• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    november 2020
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Justitie- och migrationsministern säger det självklara: ”Om du fått avslag på din asylansökan har du inte rätt till ersättning eller asylboende.”

Reflektioner

Äntligen! Idag säger justitieminister- och migrationsminister Morgan Johansson det som har gällt i decennier, men som inte visats i handling:

IMG_1554

(Texten kan läsas här, efter en annan text som handlar om en person som ”vill stanna i Sverige”. För övrigt en mycket ”grund” text som visar att skribenterna inte behärskar det ämne de skriver om. Eller inte vill skriva nyanserat, informativt och korrekt.).

Överhuvudtaget har betydligt mer handlingskraft på asyl & migrationsområdet visats av den nuvarande regeringen (även om det tog lite tid innan den kom i gång), än under den på detta område katastrofala Reinfeldt-regeringen. Dock har de borgerliga partierna varit med på ett hörn, det ska sägas. Morgan Johansson i artikeln:

– Det är en uppgörelse vi gjort med de borgerliga partierna som vi gjorde i höstas när antalet asylsökande ökade kraftigt. Den innebär att om du fått avslag på din asylansökan har du inte rätt till ersättning eller asylboende.

Men så har det ju egentligen alltid varit. Det är faktiskt inget nytt, det har bara inte tillämpats, det som ministern uttrycker:

 ”Om du fått avslag på din asylansökan har du inte rätt till ersättning eller asylboende.”

Det är att slå in öppna dörrar att säga så. Det som ändå är bra är att man nu äntligen ska börja (försöka) efterleva och tillämpa lagen och att ministern tydligt markerar det.

När jag twittrade att:

Tweet om att Sverige inte jan bli ett hotell 1.6 2016

Så svarade alltid lika alerta Migga_X:

Svar från migga X 1.6 2016

Och Migga_X har givetvis rätt. Det finns massor att göra för att rensa upp på asyl & migrationsområdet som vanskötts så till den grad att det hotar inte bara vår välfärd utan också vår trygghet, säkerhet och Sveriges framtid som ett öppet, fritt och demokratiskt land. Den förra regeringen bär den största skulden till att det ser ut som det gör i Sverige, tillsammans med det minsta och mest verklighetsfrämmande riksdagspartiet som Reinfeldt lyssnade alldeles för mycket på, Miljöpartiet. Samma parti som nu sålt ut all sin heder och sina vackra ideal för att få sitta i regeringen! Det är osmakligt och illa att Socialdemokraterna har tagit in dem i Sveriges regering.

Men åter till att ”lagändringen” – som inte alls är någon egentlig lagändring eftersom lagen alltid har stipulerat att den som inte beviljats uppehållstillstånd ska lämna landet. I sammanhanget, och som motvikt till ministerns uttalande om att Sverige inte ska bli (”vara” är ett mer korrekt verb) ett hotell, bör man läsa dessa två texter:

•  En migga skriver, med en dag kvar tills lagändringen träder i kraft: ”Vi får väl se om det kommer några instruktioner i morgon.” – 31 maj 2016
•  En migga: ”Instruktionen till oss är daterad den 23 maj, nio dagar innan lagen träder i kraft.” – 31 maj 2016

Dessutom kan man googla fram och ta del av olika inslag i SR, SVT, Tv4 med flera medier, där de personer som det handlar om – alltså före detta asylsökande som vistas illegalt i Sverige – får utrymme att klaga över att de inte får bo gratis och inte får dagersättning i eviga tider. Och man får ta del av uttalanden om att de nu kommer att gömma sig och att det finns risk att de blir kriminella. Detta är oroande och gör att mycket måste göras kraftfullt och handfast för att se till att de som olagligen vistas i Sverige lämnar landet. Alla, nästan utan undantag, kan få återresedokument från sitt hemlands ambassad så att köra med att ”de kan inte utvisa mig för jag har inget pass” fungerar inte. Ministern (ministrarna) som nu verkar ha förstått åtminstone en del av vidden av vad slapphäntheten i minst ett decennium har lett till, måste orka se till att det skapas ordning på asylområdet och att svensk utlänningslag efterföljs.

Det är också bra att idag genom inrikesminister Anders Ygeman få bekräftat att Regeringen förlänger gränskontrollerna till och med den 11 november 2016. Så att inte Hotell Sverige fylls på ytterligare och så att man kan hinna få en överblick och åtminstone delvis en kontroll över den situation som den enorma och helt okontrollerade invandringen av utomeuropeiska medborgare i slutet av 2015, skapade.

Hur det ska gå i framtiden för Sverige vet ingen. Det ser inte ljust ut just nu, men om regeringen kan fortsätta att agera och inte låta migrationen (60 procent av de kommande till Europa sägs vara ekonomiska migranter och sådan invandring tillåter inte svensk utlänningslag) att fortsätta gå över styr och se till att de som inte har rätt att vistas här lämnar landet, så är åtminstone något vunnet. Då kan Sverige också på ett bättre sätt ta emot och integrera dem som faktiskt har asyl- och skyddsskäl.

© denna blogg.

Apropå Dagens Nyheters nya serie ”Vem vinner på invandringen – vem förlorar?”

Skärmavbild 2016-04-25 kl. 09.23.06Jag applåderar inte Dagens Nyheter, för deras yrvakna, 20 år för sent skrivna serie Vem vinner på invandringen – vem förlorar? Tvärtom. Att stiga upp ur dumgodhetens säng 20 år för sent är inget att hylla. Ordspråket säger ”bättre sent än aldrig” och ibland kan det passa bra. Men inte på det här området där Dagens Nyheter och andra medier så till den grad under så många år har slagit dövörat och blindögat till för uppenbara fakta (inte åsikter utan fakta), att det inte längre är ”bättre sent” utan ”för sent”. Sorgligt nog och förödande för alla som bor och lever i Sverige: svensksvenskar, gammelinvandrare och den minoritet av alla som kommit hit som faktiskt har rätt till asyl (alltså är flyktingar) eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande.

Dagens Nyheter och andra medier tar först nu upp på allvar (som det verkar) till diskussion de viktiga frågorna om ”vem vinner på invandringen – vem förlorar?”när bilan i galgen redan ramlat ner mer än halvvägs. Nu försöker tidningen, i skydd bakom ryggen på professorn i nationalekonomi vid Harvarduniversitetet i USA, George Borjas, börja föra fram det som bland annat – dock långt ifrån endast – journalisten, socionomen och författaren Gunnar Sandelin och professorn emeritus i etnologi och författaren Karl-Olov Arnstberg, gjort under lång tid. Medan Dagens Nyheter inte ens ville publicera deras annons med åtta fakta (alltså fakta, inte åsikter).

Så här skrev tidningens egen kolumnist, Richard Swartz på ledarplats den 21 december 2013 under rubriken Fakta är inte onda eller goda om den märkliga historien, där man på grumliga grunder inte ville publicera en betald annons. Han började med att skriva om boken ur vilken de fakta var tagna som förekom i annonsen, Invandring och mörkläggning:

Boken var tjock. Men jag läste den till slut just därför att den var fullstoppad med intressant information. På flera ställen skrev jag med blyerts ett utropstecken i marginalen. Långt ifrån att jag höll med om allt, men tungt vägde ändå siffror som talade sitt eget språk. Vad jag främst fastnade för var de inter­nationella jämförelserna. Ty av den offentliga statistik som fylligt redovisas framgår att svensk invandringspolitik på en lång rad områden radikalt av­viker från andra europeiska länders.

Häromdagen dök så boken upp igen i form av en annons i denna tidning: några statistiska uppgifter ur den presenterades med en uppmaning att beställa boken. Ett begränsat, just polemiskt urval av fakta, dock i allt väsentligt korrekt. Men ett mycket stort antal DN-läsare har protesterat. DN borde inte ha tagit in denna helsides­annons eftersom den – och, förmodar jag, också boken – skulle ta ställning mot invandring på ett sätt som går främlingsfientliga och rasistiska krafters ärenden.

Jag måste erkänna att detta chockade mig. I annonsen kunde jag inte upptäcka något förgripligt. Inga fördomar, varken hets eller hat, inga uppenbart falska påståenden eller upprörande krav. Och ändå denna läsarstorm som får DN:s chefredaktör att två gånger vända sig till läsarna och försvara ­publiceringen av annonsen.

Är det inte snart dags att alla de som stått med skygglappar på sig, inmålade i sina okunnighetshörn, de som nu helt enkelt tvingas börja tänka längre än näsorna räcker och ta sig ut ur hörnen, och kanske också, rentav, ta del av Sandelins och Arnstberg tre tämligen faktaspäckade böcker på området? För nu har ju de hittills kallsinniga medierepresentanterna och politikerna med flera själva börjat säga och skriva det som de här två herrarna har sagt i flera år. Eller ska man fortsätta att hålla dem utanför, inte låtsas om vad de har skrivit och fört fram, inte respektera ens de delar i böckerna som är ovedersägliga fakta?

Nötskalet omslagSandelins och Arnstbergs senaste bok på asyl- och migrationsområdet, den tredje, heter Nötskalet och har underrubriken ”Svensk invandringspolitik och dess konsekvenser”. Det betyder ju i princip detsamma som det som Dagens Nyheter nu har som rubrik över sin serie: ”Vem vinner på invandringen – vem förlorar?”.

På baksidan av sin bok skriver Sandelin och Arnstberg:

Nötskalet ger en samlad bild av svensk invandringspolitik och dess konsekvenser. Vi har undvikit att deklarera våra åsikter. Här finns ingen politisk propaganda, ingen ideologisk plattform, inget dolt budskap. Vi vill inte bestämma vad du ska tycka om invandringen till Sverige, utan det är det du som ska göra.

Är det inte också ungefär vad Dagens Nyheter nu, sent omsider, vill med sin serie?

Det kan också vara bra att veta vad Thomas Gür skriver på sin öppna Facebook-sida om Dagens Nyheters serie:

Dagens Nyheter måste tydligen intervjua George Borjas, som visserligen är en av världens främsta inom migrationsekonomi, för att citera detta självklara:

”Borjas anser att alla samhällen har rätt att skydda det som byggts upp under generationer, att det kan vara rimligt att ”stanna upp och värdera konsekvenserna”. Det är absolut ingen extrem åsikt – även om det tidigare ofta behandlats så i debatten.”

Thomas Gür skrev själv i Svenska Dagbladet för tre år sedan ungefär samma sak som han även skrev i sin bok ”Staten och nykomlingarna” 1996:

Staten och nykomlingarna Thomas GürDe som ytterst måste avgöra ifall migrationen är en vinst, inte bara som ett ekonomiskt bidrag till folkhushållet utan också som ett fruktsamt möte av kulturer och identiteter, är självfallet invånarna i invandringslandet.

Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal. Likaså har de rätt att bestämma att migrationen ska ske i en takt som inte innebär alltför stora omvälvningar av den kultur och de seder som frammejslats genom historien, och av den tillit som bygger på den gemensamma identiteten i att vara en nation och inte bara ett slumpmässigt antal människor innanför ett lands geografiska gränser.

Sedan 1996 har jag själv varit engagerad på området asyl & migration, cirka 15 år som asylombud varav fem år som Medborgarnas flyktingombud, allt detta ideellt. Jag har skrivit i bland annat Svenska Dagbladet om de här frågorna (men också andra) och bloggat om de här frågorna sedan 2005 och kunniga miggor har rapporterat och informerat inifrån Migrationsverket sedan slutet av 2007, början av 2008. Allt detta har gett ovärderliga insikter och kunskaper på det framtidsförändrande området asyl och migration, kunskaper som inte kan pluggas in utan som sparats på hårddisken (=hjärnan) genom egna, faktiska och verkliga erfarenheter.

mummelforlaget logo ljusgrön mindreMiggornas berättelser fram till och med den 31 oktober 2015 finns i dessa tre böcker som Dagens Nyheter och alla andra medier samt ansvariga (?!) politiker har och har haft möjlighet att införskaffa i pappersform eller, lätt och billigt  – 40 kronor/bok – som e-böcker från Mummelförlaget. Den som vill läsa mer om böckerna kan göra det här beställa dem kan klicka på omslagen nedan.

Framsida miggbok 1 2008-2011Framsida miggbok 2012-mars 2014framsida miggbok 3

 

 

 

 

 

 

Till sist: Man behöver som sagt absolut inte hålla med i allt som till exempel författarna till de tre böckerna säger och tycker, det gör jag inte jag heller. Men fakta som redovisas är fakta och dem måste man förhålla sig till utan att blanda in tyckanden.

Det kom ett mejl: ”Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor?”

Det kom ett mejl:

AnonymJag som skriver detta är en andra generationens invandrare, gift med en invandrare. Vi har båda universitetsexamen från Stockholms universitet, vi är egna företagare inom IT och PR och bor i villa utanför Stockholm. Min far kom hit från Canada 1967, med bland annat en examen från Cambridge, England, i bagaget. 1968 arbetade han som lärare på ett svenskt gymnasium, vilket han gjorde ända fram till sin pension. Han och vi har varit en god affär för Sverige.

I samband med Husbykravallerna började jag inhämta information om migration och integration från andra källor än de etablerade massmedierna. Det jag hittade skrämde mig, men inte i den omfattning som det som nu sker, skrämmer mig. Jag tror inte på konspirationsteorier, men det jag själv upplever och det jag får läsa om i massmedier överensstämmer inte, något jag uppfattar att allt fler delar.

En arbetskollegas fru engagerade sig i migrationskatastrofen i höstas och åkte till Centralstationen i Stockholm för att ta emot vad hon, via svenska mediers rapportering, fått för sig skulle vara trevliga barnfamiljer från Syrien som hade flytt för sina liv med IS-bödlar flåsande i nacken. Hon ledsnade redan efter ett par dagar;  de absolut flesta som kom var unga män som dessutom inte alltid var särskilt trevliga. På bilder i svenska massmedier lyckades fotograferna skapa ett intryck av att det var mest barnfamiljer som befann sig på stationen, vilket inte alls överensstämde med min kollegas frus egna upplevelser och inte heller med UNHCRs uppgifter om vilka som tagit sig till Europa. Nämligen 72 procent unga män, om jag inte minns fel.

Det jag saknar i den mediala rapporteringen är mer fakta om vad som händer. Asylsökarkatastrofen som drabbade Europa och Sverige (de flesta är väl inte flyktingar enligt den officiella definitionen?) verkade få de allra flesta att tänka enbart med hjärtat. Men medierna borde absolut ha rapporterat mer faktagrundat, inte så mycket baserat på känslor. Det finns ett stort antal problem (inte utmaningar) som väntar i vårt samhälle om den stora utomeuropeiska invandringen fortsätter. Om inte massmedierna ger en mer heltäckande bild lämnar de över till de så kallade hatsajterna som allt fler verkar vända sig till när mainstream media sviker.

Saker för medier att ta upp och för oss alla att diskutera:

1.  Vilka är det som nu kommer till Sverige?
2.  Varför kommer det så många nu?
3.  Hur ser asylinvandringen per capita ut i Europa de senaste tio åren?
4.  Varför kommer så väldigt många till just Sverige? Vad är det som drar?
5.  Hur många av dem som kommer till Sverige får flyktingstatus? Varför får de andra uppehållstillstånd?
6.  Vad säger Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter och skyldigheter?
7.  Får man resa genom ett dussintal länder från till exempel Afghanistan utan att registrera sig i något av de säkra länderna som man korsar på vägen hit?  Är det okej att välja och vraka vilket and man ska ”söka skydd” i?
8.  Om inte, varför verkar alla se mellan fingrarna med detta?
9.  Vilken andel av dem som får asyl och sedan vill ta hit anhöriga måste försörja dem själva, som väl lagen föreskriver? Det vill säga vilken andel får dispens från lagen? Jag har läst att det rör sig om mer än 99 procent. Varför har man ens en försörjningslag i sådana fall?
10. Hur ser utbildningsnivån ut för dem som kommer hit? Ibland ger massmedia och politiker bilden av att de som kommer är högutbildade. I vilken utsträckning är det sant? I vilken utsträckning har de som kommer hit en utbildning som är relevant för den svenska arbetsmarknaden? Till exempel: om man är jurist från Afghanistan, vilken relevans har den utbildningen i Sverige? Agronom? Lärare?
11. Hur lång tid tar det i genomsnitt för en person från något av de stora asylsökarländerna som får uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov i Sverige, att komma bli självförsörjande?
12. Hur många anhöriginvandrare har det kommit per person som fått asyl/uppehållstillstånd som skyddsbehövande under de senaste tio åren?
13. Hur kommer det sig att så många så alla de ensamkommande barn kommer till just Sverige och inte till våra grannländer? Kan det ha att göra med att våra grannländer ålderstestar dem men att Sverige inte gör det?
14. Hur ser ekonomin ut för kommuner i Sverige som under lång tid tagit emot många asylsökande, till exempel Malmö, Södertälje, Botkyrka? Har den så kallade investeringen givit avkastning än? Om inte, när förväntas den göra det?
15. Hur kommer det sig att politikerna i Sverige har givit Migrationsverket mandat att på eget bevåg ge alla syrier och eritreaner permanenta uppehållstillstånd?
16. Stämmer det att syrier och eritreaner får permanent uppehållstillstånd i Sverige även om de redan har det i ett annat land?
17. Vilken andel av dem som kommit och kommer till Sverige påstår sig sakna id-handlingar?
18. Vad händer med dem som saknar id-handling och inte får asyl/uppehållstillstånd i Sverige? Utvisas de? Hur snabbt?
19. Finns det något problem med att befinna sig illegalt i Sverige? Deras barn får ju gå i skola, de själva får både sjuk- och tandvård samt slipper betala skatt.
20. Hur ska vi säkerställa att antalet utanförskapsområden inte bara fortsätter att växa med de volymer av människor som kommit och kommer till Sverige?
21. Vad ska de jobba med?
22. Vem ska utbilda dem?
23. Var finns sjukvårdarna som ska ta hand om dem? Och oss?
24. Hur många bostäder måste det byggas? Jag har sett en siffra, 700.000 bostäder på fem år. Om den stämmer innebär det i princip ett nytt Stockholm på bara fem år. Vem ska betala för byggandet av dessa bostäder? Vem ska betala hyrorna?
25. Hur ser de faktiska kostnaderna ut för en migration på, säg 100.000 asylinvandrare per år med den sysselsättningsgrad de tidigare haft för de folkgrupper som kommer nu? Hur ser kostnaden ut om tio år om det fortsätter komma 100.000 eller fler varje år?
26. Hur ser kommunernas budgetar ut, de som sedan ett tag tagit emot många asylinvandrare? Hur fördelas sig till exempel utbetalningarna av försörjningsstöd, det vill säga hur överrepresenterade är asylinvandrarna?

Och så vidare. Många ytterligare frågor återstår. Jag har inte ens berört brottsligheten än. Eller tiggarna. Eller vad det som sker innebär för det svenska samhället som har byggts upp under generationer. Vad händer när väldigt många personer från världens sämsta ställda länder kommer till oss och omgående får ta full del av vår välfärd? Kommer de automatiskt att få svenska värderingar och bli goda svenska medborgare? Tillåt mig tvivla.

Jag har heller inte berört varför varenda kommun i Sverige plötsligt måste ha personer som jobbar mot islamistisk radikalisering. Varför jobbar inte de muslimska församlingarna mot detta?

För mig är det uppenbart att varenda människa med någorlunda fungerande analytisk förmåga inser att Sverige omöjligt kan ta emot och integrera ens en bråkdel av dem som kommit de senaste åren. En fyr- eller femdubbling av redan tidigare alldeles för stora volymer är på väg att bringa det svenska välfärdssamhället till en kollaps. Om detta är det tämligen tyst i de stora medierna. Varför?

Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor? Tino Sanandaji har en förmåga att ta fram fakta för att krossa myter. Hans opponenter brukar endast använda känslor.

Sedan årsskiftet har jag följt dessa frågor och debatten kring dem ganska sporadiskt då jag märkte att funderingarna kring vad som händer med Sverige tyvärr fick en negativ påverkan på mitt humör. Samtidigt beundrar jag dig, Tino Sanandaji med flera som oförtrutet kämpar på för att upplysa och informera. Förhoppningsvis kan terrorattentaten med ”svenskar” som aktiva medhjälpare få vår halvsovande befolkning att börja fundera på om den inte ändå tycker att det är viktigt för vilka och för hur många vi öppnar våra hjärtan och våra plånböcker och lovar livslång försörjning till.

Ett mycket litet steg i rätt riktning – men det har tagit alldeles för lång tid – är att en del medier börjar förstå att alla som kommer till Europa inte generellt ska benämnas ”flyktingar” eftersom de ofta är ”migranter” och inte ”flyktingar”.

Det finns som sagt många fler frågor att ställa, men just nu måste jag starkt fokusera mig på mitt jobb och att dra in pengar ifall att det Sverige som vi har växt upp i och älskar inte längre är ett alternativ för mig och min familj att leva i. Ett litet hopp finns dock fortfarande om att regeringen verkligen ska skärpa lagstiftningen och att socialdemokraterna inte ska vika ner sig för Miljöpartiet nu när strömmen av asylsökande åtminstone för tillfället har hamnat på en lite mer hanterbar nivå.

Jag hoppas också att Schengen-överenskommelsen förpassas till historieböckerna och att gränskontroller återinförs permanent i hela Europa så att vi kan förhindra olika former av kriminella att lätt förflytta sig mellan våra länder.

Signaturen Bekymrad

Kommentar: 26 frågor inklusive mängder av följdfrågor i många av dem, samt ytterligare frågor som inte är numrerade. Reflektioner. Förhoppningar. Se här, medieredaktioner, här är frågor som jag kan tänka mig att många vanliga, hyggliga människor gärna vill att ni ska söka svaren på och servera dem sakligt och korrekt utan vinklingar och egna ideologiska bakgrunder. Så svårt är det inte, vi är ganska många som lyckas med det varje dag men som inte når lika många som betydligt större medier. Allt fler som vill ha raka svar och hårda fakta på asyl-, migrations- och integrationsområdena kommer annars att söka sig bort från ”gammelmedierna” för att få en mer nyanserad och trovärdig information.

Personen som skrivit texten har valt att vara anonym. De flesta förstår varför. Jag vet vem personen är.
© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna sida så att texten kan läsas i sin helhet av intresserade.

Tyskland. Bundesregeringen förbjuder familjeåterförening för syriska flyktingar

Koalition verbietet FAZ 6.11 2015Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln (på tyska).

Bundesregeringen förbjuder familjeåterförening för syriska flyktingar

Bundesregeringen vill from nu ge krigsflyktingar från Syrien endast subsidiärt skydd. Därmed erhåller dessa först bara uppehållstillstånd för ett år. Dessutom är det enligt koalitionsbeslutet inte längre tillåtet för deras närmaste anhöriga att komma efter.

Subsidiärt skydd får personer som varken har flyktingstatus eller asylstatus, men som kan styrka att de i sina ursprungsländer hotas av allvarlig skada.

– Myndigheten för migration och flyktingar anvisas från och med nu att bara ge subsidärt skydd åt krigsflyktingar från Syrien, sade en talesman för inrikesministeriet (BMI) till tidningen FAZ på fredagen.

På torsdagen hade den stora koalitionen bland annat enat sig om att skjuta upp en familjeåterförening med två år för flyktingar med subsidiärt skydd. Detta krav hade ställts av Unionen (CDU/CSU).

Översättning: ”Nytysken”.
De Maizière will syrischen Flüchtlingen 6.11 2015Klicka på textrutan för att komma till artikeln (på tyska).

Bara några timmar efter att ovanstående rapporterades, kom i en nyhetssändning i tysk tv kl 21:45 sam i Frankfurter Allgemeine togs det tidigare beskedet i texten ovan,  tillbaka. Man tror att inrikesminister Thomas de Maiziere blivit beordrad till detta ”uppifrån”. Det svänger hastigt och oberäkneligt nu…

© denna blogg.

Om skådespelet Partiledardebatten och att ”ta ansvar

Riksdagsteatern ger

Stefan Löfven 14.10 2015I skådespelet Partiledardebatten idag, den 14 oktober, upprepar statsminister Stefan Löfven sitt uppfordrande mantra om att

Sverige utför nu sin största humanitära insats (någonsin?) och alla ska vara med och ta ansvar.

Anna Kinberg Batra 14.10 2015Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra säger:

Sverige betöver en politik för bättre integration. Sverige kan mer. Men då behöver Sverige en bättre regering.

Och fortsätter tala om att ”komma i jobb” och ”bygga Sverige starkt”, dessa floskler som mest låter som en ljudgardin: orden är vackra men tomma.

Den här pjäsen, med den enkla och och lite tråkiga men upplysande titeln Partiledardebatten har ett dåligt, trist, floskligt manus där det i var och varannan replik talas om ”ansvar”, andras ansvar. Skådespelarprestationerna är av skiftande kvalitet. En del läser innantill, andra agerar självsäkert och uttalar många dumheter som om de vore viktigheter. En och annan glimtar till, ett och annat korn av sanning och verklighet bjuds också på. Men i det stora hela verkar pjäsen vända sig till svagt begåvade, illa utbildade och icke självständigt tänkande människor.

Framsida miggbok 1 2008-2012 Framsida miggbok 2012-mars 2014

Klicka på omslagen för att läsa utdrag ur böckerna.

Jag har tagit mitt ansvar. Miggorna har tagit sitt ansvar. Både de och jag har år ut och år in rapporterat, informerat, berättat, larmat, varnat. Klart och tydligt. Miggorna har använt sin fritid till att skriva och berätta. Bloggen har drivits ideellt i alla år (nu finns dock möjlighet att bidra). Ända sedan 2005, miggorna började skriva 2008. Allt kan läsas på denna blogg (under kategorirubriken Asyl&Migration), och i böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt (den tredje boken i serien kommer snart).

Med 99,9 % säkerhet hade det sett annorlunda ut i Sverige idag om ”ansvariga” (?) politiker, men också journalister i sin rapportering till allmänheten, genom åren hade tagit den ansvarsfulla och seriösa information som getts av dem som vet och kan området, nämligen miggorna, på största allvar och agerat efter den.

© denna blogg. Korta citat tillåtna, länka alltid till originalinlägget.

Thomas Gür om arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons uttalanden och påståenden på DN Debatt

Thomas Gür, foto Åke GunnarssonSå här skriver Thomas Gür, på Facebook idag. Med vederbörlig tillåtelse får även mina bloggläsare ta del av hans ord:

DN Debatt logoYlva Johanssons debattartikel i DN idag, hade varit framsynt om den hade publicerats på 1970-talet, kanske före statskuppen i Chile september 1973… eller den i Turkiet mars 1971.

Tre väsentliga element saknas i det närmaste helt i denna text och gör den därför trots alla ”måste”-satser i den (jag räknade sju sådana, utöver alla ”bör”, ”vill” och ”ska”), till i huvudsak en text av politiska besvärjelser och schamanism.

Men först om den axiomatiska utgångspunkten som sig redan den är mycket problematisk: ”Att så många människor som vill och kan bidra till vårt lands utveckling söker sig hit är en möjlighet som vi måste tillvarata.”

i)  Problemet är inte de som vill och kan bidra, utan de som varken vill (är intresserade) eller kan.

ii)  Vad vet Johansson ifall alla som kommer, kommer för att de vill ”bidra”? Migration, oavsett formen, sker inte med statsaltruistiska bevekelsegrunder, utan av individuella skäl på grundval av grupprekrytering.

iii)  Det är den här problemfria ansatsen, som längre varit och fortfarande är problemet.

Så till vad som saknas:

a) Johansson listar åtgärder validering, utbildning och stöd till de med högskoleutbildning. Men hälften av de som är inskrivna i AF:s etableringsuppdrag saknar gymnasiekompetens, och och en tredjedel har en utbildning som inte ens når upp till grundskolenivå. (Och då handlar det om självdeklarerade utbildningar från deras hemländer.) Johansson prioriterar hjälp till utbildade personer som har relativ goda utsikter att ta sig in på arbetsmarknaden. Samtidigt gör regeringen det ännu svårare för lågutbildade att få sitt första jobb, t ex genom att höja arbetsgivaravgiften för unga och att försämra rutavdraget. Närmare hälften av rut-sektorns anställda är utlandsfödda. Vidare är höga anställningskostnader har lett till att andelen svenska enkla jobb är lägst i EU.

Att hon därmed skall förkorta mediantiden till första förvärvsarbete från idag nästan 8 år till 2 år, framstår som inget annat än verbala eskamotage – abrakadabra och hokuspokus.

b)  Inflödesperspektivet saknas helt. Johansson ställer inte ens frågan om Sverige som den sociala välfärdsstat som hennes parti slår vakt om, förmår att både behålla sina grundläggande system och samtidigt klara av det som hon med en eufemism kallar för ”befolkningstillväxt”, som i sak innebär ett inflöde av 80.000 – 100.000 nyanlända per år i minst fem år framöver.

c)  En analys om vilka resultat åtgärderna kan få saknas helt. Hur ser debet och kredit inom ramen för inflödet å ena sidan och åtgärderna å den andra. När kan de olika målen nås inom ramen för de åtgärder som föreslås?

Kommentarer: Överflödiga. Allt är sagt.

En migga: ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.”

Förhoppningsvis är framtida forskare tacksamma för att miggorna under så många år har berättat – och fortsätter att berätta – om hur det sett ut och ser ut på den kaotiska asylmarknaden i Sverige under tiden från slutet av år 2007 och framåt. Då kommer miggornas långvariga skrivande på sin fritid åtminstone till någon nytta, förutom förstås att bloggläsarna ju lär sig en del. Nutida politiskt ”ansvariga” har i alla fall hittills under hela Alliansregeringens åtta år i regeringsställning och lika många år med majoritet i riksdagen, inte brytt sig om de ofta rent hårresande rapporterna.

En migga skriver dagarna efter riksdagsvalet den 14 september:

profileJag stannade som sagt hemma på valdagen. För vilket jag har lite dåligt samvete. Men sagt är sagt och därmed gjort.

När statsministern uppmanade folket att öppna sina hjärtan gick min egen gissning om SD´s kommande andel av röstetalet från 10 till 15 %. För ett värre exempel på politiskt självmord var svårt att hitta. I min värld var det anledningen för en del bekanta att öppet bekänna att de skulle rösta på SD. Och mina bekanta är inte lågutbildade arbetslösa utan akademiker i medelklassmiljöer.

Nu – det vill säga denna vecka – finns i alla fall embryot till en debatt utan förtecken. Den har börjat i SvD. Jag läser att integrationsfrågan ses som knäcken i gröten. Migrationsfrågan är fortfarande tabu. Bättre än inget och bättre sent än aldrig, fast i det här fallet är det nog försent ändå.

För den politiska realiteten är denna. Det är inte september 2010 utan september 2014. SD har suttit i riksdagen i 4 år, inte 4 dagar. Och medan allianspartierna trängt in sig själva på samma kvadratmeter så tronar SD ensamt till höger. Såsom ett socialkonservativt parti. Vilket jag måste erkänna är en klatschig beteckning (sug på ordet socialkonservativ och fantisera om ordets innebörd). Och ju mer tiden går desto mer försvinner arvet. Vem lägger idag Vänsterpartiet till last att en gång ha varit bekännande kommunister och kramat såväl Sovjetunionen som Kina? Inte många. Inte jag själv i varje fall, det skulle bara vara småaktigt.

Jag läser en del försäkrande röster om att 87 % vill annorlunda än SDs väljare, så därför finns ett brett underlag för att mobilisera. Och att det är business as usual även om SD skulle få 49 procent. Alldeles riktigt, majoriteten bestämmer. Som politiska betraktare däremot känner till: med det tresiffriga antal politiska frågor av olika slag som avgörs varje vecka uti regering och parlament så finns det ingen samsyn hos övriga för att klara detta. Det räcker med nuvarande nivå hos SD för att ställa till med kaos.

Så det är alltså integration som ska bli grejen? Bra bra, men bara hälften. Så i väntan på att det går ännu mer åt helvete 2018 – och under eventuella nyval innan dess – tänker jag nu inte på integrationsfrågan utan migrationsfrågan. Det vill säga de regler som gör att en individ, som lagspråket, säger ansöker om en förmån och efter en prövning/utredning får svaret ja eller nej. Och jag undrar vad en opinionsundersökning skulle berätta om folk fick svara ja eller nej på frågan ”har Sverige en reglerad invandring?” Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är ja. Men bakgrundsbruset gör att ett ja lätt blir ett nej.

Ta det vedertagna språkbruket som exempel. ”Hotas av utvisning”, och ”riskerar utvisning” brukar det heta. Vilket säger att utgångspunkten är att alla har rätt att leva här lagligt och att detta bara kan ändras om en myndighet eller domstol begår övergrepp. Vilket i minsta fall är skadeståndsgrundande. Och detta är inte ett språkbruk som finns hos engagerade föreningar och hos enskilda bloggare utan hos nyhetsankare inom public service. ”Ingen människa är illegal” är en omhuldad slogan. Som betyder att människor per se har rätt att bo här lagligt, inte de människor som uppfyller kraven. ”Vårt mål är fri invandring” heter ett annat, vilket åtminstone säger oss att vi inte har det idag men att det är dit vi ska. Fast ingen har riktigt berättat hur det ska gå till.

En annan intressant fråga som skulle vara trevlig att få belyst är denna. Vad skulle en opinionsundersökning visa, om folk fick svara ja eller nej på frågan ”är asylrätten en eftersträvad migrationsform?”

Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är trots allt nej. Men bakgrundsbruset gör att ett nej lätt blir ett ja. För vi har en integrationsminister som säger att det handlar om migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har kommunpolitiker som är övertygade om att detta är migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har alla de slag av debattörer som säger att detta är hur vi kan och ska befolka Sverige. Trots att asylprövning handlar om en nödåtgärd, när vi under speciella omständigheter prövar rätten för en människa att lämna en viss plats på jorden. Migration i sin riktiga och normala och vanliga form, det är rörelser inom arbetsmarknad och annan form av försörjning, det har blivit rörelsen för studerande, och det är rörelsen för deras familjer. Men så fast sitter det i språkbruket numer att migrationen handlar om asyl och deras familjeåterförening att detta enbart kommer att ta minst 4 år till att rätta upp. Så fast sitter det i medvetandet, att det helt saknar betydelse att Sverige är det enda land inom EU som använder sig av permanenta tillstånd och inte tillfälliga. Så fast sitter det i medvetandet, att det nu visserligen reflekteras över hur många som tar sig till Sverige men inte vad som hände på vägen dit. För enda möjligheten för en asylsökande att komma direkt till Sverige går via vissa flyglinjer och undantagsvis med båt. Annars måste den berörde ha passerat mellan 1 och 5 andra EU-stater på vägen hit. Och ergo sagt nej till att söka skydd där. För EU-staten Sverige där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas migration och som här betyder befolkningsmetod och som innehåller PUT med helpension. Så får man se sen om det blev bra eller dåligt. Vilket de andra EU-staterna inte har. För de andra EU-staterna har asylprövning.

Jag kan hålla på en stund så här, men jag ska avsluta med en betraktelse om Migrationsverket. Och – vilket ju är den första gången på länge – till och med försvara myndigheten. För i bruset av en reglerad invandring som tydligen är oreglerad och en asylprövning som tydligen är migration och försörjningskrav som vi ska ha fast inte har och identitetskrav som vi ska ha fast egentligen inte ha – och med det sedvanliga tugget om rasism och främlingsfientlighet och iskyla och omänsklighet – och en storlek på migrationen som fortfarande är tabu så gissar jag trots allt att utöver integration så kommer Migrationsverket att hamna under luppen under den kommande mandatperioden. Och då inte för att vi är för hårda utan för att vi är för mjuka. För det är lättare att ta i det än i den politiska och allmänna inställningen till vad som egentligen är migration och vad konsekvensen är av att köra ett ensamt race inom EU. Och när betraktarna då står där och hittar tidsbegränsade antaglighetsutredningar och närmast omvänd bevisbörda i fråga om identitet och en del verktyg som heter DNA eller kontroll av id-handlingar eller skelettröntgen och som visserligen finns men som sällan används och rättsliga ställningstaganden som på verkstadsgolvet blivit till hopsnickrade exempelbeslut som snabbt går att använda och handläggare som visserligen är jurister men som hade varit bättre betjänta av att ha lärt sig skriva maskin (eftersom allt handlar om att spara tid) och kohorter av experter som gömmer sig bakom varandra och chefer som tror att det handlar om kvantitet och inte kvalitet så ska ni få en fråga av mig. Som lyder som följer: Vad fan hade ni förväntat er?

Kommentar: Nej.

© denna blogg.

En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.”

En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:

Nej tack!

profileSå är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.

Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.

Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.

Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?

Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.

Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.

Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.

Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.

De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!

Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.

Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.

Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:

•  Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
•  Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
•  Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
•  Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
•  Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
•  Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
•  Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
•  Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.

Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.

Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot  15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.

Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.

Eurostat newsreleaseKommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.

Ur texten:

In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.

Diff empl rates non-EU and nationals 2013I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Är pass inte värdehandlingar i Sverige?

svd_logoJag har skrivit otaliga gånger sedan november 2007 om hur svenska pass missbrukas och inget görs för att stoppa det. Den 17 april 2014, 6,5 år senare, skriver jag i Svenska Dagbladet om samma sak under rubriken Pass är värdehandlingar.

Många har mejlat och haft synpunkter. Någon har talat om vad ordet ”makulera” betyder, vilket givetvis inte på något sätt är okänt för mig. Det betyder att man- i dessa fall – förstör eller gör passen obrukbara till exempel genom att stansa hål i dem och stämpla ”makulerat” på passidorna. De pass som återfinns eller lämnas in eller på annat sätt kommer/lämnas in till polisen, makuleras. Övriga, som är ute på villovägar, blir inte avregistrerade i Sverige så som de förmodligen blir i många andra länder, bland dem Finland, där man är mer rädd om sina pass och vill ha kontroll på vilka som reser in och ut och därför inte accepterar att det görs på stulna eller sålda pass.

En person skriver så här:

En del säger att i Sverige är allt förbjudet. Det är tvärtom, inget går att förbjuda här. Skulle vara intressant om tidningarna kollade varför t.ex tiggeri kan vara förbjudet i andra länder, eller mobilprat i bil, eller hur exempelvis USA hanterar tappade pass. Tänk om en svensk myndighet skulle säga: ”Tappat passet, då får du väl stanna hemma”. Ett ämne jag skulle vilja läsa mer om är hur vi i Sverige blev så menlösa, hur staten kunnat släppa makten ifrån sig.

En annan skriver:

En del pass må försvinna till ”ligor” men denna risk är inte tillräckligt stor för att inskränka på en av våra mest grundläggande rättigheter. Det vore intressant om det fanns statistik på hur stor denna försäljning till människosmugglare är, finns det inga sådana siffror är det svårt att argumentera för att det här är ett problem som är stort nog för att lösas genom kränkning av vår fria migration. I vår fria demokratiska värld vi lever i bör det också i fortsättningen vara tillåtet för folk att få röra sig fritt mellan gränser, inte begränsas av papprena.

Lite naivt, kanske, att tro att man ska kunna föra statistik över försäljning av stulna och förkomna pass, ens i ett av de mest statistiktäta länderna i världen… Och lite naivt att tala om ”kränkning av vår fria migration” när ju just detta användande av andras pass för att på falska grunder ”migrera” till Sverige är både olagligt och i sig kränkande.

Ytterligare en person tycker att det jag skrev i Svenska Dagbladet är:

Bra belysning av problemet! Skicka Din artikel till partiledarna och Rikspolisstyrelsen! Jag frågar mig många gånger vad den svenska slappheten beror på?

© denna blogg.

 

 

 

 

 

”Sverige är ett land byggt på migration”. Idag stadfäster Moderaterna denna nya definition av Sverige.

ModeraternaSverige är ett land byggt på migration. Säger Moderaterna. En sensationell nyhet, en helt ny syn på landet, ett uttalande som faktiskt innebär en helt ny definition av Sverige! Den här nya definitionen av landet Sverige – eller av systemet Sverige (PM Nilsson, Dagens Industri den 3 januari: Sverige är ett system mer än ett folk) – ingår i det nuvarande (än så länge) regeringspartiets ”nya förslag kring hur arbetet för integration och mot diskriminering kan stärkas”.

Sverige är ett land byggt på migration. Inte på tidigare och nuvarande generationer svenskars hårda arbete och kreativa entreprenörskap, utan på migration.

Sverige är ett land byggt på migration. Sverige måste vara det enda landet i världen – Sverige är ofta unikt! – som är ”ett land byggt på migration”!

Sverige är ett land byggt på migration. Efter att den första chocken efter att ha läst det uttalandet har lagt sig, kommer insikten: ”Ja, men det är ju sant! Så är det ju! Asyl- och integrationsindustrin i Sverige måste vara en av de största i världen, om inte den största, i varje fall räknat per capita!” Frågan om hur länge skattepengarna ska räcka till att upprätthålla den här nya definitionen av systemet Sverige talas det inte om. Överhuvudtaget. För det är främlingsfientligt att ens andas om att det som den arbetande och skattebetalande delen av invånarna drar in i skatter, knappast kan räcker till allt och alla. Inte nu och än mindre i framtiden.

 Sverige är ett land byggt på migration. På några få decennier har Sverige blivit ”ett land byggt på migration” och idag stadfäster Moderaterna den definitionen av landet/systemet. Tillfrågades folket? Har folket någon talan nu, när det största regeringspartiet konstaterar att så är det bara? Och att:

Det är viktigt att inte stänga gränserna bara för att det i dagsläget råder en ekonomiskt svår situation i Europa.

I andra EU-länder, som inte är humanitära stormakter som Sverige och som inte har en omfattande asyl- och migrationsindustri som Sverige, och därmed inte är länder byggda på migration, säger kanske deras regeringar:

Det är viktigt att inte stänga gränserna för faktiskt skyddsbehövande, men att med kraft motarbeta asylbedrägerier när det faktiskt i dagsläget råder en ekonomiskt svår situation i Europa.

I Sverige skulle ett sådant uttalande troligen falla under rubriken ”rasistiskt” eller ”främlingsfientligt”…

Sverige är ett land byggt på migration. Kommentarer till innehållet i Moderaternas förslag, som har rubriken Ett öppet Sverige, följer i kommande text.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Om Sverige tog emot proportionerligt lika många (få) asylsökande som Tyskland, skulle antalet mottagna asylsökande i Sverige under 2013 vara ca 11.500, inte 50.000

Spiegel Online logoI tyska Der Spiegels engelskspråkiga version, Spiegel Online International, berättas under rubriken German Asylum System Hits Breaking Point bland annat:

Germany has recently seen a significant rise in the number of asylum seekers arriving in the country. Its shelters are overwhelmed and opposition to new ones has recently turned ugly. Refugees themselves argue that the system is broken.

Bundesamt für Migration und Flüchtline logoAccording to Germany’s Federal Office for Migration and Refugees (BAMF), more asylum seekers arrived in the country in the first half of this year than in any six-month period since 1999, with the total for 2013 expected to top 100,000. Thus far, 52,000 refugees have arrived in Germany, an increase of 90 percent over the same period one year ago. The newcomers are primarily from Syria, Afghanistan, Iraq and Chechnya.

Cities are struggling to keep up with the influx, but the problem has been particularly acute in Berlin. Many asylum seekers come here first and, even if they will ultimately be relocated elsewhere in the country in accordance with Germany’s geographical allocation system, they have to be housed initially. But all the city’s shelters are now full, and the reserve capacity established for spikes in arrival numbers has proved insufficient. Officials are currently rushing to establish new housing.

Inströmningen av asylsökande anses nästan, som framgår av texten, i det närmaste ha raserat det tyska asylsystemet och är snart helt ohanterligt. Tyska myndigheter räknar med att ca 100.000 nya människor kommer att komma under 2013. I Sverige räknar Migrationsverket med att ca 50.000 kommer under året.

tysklandsveriges-flaggaTyskland  har 82 miljoner invånare, Sverige har 9,5 miljoner invånare.

Sverige har en inströmning av  1 asylsökande per 190 invånare. Tyskland, vars asylsystem krackelerar och nu anses ha ”hit the breaking point” (= nått bristningsgränsen), har en inströmning av 1 asylsökande per 820 invånare.

Tyskland tar emot cirka fem gånger färre asylsökande än Sverige per invånare. Siffran för Sverige är ca 50.000 och för att Tyskland skulle ligga på samma nivå som Sverige skulle de behöva ta emot ca 432.000 asylsökande under 2013 i stället för 100.000.

Om Sverige tog emot proportionerligt lika många (få) asylsökande som Tyskland, skulle antalet mottagna asylsökande i Sverige under 2013 vara ca 11.500, inte 50.000.

Sverige tar emot ca 4,5 gånger fler asylinvandrare per invånare än Tyskland.

I Sverige talar politiker och media aldrig någonsin, som i Tyskland, om någon ”breaking point” och att systemet håller på att – eller har redan – kollapsa/t. De svenska resurserna är oändliga och det svenska folkets önska, som politikerna – folkets representanter – uppfyller, är att ha den högsta asylmottagningen i västvärlden. Därför behövs det heller inte föras några diskussioner kring huruvida man här klarar av att hysa, bekosta och integrera så många människor från andra länder och kulturer. För, som Sveriges utrikesminister konstaterat: ”Sverige är en humanitär stormakt”.

Till slut: ”Refugees themselves argue that the system is broken”, berättas i Spiegels artikel. Samma sak säger asylsökande i Sverige, men det är ingen som lyssnar, än mindre rapporterar svenska medier om det.

För undvikande av missförstånd – som kanske kan förekomma trots att jag är så tydlig jag kan – så gäller siffrorna asylsökande, vilket inte är detsamma som beviljad asyl eller beviljade uppehållstillstånd. Asylsökande är personer som söker asyl (=flyktingstatus) eller som söker skydd (=uppehållstillstånd).
Källor för ovanstående fakta är Spiegel Online International för uppgifterna om den tyska asylinvandringen, Migrationsverket om den svenska asylinvandringen, Wikipedia för invånarantal i Tyskland resp Sverige.
Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Ur journalistreglerna i Finland: ”Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.”

Uppdrag granskning logoUnder rubriken UG har rätt i att många inte vågar berätta om sina erfarenheter  skriver jag på Newsmill ungefär detsamma som jag skrivit och sagt i många år redan. Anledningen till att jag skrev den här texten var att programmet Uppdrag granskning i Sveriges Television äntligen tog upp detta problem. För ett problem är det i en demokrati, att en del människor tar sig rätten att smutskasta och svartmåla andra människor för att dessa inte ser världen på samma sätt som de smutskastande och svartmålande, eller har andra åsikter eller känner till andra fakta än de. Ett stort problem. Vilket jag tar upp i min text på Newsmill.

Jag gör också en liten jämförelse med hur olika man ser på journalistiken i Sverige och Finland.

I Sverige är det som vanligt kollektivistiskt och opersonligt. Man talar om ”massmedier” som har ”en roll i samhället” och det påpekas att ”allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling”.

I Finland fokuserar man på individen, den som är (inte bara kallar sig) journalist:
Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.
• Det är journalisters plikt att sträva efter en sanningsenlig informationsförmedling.

Här ett kort utdrag ur min artikel, som borde få alla människor i Sverige att bli förtvivlade:

Jag har träffat förtvivlade människor ur journalistkåren, från Svenska kyrkan och politiker som bett att få träffas i hemlighet (!) och prata om hur åsiktsförtryckta de är när det gäller områdena asyl, migration, integration. Hur illa de mår när de inte vågar uttala den minsta kritik eller ifrågasätta något på dessa områden, inte ens ställa frågor som kan låta kritiska. De berättar om de politiskt korrekta åsikter, som människor i deras omgivning vidhåller, även när fakta visar att de har fel. De berättar om hur det här gör att de bryts ner psykiskt.

© Denna blogg.

En migga: ”Åt detta hade vi väl kunnat skratta lite om vi sysslade med parkeringstillstånd, tillstånd för torghandel eller inköp av kontorsmateriel. Men det gör vi inte. Vi sysslar med uppehållstillstånd och med migration. ”

En migga apropå bedrägerierna (miggor sålde uppehållstillstånd och -rätter) i Malmö och en hel del annat:

profileFörvånad? Inte jag!

Och där small det i plåten igen! Kollegor i Malmö har drygat ut lönen genom att delta i en av de mest lukrativa svarta verksamheterna som finns jämte narkotika och sexhandel. GD skyndade sig att säga att vi på golvet inte ska känna något obehag. Frågan är vad han säger till alla våra chefer och experter? Och han kan ju inte missa dem, för vi har så många att det snart är svårt att räkna dem och än svårare att kunna lista ut varför de måste uppträda i legioner. Alla dessa pärmbärare som tillber guden LEAN – och som beordrar oss att göra detsamma.

Kvalitet och innehåll rosade inte precis marknaden innan vi alla började dansa runt guden Baal – förlåt LEAN! – men det som fanns försvann likt barnet med badvattnet när vi konverterade till den nya religionen. Ibland ser teammötena på asylprövningsenheterna – möten som ska äga rum varje morgon – ut som väckelsemöten där en begeistrad talare ska få fotfolket att sälja så många biblar som möjligt under dagen eller få in så mycket kollekt som möjligt. Borta är länderkunskapen och utredningstiderna med de asylsökande följer en matris som anger ett visst antal timmar och minuter.

Cheferna berömmer sig av att ändringsprocenten i domstolarna är så låg. Ja, tacka den nye guden LEAN för det – vi driver ju bara det som är så stensäkert att en juridikstuderande skulle klara det. Förlåt, juridikstuderande skulle nog inte vilja vara med. De har säkert lärt sig att vi ska syssla med sannolikhetsbedömningar i asylproceduren – medan LEAN säger att vi bara har tid för antaglighetsbedömningar.

Tillståndsenheterna som sysslar med familjeanknytningar har nästan helt övergått till utredningar via egenhändigt ifyllda formulär. Och har en beslutsordning som betyder att ungefär 90 procenten eller ännu mer av ärendena tas av en ensam handläggare! Chefer har bland annat till uppgift att få bort så många muntliga utredningar som möjligt. Dessa enheter har också en makalöst låg ändringsprocent i domstolarna – för de tar också bara det som är stensäkert. Vad de – cheferna alltså – däremot inte vill tala så mycket om är att domstolarna återförvisar vart fjärde mål för förnyad utredning…

Och kom ihåg vad som redan inträffat i den nye guden LEANs namn – och för all del i en del apostlars namn också. Det krävdes uppmärksamhet i media och 2 ½ år för de enheter som sysslar med arbetstillstånd att inse vikten av lite enkla kontroller – de hade inte behövt skylla på lagstiftningen! För det är inte så svårt att exempelvis kontrollera om pass är äkta, eller om det verkligen är vettigt att en liten kiosk ska ha flera anställda, eller om ”arbetsgivaren” faktiskt driver en verksamhet eller är försatt i konkurs, eller om en nystartad firma verkligen har råd att avlöna några släktingar. Svårt är det inte. Men vår gud tillät det inte. För det  tar ju tid!

När det gäller tillstånd för studerande var det likadant ända tills lagstiftaren införde terminsavgifter. Kontrollera om den sökande verkligen har en bakgrund som passar för universitet och högskola i Sverige? Absolut inte, det får väl någon annan göra! Minns ni Uppdrag Gransknings program om städarna som arbetade för slavlöner nattetid på Burger King? De var alla officiellt studerande vid höga lärosäten i Sverige. Fast de hade ju aldrig börjat där. Och enligt LEAN fanns det ingen anledning att höra med universiteten om de faktiskt hade påbörjat sina studier.

Att ha en differentierad utredningsnivå beroende på om en som söker uppehållstillstånd kommer från ett land med en levnadsstandard liknande vår eller om han kommer från ett land där människor är villiga att betala sexsiffriga belopp för ett tillstånd i Sverige? Absolut inte! Vad hände efter den närmast osannolika bedrägerihärvan i Halmstad, där flera hundra människor från Vietnam tagit sig igenom Migrationsverket som om myndigheten bestod av en uppsättning svängdörrar och sedan alla landat i samma stadsdel? Till att börja med hade det aldrig uppdagats om det inte varit för polisen. Sedan hände inget bestående efter det heller. Det ses tydligen som rasism (!?) att ha olika utredningsnivåer beroende på ursprungsland. Och så tar det ju tid…

Och vi kan ju minnas det gamla arvet också. Vi kan minnas den verksamhetsområdeschef på Migrationsverket som menade att DNA-analyser på barn från Somalia var ”rasism” – och som vid ett minnesvärt tillfälle skickade fram en expert för att delge alla denna sinnets inställning – och som tyckte att det där med godkända adoptioner och godkända vårdnadsdomar bara var blaha blaha. Nej, istället skulle vi införa det icke-existerande begreppet ”hushållsbarn”. ”Ta med dig ett barn och åk till Sverige, det gör inget”. Nu var detta förvisso före den nye gudens ankomst. Men samme person är idag en av de högsta ansvariga för hela begreppet LEAN på verket.

Någon hade i sin verksamhet, och i begynnelsen, en god tanke med LEAN. Hur skulle den skaparen känna sig idag, om han besökte Migrationsverket? Skulle han stå där likt Moses när han steg ner från berget med de tio budorden, och skåda ut över en menighet som i hans frånvaro börjat ägna sig åt orgier? Förmodligen. För Migrationsverkets uppfattning om LEAN handlar nämligen om antal i första hand och skulle något inkräkta på området ”antal” så tar antal ändå över. LEAN är vår gud och kvantitet är hans profet. Amen.

Några på myndigheten hoppade nu på tåget och körde lite bedrägeri. De hade kommit undan med det också, om de inte varit så giriga. Det finns nämligen betydligt enklare sätt att lura en myndighet som inte ser till innehåll, än att hålla på med falska pass och falska handlingar. En myndighet som inte har tid för innehållet i besluten har ännu mindre tid för en kontrollerad verksamhet. Jag har flera uppslag till asylsökande som vill göra ett försök. Följande rådgivning är gratis och ämnet heter ”elektronisk ansökan på familjeanknytning”:

Den sökande i något annat land behöver bara kapa en identitet i Sverige och ha tillgång till en dator och två olika e-postadresser. Så blir samme person både sökande och anknytningsperson. Nu blir det visserligen bara ett tvåårigt tillstånd – fast när de två åren gått är det ingen som kollar om du är kvar. Och vem vet – du kanske bara behöver fylla i ett elektroniskt formulär då också!

Åt detta hade vi väl kunnat skratta lite om vi sysslade med parkeringstillstånd, tillstånd för torghandel eller inköp av kontorsmateriel. Men det gör vi inte. Vi sysslar med uppehållstillstånd och med migration. Och varje liten grej – som ju faktiskt inte alls är någon liten grej – som sker urholkar systemet och göder Sverigedemokraterna.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.