Nej, Sveriges Radio, det är inte en ”mänsklig rättighet” att söka asyl just i Sverige!

Klicka på textrutan för att ta del av inslaget på Sveriges Radios sajt.

Sättet på vilket Sveriges Radio P1 rapporterar om asylområdet är obegripligt. Att man i Public Service-radio inte – efter decennier av stor asylinvandring – har lärt sig vare sig vokabulär eller basala kunskaper om asyl och asylrätt och överhuvudtaget sådant som är förknippat med just den här typen av invandring är anmärkningsvärt. Trots att asylinvandringen varit gigantisk till lilla Sverige under lång tid och man skulle kunna tro – och borde ha rätt att kräva – att det viktiga ”samhällsorganet” Public Service (både Sveriges Radio och Sveriges Television) vid det här laget hade bemödat sig om att läsa utlänningslagen och att hålla lite reda på vad som faktiskt sker på Migrationsverket och ute på asylboendena. Sent omsider har Sveriges Radio nyligen utsett en ”migrationsreporter”, men det räcker inte alls, inte på långa vägar.

Idag, den 23 december, får vi i nyhetssändningarna veta att ”ensamkommande flyktingbarn” (som SR envisas att kalla påstått och faktiskt minderåriga asylsökande) ”drabbas” av id-kontrollerna som snart införs. Hur ”drabbas” de då? Jo, de har inga id-handingar och då kommer de inte att kunna ta sig in i Sverige för att söka asyl. Och det är, ska man förstå, fruktansvärt hemskt och på något sätt fel. Enligt Sveriges Radio, alltså, som låter egna känslor färga nyhetsförmedlingen i stället för att ge allmänheten en bild av det faktiska läget och låta den tänka och känna själv. Här ett utdrag ur nyhetsinslaget:

Id-kravet som införs 4 januari nästa år kommer att drabba vissa flyktinggrupper särskilt hårt. Det visar statistik från Migrationsverket som ekot tagit del av. Ensamkommande barn från de fattigaste länderna saknar nästan alltid id-handlingar och kommer alltså inte att kunna ta sig in i Sverige.
——————–
Och det innebär också att de ensamkommande barnen drabbas särskilt hårt. Nästan 25.000, två tredjedelar av de ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige – uppgav att de var från Afghanistan. Av dem kunde bara 18 visa upp en id-handling.

Att det ska vara så fruktansvärt svårt att rapportera korrekt just när det gäller asylområdet! Vad beror det på?

Vet de inte på Sveriges Radio att det inte är en mänsklig rättighet att söka asyl just i Sverige? Och när redan 32.180 (tänk er mängden: 32.180!) påstått och faktiskt minderåriga redan har tagit sig ända hit i år (fram till den 30 november), så är det väl alldeles utmärkt att ytterligare ”ensamkommande” inte kommer hit utan får söka asyl i andra länder! Är det inte just det som bland annat Public Service förfäktat både högljutt, mästrande och ofta, att ”andra länder måste ta sitt ansvar”? Så vad är problemet nu, när det ju de facto blir så att andra länder ”måste ta sitt ansvar”?

Det kan väl ändå inte ha undgått redaktionerna inom Public Service att Sverige helt enkelt inte längre klarar av att hysa, ge skolgång, iPhones, gode män, bostäder etc – allt som Sverige och endast Sverige så generöst och utan några krav på motprestationer – delar ut?

Och när landets migrationsminister Morgan Johansson nu talar klarspråk och säger:

Sverige har under 2015 tagit emot fler ensamkommande barn än något annat EU-land. Syftet med regeringens åtgärder är att vi ska få kontroll över situationen och förebygga så att höstens akuta kris inte upprepas. Antalet asylsökande måste minska och då får de som inte har id söka asyl i andra länder. Det gäller alla, så id-kravet är inte riktat mot någon särskild grupp.

då låter Sveriges Radio en god man åt fem afghanska pojkar, tillika talesperson för Riksföreningen gode män vårdnadshavare, kommentera det så här:

Ja, jag skäms, jag skäms hur kan man göra så? Jag skäms att det är på det sättet i det här landet – att vi har politiker som fattar sådana medvetna beslut. Ska vi inte värna om barn och om barns rätt att söka asyl ?

Ett absolut bottennapp om man vill göra anspråk på att vara en Public Service redaktion, särskilt som ingen getts möjlighet att kommentera att det här är helt rätt väg att gå och att äntligen – decennier för sent – har ansvarig minister börjat att åtminstone försöka ta ett visst ansvar för en helt ohållbar situation.

Lyssna gärna på ett av de ytterst få – om inte nästan det enda – programmen i Public Service som låter människor komma till tals som berättar om den verklighet som miggor, HVB-personal och familjehem berätta om här på bloggen i många år: De desillusionerade humanisterna, som presenteras så här:

Sverige är ett av världens mest öppna länder när det gäller flyktingpolitik. Men debattklimatet uppfattas av en del som arbetar med gruppen ensamkommande ungdomar som snävt och inte särskilt öppet. 

Publik Service-anställda måste börja öppna sina ögon, sätta sig ordentligt in i detta som är det allra största samhällsomvandlande området som för alltid förändrar Sverige och börja rapportera sanningsenligt, osentimentalt och objektivt. ”Objektivt”, förresten, det begreppet verkar ha slängts ut genom fönstret för många år sedan inom Public Service, men det är objektiva nyheter allmänheten fortfarande går och hoppas på. Inte inslag starkt färgade av reportrarnas och redaktionernas egna politiska åsikter. Och okunnighet.

Faktaruta (en sådan som, såvitt jag vet, aldrig visats på Public Services sajter).

Lästips: Den som vill få en inblick i hur man tänker och agerar i grannlandet Finland kan med fördel klicka här så kommer ett stort antal texter upp i ämnet.

© denna blogg.

Om Norge och Danmark. Och Sverige. Med kommentarer.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Hufvudstadsbladet.

Asylpolitiken blir stramare i både Danmark och Norge.

Tillströmningen av flyktingar leder till omprövningar i våra nordiska grannländer.
Danmarks högerliberale statsminister Lars Løkke Rasmussen presenterade på fredagen en åtgärdslista på över 30 punkter. De flesta syftar till att Danmark inte ska framstå som ”särskilt attraktivt att söka asyl i” jämfört med andra länder.

En del av paketet handlar om att få fram inkvartering för asylsökande, men i övrigt handlar det om att minska kostnaderna för asylinvandringen genom sänkta bidrag och stramare regelverk.

– Vi följer situationen timme för timme och har beredskap för att införa gränskontroller. Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal, sade Løkke.

Norge. Partierna i norska stortinget har fått omkring 100 asylförslag att ta ställning till.

Uppgiften är att få kontroll över asylströmmen i norr och utmejsla en ny asylpolitik. Regeringen har lagt fram 15 förslag till åtstramningar för att begränsa framtida tillströmning.

Migrationsmyndigheterna kommer att få nya riktlinjer som definierar Ryssland som ett säkert tredjeland. Det innebär att en person kan skickas tillbaka inom 48 timmar.

Kommentar: Jag har själv haft funderingar kring om det i själva verket kommer att bli så att gränskontrollen (säkerligen mycket dyr) bidrar till att antalet asylsökande ökar i Sverige. Och nu läser jag att Danmarks statsminister är inne på samma linje:

– Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal.

För nu söker alla som tar sig in i Sverige asyl här, hellre än att resa tillbaka till Danmark eller Tyskland. Till Finland och Norge får de inte fortsätta. Men de borde inte heller helt okontrollerat ha släppts in att resa genom hela Sverige under de gångna två månaderna. Det var inte populärt i Finland, där man vill ha ordning och reda vad gäller vilka som kommer till landet och varför. (Läs bland annat Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.”)

Jag trodde, när gränskontrollerna infördes, att meningen var att Dublinförordningen skulle gälla och att de som kom till Sverige skulle sändas tillbaka till de EU-länder de kom ifrån, det vill säga i flesta hand Danmark och Tyskland = första asylland. Eller något annat land i EU där de redan sökt asyl, det är inte svårt för polisen att kontrollera om människors fingeravtryck finns i Eurodac-systemet. Det var den uppfattning åtminstone jag fick när beskedet om gränskontroller kom. Men nu verkar människor kontrolleras (vad är det man kontrollerar, egentligen?) utan att det har någon större reell betydelse. I stället stannar människor här och söker asyl i Sverige medan de asylsökande därmed blir färre i Norge, Danmark och Finland. Och i viss mån Tyskland.

Så vad var/är meningen med den svenska så kallade gränskontrollen som inte ens målmedvetet fokuserar på dem som ser ut att kunna vara asylsökande alternativt ”folkvandrare” utan enligt någon märklig, bakvänd, svensk ordning kontrollerar alla? Ett slöseri med polisresurser och därmed även skattemedel utan like. Det är ju knappast ”rasistiskt” – vilket torde vara vad man i Sverige tror i enlighet med en helt egen hemsnickrad svensk logik – att man i möjligaste mån kontrollerar dem som det rimligen gäller, inte slösar tid och kraft på oväsentliga kontroller.

Jag beklagar att Sverige inte har haft politiker och chefer för Migrationsverket, Säpo (samme chef där i tidigare,som nu sitter som chef på Migrationsverket…) och andra inblandade, med raka ryggar och klara hjärnor. Det sammanbrott på asylområdet som vi alla nu tydligt ser, har kunnat anas och skönjas under ett decennium, kanske längre. Fredrik Reinfeldt bidrog starkt till det vi ser idag och efter att han näpste och tog i örat sin migrationsminister Tobias Billström (läs gärna En f.d. migga: ”Vad är det då migrationsministern har sagt som är så fasansfullt, så groteskt hemskt att han måste stå och bli smutskastad av sin chef i TV?”), vars kunskaper på området var oerhört mycket större än Reinfeldts, tappade många helt tron på den regeringens förmåga att hantera asylinvandringen. Reinfeldt vädjade aldrig till folks hjärnor utan tyckte enbart att de skulle ”öppna sina hjärtan”. Och vem som helst med lite förnuft och förstånd inser ju att det inte går.

I allt man gör måste man både hålla huvudet kallt (hjärna) men också ha empati och förmåga att ”känna av/in” situationer (hjärta). Folket har rätt att krav att dess representanter i riksdag och regering klarar av att styra landet; dessa delvis folkvalda har ju fakta och överblick. Folket har rätt att kräva att de styrande använder hjärnan framför hjärtat vid skarpt läge. Det gjorde den förra regeringen inte och det gör den nuvarande inte heller. Bland annat därför skiljer Sverige sig markant från sina nordiska grannar och går en helt annan, tämligen dyster och svår framtid till mötes än de.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna, vänligen länka till originalinlägget för undvikande av att någon får en felaktig uppfattning på grund av lösryckta utdrag utan kan ta del av hela texten i sitt sammanhang.

En migga: ”Det hela är ju så vansinnigt så man knappt tror det är sant.”

En migga skriver, apropå den presskonferens som migrationsminister Morgan Johansson och generaldirektören för Migrationsverket, Anders Danielsson, höll lördagen den 3 oktober och som man bland annat kan läsa lite om under rubriken ”Det kommer att behövas nya boendelösningar” på Migrationsverkets hemsida:

Ministern har nu alltså insett att Sverige ska utvisa de som ska utvisas(!?). Så var alltså inte fallet innan vi helt plötsligt och akut behöver plats för alla dem som kommer nu? Eller?

Det är bara det att det finns ett problem med det utspelet, och det är att det ju finns en anledning att alla dessa människor bor kvar. Och problemet är inte, som ministern verkar tro, att vi bara låtit saken bero, utan att problemet är att vi saknar möjlighet att skicka hem många av dem, exempelvis iranier. Så bollen ligger – och har länge legat – helt och hållet i regeringens knä.

Det är regeringen som borde ha sett till att återtagandeavtal slutits med länder som försöker vägra att ta emot sina egna medborgare, vilket de är förpliktade att göra. Det här har ju pågått i decennier, så jag tvivlar starkt på att det kommer att fixas nu.

Kort sagt: Det är fullkomligt orealistiska åtgärder som nu i panik levereras från regeringen.

Dessutom, om vi övergår till de 10.000 människorna med uppehållstillstånd som är kvar på asylboenden och som ministern nu vill få ut i kommunerna. Låt säga att man skulle åstadkomma det – hur lång tid tror ministern att det kommer att ta innan 10.000 andra med PUT också står klara att flyttas ut i kommuner med den takt vi ser i mottagandet?

Som sagt: Det är fullständigt orealistiskt och även skrämmande att varken ministern eller generaldirektören inser hur allvarligt läget är.

Och de 75.000 så kallade modulhusen, som egentligen är fraktcontainrar som ska inredas som bostäder. Är det någon enda människa som verkligen tror att det går att smälla upp 75.000 sådana containerhus på några månader? Har Migrationsverkets generaldirektör tappat fotfästet totalt? Mår han bra? Behöver han vård? Ingen kan väl tro på det han säger, så varför säger han det alls?

De verkar inte förstå att läget varit akut länge,och att det som händer nu bara är nådastöten för systemet. Ju längre man förnekar det, desto värre blir det när det slutgiltigt inte går längre.

Det hela är ju så vansinnigt så man knappt tror det är sant.

Kommentar: Som miggan skriver:”Ju längre man förnekar det, desto värre blir det när det slutgiltigt inte går längre.” Så har jag tänkt i många år när jag publicerat miggornas rapporter och berättelser här på bloggen.

När miggorna började skriva och jag började publicera det de skrev (för cirka åtta år sedan), trodde jag naivt nog att deras ofta hårresande, rättsvidriga och helt sanslösa upplevelser som handläggare och beslutsfattare som de delade med sig av, skulle få konsekvenser. Att ”gammelmedia” skulle plocka upp vad som berättades och rapporterades och att politikerna definitivt skulle reagera. Men åren gick, texterna lästes av såväl journalister som av riksdagsledamöter och folk i regeringen, förutom av många, många andra. Och ingenting plockades upp, ingenting fick någon offentlig respons. Ingen orkade, iddes eller förmådde ta till sig galenskaperna, än mindre reagera och agera på dem. Hade man tagit tag i bedrägerier och annat från början när dessa började rapporteras, samt utvisat alla som fått avslag på sina asylansökningar och inte i stället ”belönat” dem med benämningen ”papperslösa” och gett dem fri sjukvård och skolgång åt deras barn (vilket dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt, M, och Miljöpartiet kom överens om stick i stäv med gällande utlänningslag), då hade situationen inte varit sådan som den är idag, det är lika säkert som amen i kyrkan. Men, som min salig mormor brukade säga:

Nu  är det för sent att stiga tidigt opp.

Och ingen – ingen! – ska för ett ögonblick tro att någon enda av alla dessa svenska vivetbästare till politiker – de som så högljutt kräver att andra i andra länder helt utanför Sveriges jurisdiktion ska ”ta ansvar” – själva ens för ett ögonblick skulle drömma om att ta ansvar för sin del av skulden till att det nu ser ut som det gör i Sverige. Att en svensk politiker idag – på allvar och på riktigt – skulle ta ansvar för sina handlingar och sina underlåtenheter, det är lika utopiskt som att helvetet skulle frysa till is.

© denna blogg. Vid korta citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Akut katastrofläge på asylområdet i Sverige – det kommer upp till 1500 asylsökande per dag. Varje dag.

Apropå påståendet i presskonferensen som inrikesminister Morgan Johansson och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson höll kl 17.00 den 3 oktober, om att ”ingen kunnat förutse detta

Här borde en videoinspelning av presskonferensen finnas, men vid kontroll den 4 oktober på morgonen var den fortfarande inte uppladdad. Endast denna information finns på sidan:

Läget i det svenska flyktingmottagandet 

Regeringen och Migrationsverket kallar till pressträff idag, lördagen den 3 oktober, för att informera om läget i flyktingmottagandet.

På pressträffen deltar justitie- och migrationsminister Morgan Johansson och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson.

Pressträffen sker på Migrationsverkets kontor i Malmö.
Plats: Agnesfridsvägen 111
Tid: 17.00

Och här finns Migrationsverkets referat om/kring det som togs upp på presskonferensen: ”Det kommer att behövas nya boendelösningar”.

Den 4 juni 2012 – för drygt tre år sedan – citerade jag i inlägget Det är en befrielse att inte längre vara nästan ensam om de åsikter som jag förfäktat år ut och år in och sett som absolut självklara bland annat en text av Widar Andersson i Folkbladet:

Hanteringen av själva sakfrågan är dock närmast pinsam. Sverige har en generös invandrings- och flyktingpolitik. Ska politikens legitimitet upprätthållas så krävs emellertid att människor som inte har tillstånd att vara i Sverige förmås att lämna landet. Att införa lagar som ger alla tillståndslösa rätt till vård och skola innebär i praktiken att en helt ny invandringspolitik införs. Det är otillständigt att moderaterna låtsas som att de förhandlar om införandet av en sådan politik.

Här på bloggen finns hundratals texter sedan tio år tillbaka. I hundratals och åter hundratals har asylkatastrofen förutspåtts. Inte just att det skulle komma 1200-1500 människor om dagen men att hanteringen varit undermålig och skulle komma att leda till ett totalt haveri. Lagar har stiftats i strid med befintliga lagar, människor har tillåtits att i tiotusental stanna illegalt i landet, människor som inte styrkt sin identitet och knappt ens gjort den sannolik har beviljats uppehållstillstånd, asylbedrägerier har inte klarats ut i den omfattning de borde ha klarats ut, uppehållstillstånd har inte återkallats trots att det finns laglig grund för det när tillståndet getts på falska grunder, människor som fått avslag har i mycket liten omfattning återsänts till sina hemländer. Etc, etc, etc.

Skriv in ”en migga” i sökrutan. Läs! Den som hittills trott eller påstått att det inte har varnats för vad som komma skulle, den kan inte längre göra det efter att ha läst miggornas berättelser, information och varningar! Många politiker av olika färger, regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister har läst genom åren. Men så gott som alla varningar har fallit på hälleberget. Nu, idag den 3 oktober 2015, när katastrofen är ett faktum och framtiden i landet de facto är hotad (nej, det är ingen överdrift, lika lite som miggornas varningar genom åren har varit överdrifter), nu hålls det akut presskonferens på en lördag. För nu har korthuset slutgiltigt ramlat ihop. Ministerns och generaldirektörens ord är ihåliga och icke trovärdiga för fem öre. ”Det kommer att bli svårare innan det blir bättre”, säger migrationsministern. Who does he think he’s kidding? Allvarlig talat. Men lyssna själva och lyssna noga, också på det som sägs mellan raderna och det som inte sägs alls.

Läs också:
•  Miljöpartiets respektlösa syn på utlänningslagen – 4 februari 2011
•  MUF: ”Märkliga förslag från Reinfeldt” – 29 mars 2011
•  Det är en befrielse att inte längre vara nästan ensam om de åsikter som jag förfäktat år ut och år in och sett som absolut självklara – 4 juni 2012
•  Det är så gott som ordagrant vad jag själv skrivit otaliga gånger genom åren – 14 december 2012
•  Statsministern vaknar sent, mycket sent. För sent? – 22 december 2012
•  Det är olagligt att vistas i ett land utan tillstånd – vare sig man gillar det eller inte – 21 februari 2013
•  Avslag på asylansökan = man ska lämna landet – 26 februari 2013
•  Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti – 11 mars 2013
•  Nej, Sverige har inte fri invandring. – 29 oktober 2013
•  Varför ska människor som lever lagligt i Sverige och som betalar skatt och hyra och försörjer sig själva samt följer rikets lagar, bekosta bostäder och bidrag åt personer som vistas olagligt i Sverige? – 2 januari 2014

Hur är det förresten med detta som anges i utlänningslagens 4 kap 25 §:

© denna blogg.

En migga skriver och alla som är ansvariga eller intresserade av frågor kring asylinvandring bör läsa hans text

En migga skriver igen. En av dessa kunniga, välformulerade, oförtröttliga miggor som, liksom jag har gjort men inte längre gör, när en omöjlig förhoppning om att någon ansvarig, någonstans, någon gång ska börja se det stora asyl & migrationsområdet som verkligt viktigt. Som, liksom jag har gjort men inte längre gör, hoppas att de politiker som kan läsa andra texter än enkla Aftonbladet- och Expressen-dito, också ska göra det.

Se helheten – eller sitt kvar i hörnet
För att komma till poängen måste jag ta det från början.

En gång i tiden lärde vi oss om Ondskans Axelmakter. I dag vet vi att djävulen bor i Raqqa (säte för Daesh). Och att alla smådjävlar – filialer, allierade eller bara allmänt inspirerade – hämtar sin energi därifrån. Jag är tämligen förvissad om att Peshmergas på marken – som idag dessutom, trötta på att vänta på den irakiska armén, dragit igång operationen mot Mosul – och Koalitionen i luften kommer att banka Daesh sönder och samman i Irak under detta år. Och de kurdiska försvarsstyrkorna i Kobane har snart i princip bara kvar att utropa den lokala segern. Och många Daesh kommer att modfällda av nederlaget, söka sig någon annanstans. Tillbaka till sina hemländer, som gömda någonstans, eller som asylsökande i falsk identitet. Men Djävulen bor fortfarande i Raqqa, och sprider sitt inflytande till Jemen, Egypten, Libyen, Somalia, Nigeria, Mali. Syrien är en ”failed state”, liksom Afghanistan, Somalia, Sudan. Syrien som började hela inbördeskriget med en befolkning på mer än 20 miljoner. Och för att knäcka den syriska nöten krävs antingen en politisk lösning – som ingen kan förklara hur den skulle se ut – eller en regelrätt markinvasion. Som det inte heller finns stöd för. Så Djävulen kommer att bo i Raqqa i många år. Jag upprepar – i många år. Och människor flyr, Från MENA och till oss. Deras europeiska grannar. Oavsett hur många xenofobiska dårar som gapar och skriker på europeisk mark.

Och konsekvensen kommer till Europa under många år framöver.

1)   Statistiken för asylsökande i EU under första halvåret 2014 ser ut så här: Asylum statistics, Eurostat

2)   Och vägarna ser ut så här: Facts and Figures on the arrivals of migrants in Europe. What is smuggling of migrants?  

3)   Och under detta tryck så är det ingen hemlighet att mottagandet kollapsat i de närmast berörda – Italien, Malta och Grekland – och att Dublinreglerna också kollapsat. Grekland har varit på fallrepet länge och skickar nu tillbaka asylsökande till Turkiet; Malta är på väg att sjunka i Medelhavet; och Italien släpper igenom många asylsökande så att de istället kan söka sig vidare norrut. Så enheten är borta. Som konstateras här: EU refugee policy: every man for himself

4)   Och så här tyckte EU-kommissionären den 13 januari: Recent human smuggling incidents in the Mediterranean

5)   Och så här tyckte en av de ansvariga EU-parlamentarikerna den 21 januari: Europe is in crisis when it comes to migration flows – German MEP

6)   Och så här tyckte Gordon Brown den 20 januari: We are failing the children of Syria and Lebanon. This tragedy is avoidable

7)   Och här intervjuas en smugglare den 9 januari, plus en del om responsen från Turkiet: Turkey Becoming Major Hub for Human Smuggling

8)   Och Sverige? Det ser ut så här enligt statistiken från Migrationsverket

Det finns en del rent panikartade förslag på åtgärder. Ta bort den maritima övervakningen av Medelhavet och lokalt upphäva Schengen (återinföra gränskontroll och för en begränsad tid) genom de temporära reglerna i EU-Förordning 1051/2013 är två. Jag kan nog garantera att ingen kommer att gå igenom: att ta bort den maritima närvaron i Medelhavet är empatilös och dessutom korkad – det är som att tro att vi får bort trafikdöden genom att ta bort bilbälten, eller att vi blir aktsammare med levande ljus utan brandkår – och konsekvenserna av att lokalt upphäva Schengen är så stora att jag inte ser någon som egentligen vill göra det. Och hur mycket fuffens det än må finnas i asylspåret – reglerna om skyddsskäl är orubbliga och ingen får självfallet hindras från att ansöka om skydd.  Och även om vi lägger mer medel till flyktingläger i Kurdistan, Jordanien, Libanon (som nu också är på väg att dras in) och Turkiet så kan vi inte tro att människor i flera år kommer att orka leva i dessa gigantiska läger.

Så vi sitter med Djävulen som bor i Raqqa och som föder smådjävlar, och vi får under många många år framöver ett stort antal asylsökande från MENA. För att lösa detta krävs sammanhållning på EU-nivå, punkt och slut. Och då måste vi för svenskt vidkommande backa bandet en smula.

Det gick inte så bra för Sverige under förra regeringen, med en migrationsminister som återvände med frostskador på kroppen efter att ha försökt övertyga sina ministerkollegor i EU om den svenska modellen för asylprövning.  Den svenska modellen… med PUT direkt och i princip en frånvaro av Dublin-förordningen, och en procedur som betyder lång kö till asylintervju och sedan lång kö till kommunplacering i ett utanförskapsområde i någon förort. Inte precis några poster boys för europeisk asylprövning. Jag väntar i sammanhanget på att bred kritik ska komma mot Sverige för hur lång tid det tar numera. Och hur ser det ekonomiska utfallet ut? Det är inte så himmelens svårt att räkna ut: man tar i princip skatteintäkter minus offentliga transfereringar och detta ger antingen ett plus eller minus. Och i Sverige är det minus. Till skillnad mot åtskilliga andra EU-stater. Hur det ser ut i Sverige har ”the one and only” Tino Sanandaji (Alla dessa kurder! Överallt! Visste ni förresten att Pegida tagit ställning mot den kurdiska saken?) visat.

–    Som här, lokalt om Sandviken den 1 juni 2014:  Invandring lönsam i Sandvikens kommun! (finstilt: ‘om statens och landstingens kostnader exkluderas’…)

–    Som här, om vådan av att bland ihop unionsmedborgare som i laglig mening inte är några migranter överhuvudtaget utan just unionsmedborgare som följer ett medborgarskap, och invandring från tredje land: Invandring från utanför Europa inte ens lönsam i Storbritannien

–    Och som här, från svenska storstäder, 15 augusti 2013: Invandring och ekonomiskt utveckling i Malmö, Botkyrka och Södertälje

Ser inte bra ut. För vi vet alla att teoremet mycket väl säger oss att rörlighet – vare sig det gäller människor, varor, tjänster – är god i teorin men att det praktiska utfallet sedan måste studeras i det enskilda fallet. Svårare än så är det faktiskt inte. Och det svenska asylmottagandet med därpå följande anhöriginvandring går i 19 fall av 20 till ett redan etablerat utanförskapsområde. För oavsett hur orden än må falla – när glaset är fullt är glaset är fullt. Och glaset må vara gjort av polsk kristall – vattnet kommer likförbannat att rinna över och förstöra bordsytan.

Många inser att något måste göras åt helheten. Det som måste göras inom EU är att man tar ett enhetligt grepp om asylmottagandet. Fördelning mellan medlemsstaterna, baserat på bruttonationalinkomst, befolkning och några andra faktorer. Men likväl en fördelning. Det tar inte bort asylströmmarna till de yttre gränserna, och det tar inte bort all lukraktiv smuggling. Men vi får inte ta bort det förstnämnda, alltså måste vi förstå att det sistnämnda också kommer att vara kvar. Och nota bene: alla smugglare är inte profitsugna iglar som lämnar folk i sticket när det blåser upp på Medelhavet. Vi stämmer däremot upp asylshopping, som kommer att ha en viss inverkan på smuggleriet. Och återställa Dublin. Vi fördelar så att mottagandet i vart fall blir bättre än idag. För detta krävs att alla gör lika.

Och där, ungefär, tog det emot igen. ”Alla göra lika” utesluter idag PUT-landet Sverige (med en ignorans för Dublin) från övriga TUT-stater i EU-familjen. För det var just den saken som var stötestenen. PUT eller TUT. Jag såg nyligen ett av Miljöpartiets språkrör uti riksdagskammaren med en bred gest hävda att det är väl klart att PUT är bättre än TUT… Jaså? Så när PUT ger upphov till så många att det är en matematisk omöjlighet att klara av uppgiften på ett bra sätt, då är det fortfarande bra? Men PUT är bättre än TUT. Och så går cirkelresonemanget vidare, ad nauseam, in statu nascendi.

Så min långa och tröttsamma väg till punkten är denna. Vi är vid vägs ände nu. Nu krävs att alla inom EU gör lika och delar. Och det betyder också att antingen gör Sverige som övriga EU-stater, eller så går vi ensamma. Det är första konsekvensen för Sverige – antingen agerar vi tillsammans eller så står vi ensamma. Den andra konsekvensen är att det kanske inte är alla som följer med i statistik och ekonomiska utfall – men statistiken ser så deppig ut att det inte går att göra ner ens den mest extreme xenofob som visserligen har ett inskränkt synsätt och dåliga motiv men som har rätt i sak. För så här ser statistiken ut.

Och samtidigt bor den förbannade djävulen kvar i Raqqa.

Kommentar: Politiker i riksdag och regering, ni som är ansvariga för hur den svenska asylhanteringen sker; journalister som vill veta mer och alla andra som är intresserade men har svårt att hitta information och fakta själva, läs texten ovan noga. Gå in på de länkade texterna och artiklarna. Läs och begrunda och försök skapa er en bild av hur det ser ut på det här framtidsavgörande området. Avgörande för Europa. Avgörande för Sverige, svenska folket och för dem som tagit sig hit med faktiska och sanningsenliga asylskäl.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till den här texten.

 

Dödshot riktas mot personalen

Visst, bästa migrationsminister Tobias Billström, visst är det ”ett angrepp på demokratin” när Migrationsverkets lokaler vandaliseras, rutor krossas, däck skärs sönder, brandattentat utförs och dödshot riktas mot personalen. Och, som du skriver:

Så ser vardagen ut för anställda och asyl- sökande på Migrationsverket. Bara under 2012-2013 har Migrationsverket utsatts för över 50 attentat.

Men det berör mig mycket illa att i den ohyggliga uppräkningen i ministerns debattartikel ligger ”dödshot mot personalen” inbäddat bland allt annat brottsligt som begås. Som om dödshot låg på samma nivå som sönderskurna däck!

Den som har följt min blogg och läst miggornas hårresande berättelser inifrån sin arbetsplats under mer än sex år, är inte ett dugg förvånade över att det som ministern tar upp sker. Och att döma av vad miggorna berättar så torde mörkertalet vad gäller hot mot dem vara mycket stort. Många är livrädda också för att anmäla hoten och till och med trakasserier som de faktiskt råkar ut för. För de vet att polisen inte klarar av att skydda dem och att de som hotar inte har några skrupler utan hinner sätta hoten i verket innan polisen ens har hunnit öppna sina datorer för att knacka ner en anmälan.

Men i stället för att i första hand lyfta fram och fördöma de fruktansvärda dåden mot en svensk statlig myndighet och de vidriga dödshoten mot människor som utför sitt arbete; och i stället för att tillsätta mer kompetenta poliser att utreda och skydda de dödshotade som arbetar på Migrationsverket, uttrycker ministern oro för att:

…nykomna syriska asylsökande tvingas sitta i lokaler som ser ut som om kriget gått fram i dem.

Han undrar också, bekymrat:

Frågan är vilket första intryck de får av Sverige?

Svaret är väl givet: Ett korrekt intryck!

I varje annat land skulle de egna medborgarnas väl och ve sättas i första rummet. I varje annat land skulle dödshot mot statliga tjänsteman vara något man skulle göra allt för att stoppa och det som man främst skulle oroa sig för. Inte vad syriska asylsökande får för intryck av landet ifråga eller om de tvingas sitta i vandaliserade lokaler!

Ministern skriver visserligen:

Arbetet med att bekämpa de som förstör och hotar måste därför intensifieras.

Men det har ju varit känt under lång tid att både vandalisering och dödshot förekommer, så varför har ”arbetet med att bekämpa dem som förstör och hotar” inte ”intensifierats för länge sedan? Jag kan bara säga att vore jag migga så skulle jag inte gå till jobbet innan min säkerhet garanteras av den stat jag tjänar!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga: ”Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat.”

En migga skriver:

Vår kära ledning på Migrationsverket – som ju kom på att som enda myndighet i hela EU ge PUT på skyddsskäl till medborgare i Syrien – är redan upphovet till att vår lika käre migrationsminister möter kalla skuldror och inget annat bland sina ministerkollegor. Eller att vi nog kommer att möta en ny istid innan övriga EU-stater börjar med PUT (permanent uppehållstillstånd) på skyddsskäl. Vilket de aldrig har gjort. Och vilket inte krävs enligt EU-direktiven.

Det var också så att vår käre operative chef nyligen blev intervjuad i brittiska BBC – med anledning av att Storbritannens premiärminister gett kalla handen till diverse propåer – och försökte få intervjuaren att förstå att den som inte gör som Sverige gör, den är det något fel på.

Ett litet kuriosum är att de nissar som försöker försvara vad som händer i Sverige också försöker gömma sig bakom Tyskland. Nu ger inte Tyskland PUT på skyddsskäl, och Tyskland har redan meddelat att deras glas är fullt. Och deras glas blev fullt vid en lägre nivå än Sveriges. Man ska kanske komma ihåg att befolkningstalet i Tyskland överstiger 80 miljoner…

Nu har i alla fall vår käre GD (generaldirektör) skrivit en flammande appell i tidningen Advokaten. Lägg märke till brösttonerna och darret på stämbanden. Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat. Och nu ska återigen och enligt legaldefinitionen någon annan städa upp, för annars kommer framtida generationer att vara hårda i sina domar. Vilket alltså betyder att resten av EU ska städa upp efter svenska Migrationsverkets GD. För det kan ju aldrig vara något fel på megafonen…

Här följer delar av gästkrönikören, Migrationsverkets GD Anders Danielssons text Vi befinner oss återigen vid en tidpunkt då beslutsamhet är avgörande i Advokaten nr 1/2014, hela texten kan/bör läsas här, på sidan 26.

Inom migrations- och asylområdet finns en rad milstolpar, såväl nationellt som på EU-nivå. Den nya svenska instans- och processordningen för utlänningsärenden som trädde i kraft 2006 hör otvivelaktigt till dessa. Sista byggstenen i det nya gemensamma europeiska asylsystemet som kom på plats så sent som i juni 2013 markerar likaså en viktig inledning till ett nytt skede.
——————–
I snart femtio år har Sverige visat prov på beredskapen och förmågan att finna konkreta och fungerande lösningar för att människors rättmätiga behov av skydd ska tillgodoses. Vid varje kulminerande kurva i statistiken har också röster i samhällsdebatten värderat och betygsatt Sveriges mottagande på skalan från förtjänstfullt till ansvarslöst. Andra har tyckt det har varit i underkant. Någonstans mellan ytterlighetens röster återkommer frågan i en eller annan form, och i mer eller mindre uttalade ordalag. Varför ska Sverige ta så stort ansvar? Senast i versionen: Varför ger Sverige syrier permanent uppehållstillstånd?

Svaret är naturligtvis att vi är skyldiga att ge skydd åt dem som riskerar sitt liv och sin frihet. De människor som flytt från Syrien har gjort det för att överleva. Vare sig om destinationen är Sverige, Tyskland eller övriga Europa är orsaken densamma: att de har gett sig av för att de inte kan vara kvar i regionen där de befinner sig eller återvända till Syrien utan att riskera livet. I förarbetena till utlänningslagen förklaras varför permanent uppehållstillstånd ska ges. Det ger en möjlighet att etablera sig och att bidra till samhället i motsats till att endast förvaras under den tid en långdragen konflikt pågår. Dessutom möjliggör permanent uppehållstillstånd familjeåterförening vilket i sin tur motverkar människosmuggling. Familjemedlemmarna får därigenom en legal väg in i Europa.
——————–
Migrationsverkets kanske viktigaste uppgift är att vara en garant för att människor med skyddsbehov får sina rättigheter tillgodosedda. Det sker dock inte godtyckligt. Inte sällan hamnar Migrationsverket i skottlinjen mellan olika grupperingar där vissa tycker att vi är för generösa och andra för restriktiva. Därför måste vi från tid till annan påminna om att vårt arbete styrs av lagar och förordningar som bestäms av riksdag och regering och att myndigheten har att följa internationella konventioner och folkrättsliga förpliktelser. Detta leder till att tillämpning och tolkning av gängse regelverk ger ett rent praktiskt och faktiskt ansvar för våra bedömningar; bedömningar av personers skyddsbehov och asylskäl, säkerhetslägen och konflikters varaktighet.

Sedan konfliktens början har över 30.000 människor från Syrien sökt sin tillflykt till Sverige. I spåren av det syriska flyktingmottagandet följer ett ansvar för hela samhället för mottagande och etablering. Detta kan aldrig underskattas, lika lite som den tvingande nödvändigheten att agera låter sig bortförhandlas. Men sällan har migrationsfrågorna varit så tydligt kopplade till ideologiska utgångspunkter och politiska värderingar som i dag. Detta samtidigt som behovet för ökad solidaritet inom EU på asylområdet kanske aldrig varit så brännande som nu. För varje dag i våldets tecken synes lösningen på Syrienkonflikten flyttas allt längre bort.

Den verkliga betydelsen av Sveriges ställningstagande, dess inverkan på övriga medlemsstater och dess innebörd för syriska flyktingar låter sig visas först den dagen vi inte längre befinner oss i utmaningens direkta motljus.
——————–
Vad som däremot låter sig konstateras är att framtida generationer kommer att se tillbaka på vår tid och fälla sin dom över alla dem som hade medlen att lindra mänskligt lidande.

Kommentar: Läs hela texten och tänk och begrunda själva! Särskilt kring varför ett enda EU-land skiljer ut sig bland 28 EU-länder. Och om det är 27 länder som agerar felaktigt och ett land som har rätt, eller om det möjligen kan vara tvärtom.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Migrationsministern om afghanska tolkar och den svenska asyllagstiftningen

Apropå frågan om afghanska tolkar och deras eventuella rätt att beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige, skrev Zulmay Afzali, afghan och före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, bland annat så här på Newsmill den 7 april 2013: Inte självklart att just tolkarna bör ha asyl. (Artikeln verkar inte finnas kvar på nätet):

Lokala tolkar, som bland annat svenskarna använt sig av, löper enligt min åsikt och såvitt jag känner till, inte större risker än vilka medborgare i Afghanistan som helst. Till exempel butiksinnehavare som säljer sina varor och produkter till internationella styrkor och diplomater stationerade i Kabul eller till soldater i Mazar-i-Sharif; restaurangägare som säljer kebab till utländska soldater och journalister oavsett var de befinner sig i landet – de löper alla risker för att de betjänat fienden. Ska svenska Migrationsverket bevilja asyl åt halva Afghanistan?

Läs också Röster, åsikter, tyckanden gällande afghanska tolkar som jobbat åt svenska trupper i Afghanistan (8 april 2013).

Migrationsminister Tobias Billström står ganska ensam upp och försöker hålla fram vikten av att man i Sverige följer svensk asyllagstiftning. Det känns ibland som om han står och spottar i mycket hård motvind, ja rentav i storm. Och att hans ord om rättssäkerhet och tal om att följa den lag som stiftats på demokratisk väg fullständigt drunknar i alla märkliga vindar som med varierande styrka blåser i det svenska samhället. Läser man miggornas berättelser (Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011, nästa bok, 2012-2013, kommer i februari 2014) under de senaste sex åren ser man tydligt hur verket allt mer börjat leva sitt eget liv, inte alltid i enighet med lagar och konventioner utan genom egna, påhittade ”rättsliga direktiv” och genom att rapportera oklart och otydligt till sin uppdragsgivare, regeringen (migrationsministern).

På Svenska Dagbladets Brännpunkt, under rubriken Rättssäkerheten måste alltid sättas främst (med anledning av en tidigare artikel), skriver migrationsministern den 9 januari bland annat:

Det råder ingen tvekan om att tolkarna har en mycket betydelsefull roll vid internationella insatser där svensk trupp deltar.
——————–
Samtidigt är det nödvändigt att klargöra att svensk asyllagstiftning inte tar sin utgångspunkt i insatser som gjorts eller kommer att göras för att främja svenska intressen. Svensk asyllagstiftning har sitt ursprung i internationella konventioner och utgår från den enskildes hotbild och skyddsbehov. Den individuella prövningen är en grundsten.

I detta har migrationsministern helt rätt. De fyra artikelförfattarna, vilkas text han svarar på och kommenterar, ser ensidigt på frågan, som så många andra när det handlar om en av de viktigaste samhälls- och framtidsfrågorna i Sverige: asylinvandringen. Det som Tobias Billström säger är något som både miggorna och många andra också har påpekat i åratal:

Det behöver finnas ett regelverk för asylprövning som är hållbart över tid. Det kan inte skifta i sin grundläggande karaktär, exempelvis från principen om individuella asylskäl till kollektiva lösningar.

Vi är det tredje största asyllandet i EU och vi har det största antalet kvotflyktingar i EU. Men rättssäkerheten måste alltid sättas i främsta rummet. Då måste politiska beslutsfattare också stå upp för detta. I slutändan är det en trovärdighetsfråga.

Det är länge sedan den svenska asylhanteringen ägde trovärdighet. Tyvärr. Att migrationsministern uttalar sig som han gör är förstås bra, men när man tvingas skrika i 40 sekundmeter så går orden inte fram utan studsar tillbaka och hörs inte all.. Tyvärr.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Nej, Sverige har inte fri invandring.

I en text på Svenska Dagbladets ledarsida den 28 oktober – Sverige har inte fri invandring – skriver Per Gudmundson om det självklar som tycks vara så svårt för så många att förstå. Han skriver band annat:

Det finns en solid majoritet för reglerad invandring, med alla de etiska problem den innebär (även med fri invandring följer etiska problem, förstås). Migrationsministern borde stå upp för den linjen, alternativt förklara varför avvägningen i dag är problematisk och bör ändras.

I texter sedan minst 2008 (2008-2013 = närmare sex år!) har miggor och jag själv skrivit här på den här bloggen om samma sak: Sverige har inte fri invandring. Några citat ur texter skrivna av miggor m.fl.:

Sveriges signaler till ”invandringsländerna” är också att ”det är så rörigt här så du till 90-95 % kan räkna med att kunna stanna oavsett hur många avslag på dina ansökningar du får”. Och eftersom det är så, och det accepteras av myndigheterna, riksdagen och regeringen i Sverige, så borde väl utlänningslagen skrotas helt och en ny, betydligt enklare och kortare lag skrivas. En ny utlänningslag som tydligt anger det som signalerna redan ger vid handen: Kom hit så får du stanna! Med de tillägg som de styrande vill göra som t.ex. om man ska behöva kunna försörja sig och skaffa bostad själv eller om staten ska stå för dessa grundläggande behov. Och om man på något sätt vill begränsa hur många eller vilka anhöriga som får rätt att följa med. Anser man inte att något av detta behövs så räcker det med den enkla meningen, fast lite mer juridiskt utbroderad: Kom hit så får du stanna!
(Ur Svåra frågor kring asyl- och annan invandring, 17 mars 2008)

Och:

Att LO:s avtalssekreterare Erland Olausson vill att ”svenska regeringen ska ändra lagstiftningen så att det inte längre är kriminellt att vara här illegalt” är så korkat att man nästan tror att det är ett skämt. Något som är illegalt (=mot lagen) är ju kriminellt, det går ju naturligtvis inte att säga att ”trots att det är olagligt, det du gör, så ska vi i regeringen (och riksdagen) bestämma att det inte är kriminellt”. Vilka andra illegala handlingar ska i så fall inte heller anses vara kriminella? Skattebrott? Snatteri? Bedrägeri?

LO visar, genom sina spektakulära uttalanden, att de är av den åsikten att Sverige ska ha en helt fri och oreglerad invandring. Och det är klart att om fackpamparna har frågat sina medlemmar ifall dessa är av samma åsikt och det visat sig att de är det, då är det inget som hindrar att LO börjar bearbeta regeringen och riksdagen för att fri och oreglerad invandring ska bli verklighet. Men LO kan ju inte införa det på egen hand, organisationen är ju trots allt inte ett lagstiftande organ även om den säkert vill se sig som en sådan.
(Ur LO är för oreglerad invandring, 1 juni 2008)

Och:

Man vill alltså gå emot utlänningslagen, upphäva den reglerade invandringen och skapa ett totalt kaos på invandringsområdet genom att, i praktiken, säga att alla som kommer hit och stannar kvar illegalt ska ha rätt till uppehållstillstånd – trots att deras ansökningar avslagits i flera instanser eller aldrig ens prövats för att man bara kommit hit och själv valt att stanna illegalt – och till all samhällsservice och jobb. Vad det betyder i klartext är: ”Vi vill strunta i utlänningslagen och den reglerade invandringen och införa helt fri invandring utan krav på dem som kommer hit”.
(Ur Vänsterpartiet lovar att en rödgrön regering kommer att bryta mot lagar som partierna själva varit med och stiftat, 8 december 2009)

Och:

Ibland när jag läser vissa artiklar så kan jag tänka: ”Hjälp! Är jag främlingsfientlig som inte tycker likadant? Är det först när man är för en totalt fri invandring som man inte är främlingsfientlig?” Men nej – jag är inte främlingsfientlig, jag är bara orolig för landets framtid. Det räcker att se på Rosengård för att inse hur totalhavererad invandringspolitiken är.
Ur ”Är det först när man är för en totalt fri invandring som man inte är främlingsfientlig?”, 15 maj 2010

Och:

Sverige har ju nu ett domstolsförfarande och alla asylansökningar prövas i minst två instanser. På samma sätt som andra beslut och domar inom rättssystemet måste respekteras, måste också besluten i asylärenden respekteras, annars blir det ”hela havet stormar” och laglöst land. Om Migrationsverkets och därefter migrationsdomstolens beslut inte respekteras är det knappast någon mening med asylprocesser, då blir invandringen i praktiken helt fri. Det finns kanske många som tycker att Sverige ska ha fri invandring utan krav på försörjning och då får de arbeta politiskt för att försöka få detta till stånd. Men så länge Sverige inte har fri invandring och har en utlänningslag som den som finns idag, då är det så att invandringen är reglerad och lagen ska följas.
(Ur Har man fått avslag på sin asylansökan innebär det att man måste lämna Sverige, 15 juli 2010)

Och:

Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former. Anhöriginvandringen är likadan. Arbetsspåret har blivit ett skämt eftersom de enheter som ska sköta det lika gärna kan ersättas med stämplingsdynor. Och resten av Myndighetssverige är på ungefär samma nivå när det gäller dem som haft tidsbegränsade uppehållstillstånd och sedan bara stannat kvar när tillståndet gått ut.
(Ur En migga: ”Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former.” 31 augusti 2011

Och:

Centerpartiet känner tydligen också för att köra rätt in i muren. Fri invandring? Är det Kristina från Duvemåla de har i tankarna? Så folk ska flytta hit helt fritt och spontant känna för att bosätta sig i glesbygden? Tror inte att civilingenjörer från Indien och Kina känner någon dragningskraft dit. Och de berörda måste också vara självförsörjande, annars går inte ekvationen ihop. Fast det var väl ingen som tänkte på det.
(Ur En migga: ”Så det blir en ”antaglighetsbedömning” istället för en sannolikhetsbedömning.”, 19 december 2012)

Och:

Vidare i programmet talar riksdagsledamoten om att om inte regeringen gör som Miljöpartiet vill så är det regeringens fel att den ramöverenskommelse som MP och M gjort spricker! Och MP vill (kräver att regeringen går med på) att ”papperslösa”, dvs illegala invandrare, sjuka och barnfamiljer ska få stanna (i princip alla som sätter sina fötter på svensk mark = fri invandring).
(Ur Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti,11 mars 2013)

Och:

I själva verket reser det ”ensamkommande barnet från Afghanistan utan en enda levande släkting någonstans”, som i verkligheten är en ung man på 20 år från Iran med familj och släkt både där och i Sverige, tillsammans med sina härboende släktingar till Iran för att hälsa på den familj han påstått att han inte har. Under den långa semestern planeras hur resten av denna icke-existerande familj också ska kunna ljugas in i Sverige. Han tar semester från landet som gav honom uppehållstillstånd på lögner och är borta i två månader. Fri invandring, fri försörjningsinvandring, finns redan – och är utbredd –  i Sverige.
(Ur En SFI-lärare berättar en sannsaga, 27 augusti 2013)

Mängder av andra inlägg där orden ”fri invandring” finns med kan läsas här.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Om påstått och faktiskt minderåriga asylsökande (igen)

Migrationsverket anger ordagrant att:

Antalet ensamkommande barn väntas fortsätta öka under 2014. Huvudscenariot för i år är 3.900 ensamkommande barn och för nästa år 4.100.

Sveriges Radio rapporterar att regeringen nu, i strid med lagen om kommunernas självbestämmanderätt, kör över kommunerna (Kommuner tvingas ta emot ensamkommande barn). Samtidigt visar siffror från såväl Norge som Finland – men också från Sverige! – att en majoritet av dem som (av bland annat Sveriges Radio) ofta slarvigt kallas ”ensamkommande barn”, men som i själva verket är ”ensamkommande, faktiskt eller påstått minderåriga asylsökande”), inte är minderåriga utan vuxna.

Här kan man läsa (En migga: ”116 av 134 påstått minderåriga bedömdes inte vara minderåriga.”) om hur Migrationsverkets direktör meddelade regeringen att av 134 åldersbedömda påstått minderåriga asylsökande var 116 över 18 år. 86 %!

Det finns journalister som felaktigt rapporterar att det ”endast” var 9 % som var över 18 år med hänvisning till att det under den aktuella perioden kom 1206 påstått minderåriga. Det är ett ohederligt sätt att räkna. Det kom mycket riktigt 1206 asylsökande som sade sig vara ”barn”, men det var bara 134 som man gjorde åldersbedömningar av och av dem var 116 inte minderåriga = 86 % av de åldersbedömda, inte av alla som kom.

Migrationsminister Tobias Billström:

När det gäller barn så är omständigheterna speciella, det är personer som kommer utan vårdnadshavare till vårt land, de är under 18 år, och då är det också viktigt att vi tar vårt ansvar som nation, och ser till naturligtvis att de här barnen inte hamnar i kläm.

Han hade kunnat säga:

När det gäller minderåriga så kan omständigheterna vara speciella om de kommer utan vårdnadshavare till vårt land. Det är viktigt att vi (Anm.: Man behöver inte blanda in ”tar vårt ansvar” och ”vår nation”, det räcker med att vi följer landets lagar…) ser till att de som är vuxna, dvs över 18 år hamnar i rätt kategori i processen, alltså bland vuxna asylsökande, och att de som faktiskt är minderåriga får sina asylansökningar prövade enligt de bestämmelser som gäller för dem.

Om man skulle åldersbedöma en stor del av de 3.900 ”barn” som Migrationsverket prognosticerar ska komma i år, då skulle sannolikt en stor majoritet visa sig vara över 18 år. Och då skulle regeringen ju inte – i strid med lagen – behöva köra över kommuner för då skulle man inte behandla vuxna asylsökande som barn. Plus att staten skulle spara miljarder skattekronor per år eftersom varje påstått ”barn”, som inte är ett barn, kostar skattebetalarna kring 1,5 miljoner kronor per år, i  vissa fall betydligt mer, i andra möjligen något mindre.

Korta fakta om antal asylsökande som är eller säger sig vara minderåriga i de nordiska grannländerna:

Danmark 1 januari – 31 augusti 2013 = 223
Finland 1 januari – 31 augusti 2013 = 114
Norge 1 januari – 31 augusti 2012 (statistik för 2013 finns inte tillgänglig) = 619

Som jämförelse:

Sverige 1 januari – 31 augusti 2013 = 2080 (och hur många av dem är de facto vuxna?)

Till slut: Det torde ha blivit förändringar sedan Migrationsverkets generaldirektör i september 2013 meddelade att:

Systemet för registrering av åldersbedömningar håller på att byggas upp och beräknas vara i bruk senast den 15 oktober 2013.

Upplysning: Jag har inget alls att göra med hur andra bloggar och sajter väljer att citera,  vinkla och medvetet eller omedvetet missförstå och dra felaktiga slutsatser av vad miggorna (och ibland jag i mina kommentarer) skriver på den här bloggen. Det förekommer således överhuvudtaget inget samarbete eller samröre med andra bloggar och sajter. Miggornas rapporter publiceras under rubriken Asyl&Migration rakt av och exakt så, som de själva skriver.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

BBC: ”Inget annat EU-land erbjuder den här nivån på stöd.”

rapporterar om Sverige och asylinvandrarna, främst från Syrien, den 23 oktober 2013

Can Sweden cope with an influx of Syrian asylum seekers? (Kan Sverige hantera inflödet av syriska asylsökande?):

Medan krisen i Syrien fortsätter att intensifieras, har Sverige nu tagit emot fler asylsökande från Syrien än något annat land i Europa. Det har varit ett stort inflöde sedan svenska myndigheter i början av september, lät meddela att alla som anländer från Syrien kommer att ges permanenta uppehållstillstånd. Fler än 12.000 personer har ansökt om permanenta uppehållstillstånd sedan den nya policyn infördes.

Chris Morris besökte ett svenskt asylprocesscenter för att ta reda på hur processen fungerar.

Sweden welcomes Syrian refugees, and their families. (Sverige välkomnar syriska flyktingar och deras familjer):

Er policy som ger permanent uppehållstillstånd åt syriska migranter har gjort att tusentals anländer till Sverige. Förändringen i Sveriges asylregler nyligen ger flyktingar rätt att hämta sina familjer med sig. Inget annat EU-land erbjuder den här nivån på stöd.

Chris Morris rapporterar.

‘Sweden will remain open to migrants’ – migration minister Tobias Billstrom (”Sverige kommer att fortsätta vara öppet för migranter” – migrationsminister Tobias Billström):

Chris Morris talade med Sveriges migrationsminister Tobias Billström.

Chris Morris frågar bland annat, angående den stora inströmningen av asylsökande (just här handlar det om syrier) i Sverige:

Beslutet att erbjuda permanent uppehållstillstånd till folk som kommer från Syrien är tekniskt, inte politiskt. Men ändå är det ni, som regering, som måste förhålla er till det politiskt.  Är det något som Sverige verkligen kan klara, det potentiella antalet som kan komma att anlända?

Migrationsministern svarar:

Den svenska ståndpunkten när det gäller att bevilja asyl åt människor i behov av skydd mot förföljelse, har alltid varit en öppen sådan, och den kommer att förbli öppen under den här regeringen. Det är viktigt för oss att visa att när vi ser det syriska folkets öde så borde alla ta sitt ansvar.

Och fortsätter på det där svenska ”vi-vet-bäst”-sättet att

Det som irriterar mig, snarare än den svenska ståndpunkten är, problemen som vi ser i Europeiska Unionen. Att den gemensamma lagstiftningen tolkas så olika i alla de 28 medlemsländerna.

Kommentar: Men det är ju ett enda land, Sverige, som tolkar lagarna på ett annat sätt än de övriga 27!!!!

Migrationsministern fortsätter:

Och det här är något vi måste arbeta med. Jag tror att vi måste förstå, att när vi har två medlemsländer, Tyskland och Sverige, som tillsammans tar emot 2/3 av alla asylansökningar från syrier, då är det någonting som är fel.

Kommentar: Sverige, som ensamt har en annorlunda policy, ska alltså ”arbeta med” de andra länderna som inte har samma inställning till permanenta uppehållstillstånd till alla som säger sig komma från Syrien? Och taken på att det kan vara ett av 28 länder som är inne på fel spår, inte 27 av 28, slår inte den svenske ministern? Det slår honom inte att Sverige kanske skulle göra som 27 EU-länder: bevilja tillfälliga uppehållstillstånd åt personer som faktiskt och bevisligen kommer från Syrien?

Reportern, Chris Morris säger:

Men det finns inga lagliga krav för något annat land att erbjuda permanenta uppehållstillstånd. Det finns tillfälliga uppehållstillstånd, något som i princip är inbyggt i internationell lag, vilket ger flyktingar från länder i konflikt hjälp. Men ni har gått ett steg längre, eller ert system har gått ett steg längre och säger: ”Om ni tar er till Sverige så kan ni stanna hör resten av era liv och bygga nya liv här för er själva och era familjer”.

Migrationsminister Billström tar då upp irrelevanta saker och säger att många andra länder nog har en tendens (!?) att så småningom ändra sina ursprungliga beslut och ge permanenta uppehållstillstånd. Så, menar han:

Det är inte så stora skillnader.

Kommentar: Ja, men då så! Varför säger ministern då att man ska arbeta med att få de andra 27 länderna att bevilja permanenta tillstånd direkt, från början?

(©Översättning från engelska: Merit Wager).

Synen på ”ansvar” är inte densamma i alla andra länder som den är i Sverige

Fler än Sverige måste ta ansvar, är rubriken på en artikel av migrationsminister Tobias Billströms på Expressens debattsida den 20 juni. I den framhåller han den svenska synen på ”ansvar”, som enligt just svenskt sätt att se innebär att:

Det ansvar Sverige tar behöver fler axla, fler länder i och utanför EU måste göra mer.

(Konstig mening, men den är direktkopierad från Expressen-artikeln…)

Uppenbarligen har de flesta länder inte samma syn på ”ansvar” och ”solidaritet” som man har i Sverige. Att man från den svenska regeringens sida storvulet svenskt säger att fler länder ”måste” göra mer, det faller kanske inte i särskilt god jord hos länder som kanske tolkar ”ansvar” och ”solidaritet” på ett annat sätt. Om man i Sverige väljer att ha en urusel asylprocess (läs hundratals exempel här!) och ger uppehållstillstånd på lösa boliner och utan säkerställd identitet och bakgrund hos de asylsökande, så är det ett val som Sverige har gjort.

I Sverige har man under decennier valt att ta ”ansvar” och visa ”solidaritet” med hundratusentals människor som man, som sagt, inte ens vet vilka de är (94 procent av alla asylsökande i Sverige har inga eller falska id-handlingar). I andra länder har man tagit ansvar och också, förutom med dem som sökt skydd i landet, visat solidaritet med sitt folk och sitt land och agerat i enlighet med sitt lands utlänningslag och internationella konventioner. Att dessa länder skulle vilja följa i Sveriges fotspår är tämligen otroligt, hur mycket man från svenskt håll än talar om att ”andra länder måste göra mer”!

I inlägget Inrikesministern: ”Invandringen är lönsam för Finland så länge den hålls under kontroll.” (19 juni)  kan man ta del av den finländska hållningen. Inrikesministern, som bland annat också ansvarar för asyl- och migrationsfrågor, säger:

Invandringen kan bli ett plus om vi klarar av att hantera den på ett kontrollerat sätt, så att den inte åsamkar oss sådana problem som vi ser i till exempel Sverige och annorstädes i Europa, som undergräver samhällsordningen och därigenom orsakar kostnader. Därför är det så viktigt att vi har en kontrollerad invandring, att den sker inom de gränser som samhällets kapacitet tillåter, och att vi klarar att  se till att säkerheten fungerar. Såväl säkerheten för samhället som för invandrarna själva.

Så synen på ”ansvar” och ”solidaritet” så som den ser ut i Sverige, ser uppenbarligen inte likadan ut i andra länder. Inget annat land – inte bara Finland – önskar få de stora problem som man har i Sverige och som bara ökar år för år. Kanske är det dags (och har varit det länge) att man från svenskt håll i stället börja titta på hur andra länder tar ansvar och visar solidaritet? Kanske är det dags att man från svenskt håll inser att ansvar och solidaritet även måste visas det egna landet och folket. Gör man det så blir det också lättare för främlingar att komma in i samhället och slippa gettoisering och utanförskap.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Minnen från mina 14 år som asylombud

När jag nu under några veckor överfört en mängd tv- och annat filmat material från VHS-kassetter till datorn, återupplevde och mindes jag mycket från min tid som asylombud och från mina frekventa besök på asylförläggningen i Gimo. Det finns så mycket filmat material från SVT, TV4 och TV3, från både nyhets- och aktualitetsprogram och magasin, och att återse alla de fantastiska, jobbiga, sorgliga, varma, deprimerade, glada, lidande, djupt medicinerade, tillitsfulla, gästfria, smågalna, älskansvärda (ibland – sällan – också opålitliga och lögnaktiga) människorna från den tiden förde med sig många mycket starka minnen.

Jag minns familjen Badawi, som polisen stormade in hos ganska sent en kväll när vi, tack och lov, ännu var kvar i Gimo. De skulle föras direkt till Migrationsverkets förvar i Märsta för utvisning. det hade väl varit rätt om det bara varit rätt familj Polisen fått i uppdrag att hämta – men det var det inte, det var fel familj! Vi hade ett himla sjå att förklara det för poliserna, som höll på att föra bort familjen oavsett både deras och våra protester, och utan oss på plats hade de definitivt förts till förvaret. Vi blev bryskt bortmotade av Polisen, men stod på oss och fick dem till slut att inse sitt misstag och släppa familjen.

Jag minns A som alltid bara låg i sin säng, 12 år gammal. Och den ständigt gråtande modern och den dominerande fadern samt den bortskämde lille sonen.

Jag minns Vesna med sina tre barn varav en svårt CP-sjuk son. Hur hon försökte hålla ihop det hela och sig själv och hur hon förnedrades när en migrationsminister – på grund av våra ständiga besök på förläggningen – också gjorde ett besök där. Jag hade då ett sommarvikariat på Expressens ledarsida och fick i princip skriva om precis vad jag ville. Men inte om hur Vesna behandlades av den neddimpande ministern. Det var det enda som jag inte fick publicerat, och då skrev jag ändå mängder av texter, varav många var rätt ”skarpa”.

Jag minns Uladimirz som hade cancer och som, efter en hungerstrejk utanför Uppsala sjukhus, tidigt en morgon utvisades med fru och barn till Finland för vidarebefordran till Vitryssland. Det var en trist historia – i och för sig hade familjen inte ansetts ha asyl- eller skyddsskäl här och sjukdomsinvandring fanns inte då liksom det inte heller finns nu – men Polisen hade lovat dem att före ett visst datum skulle de inte utvisas och de hade också fått tillstånd att demonstrera utanför sjukhuset, lugnt och stilla. De hämtades tidigt en morgon och vips, innan någon visste om det, hade de landat i Helsingfors. Efter lång väntan i Finland fick familjen dock uppehållstillstånd där.

Jag minns palestiniern Abdulrahman med de sorgsna ögonen som i mer än sex år satt i Ingenmansland med sin fru Ilham. Trots att de, som statslösa, inte kunde återsändas till Saudiarabien som de kom från, fick de heller inte tillstånd att vistas i Sverige. Det var svenska myndigheter som gjorde fel: de skulle ha utvisat Abdulrahman och hans fru Ilham innan den sexmånadersgräns hade uppnåtts, som gäller för personer med uppehållstillstånd i Saudiarabien. Men på grund av myndigheternas såsande så överskreds gränsen och Saudiarabien tog inte längre emot dem.

Jag minns den härliga Larissa med det glada skrattet och de mycket sorgsna ögonen, hon som alltid hade presenter åt mig som hon hittat ”på skroten” och reparerat och fixat till.

Jag minns den stackars iraniern Abdi Hassan vars ena ben kapades och halva armen, i en tågolycka här i Sverige. Han fick ett skadestånd från Banverket, som jag tror Migrationsverket tog hand om (eller advokaten) och av de pengarna fick han betala för sin mat på förläggningen. Helt rätt, i och för sig; har man pengar själv ska man betala, men maten var urusel och svindyr… Hans öde var hemskt, han bara satt där i sin rullstol hela dagarna och kom varken framåt eller bakåt. Jag vet inte om han fortfarande är kvar i landet eller om han har sänts tillbaka till Iran.

Jag minns stora Samir, hans fru och deras sex barn som också satt i Ingenmanslandet Gimo i sex år och inte kunde återsändas till Saudiarabien där de hade bott, eftersom de var statslösa och inget land tog emot dem. Jag såg hur Samir, som var en företagsam och drivande person som snabbt lärde sig hyfsad svenska och som ville vara en del av samhället och organiserade en ”fackförening för asylsökande” i Gimo, sakta men säkert bröts ner under den långa tiden av ovisshet. Även han och hans familj var statslösa palestinier och borde ha återsänts till Saudiarabien inom sex månader från det att de lämnat landet. Men svenska myndighetskvarnar malde för långsamt och de fastnade i ett vakuum i Sverige. Nu har de, sedan ett antal år, uppehållstillstånd här. De hade egentligen inte asyl- eller skyddsskäl enligt gällande lag, men myndigheterna tvingades till slut ge dem tillstånd att stanna för att det inte gick att skicka dem tillbaka (verkställighetshinder).

Jag minns den bullrige, kolsvarte och karismatiske kongolesiske pastorn Ben, hans vackra fru och deras sju, åtta barn. Pastor Ben var van att predika och dominera och ”domptera” folk, frun var tyst och försynt. Barnen var väluppfostrade, kanske lite rädda för son bombastiske far. Såvitt jag minns fick de uppehållstillstånd efter lång tid, men de lär sedan ha flyttat till Frankrike, eftersom de talade franska och förmodligen tyckte att de skulle få det lättare att smälta in där.

Jag minns smågalne Victor med de olika namnen (!) som hade PUT i Österrike medan frun och barnen satt i Gimo och vägrade resa dit. Jolit, hans fru, fick stå ut med mycket på grund av sin råddiga man och barnen var vilda och nästintill hyperaktiva. Victor reste illegalt mellan Österrike och Sverige så många gånger att Polisen till slut gav upp och bara lät honom vara. De beslöt helt enkelt att vända blicken åt ett annat håll när de fick syn på Victor som var liten och snabb och alltid dök upp igen, som gubben ur lådan, hur många gånger Polisen än skickade ut honom. Man visste aldrig var man hade honom! Och så småningom fick han tillstånd att förenas med familjen i Sverige.

Jag minns Samir Y och hans fru och deras barn. Samir var bland de mer nervösa och röriga personer man kunde träffa på och det var lätt att bli en aning irriterad på honom. han liksom trängde sig fram och på och stod alltid längst fram överallt, även om han kom sist och borde ha befunnit sig i slutet av kön av hjälpbehövande. Samtidigt fick man förstå att han kämpade för sin familj, inte minst för sin andre son som föddes med en defekt som är vanlig bland folk som gifter sig inom sina egna släkter. Samir var också energisk och försökte hålla humöret uppe och var alltid hjälpsam. Hans fru var förtjusande, men så sorgsen, så sorgsen. Äldste sonen var vacker som en dag och mycket smart, men präglad av familjens ständiga oro.

Och jag minns alla de andra! Som Clara från Colombia och hennes barn och man som gjorde ett starkt intryck på de moderata riksdagsledamöterna som följde med till Gimo en gång. Nelson, Ximena och Vanessa och de andra från El Salvador. Den palestinska familjen Shawali som blev våra alldeles speciella vänner och vars ärende vi förde ända upp i Europadomstolen. Den iranske läkaren vars namn jag glömt. Den förmögna familjen från Irak som hade så oerhört svårt att acklimatisera sig i den slitna, nästintill skabbiga lägenhet de tilldelats. Dr Armend och hans fina familj (från Kosovo).

Jag minns högarna med psykofarmaka som nästan varje asylsökande ville visa för oss och som de hällde ut ur fulla plastkassar på bordet oss när vi kom.

Jag minns den lite äldre polismästaren som då var chef i Uppsala och som var av en särskild, extra mänsklig sort och som alltid gjorde sitt jobb, men på sitt sätt. Till exempel genom att lägga vissa utvisningsärenden längst ner i sin utvisningsärendehög så att kvarnarna hann mala och personerna antingen fick tillstånd att stanna i Sverige eller ännu ett besked om att de nu faktiskt måste lämna landet.

Jag minns dem alla. Och jag tänker med mycket stor värme och även saknad på de allra flesta som jag träffade under mina 14 år som asylombud. Att lära känna alla dessa människor och kunna hjälpa dem på olika sätt, få lyssna på dem och ta del av deras historier eller bara umgås med dem och äta mat från hela världen (det var många som ville bjuda på mat varje gång vi kom), det var både lärorikt och mycket berikande och jag är från djupet av mitt hjärta oerhört tacksam för att jag har fått träffa så många fantastiska människor och få dessa mycket speciella erfarenheter.

Alla de här människorna – och många fler – dyker upp starkt i mitt minne idag. Och alldeles särskilt tänker jag på fina Foad från Iran, som alltid fanns där, som alltid hjälpte allt och alla och som nu lever med sin familj i närheten av Stockholm!

Jag önskar så att man på Migrationsverket kunde få slippa alla falska asylsökande, dvs alla dem som verkligen inte har några som helst asyl- eller skyddsskäl och som bokstavligen förstör för dem som har det, så att miggorna kunde koncentrera sig på de – relativt få – asylsökande som faktiskt har skäl att prövas för att se om de är flyktingar eller skyddsbehövande och att de kunde bli välkomnade in i samhället och få bästa möjliga förutsättningar för att leva ett bra liv och bidra i sitt nya land, var och en efter sin förmåga. För så är det inte idag.

Sverige ska ta emot flyktingar och skyddsbehövande

Sverige ska ta emot flyktingar och skyddsbehövande

”Migrationsminister Tobias Billströms tal om att minska asylinvandringen innebär att asylrätten sätts ur spel. Sverige följer internationella förpliktelser i dessa frågor, och utspelet tangerar därför ministerstyre”, skriver advokaterna Emma Persson och Per Stadig på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 7 februari under rubriken Billström tangerar gräns för ministerstyre. De fortsätter med att hänvisa till asylrätten och de internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig samt utlänningslagen. Som om migrationsministern inte kände till dem eller som om han uttalat något som kunde tolkas som att han vill frångå dem. Ingenstans går det dock att finna belägg för att så skulle vara fallet.

Billströms uttalande om att invandringen till Sverige behöver minska är något som inte minst kommunchefer, arbetsförmedlare, SFI-lärare, skolchefer, lärare, socialtjänstemän och andra berörda kan hålla med om. Det är de som, i första hand, konfronteras med verkligheten.

Det kommer, enligt en av Migrationsverkets prognoser, ca 400-500 nya asylsökande i veckan till lilla Sverige. Till ett land med cirka 9,5 miljoner invånare, som redan tagit emot tredje mest asylsökande i hela EU (efter Tyskland och Frankrike med betydligt fler invånare). De kommer till ett land där bostadsläget är svårt och arbetslösheten stor och integrationen inte fungerar. Den som tycker att det är humant och medmänskligt att fortsätta som om alla resurser är oändliga är fel ute.

Curiouser and curiouser

Tänk att det i Sverige anses vara ”en politisk bomb” (läs Nytt tonläge i invandringsfrågan) när migrationsminister Tobias Billström (M) säger att Moderaterna ska se över hur man kan ”påverka volymerna” av asylsökande till Sverige! Och detta när lilla Sverige med sina 9,5 miljoner invånare i faktiskt antal är tredje största asylinvandringsland i EU, efter stora Tyskland och stora Frankrike! för att citera ur Alice in Wonderland (Alice i Underlandet:

Curiouser and curiouser!

Läs också: Vem är det som har sagt att man tänker ”röra asylrätten”?

© Denna blogg.

”Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal.”

Under rubriken Migration är mer än nationalekonomi skriver Thomas Gür i sin kolumn i Svenska Dagbladet idag bland annat:

Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal. Likaså har de rätt att bestämma att migrationen ska ske i en takt som inte innebär alltför stora omvälvningar av den kultur och de seder som frammejslats genom historien, och av den tillit som bygger på den gemensamma identiteten i att vara en nation och inte bara ett slumpmässigt antal människor innanför ett lands geografiska gränser.

Den rätten – ”att bestämma vilka migranter det är gagneligt att ta emot och i vilket antal” – har svenska folket aldrig haft i landet som berömmer sig om att vara en demokrati, ja faktiskt en demokratiskt förebild för andra länder.

Notis i DN 2.2 2013

Det har länge varit dags att lyssna på folket, valboskapen. Och det har länge varit dags att börja värdera de berättelser som miggorna i åratal har orkat teckna ned och dela med sig av, inifrån Migrationsverket. För att deras berättelser har påverkat (trots öronbedövande tystnad från politiker..- och mediehåll) är ett absolut faktum. De har gjort en ovärderlig samhällsinsats och även jag, som hållit kontakt med dem, tagit del av deras historier och publicerat dem, förtjänar kanske något mer än just denna ”vi låtsas inte om den jättestora elefanten i rummet”-inställning bland dem som trots allt påverkats fastän de inte vill/vågar erkänna det.

Nu, 1.5 år före valet(!) erkänner migrationsministern det han länge vetat om: att asylinvandringen och anhöriginvandringen till lilla Sverige är på tok för hög och att det måste ske en ändring. Omvändelse under galgen, brukar sådant kallas, för Moderaterna ser ju vilket parti som, oavsett vilka skandaler medierna piskar upp, drar till sig allt fler potentiella väljare. Han och hans stab har också, med stor sannolikhet, tagit intryck av miggornas berättelser – och har de inte gjort det så har de nästintill begått tjänstefel (!). Och eftersom Moderaterna gärna vill fortsätta att regera och SD växer så det knakar så börjar M nu – alldeles för sent – att ta steg i mer realistisk riktning.

Miggornas insatser ska värderas högt för de har i unik och skakande dokumentation inifrån ett verk som nästintill verkar ha imploderat gett oss en helt annan – och en verkligt kunnig, first hand – inblick i vad som där pågår.

© Denna blogg.

Sverige har tillåtits att ha noll koll på sina asylsystem

Citat ur artikeln Billström varnar för att asylskillnader består i Riskdag & Departement_

Han (migrationsminister Tobias Billström) menar att även om de länder som i dag har undermålig hantering av asylströmmarna skulle lyfta sig, kommer de ändå inte under överskådlig tid att nå samma nivåer på mottagandet som exempelvis Sverige. Och för en asylsökande kommer det alltid att vara attraktivare att lämna in sin ansökan i ett land med ett välorganiserat mottagande och med ett system som uppfattas som rättssäkert.

Har man tagit del av vad till och med gammelmedia nu rapporterar om när det gäller mottagandet av de tusentals och åter tusentals om kommer till Sverige för att söka asyl eller söka lyckan varje månad*, så kanske det inte riktigt känns rätt att tala om ”ett land med ett välorganiserat mottagande”. Och har man läst vad miggorna berättat här på bloggen i flera års tid så håller man kanske inte heller helt med om att man i Sverige har ett asylsystem ”som uppfattas som rättssäkert”!

Ministerns uttalande:

Grekland har tillåtits att ha noll koll på sina asylsystem

borde kanske reflekteras något lite över. Alltså gör jag det det här:

Sverige har tillåtits att ha noll koll på sina asylsystem

Det framgår med all önskvärd tydlighet om man orkar ta del av vad miggorna berättat och fortsätter att berätta – här på bloggen sedan slutet av 2007 och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt under åren 2008-2011!

* Läs och lyssna på artiklarna och inslagen här (och dessa är enbart från Sveriges Radio!), som visar hur ”välorganiserat” mottagandet av asylsökande (med och utan skäl att söka asyl) är i Sverige:

Flyktingar går utan skor och varm jacka i november – SR P4 Blekinge 30.11 2012
11 grader på asylboende i Glava – SR P4 Värmland 5.12 2012
Asylsökande barnfamiljer tvingas dela lägenhet – SR P4 Gävleborg 9.12 2012
Dålig standard på asylboenden i landet – SR P4 Göteborg 10.12 2012
Många asylboende för dyra och dåliga – SR P4 Väst 10.12 2012
Asylboende döms ut – SR P4 Östergötland 10.12 2012
Usel standard på asylboende – SR P4 Skaraborg 10.12 2012
Asylboende i Ställdalen tvingas bo mitt i renovering av snuskiga lokaler – SR P4 Örebro 10.12 2012
Avtal förlängs med kritiserat asylboende – SR P4 Sörmland 10.12 2012
Asylsökande oroliga för skolundervisningen – SR P4 Göteborg 11.12 2012
Kommunen vill inte ta ansvar för boendemiljön – SR P4 Östergötland 11.12 2012
Planerat asylboende i Fagersta oroar kommunalråd – SR P4 Västmanland 13.12 2012
Asylboende döms ut – SR P4 Jönköping 13.12 2012
Kritik mot förlängt avtal med asylboende  -SR P4 Sörmland 15.12 2012

Detta är bara ett litet axplock som berättar om det som migrationsministern kallar ”ett välorganiserat mottagande”. När det gäller rättssäkerheten, som han också påstår är hög i Sverige, så vet nog de flesta vid det här laget att det inte är sant. Än en gång hänvisas till miggornas berättelser för den som vill veta mer om hur det ser ut på asylområdet, där bedrägerier, oklara identiteter, lögner, hot, utpressning etc är vardagsmat och där brist på tolkar, pressade och stressade handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket och en pressad situation vid migrationsdomstolarna, i verkligheten gör systemet synnerligen o-rättssäkert.

Så länge det sitter verklighetsfrämmande godhetsapostlar i Sveriges riksdag, personer utan kunskap och förståelse för vad som sker på det här omvälvande samhällsområdet (asylinvandring), så länge kommer tyvärr galenskaperna att pågå. Och det finns inte tillräckligt många med kunskap och mod att sätta ner foten, så katastrofen – som till stor del redan är här – förvärras vecka för vecka. Det är den krassa och obehagliga sanningen. Svenska folket kan bara sitta på parkett och titta på när välfärd och humanitet raseras och fientlighet mot människor från främmande kulturer, religioner och länder ökar. Svenskarna vill hjälpa och ta emot asylsökande och flyktingar, men inte i hur stor mängd som helst och absolut inte bedragare med falska identiteter som serverar lögnaktiga historier – ”berättar amsagor”, som miggorna brukar säga.

Att migrationsministern genom Riksdag & Departement går ut med så märkliga uttalanden som ovan citeras, gör ingenting bättre. Han borde istället använda all sin tid, kunskap, energi och vilja till att informera riksdagsledamöterna om verkligheten; han har kunskapen! För det är ytterst få bland dessa ledamöter som har en realistisk bild av asylverkligheten i Sverige och alldeles för få som verkar ha förmåga att tänka längre än deras korta näsor räcker.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.