måste vara meningsfulla och hålla en viss kvalitet och ett visst tempo och omfatta normal arbetstid, åtta timmar om dagen.

Punkt 7 Se punkt 6.

Punkt 8 är svår att hålla med om, även om det går att förstå hur skribenterna tänker. Dessutom torde även detta strida mot lagstadgad kommunal självbestämmanderätt, såvitt jag förstår.

Punkt 9 har jag själv framhållit – liksom miggorna – under många år, så här är det lätt att hålla med: inga generella permanenta uppehållstillstånd för hela flyktinggrupper! Dock anser jag inte att regeringen ska ha något alls med sådana tillstånd att göra. Regeringen frånhände sig allt som hade med den här typen av frågor att göra för många år sedan och det beslutades att hela asyl- och migrationsprocessen ska hanteras av en myndighet (Migrationsverket) och specialdomstolar (migrationsdomstolar), där kunskap och erfarenhet finns som inte finns i en regering.

Punkt 10 har jag själv framhållit – liksom miggorna – under många år, så här är det lätt att hålla med. Detta borde vara en självklarhet. Antalet år som tillfälliga uppehållstillstånd ska ges kan diskuteras, men principen är helt korrekt.

Jag är glad att flera röster nu har börjat höras på asylhaveriområdet. Dessa skribenter ger ett genuint intresserat intryck och verkar ytterst seriösa i hur de närmar sig de här komplexa frågorna. En punkt skulle jag själv lägga till:

Punkt 11 Migrationsverket, migrationsdomstolarna, utlänningspolisen och andra relevanta aktörer ska agera för att stoppa asylbedrägerier och att människor stannar illegalt i landet. Den som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige ska lämna landet så fort som möjligt. Uppenbart ogrundade asylansökningar ska avvisas innan de ens processas (notera att jag talar om uppenbart ogrundade asylansökningar), misstankar om lögner och falska asylhistorier ska utredas noga och avslag meddelas. Åldersbedömningar ska göras vid minsta misstanke om att en asylsökande utger sig för att vara under 18 år och han/hon av olika anledningar inte uppfattas vara det.

Som sagt: Äntligen tas de här frågorna upp i olika sammanhang – och inte bara av mig och några få andra – som under alla år fram tills nu varit tabubelagda och som man inte velat låtsas om trots att varningssignalerna ljudit så högt att de nästan väckt döda. Tack till alla som medverkar till att vi får upp de här frågorna på bordet och i offentligheten! Tio år för sent, visserligen, men ändå.

© denna blogg.