Afghanistan är nu det land som tar in flest afghanska migranter

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i New York Times. Texten översätts inte utan får läsas på engelska.

Afghanistan är nu det land som tar in flest afghanska migranter

Korta utdrag ur artikeln:

There is one country in the world that is now taking in more Afghan migrants than all the countries in Europe and South Asia put together this year. That would be Afghanistan itself.
——————————-
This year Norway has sent back 442 Afghans, more than half of them forcibly, while Germany has returned 2,900 Afghans, nearly all voluntarily. Early in October, the European Union signed an agreement with Afghanistan to return Afghans whose asylum appeals are rejected — most likely resulting in tens of thousands of repatriations. Known as the Joint Way Forward declaration, which critics say Europe made a condition of continued development assistance to Afghanistan, it even provides for building a dedicated airport terminal in Kabul to handle the expected repatriations.
——————————-
Almost none of the Afghans leaving Pakistan are doing so of any belief that Afghanistan is now safer to live in. Official pressure and discrimination are the most common reasons given.
——————————-
“There are more than a million people on the move,” Ms.  Maya Ameratunga, the Afghanistan director for UNHCR, said. “And this is happening at a time when winter can be a life-or-death challenge, and when donor fatigue is stretched with all the disasters happening all over the world.”

Läs också
Finland. ”Afghanistan klarar inte av ett så stort antal återvändande människor, tror Laurence Hart, chef för IOM:s avdelning i Kabul.”

Broken on the border – IOM:s personal berättar om världens okända migrationskris

Klicka på bildrutan för att komma till reportaget.

Intressant och skrämmande, se- och läsvärd berättelse från IOM (International Organisation for Migration) från den 29 september 2016.

Den här berättelsen, bestående av texter, fotografier och videoklipp, är gjord av IOM-personal. De berättar och rapporterar här om förstahandsupplevelser av återvändande afghanska migranter vid den torra och karga gränsstationen mellan Afghanistan och Iran. I en stark samling ord och bilder berättar IOM-personal om den långa vägen från Herat till Teheran, och platser däremellan.

Reportaget börjar så här (översatt från engelska):

Det här är världens okända migrationskris. Varje dag anländer upp till 1.000 förvirrade afghanska migranter, en del allvarligt skadade, med bussar från Iran till den avlägsna gränsstationen Islam Qala. Fler än 250.000 har kommit över gränsen sedan början av år 2016. Alla berättar de historier om stölder, misshandel, utnyttjande. En del arbetskraftsmigranter har fått betalt i heroin. De är nu beroende av det och har sparkats ut av sina arbetsgivare. En del är nästan bara barn, tonåringar som tvingats bli försörjare. Här finns ensamma kvinnor, gamla och afghaner som är födda som flyktingar i Iran. IOM och Afghanistans regering hjälper dem tillbaka till deras hemstäder. De flesta återvänder till extrem fattigdom, arbetslöshet och krigets fasor.

Jag har inte sett eller hört svenska medier ta upp den här migrationskrisen. Just det här levande reportaget finns på IOM Helsinkis hemsida som kanske inte besöks så ofta av svenska medierepresentanter, vilket inte är så konstigt eftersom Sverige ju har mer än nog med sin egen asyl- och migrationskris. Men här ovan finns i alla fall information för den som vill veta mer om det som IOM kallar ”världens okända migrationskris”.

© Översättning Merit Wager

Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar

Klicka på bild- och textrutan för att läsa texten (på engelska).

 

 

 

 

 

Under rubriken A returning migrant tells his tale of struggle and desillusion berättar 23-årige Hayatullah Hooman från Afghanistan om hur han kom till Sverige och sökte asyl som 17-årigt  ”ensamkommande barn”. I Sverige envisas man med att kalla de faktiskt och påstått minderåriga, oftast unga män och även äldre män allt mellan 18 och 35,  och pojkar som närmar sig 18-årsåldern för ”barn”. I över ett decennium har jag kallat dem ”minderåriga asylsökande”, som man gör i de övriga nordiska och andra länderna dit asylsökande kommer, men det har inte gått hem i Sverige, här är de alla ”barn” om de säger att de är under 18 år.

Hursomhelst, i den här texten berättas det många av oss redan länge vetat (men som många inte velat låtsas om eftersom det stör dem i deras välvilliga godhetsuppsåt), och dessutom direkt, klart och tydligt av ett av de ”barn” som så många här ägnar sin omsorg. Texten börjar:

Det ser kul ut: Hayatullah Hooman har lagt ut selfies av sig i skidbackar, när han spelar fotboll, kopplar av på festivaler och poserar vid stranden av en sjö. Men denne ”låtsas-asylsökande” är nu tillbaka i Kabul igen, efter att ha tillbringat närmare ett år med att försöka acklimatisera sig i Sverige.

Texten fortsätter:

– Jag hade hört att Sverige var bra för flyktingar, sa Hayatullah Hooman i en intervju med  Paiwandgah i Kabul. Folk hade berättat för mig att jag skulle få uppehållstillstånd efter ett eller två år och jag ville åka dit för att jobba och försörja min familj.

Hooman har en examen i historia från universitetet i Kabul. Hans dröm var att skaffa sig en examen utomlands och sedan kanske återvända och slå sig ner i Afghanistan. Om hur han tog sig till Sverige berättar Hooman att han tog ”den långa vägen”. Han betalade 8.000 dollar till en smugglare och via Pakistan togs han genom Iran till Turkiet och sedan över till Grekland. Därifrån kunde han resa friare, eftersom han nu befann sig i EU. Smugglare överlämnade honom till nya smugglare vid gränserna och han tog sig med lastbil, tåg, buss och motorcykel genom Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike, Tyskland och Danmark för att till slut, efter flera månader, nå sitt mål: Sverige.

Han berättar hur han noggrant dokumenterade hela sin resa och att han har över 600 fotografier i sin mobil. Men hans breda leenden och de vackra scenerierna är bedrägliga,

– Det var inte fantastiskt underbart där, suckar han. Vi afghaner tror att Europa är paradiset. Jag vill berätta för folk att det inte är sant.

Hooman har inga hemska historier att berätta om sin resa och han upplevde inga ohyggliga omständigheter på asylboendet som han kom till i Sverige. Allt var ”cool”, åtminstone till en början.

– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

Men snart sjönk verkligheten in. När Hooman firat sin ”18-årsdag”, flyttades han till ett vuxenboende där det inte alls var lika bekvämt och bra.

– De gav oss bara 1.000 kronor till tvål, schampo etc, säger han. Maten var inte bra och om man blev sjuk kunde det ta en månad innan man kom till doktorn. På en månad kunde man dö.

Hans dröm om ett snabbt uppehållstillstånd gick också i kras.

– De sa till mig att det skulle ta två år att få uppehållstillstånd. Efter det kunde det ta ytterligare fyra, fem år innan jag kunde få ett jobb. Jag ville inte slösa bort min tid.

Hooman ringde sina föräldrar och bad om råd.

– De sa att om jag kan finna ett sätt att stanna och få en högre examen så gör det. Mera o jag bara skulle gå i skola för att repetera vad jag redan kunde, då skulle jag komma hem.

Han berättade äntligen sanningen för Migrationsverket  — att han i själva verket ville studera historia. De erbjöd honom hjälp men vid det laget hade han tröttnat och ville avsluta sitt experiment i  ”international living”.

– Jag hade svåra depressioner i Sverige, säger Hooman. Jag ville verkligen resa hem.

Det är bristen på jobb som driver människor från Afghanistan att söka sig utomlands, menar Hooman:

– Mer än 90 procent av alla som lämnar landet gör det för att söka jobb. En familjemedlem reser och ska sedan skicka hem pengar.

Hooman viftar helt och hållet bort påståendet att strömmen av migranter skulle bero på att de är förtryckta och och upplever fara.

– Afghanistan har varit i krig i 100 år, vad är problemet?

Mängder av afghaner söker sig till Europa och Hooman vill göra vad han kan för att stoppa dem. Förra året, 2015, lämnade fler än 200.000 afghaner sitt land och tog sig till Europa. I år kommer antalet troligen att bli ännu högre när människor riskerar sina liv för drömmen om ett liv i välstånd och säkerhet. Afghaner är, enligt UNHCR, den näststörsta gruppen migranter/asylsökande efter syrierna.

– Jag sa åt min farbrors söner att inte resa men de ville inte lyssna., berättar Hooman. De tog sig till Tyskland och de kom tillbaka, de också.

Hooman fick 3.000 dollar av Migrationsverket för att återvända till Afghanistan. Det räckte inte för att täcka hans kostnader för resan, men han kom åtminstone hem.

Många försök har gjorts för att stoppa afghaner från att lämna landet. Regeringen har startat en kampanj med namnet “Stay With Me”. Också landets president Ashraf Ghani har gett sig in i kampanjen:

– Ett land överlever inte när de bästa försöker fly, sa han i en intervju i BBC i mars, där han fördömde dem som Afghanistan har spenderat miljoner dollar på och som nu rymmer under minsta stress. Jag har ingen sympati för dem.

Destinationsländerna har också försökt avskräcka potentiella migranter genom affischer och webbsidor med information om argt det inte är en dans på rosor att vara migrant. Men hittills har man inte lyckats stoppa strömmen.

Hooman hoppas att hans raka och tydliga berättelse om hur det är i verkligheten ska bidra till att kunna övertala en del av hans landsmän att inte företa resan till Europa. Han får också ut sitt budskap via Facebook och Twitter och ämnar dessutom skriva en bok om sina resor.

– Jag tog penna och block med mig, säger han, och jag skrev ner allt som hände mig. Jag skulle vilja publicera det. Folk tror att Europa är ett paradis men jag vill berätta sanningen i min bok.

Kommentar: Allt detta är väl känt sedan länge och även dokumenterat i olika rapporter från UNHCR och AREU med flera. Jag har under ett decennium försökt förstå det svenska självbedrägeriet. Jag har undrat över varför så många helt stänger av sina hjärnceller när det kommer till ”ensamkommande barn” – ett stort antal just sådana som Hooman och även betydligt äldre män; män som till och med har egna barn hemma i Afghanistan. Jag har aldrig fått något svar. Och att de åldersbedömningar som vi är många som efterfrågat har fått stoppas av barnläkare (som inte ens har något med saken och göra eftersom det är vuxna eller nästan vuxna som ska bedömas, inte ”barn”) är också helt obegripligt. Jag gissar att inte ens den här berättelsen kommer att rubba ”de troende” en millimeter.

© Översättning Merit Wager.

Om de styrande hade lyssnat det senaste decenniet så hade den nya asyllag som röstas igenom i riksdagen den 21 juni inte behövts

Ja. Så är det. Det är bara att läsa var som helst, vilket år som helst, vilken dag som helst under kategorin Asyl&Migration på den här bloggen för att förstå det. Eller det borde vara så att läser man miggornas och andras berättelser under tio år så förstår man. Men många läser ju! Ja, så är det, och då är det ju tyvärr så, att det är för svårt, för komplicerat att förstå. Att hade Sverige inte varit så slappa och slöa på asylområdet; hade Sverige tagit ansvar för asylinvandringen i stället för att hojta om att ”alla andra EU-länder måste ta sitt ansvar”, ja då hade den nya asyllagen som röstas igenom i riksdagen den 21 juni, inte behövts. Då hade Centerpartiets verklighetsfrämmande och aggressiva talesperson på migrationsområdet inte behövt stå och orera på ett otrevligt sätt i Aktuellt idag, den 20 juni. Morgan Johansson vann stort i den debatten bara genom att hålla sig lugn och saklig.

Klicka på bildrutan för att lyssna på den stundvis pinsamma ”debatten”.

Hade folk läst och förstå så hade inte heller den långa och något politiskt anstrukna appellen som Advokatsamfundets generalsekreterare skrev: En humanitär appell till Riksdagens ledamöter på sin egen – alltså inte samfundets! – blogg inte behövt skrivas. Då hade märkliga formuleringar sluppit hamna i cyberspace så som:

Likgiltigheten inför hungrande, sjuka och hemlösa barn gör EU till allierad med Assad, ISIS och cyniska människosmugglare.

Ett häpnadsväckande uttalande av generalsekreteraren för Sveriges Advokatsamfund. Men bloggen står ju i hennes namn så den har väl inget med hennes position på Advokatsamfundet att göra. Eller? Jo, det har den, den måste väl vara sanktionerad av medlemmarna eftersom samfundets logo finns, stor och tydlig, i bloggens ”header”. Alltså är det också för sina medlemmar, i deras namn och med deras mandat hon talar. Eller? Man blir lite konfys. Förresten: advokater och jurister vill förstås ha så stor asylinvandring som möjligt, det ligger i deras intresse att ha många klienter som de kan fakturera rejäla arvoden för…

Det är väldigt mycket som de här två kritikerna som här exemplifierar motståndet mot de nya, striktare bestämmelserna, inte verkar ha en aning om. Hade de, och andra med huvudena i det blå, som sagt orkat ta del av berättelserna från miggorna som befinner sig i främsta ledet och som ser, hör och vet, så hade de känt till att Sverige omöjligt klarar av att ta emot fler utomeuropeiska migranter. Sverige klarar inte ens av att ta emot alla dem som kom hit hösten och vintern 2015 och som nu överbefolkar och trängs på asylboenden i hela landet. Många dessutom helt utan asylskäl, med helt andra motiv för att ta sig till Sverge. Många också med falska handlingar, falska asylhistorier, falska identiteter.

Finlands president Sauli Niinistö i januari 2016:

Presidenten i februari 2016:

Och EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans i mars 2016:

De tre citaten ovan kommer från texten: EU-ledare: ”Det är mer troligt att terrorister attackerar Europa när viseringsfrithet för turkiska medborgare införs.” – 17 maj 2016

Om man i Sverige hade tagit ansvar och agerat rakt och tydligt på asylområdet under de senaste tio åren, så som tills exempel de övriga nordiska grannländerna Norge, Danmark och Finland har gjort, då hade också Sverige sett ut mer som de länderna idag. Om Sverige

•   inte låtit människor som vägrar lyda lagakraftvunna beslut om att lämna landet, stanna illegalt i åratal, decennier till och med.

•   inte låtit ett stort antal människor komma in och stanna i landet under falska identiteter. Personer som staten inte vet något om men tvingar skattebetalarna att betala deras bidrag, boende, skola, vård  m.m.

•   inte låtit människor med flera identiteter håva in bidrag (det kan bli en slant för den som får pengar i tre olika identiteter) och ha bostäder i alla sina personligheters namn, varav två hyrs ut.

Hade man i Sverige fokuserat på att ha korrekta, genomarbetade asylutredningar; inte haft så blåögda riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar; lyssnat på dem som kan och vet; lärt sig av sina grannländer – då hade Sverige inte behövt skärpa asyllagen!

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.

 

Nu går det väl ändå inte längre att låtsas som det regnar? Eller?

Som sagt:

Nu går det väl ändå inte längre att låtsas som det regnar? Eller?

Till lilla Sverige med ca 9,5 miljoner invånare tog sig förra året 35.369 påstått och faktiskt minderåriga asylsökande/migranter,  främst pojkar/män (92 procent). Till resten av de 27 EU-länderna sökte sig drygt 52.930.

Det land som tog emot nästflest påstått och faktiskt minderåriga asylsökande/migranter var Tyskland, dit det kom 14.400! 14.400 till ett land med ca 80,6 miljoner invånare – 8,5 gånger fler än Sverige! – kom alltså mindre än 40 procent så många som till Sverige.

Med andra ord:
Till Sverige kom ca 1 påstått och faktisk minderårig asylsökande/migrant per 268 invånare.

Till Tyskland kom ca 1 påstått och faktisk minderårig asylsökande/migrant per 6.013 invånare.

Tänk efter varför så många söker sig just till Sverige – bland dem med största sannolikhet många som varken är minderåriga eller skyddsbehövande? Och varför så oerhört många färre söker sig till Tyskland som är nummer 2 på listan?

Ni som har läst och förstått vad miggor och andra – inklusive jag själv – har skrivit här på bloggen i många år i hundratals texter om just dessa ”ensamkommande barn” (som de ihärdigt kallats och kallas av svenska medier och politiker), ni vet svaret. Övriga kan försöka klura ut anledningarna, eller bara fortsätta att strunta i det så som de har gjort i alla år.

Här finns alla texter som innehåller ordet ”ensamkommande”, som skrivits här på bloggen.

Läs hela rapporten på Eurostats sajt.

© denna blogg.

 

 

Österrikes inrikesminister Wolfgang Sobotka: ”Vi kan inte bära hela världens börda.”

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln på Hbl:s sajt.

Österrikes parlament har godkänt ändningar i asyllagarna som gör landets flyktingpolitik till en av de hårdaste i Europa. Lagen godkändes med rösterna 98 mot 67.

Den omtvistade lagen gör det möjligt för regeringen att utlysa undantagstillstånd om antalet migranter som anländer till landet plötsligt stiger. Flyktingar, även människor från till exempel krigsdrabbade Syrien, ska kunna stoppas vid gränsen.

Människorättsorganisationer, religiösa ledare och oppositionspartier har fördömt lagen, som de anser bryta mot internationella överenskommelser.

Inrikesminister Wolfgang Sobotka försvarade lagen med att Österrike inte har något annat alternativ så länge som de andra EU-länderna inte bär sitt ansvar i flyktingfrågan.

– Vi kan inte bära hela världens börda, sade han.

Österrike tog emot kring 90.000 flyktingar under 2015. Siffran är den nästhögsta per capita i EU.

Lämna gärna ett  bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden via ”Subscribe”
eller med valfritt belopp via ”Donate”.  Varje bidrag är välkommet!

News That Moves om bland annat minderåriga asylsökandes rättigheter

Minderåriga asylsökande behöver inte ta sig till Tyskland, Sverige eller andra länder i Norden för att söka asyl eller skydd, om det är asyl eller skydd de behöver. De har rättigheter i andra länder också och som skyddsbehövande har man inte rätt att välja och vraka bland ”resmål”.

Klicka på rutan för att komma till sajten.

Följande rättigheter gäller för minderåriga asylsökande i några aktuella länder. Uppgifterna kommer från News That Moves, som samlar information och uppdaterar den både för asylsökande och migranter men också för anförda som vill veta mer om det aktuella läget på asyl- och migrationsområdet i Europa. Jag citerar från sajten och om det är någon som anser/vet att något som anges på den inte stämmer får den gärna höra av sig.*

Makedonien (den 28 mars finns där 7 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en förmyndare och varje barn tilldelas en socialarbetare som arbetar med och  för dem
•  De har rätt till fri utbildning

När barnen fyller 18 år har de rätt att bestämma om de vill stanna i Makedonien eller om de vill återvända till sina hemländer om Makedonien inte kan hitta deras familjer innan dess.

Serbien (den 28 mars finns där 160 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en tillfällig förmyndare
•  De har rätt till fri utbildning

Slovenien (den 28 mars finns där 37 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en tillfällig förmyndare
•  De har rätt till fri utbildning

De flesta ensamkommande minderåriga är 13 – 17 år gamla.

Representanter från NGO Center for help for asylum seekers (frivilligorganisationer som hjälper asylsökande) konstaterar att barnen ofta vägrar att använda sig av de rättigheter de har för att de inte vill stanna i dessa länder utan hoppas kunna fortsätta till andra EU-länder.

Kommentar: Det finns ingen som helst laglig rätt för den som söker asyl eller skydd mot förföljelse m.m. att välja land utan har man skyddsbehov så ska man (egentligen, men lagar följs ju inte i alla lägen…) söka det i det första land man kommer till. Har man lämnat det landet ska man söka skydd i första bästa land man kommer till.

Var och en kan och bör givetvis också själv researcha och bilda sig en egen uppfattning om vad som rapporteras och vilka rykten och berättelser som förs vidare.

Klicka på rutan för att komma till sajten.

Lagman Lars-Gunnar Lundh: ”Den som jämställer migranter med djur har för länge sedan passerat gränsen för vad som är försvarligt uttalande av en person som tjänstgör i ett av fundamenten för vår demokrati.”

Häromdagen blev det känt att en ledamot i Norrköpings kommunfullmäktige och  nämndeman i tingsrätten, Karin Forell, SD, uttryckt sig minst sagt olämpligt på sin – får det förstås – öppna Facebook. Hon kommenterade en bild av en asylsökande mamma som tvättade sitt nyfödda barn ovanför (inte i) en gyttjepöl i ett läger i Grekland:

 Grisar badar ju i gyttjepölar, dom mår så bra så.

Och Lars-Gunnar Lundh, lagman i Norrköpings tingsrätt, agerade snabbt. I går, bara några dagar efter det stötande uttalandet, fattade han beslutet att entlediga Karin Forell som nämndeman. Han kunde ha skrivit ett knastertorrt och kort beslut, men han skrev i stället ett mer utförligt sådant. Det är korrekt och tydligt som sig bör, men det är samtidigt levande och lättläst. Ett beslut som inte använder färdiga mallar och krångliga ord och uttryck utan har en personlig ton och ett ordval som gör att det känns att han verkligen tänkt på vad han skriver, att det inte är ett slentrianmässigt dussinbeslut.

Lars-Gunnar Lundh har också i början passat på att ge en kort information om nämndemannasystemet, varför beslutstexten börjar så här:

Nämndemannafunktionen är i det närmaste tusen år gammal och det finns i huvudsak två skäl för att institutet trots hög ålder har överlevt. De skälen är allmänhetens insyn och inflytande i den dömande verksamheten.

Han pekar också på det som otaliga gånger varit uppe till diskussion, nämligen det som många – inklusive jag – finner onödigt:

I den svenska modellen är det kommunfullmäktige som väljer nämndemän och det trots att uppdraget inte är politiskt. Sannolikt beror den ordningen på att det tidigare var den enda lokala myndigheten. Den här ordningen har fått till följd att det i princip bara är partipolitiskt aktiva som väljs för uppdragen.

Om nämndemannen Karin Forell skriver lagman Lars-Gunnar Lundh i sitt beslut:

Nämndemannen Karin Forell har i uttalanden i sociala medier uttryckt åsikter som kan tolkas som att hon jämför migranter (spädbarn) med djur (grisar). Hon har även ifrågasatt bilden av den drunknade pojken Alan Kurdi som förolyckades för ett drygt halvår sedan. Hon har beträffande den bilden framfört uppfattningen vid en intervju, som jag tagit del av, att det kan ifrågasättas om bilden är riktig eftersom hon vill ”se saker med egna ögon”.

Jag har kallat till mig Karin Forell och vid mötet har hon uttryckt ånger och framfört att hon inte står för den tolkningen av uttalandena som har gjorts i media.

Karin Forell har, efter att fått möjlighet att tänka över om hon vill kvarstå som nämndeman, återkommit till mig och framfört att hon vill fortsätta att vara nämndeman i Norrköpings tingsrätt.

Skäl för beslut är vad jag uppskattar mest i det här dokumentet. Där resonerar Lars-Gunnar Lundh så här:

Migrationspolitik och dess konsekvenser har under senare tid fått ett allt större utrymme i den politiska debatten. Det förhållandet att någon utrycker en åsikt om politikområdet migration på samma sätt som åsikter om ett annat politikområde är inte något som tingsrätten har att bedöma för att avgöra en nämndemans lämplighet.

Ett erkännande av att alla människor har rätt att ha sina åsikter oavsett vilka de är och att det inte är tingsrättens sak att lägga sig i dem. Men:

Det är däremot en annan fråga om en nämndeman uttrycker åsikter som kan innebära att nämndemannens objektivitet kan sättas i fråga och därigenom rubba förtroendet för denne och slutligen domstolens verksamhet.

Så är det. Och beslutsmotiveringen lyder i sin fortsättning:

Den som jämställer migranter med djur har för länge sedan passerat gränsen för vad som är försvarligt uttalande av en person som tjänstgör i ett av fundamenten för vår demokrati. Ett sådant uttalande är helt oacceptabelt och rubbar enligt min mening förtroendet för Karin Forell som nämndeman. Rätten ska objektivt avgöra mål och ärenden oberoende av någons etnicitet, religion, hudfärg, kön, sexuella läggning, yrke, sociala situation etc. Det finns en påtaglig risk för att en person känner sig dömd på förhand om någon representant (juristdomare eller nämndeman) i domstolen har uttalat sig kränkande om en folkgrupp eller annan grupp som denne är en del av. Redan på den grunden är Karin Forell klart olämplig som nämndeman.

Karin Forell har därutöver ifrågasatt uppgifter om migranters livsöden med motiveringen att det inte föreligger sanningshalt om man inte kan se det med egna ögon. Även på den här punkten kan hennes lämplighet som nämndeman ifrågasättas eftersom en domstol i brottmål, där nämndemän medverkar, alltid har att avgöra frågor utan att domstolen har iakttagit påstådda kriminella gärningar.

Det hela kan inte uttryckas bättre och elegantare (!) än så. Slutorden är formella, som sig bör:

Karin Forell entledigas med omedelbar verkan från uppdraget att vara nämndeman i Norrköpings tingsrätt.

Ett beslut som kom snabbt och som är rakt, tydligt och till och med elegant och som av vem det vara må måste upplevas som det enda rätta.

Slutreflektion utanför det som handlar om beslutet i ovanstående fall:
Gör om nämdemannafunktionen – om den ska finnas kvar – så att rediga medborgare med intresse och allmänbildning samt mycket goda kunskaper i svenska språket, kan anmäla sitt intresse för att bli nämndeman. Som sagt: om funktionen alls ska finnas kvar.

© denna blogg.

 

 

 

 

Finland. ”Om rörligheten skulle släppas fri så skulle hundratusentals åka. Våra grannländers rädslor är fullt befogade.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

Ryssland har bara öppnat porten mot Finland på glänt – ”Hundratusentals människor beredda att komma från grannen i öster”.

Strömmen av asylsökande från Ryssland kan vara bara en föraning av vad som komma skall. Ryssland erbjuder i praktiken inte migranter och asylsökande nästan några lagliga möjligheter att erhålla uppehållstillstånd i landet.

De asylsökande som den senaste tiden kommit till Finland via östgränsen kan vara bara en liten försmak innan större grupper asylsökande anländer.

Enligt människorättsorganisationen Memorial som hjälper migranter och flyktingar i Ryssland finns det väldigt många tredjelandsmedborgare som är beredda att resa västerut.

– Om rörligheten skulle släppas fri så skulle hundratusentals åka. Våra grannländers rädslor är fullt befogade, säger Svetlana Gannushkina som arbetar med flykting- och migrantfrågor hos Memorial. Anledningen är att Ryssland i praktiken inte ger möjlighet åt migranter att uppehålla sig lagligt i landet, för att inte tala om att Ryssland inte erbjuder någon annan hjälp heller.

– Ryssland har inget asylsystem. Människor får ingenting i Ryssland. Endast 795 personer har fått officiell status som flyktingar i Ryssland och det garanterar ingenting annat än laglig vistelse i landet, fortsätter Gannushkina. Jag pratade med afghaner som försökt ta sig från Ryssland till Norge. Bland dem finns människor som bott i Ryssland i åtta år utan någon som helst laglig ställning.

Gannushkina, som intervjuats av Yle, tror inte att ryska myndigheter direkt organiserar flyktingströmmen till gränsen mot Finland. Men uppenbart är att myndigheternas agerande har förändrats.

– Det har helt klart  getts order om att göra det lättare för människor  att ta sig upp till gränsen. Å andra sidan har människor också uppmärksammat att massor av flyktingar nu kan ta sig in i Europa.

Flyktingströmmen från Ryssland till Finland bromsas dock av den stelbenta regelverken i Ryssland: det är inte ens lätt att lämna landet lagligt.

– Man behöver antingen transitvisum som inte är lätt att få, eller ett utvisningsbeslut från en domstol, förklarar Gannushkina.

© Översättning Merit Wager.

Uppskattar du texterna på bloggen?
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

Tack!

Finland. Biträdande polischef: ”Vi måste berätta sanningen.” (Om sexuella trakasserier och övergrepp).

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på BBC:s sajt (på engelska).

BBC har gjort ett reportage om hur man i Finland lär migranter att uppföra sig och skriver bland annat:

Migranter som anländer till Finland får undervisning i finländska värderingar och hur man ska bete sig mot kvinnor. Regeringen, som är oroad av det ökande antalet sexuella trakasserier och övergrepp i landet, vill försäkra sig om att personer från mycket konservativa kulturer lär sig vad de har att förvänta sig i sitt nya land.

”Så i Finland”, säger den energiska läraren Johanna, som får även den mest motvilliga eleven att engagera sig, ”kan man inte köpa en fru. En kvinna gifter sig med dig bara om hon vill för här är män och kvinnor jämställda.”

Hennes elever är alla nyligen anlända asylsökande och platsen är en asylmottagning inbäddad i snö i djupet av en finsk skog. Männen tittar på henne mycket intensivt. En del av de unga irakierna talar god engelska och nickar lätt. Andra, särskilt de lite äldre männen, stirrar på varandra med höjda ögonbryn när Johannas ord översätts till arabiska. Den enda kvinnan i lokalen, slöjbeklädd, ler svagt.

”Men man kan gå på disco med en kvinna”, tillägger Johanna glatt. ”Men kom ihåg att även om en kvinna dansar nära dig och är klädd i kort kjol så betyder det inte att hon vill ha sex med dig.”
——————————
På asylmottagningarna i Finland tar man undervisningen i kultur och traditioner på extremt stort allvar. Om män som kommer från mycket annorlunda och konservativa kulturer inte genast görs medvetna om att Finland har sina egna värderingar, seder och bruk som måste respekteras, kommer de aldrig att integreras, varnar Johanna.

BBC rapporterar också om att männen informeras också noga om finsk lagstiftning så att de vet vad som väntar dem om de rör vid kvinnor på ett oanständigt sätt. Vidare berättas om hur männen får veta att finska män deltar i hushållsarbetet och även om de stönar över det så ryggar de inte längre tillbaka när de ser en kvinnlig taxichaufför. Johanna berättar att sedan hon börjat hålla sina kurser i höstas har kvinnliga asylsökande ofta kommit till henne och klagat över att deras män inte behandlar dem på ”det finska sättet”.

Undervisningen backas upp av Inrikesministeriet och Polisen. Hösten 2015 dömdes tre asylsökande för våldtäkt i Finland och under nyårsafton skedde ett antal sexuella trakasserier och överfall liknande dem i Köln och Stockholm. Offren rapporterade att gärningsmännen såg ut att komma från Mellanöstern – något som biträdande polischefen i Helsingfors, Ilkka Koskimäki beslöt att gå ut till allmänheten med:

”Det är svårt att tala om”, medger han, medan vi sitter i en patrullbil som kör längs de isiga gatorna i staden. ”Men vi måste berätta sanningen. Ofta avslöjar vi inte en misstänkts etniska bakgrund, men de här händelserna, där skaror av unga, utländska män omringar en flicka på allmän plats och trakasserar henne har blivit ett fenomen.”

Polisbilen kör upp vid en asylmottagning där Koskimäkis polisteam håller liknande kurser för migranter som Johanna. En grupp migranter som står och röker på de snöiga trappstegen, iklädda flip-flops, rasslar snabbt in, uppenbart skärrade av polisens ankomst. En muskulös irakier i gymkläder närmar sig mig försiktigt och frågar mig i viskande ton varför jag tycker att jag behöver tre polismän som livvakter för att besöka asylmottagningen. ”Please”, bönar han, ”snälla du, tro inte att alla asylsökande är farliga för att det finns ett fåtal kriminella bland oss”.
——————————

Lektionen på asylmottagningen går mot sitt slut och de asylsökande ges i hemläxa att läsa på om Finlands jämställdhetslagar. När vi lämnar lektionsrummet skakar en irakisk man i färgglad bomberjacka min hand.

”Det är jättebra i Finland”, säger han. ”Men när jag gifter mig ska min fru vara hemmafru och laga den mat jag tycker om – och hon ska definitivt inte gå på disco.”

Kommentar: Den slapphet som råder i Sverige råder inte i Finland. Och att Polisen, som i Sverige, skulle börja ”mörka” vilka som begår grova brott för att de är asylsökande eller asylinvandrade, den tanken finns inte. Finland är ett demokratiskt och fritt land och där mörkas inte uppgifter som är av stor vikt för befolkningen att känna till. Det är det skattebetalande folket som betalar för Polisen, för att den ska upprätthålla lag och ordning och beivra och bekämpa brott så folket har ovillkorlig rätt att veta vad som sker i deras land.

Läs också:
Finland. ”Sexualbrott i parker och på gator var okända i Finland innan 32.000 asylsökande anlände till landet i fjol.” – 10 januari 2016

© Översättning Merit Wager.

Ur veckorapport 01-2016 från Migrationsverket

I Migrationsverkets veckorapport 01-2016, framhålls bland annat:

 

Kommentar: I den förra rapporten, 52-2015, angavs att det just då befann sig 23.000 migranter i rörelse på västra Balkanrutten. Då var det konstanta flödet på rutten i genomsnitt ca 3.000 – 4.000 som passerade transitländerna dagligen.

Kommentar: Fortfarande är det tydligen så att afghaner som vill ta sig till Sverige, trots att information vid det här laget borde ha nått dem att det nu är mycket svårt eftersom de inte har godkända id-handlingar och därmed inte lagligt kan ta sig till Sverige.

Kommentar: Skrämmande – inte minst med tanke på de samordnade sexuella attackerna mot kvinnor i en del tyska städer – är detta, som sägs i rapporten från Tyskland:

Enligt en tysk polisman vid gränsen mot Österrike har barnfamiljer nu nästan uteslutande ersatts av unga män som reser in i Tyskland via Österrike – i sammanhanget nämner han siffran hela 95 %.

Om Norden – Danmark, Norge och Finland i Migrationsverkets veckorapport:

Kommentar: Alla siffror talar för sig själva.

När det gäller dem som i Sverige kallas ”ensamkommande barn” så ser det ut så här:

Reflektion: Förra rapporten angav att 78 procent av alla ”barn” (i själva verket inte sällan vuxna män som ger sig ut för att vara ”barn”), i denna rapport anges deras andel till 72 procent – ingen stor minskning. Och fortfarande är afghanerna den i särklass och helt utan konkurrens största gruppen som tar sig till Sverige. Trots att många av dem inte ens är från Afghanistan och många torde sakna asylskäl i utlänningslagens mening. Dessutom anger Migrationsverket att:

Barn från Afghanistan utgör fortsatt den största gruppen.

Migrationsverket anger följande i sin uppdateringar om de stora asylländerna Syrien,  Afghanistan och Irak:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kan man läsa om Migrationsverkets veckorapport för vecka 52.

Tyskland i blåljus – nödrop från en kvinnlig polis

Klicka på bokomslaget för att läsa om Tania Kambouri och boken och på Focus logo för att läsa deras artikel ”Notruf” einer Beamtin (”Nödrop” från en tjänsteman – eller egentligen, ordagrant: ”Nödrop” från en tjänstekvinna).

För två år sedan kom den tyska polisen Tania Kambouris bok Deutschland im Blaulicht, som såvitt jag kunnat utröna, inte nämnts i några svenska medier, men som nu uppmärksammas här, på min blogg.

Det är en ganska skakande berättelse om hur det är att vara kvinnlig polis och möta total respektlöshet från ”nytyskar” (!). Nu intervjuas Tania Kambouri i olika medier med anledning av det hon för två år sedan berättade i sin bok och hur situationen på asylinvandringsområdet utvecklats i Tyskland.

Ur inslaget i Die Welt (klicka på bilden för att komma till det) sägs – med förbehåll för eventuell felhörning och därmed eventuell felöversättning. I Tyskland duar man inte varandra i sådana här sammanhang, i intervjun används därför genomgående ”Ni”. Men i översättningen har jag valt att använda det för svenska ögon och öron mer naturliga ”du”.

Reportern: Tania Kambouri, det är två år sedan du skrev ditt vredesbrev där du säger att ”i min vardag som polis är muslimer ofta ett problem”.

Nu har det med flyktingströmmen kommit många fler muslimer hit till Nordrhein-Westfalen, har situationen ändrats, har det blivit värre?

Tania Kambouri: Det är en svår fråga. Vi har sedan några veckor att göra med migranter/flyktingar och naturligtvis har vi insatser när det handlar om stöld, bostadsinbrott och slagsmål men vi får inte dra alla över en kam. Alltså jag känner inte varje flykting som finns i dessa boenden, vi får se upp så att stämningen inte slår om. Men vi måste ändå påtala de problem som flyktingarna för med sig.

Reportern: Hur är det för dig som kvinnlig polis, som kvinna, på asylboendena?

Tania Kambouri: Jag har hittills bara varit på ett asylboende en gång och då var de rätt så trevliga. En annan gång när det blev slagsmål och människor skadades, då respekterades vi inte. Man märkte tydligt, att vi sågs som fiender, jag blev betecknad som ”bitch” på engelska och man gjorde inte som jag sa och jag köade av respektlösheten.

Reportern: Hur skulle du säga att problemet generellt har utvecklats genom umgänget med migranter, inte bara muslimer, under de två senaste åren ?

Tania Kambouri: Det har förvärrats, man märker hur man förstärkt angrips av personerna, av de unga migranterna och det är en utveckling som jag inte vill acceptera.

Ni har grekiska rötter, är det därför lättare för er att säga er mening än för de andra kollegorna?

Tania Kambouri: Hade jag haft tyska rötter hade jag agerat precis så, det är min karaktär, jag frågar ingen när jag vill säga min mening, men jag märker hos vänner och kollegor att man genast blir betecknad som nazist om man yttrar sig negativt om utlänningar.

Reportern: Vad har ni för krav på migranterna i vårt land ?

Tania Kambouri: De ska hålla sig till de regler och normer och värden som vi har, de ska inte fullkomligt assimileras, de ska behålla sin kultur, jag är ju grekiska och älskar min kultur men trots det håller jag mig till reglerna, bara så är fredlig samlevnad möjlig.

Reportern: Räcker det med strängare straff eller måste det finnas strängare regler för invandring?

Tania Kambouri: När det gäller invandringen måste vi agera preventivt. De kommer från hemska krigsområden och blir förföljda och vi hade ju också flytt om vi befunnit oss i ett sådant land. De måste genast få våra värderingar förmedlade, bara så kan det fungera.

Klicka på bilden för att komma till inslaget.

Och här följer översättning av de första knappt tre minuterna av intervjun i inslaget ”Deutschland im Blaulicht – Notruf einer Polizistin” Interview mit der Autorin Tania Kambouri, enligt samma principer som anges för det första inslaget.

Finland. Mohammed, 22 år: ”Du kan berätta för världen att jag hatar Finland.”

Kvällstidningen Iltasanomat tar i en artikel – Turvapaikanhakijat kritisoivat AFP:lle Suomea tylyin sanakääntein – ”Liian kylmä, ei ole teetä…” (Asylsökande kritiserar Finland i hårda ordalag – ”För kallt, det finns inget te…”) upp det som nyhetsbyrån AFP rapporterar den 25 september från Torneå under rubriken ‘Finland’s no good’: Disappointed migrants turn back (Finland är inte bra: besvikna migranter vänder tillbaka):

Hundratals, främst irakiska, migranter som har rest genom Europa för att komma till Finland, vänder tillbaka. De säger att de inte vill stanna i det glesbefolkade landet vid Europas nordligaste gräns för att det är ”för kallt och för tråkigt”.

22-årige Mohammad, som intervjuats av nyhetsbyrån AFP i ett kyligt Torneå där temperaturen ligger kring 10 grader, säger att han har rest 750 kilometer från Torneå till Helsingfors, men återvänt till Torneå för att ta sig tillbaka till Sverige.

– Du kan berätta för världen att jag hatar Finland. Det är för kallt, det finns inget te, inga restauranger eller barer. På gatorna finns det inga människor, bara bilar.

– Finland är inte en bra plats, kommenterar också 15 irakiska män som väntade på bussen från Torneå till Sverige.

Vidare berättas i artikeln:

Den 19 september vände flera busslaster migranter tillbaka direkt vid gränsen när de såg en ”mänsklig mur” med finländare som protesterade mot den plötsliga inströmningen av migranter.

I AFP:s artikel sägs också:

Det är svårt att veta exakt hur många migranter som är på väg tillbaka till Sverige eftersom en del inte har registrerats i Finland innan de återvänder. Men direktören för Migrationsverket i Finland, Esko Repo, säger att fram till och med flera veckan hade 200 ansökningar om asyl från irakier gått ut (expired), vilket innebär att de sökande antingen har återtagit sina asylansökningar eller att de har försvunnit.

Kommentar 1: Ordet ”asylshopping”, som ibland används, blir begripligt när man tar del av sådana här berättelser, och det finns ganska många sådana.

Kommentar 2: Hoppas att Mohammed, 22 år, ska trivas bättre i Sverige. I Finland hade han nog fått svårt att acklimatisera och integrera sig med en den attityd han uppvisar efter bara några dagar i landet.

© denna blogg.

 

 

En migga: ” Varför berättar inte svenska medier om detta?”

En migga:

Jag måste skriva några rader med anledning av den stora ström av migranter som nu tar sig fram genom Europa. I svenska medier har ungerska myndigheter hängts ut som inhumana och man har bland annat skrivit att asylsökande har förts till läger, vilket givetvis ger hemska associationer från andra världskriget. Jag har hela tiden ställt mig skeptisk till att det verkligen är så illa i Ungern.

Det som nu definitivt fick mig att reagera och totalt ifrågasätta svensk medial rapportering, var en videofilm jag såg på Youtube, vilken hade gjorts av den ungerska polisen. I filmen får man se ungersk polis ge vatten och matpaket till dessa migranter som finns på en järnvägsstation, men i stället för att tacka och ta emot skriker dessa personer och slänger iväg förnödenheterna. Det är så upprörande. Hur kan man bete sig så? Varför berättar inte svenska medier om detta?

Varför uppger inte svenska medier att ungerska myndigheter förgäves försöker agera helt enligt regelboken genom att inte tillåta dessa personer att resa till ett annat land? Som asylsökande i Sverige får man inte heller resa utomlands. Vidare säger Dublinförordningen tydligt att man kan ansöka om asyl i endast ett land när man befinner sig i Europeiska unionen och att man inte kan välja i vilket land man ska lämna in sin ansökan.

Nu tror jag inte att ungerska flyktingförläggningar, vilket nog är en mer korrekt benämning än ”läger”, har den standard som dess svenska motsvarigheter, men trots detta är jag övertygad om att migranterna där kan få sina allra nödvändigaste behov tillgodosedda. Vad som är viktigt att förstå är att landet har ett gigantiskt inflöde av människor – mycket större än Sverige. Sammantas detta med det faktum att landet till skillnad från Sverige inte har någon tradition av att ta emot stora mängder asylsökande, är det förståeligt att det har varit problem. Vad Ungern behöver, istället för att bli utsatt för massmedialt häcklande, är stöd och hjälp från andra länder som har erfarenhet av att ta emot stora mängder asylsökande.

Kommentar: Det finns många aspekter och mycket att räkna in och ta hänsyn till när man kommenterar den pågående massinvandringen (här i dess ordagranna betydelse: massor av människor som vandrar in). Det finns ytterst sällan enbart en sida, det finns så gott som alltid minst två sidor av saken, ofta flera. Man kan inte av egna godhetsskäl blunda för sidor som den som visas i videoklippet som miggan länkar till och som enligt uppgift lagts ut av Polisen i Ungern. Lika väl som bilden av en liten död pojke på en strand i Turkiet är en del av det hela, är bilden av aggressiva och otacksamma unga män som kastar bort vatten och mat som den ungerska polisen delar ut, också en del av den komplexa katastrof som nu utspelar sig i våra länder i Europa..

Det är svart och vitt. Samtidigt. Det behövs hjärta och hjärna. Samtidigt.

© denna blogg.

Väl rutet, Fredrick Federley!

Fredrick Federley, riksdagsledamot för Centerpartiet och kandidat i Europaparlamentsvalet, säger i ett pressmeddelande:

Ställ Grekland till svars och bötfäll kraftigt!

Detta med anledning att rapporter om att Grekland uppges låsa in migranter fastän de inte är misstänkta för brott.

Väl rutet, Fredrick Federley! Människor som söker skydd undan krig ska tas emot på ett korrekt sätt och ska ges möjlighet att söka asyl enligt vedertagna regler och normer som slagits fast i internationella konventioner och i enlighet med varje suverän stats egna lagar. Människor som inte begått brott ska inte hållas fängslade, det borde vara en självklarhet i varje civiliserat land och definitivt i ett EU-land!

Man ska i sammanhanget dock komma ihåg, att det är olagligt i de allra flesta länder att vistas där utan tillstånd. Så ser världen och världsordningen ut, att varje land har rätt att, i enlighet med sin lagstiftning, bestämma vilka som får vistas på dess territorium. Och befinner sig man i ett land utan tillstånd och vägrar lämna det så är det olagligt (= ett brott) och då kan man hållas i förvar, det vill säga vara inlåst, under den tid det tar för personen i fråga att, ofta med hjälp av landets myndigheter, ordna med de handlingar som behövs för att personen ska kunna lämna landet och återvända till sitt hemland.

Att fängsla människor som söker asyl under ofta riktigt dåliga förhållande är inhumant, förkastligt och oacceptabelt. Just när det gäller Grekland kanske det dock blir lite knivigt att bötfälla kraftigt när EU samtidigt pumpar in pengar i landet på grund av dess urusla ekonomi. Principen ”bötfäll kraftigt” som Fredrick Federley och många andra förespråkar – även om den kanske inte är tillämpbar på just Grekland – är dock den enda rätta. Men den torde förbli en ”princip” just när det gäller Grekland.

© denna blogg. Vid citat, var god ange källan.

BBC: ”Inget annat EU-land erbjuder den här nivån på stöd.”

rapporterar om Sverige och asylinvandrarna, främst från Syrien, den 23 oktober 2013

Can Sweden cope with an influx of Syrian asylum seekers? (Kan Sverige hantera inflödet av syriska asylsökande?):

Medan krisen i Syrien fortsätter att intensifieras, har Sverige nu tagit emot fler asylsökande från Syrien än något annat land i Europa. Det har varit ett stort inflöde sedan svenska myndigheter i början av september, lät meddela att alla som anländer från Syrien kommer att ges permanenta uppehållstillstånd. Fler än 12.000 personer har ansökt om permanenta uppehållstillstånd sedan den nya policyn infördes.

Chris Morris besökte ett svenskt asylprocesscenter för att ta reda på hur processen fungerar.

Sweden welcomes Syrian refugees, and their families. (Sverige välkomnar syriska flyktingar och deras familjer):

Er policy som ger permanent uppehållstillstånd åt syriska migranter har gjort att tusentals anländer till Sverige. Förändringen i Sveriges asylregler nyligen ger flyktingar rätt att hämta sina familjer med sig. Inget annat EU-land erbjuder den här nivån på stöd.

Chris Morris rapporterar.

‘Sweden will remain open to migrants’ – migration minister Tobias Billstrom (”Sverige kommer att fortsätta vara öppet för migranter” – migrationsminister Tobias Billström):

Chris Morris talade med Sveriges migrationsminister Tobias Billström.

Chris Morris frågar bland annat, angående den stora inströmningen av asylsökande (just här handlar det om syrier) i Sverige:

Beslutet att erbjuda permanent uppehållstillstånd till folk som kommer från Syrien är tekniskt, inte politiskt. Men ändå är det ni, som regering, som måste förhålla er till det politiskt.  Är det något som Sverige verkligen kan klara, det potentiella antalet som kan komma att anlända?

Migrationsministern svarar:

Den svenska ståndpunkten när det gäller att bevilja asyl åt människor i behov av skydd mot förföljelse, har alltid varit en öppen sådan, och den kommer att förbli öppen under den här regeringen. Det är viktigt för oss att visa att när vi ser det syriska folkets öde så borde alla ta sitt ansvar.

Och fortsätter på det där svenska ”vi-vet-bäst”-sättet att

Det som irriterar mig, snarare än den svenska ståndpunkten är, problemen som vi ser i Europeiska Unionen. Att den gemensamma lagstiftningen tolkas så olika i alla de 28 medlemsländerna.

Kommentar: Men det är ju ett enda land, Sverige, som tolkar lagarna på ett annat sätt än de övriga 27!!!!

Migrationsministern fortsätter:

Och det här är något vi måste arbeta med. Jag tror att vi måste förstå, att när vi har två medlemsländer, Tyskland och Sverige, som tillsammans tar emot 2/3 av alla asylansökningar från syrier, då är det någonting som är fel.

Kommentar: Sverige, som ensamt har en annorlunda policy, ska alltså ”arbeta med” de andra länderna som inte har samma inställning till permanenta uppehållstillstånd till alla som säger sig komma från Syrien? Och taken på att det kan vara ett av 28 länder som är inne på fel spår, inte 27 av 28, slår inte den svenske ministern? Det slår honom inte att Sverige kanske skulle göra som 27 EU-länder: bevilja tillfälliga uppehållstillstånd åt personer som faktiskt och bevisligen kommer från Syrien?

Reportern, Chris Morris säger:

Men det finns inga lagliga krav för något annat land att erbjuda permanenta uppehållstillstånd. Det finns tillfälliga uppehållstillstånd, något som i princip är inbyggt i internationell lag, vilket ger flyktingar från länder i konflikt hjälp. Men ni har gått ett steg längre, eller ert system har gått ett steg längre och säger: ”Om ni tar er till Sverige så kan ni stanna hör resten av era liv och bygga nya liv här för er själva och era familjer”.

Migrationsminister Billström tar då upp irrelevanta saker och säger att många andra länder nog har en tendens (!?) att så småningom ändra sina ursprungliga beslut och ge permanenta uppehållstillstånd. Så, menar han:

Det är inte så stora skillnader.

Kommentar: Ja, men då så! Varför säger ministern då att man ska arbeta med att få de andra 27 länderna att bevilja permanenta tillstånd direkt, från början?

(©Översättning från engelska: Merit Wager).

Europaparlamentet godkände gränsövervakningssystemet Eurosur den 10 oktober 2013

Europaparlamentet godkände gränsövervakningssystemet Eurosur den 10 oktober 2013

Lagstiftarna i EU har godkänt gränsövervakningssystemet Eurosur, som går ut på att övervaka Europeiska unionens yttre gräns. Detta skedde bara en vecka efter att minst 289 asylsökande drunknade utanför kusten vid Lampedusa.

Eurosur siktar på att minska antalet illegala migranter på väg till EU, inklusive dem som anländer med båt; och ska medverka till att förhindra gränsöverskridande kriminalitet. Det hypermoderna övervakningssystemet tas i bruk i december och kommer att samla information om fartyg som fraktar illegala migranter, bekämpa trafficking och hjälpa flyktingar i fara. Genom det här gränsövervakningssystemet ska de EU-länder som anslutit sig få ständig realtidsinformation och bilder från EU:s yttre gränser.

”Endast genom att vi har ett pan-europeiskt gränsövervakningssystem kan vi förhindra att Medelhavet blir en begravningsplats för migranter/flyktingar som försöker ta sig över havet i sjöodugliga båtar i sökandet efter ett bättre liv i Europa. För att förhindra tragedier som den i Lampedusa från att inträffa igen, är mycket snabba insatser nödvändiga”, sa rapportören Jan Mulder i debatten i Europaparlamentet den 9 oktober.

Enligt en rapport från Frontex korsade 72.000 människor EU:s yttre gränser illegalt 2012, vilket var ungefär hälften så många som 2011.

Regeringarna i följande länder har undertecknat överenskommelsen om Eurosurs operativa regler som träder i kraft den 2 december i år:

Bulgarien, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien och Finland

Övriga medlemsländer, däribland Sverige, kommer att implementera Eurosur den 1 december 2014.

(Källa: Deutsche Welle, Frontex m.fl.)

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)