Att vara minderårig – eller att lärare tycker det är jobbigt – är inte skäl för asyl eller uppehållstillstånd

Svenska Dagbladet har den 17 oktober publicerat en debattartikel av 300 lärare med rubriken Utvisningarna till Afghanistan måste stoppas. Det är en uppvisning av starkt engagemang och stort välmenande men samtidigt mycket stor okunnighet om asylinvandring (migration överhuvudtaget). Jag ska här kommentera texten, som förhoppningsvis också får någon att replikera i tidningen – den kan knappast få stå oemotsagd och okommenterad på Svenska Dagbladets debattsida.

Lärarna: Sverige har tecknat ett återvändandeavtal med Afghanistan. Många barn och ungdomar kan tvingas åka till ett land där de aldrig har varit, där de kan tvingas bli soldater.

Kommentar: Internationell folkrätt anger att varje stat har ansvar för sina medborgare. Precis som Sverige har ansvar för svenska medborgare har Afghanistan ansvar för sina. Många – men inte alla – av de unga afghanska medborgarna har bott i Iran, ett land med inte alltför olika strukturer, religion och förhållanden än Afghanistan. De klarade att komma till Sverige som är så olikt det land de vuxit upp i som solen är från månen. De är afghanska medborgare. Klarade de att komma till Sverige så klarar de att komma till sin egen kultur där de också kan använda sitt eget språk. Att alla skulle ”tvingas att bli soldater” vet jag inte var lärarna har fått ifrån. Kanske av de unga själva.

Lärarna talar om sitt svåra men hedersamma uppdrag att ”ge dem en meningsfull undervisning och göra dem till trygga och fungerande samhällsmedborgare”. Det låter vackert och varmt och kan inte klandras. Men lärarna glömmer att de som väntar på beslut i asylprocessen och de som redan har fått avslag, inte är ”samhällsmedborgare” i Sverige. Och att de som fått avslag på sina ansökningar, efter prövning har befunnits inte ha sådana skyddsbehov att det skulle ge dem rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Som lärare måste man veta vad man talar om och använda hjärna lika mycket som hjärta. Inte låta hjärtat ta över så till den grad att hjärnan nästan helt glöms bort.

Lärarna: Vi kräver att Sverige inte verkställer utvisningarna till Afghanistan.

Kommentar: ”Kräver”? 300 lärare ”kräver” alltså att utlänningslagen inte ska följas för personer som inte befunnits ha rätt att stanna i Sverige? Med vilken rätt ”kräver” de det? Här märks att hjärna inte följt hjärta. Lite mer kunskap och mer sans och balans måste man kunna kräva av 300 lärare. De anser alltså att någon/några (vem? vilka?) ska bestämma att beslut fattade enligt gällande utlänningslag och internationella konventioner, ska rivas upp och uttala att: ”Vi struntar i att efterleva besluten”?

Kan det vara så illa att lärarna inte förstår skillnaden mellan ”invandring” och ”asylinvandring”? Att de inte vet att man inte kan asylinvandra för att man söker ett bättre liv, för att det är fattigt och oroligt i ens hemland, för att klaner bråkar om mark, för att det finns risk att man kallas in för militärtjänst eller blir bortgift  etc? Det finns ingen sådan försörjnings- och utbildningsinvandring till något land i hela världen, inte ens till en Humanitär Stormakt som Sverige. Man kan efter ansökan från hemlandet och om man uppfyller de krav som Sverige ställer för det, få tillstånd att uppehålla sig i landet för studier eller för arbete som är ordnat innan man kommer hit, men man kan inte kräva ”gratis” utbildning, försörjning, bostad, sjukvård, tandvård, fritidsaktiviteter etc om man inte har skäl att beviljas skydd i enlighet med utlänningslagen. Och exakt samma kriterier, samma lag, gäller för personer under 18 år som för personer över.

Lärarna:  Kan det vara sant att Migrationsverket och regeringen gör skillnad på barn om de är födda i Sverige eller i ett annat land?

Kommentar: Det raka och enkla svaret är ja. Eller rättare sagt: det är skillnad på medborgare och icke-medborgare och på personer med uppehållstillstånd och personer utan uppehållstillstånd. Det kan man nog tycka att de 300 lärarna borde känna till.

Lärarna: Vi kan inte, och kommer heller inte, stillasittande se på när regeringen raserar det stora och viktiga arbete vi har lagt ner för att säkra de afghanska barnens rätt till trygghet och utbildning. Det vore en skam att massutvisa barn och ungdomar till Afghanistan. Regeringen måste omedelbart stoppa alla sådana planer! Vad är en regering ens värd, om den inte förmår skydda barnen i det egna landet och ge dem en tro på framtiden?

Kommentar: Utlänningslagen tar inte hänsyn till hur mycket arbete lärare lagt ner på asylsökande! Det är ett märkligt sätt att se på asylreglerna, som det verkar som om lärarna knappast alls satt sig in i. Vad är det lärarna vill ska ske, egentligen? Att någon – vem? vilka? – inte bara ska uttala att vi ska strunta i de beslut som fattats av Migrationsverket och migrationsdomstolarna och riva upp deras juridiskt och lagenligt fattade beslut? Vet inte lärarna att det inte finns någon med sådan makt i en demokrati, att den typen av agerande kan förekomma endast i en diktatur? Asylprocessen i Sverige är juridisk, inte politisk. Regeringen kan inte lägga sig i asylbeslut, möjligheten att överklaga hos regeringen togs bort 2006 då den ersattes av dagens domstolsförfarande.

Lärarna tycks tro att deras goda och på alla sätt välmenande vilja att undervisa unga afghaner som befunnits inte ha rätt att stanna i Sverige eftersom deras skäl för att få uppehållstillstånd inte räcker enligt svensk lag, ska göra så att någon – oklart alltså vem, vilka och hur – ska träda fram och säga:

Okej. Jag, i min egenskap av ??? bestämmer nu att den lagenliga asylprocess som alla asylsökande afghanska unga gått igenom avfärdas och att därmed tusentals människor utan rätt till uppehållstillstånd i Sverige ska få stanna och få försörjning, bostad och utbildning bekostad av svenska skattebetalare. Trots att de alltså inte har rätt till det enligt lag.

Det borde 300 lärare veta, att så går det inte till i en demokrati! Som ansvarskännande människor – och kanske alldeles särskilt som lärare – bör de stå upp för att demokratiskt stiftade lagar följs och efterlevs. När man i en dyr och tyvärr ganska långdragen asylprocess (på grund av att det kommit så många asylsökande), kommer fram till att en del personer inte har laglig grund för att få uppehållstillstånd, försörjning, utbildning, vård etc i Sverige så måste det givetvis respekteras. Att vara ”barn” räcker ju inte som asyl- eller skyddsskäl, även om många av de drygt 35.000 unga påstått och faktiskt minderåriga asylsökande (40 procent av alla som kom till EU 2015) lurats att tro det. Det kan lärarna lätt läsa sig till. Det bästa de kan göra om de bryr sig om de unga som varit här och sökt asyl men fått avslag, är att förbereda dem på återresan  och inte inge dem falska förhoppningar genom orimliga krav på ”någon” att stoppa lagakraftvunna juridiska beslut.

Att lärare engagerar sig är bra, men lite mer sans, balans och framförallt realism borde man kunna förvänta sig av dem som har till uppgift att undervisa barn och unga.

Klicka på bildrutan för att komma till klippet i Tv4.

I TV4 kommer tre av de 300 lärarna som skrivit debattartikeln till tals. De verkar på fullt allvar tro att deras uppdrag att undervisa personer som inte befunnits ha rätt att stanna, som ska väga så tungt att någon/några ska upphäva lagakraftvunna beslut om utvisning. Och programledarna i TV4 har inte tillräcklig kunskap på området för att ens en enda gång ifrågasätta det märkliga i lärarnas krav att besluten om utvisning inte ska verkställas.

Lärarnas engagemang för sina afghanska elever – och säkert också för alla sina andra elever – är på alla sätt berömvärd, det finns inget negativt att säga om det. Men de måste lära sig mer om det de talar om, så att inte märkligheter sprids som att det på något sätt skulle kunna bli en rättighet – att man ska kunna ”kräva” – att få uppehållstillstånd i Sverige för att lärare ser att ”det blir oro i klassen” och att lärare ”har svårt att klara sitt uppdrag” när de negativa besluten i asylärendena kommer. För det lärarna ”kräver” är både omöjligt och orimligt.

Till sist:Det finns inget alls som hindrar att en 15-åring (som det talas om i klippet) som har fått besked om utvisning, frivilligt återvänder redan nu och inte väntar i tre år tills han blir 18! Många – allt fler – har också börjat återvända frivilligt i stället för att försöka stanna i ett land där de inte får uppehållstillstånd i och så småningom tvångsutvisas.

I sammanhanget kan man också läsa de här inläggen:

•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010. Ur texten:

Begreppet ”barnets bästa”, så som det definieras i FN:s barnkonvention, är inte synonymt med att det alltid är bäst för barn och unga som sänts till Sverige ensamma att stanna här. Vilket många godhjärtade svenskar tycks tro när de startar kampanjer för att asylsökande unga, som inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl inte ska behöva återvända, och som gömmer dem i månader och ibland år. Det är att tillämpa ett snävt och inskränkt svenskt perspektiv, en oförmåga att se och inse att något annat – även en tillvaro i ett fattigt och krigshärjat land! – faktiskt kan vara bättre än att leva i Sverige, och att det kan vara mer i linje med ”barnets bästa” att återvända, än att barnet eller den unge är helt ensam och rotlös i ett främmande land.

Många unga skickas till Sverige från utomeuropeiska länder, ibland t.o.m. mot sin egen vilja, sedan hela familjen och släkten samlat in de enorma belopp som det kostar att sända en son (sällan en dotter) till Sverige för att han där ska få ett bättre liv och i hopp om att andra familjemedlemmar ska kunna ansluta sig när den unge har fått uppehållstillstånd.

Långt ifrån alla unga män som kommer hit har dock asyl- eller skyddsskäl. Många av dem längtar också hem och vill återvända, vilket bekräftas av personal på boenden där dessa ungdomar bor. Samtidigt har de unga en stor press på sig hemifrån. Boendepersonal berättar om samtal som de hör pojkarna ha med föräldrar och andra släktingar i hemlandet, och förstår att kraven vilar tunga hemifrån på att pojkarna till varje pris ska stanna i Sverige, skicka hem pengar och utbilda sig.

•   ”Men det är inte en idyll att söka asyl i Sverige heller, att dras upp från sina rötter…” – 22 maj 2011. Ur texten:

En migga: Att ha barn när man är asylsökande är bra, så bra att ett och samma barn kan skickas runt bland flera asylsökande. Vi miggor undrar inte sällan: ”Vem är detta barn, vilka är hans eller hennes föräldrar?” Men det får vi inte veta eftersom barnet alltid har försvunnit samtidigt som bedrägeriet avslöjas.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:

– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

© denna blogg.

Jag skriver i Svenska Dagbladet om ett förslag till hur det starkt ökade antalet migrationsmål skulle kunna hanteras

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln.

Idag skriver jag på Svenska Dagbladets ledarsidas sajt under rubriken ”Låt tingsrätterna ta migrationsmål” om de kommande påfrestningarna på migrationsdomstolarna i Sverige. Här ett kort utdrag ur texten:

Lagman Lars-Gunnar Lundh vid Norrköpings tingsrätt, som för övrigt var överdirektör vid Migrationsverket under åren 2004 – 2007, presenterade en kreativt nytänkt lösning. Han menar att eftersom det skett en rejäl minskning av antalet mål i tingsrätterna på några år – cirka 13.000 färre 2015 jämfört med 2012 – finns det hos dessa kapacitet att ta sig an en stor del av de asylmål som nu kommer att tillkomma. Han föreslår att regering och riksdag beslutar att dessa mål under en begränsad period ska handläggas av landets tingsrätter vid sidan av migrationsdomstolarna. I remissvaret framhålls att kapacitet i form av lokaler, domare och handläggare redan finns vid de 48 tingsrätterna.

Kommentar: Här finns några av de övriga, remissvaren för den som är intresserad av att ta del av dem:

•  Barnombudsmannen. Kort utdrag ur texten:

Barnombudsmannen har inget att erinra mot att mål där muntlig förhandling inte ingår i handläggningen lättare ska kunna flyttas mellan domstolar och är positiv till syftet att förbättra förutsättningarna att hålla handläggningstiderna. Kortare handläggningstid är särskilt viktigt för barn och unga, något som många av de barn och unga vi träffat vittnat om.

•  Sveriges Advokatsamfund. Kort utdrag ur texten:

Om det är den enskildes vistelseort som motiverar en överflyttning av målet, innebär det att problem uppstår i de fall där det offentliga biträdet har sin verksamhet på en annan ort. Den fråga som uppstår är om det offentliga biträdet då ska ställa ett platsombud i sitt ställe, eller om biträdet ska anses ha rätt till full ersättning för resekostnader och tidsspillan.

•  Justitieombudsmannen, JO. Kort utdrag ur texten:

Reglerna om fördelning av mål mellan förvaltningsdomstolar bygger i stor utsträckning på var i landet det överklagade beslutet har fattats. Det innebär att det sätt på vilket beslutsmyndigheterna väljer att organisera sig kan få stor betydelse för arbetsfördelningen i domstolarna. Särskilt påtagligt är detta inom migrationsområdet där det kan förutses att Migrationsverket under de närmaste åren kan ha ett påtagligt behov av att anpassa sin verksamhet till ett ökat tryck.

•  Kammarrätten i Stockholm. Kort utdrag ur texten:

En fråga som kan belysas framöver är vidare om ett komplement till förslagen i promemorian kan vara att inrätta tillfälliga migrationsavdelningar på andra domstolar (det vill säga andra domstolar än migrationsdomstolar) där det finns arbetskraft som redan nu är tillgänglig att arbeta med migrationsmål eller där det är lätt att rekrytera sådana medarbetare. På dessa tillfälliga avdelningar skulle migrationsmål av enklare karaktär kunna avgöras.

Information: Övriga remissvar går tämligen lätt att söka för den som vill läsa fler.

Varför avvisades inte den nu mordmisstänkte eritreanen ”med omedelbar verkan”?

I Aftonbladet om IKEA-morden:

”Den huvudmisstänkta 35-åringen skulle avvisas med omedelbar verkan från Sverige. Bara timmar innan Ikeamorden hade han varit på möte – om avvisningsärendet.
– Han träffade vår personal under förmiddagen, säger Fredrik Bengtsson, presschef på Migrationsverket.”

Vad menas med ”omedelbar verkan” i Sverige? Har ”omedelbar” också bytt betydelse, som så många andra svenska ord på senare tid? För inte avvisades han ju ”med omedelbar verkan” direkt efter den 14 december 2013!

Det här visar bara att det jag påpekat under så många år här på bloggen och i diverse artiklar – att myndigheterna inte gör sitt jobb, att de inte följer utlänningslagen eller, som i detta fall: Dublinförordningen – stämmer. Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Polisen klarar helt enkelt inte att hantera den stora asylsökaranstormingen. Så så är det och den som inte gillar att det sägs får skrika vilka ord den vill och ta fram vilka stämplar den vill, fakta kan ändå inte trollas bort.

Fem – av 2960 – texter på området Asyl&Migration

Här är några av de 2960 texter som finns under kategorirubriken Asyl&Migration som tål att läsas på nytt – eller kanske första gången:

En migga: ”Samtidigt utreder vi medelklassiranier – som helt saknar asylskäl …” – 17 september 2010. Ur texten:

Samtidigt utreder vi medelklassiranier – som helt saknar asylskäl – hur länge som helst. Vi översätter deras förfalskade ”kallelser” och ”domar” och i många fall gör vi även ambassadförfrågningar om huruvida ”domarna” är äkta. Dessa iranier ges alltid ett biträde och de vet redan när de ansöker om asyl vilket biträde de önskar. När allting visat sig vara bluff och båg, vilket också domstolen kommer fram till, ja då har dessa personer hunnit etablera sig och de har även fått arbete och de får uppehållstillstånd p.g.a. arbetet. Det handlar alltså om gravt missbruk av asylrätten. Och då har också, som genom ett under, det förstörda passet kommit fram eller också har de utan problem ansökt om nytt pass vid iranska ambassaden i Stockholm.

I år kommer ca 68.000 asylsökande att inte uppvisa pass när de söker asyl i Sverige – 22 september 2014. Ur texten:

 Att asylsökande styrker sin identitet borde vara en självklarhet. Men något sådant krav ställs inte i Sverige; här ska man göra sin identitet ”trovärdig” och/eller ”sannolik” och det vet människor i de länder utanför Europa varifrån flest asylsökande kommer. De vet att i Sverige går det att få både permanent uppehållstillstånd i falsk identitet och med falsk asylhistoria och att bli svensk medborgare efter åtta år utan att ha styrkt vem man är eller varför man kom hit.

En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.” – 19 mars 2015. Ur texten:

Den numera vuxne mannen från Serbien åberopar en diffus blodsfejd i hemlandet, sin brytning med familjen som tvingade honom agera apatisk samt anknytning till Sverige som skäl för att han bör få uppehållstillstånd här. Och, hör och häpna, domstolen anser att under den tid pojken ”diagnosticerades med så kallat uppgivenhetssyndrom (ett antal år…) hann han gå i skolan och utveckla ett socialt nätverk”. På den grunden – och ”till skydd för sitt privatliv”(vad nu det kan betyda?) – ger den honom permanent uppehållstillstånd! (Migrationsverket har dock möjlighet att överklaga beslutet). Dessutom avslutas domen med en notis om att för övrigt har hela familjen fått uppehållstillstånd i landet!

Innebär ”rättssäkerhet” i asylärenden att man beviljas uppehållstillstånd i Sverige? – 7 maj 2015. Ur texten:

Genomgående i inslaget och intervjuerna är inte att man vill diskutera hur rättssäkra och korrekta besluten är. Nej, grunden från vilken diskussionen och rapporteringen utgår är i stället ”hur många fler som får stanna” resp ”hur många färre som får stanna” beroende på om det sitter sverigedemokrater, kristdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister  eller andra som nämndemän miljöpartister i migrationsdomstolarna. Som om rättssäkerhet vore en politisk fråga…

”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” – 16 juli 2015. Ur texten:

Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är. Utredningen visar även att barnen idag mår mycket dåligt av situationen.

Vidare visar det sig av utredningen, att den numera svenska medborgaren A varit bosatt i Göteborg. A har aldrig haft någon inkomst utan fått ekonomiskt bistånd från stat och kommun. I sin andra identitet, som asylsökande, har A även fått bidrag av Migratiuonsverket. När den asylsökande A fick beslut om  fick han även ett nytt personnummer. han kommunplacerades i Stockholm där han bor idag. Ärendet har polisanmälts.

Ytterligare 2955 inlägg på området Asyl&Migration (sedan maj 2005) finns att läsa här.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.

Innebär ”rättssäkerhet” i asylärenden att man beviljas uppehållstillstånd i Sverige?

Under rubriken Politik kan påverka många asylärenden tar Sveriges Radio P1 den 6 maj igen (eftersom samma sak har tagits upp ett antal gånger tidigare) upp sammansättningen av de politiskt tillsatta ledamöterna i landets migrationsdomstolar:

Den politiska tillhörigheten hos migrationsdomstolarnas nämndemän kan vara avgörande för om en asylsökande får stanna i Sverige eller inte. Ny forskning visar att sannolikheten att få asyl minskar om en nämndeman nominerad av SD sitter i rätten.

Genomgående i inslaget och intervjuerna är inte att man vill diskutera hur rättssäkra och korrekta besluten är. Nej, grunden från vilken diskussionen och rapporteringen utgår är i stället ”hur många fler som får stanna” resp ”hur många färre som får stanna” beroende på om det sitter sverigedemokrater, kristdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister  eller andra som nämndemän miljöpartister i migrationsdomstolarna. Som om rättssäkerhet vore en politisk fråga…

Om studien, som inslaget baseras på och som gjorts av Linna Martén, nationalekonom vid Uppsala universitet, säger hon själv:

De här resultaten tyder på att det finns en slumpfaktor i de här besluten. För den enskilde individen innebär det att vem som fattar beslutet om du får asyl eller inte kommer påverka sannolikheten att du får det. Och det måste för den enskilde individen framstå som rättsosäkert.

Hon verkar alltså inte i sin studie ha varit ute efter att undersöka rättssäkerheten (trots att hon talar om den) vad gäller besluten i migrationsdomstolarna. Hon har i stället velat visa var, hur och av vilka nämndemän asylsökande som fått avslag av Migrationsverket på sina ansökningar, sannolikast ges uppehållstillstånd. Men det är ju något helt annat än att undersöka var rättssäkerheten är störst.

Det faktum att en migrationsdomstol ändrar Migrationsverkets beslut från avslag till tillstånd kan ju inte sägas utgöra bevis för att systemet är ”rättssäkert”. Rättssäkerhet är inte att så många som möjligt ges uppehållstillstånd i Sverige, rättssäkerhet kan faktiskt också vara tvärtom: att betydligt färre får uppehållstillstånd. Det verkar som om ordet/begreppet ”rättssäkerhet” i den här studien – och av SR P1 – inte används i dess rätta bemärkelse utan att man har valt att omtolka det så här:

Rättssäkerhet = att alla (helst) som sökt asyl och av Migrationsverket inte befunnits ha skäl att beviljas uppehållstillstånd, ska få det i migrationsdomstol.

Och i enlighet med den tolkningen av ordet/begreppet blir slutsatsen då att eftersom nämndemän med politisk tillhörighet i KD, V eller MP är mer benägna att ”köra över” Migrationsverket och bevilja uppehållstillstånd när verket har avslagit begäran, så är det bäst för ”rättssäkerheten” att de sitter som nämndemän. Slutsatsen blir då också att det inte är bra att personer från SD (eller M och S) sitter som nämndemän i migrationsdomstolar, eftersom de enligt den här studien, inte är riktigt lika benägna att ändra Migrationsverkets beslut som de tidigare nämnda. Att också väga in Sveriges och dess invånares rättssäkerhet i ekvationen är, enligt studien och SR P1:s tolkning, inget som behöver/ska göras.

Många, inklusive jag själv, anser i stället att rättssäkerhet i asylärenden – precis som i alla andra rättsliga ärenden – måste vara att det, efter noggrann kontroll av identitet, nationalitet, bakgrund (inga terrorister och kriminella), omständigheter, dokument, berättelser och kontroller som gjorts, fattas beslut i enlighet med utlänningslagen och ratificerade konventioner. Utgångspunkten ska givetvis varken vara att ”alla ska få stanna” eller att ”så få som möjligt ska få stanna”. Antalet personer som beviljas uppehållstillstånd har ingenting med den typ av  ”rättssäkerhet” att göra, som studien pekar på. Det är utredningarna, sammanvägningen av fakta och annat i ärendet – och om Migrationsverket anses ha fattat ett felaktigt beslut –  som ska ligga till grund för om domstolen ska ändra Migrationsverkets beslut. Det är det som är rättssäkerhet, inget annat.

© denna blogg. OBS! Det är inte tillåtet att kopiera mina texter, men att citera kort och länka till originalinlägget är det.

En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.”

En migga:

Asylrätt eller bättrelivsrätt?

Jag vill börja med att kort kommentera ett beslut från Migrationsdomstolen, mål nr UM 8185-13*. Det är offentligt och finns hos Göteborgs tingsrätt.

En man, tidigare barn/minderårig i en familj som under åren 2005-2009 vistats i Sverige, ges uppehållstillstånd år 2015. Vardagsmat, kan det tyckas. Ja, om inte personen i fråga vore en serbisk medborgare. Och om inte personen i fråga uppgett att han under sin vistelse i Sverige som minderårig spelade apatisk i syfte att lura till familjen ett uppehållstillstånd. Då blev det inget uppehållstillstånd på den grunden och familjen fick resa hem. Bara för att några år senare pröva lyckan igen, denna gång i Norge. Men även där fick familjen från det europeiska landet Serbien nobben. Familjen bestämde sig då helt sonika för att flytta över till Sverige; gränserna är ju som bekant öppna. Den tidigare barnet och numera vuxne mannen och hans familj valde att efter ca två och ett halvt års illegal vistelse i Sverige återigen ansöka om uppehållstillstånd.

Den numera vuxne mannen från Serbien åberopar en diffus blodsfejd i hemlandet, sin brytning med familjen som tvingade honom agera apatisk samt anknytning till Sverige som skäl för att han bör få uppehållstillstånd här. Och, hör och häpna, domstolen anser att under den tid pojken ”diagnosticerades med så kallat uppgivenhetssyndrom (ett antal år…) hann han gå i skolan och utveckla ett socialt nätverk”. På den grunden – och ”till skydd för sitt privatliv” (vad nu det kan betyda?) – ger den honom permanent uppehållstillstånd! (Migrationsverket har dock möjlighet att överklaga beslutet). Dessutom avslutas domen med en notis om att för övrigt har hela familjen fått uppehållstillstånd i landet!

Asylrätten står idag inte att känna igen. Den är degraderad till något helt annat än ”asyl” och ”skydd mot förföljelse m.m.”. Människor kommer helt enkelt till Sverige för att de vill ha ett bättre liv – kalla det inte för något annat. Många är beredda att gå ganska långt för att få tillträde till det svenska välfärdssystemet, till och med att spela/utveckla ett apatiskt tillstånd. Eller att betala väldigt mycket pengar för att ta sig till Sverige.

Följande ändringar ser jag som nödvändiga för att kraftigt minska missbruket av asylrätten:

•  Inga permanenta tillstånd (gäller även ensamkommande s.k. barn) – annat än i särskilda fall och efter en avsevärd tid i landet och under vissa villkor.

•  De som söker skydd bör i första hand göra det i grannländer, vilket också sker i de flesta fall. Resonemanget om att de blir en börda för de berörda länderna har inget med Sverige att göra. Att Turkiet, Libanon, Irak med flera länder får ta emot många syrier är inte konstigt med tanke på att de också spelar en aktiv roll i att underblåsa konflikten i Syrien. Dessutom, inget av dessa länder erbjuder permanenta uppehållstillstånd. I praktiken upplåter länderna delar av sin mark, med omfattande stöd från UNHCR (där Sverige är en av de största bidragsgivarna) och andra frivilligorganisationer. Eftersom varken Turkiet, Libanon, Jordanien, Egypten eller Irak med flera länder har tvingat någon syrier att lämna sina territorier, bör de ses som säkra länder.

•  Statslösa (palestinier, bedooner, feili osv) är inte heller Sveriges ansvar. Om inte länder där de bor ger dem medborgarskap och om dessa länder vägrar dem återresor, så ska inte Sverige påta sig ett ansvar; det ter sig smått absurt. Idag kan en statslös person få uppehållstillstånd i Sverige för att hans ursprungsland vägrar ta tillbaka honom. Ett exempel: en statslös palestinier som i realiteten har ett permanent uppehållstillstånd förlorar det och rätten till återvändande om han lämnar Irak. Rimligt? Kanske. Kanske inte. Men så är landets regler och det känner invånarna till. Samma person kan bedömas sakna rätt till skydd i Sverige men kan ändå få uppehållstillstånd här eftersom Irak inte tar honom tillbaka. Rimligt? Knappast.

•  Ta bort preskriptionstiden för avlägsnandebeslut (fyra år). Den saknar relevans eftersom det idag ges obegränsade möjligheter att åberopa nya omständigheter, så kallat verkställighetshinder (som i sig bör begränsas). Utlänningar som inte återvänder till sina hemländer, därmed trotsande Sveriges redan generösa regler, ska inte ges hopp om att ändå få stanna.

•  En kraftig och reell reglering av arbetstillstånd. Det är inte rimligt att en 50-årig syrisk tandläkarsekreterare kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare för att dagen efter ansöka om asyl och samtidigt förklara att avsikten aldrig ens var att arbeta här. Dessutom, den som säger sig ha ett anställningsavtal ska visa att lönen är skälig, lägst 13.000 kronor i månaden enligt nu gällande regler, och enligt gängse lönebild inom den bransch där han eller hon ska arbeta. Men när resten av familjen ska ansöka om att få komma hit på anknytning till arbetstagaren, då ställs idag inga som helst krav på att arbetstagaren ska kunna försörja familjen! Krav på försörjning av anhöriga måste bli en realitet.

•  Sluta skylla på EU gällande migranter som flyr över Medelhavet. Ingen har uppmanat dem att ta den farofyllda vägen; valet är deras. Fråga er själva: varför åker en eritrean till EU och Sverige och inte till de afrikanska länderna? Jo, därför att han inte är ute efter skydd utan efter förmånliga ekonomiska och sociala villkor. Dessa människor vill ha ett bättre liv och de vill ha det i Sverige.

Konsekvensen av den extremt generösa tillämpningen av utlänningslagen är att eritreaner och syrier överger sina redan beviljade uppehållstillstånd i t ex gulfstater och i andra länder (USA, Grekland, Italien m.fl.) för att ta sig till Sverige eftersom här ges permanent uppehållstillstånd med allt vad det innebär. Det räcker för eritreanen i vapenför ålder, som i en del fall aldrig satt sina fötter i hemlandet, att uppge att ”flykten” beror på den allmänna värnplikten för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige! Mongoler ansöker om asyl trots total avsaknad av skäl för det och endast i syfte att få tillgång till den svenska arbetsmarknaden. Antalet ensamkommande s.k. barn bara ökar och ökar eftersom sannolikheten för att beviljas permanent uppehållstillstånd är större än i något annat land; afghanska ensamkommande s.k. barn som är födda eller länge har bott i Iran eller Pakistan och inte i Afghanistan (många har alltså aldrig ens besökt landet…) kan, märkligt nog, i Sverige ges uppehållstillstånd efter prövning mot Afghanistan, som de alltså inte kommer ifrån!

Asylrätten är inte vad den var och vad den avsågs att vara. Vad vi idag sysslar med är bättrelivsrätt. Om vi i Sverige vill att det ska vara så, ja, då måste vi också kalla det så. Och vi måste även ändra i utlänningslagen så att den följs och inte som idag bryts mot på den myndighet som har att upprätthålla och efterleva den.

Och till slut en stilla reflektion: Hur kommer det sig att inte en enda berättelse om fusk eller missbruk från utlänningarnas sida hittar till mediernas redaktioner?

*Beslutet tas även upp här En migga: ”Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015.”

Kommentar: Att denna migga (och andra) orkar ta sig tid och vill använda energi till att skriva och kommentera, reflektera, informera – år ut och år in – är ett smärre under. Men det gör de. Deras berättelser ger ofta en helt annan bild av skeenden än svenska medier och politiker. Berättelserna är, bland annat av just den anledningen, viktiga. Om det inte var för dem skulle bilden av asylhanteringen vara nästan helt ensidig.

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas igen: Tack till alla er miggor (och andra, som poliser och HVB-hemspersonal med flera) som oförtröttligt skriver och inte ens kan göra det i era egna namn utan att vara rädda för att stötas ut och rentav riskera era jobb. För att ni berättar som det är! Och stort tack till just den migga som skrev ovanstående viktiga text som givetvis inte alla behöver hålla med om, men som ger välbehövliga infallsvinklar och funderingar på den största och mest omvälvande frågan för Sveriges och folkets framtid: asylinvandringen.

© denna blogg.

En migga: ”Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015.”

Detta är en lång men viktig text som den som vill veta hur det kan gå till i Sveriges migrationsdomstolar, där viktiga asyl- och skyddsbeslut fattas, bör läsa.

En migga skickade en 14 sidor lång, inte på något sätt hemlig utan offentlig dom och skrev:

Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015, den borde omnämnas på din blogg.

Kommentar: Ingredienserna i den här för skattebetalarna mycket dyra historien är närmast farsartade. För en normalbegåvad människa ter sig migrationsdomstolens dom nästan omöjlig att förstå. Att en liknande dom skulle kunna meddelas i något annat EU-land än Sverige är svårt att tro.

Information: Den klagandes identitet har inte angetts i den här historien, även om den givetvis framgår i domen. Det relevanta och intressanta i sammanhanget är migrationsdomstolens hantering av de uppgifter den haft att ta ställning till, och de beslut den fattat på grundval av dem.

Intressant är också att här slås fast att ett ”apatiskt barn” inte alls var apatiskt. Svenska läkare, debattörer, ”experter” med flera har i alla år vägrat erkänna att alla ”apatiska barn”, som nästan enbart förekommit i Sverige, inte alls har varit apatiska. Jag känner själv till fall – och har också talat om dem, där barn tvingats spelat sjuka (precis som mannen i den dom som här refereras) på order av föräldrarna, tvingats dricka Klorin för att man skulle kunna påstå att de försökt begå självmord, tvingats kasta sig framför långtradare som – eftersom det var arrangerat – i sista sekund bromsat in, för att man skulle kunna påstå att barnet försökt begå självmord. Här, i Migrationsdomstolens dom, slås det fast, tydligt och klart att:

Vid tidigare vistelse i Sverige har han tvingats spela svårt sjuk, så kallat apatisk. Hans far tvingade honom under flera år att vara sängliggande.

Utdrag ur dom i Migrationsdomstolens dom, den klagande här kallad NN, är 20 år gammal:

MIGRATIONSDOMSTOLENS AVGÖRANDE:
Migrationsdomstolen avslår yrkandet om muntlig förhandling.  Migrationsdomstolen upphäver Migrationsverkets beslut, utom såvitt avser ersättning till offentligt biträde, och beviljar NN permanent uppehållstillstånd.

BAKGRUND:
NN ansökte första gången, tillsammans med sin mor och en syster, om asyl i oktober 2005. Migrationsverket avslog deras ansökan och beslutet vann laga kraft. Familjen lämnade därefter in ett flertal begäran om verkställighetshinder, vilka samtliga avslogs. Beslutet om avvisning verkställdes i maj 2009 genom att familjen reste till Serbien. Familjen återkom i november samma år men hade då ett lagakraftvunnet beslut varför de inte kunde ansöka om asyl. I samband med nu aktuell ansökan framkommer att NN har ansökt om asyl i Norge i november 2011.

Sedan reste NN enligt egen uppgift in i Sverige i september 2012 och ansökte återigen om asyl. Han anförde då, i huvudsak, följande:

Hans familj är sedan ett antal år indragen i en blodshämnd. Han har inte så stor kännedom om blodshämnden annat än att den startade i samband med att hans farfar flyttade till en viss ort före kriget. Flera av hans släktingar har dödats. Han känner inte till vilken familj det är som hans egen familj har konflikten med.

Han nu har brutit med sin egen familj vilket innebär att han inte heller kan få mer kännedom om det. Eftersom han inte vet vilken familj det är som hans familj har en konflikt med så har han svårigheter att skydda sig.

Vid tidigare vistelse i Sverige har han tvingats spela svårt sjuk, så kallat apatisk. Hans far tvingade honom under flera år att vara sängliggande. Hans kropp har tagit fysisk skada av de åren. När han återkom till hemlandet försökte han bryta sig loss från familjen. Hans far har då vid flera tillfällen hotat honom till livet och har även misshandlat honom. Han kan inte få hjälp av myndigheterna eftersom hans far har goda kontakter med polisen, som är korrumperad.

Migrationsverket avslog ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och beslutade att utvisa NN i första hand till Serbien. NN har tidigare lämnat in ett födelsebevis från Socialistiska Republiken Jugoslavien/Republiken Serbien. Något pass har inte lämnats in. NN kan vare sig anses ha styrkt sin identitet eller ha gjort den sannolik med inlämnat dokument. NN har tagits emot av serbiska myndigheter varför det får anses styrkt att han är serbisk medborgare. Hans ärende ska därför prövas mot detta land.

NN har uppgett att hans familj är inblandad i en blodsfejd gentemot en för honom okänd familj. Det kan konstateras att NN:s familj inledningsvis har anfört att fadern har varit förföljd av en politisk gruppering. Hot om blodshämnd har förts fram först i samband med ett överklagande av verkställighetshinder i augusti 2008.

NN har varit bosatt i Serbien under åtminstone tiden maj 2009 till november 2009. Han har även rest till hemlandet från Norge 2009 utan att någonting har hänt honom. NN har även uppgett att han känner sig hotad av sin far, som ska ha misshandlat honom vid flera tillfällen. Han kan inte få hjälp av myndigheterna gentemot sin far eftersom denne har goda kontakter inom polisen och har mutat dem.

Redan här undrar man ju vad Sverige har med allt detta att göra. Inget av ovanstående torde – borde – utgöra skäl för PUT, permanent uppehållstillstånd. Ändå används skattemedel om och om igen till kostsamma processer inom såväl Migrationsverket som i migrationsdomstol.

Under rubriken BAKGRUND sägs vidare:

NN är mycket vag i uppgifterna angående blodshämnden. Han och hans familj har vistats i hemlandet under ett flertal år, utan att någonting har inträffat. Omständigheten att det skulle finnas en  blodshämnd framfördes på ett mycket sent stadium under familjens tidigare asylansökan. Uppgifterna bedöms därför sakna tillförlitlighet. NN har därför inte gjort sannolikt att han riskerar skyddsgrundande behandling på grund av de skäl han har anfört i detta fall.

Vidare anges tydligt och klart under rubriken BAKGRUND att:

Angående hoten och misshandeln från hans far är detta kriminella handlingar från en enskild individ. Avseende händelserna 2006-2009 finns en förundersökning i Sverige. Hoten och det våld NN har utsatts för i hemlandet är en fråga för det nationella rättsväsendet. Enligt tillgänglig landinformation finns det myndighetsskydd att tillgå i Serbien. NN kan därför vända sig till en polisstation och få hjälp med hot från en privatperson. I fråga om huruvida fadern har kontakter inom polisen, motsäger NN sig själv eftersom han även har anfört att det är den familj med vilken hans egen familj har en konflikt med som mutar polistjänstemän. Oaktat detta har NN, för det fall han inte kan ges skydd eller hjälp av lokala myndighetspersoner, att vända sig till överinstanser i hemlandet. Han har därför inte gjort sannolikt att han har uttömt nationellt skydd innan han ansöker om internationellt skydd.

Sedan anges att NN ”inte kan anses ha en särskild anknytning till Sverige” och att:

NN har anfört att han på grund av den behandling hans far utsatte honom för tidigare har varit tvungen att sitta i rullstol. NN uppger att han i dag kan gå och att han tränar flera olika kampsporter. För den del han är i behov av ytterligare vård, finns det att tillgå i hemlandet. Det har inte kommit fram något som tyder på att NN inte har möjlighet att få vård för sina besvär i hemlandet. Det har inte heller kommit fram några andra omständigheter som varken enskilt eller vid en sammantagen bedömning kan anses vara synnerligen ömmande.

Under rubriken YRKANDE M.M.

NN yrkar att migrationsdomstolen ändrar Migrationsverkets beslut och beviljar honom uppehålls- och arbetstillstånd. NN anför i huvudsak följande:

Efter att han har brutit med familjen och polisanmält fadern vet han inte vart han ska ta vägen om han utvisas. Om han utvisas till Serbien kommer han vara hänvisad till ett liv där han är utsatt och fullkomligt oskyddad från fortsatta angrepp från familjens/släktens sida såväl som för risken att drabbas av blodshämnden. Han har inte kunnat redogöra för blodshämnden på ett tydligare sätt eftersom hans föräldrar inte har velat gå in på frågan, trots att han har frågat dem vid flera tillfällen. Han känner inte till vilka personer som ligger bakom blodshämnden. Det faktum att såväl hans far som familjen som hotat hans familj har möjlighet att muta poliser utgör inte en motsägelse i sig utan speglar de faktiska förhållandena i landet. Den som har kontakter eller pengar har därigenom ett rejält försprång gentemot de som inte har det. Det är inte behovet av hjälp som styr myndigheterna i Serbiens agerande utan i stället hur mycket den sökande kan betala för sin sak. När han kontaktade polisen efter att ha flytt från hemmet i fruktan för fadern kördes han tillbaka till familjen i stället för att få hjälp och stöd.

Kommentar:  Men han har ju aldrig varit utsatt för några ”angrepp” (faderns misshandel har inget med en asylansökan att göra) och vet inte heller någonting alls om den påstådda ”blodshämnden”, så vad detta påstående – ”han är utsatt och fullkomligt oskyddad från fortsatta angrepp från familjens/släktens sida såväl som för risken att drabbas av blodshämnden” – har med en asylansökan att göra är svårt att förstå.

Vidare sägs under samma rubrik, YRKANDE M.M., att:

Eftersom hans familj har fortsatt att hota och trakassera honom har han fått hjälp att flytta till annan ort. Fadern har även häktats för brott begångna mot honom och hans syster.

Inget av det som sägs i föregående stycke torde heller ha något som helst med Sverige att göra… Dessutom sägs det ju också, uttryckligen, att han har fått hjälp i sitt hemland med att flytta till annan ort. Vidare i yrkandet:

NN har bott i Sverige i många år och har till övervägande del sin skolutbildning utanför Serbien, varför det inte är lätt för honom att återvända. Han läser nu ekonomi i Sverige vilket inte hjälper honom i Serbien. Utan en fungerande utbildning eller arbete är det närmast omöjligt att klara sig i Serbien. Eftersom han är utstött ur sin familj saknar han nätverk i form av släkt eller familj. Han har även under flera år tvingats spela apatisk och därmed utnyttjats av sina föräldrar. Föräldrarnas agerande har medfört att han har farit mycket illa och har skadat honom såväl fysiskt som utvecklingsmässigt. Han har vidare förlorat viktiga år av sin barndom och därutöver tog hans kropp stryk. Han har anmält sina föräldrar flera gånger men en del av utredningarna har redan lagts ned.

Inget av allt detta som Migrationsverkets och migrationsdomstolens tid och resurser upptas av, utgör på något som helst sätt skäl för någon att beviljas PUT som asylsökande, och Migrationsverket anser därför helt rimligt att överklagandet av dess beslut om avslag ska avslås. NN är dessutom inte ens minderårig, utan 20 år gammal, det vill säga vuxen. Följande sägs under rubriken MIGRATIONSDOMSTOLENS BEDÖMNING:

När det gäller frågan om identitet och hemvist gör migrationsdomstolen samma bedömning som Migrationsverket har gjort i det överklagade beslutet, dvs. att NN inte har gjort sin identitet sannolik, men däremot gjort sannolikt att han är medborgare och har haft sitt hemvist i Serbien. Prövningen av hans skyddsbehov ska alltså göras utifrån förhållandena i Serbien.

Den allmänna situationen i Serbien är inte sådan att den i sig utgör grund för uppehållstillstånd utan individuella skyddsskäl krävs. När domstolen bedömer skyddsbehovet är det avgörande vilken risk NN löper om han återvänder till Serbien. Det är således fråga om en framåtsyftande bedömning. NN har uppgett att det finns en individuell hotbild mot honom dels på grund av att hans familj är indragen i en blodshämnd, dels eftersom han riskerar att dödas av sin egen far. Eftersom myndigheterna i Serbien är korrumperade kan han varken få skydd mot den familj som vill döda honom på grund av blodshämnden eller mot sin far.

I fråga om blodshämnden vet NN inte vilka som ligger bakom den eftersom hans föräldrar inte har berättat. Av utredningen i målet framgår att NN inte personligen har mottagit något hot på grund av blodshämnden. Några omständigheter som tyder på att han inte kan få skydd från myndigheterna i Serbien om behov skulle uppkomma har inte kommit fram. Med hänsyn härtill kan NN därför inte anses ha gjort sannolikt att han riskerar skyddsgrundande behandling på grund av den blodshämnd som han uppger att hans familj är indragen i.

De hot och den misshandel som NNs far har utsatt honom för i Sverige är kriminella handlingar från en enskild individ som NN har att vända sig till det nationella rättsväsendet för att få hjälp med. Eftersom NN inte har uttömt möjligheterna till hemlandsskydd i Serbien är han vid en framåtsyftande bedömning inte att anse som flykting, alternativt eller övrig skyddsbehövande enligt utlänningslagen.

Sedan resonerar Migrationsdomstolen en del kring olika paragrafer i utlänningslagen, bland annat ”synnerligen ömmande skäl” och skriver:

Inledningsvis bedömer migrationsdomstolen att det som har kommit fram om NNs hälsotillstånd inte ensamt innebär att det finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han bör tillåtas stanna i Sverige.

Därefter skriver migrationsdomstolen om vistelsetid och om den sammanlagda tid under vilken personen ifråga vistats i landet kan få betydelse på så sätt att en lång vistelsetid kan innebära att personen hunnit skaffa sig starka band till landet. Migrationsdomstolen menar att ”det saknar då i och för sig betydelse om vistelsetiden är illegal eller infaller under tid före den aktuella ansökan om uppehållstillstånd”, vilket visar det märkliga i att migrationsdomstolen bedömer att tiden då en person vistats illegalt i Sverige kan ligga till grund för en bedömning av ”asyl”, eller rättare sagt om personen ska beviljas PUT! Så har utlänningslagen, såvitt jag vet, inte tolkats tidigare. Jag kan ha fel, men det gör inte att det i så fall blir mindre märkligt. Illegal vistelse har i många fall där jag själv varit asylombud, inte räknats in i den tid en person anses ha vistats i landet, utan endast den tid då en person vistats här lagligt. Den här tolkningen innebär att håller man sig bara undan och vistas olagligt i landet – bryter mot svensk lag! – tillräckligt länge så ”premieras” man med PUT och rätt livslång försörjning i Sverige. Migrationsdomstolen:

NN har vistats i Sverige i två omgångar. Första gången kom han till Sverige 2005 som tioåring och stannade i drygt tre och ett halvt år, för att sedan återvända till Serbien tillsammans med sin familj. NN återvände i november 2009 till Sverige tillsammans med sin familj, men eftersom familjen hade lagakraftvunna utvisningsbeslut kunde de inte ansöka om asyl. Familjen reste i stället till Norge där de stannade i ca två år innan de reste tillbaka till Serbien för att stanna där i ca tio månader. I samband med nu aktuell ansökan har NN vistats i Sverige i ca två och ett halvt år. Av utredningen framgår att han talar svenska samt att han har gått ut grundskolan i Norge och numera studerar ekonomi i Sverige. Enligt egen uppgift tränar han även ett flertal kampsporter.

Eftersom han är utstött ur sin familj saknar han även nätverk i form av släkt eller familj. Han har även under flera år tvingats spela apatisk och har därmed utnyttjats av sina föräldrar.

Efter diverse utläggningar om att ”genom skolgång och fritidsaktiviteter (trots att Migrationsdomstolen just konstaterat att han gått ut grundskolan i Norge!) får NN även anses ha fått ett socialt nätverk i Sverige”, kommer migrationsdomstolen fram till att:

Även om NN inte har ett behov av skydd i Sverige finns vidare, med anledning av att han uppges ha brutit med sin familj samt de problem han har anfört sig ha med sin far, en inte alltför ringa risk att han hamnar i ett socialt utanförskap om han återvänder till hemlandet. Vid en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter i målet finns därför sådana synnerligen ömmande omständigheter som gör att uppehållstillstånd ska beviljas.

Kommentar: Hur man kan finna ”synnerligen ömmande omständigheter” i detta fall är svårt att förstå. Men nu kommer ännu ett hårresande, obegripligt och osannolikt beslut i samma dom från Migrationsdomstolen:

Migrationsdomstolen har även denna dag beviljat NN mor, far och tre minderåriga syskon permanenta uppehållstillstånd.

Kommentar: Glöm inte att det i domen också slås fast att: ”Eftersom han är utstött ur sin familj…” etc. Ändå ger migrationsdomstolens rådman och tre nämndemän också den far som tvingat honom att spela apatisk och som misshandlat honom och som han flytt ifrån, samt hans mor och tre syskon PUT och livslång försörjning i Sverige! dels är mannen nu inte minderårig och omfattas därför inte av rätten/möjligheten (!) att också få hit sin familj; dels undrar man om den 20-årige mannen nu ska leva med skyddad identitet i Sverige eftersom han påstås frukta ”fortsatta angrepp från familjens/släktens sida”? På vilka grunder dessa fem personer getts PUT med alla därtill hörande rättigheter i Sverige framgår inte av domen, men oavsett vilka grunderna kan tänkas vara så ter sig även det beslutet starkt stötande.

Kommentar: De flesta som läser detta torde både anse och inse att när det går till så här i en migrationsdomstol så är det mycket som är allvarligt fel i asylhanteringen i Sverige. Rättssäkra beslut  grundade på asyl- eller skyddsskäl är det, som synes, inte så noga med. Och det har miggor rapporterat om i massor av år, i hundratals och åter hundratals texter här på bloggen…

© denna blogg.

Hur många decennier ska det ta…

…innan  journalister, opinionsbildare, politiker och andra lär sig?

I snart åtta år har miggorna rapporterat och jag kommenterat asylhanteringen och annat kring asyl och migration här på bloggen. Vi har bemödat oss om att använda korrekt vokabulär och skilja på asylsökande och flyktingar, på ”papperslösa” och personer som vistas här illegalt, på ”ensamkommande barn” och påstått och faktiskt minderåriga som söker asyl. Och på ”migrationspolitik” och ”invandringspolitik” kontra ”asylhantering” och ”asylprocess”.

När ska medier sluta skriva missvisande braskande rubriker som: ”Familjen hotas av utvisning”, när det handlar om människor som ofta i flera omgångar genomgått dyra och utdragna asylprocesser såväl hos Migrationsverket som i migrationsdomstol och har fått avslag varje gång? Det korrekta är att ange att ”Familjen kommer nu att utvisas”; något ”hot” finns inte utan beslutet är fattat av myndigheten Migrationsverket och en migrationsdomstol, som är del av svenskt rättsväsende, och ska efterlevas precis som andra lagligt fattade beslut och avgivna domar.

Det är svårt att förstå varför just svenska journalister inte klarar att lära sig de olika begreppen och att rapportera korrekt och faktabaserat. Direkt efter valet kunde man till exempel också ta del av texter och radio- och tv-inslag där journalister och andra skribenter menade att ”folk har röstat på SD för att de är är missnöjda med migrations/invandringspolitiken”. Det är ju inte sant, folk är främst är missnöjda med att gällande utlänningslag inte tillämpas, alltså inte med ”politiken”. Man kan uppenbarligen få vara hur okunnig och slarvig som helst som journalist (inte undra på att föraktet för den yrkesgruppen ökar…) och debattör på asyl- och migrationsområdet. Och även hur vilseledande som helst. Varför är det så svårt att lära sig att politiken anger inriktningen, lagstiftarna anger hur politiken ska tolkas och implementeras på ett rättsligt, icke-politiskt plan och lagen tolkas och implementeras sedan – i asyl- och migrationsärenden – av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

Är det inte dags efter två decennier med enormt stor asylinvandring till Sverige, att de som skriver och talar om den, börjar använda korrekta ord och begrepp och börjar bemöda sig om att rapportera och diskutera de här frågorna sakligt och faktabaserat?

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av hela resonemanget och inte bara av den som citerar utvalda delar.

Och snart är det val igen #9: Ett av de mer huvudlösa förslagen på länge

KD: Det krävs en  inspektion för asylärenden – ett osannolikt märkligt, onödigt och dumt förslag! En bloggläsare, jag kallar honom ”nytysken” i enlighet med svensk nutidsvokabulär (det är alltså en svensk man som bor i Tyskland sedan flera decennier) skrev så här apropå KD-förslaget:

När jag såg artikelöverskriften i SvD i dag om ”Det krävs en inspektion för asylärenden” så trodde jag att de hade läst ditt inlägg om Syriska asylsökande: ”They come to the Sweden because the Sweden promise everything for them: the house, the money, the school. That is why they come.” och sålunda krävde bättre koll. Men icke…

Käre nytysk – och alla ni andra som mejlar mig; ni som hoppas på en förändring; ni som är förtvivlade, ni som tänker rösta på SD fast ni inte vill; ni som vill emigrera – det måste ni väl ändå ha märkt efter allt miggorna har rapporterat och jag har kommenterat om asyleriet i sju år, att någon förändring kan ni inte hoppas på? Inte en förändring som innebär vett och sans, inte en förändring som gör Sverige mindre apart i jämförelse med sina nordiska grannländer och – faktiskt – alla andra EU-länder. Det ska ni absolut inte förvänta er! Ni ska i stället stålsätta er mot ännu mer dumheter, ännu större haverier, ännu värre integrationsproblem, ännu större utanförskap, inbördeskrigsliknande situationer i vissa orter etc, etc, etc. För det är det era politiska företrädare vill ha och driver – och har drivit – igenom. Och inget av det dessa politiska företrädare gör på asylområdet gynnar er som bor och lever här och som kanske har trott att det här är ert land och att ni, som betalar bland världens högsta skatter, har något att säga till om! Inget av det de gör gynnar heller dem som faktiskt har behov av skydd och som istället hamnar i Dårfinkeristan och inte ens vet vilka av sina bödlar, vilka terrorister och vilka spioner de kommer att tvingas att möta här eftersom kontrollen på vilka som ges uppehållstillstånd är alldeles för bristfällig. Inte heller kommer de, som har verkliga asyl- eller skyddsskäl och inte kan återvända till sina hemländer, att kunna integreras och finna en plats i det svenska samhället; det finns inte bostäder och det finns inte jobb när Sverige tar emot och försörjer alldeles för många människor som inte har skäl att vara här.

Varför beter sig svenska politiker som de gör? Jag har funderat i åratal men jag förstår inte det. Allt fler har börjat undra och fråga, de förstår inte heller. Det hjälper inte längre alls vilka partier man röstar på, det spelar ingen roll. Man kan lika gärna slänga ner lappar och dra en ur en hatt och så rösta på det parti vars namn står på lappen. Det är för sent för Sverige att bli ett ”normalt” land (och då jämför jag med Norge, Danmark och Finland i första hand). Sverige fjärmar sig från dem och från resten av EU med sin helt verklighetsfrämmande syn på asylinvandring och på sitt folks och sitt lands framtid.

Så vad är det nu KD, genom sin migrationspolitiska talesperson i riksdagen, Emma Henriksson, har hittat på? Jo, detta (utdrag ur artikeln som länkas till i början av det här inlägget):

Det är inte alltid lagstiftningen räcker för att säkerställa en rättssäker hantering av asylärenden. Därför föreslår jag ett inrättande av en ny inspektion för migrationsfrågor. Målet är att upptäcka systembrister och därigenom höja rättssäkerheten för den enskilde.

Undringar:
1) Varför klarar svenska riksdagsledamöter, enligt KD, inte av att stifta lagar som ”räcker till”? Borde det inte vara ett krav om man ska sitta i en lagstiftande församling, att man kan skriva lagar så att de inte behöver överprövas av någon sorts ”inspektion”?

2) Ska liknande inspektioner inrättas som överrockar på andra områden också? Till exempel när det gäller Försäkringskassans hantering av olika ärenden? Och ska inspektioner kontrollera andra domstolar än migrationsdomstolarna?

Som om inte asylindustrin redan var gigantisk i Sverige, nu vill de alltså bygga på med ytterligare en instans, en inspektion (!), som ska kosta en massa pengar, på asylområdet. KD har inte förstått att vad vi alla har rätt kräva – och alldeles särskilt borde de som representerar folket i den lagstiftande församlingen göra det!!! – är att Migrationsverket gör sitt jobb som den statliga myndighet den är!  Migrationsverket ska följa utlänningslagen och relevanta konventioner. Tillsyn, eller snarare kontroll och genomlysning av hur verket sköter sitt uppdrag görs ju redan genom att alla ärenden där beslutet är negativt (så gott som), överklagas till migrationsdomstol som har sista ordet. Menar Emma Henriksson, KD, att den här Asylinspektionen ska ha överhöghet över domstolen? Nu snurrar det rejält. Ska KD:s Asylinspektion förresten också kontrollera Riksrevisionen, som ju redan kontrollerar hur olika verk och myndigheter sköter sina uppdrag? Och vem tycker Emma Henriksson och KD ska inspektera Asylinspektionen, någon måste väl då kontrollera även den? Vad säger migrationsdomstolen och hela rättsväsendet, om att KD föreslår att deras domar ska ”inspekteras” av en KD-inspektion?

Allmänna kommentarer till vad Emma Henriksson skriver:

EH: Sverige tar ändå ett större ansvar än de flesta länder i vårt närområde. Det är praktisk medmänsklighet och något vi kristdemokrater står upp för.

Min kommentar: Nej, det gör Sverige inte! Andra länder tar betydligt större ansvar för sina länder, sitt folk och för de asylsökande som har lagstadgad och konventionsenlig rätt att få skydd! Sverige tar inte ansvar för vare sig för sitt folk och sitt lands framtid eller – minst lika hemskt – för dem som kommer hit och hamnar i utanförskap och isolering från samhället. Sverige tar inte heller ansvar för att de som inte ska vara här lämnar landet. Det är Sverige som är att klandra, inte ”de flesta länder i vårt närområde”, de ”står upp för” att deras lagar efterlevs och att man stävjar asylbedrägerier till förmån för dem som har skyddsbehov.

EH: Men mer måste göras, bland annat för ensamkommande flyktingbarn och för att stärka rättssäkerheten i migrationsprocessen. Ingen människa på flykt ska på felaktiga grunder avvisas.

Min kommentar: Det kommer inga ensamkommande ”flyktingbarn” hit överhuvudtaget! Det kommer minderåriga asylsökande och det kommer väldigt många som säger sig vara minderåriga men inte är det. De har sällan flyktingskäl (men i en del fall skyddsskäl), därav är det också fel att kalla dem något som börjar på ”flykting”. I två grannländer visade det sig, när man började  åldersbedömningar, att antalet som sade sig vara under 18 år minskade med 65 procent (läs här och här).

När jag besökte en modersmålsklass för just sådana här unga asylsökande, påstått minderåriga män (det handlar oftast om unga män), som alla påstod sig komma från Afghanistan vilket inte var sant eftersom de allra flesta var från Iran och därmed inte hade de skyddsskäl som de ljugit om att de hade mot Afghanistan, visade det sig att av 12 elever var 0 (noll) under 18 år. Den äldste var 31 år gammal. Läraren, som ju talade med alla sina elever och hade bra koll på varifrån de kom, varför de kommit (ingen hade asylskäl) och hur gamla de var, sa att av alla de över hundra elever han haft de senaste 1,5 åren så var högst, och han upprepade det med skärpa: ”högst 3 procent under 18 år”. Detta ska Migrationsverket ta ansvar för och klara att hantera, som man gör i övriga nordiska länder, det behövs ingen Asylinspektion av KD-modell för det!

EH: Vi måste också i olika sammanhang våga ställa högre krav på övriga europeiska länder att ta ett större ansvar i flyktingfrågan.

Min kommentar: Megalomani i kvadrat och kubik! ”Vi, svear och gutar och nysvear och nygutar av Guds nåde, vi det utvalda folket i riksdagen i den humanitära stormakten Sverige måste våga (?) ställa högre krav…”. Har Gud Fader gett svenska och nysvenska personer som engagerat sig politiskt, satts upp på listor (inget äkta personval här, inte) och lyckats hamna i Sveriges riksdag, rätt att ”kräva” något av andra suveräna stater? Hur skedde det? Via stentavlor som levererades direkt från Moses stenhuggeri? Står det hugget på de här stentavlorna att ”Ni, gode svenske och utländske män och kvinnor som hamnat i Sveriges riksdag, ni har en gudagiven rätt att pådyvla er åsikt, det som ni ser som ansvar, på andra länder”? 

Slutligen: Det här är bland det mest huvudlösa förslag jag har tagit del av på mycket länge. Låt mig komma med ett motförslag:

Bästa riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar i alla partier!

Läs och ta till er vad högutbildade, kompetenta och engagerade miggor som arbetat länge med asylärenden, under sju år berättar om asyleriet, inifrån Migrationsverket! Där har ni er inspektion, packad och klar. Var så goda! Jag har gjort jobbet och samlat miggornas välskrivna och insiktsfulla berättelser, skrivna på deras fritid och i hopp om att någon ansvarskännande politiker någon gång ska börja ta till sig det de rapporterar om.

Här kan ni beställa böckerna med miggornas berättelser från januari 2008 till mars 2014 (två delar). Läs och begrunda! Vill ni inte köpa böckerna så kan ni här läsa alla texter som skrivits av miggor och som finns på bloggen.

© denna blogg. Var vänlig respektera det och var vänlig änka alltid till detta originalinlägg om ni citerar – kort – ur texten. Tack!

 

Vi har i Sverige inte ett ”jag tycker att den här kvinnan/mannen/den här familjen ska få stanna”-invandringssystem

Shahla Karimifard utvisas efter tio år i Sverige – stod det att läsa i ett pressmeddelande daterat den 22 juni från något som heter Feministiskt Perspektiv. Och:

Shahla Karimifard ska utvisas till Iran på tisdag efter tio år i Sverige. Hon sitter häktad på Märstaförvaret och säger till Feministiskt Perspektiv att hennes liv är i fara, men att Migrationsverket vägrar lyssna på henne.

Men hon sitter knappast ”häktad” på Migrationsverkets förvar, är man häktad så sitter man i häkte och då handlar det om att man misstänks ha begått ett brott och det är bara polisen som kan häkta någon. När man skriver ett pressmeddelande och om man vill bli tagen på allvar så måste man vara noga med fakta. Kvinnan sitter förvarstagen i väntan på utvisning, inget annat. Helt i enlighet med Sveriges utlänningslag. Dessutom påstås det att ”Migrationsverket vägrar lyssna på henne”, vilket inte kan stämma eftersom hon redan har fått sin asylansökan prövad flera gånger i två instanser!

Om samma kvinna torde en artikel i Upsala Nya Tidning handla. Där nämns hon inte vid namn som hos Feministiskt Perspektiv. Ur texten med rubriken Riskerar att stenas – nu utvisas hon, daterad den 23 juni:

Utvisningsbeslutet står fast mot den kvinna i 40-årsåldern i Uppsala som, enligt hennes juridiska ombud, riskerar dödsstraff i sitt forna hemland. Migrationsverket avslog begäran om att stoppa utvisningen under måndagseftermiddagen.

Utvisningsbeslutet ska verkställas under tisdagsförmiddagen. Under måndagen avslogs först en överklagan av polisens beslut att placera kvinnan i Migrationsverkets förvar.

Nämnas kan också att Europadomstolen meddelat att den inte kommer att pröva fallet.

Migrationsverket och migrationsdomstolen har redan för kanske åtta eller nio år sedan – och i nya processer efter det –  funnit att kvinnan inte har haft asylskäl eller andra skäl att få uppehållstillstånd i Sverige. Hon har valt att strunta i det och att inte inte ta besluten på allvar och hon har stannat kvar illegalt och sedan sökt igen och återigen fått avslag. Man måste väl ändå, i hederlighetens namn, erkänna att myndigheterna har granskat hennes ärende och att de, efter otaliga noggranna prövningar, har kommit fram till, var för sig (migrationsdomstolen är ju fristående från Migrationsverket och det är dit man överklagar verkets beslut om man anser att det är felaktigt) att hon inte uppfyller kraven i utlänningslagen, de konventioner som Sverige följer och den praxis som råder, för att beviljas asyl eller skydd i Sverige.

Vi har i Sverige inte ett ”jag tycker att den här kvinnan/mannen/den här familjen ska få stanna”-invandringssystem. Hade vi det skulle vi ju inte behöva ha något Migrationsverk, någon migrationsdomstol, någon Migrationsöverdomstol eller någon utlänningslag! Då skulle vi ha fri invandring. Men det har vi inte i Sverige. Inte än, i alla fall.

Lika väl som andra domar måste följas, måste också domar i migrationsdomstol följas. Annars är ju hela förfarandet bara en kostsam och helt onödig fars.

Det olyckliga i historien är att kvinnan inte lämnade Sverige när hon i två instanser, förmodligen första gången redan för cirka åtta år sedan, hade fått beslut om att hon inte fick stanna i Sverige. Man kan knappast lägga ansvaret för att hon stannade kvar här illegalt i många år på Sverige och dess myndigheter och domstolar! Om man som utomeuropeisk asylsökande trotsar fattade myndighetsbeslut och domar så är det ju man själv som ser till att man hamnar i situationer som den som Shahla Karimifard hamnade i. Så länge det inte finns majoritetsstöd i landet för fri invandring till Sverige kan utlänningslagen inte skrotas och man kan heller inte ignorera Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas beslut och domar.

Det har nu meddelats (UNT 6 juni) av chefen för polisens utlänningsenhet i Uppsala att Shahla Karimifard tagits emot i Iran och därmed är fallet avslutat för Sveriges del.

I enskilda fall – det handlar ju om människor som vill ha ett bättre liv och det är det lätt för de flesta av oss att sympatisera med – är det oerhört tragiskt när det blir som i det ovan beskrivna fallet. Det är inte svårt att känna starkt för Shahla Karimifard som fått lämna landet efter lång tid, särskilt om hon kanske också av välmenande och snälla svenska vänner invaggats i tron att hon ändå, trots ett antal tydliga avslag, ska få uppehållstillstånd här. För att förhindra sådana här fall bör myndigheter, domstolar och de privatpersoner som finns runt människor som fått avslag på sina ansökningar om att få stanna i Sverige, klart informera om vad som gäller och inte bidra till att möjliggöra eller stödja att människor blir kvar i landet illegalt.

© denna blogg. Vid ev korta citat ur texten, var vänlig länka till detta inlägg.

 

 

Hur många gånger ska man kunna söka uppehållstillstånd efter avslag efter avslag efter avslag?

Familjen kom till Sverige från Kosovo första gången år 2002, innan Rion var född. De har sökt och överklagat Migrationsverkets beslut sex gånger och levt som gömda i fyra år. Svenska myndigheter finner inga skyddsskäl för föräldrarna, men när det gäller barn ska myndigheten ta hänsyn till deras anknytning till Sverige. Den är stark eftersom de gått hela sin skoltid här och alla barnen känner sig som svenska.

Så rapporterar SVT Västnytt den 14 november i inslaget Utvisningsbeslut skickades till femåring. Lyssnar man på reportern så låter det lite som om det finns en indignation över den situation hon rapporterar om. Inte över att en familj, som redan för elva år sedan inte befanns ha skäl att beviljas uppehållstillstånd, är tillbaka igen – eller fortfarande är kvar – i landet efter sex avslag hos både Migrationsverket och i migrationsdomstol. Nej, utan för att utvisningsbeslutet av misstag – beklagligt men inte världens undergång – skickades i en femårig sons namn! Och – och detta är det märkligaste – för att familjen har struntat i svenska lagar och beslut och ogrundat, enligt myndighet och domstol, återigen söker uppehållstillstånd men inte får det!

Vad är det som är så svårt att förstå?
•  Att Sverige – med bland världens generösaste asylsystem – inte ger bostad, skola, försörjning, utbildning åt personer utan laglig rätt att befinna sig här?
•  Att man inte kan ansöka om uppehållstillstånd en sjunde och en åttonde gång baserat på att man ju redan sökt så många gånger och varje gång fått avslag, för att man själv anser att man – oavsett sex avslag – ändå ska ha rätt att leva i Sverige?

Mamman i familjen säger att hon ”förstår inte hur Migrationsverket resonerar” som inte låter henne och hennes familj stanna i Sverige. Hur är det möjligt att ingen, under elva långa år, har lyckats förklara för henne att det finns en utlänningslag i Sverige som stadgar vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige? Och att hon och hennes familj inte uppfyller dem? Och att det inte finns en paragraf i denna lag som säger att ju fler gånger man belastar asylsystemet och ansöker om något man redan en, två, tre, fyra, fem och sex gånger har fått ”nej” på, desto mer rätt har man att ändå, till slut, få uppehållstillstånd?

I slutet av texten på SVT Västnytts hemsida meddelar SVT Västnytt (Public Service…) att:

Västnytt kommer att sända live från protesterna klockan 14.30 på torsdagen.

Varför bedömer Public Service att det ligger i allmänhetens (the publics) intresse att ta del av protester mot att svenska myndigheter och domstolar följer en lag, stiftad av Sveriges regering och riksdag? Varför bedömer Public Service att det ligger i allmänhetens (the publics) intresse att ta del av sådana protester när allmänheten (the public) redan informerats om att familjen sex gånger fått ”nej” på sin ansökan om att få uppehållstillstånd i Sverige?

En lärare talar indignerat om ”orättvisor som är helt uppåt väggarna” i inslaget. Vilka ”orättvisor” hon talar om är svårt att veta. Att myndighet och domstol sex gånger avslagit ansökan från en familj utan lagenligt grund att beviljas uppehållstillstånd? Är det det som hon anser är ”orättvist”? I så fall har hon inte förstått vad lagar står för, och att lagar ska följas i en civiliserad stat. Man kan inte bara tycka något och mena att ens eget tyckande ska upphäva demokratiskt stiftade lagar; hur skulle det se ut om man faktiskt började tycka att det eller det lagenliga beslutet är ”orättvist” och vägrade följa beslut/domar? Det skulle bli kaos och anarki.

Till slut: Det är i första och största hand varje utländsk familjs – inte Sveriges – sak att se till sina barns bästa (samma sak gäller givetvis också svenska familjer, men just här handlar det om en utländsk familj som sökt sig till Sverige och begärt att få uppehållstillstånd och vistats här illegalt under – som det får förstås – längre perioder). Och den här familjen har i ca tio år vetat att den inte får bosätta sig här. Sverige har varit tydligt.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Sverige har inte sjukdomsinvandring

Återigen rapporterar Expressen – Riad, 2, är hjärnskadad – kan ändå utvisas – om att fall där endast en del av informationen ges. Artikeln börjar så här:

Tvåårige Riad lider av vattenskalle, har allvarliga hjärnskador och är förlamad.

Familjen Bislimi hoppades på en bättre framtid för sin son i Sverige – men har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i flera instanser.

Av artikeln, som alltså kan läsas genom att man klickar på länken ovan, framgår att familjen är från Kosovo och inte har några som helst asyl- eller skyddsskäl. Detta informerar Expressen inte om. Inte heller informerar Expressen om att Sverige inte har sjukdomsinvandring, oavsett hur grava skador någon har. Det borde man låta läsarna veta, men underlåter som så ofta att ge viktiga och relevanta upplysningar.

Allt fler fall av sjukdomsinvandring har på senare tid tagits upp i olika medier utan att man informerat läsarna/tittarna/lyssnarna om att sjukdom inte är ”asylskäl” (vilket själva ordet ”asylskäl” redan indikerar). Att Sverige skulle börja åta sig att ta emot sjuka människor och ge dem uppehållstillstånd, försörjning, bostad etc är en utopi. Det finns garanterat inte resurser till det, hur mycket Sverige än är – som Carl Bildt uttryckt det – ”en humanitär stormakt”.

Här har en familj, utan asylskäl och utan rätt att invandra i Sverige (dvs inte arbetskraftsinvandrare) redan fått vård för stora summor samt bostad och dagersättning och ombud och tolkar och kunnat överklaga till migrationsdomstol och till och med fått sitt ärende prövat av allra högsta instans, nämligen Migrationsöverdomstolen. Enligt Expressen gick också Migrationsöverdomstolen på Migrationsverkets linje och avslog ansökan i maj i år. Nämnas kan, att Migrationsöverdomstolens dom som Expressen hänvisar till, inte kan hittas vare sig i Migrationsverkets databas eller hos Domstolsverket.

Att en familj från Kosovo kommit till Sverige och, som de själva säger: ”hoppades på en bättre framtid för sin son i Sverige”, är som sagt inte skäl för asyl, enligt utlänningslagen. Ändå har generösa Sverige, den ”humanitära stormakten”, gett familjen sex månaders tillfälligt uppehållstillstånd och bekostat – och bekostar – såväl deras uppehälle som sjukhusvård dygnet runt  för den sjuke sonen.

Också SR Nyheter P4: Familj med sjukt barn riskerar utvisning rapporterar:

Enligt ett läkarutlåtande har neurokirurger i Lund gjort bedömningen att han inte kommer att överleva. Den vård han får, dygnet runt, handlar om palliativ vård – vård i livets slutskede. Trots det har Migrationsverket och Migrationsdomstolen sagt nej till uppehållstillstånd.

Det finns inget ”trots det”, myndigheterna har följt lagen. Ett barns (eller en vuxens, för den delen) sjukdom är inte grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige för en hel familj. Migrationsverket har valt att ta till den möjlighet verket har, att skjuta upp verkställigheten så att barnet kan få den vård det inte sägs kunna få i Kosovo. De har kommit utan asylskäl och har redan varit här i drygt ett år och fått avslag på sin ansökan om att få uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket har skjutit upp verkställigheten av det lagakraftvunna beslutet om utvisning till februari 2014, vilket är både generöst och humanitärt. Därefter verkställs utvisningen, om det inte är så att livsviktig vård som inte kan ges i Kosovo då fortfarande behövs. Då kan Migrationsverket besluta om ytterligare respit.

Förr, för inte så länge sedan och med i princip samma lagstiftning som idag, gavs då och då vård i Sverige åt svårt sjuka utländska barn och vuxna utan uppehållstillstånd, förutsatt att de faktiska kostnaderna inte belastade svenska skattebetalare. Det hände många gånger att insamlingar startades för att kunna hjälpa svårt sjuka att få vissa operationer eller viss vård här, varefter de återvände till sina hemländer. Det är inget som hindrar t.ex. Expressen att dra i gång en sådan insamling där de som så önskar kan bidra till att tvåårige Riad får den vård han behöver. Många skulle säkert gärna lämna en slant, svenskarna är generösa och har stora hjärtan.

Men sjukdomsinvandring via asylsystemet är alltså inte en möjlighet för sjuka människor eller människor med sjuka barn.

I texten Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring skrev jag den 5 juni 2009 om ett liknande fall och utvecklade också mer utförligt vad utlänningslagen stadgar. Jag avslutade texten:

Man får, som medmänniska och läkare, självklart aldrig visa en dödssjuk eller svårt skadad människa på porten. Men det är en helt annan sak än att människor ska beviljas permanenta uppehållstillstånd i Sverige med allt vad det innebär, för att de behöver sjukvård.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Självklart rätt dom i Migrationsöverdomstolen

Migrationsöverdomstolen är sparsam med att ta upp till prövning asyl- och andra invandringsärenden som redan prövats i två instanser: Migrationsverket och en migrationsdomstol. I undantagsfall tas sådana fall upp; eller rättare sagt: i fall som är ovanliga och inte prövats i högsta instans tidigare.

I fallet med den ryska familjen (en kvinna och två barn), som redan beviljats flyktingstatus i EU-landet Tjeckien år 2005, och sedan tog sig till Sverige och sökte asyl också här den 30 augusti 2011, har Migrationsöverdomstolen dömt tydligt och klart och därmed satt stopp för liknande ansökningar i framtiden. Ur domen:

Kvinnan åberopade de i huvudsak att de kom från Tjetjenien och lämnade Ryssland dels av rädsla för myndigheterna på grund av makes politiska aktiviteter, dels för att hade misshandlats av sin make under en längre tid och inte kunde få skydd mot honom i hemlandet.

Migrationsverket upptäckte under sin utredning att familjen inklusive kvinnans make, redan beviljats flyktingstatus i Tjecken i maj 2005. Då ändrade kvinnan sig och påstod då att de hade skyddsbehov både i förhållande till hemlandet Ryssland och till Tjeckien. Ur domen:

Som skyddsskäl mot Tjeckien åberopade de i huvudsak följande: maken har utsatt henne för mångårig misshandel och hon skulle vid ett återvändande till Tjeckien på nytt misshandlas av maken och riskera sitt liv. Det finns inga myndigheter eller organisationer i Tjeckien som kan hjälpa henne mot maken och hon kan inte heller använda sig av internflykt för att undkomma honom och hans kontaktnät. Dessutom kommer maken att ta barnen ifrån henne i enlighet med tjetjensk sedvänja.

Migrationsverket hade redan den 19 april 2012 i sitt beslut konstaterat det självklara, nämligen att:

…med stöd av 5 kap. 1 b § första stycket 1 utlänningslagen (2005:716) avvisa familjen ansökningar om uppehållstillstånd m.m. och att utvisa familjen ur Sverige. Verkställigheten av beslutet skulle ske genom att de reste till Tjeckien om de inte visade att något annat land kunde ta emot dem. Migrationsverket motiverade sitt beslut på i huvudsak följande sätt. Eftersom familjen förklarats vara flyktingar av myndigheterna i Tjeckien prövar inte Migrationsverket asylansökningarna. Verket bedömer att familjen är skyddad mot förföljelse i Tjeckien. Familjen riskerar inte heller att sändas därifrån till hemlandet eller till något annat land där familjen inte har motsvarande skydd. Familjens ansökningar om asyl ska därför inte prövas i Sverige. Det finns inte någon annan grund för att ge familjen uppehållstillstånd.

Men kvinnan överklagade det tydliga beslutet till migrationsdomstolen. Och – märkligt nog! – beslutade migrationsdomstolen att upphäva verkets beslut och att återförvisa målet till verket för fortsatt handläggning med motiveringen att:

Flyktingstatusen är beviljad på grund av de skyddsskäl som familjen anfört gentemot Tjetjenien.I detta mål har klagandena ansökt om internationellt skydd gentemot det land där de beviljats asyl.

Som om man skulle kunna söka asyl i ett annat EU-land (Sverige)  mot det EU-land (Tjeckien) som beviljat en asyl mot ens hemland (Ryssland/Tjetjenien, lite oklart vilket, familjen är dock medborgare i Ryssland)! Migrationsverket går vidare och begär prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen. Verket anför bl.a. följande:

Migrationsdomstolens tolkning av 5 kap. 1 b § första stycket 1 utlänningslagen är felaktig och urholkar syftet med bestämmelsen. För det fall lagstiftaren avsåg att undanta asylansökningar där skyddsskäl åberopats mot en EU-stat torde bestämmelsen i stället ha haft den lydelsen att en asylansökan mot tredjeland får avvisas om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara flykting. En sådan ordning som migrationsdomstolen förordar skulle innebära att en sakprövning måste ske mot hemlandet/ursprungslandet och att den sökande, för det fall skyddsbehov skulle konstateras, har rätt till uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen, oavsett ett uppehållstillstånd och en flyktingförklaring i ett annat EU-land (jfr MIG 2012:9). En sådan ordning framstår som orimlig.

Att en asylsökande som har beviljats flyktingstatus i en annan medlemsstat skulle kunna erhålla en prövning även i Sverige kan inte vara förenligt med lagstiftarens intentioner eller med gemenskapsrätten. Tjeckien, liksom alla andra EU-stater, är att betrakta som ett säkert ursprungsland. En ansökan om asyl från en EU-medborgare är att betrakta som uppenbart ogrundad.

Och Migrationsöverdomstolen slår i sin dom fast:

Migrationsöverdomstolen anser mot bakgrund av vad som redovisats ovan att Migrationsverket har haft fog för sitt beslut att med stöd av 5 kap. 1 b § första stycket 1 utlänningslagen avvisa familjen ansökningar om uppehållstillstånd och att utvisa dem ur Sverige. Migrationsverkets överklagande ska därför bifallas.

Det förekommer inte sällan att människor, som redan har beviljats asyl eller PUT (permanent uppehållstillstånd) i andra EU-länder, tar sig till Sverige och gör exakt som familjen ovan. De prövar först att falskeligen söka asyl eller skydd mot sitt hemland (ibland något annat land)  som om man kom direkt därifrån. När det då relativt snabbt och enkelt (gemensamma databaser och fingeravtrycksregister) kommer fram att de redan – ofta sedan många år precis som familjen i fallet ovan- har asyl eller PUT i ett annat EU-land, hävdar man att man inte blir välbehandlad i det land där man redan har fått sitt skyddsbehov tillgodosett. En del säger helt frankt att det är jobbigt att bo i länder där man måste arbeta och att det är svårt att hitta bra bostäder (!) och att det är mycket bättre här. Som om sådant skulle kunna utgöra asylskäl i Sverige!

Läs gärna följande som rapporterats om här på bloggen:
En migga: ”Varför kommer man till Sverige och ansöker om asyl trots att man redan har fått asyl i ett annat EU-land?”  – 22 juli 2012
En migga: ”Det finns ingen anledning för Sverige att också bevilja asyl för att de tröttnat på att bo i det EU-land som redan gett dem asyl!”  – 26 augusti 2012
En migga: ”Inte heller flydde han till Sverige utan han reste hit legalt efter att det första asyllandet beviljat honom både uppehållstillstånd och främlingspass!” – 28 februari 2013
En migga: ”Men under senare tid har det tyvärr visat sig att en icke försumbar del av dem som vi trott vara asylsökande på flykt från krigets Syrien istället är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan till och med är medborgare i dessa länder.  – 3 maj 2013

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som använder sig av denna information ska ange källa!

Varför säger den här unge mannen att om han skickas till Afghanistan så blir han dödad?

Norrbottenskuriren följde den 2 juli, i en kort artikel – Hungerstrejken fortsätter utan vatten – upp en iranier (med afghanskt ursprung?) uttalande några dagar tidigare om att han hungerstrejkar till döds om han inte får stanna i Sverige. I princip sades i den artikeln detsamma som i den tidigare artikeln ”Nytt uppehållstillstånd eller jag dör”  (som kommenterats i ett tidigare inlägg här på bloggen).

En del frågetecken finns, som inte rätas ut i texten:

• Varför säger den här unge mannen att om han skickas till Afghanistan så blir han dödad?
• Varför skulle han skickas till Afghanistan, när han är född i Iran, även om hans familj eventuellt har afghanskt ursprung?
• Varför skulle hans enda besök i Afghanistan – en vecka! – innebära att han skulle bli dödad om han kom dit?
• Har han begått ett brott i Afghanistan under den vecka han var där, som har dödsstraff i straffskalan, eller vad är det som gör att han påstår något så drastiskt som att han skulle bli dödad?
• Vilka asylskäl anser han sig ha gentemot Iran, där han levt hela sitt liv?

Mannens uttalanden i tidningen följs inte upp alls, de får inga följdfrågor. Han säger:

Det är mycket, mycket dåligt för afghanska människor i Iran. Jag fick problem för mig och min familj i Iran som måste gömma sig. Min pappa dog i Afghanistan. Jag kan inte åka till Afghanistan och inte till Iran. Jag har inga dokument, får inte gå i skola eller ta arbete.

Att ”det är mycket, mycket dåligt för afghanska människor” i Iran är inte skäl att få PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige.
Att man får problem med sin familj i hemlandet är inte skäl att få PUT i Sverige.
Att man inte får gå i skola eller ta arbete i sitt hemland är inte asylgrundande.
Att en person från Iran inte skulle ha dokument är synnerligen svårt att tro på. Särskilt om han har tagit sig ända till Sverige; något dokument måste han ju ha haft; dels har

Iran har – precis som de absolut flesta andra länder i världen – ett folkregister och människorna där har id-häften (shenasnameh) och dessutom id-kort (Karte Melli). Det gäller i varje fall iranska medborgare, men också andra med uppehållstillstånd i landet är registrerade och har id-kort. Personer över 15 år är skyldiga att ansöka om identitetskort och att alltid bära det med sig.

Det här verkar vara ett fall av tusentals andra, där unga män utan asyl- eller skyddsskäl enligt Sveriges utlänningslag, kommer – eller skickas – hit av olika anledningar. En del av dessa fall känner Säpo till; i andra fall verkar det handla om att dessa människor vill få vad de tror är ”ett bättre liv”. Sverige har dock inte en lagstiftning som ger personer med egna agendor men som inte har asyl- eller skyddsskäl, rätt till uppehållstillstånd. Inte heller finns kriteriet ”bättre liv” i utlänningslagen som grund för permanent uppehållstillstånd, med allt vad det innebär, i Sverige.

Migrationsverket måste bli bättre på att få dessa hungerstrejkande personer, som redan fått sina asylansökningar prövade i minst en, oftast två instanser och ibland ännu flera gånger trots att beslutet varje gång varit negativt, att förstå att besluten inte kommer att ändras trots hot om hungerstrejk till döds. Samtidigt bör myndigheterna också se till att dessa personer med avslagsbeslut utvisas så snabbt som möjligt eftersom de inte längre har rätt att vistas i landet.

I en text från Home Office UK Border Agency under rubriken ”Foreign Refugees” kan man förresten läsa:

For example, from 1979–92, most Afghans entering Iran were issued with ‘blue cards’ which indicated their status as involuntary migrants or ”mohajerin”. Blue card holders were granted indefinite permission to stay in Iran legally.

Så om mannen är 21 år gammal och född i Iran så bör hans föräldrar ha fått just sådana ”blue cards” som ger dem rätt att uppehålla sig i Iran ”under oändlig tid” (indefinite). Allt detta – och mycket mer – känner förstås Migrationsverket till betydligt bättre än jag och det borde vara journalisters skyldighet att, innan de skriver, ta reda på lite mer så att inte rapporteringen blir som den ofta är idag: skissartad, och ofta innehållande ord som ”kastas ut”, ”tvingas lämna landet”, ”deporteras” m.m., som är direkt vilseledande och ger en ofullständig eller rentav felaktig bild av ett skeende. Medierna ger inte folket tillräcklig – och tillräckligt allsidig – information för att den ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som verkligen sker. Det är otillständigt och den typen av ”självpåtagen censur” som det innebär när man undanhåller relevanta uppgifter och/eller fakta borde inte förekomma i ett demokratiskt land som Sverige.

Till slut, en påminnelse om vad det handlar om, så länge Sverige inte har helt fri invandring:

Den som av Migrationsverket, som är första instans i asylprocessen – eller i migrationsdomstol som är andra instans – bedöms uppfylla krav och kriterier för asyl eller skydd enligt utlänningslagen och ratificerade konventioner, beviljas flyktingstatus eller PUT. Den, som inte anses uppfylla krav och kriterier för flyktingstatus eller PUT får avslag och ska lämna landet.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Varför vill hungerstrejkande asylsökande träffa politiker från det land de säger sig ha skyddsskäl gentemot?

Jag frågade Zulmay Afzali vad detta, som kunde läsas i artikeln Två hungerstrejkande avbryter aktionen NorrbottensKuriren, kunde betyda:

Ahmad Aklil Khalil har försökt komma i kontakt med de fyra ledamöterna ur Afghanistans parlament som ska besöka Sverige.

–  De flyger från Afghanistan på måndag. Vi vet ännu inte om de kommer till Boden, men jag tror att de prioriterar att komma hit framför andra officiella framträdanden.

Man kan ju verkligen undra varför afghaner, som söker asyl/skydd i Sverige gentemot Afghanistan som de absolut inte säger sig kunna återvända till sitt hemland av rädsla för vad som kan hända dem där, vill träffa just detta lands högsta politiska företrädare i Sverige. Det låter ju helt galet, minst sagt. Så jag frågade alltså Zulmay Afzali, som har mycket god kunskap om hur saker och ting fungerar i Afghanistan och om dem som lämnar landet för att försöka få uppehållstillstånd i olika europeiska länder. Och jag citerar först ur hans artikel Så besöker falska flyktingar landet de fått skydd ifrån på Newsmill för ganska precis ett år sedan; en artikel med uppgifter som – givetvis – ingen enda ansvarig person i Sverige velat diskutera eller fråga honom om:

Ett exempel: X beviljas uppehållstillstånd i ett land i Europa för att han sagt att kommer att bli dödad i sitt hemland Afghanistan om han inte får stanna.  X har berättat en falsk historia, angett falsk identitet, visat upp falska dokument och har alltså fått uppehållstillstånd. Nu vill X åka tillbaka till Afghanistan för att hälsa på sin familj, men han kan inte göra det utan att avslöja att hans asylansökan var falsk. Så han går till Pakistans eller Irans ambassad och erhåller visering till något av länderna som båda gränsar till Afghanistan. Många föredrar Pakistan eftersom det är betydligt lättare att ta sig in i Afghanistan därifrån än från Iran, utan någon som helst pass- eller identitetskontroll vid gränsen. Och om X vill undvika omvägen via Pakistan eller Iran så finns ett annat sätt. Afghanska ambassader ställer ut speciella dokument – ”inresetillstånd” – som är till för personer som inte kan resa in i Afghanistan på sina ordinarie pass på grund av de getts skyddsstatus i Europa. När X landar på flygplatsen i Kabul kan han låta sitt pass ligga i fickan, han behöver inte visa upp det för gränspolisen. Det enda han behöver göra är att visa sitt inresetillstånd från en afghansk ambassad och få en inresestämpel av polisen så är allt klart.

I sin bok En flykting korsar ditt spår (som alla ansvariga för Sveriges framtid och säkerhet borde läsa) berättar Zulmay Afzali om hur man från Afghanistan skickar människor för att söka asyl i Europa. Inte heller detta har intresserat någon ansvarig i Sverige. Boken, som kom ut i början av februari och har recenserats och omskrivits bland annat på DN Kultur, Svenska Dagbladets ledarsida, i Folkbladet och i Upsala Nya Tidning, innehåller information som borde få många att fundera några varv till på vad man tillåter pågå på ”asylområdet” i Sverige. Men i Alliansen, som främst verkar vara intresserade av att hålla Miljöpartiet på gott humör i dessa frågor, är det ytterst få som vill ta till sig verkligheten – eller, kanske man ska säga: den här delen av verkligheten!

Jag frågade alltså Zulmay Afzali om hur det är möjligt att människor som säger sig ha starka skyddsskäl mot Afghanistan, vill komma i kontakt med parlamentariker från just det landet. Han, som känner parlamentarikerna och har arbetat i regeringskansliet med nära kontakter till parlamentet, säger:

Det faktum att hungerstrejkande afghaner söker kontakt med sitt hemlands högsta politiker är ett tecken på att de inte hyser någon rädsla eller oro, trots att de hävdar att de har skyddsbehov mot landet och att asylsökande normalt knappast har kontakt med sitt hemlands politiker.

I Sverige bör man vara medveten om att det mycket väl kan vara så att det finns ett samförstånd mellan de här personerna och regeringen i Afghanistan. Att regeringen rentav stödjer de asylsökande och vill att de ska få uppehållstillstånd i Sverige och i andra länder i Europa. Kanske vill de hungerstrejkande afghanerna försäkra sig om att deras hemlandspolitiker kommer att ge dem stöd genom att säga att ”Afghanistan vägrar ta emot våra egna medborgare om de inte återvänder frivilligt”?

Det gäller för svenska myndigheter att stå fria och att inte låta sitt uppdrag att följa svensk lag politiseras. Det gäller för ledningen och tjänstemännen på Migrationsverket – och migrationsdomstolarnas folk – att inte låta sig luras, skrämmas och pressas utan att fullfölja sina uppdrag utan politisk inblandning. Det är också viktigt att påpeka, att politisk inblandning inte heller bör ske från svenska politiker. Det har förvånat mig att svenska riksdagsledamöter lägger sig i asylprocessen och inte bara i den utan till och med i enskilda fall! I en demokrati, en rättsstat, ska de rättsliga instanserna stå fria från påverkan såväl av yttre makter (i detta fall parlamentariker från Afghanistan) som inre makter (riksdag och regering i Sverige).

Så långt Zulmay Afzali. Han skriver just nu sin andra bok som ska handla om hur människor dels skickas; dels själva tar sig till Europa från länder som Afghanistan, Pakistan, Iran etc. Och om korrupta FN-organ och NGOs, alltså icke statliga organisationer. Och mycket som borde vara av intresse för hög som låg i Sverige.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar!

Läs först:

Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd – 19 april 2013
Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden– 20 april 2013

Den 3 maj rapporterar SR P4 Gävle om en ny hungerstrejk under rubriken Hungerstrejk i protest mot utvisning:

Morteza Alisade är en av ungdomarna som slagit sig ner i gräset utanför myndigheten och han tänker stanna där tills han får hjälp.

– En månad, två månader, en vecka, en dag – vi fortsätter tills Migrationsverket förstår att vi inte orkar leva så här, säger han.

Att dessa personer som hungerstrejkar absolut vill få rätt att bo och leva i Sverige framgår med all önskvärd tydlighet. Men om man har sökt asyl eller skydd i Sverige och fått avslag såväl av Migrationsverket som, efter överklagan, i migrationsdomstol, då är det ett ovedersägligt faktum att man i två instanser inte befunnits ha rätt till asyl eller skydd i Sverige. Hungerstrejk som press på myndigheter och domstolar fungerar inte, ska inte fungera, kan helt inte tillåtas fungera i en rättsstat. Det finns inte stöd för uppehållstillstånd på grund av hungerstrejk i lagen och det måste göras lika klart för människor i Sverige som man till exempel gjort i Finland. Där uttalade sig ansvarig inrikesminister, så snart det blev känt att några afghaner hade börjat hungerstrejka:

Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk. Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.

Och Migrationsverket i Finland meddelade:

Om man skulle tillåta en hungerstrejk att påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sina beslut.

Det är både tråkigt och sorgligt att Sverige inte kan ta emot alla människor som vill ha ett bättre liv här  (vilket är vad en del av de hungerstrejkande sagt att de söker). Det är inte svårt att sätta sig in i – och förstå – människors besvikelse när deras drömmar inte går i uppfyllelse. Men önskan om ett bättre liv räcker inte som asylskäl och när asylprocessen haft sin gång och ansökningarna prövats både av Migrationsverket och i en migrationsdomstol och beslutet är ”avslag”, då måste man enligt svensk lag lämna Sverige.

Det är bedrövligt och sorgligt att hungerstrejk som en sorts försök till utpressning vid avslag på asylansökan sprider sig bland asylsökande i landet. Den svenske migrationsministern borde uttala sig lika tydligt som den finska inrikesministern, och det svenska Migrationsverket borde uttala sig lika tydligt som sin motsvarighet i Finland.

Människor ska inte lämnas att ligga utanför Migrationsverkets kontor runt om i landet utan att äta eller dricka och att åka ambulans mellan den plats där de befinner sig och närmaste sjukhus i tron eller med minsta hopp om att deras agerande ska kunna ”köra över” utlänningslagen och ge dem rätt att stanna i Sverige. Den här ”epidemin” av hungerstrejker för att sätta press på domstolar som redan avkunnat sina domar måste stoppas så att den inte växer och utpressningssituationerna blir fler och allt mer svårhanterliga. Polisen ska genomföra utvisningarna så snabbt som möjligt och på – efter omständigheterna – så bra sätt som någonsin möjligt.

© denna blogg.

Regeringen vill inte längre hantera ansökningar från brottsdömda om att slippa utvisas

Justitiedepartementet har beslutat om överflyttning av vissa utlänningsärenden till den ordinarie migrationsprocessen m.m. från den 1 september i år, och meddelar:

I propositionen 2012/13:151 föreslås att regeringens ärenden enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen (2005:716) om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott flyttas över till den ordinarie migrationsprocessen. Förslaget är ett led i den allmänna strävan att flytta över sådana ärenden som inte kräver ett ställningstagande av regeringen till myndighetsnivå.

Förslaget innebär i huvudsak följande. En utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott ska kunna ansöka hos Migrationsverket om uppehållstillstånd eller om upphävande av utvisningsbeslutet. Om Migrationsverket finner att ansökan bör beviljas ska verket inte besluta i ärendet utan med ett eget yttrande lämna över detta till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut i frågan hade kunnat överklagas. Om Migrationsverket kommer fram till att det inte finns skäl att bevilja ansökan ska den avslås. Migrationsverkets avslagsbeslut ska kunna överklagas till en migrationsdomstol. Migrationsdomstolens beslut ska kunna överklagas till Migrationsöverdomstolen. Prövningstillstånd ska som regel krävas vid överklagande till Migrationsöverdomstolen. Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen ska kunna bevilja uppehålls- och arbetstillstånd och i vissa fall upphäva utvisningsbeslutet.

I propositionen föreslås vidare att regleringen i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. om s.k. automatiskt uppskov med verkställighet av fängelsestraff vid ansökan om nåd upphävs.

Det är inte svårt att förstå att regeringen vill slippa dessa ärenden som ofta torde uppta ganska mycket av regeringssammanträdena som hålls varje torsdag. Det kan röra sig om flera sådana här ärenden vid varje tillfälle. Vissa veckor (totalt 19 av årets 52) har inga ”nådeansökningar” behandlats, men övriga 43 veckor har inte sällan fyra, fem och sex sådana ansökningar hanterats av regeringen. Vecka 39 förra året togs, under ett sammanträde, beslut i hela tio sådana ärenden. När man tittar på regeringens ärendeförteckningar ser man att, förutom dessa ärenden där personer som begått brott och dömts till fängelse och utvisning, begär att utvisingsbesluten ska hävas, är det mängder av andra beslut som ska fattas under regeringens torsdagssammanträden. Att regeringen vill bli av med de allt fler ansökningarna är som sagt inte svårt att förstå. Dessutom ter det sig mer korrekt att dessa frågor hanteras i domstol, inte av regeringen. Det är domstolar som dömer till utvisning vid grova brott och de kan också hantera ”nådeansökningarna”. Vilket de nu ska börja göra från kommande höst om regeringen får som den vill.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Varför är asylområdet i Sverige undantaget en riktigt ordentlig och sanningsenlig genomlysning?

Idag, den 2 april, skriver tidningen Metro om att Tvångsutvisningar av barn ökar stort. En genomgång av texten visar att Metro av någon anledning inte skriver allsidigt och objektivt, vilket gör att en del av sanningen / verkligheten inte redovisas. När Metro t.ex. skriver att ”Tvångsutvisningar av barn ökar stort”, så är det inte riktigt sant; eller i varje fall inte hela sanningen. Sanningen är den, att antalet minderåriga som fått avslag på sina ansökningar om asyl eller uppehållstillstånd i Sverige har ökat, vilket då givetvis också avspeglas i antalet utvisningar.

Metro: Allt fler ensamkommande barn tvångsutvisas från Sverige.
Verkligheten: Fler minderåriga och påstått minderåriga som fått avslag på sina asylansökningar, eller som omfattas av Dublinförordningen som anger att asylutredning ska göras i det första EU-land man kommer till, utvisas ur Sverige.

Metro: Ulrik Åshuvuds titel på Migrationsverket är processledare inom mottagnings- och återvändandefrågor. Det är han som ska se till att flera barn blir avvisade och utvisade från Sverige.
Verkligheten: Ulrik Åshuvuds titel på Migrationsverket är processledare inom mottagnings- och återvändandefrågor. Det är han som ska se till att de minderåriga som, efter avslutad asylprocess i två instanser enligt gällande lag och konventioner inte befunnits ha skyddsskäl, blir avvisade och utvisade från Sverige.

Metro: De flesta av barnen har utvisats eller avvisats till Serbien de senaste åren. Det handlar framför allt om romska barn.
Verkligheten: De flesta av barnen har utvisats eller avvisats till Serbien de senaste åren. Det handlar framför allt om romska barn. Att vara minderårig rom i ett europeiskt land som Serbien är inte i sig skäl att beviljas asyl i Sverige enligt gällande utlänningslag.

Metro: Andra länder som Sverige avvisat ett stort antal barn till är Italien, Danmark, Norge och Tyskland.
Verkligheten: Andra länder som Sverige avvisat ett antal minderåriga asylsökande till är Italien, Danmark, Norge och Tyskland, vilka är de första länder dessa minderåriga anlänt till och som, enligt Dublinförordningen, ska utreda deras eventuella asylskäl.

Metro: Under 2012 kom närmare 3.600 ensamkommande barn till Sverige, en ökning med 35 procent jämfört med året innan. 1.940 av dem kom från Afghanistan.
Migrationsverket i Finland: Under 2012 kom närmare 167 ensamkommande minderåriga och påstått minderåriga till Finland, 38 av dem kom från Afghanistan. Året innan kom 150, 25 från Afghanistan.
Udlendingsdirektoratet i Norge: Under 2012 kom 964 ensamkommande minderåriga och påstått minderåriga till Norge, 419 av dem kom från Afghanistan. Året innan kom 858, 426 från Afghanistan.

När man jämför Sverige med två nordiska grannländer, Norge och Finland, ser man mycket stora skillnader. Dessa beror bland annat på, att ”signaler” förmodligen gått ut till de länder där flest ensamkommande minderåriga och framförallt påstått minderåriga kommer ifrån, om att dessa länder noga utreder – och även vid behov utför undersökningar – den asylsökande unges ålder vid minsta tveksamhet. Det lönar sig alltså inte att ta sig till dessa länder och hoppas på uppehållstillstånd som ”barn”.

I Norge och Finland har omkring 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande visat sig vara äldre än 18 år, ofta unga män i 25-30 årsåldern, en del rentav med ett antal egna barn kvar i hemlandet. Om man applicerade samma resultat som i Norge och Finland på ”minderåriga” asylsökande även i Sverige, dvs att ca 65 procent av dem inte är minderåriga, så skulle läget också här vara mycket annorlunda. Då skulle det under 2012 inte ha kommit ”närmare 3.600 ensamkommande barn”, utan det skulle ha kommit ca 2.340 personer som påstod sig vara minderåriga men inte var det, och ca 1.260 som faktiskt var under 18 år.

Hur som helst så finns det anledning att undra – och att storligen förundras – över, att det på alla andra skattefinansierade och samhällsförändrande områden rapporteras ingående om kostnader och den påverkan olika verksamheter får på samhället – utom på asylområdet. Migrationsverkets tjänstemän får inte ens ifrågasätta uppenbara lögner om ålder eller bakgrund och några kontroller att tala om utförs sällan ens när personer ser ut att vara i 22-30-årsåldern. När unga män (ibland också kvinnor)  ihärdigt påpekar att de är 17 eller 17,5 år gamla så är det miggornas uppgift att tro på dem och behandla dem därefter. Det blir för dyrt att utreda…

Varför är asylområdet i Sverige undantaget en riktigt ordentlig och sanningsenlig genomlysning? Vem/vilka gagnar det att detta enormt stora och starkt samhällsförändrande område inte belyses på samma sätt som skolan, äldrevården, arbetslösheten etc? Det kan väl inte ses som ”rasistiskt” och ”främlingsfientligt” att informera om fakta? Sedan när blev i så fall fakta (= faktiskt föreliggande sakförhållanden) ”rasistiska” och ”främlingsfientliga” i Sverige och vem tog sig rätten att bestämma att fakta skulle stämplas med dessa stämplar och därför inte presenteras för allmänheten?

Avslutningsvis: Ingen – allra minst den som söker asyl eller skydd i Sverige – gagnas av falsk rapportering, förvanskning och förvrängning samt vinkling av fakta. Misstron mot systemet, mot Migrationsverket, migrationsdomstolarna och mot regeringen och riksdagen ökar när folket ser att de inte ges rätt information. Allra värst blir det faktiskt för dem, som media och många politiker tror sig värna om genom att undanhålla eller förvanska fakta: de asylsökande som faktiskt behöver asyl eller skydd!

Och: Ingen är felfri. Jag gör mitt yttersta för att ge korrekt information, men om det är det något som jag har missförstått eller om jag på något sätt bidragit till att ge en felaktig bild av verkligheten så är jag tacksam om den, som kan visa att så är fallet, hör av sig via Info, där det finns ett mejlformulär. Faktiska felaktigheter kommer givetvis att rättas till, såväl i den här texten som i andra texter på den här bloggen.

Lästips:
Antalet asylsökande i Norge har nästan halverats – 9 juli 2010
Norge: antalet asylsökande minskar kraftigt. Sverige: Antalet asylsökande ökar kraftigt. – 9 november 2010
Norge: 66 % färre ensamkommande minderåriga asylsökande – 17 februari 2011
Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomiskt jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011
Finland: Antalet minderåriga asylsökande har minskat med mer än 40 procent – 22 november 2011
Norge: Stark nedgång i antalet minderåriga asylsökande – 2 december 2011
Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln.”

Aftonbladet ägnar den 30 mars ett helt uppslag i tidningen åt en ”asylhistoria” under rubriken Sara, 31, slits från sin dotter. Efter att ha läst den kan man ställa sig en mängd frågor och även framföra funderingar som inte berörs i texten.

1) Sara fick redan hösten 2009 (1,5 år efter att hon anlände till Sverige) slutligt besked om att hon inte beviljats vare sig asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. Hon valde att strunta i beslutet och stanna kvar, illegalt.

2) Eftersom Sara fått avslag i två instanser (Migrationsverket och migrationsdomstolen), har hennes asylhistoria aningen inte befunnits trovärdig eller inte innehållit fakta som ger rätt till skydd enligt svensk lag och internationella konventioner.

3) Sara har därefter, dvs efter att hon fått avslag på sin asylansökan dessutom skaffat barn med en svensk medborgare – trots att hon alltså vetat om att hon inte hade rätt att vistas i landet.

4) Aftonbladet skriver: ”Våldet i hemlandet räcker inte som asylskäl.” Ja, just så är det. Migrationsverket kan, med fog, ha ansett att det våld som utövades i Saras makes familj för nu tio år sedan (fem år innan hon kom till Sverige, om jag har räknat rätt) inte kan anses utgöra skäl för att hon ska beviljas asyl. Men hur det egentligen ligger till framgår ju inte av Aftonbladets artikel.

5) Aftonbladet skriver: ”Att tvingas lämna ännu en dotter är mardrömmen som inte försvinner när hon vaknar.” Ingen tvingar Sara att lämna sin dotter! Hon har givetvis full rätt att ta med sig sin dotter till sitt hemland.

6) Aftonbladet skriver: ”Att hon vistas i Sverige ­illegalt kan vara till ­hennes nackdel.” Ja, just det! Självklart är det till en persons nackdel, när hon söker uppehållstillstånd i landet, att hon brutit mot landets lagar och oavsett vad media vill få läsarna/lyssnarna/tittarna att tro så är det illegalt (=olagligt) att vistas i ett land utan tillstånd. Dessutom i många år… Man ska givetvis inte kunna ”utpressa” sig till ett uppehållstillstånd, eller få det för att man hållit sig gömd i X antal år, trots att man inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl.

Så här kommenterar en migga Aftonbladets artikel:

 Om Aftonbladet har återgett Sara asylberättelse korrekt, så är det inte alls förvånande att hon hon inte fick asyl. Jag antar att hon helt enkelt fick avslag på grund av bristande trovärdighet. Men om det är korrekt att Saras barn är svensk medborgare – och därmed inte kan utvisas eller krävas att det lämnar Sverige – och om barnets far inte vill ta hand om sitt eget barn så kan man tycka att det hela hanteras väl byråkratiskt när man kräver att Sara reser till sitt hemland för att därifrån ansöka om uppehållstillstånd.

Sara har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige som ensam vårdnadshavare till ett svenskt barn.

Om Sara har pass och om hon verkligen har ensam vårdnad om sitt barn som är svensk medborgare så tycker jag att hon kunde få tillstånd utan hemresa, det finns ingen lag som hindrar detta. Men man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln…

Precis som miggan säger så vet man ju inte om alla omständigheter i ärendet framgår av Aftonbladets stort uppslagna artikel. Snarare kan man faktiskt ha starka skäl att anta att alla omständigheter inte framgår av artikeln. Då blir det svårt att ha en klar och tydlig åsikt/uppfattning i fallet. Och då är det också svårt att förstå vad det är Aftonbladet egentligen vill förmedla med artikeln.

Dessutom: Migrationsverket samt migrationsdomstolarna har med stor sannolikhet ansett att det inte ska inte göras undantag och därmed skickas, som det alltid heter: ”signaler” ut i världen som säger att man kan söka asyl i Sverige, få avslag, ändå inte lämna landet, skaffa barn med en svensk medborgare och att då är eventuella asyllögner och illegal vistelse i landet glömda och man får uppehållstillstånd trots att man både ljugit – eller, som kanske i Saras fall – ens skäl inte räckt som skyddsgrund för uppehållstillstånd enligt utlänningslagen.

Och: Det är inte heller så, att en person alltid och automatiskt har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige på anknytning av en anhörig. Saras medborgarskapsland Elfenbenskusten måste givetvis, när de tar emot sin egen medborgare Sara, även ta emot hennes dotter, enligt internationella folkrättsliga konventioner och – inte minst – Barnkonventionen, som också Elfenbenskusten ratificerat år 2000.

Till slut: I alla sammanhang där människor, myndigheter och lagstiftning är inblandade måste man använda både hjärta och hjärna. Alltså hjärta och hjärna. Inte bara hjärta. Inte bara hjärna. För allmänheten (som medierna väl trots allt har i uppdrag att rapportera till?) är det av största vikt att den kan lita på att den får relevant och sanningsenlig information för att kunna ta ställning och reagera på sorgliga berättelser. Att genom undanhållande av fakta eller vinklande av desamma och försöka vända sig enbart till människors hjärtan håller inte i längden. Det är dessutom djupt ohederligt. Svenska medier förvägrar i – uppskattningsvis – 99 fall av 100, den svenska allmänheten att få ta del av hela bilden när det gäller asylärenden som uppmärksammas.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Kyrkan ska förhålla sig opolitisk i sin gärning och låta ”världsliga” instanser (myndigheter, domstolar, riksdag, regering) sköta sina uppgifter utan dess inblandning.

  I ett pressmeddelande uttalar sig ett antal trossamfund om Polisens projekt REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete. Uttalandet är på många sätt både politiskt, märkligt och felaktigt. Det är förvånande att Svenska kyrkans kristna råd tillsammans med Sveriges muslimska råd och Sveriges Buddhistiska samarbetsråd, lägger sig i Polisens arbete som styrs av lagar och regler stiftade av riksdag och regering!

Här följer en del av de här trossamfundens påståenden och de kommentarer dessa föranleder:

T (Trossamfunden): Polisen använder sig av ”en etnisk profilering som går helt emot grundläggande demokratiska principer”. En etnisk profilering som drabbar alla människor med mörkt hår eller mörk hudfärg går helt emot grundläggande demokratiska principer och är även i strid med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

K (Kommentar): En stor majoritet av de personer som vistas olagligt i landet är av en annan etnicitet. Därför är det givetvis dem Polisen riktar in sig på, inte svenskar. Att många med annan etnicitet är svenska medborgare eller har uppehållstillstånd är förstås ett faktum, och för dem är de bara att styrka sin identitet och att de har medborgarskap/uppehållstillstånd i landet. Det tar högst en minut och är inte på något sätt kränkande utan bidrar till att underlätta Polisens arbete med att spåra och utvisa personer som vistas illegalt i Sverige. Det går ju emot demokratiska principer och har inte stöd i Europakonventionen att människor vistas utan tillstånd (illegalt) i ett land.

T: Vi är också kritiska till att utvisningshotade jagas på platser som borde vara fredade zoner för människor i utsatthet. Skolor, hälso- och sjukvård och religiösa byggnader behöver definitivt vara sådana zoner.

K: Det finns inga ”fredade zoner” där Polisen inte ska göra sitt jobb. Det vet trossamfunden! Det gäller i utvisningsfall och det gäller i alla andra fall där lagbrott befaras komma att ske eller befaras ha skett.

T: Människor utan uppehållstillstånd i Sverige, så kallade papperslösa, är en mycket heterogen grupp. I den gruppen återfinns personer som fått avslag på sin asylansökan men sedan inte vågat eller velat lämna Sverige utan hellre valt att gå under jord. Andra har aldrig sökt asyl utan kommit hit som offer för människohandel eller för att söka arbete.

K: I den gruppen ingår också personer som den tunisiske man som rånade en man på tunnelbanespåret och lämnade honom liggande där. Samme man som misstänks ha begått mord i Frankrike. Och alla andra som tar sig in i Sverige över Öresundsbron enbart i akt och mening att begå kriminella gärningar i Sverige.

T: Som trossamfund med tillgång till internationella nätverk behöver vi bli bättre på att stötta människor som vill ta det beslutet (att självmant återvända till det forna hemlandet hellre än att fortsätta leva som papperslös i Sverige). Som trossamfund med tillgång till internationella nätverk behöver vi bli bättre på att stötta människor som vill ta det beslutet. Utvisningar som genomförs med tvångsåtgärder medverkar vi dock inte till.

K: Det handlar inte om att återvända till ”det forna hemlandet” utan till hemlandet. Och det handlar definitivt inte om att personer som inte beviljats rätt att stanna i Sverige skulle ha rätt att ”ta det beslutet”! Beslutet är fattat av Migrationsverket och en migrationsdomstol, och varken trossamfund eller de, som vistas här illegalt, har någon som helst rätt att ”ta” några egna beslut.

T: Vi behöver också en politisk debatt om vilka arbetsuppgifter som polisen bör prioritera – vi anser att det är orimligt att jakten på redan utsatta människor ska stå i fokus. Sveriges ansträngningar för fredsbyggande och främjande av mänskliga rättigheter runt om i världen behöver stärkas. Och inte minst behöver vi en politisk debatt som bereder väg för en mer rättssäker och human asylpolitik som i sig leder till större acceptans hos alla berörda för ett utvisningsbeslut.

K: Den politiska debatten är väl inte en debatt som trossamfund ska ta? Det är knappast trossamfundens sak att vara med och bestämma vilka arbetsuppgifter Polisen ska prioritera? Och vad har ”Sveriges ansträngningar för fredsbyggande och främjande av mänskliga rättigheter runt om i världen” med utvisning av människor som vistas illegalt i landet att göra? Och apropå acceptans så verkar den redan vara hög för att utvisningsbeslut/domar fattade av Migrationsverket och i migrationsdomstol i enlighet med lagen, ska respekteras. På samma sätt som alla andra beslut (domar) i alla andra sammanhang inom rättsväsendet ska respekteras. Det är grunden för en rättsstat, att demokratiskt stiftade lagar respekteras och efterlevs.

Till slut: Svenska kyrkan är ett trossamfund (inte en politisk organisation) som bland annat hjälper och stödjer behövande, i kristen anda. Mycket av vad kyrkan gör för människor i nöd, är sådant som de allra flesta medborgare gärna stödjer och uppmuntrar. Dit hör också olika sorters hjälp till de kategorier av människor som Svenska kyrkans uttalande (tillsammans med buddhister och muslimer) handlar om: asylsökande och andra som sökt sig till Sverige av olika anledningar. Medmänsklighet, värme, generositet, uppmuntran, praktisk hjälp är aldrig fel. Tvärtom! Men kyrkan och andra religiösa samfund borde förhålla sig opolitiska i sina gärningar och låta ”världsliga” instanser (myndigheter, domstolar, riksdag, regering) sköta sina uppgifter utan deras inblandning.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.