• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2018
    M T O T F L S
    « Sep    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Att vara minderårig – eller att lärare tycker det är jobbigt – är inte skäl för asyl eller uppehållstillstånd

svd_logoSvenska Dagbladet har den 17 oktober publicerat en debattartikel av 300 lärare med rubriken Utvisningarna till Afghanistan måste stoppas. Det är en uppvisning av starkt engagemang och stort välmenande men samtidigt mycket stor okunnighet om asylinvandring (migration överhuvudtaget). Jag ska här kommentera texten, som förhoppningsvis också får någon att replikera i tidningen – den kan knappast få stå oemotsagd och okommenterad på Svenska Dagbladets debattsida.

Lärarna: Sverige har tecknat ett återvändandeavtal med Afghanistan. Många barn och ungdomar kan tvingas åka till ett land där de aldrig har varit, där de kan tvingas bli soldater.

Kommentar: Internationell folkrätt anger att varje stat har ansvar för sina medborgare. Precis som Sverige har ansvar för svenska medborgare har Afghanistan ansvar för sina. Många – men inte alla – av de unga afghanska medborgarna har bott i Iran, ett land med inte alltför olika strukturer, religion och förhållanden än Afghanistan. De klarade att komma till Sverige som är så olikt det land de vuxit upp i som solen är från månen. De är afghanska medborgare. Klarade de att komma till Sverige så klarar de att komma till sin egen kultur där de också kan använda sitt eget språk. Att alla skulle ”tvingas att bli soldater” vet jag inte var lärarna har fått ifrån. Kanske av de unga själva.

Lärarna talar om sitt svåra men hedersamma uppdrag att ”ge dem en meningsfull undervisning och göra dem till trygga och fungerande samhällsmedborgare”. Det låter vackert och varmt och kan inte klandras. Men lärarna glömmer att de som väntar på beslut i asylprocessen och de som redan har fått avslag, inte är ”samhällsmedborgare” i Sverige. Och att de som fått avslag på sina ansökningar, efter prövning har befunnits inte ha sådana skyddsbehov att det skulle ge dem rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Som lärare måste man veta vad man talar om och använda hjärna lika mycket som hjärta. Inte låta hjärtat ta över så till den grad att hjärnan nästan helt glöms bort.

Lärarna: Vi kräver att Sverige inte verkställer utvisningarna till Afghanistan.

Kommentar: ”Kräver”? 300 lärare ”kräver” alltså att utlänningslagen inte ska följas för personer som inte befunnits ha rätt att stanna i Sverige? Med vilken rätt ”kräver” de det? Här märks att hjärna inte följt hjärta. Lite mer kunskap och mer sans och balans måste man kunna kräva av 300 lärare. De anser alltså att någon/några (vem? vilka?) ska bestämma att beslut fattade enligt gällande utlänningslag och internationella konventioner, ska rivas upp och uttala att: ”Vi struntar i att efterleva besluten”?

Kan det vara så illa att lärarna inte förstår skillnaden mellan ”invandring” och ”asylinvandring”? Att de inte vet att man inte kan asylinvandra för att man söker ett bättre liv, för att det är fattigt och oroligt i ens hemland, för att klaner bråkar om mark, för att det finns risk att man kallas in för militärtjänst eller blir bortgift  etc? Det finns ingen sådan försörjnings- och utbildningsinvandring till något land i hela världen, inte ens till en Humanitär Stormakt som Sverige. Man kan efter ansökan från hemlandet och om man uppfyller de krav som Sverige ställer för det, få tillstånd att uppehålla sig i landet för studier eller för arbete som är ordnat innan man kommer hit, men man kan inte kräva ”gratis” utbildning, försörjning, bostad, sjukvård, tandvård, fritidsaktiviteter etc om man inte har skäl att beviljas skydd i enlighet med utlänningslagen. Och exakt samma kriterier, samma lag, gäller för personer under 18 år som för personer över.

Lärarna:  Kan det vara sant att Migrationsverket och regeringen gör skillnad på barn om de är födda i Sverige eller i ett annat land?

Kommentar: Det raka och enkla svaret är ja. Eller rättare sagt: det är skillnad på medborgare och icke-medborgare och på personer med uppehållstillstånd och personer utan uppehållstillstånd. Det kan man nog tycka att de 300 lärarna borde känna till.

Lärarna: Vi kan inte, och kommer heller inte, stillasittande se på när regeringen raserar det stora och viktiga arbete vi har lagt ner för att säkra de afghanska barnens rätt till trygghet och utbildning. Det vore en skam att massutvisa barn och ungdomar till Afghanistan. Regeringen måste omedelbart stoppa alla sådana planer! Vad är en regering ens värd, om den inte förmår skydda barnen i det egna landet och ge dem en tro på framtiden?

Kommentar: Utlänningslagen tar inte hänsyn till hur mycket arbete lärare lagt ner på asylsökande! Det är ett märkligt sätt att se på asylreglerna, som det verkar som om lärarna knappast alls satt sig in i. Vad är det lärarna vill ska ske, egentligen? Att någon – vem? vilka? – inte bara ska uttala att vi ska strunta i de beslut som fattats av Migrationsverket och migrationsdomstolarna och riva upp deras juridiskt och lagenligt fattade beslut? Vet inte lärarna att det inte finns någon med sådan makt i en demokrati, att den typen av agerande kan förekomma endast i en diktatur? Asylprocessen i Sverige är juridisk, inte politisk. Regeringen kan inte lägga sig i asylbeslut, möjligheten att överklaga hos regeringen togs bort 2006 då den ersattes av dagens domstolsförfarande.

Lärarna tycks tro att deras goda och på alla sätt välmenande vilja att undervisa unga afghaner som befunnits inte ha rätt att stanna i Sverige eftersom deras skäl för att få uppehållstillstånd inte räcker enligt svensk lag, ska göra så att någon – oklart alltså vem, vilka och hur – ska träda fram och säga:

Okej. Jag, i min egenskap av ??? bestämmer nu att den lagenliga asylprocess som alla asylsökande afghanska unga gått igenom avfärdas och att därmed tusentals människor utan rätt till uppehållstillstånd i Sverige ska få stanna och få försörjning, bostad och utbildning bekostad av svenska skattebetalare. Trots att de alltså inte har rätt till det enligt lag.

Det borde 300 lärare veta, att så går det inte till i en demokrati! Som ansvarskännande människor – och kanske alldeles särskilt som lärare – bör de stå upp för att demokratiskt stiftade lagar följs och efterlevs. När man i en dyr och tyvärr ganska långdragen asylprocess (på grund av att det kommit så många asylsökande), kommer fram till att en del personer inte har laglig grund för att få uppehållstillstånd, försörjning, utbildning, vård etc i Sverige så måste det givetvis respekteras. Att vara ”barn” räcker ju inte som asyl- eller skyddsskäl, även om många av de drygt 35.000 unga påstått och faktiskt minderåriga asylsökande (40 procent av alla som kom till EU 2015) lurats att tro det. Det kan lärarna lätt läsa sig till. Det bästa de kan göra om de bryr sig om de unga som varit här och sökt asyl men fått avslag, är att förbereda dem på återresan  och inte inge dem falska förhoppningar genom orimliga krav på ”någon” att stoppa lagakraftvunna juridiska beslut.

Att lärare engagerar sig är bra, men lite mer sans, balans och framförallt realism borde man kunna förvänta sig av dem som har till uppgift att undervisa barn och unga.

afghanska-barn-utvisas-tv4-19-10-2016Klicka på bildrutan för att komma till klippet i Tv4.

I TV4 kommer tre av de 300 lärarna som skrivit debattartikeln till tals. De verkar på fullt allvar tro att deras uppdrag att undervisa personer som inte befunnits ha rätt att stanna, som ska väga så tungt att någon/några ska upphäva lagakraftvunna beslut om utvisning. Och programledarna i TV4 har inte tillräcklig kunskap på området för att ens en enda gång ifrågasätta det märkliga i lärarnas krav att besluten om utvisning inte ska verkställas.

Lärarnas engagemang för sina afghanska elever – och säkert också för alla sina andra elever – är på alla sätt berömvärd, det finns inget negativt att säga om det. Men de måste lära sig mer om det de talar om, så att inte märkligheter sprids som att det på något sätt skulle kunna bli en rättighet – att man ska kunna ”kräva” – att få uppehållstillstånd i Sverige för att lärare ser att ”det blir oro i klassen” och att lärare ”har svårt att klara sitt uppdrag” när de negativa besluten i asylärendena kommer. För det lärarna ”kräver” är både omöjligt och orimligt.

Till sist:Det finns inget alls som hindrar att en 15-åring (som det talas om i klippet) som har fått besked om utvisning, frivilligt återvänder redan nu och inte väntar i tre år tills han blir 18! Många – allt fler – har också börjat återvända frivilligt i stället för att försöka stanna i ett land där de inte får uppehållstillstånd i och så småningom tvångsutvisas.

I sammanhanget kan man också läsa de här inläggen:

•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010. Ur texten:
Begreppet ”barnets bästa”, så som det definieras i FN:s barnkonvention, är inte synonymt med att det alltid är bäst för barn och unga som sänts till Sverige ensamma att stanna här. Vilket många godhjärtade svenskar tycks tro när de startar kampanjer för att asylsökande unga, som inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl inte ska behöva återvända, och som gömmer dem i månader och ibland år. Det är att tillämpa ett snävt och inskränkt svenskt perspektiv, en oförmåga att se och inse att något annat – även en tillvaro i ett fattigt och krigshärjat land! – faktiskt kan vara bättre än att leva i Sverige, och att det kan vara mer i linje med ”barnets bästa” att återvända, än att barnet eller den unge är helt ensam och rotlös i ett främmande land.
Många unga skickas till Sverige från utomeuropeiska länder, ibland t.o.m. mot sin egen vilja, sedan hela familjen och släkten samlat in de enorma belopp som det kostar att sända en son (sällan en dotter) till Sverige för att han där ska få ett bättre liv och i hopp om att andra familjemedlemmar ska kunna ansluta sig när den unge har fått uppehållstillstånd.
Långt ifrån alla unga män som kommer hit har dock asyl- eller skyddsskäl. Många av dem längtar också hem och vill återvända, vilket bekräftas av personal på boenden där dessa ungdomar bor. Samtidigt har de unga en stor press på sig hemifrån. Boendepersonal berättar om samtal som de hör pojkarna ha med föräldrar och andra släktingar i hemlandet, och förstår att kraven vilar tunga hemifrån på att pojkarna till varje pris ska stanna i Sverige, skicka hem pengar och utbilda sig.
•   ”Men det är inte en idyll att söka asyl i Sverige heller, att dras upp från sina rötter…” – 22 maj 2011. Ur texten:
En migga: Att ha barn när man är asylsökande är bra, så bra att ett och samma barn kan skickas runt bland flera asylsökande. Vi miggor undrar inte sällan: ”Vem är detta barn, vilka är hans eller hennes föräldrar?” Men det får vi inte veta eftersom barnet alltid har försvunnit samtidigt som bedrägeriet avslöjas.
•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.
Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.
– Jag lärde mig massor, skrattar han.
© denna blogg.

Jag skriver i Svenska Dagbladet om ett förslag till hur det starkt ökade antalet migrationsmål skulle kunna hanteras

Låt tingsrätterna ta migrationsmålsvd_logo

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln.

Idag skriver jag på Svenska Dagbladets ledarsidas sajt under rubriken ”Låt tingsrätterna ta migrationsmål” om de kommande påfrestningarna på migrationsdomstolarna i Sverige. Här ett kort utdrag ur texten:

Lagman Lars-Gunnar Lundh vid Norrköpings tingsrätt, som för övrigt var överdirektör vid Migrationsverket under åren 2004 – 2007, presenterade en kreativt nytänkt lösning. Han menar att eftersom det skett en rejäl minskning av antalet mål i tingsrätterna på några år – cirka 13.000 färre 2015 jämfört med 2012 – finns det hos dessa kapacitet att ta sig an en stor del av de asylmål som nu kommer att tillkomma. Han föreslår att regering och riksdag beslutar att dessa mål under en begränsad period ska handläggas av landets tingsrätter vid sidan av migrationsdomstolarna. I remissvaret framhålls att kapacitet i form av lokaler, domare och handläggare redan finns vid de 48 tingsrätterna.

Kommentar: Här finns några av de övriga, remissvaren för den som är intresserad av att ta del av dem:

•  Barnombudsmannen. Kort utdrag ur texten:

BO logoBarnombudsmannen har inget att erinra mot att mål där muntlig förhandling inte ingår i handläggningen lättare ska kunna flyttas mellan domstolar och är positiv till syftet att förbättra förutsättningarna att hålla handläggningstiderna. Kortare handläggningstid är särskilt viktigt för barn och unga, något som många av de barn och unga vi träffat vittnat om.

•  Sveriges Advokatsamfund. Kort utdrag ur texten:

Sveriges AdvokatsamfundOm det är den enskildes vistelseort som motiverar en överflyttning av målet, innebär det att problem uppstår i de fall där det offentliga biträdet har sin verksamhet på en annan ort. Den fråga som uppstår är om det offentliga biträdet då ska ställa ett platsombud i sitt ställe, eller om biträdet ska anses ha rätt till full ersättning för resekostnader och tidsspillan.

•  Justitieombudsmannen, JO. Kort utdrag ur texten:

JO logoReglerna om fördelning av mål mellan förvaltningsdomstolar bygger i stor utsträckning på var i landet det överklagade beslutet har fattats. Det innebär att det sätt på vilket beslutsmyndigheterna väljer att organisera sig kan få stor betydelse för arbetsfördelningen i domstolarna. Särskilt påtagligt är detta inom migrationsområdet där det kan förutses att Migrationsverket under de närmaste åren kan ha ett påtagligt behov av att anpassa sin verksamhet till ett ökat tryck.

 Kammarrätten i Stockholm. Kort utdrag ur texten:

En fråga som kan belysas framöver är vidare om ett komplement till förslagen i promemorian kan vara att inrätta tillfälliga migrationsavdelningar på andra domstolar (det vill säga andra domstolar än migrationsdomstolar) där det finns arbetskraft som redan nu är tillgänglig att arbeta med migrationsmål eller där det är lätt att rekrytera sådana medarbetare. På dessa tillfälliga avdelningar skulle migrationsmål av enklare karaktär kunna avgöras.

Information: Övriga remissvar går tämligen lätt att söka för den som vill läsa fler.

Varför avvisades inte den nu mordmisstänkte eritreanen ”med omedelbar verkan”?

I Aftonbladet om IKEA-morden:

”Den huvudmisstänkta 35-åringen skulle avvisas med omedelbar verkan från Sverige. Bara timmar innan Ikeamorden hade han varit på möte – om avvisningsärendet.
– Han träffade vår personal under förmiddagen, säger Fredrik Bengtsson, presschef på Migrationsverket.”

Vad menas med ”omedelbar verkan” i Sverige? Har ”omedelbar” också bytt betydelse, som så många andra svenska ord på senare tid? För inte avvisades han ju ”med omedelbar verkan” direkt efter den 14 december 2013!

Det här visar bara att det jag påpekat under så många år här på bloggen och i diverse artiklar – att myndigheterna inte gör sitt jobb, att de inte följer utlänningslagen eller, som i detta fall: Dublinförordningen – stämmer. Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Polisen klarar helt enkelt inte att hantera den stora asylsökaranstormingen. Så så är det och den som inte gillar att det sägs får skrika vilka ord den vill och ta fram vilka stämplar den vill, fakta kan ändå inte trollas bort.MIG om den ena IKEA-mördaren

Fem – av 2960 – texter på området Asyl&Migration

Här är några av de 2960 texter som finns under kategorirubriken Asyl&Migration som tål att läsas på nytt – eller kanske första gången:

En migga: ”Samtidigt utreder vi medelklassiranier – som helt saknar asylskäl …” – 17 september 2010. Ur texten:

Samtidigt utreder vi medelklassiranier – som helt saknar asylskäl – hur länge som helst. Vi översätter deras förfalskade ”kallelser” och ”domar” och i många fall gör vi även ambassadförfrågningar om huruvida ”domarna” är äkta. Dessa iranier ges alltid ett biträde och de vet redan när de ansöker om asyl vilket biträde de önskar. När allting visat sig vara bluff och båg, vilket också domstolen kommer fram till, ja då har dessa personer hunnit etablera sig och de har även fått arbete och de får uppehållstillstånd p.g.a. arbetet. Det handlar alltså om gravt missbruk av asylrätten. Och då har också, som genom ett under, det förstörda passet kommit fram eller också har de utan problem ansökt om nytt pass vid iranska ambassaden i Stockholm.

I år kommer ca 68.000 asylsökande att inte uppvisa pass när de söker asyl i Sverige – 22 september 2014. Ur texten:

 Att asylsökande styrker sin identitet borde vara en självklarhet. Men något sådant krav ställs inte i Sverige; här ska man göra sin identitet ”trovärdig” och/eller ”sannolik” och det vet människor i de länder utanför Europa varifrån flest asylsökande kommer. De vet att i Sverige går det att få både permanent uppehållstillstånd i falsk identitet och med falsk asylhistoria och att bli svensk medborgare efter åtta år utan att ha styrkt vem man är eller varför man kom hit.

En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.” – 19 mars 2015. Ur texten:

Den numera vuxne mannen från Serbien åberopar en diffus blodsfejd i hemlandet, sin brytning med familjen som tvingade honom agera apatisk samt anknytning till Sverige som skäl för att han bör få uppehållstillstånd här. Och, hör och häpna, domstolen anser att under den tid pojken ”diagnosticerades med så kallat uppgivenhetssyndrom (ett antal år…) hann han gå i skolan och utveckla ett socialt nätverk”På den grunden – och ”till skydd för sitt privatliv”(vad nu det kan betyda?) – ger den honom permanent uppehållstillstånd! (Migrationsverket har dock möjlighet att överklaga beslutet). Dessutom avslutas domen med en notis om att för övrigt har hela familjen fått uppehållstillstånd i landet!

Innebär ”rättssäkerhet” i asylärenden att man beviljas uppehållstillstånd i Sverige? – 7 maj 2015. Ur texten:

Genomgående i inslaget och intervjuerna är inte att man vill diskutera hur rättssäkra och korrekta besluten är. Nej, grunden från vilken diskussionen och rapporteringen utgår är i stället ”hur många fler som får stanna” resp ”hur många färre som får stanna” beroende på om det sitter sverigedemokrater, kristdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister  eller andra som nämndemän miljöpartister i migrationsdomstolarna. Som om rättssäkerhet vore en politisk fråga…

”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” – 16 juli 2015. Ur texten:

Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är. Utredningen visar även att barnen idag mår mycket dåligt av situationen.

Vidare visar det sig av utredningen, att den numera svenska medborgaren A varit bosatt i Göteborg. A har aldrig haft någon inkomst utan fått ekonomiskt bistånd från stat och kommun. I sin andra identitet, som asylsökande, har A även fått bidrag av Migratiuonsverket. När den asylsökande A fick beslut om  fick han även ett nytt personnummer. han kommunplacerades i Stockholm där han bor idag. Ärendet har polisanmälts.

Ytterligare 2955 inlägg på området Asyl&Migration (sedan maj 2005) finns att läsa här.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.

Innebär ”rättssäkerhet” i asylärenden att man beviljas uppehållstillstånd i Sverige?

sr1Under rubriken Politik kan påverka många asylärenden tar Sveriges Radio P1 den 6 maj igen (eftersom samma sak har tagits upp ett antal gånger tidigare) upp sammansättningen av de politiskt tillsatta ledamöterna i landets migrationsdomstolar:

Den politiska tillhörigheten hos migrationsdomstolarnas nämndemän kan vara avgörande för om en asylsökande får stanna i Sverige eller inte. Ny forskning visar att sannolikheten att få asyl minskar om en nämndeman nominerad av SD sitter i rätten.

Genomgående i inslaget och intervjuerna är inte att man vill diskutera hur rättssäkra och korrekta besluten är. Nej, grunden från vilken diskussionen och rapporteringen utgår är i stället ”hur många fler som får stanna” resp ”hur många färre som får stanna” beroende på om det sitter sverigedemokrater, kristdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister  eller andra som nämndemän miljöpartister i migrationsdomstolarna. Som om rättssäkerhet vore en politisk fråga…

Om studien, som inslaget baseras på och som gjorts av Linna Martén, nationalekonom vid Uppsala universitet, säger hon själv:

De här resultaten tyder på att det finns en slumpfaktor i de här besluten. För den enskilde individen innebär det att vem som fattar beslutet om du får asyl eller inte kommer påverka sannolikheten att du får det. Och det måste för den enskilde individen framstå som rättsosäkert.

Hon verkar alltså inte i sin studie ha varit ute efter att undersöka rättssäkerheten (trots att hon talar om den) vad gäller besluten i migrationsdomstolarna. Hon har i stället velat visa var, hur och av vilka nämndemän asylsökande som fått avslag av Migrationsverket på sina ansökningar, sannolikast ges uppehållstillstånd. Men det är ju något helt annat än att undersöka var rättssäkerheten är störst.

sverigesdomstolarDet faktum att en migrationsdomstol ändrar Migrationsverkets beslut från avslag till tillstånd kan ju inte sägas utgöra bevis för att systemet är ”rättssäkert”. Rättssäkerhet är inte att så många som möjligt ges uppehållstillstånd i Sverige, rättssäkerhet kan faktiskt också vara tvärtom: att betydligt färre får uppehållstillstånd. Det verkar som om ordet/begreppet ”rättssäkerhet” i den här studien – och av SR P1 – inte används i dess rätta bemärkelse utan att man har valt att omtolka det så här:

Rättssäkerhet = att alla (helst) som sökt asyl och av Migrationsverket inte befunnits ha skäl att beviljas uppehållstillstånd, ska få det i migrationsdomstol.

MIG logoOch i enlighet med den tolkningen av ordet/begreppet blir slutsatsen då att eftersom nämndemän med politisk tillhörighet i KD, V eller MP är mer benägna att ”köra över” Migrationsverket och bevilja uppehållstillstånd när verket har avslagit begäran, så är det bäst för ”rättssäkerheten” att de sitter som nämndemän. Slutsatsen blir då också att det inte är bra att personer från SD (eller M och S) sitter som nämndemän i migrationsdomstolar, eftersom de enligt den här studien, inte är riktigt lika benägna att ändra Migrationsverkets beslut som de tidigare nämnda. Att också väga in Sveriges och dess invånares rättssäkerhet i ekvationen är, enligt studien och SR P1:s tolkning, inget som behöver/ska göras.

Många, inklusive jag själv, anser i stället att rättssäkerhet i asylärenden – precis som i alla andra rättsliga ärenden – måste vara att det, efter noggrann kontroll av identitet, nationalitet, bakgrund (inga terrorister och kriminella), omständigheter, dokument, berättelser och kontroller som gjorts, fattas beslut i enlighet med utlänningslagen och ratificerade konventioner. Utgångspunkten ska givetvis varken vara att ”alla ska få stanna” eller att ”så få som möjligt ska få stanna”. Antalet personer som beviljas uppehållstillstånd har ingenting med den typ av  ”rättssäkerhet” att göra, som studien pekar på. Det är utredningarna, sammanvägningen av fakta och annat i ärendet – och om Migrationsverket anses ha fattat ett felaktigt beslut –  som ska ligga till grund för om domstolen ska ändra Migrationsverkets beslut. Det är det som är rättssäkerhet, inget annat.

© denna blogg. OBS! Det är inte tillåtet att kopiera mina texter, men att citera kort och länka till originalinlägget är det.

En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.”

En migga:

Asylrätt eller bättrelivsrätt?

profileJag vill börja med att kort kommentera ett beslut från Migrationsdomstolen, mål nr UM 8185-13*. Det är offentligt och finns hos Göteborgs tingsrätt.

En man, tidigare barn/minderårig i en familj som under åren 2005-2009 vistats i Sverige, ges uppehållstillstånd år 2015. Vardagsmat, kan det tyckas. Ja, om inte personen i fråga vore en serbisk medborgare. Och om inte personen i fråga uppgett att han under sin vistelse i Sverige som minderårig spelade apatisk i syfte att lura till familjen ett uppehållstillstånd. Då blev det inget uppehållstillstånd på den grunden och familjen fick resa hem. Bara för att några år senare pröva lyckan igen, denna gång i Norge. Men även där fick familjen från det europeiska landet Serbien nobben. Familjen bestämde sig då helt sonika för att flytta över till Sverige; gränserna är ju som bekant öppna. Den tidigare barnet och numera vuxne mannen och hans familj valde att efter ca två och ett halvt års illegal vistelse i Sverige återigen ansöka om uppehållstillstånd.

Den numera vuxne mannen från Serbien åberopar en diffus blodsfejd i hemlandet, sin brytning med familjen som tvingade honom agera apatisk samt anknytning till Sverige som skäl för att han bör få uppehållstillstånd här. Och, hör och häpna, domstolen anser att under den tid pojken ”diagnosticerades med så kallat uppgivenhetssyndrom (ett antal år…) hann han gå i skolan och utveckla ett socialt nätverk”. den grunden – och ”till skydd för sitt privatliv” (vad nu det kan betyda?) – ger den honom permanent uppehållstillstånd! (Migrationsverket har dock möjlighet att överklaga beslutet). Dessutom avslutas domen med en notis om att för övrigt har hela familjen fått uppehållstillstånd i landet!

Asylrätten står idag inte att känna igen. Den är degraderad till något helt annat än ”asyl” och ”skydd mot förföljelse m.m.”. Människor kommer helt enkelt till Sverige för att de vill ha ett bättre liv – kalla det inte för något annat. Många är beredda att gå ganska långt för att få tillträde till det svenska välfärdssystemet, till och med att spela/utveckla ett apatiskt tillstånd. Eller att betala väldigt mycket pengar för att ta sig till Sverige.

Följande ändringar ser jag som nödvändiga för att kraftigt minska missbruket av asylrätten:

•  Inga permanenta tillstånd (gäller även ensamkommande s.k. barn) – annat än i särskilda fall och efter en avsevärd tid i landet och under vissa villkor.

•  De som söker skydd bör i första hand göra det i grannländer, vilket också sker i de flesta fall. Resonemanget om att de blir en börda för de berörda länderna har inget med Sverige att göra. Att Turkiet, Libanon, Irak med flera länder får ta emot många syrier är inte konstigt med tanke på att de också spelar en aktiv roll i att underblåsa konflikten i Syrien. Dessutom, inget av dessa länder erbjuder permanenta uppehållstillstånd. I praktiken upplåter länderna delar av sin mark, med omfattande stöd från UNHCR (där Sverige är en av de största bidragsgivarna) och andra frivilligorganisationer. Eftersom varken Turkiet, Libanon, Jordanien, Egypten eller Irak med flera länder har tvingat någon syrier att lämna sina territorier, bör de ses som säkra länder.

•  Statslösa (palestinier, bedooner, feili osv) är inte heller Sveriges ansvar. Om inte länder där de bor ger dem medborgarskap och om dessa länder vägrar dem återresor, så ska inte Sverige påta sig ett ansvar; det ter sig smått absurt. Idag kan en statslös person få uppehållstillstånd i Sverige för att hans ursprungsland vägrar ta tillbaka honom. Ett exempel: en statslös palestinier som i realiteten har ett permanent uppehållstillstånd förlorar det och rätten till återvändande om han lämnar Irak. Rimligt? Kanske. Kanske inte. Men så är landets regler och det känner invånarna till. Samma person kan bedömas sakna rätt till skydd i Sverige men kan ändå få uppehållstillstånd här eftersom Irak inte tar honom tillbaka. Rimligt? Knappast.

•  Ta bort preskriptionstiden för avlägsnandebeslut (fyra år). Den saknar relevans eftersom det idag ges obegränsade möjligheter att åberopa nya omständigheter, så kallat verkställighetshinder (som i sig bör begränsas). Utlänningar som inte återvänder till sina hemländer, därmed trotsande Sveriges redan generösa regler, ska inte ges hopp om att ändå få stanna.

•  En kraftig och reell reglering av arbetstillstånd. Det är inte rimligt att en 50-årig syrisk tandläkarsekreterare kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare för att dagen efter ansöka om asyl och samtidigt förklara att avsikten aldrig ens var att arbeta här. Dessutom, den som säger sig ha ett anställningsavtal ska visa att lönen är skälig, lägst 13.000 kronor i månaden enligt nu gällande regler, och enligt gängse lönebild inom den bransch där han eller hon ska arbeta. Men när resten av familjen ska ansöka om att få komma hit på anknytning till arbetstagaren, då ställs idag inga som helst krav på att arbetstagaren ska kunna försörja familjen! Krav på försörjning av anhöriga måste bli en realitet.

•  Sluta skylla på EU gällande migranter som flyr över Medelhavet. Ingen har uppmanat dem att ta den farofyllda vägen; valet är deras. Fråga er själva: varför åker en eritrean till EU och Sverige och inte till de afrikanska länderna? Jo, därför att han inte är ute efter skydd utan efter förmånliga ekonomiska och sociala villkor. Dessa människor vill ha ett bättre liv och de vill ha det i Sverige.

Konsekvensen av den extremt generösa tillämpningen av utlänningslagen är att eritreaner och syrier överger sina redan beviljade uppehållstillstånd i t ex gulfstater och i andra länder (USA, Grekland, Italien m.fl.) för att ta sig till Sverige eftersom här ges permanent uppehållstillstånd med allt vad det innebär. Det räcker för eritreanen i vapenför ålder, som i en del fall aldrig satt sina fötter i hemlandet, att uppge att ”flykten” beror på den allmänna värnplikten för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige! Mongoler ansöker om asyl trots total avsaknad av skäl för det och endast i syfte att få tillgång till den svenska arbetsmarknaden. Antalet ensamkommande s.k. barn bara ökar och ökar eftersom sannolikheten för att beviljas permanent uppehållstillstånd är större än i något annat land; afghanska ensamkommande s.k. barn som är födda eller länge har bott i Iran eller Pakistan och inte i Afghanistan (många har alltså aldrig ens besökt landet…) kan, märkligt nog, i Sverige ges uppehållstillstånd efter prövning mot Afghanistan, som de alltså inte kommer ifrån!

Asylrätten är inte vad den var och vad den avsågs att vara. Vad vi idag sysslar med är bättrelivsrätt. Om vi i Sverige vill att det ska vara så, ja, då måste vi också kalla det så. Och vi måste även ändra i utlänningslagen så att den följs och inte som idag bryts mot på den myndighet som har att upprätthålla och efterleva den.

Och till slut en stilla reflektion: Hur kommer det sig att inte en enda berättelse om fusk eller missbruk från utlänningarnas sida hittar till mediernas redaktioner?

*Beslutet tas även upp här En migga: ”Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015.”

Kommentar: Att denna migga (och andra) orkar ta sig tid och vill använda energi till att skriva och kommentera, reflektera, informera – år ut och år in – är ett smärre under. Men det gör de. Deras berättelser ger ofta en helt annan bild av skeenden än svenska medier och politiker. Berättelserna är, bland annat av just den anledningen, viktiga. Om det inte var för dem skulle bilden av asylhanteringen vara nästan helt ensidig.

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas igen: Tack till alla er miggor (och andra, som poliser och HVB-hemspersonal med flera) som oförtröttligt skriver och inte ens kan göra det i era egna namn utan att vara rädda för att stötas ut och rentav riskera era jobb. För att ni berättar som det är! Och stort tack till just den migga som skrev ovanstående viktiga text som givetvis inte alla behöver hålla med om, men som ger välbehövliga infallsvinklar och funderingar på den största och mest omvälvande frågan för Sveriges och folkets framtid: asylinvandringen.

© denna blogg.

En migga: ”Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015.”

Detta är en lång men viktig text som den som vill veta hur det kan gå till i Sveriges migrationsdomstolar, där viktiga asyl- och skyddsbeslut fattas, bör läsa.

profileEn migga skickade en 14 sidor lång, inte på något sätt hemlig utan offentlig dom och skrev:

Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015, den borde omnämnas på din blogg.

Kommentar: Ingredienserna i den här för skattebetalarna mycket dyra historien är närmast farsartade. För en normalbegåvad människa ter sig migrationsdomstolens dom nästan omöjlig att förstå. Att en liknande dom skulle kunna meddelas i något annat EU-land än Sverige är svårt att tro.

Information: Den klagandes identitet har inte angetts i den här historien, även om den givetvis framgår i domen. Det relevanta och intressanta i sammanhanget är migrationsdomstolens hantering av de uppgifter den haft att ta ställning till, och de beslut den fattat på grundval av dem.

Intressant är också att här slås fast att ett ”apatiskt barn” inte alls var apatiskt. Svenska läkare, debattörer, ”experter” med flera har i alla år vägrat erkänna att alla ”apatiska barn”, som nästan enbart förekommit i Sverige, inte alls har varit apatiska. Jag känner själv till fall – och har också talat om dem, där barn tvingats spelat sjuka (precis som mannen i den dom som här refereras) på order av föräldrarna, tvingats dricka Klorin för att man skulle kunna påstå att de försökt begå självmord, tvingats kasta sig framför långtradare som – eftersom det var arrangerat – i sista sekund bromsat in, för att man skulle kunna påstå att barnet försökt begå självmord. Här, i Migrationsdomstolens dom, slås det fast, tydligt och klart att:

Vid tidigare vistelse i Sverige har han tvingats spela svårt sjuk, så kallat apatisk. Hans far tvingade honom under flera år att vara sängliggande.

Utdrag ur dom i Migrationsdomstolens dom, den klagande här kallad NN, är 20 år gammal:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolMIGRATIONSDOMSTOLENS AVGÖRANDE:
Migrationsdomstolen avslår yrkandet om muntlig förhandling.  Migrationsdomstolen upphäver Migrationsverkets beslut, utom såvitt avser ersättning till offentligt biträde, och beviljar NN permanent uppehållstillstånd.

BAKGRUND:
NN ansökte första gången, tillsammans med sin mor och en syster, om asyl i oktober 2005. Migrationsverket avslog deras ansökan och beslutet vann laga kraft. Familjen lämnade därefter in ett flertal begäran om verkställighetshinder, vilka samtliga avslogs. Beslutet om avvisning verkställdes i maj 2009 genom att familjen reste till Serbien. Familjen återkom i november samma år men hade då ett lagakraftvunnet beslut varför de inte kunde ansöka om asyl. I samband med nu aktuell ansökan framkommer att NN har ansökt om asyl i Norge i november 2011.

Sedan reste NN enligt egen uppgift in i Sverige i september 2012 och ansökte återigen om asyl. Han anförde då, i huvudsak, följande:

Hans familj är sedan ett antal år indragen i en blodshämnd. Han har inte så stor kännedom om blodshämnden annat än att den startade i samband med att hans farfar flyttade till en viss ort före kriget. Flera av hans släktingar har dödats. Han känner inte till vilken familj det är som hans egen familj har konflikten med.

Han nu har brutit med sin egen familj vilket innebär att han inte heller kan få mer kännedom om det. Eftersom han inte vet vilken familj det är som hans familj har en konflikt med så har han svårigheter att skydda sig.

Vid tidigare vistelse i Sverige har han tvingats spela svårt sjuk, så kallat apatisk. Hans far tvingade honom under flera år att vara sängliggande. Hans kropp har tagit fysisk skada av de åren. När han återkom till hemlandet försökte han bryta sig loss från familjen. Hans far har då vid flera tillfällen hotat honom till livet och har även misshandlat honom. Han kan inte få hjälp av myndigheterna eftersom hans far har goda kontakter med polisen, som är korrumperad.

Migrationsverket avslog ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och beslutade att utvisa NN i första hand till Serbien. NN har tidigare lämnat in ett födelsebevis från Socialistiska Republiken Jugoslavien/Republiken Serbien. Något pass har inte lämnats in. NN kan vare sig anses ha styrkt sin identitet eller ha gjort den sannolik med inlämnat dokument. NN har tagits emot av serbiska myndigheter varför det får anses styrkt att han är serbisk medborgare. Hans ärende ska därför prövas mot detta land.

NN har uppgett att hans familj är inblandad i en blodsfejd gentemot en för honom okänd familj. Det kan konstateras att NN:s familj inledningsvis har anfört att fadern har varit förföljd av en politisk gruppering. Hot om blodshämnd har förts fram först i samband med ett överklagande av verkställighetshinder i augusti 2008.

NN har varit bosatt i Serbien under åtminstone tiden maj 2009 till november 2009. Han har även rest till hemlandet från Norge 2009 utan att någonting har hänt honom. NN har även uppgett att han känner sig hotad av sin far, som ska ha misshandlat honom vid flera tillfällen. Han kan inte få hjälp av myndigheterna gentemot sin far eftersom denne har goda kontakter inom polisen och har mutat dem.

Redan här undrar man ju vad Sverige har med allt detta att göra. Inget av ovanstående torde – borde – utgöra skäl för PUT, permanent uppehållstillstånd. Ändå används skattemedel om och om igen till kostsamma processer inom såväl Migrationsverket som i migrationsdomstol.

Under rubriken BAKGRUND sägs vidare:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNN är mycket vag i uppgifterna angående blodshämnden. Han och hans familj har vistats i hemlandet under ett flertal år, utan att någonting har inträffat. Omständigheten att det skulle finnas en  blodshämnd framfördes på ett mycket sent stadium under familjens tidigare asylansökan. Uppgifterna bedöms därför sakna tillförlitlighet. NN har därför inte gjort sannolikt att han riskerar skyddsgrundande behandling på grund av de skäl han har anfört i detta fall.

Vidare anges tydligt och klart under rubriken BAKGRUND att:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolAngående hoten och misshandeln från hans far är detta kriminella handlingar från en enskild individ. Avseende händelserna 2006-2009 finns en förundersökning i Sverige. Hoten och det våld NN har utsatts för i hemlandet är en fråga för det nationella rättsväsendet. Enligt tillgänglig landinformation finns det myndighetsskydd att tillgå i Serbien. NN kan därför vända sig till en polisstation och få hjälp med hot från en privatperson. I fråga om huruvida fadern har kontakter inom polisen, motsäger NN sig själv eftersom han även har anfört att det är den familj med vilken hans egen familj har en konflikt med som mutar polistjänstemän. Oaktat detta har NN, för det fall han inte kan ges skydd eller hjälp av lokala myndighetspersoner, att vända sig till överinstanser i hemlandet. Han har därför inte gjort sannolikt att han har uttömt nationellt skydd innan han ansöker om internationellt skydd.

Sedan anges att NN ”inte kan anses ha en särskild anknytning till Sverige” och att:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNN har anfört att han på grund av den behandling hans far utsatte honom för tidigare har varit tvungen att sitta i rullstol. NN uppger att han i dag kan gå och att han tränar flera olika kampsporter. För den del han är i behov av ytterligare vård, finns det att tillgå i hemlandet. Det har inte kommit fram något som tyder på att NN inte har möjlighet att få vård för sina besvär i hemlandet. Det har inte heller kommit fram några andra omständigheter som varken enskilt eller vid en sammantagen bedömning kan anses vara synnerligen ömmande.

Under rubriken YRKANDE M.M.

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNN yrkar att migrationsdomstolen ändrar Migrationsverkets beslut och beviljar honom uppehålls- och arbetstillstånd. NN anför i huvudsak följande:

Efter att han har brutit med familjen och polisanmält fadern vet han inte vart han ska ta vägen om han utvisas. Om han utvisas till Serbien kommer han vara hänvisad till ett liv där han är utsatt och fullkomligt oskyddad från fortsatta angrepp från familjens/släktens sida såväl som för risken att drabbas av blodshämnden. Han har inte kunnat redogöra för blodshämnden på ett tydligare sätt eftersom hans föräldrar inte har velat gå in på frågan, trots att han har frågat dem vid flera tillfällen. Han känner inte till vilka personer som ligger bakom blodshämnden. Det faktum att såväl hans far som familjen som hotat hans familj har möjlighet att muta poliser utgör inte en motsägelse i sig utan speglar de faktiska förhållandena i landet. Den som har kontakter eller pengar har därigenom ett rejält försprång gentemot de som inte har det. Det är inte behovet av hjälp som styr myndigheterna i Serbiens agerande utan i stället hur mycket den sökande kan betala för sin sak. När han kontaktade polisen efter att ha flytt från hemmet i fruktan för fadern kördes han tillbaka till familjen i stället för att få hjälp och stöd.

Kommentar:  Men han har ju aldrig varit utsatt för några ”angrepp” (faderns misshandel har inget med en asylansökan att göra) och vet inte heller någonting alls om den påstådda ”blodshämnden”, så vad detta påstående – ”han är utsatt och fullkomligt oskyddad från fortsatta angrepp från familjens/släktens sida såväl som för risken att drabbas av blodshämnden” – har med en asylansökan att göra är svårt att förstå.

Vidare sägs under samma rubrik, YRKANDE M.M., att:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolEftersom hans familj har fortsatt att hota och trakassera honom har han fått hjälp att flytta till annan ort. Fadern har även häktats för brott begångna mot honom och hans syster.

Inget av det som sägs i föregående stycke torde heller ha något som helst med Sverige att göra… Dessutom sägs det ju också, uttryckligen, att han har fått hjälp i sitt hemland med att flytta till annan ort. Vidare i yrkandet:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNN har bott i Sverige i många år och har till övervägande del sin skolutbildning utanför Serbien, varför det inte är lätt för honom att återvända. Han läser nu ekonomi i Sverige vilket inte hjälper honom i Serbien. Utan en fungerande utbildning eller arbete är det närmast omöjligt att klara sig i Serbien. Eftersom han är utstött ur sin familj saknar han nätverk i form av släkt eller familj. Han har även under flera år tvingats spela apatisk och därmed utnyttjats av sina föräldrar. Föräldrarnas agerande har medfört att han har farit mycket illa och har skadat honom såväl fysiskt som utvecklingsmässigt. Han har vidare förlorat viktiga år av sin barndom och därutöver tog hans kropp stryk. Han har anmält sina föräldrar flera gånger men en del av utredningarna har redan lagts ned.

Inget av allt detta som Migrationsverkets och migrationsdomstolens tid och resurser upptas av, utgör på något som helst sätt skäl för någon att beviljas PUT som asylsökande, och Migrationsverket anser därför helt rimligt att överklagandet av dess beslut om avslag ska avslås. NN är dessutom inte ens minderårig, utan 20 år gammal, det vill säga vuxen. Följande sägs under rubriken MIGRATIONSDOMSTOLENS BEDÖMNING:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNär det gäller frågan om identitet och hemvist gör migrationsdomstolen samma bedömning som Migrationsverket har gjort i det överklagade beslutet, dvs. att NN inte har gjort sin identitet sannolik, men däremot gjort sannolikt att han är medborgare och har haft sitt hemvist i Serbien. Prövningen av hans skyddsbehov ska alltså göras utifrån förhållandena i Serbien.

Den allmänna situationen i Serbien är inte sådan att den i sig utgör grund för uppehållstillstånd utan individuella skyddsskäl krävs. När domstolen bedömer skyddsbehovet är det avgörande vilken risk NN löper om han återvänder till Serbien. Det är således fråga om en framåtsyftande bedömning. NN har uppgett att det finns en individuell hotbild mot honom dels på grund av att hans familj är indragen i en blodshämnd, dels eftersom han riskerar att dödas av sin egen far. Eftersom myndigheterna i Serbien är korrumperade kan han varken få skydd mot den familj som vill döda honom på grund av blodshämnden eller mot sin far.

I fråga om blodshämnden vet NN inte vilka som ligger bakom den eftersom hans föräldrar inte har berättat. Av utredningen i målet framgår att NN inte personligen har mottagit något hot på grund av blodshämnden. Några omständigheter som tyder på att han inte kan få skydd från myndigheterna i Serbien om behov skulle uppkomma har inte kommit fram. Med hänsyn härtill kan NN därför inte anses ha gjort sannolikt att han riskerar skyddsgrundande behandling på grund av den blodshämnd som han uppger att hans familj är indragen i.

De hot och den misshandel som NNs far har utsatt honom för i Sverige är kriminella handlingar från en enskild individ som NN har att vända sig till det nationella rättsväsendet för att få hjälp med. Eftersom NN inte har uttömt möjligheterna till hemlandsskydd i Serbien är han vid en framåtsyftande bedömning inte att anse som flykting, alternativt eller övrig skyddsbehövande enligt utlänningslagen.

Sedan resonerar Migrationsdomstolen en del kring olika paragrafer i utlänningslagen, bland annat ”synnerligen ömmande skäl” och skriver:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolInledningsvis bedömer migrationsdomstolen att det som har kommit fram om NNs hälsotillstånd inte ensamt innebär att det finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han bör tillåtas stanna i Sverige.

Därefter skriver migrationsdomstolen om vistelsetid och om den sammanlagda tid under vilken personen ifråga vistats i landet kan få betydelse på så sätt att en lång vistelsetid kan innebära att personen hunnit skaffa sig starka band till landet. Migrationsdomstolen menar att ”det saknar då i och för sig betydelse om vistelsetiden är illegal eller infaller under tid före den aktuella ansökan om uppehållstillstånd”, vilket visar det märkliga i att migrationsdomstolen bedömer att tiden då en person vistats illegalt i Sverige kan ligga till grund för en bedömning av ”asyl”, eller rättare sagt om personen ska beviljas PUT! Så har utlänningslagen, såvitt jag vet, inte tolkats tidigare. Jag kan ha fel, men det gör inte att det i så fall blir mindre märkligt. Illegal vistelse har i många fall där jag själv varit asylombud, inte räknats in i den tid en person anses ha vistats i landet, utan endast den tid då en person vistats här lagligt. Den här tolkningen innebär att håller man sig bara undan och vistas olagligt i landet – bryter mot svensk lag! – tillräckligt länge så ”premieras” man med PUT och rätt livslång försörjning i Sverige. Migrationsdomstolen:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNN har vistats i Sverige i två omgångar. Första gången kom han till Sverige 2005 som tioåring och stannade i drygt tre och ett halvt år, för att sedan återvända till Serbien tillsammans med sin familj. NN återvände i november 2009 till Sverige tillsammans med sin familj, men eftersom familjen hade lagakraftvunna utvisningsbeslut kunde de inte ansöka om asyl. Familjen reste i stället till Norge där de stannade i ca två år innan de reste tillbaka till Serbien för att stanna där i ca tio månader. I samband med nu aktuell ansökan har NN vistats i Sverige i ca två och ett halvt år. Av utredningen framgår att han talar svenska samt att han har gått ut grundskolan i Norge och numera studerar ekonomi i Sverige. Enligt egen uppgift tränar han även ett flertal kampsporter.

Eftersom han är utstött ur sin familj saknar han även nätverk i form av släkt eller familj. Han har även under flera år tvingats spela apatisk och har därmed utnyttjats av sina föräldrar.

Efter diverse utläggningar om att ”genom skolgång och fritidsaktiviteter (trots att Migrationsdomstolen just konstaterat att han gått ut grundskolan i Norge!) får NN även anses ha fått ett socialt nätverk i Sverige”, kommer migrationsdomstolen fram till att:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolÄven om NN inte har ett behov av skydd i Sverige finns vidare, med anledning av att han uppges ha brutit med sin familj samt de problem han har anfört sig ha med sin far, en inte alltför ringa risk att han hamnar i ett socialt utanförskap om han återvänder till hemlandet. Vid en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter i målet finns därför sådana synnerligen ömmande omständigheter som gör att uppehållstillstånd ska beviljas.

Kommentar: Hur man kan finna ”synnerligen ömmande omständigheter” i detta fall är svårt att förstå. Men nu kommer ännu ett hårresande, obegripligt och osannolikt beslut i samma dom från Migrationsdomstolen:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolMigrationsdomstolen har även denna dag beviljat NN mor, far och tre minderåriga syskon permanenta uppehållstillstånd.

Kommentar: Glöm inte att det i domen också slås fast att: ”Eftersom han är utstött ur sin familj…” etc. Ändå ger migrationsdomstolens rådman och tre nämndemän också den far som tvingat honom att spela apatisk och som misshandlat honom och som han flytt ifrån, samt hans mor och tre syskon PUT och livslång försörjning i Sverige! dels är mannen nu inte minderårig och omfattas därför inte av rätten/möjligheten (!) att också få hit sin familj; dels undrar man om den 20-årige mannen nu ska leva med skyddad identitet i Sverige eftersom han påstås frukta ”fortsatta angrepp från familjens/släktens sida”? På vilka grunder dessa fem personer getts PUT med alla därtill hörande rättigheter i Sverige framgår inte av domen, men oavsett vilka grunderna kan tänkas vara så ter sig även det beslutet starkt stötande.

Kommentar: De flesta som läser detta torde både anse och inse att när det går till så här i en migrationsdomstol så är det mycket som är allvarligt fel i asylhanteringen i Sverige. Rättssäkra beslut  grundade på asyl- eller skyddsskäl är det, som synes, inte så noga med. Och det har miggor rapporterat om i massor av år, i hundratals och åter hundratals texter här på bloggen…

© denna blogg.