Ska lagar och regler följas på migrationsområdet eller inte?

Ska lagar och regler följas på migrationsområdet eller inte? Ska det krävas av enskilda miggor att de ska gå på känsla och inte på lagen när de fattar beslut? Ska de avkrävas att fundera kring om det skett misstag eller inte, ska det inte vara de sökandes och deras arbetsgivares sak att se till att alla krav och kriterier är uppfyllda? Och att stå för de misstag som görs.

Blir det inte lite anarkistiskt och godtyckligt med en ordning där enskilda miggor åläggs att fatta beslut på sitt eget tyckande och troende enligt ovan? Som att: ”Här har förmodligen arbetsgivaren missat att uppfylla det här kravet, så då struntar vi i att det enligt lag ska vara uppfyllt”? Finns det en allmän önskan om att miggorna ska ge efter för trycket från medier och andra och ändra beslut som fattats på rättslig och lagenlig grund? Är det en ordning som medier och andra på fullt allvar förespråkar?

Två olika sätt att se på samma sak. Här redovisas – rakt upp och ner – vad Expressen skriver om ett avvisningsärende och hur en migga kommenterar det. Var och en får själv tänka, tycka, tro som den vill, de olika sätten att se på och beskriva det här – det tror jag de flesta kan hålla med om – olyckliga fallet får tala för sig själva.

Expressen (texten i sin helhet finns under rubriken Han är en av de bästa i sitt yrke – ska utvisas):

Han är högutbildad, har bostad i Stockholm och sägs tillhöra de skickligaste i Sverige inom sitt yrke.
——————–
– Han jobbar nu med att utveckla komplexa system för att börsen ska fungera i realtid. Han besitter en nästintill unik kompetens med det han kan, säger Mathias Plank, grundare och vd på Dynamo.

Men nu ska Tayyab och hans fru utvisas tillbaka till Pakistan. När Tayyab ansökte om förlängning av sitt arbets- och uppehållstillstånd i våras uppstod nämligen problem.

Migrationsverket upptäckte då att Tayyab inte hade omfattats av det kollektivavtalsenliga försäkringsskydd som tidigare angetts som underlag när han fick sitt första uppehållstillstånd – då via sin dåvarande arbetsgivare i Växjö, där Tayyab arbetade som webbutvecklare. En miss av hans föregående arbetsgivare gör att Tayyab nu alltså måste lämna Sverige.

En migga:

En man från Pakistan har fått ett utvisningsbeslut. Mannen ifråga uppges vara en dataspecialist i Stockholm, vars arbetsgivare hade glömt att ge honom en viss försäkring vilken krävdes för att mannen skulle få uppehållstillstånd i Sverige. Mannen har på grund av arbetsgivarens försummelse fått ett utvisningsbeslut och artikeln i Expressen är nu som en viktig extra huvudnyhet.

Nu hängs återigen Migrationsverket ut som en inhuman myndighet, men faktum är att lagen ska följas och då finns det inte utrymme för verket att fatta andra beslut än det som nu fattades.

Människor, företag, organisationer gör dagligen missar som kan ge allvarliga konsekvenser och det måste de stå för. Även i detta fall – som är långt ifrån det första i sitt slag där en arbetsgivare har gjort fel – måste man stå för de felaktigheter eller försummelser som skett. I det aktuella fallet har misstaget/felet lett till ett beslut om utvisning.

Om detta tycks media inte hålla med, i varje fall inte när det det gäller Migrationsverket. Ofta, när myndigheten korrekt och enligt lagar och bestämmelser fattar ett beslut som följer lagen men inte är i linje med vad medier och andra tycker, ska den hängas ut. Jag undrar vad allmänheten skulle tycka om anställda vid Migrationsverket gick på sina känslor och fattade beslut som inte har stöd i lagen.

Hur tänker man på Expressen i detta fall?

Som sagt: Ska lagar och regler följas på migrationsområdet eller inte?

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.

Jag skriver i Svenska Dagbladet om ett förslag till hur det starkt ökade antalet migrationsmål skulle kunna hanteras

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln.

Idag skriver jag på Svenska Dagbladets ledarsidas sajt under rubriken ”Låt tingsrätterna ta migrationsmål” om de kommande påfrestningarna på migrationsdomstolarna i Sverige. Här ett kort utdrag ur texten:

Lagman Lars-Gunnar Lundh vid Norrköpings tingsrätt, som för övrigt var överdirektör vid Migrationsverket under åren 2004 – 2007, presenterade en kreativt nytänkt lösning. Han menar att eftersom det skett en rejäl minskning av antalet mål i tingsrätterna på några år – cirka 13.000 färre 2015 jämfört med 2012 – finns det hos dessa kapacitet att ta sig an en stor del av de asylmål som nu kommer att tillkomma. Han föreslår att regering och riksdag beslutar att dessa mål under en begränsad period ska handläggas av landets tingsrätter vid sidan av migrationsdomstolarna. I remissvaret framhålls att kapacitet i form av lokaler, domare och handläggare redan finns vid de 48 tingsrätterna.

Kommentar: Här finns några av de övriga, remissvaren för den som är intresserad av att ta del av dem:

•  Barnombudsmannen. Kort utdrag ur texten:

Barnombudsmannen har inget att erinra mot att mål där muntlig förhandling inte ingår i handläggningen lättare ska kunna flyttas mellan domstolar och är positiv till syftet att förbättra förutsättningarna att hålla handläggningstiderna. Kortare handläggningstid är särskilt viktigt för barn och unga, något som många av de barn och unga vi träffat vittnat om.

•  Sveriges Advokatsamfund. Kort utdrag ur texten:

Om det är den enskildes vistelseort som motiverar en överflyttning av målet, innebär det att problem uppstår i de fall där det offentliga biträdet har sin verksamhet på en annan ort. Den fråga som uppstår är om det offentliga biträdet då ska ställa ett platsombud i sitt ställe, eller om biträdet ska anses ha rätt till full ersättning för resekostnader och tidsspillan.

•  Justitieombudsmannen, JO. Kort utdrag ur texten:

Reglerna om fördelning av mål mellan förvaltningsdomstolar bygger i stor utsträckning på var i landet det överklagade beslutet har fattats. Det innebär att det sätt på vilket beslutsmyndigheterna väljer att organisera sig kan få stor betydelse för arbetsfördelningen i domstolarna. Särskilt påtagligt är detta inom migrationsområdet där det kan förutses att Migrationsverket under de närmaste åren kan ha ett påtagligt behov av att anpassa sin verksamhet till ett ökat tryck.

•  Kammarrätten i Stockholm. Kort utdrag ur texten:

En fråga som kan belysas framöver är vidare om ett komplement till förslagen i promemorian kan vara att inrätta tillfälliga migrationsavdelningar på andra domstolar (det vill säga andra domstolar än migrationsdomstolar) där det finns arbetskraft som redan nu är tillgänglig att arbeta med migrationsmål eller där det är lätt att rekrytera sådana medarbetare. På dessa tillfälliga avdelningar skulle migrationsmål av enklare karaktär kunna avgöras.

Information: Övriga remissvar går tämligen lätt att söka för den som vill läsa fler.

Följer Sverige Dublin-förordningen eller inte?

Nog är det ju märkligt om man i Sverige inte klarar att följa Dublin-förordningen, som – i korthet – innebär att en asylsökandes ansökan ska prövas i det första EU-land han/hon kommit till. Andra länder gör ju det.

I Finland har i år  under perioden januari-juli 23 procent av asylbesluten varit så kallade ”Dublin-beslut”, vilket innebär att dessa personer återsänds till vad som kallas ”första asylland”. Under 2013 var andelen återsända enligt Dublin-förordningen också 23 procent.

I det svenska Migrationsverkets statistik finns inte ens några uppgifter om antalet Dublin-ärenden! Den svenska statistiken på asyl- och migrationsområdet är rörig och snårig. I Finland är den mycket klar och tydlig och lätt att förstå och följa.

Översatt till svenska förhållanden – om man antar att en lika hög andel här som i Finland är Dublin-ärenden – skulle 23 procent av alla beslut fattade under perioden januari – juli i år innebära att cirka 3.162 personer återsänts till det land där rätteligen, enligt överenskommelse, deras asylansökan ska prövas. När det gäller 2013 så är statistiken så komplicerad att jag inte för tillfället har tid att tränga igenom den. Men 23 procent är ju nästan en fjärdedel av alla asylbeslut, så var och en kan tänka sig att det rör sig om ganska många tusen personer som inte skulle ha gått igenom asylprocessen här utan i ett annat land.

Varför följer Sverige inte också Dublin-förordningen till fullo, när det alltid framhålls hur viktigt det är att följa andra direktiv, överenskommelser, förordningar och konventioner?

Till slut: Om någon undrar hur jag kom fram till att 3.162 personer skulle ha återsänts till första asylland  i år om Sverige hade följt Dublin-förordningen så gjorde jag så att jag räknade ihop antalet ”Asyl- och skyddsbehövande”, 12.827 och antalet ”Asyl – Synnerligen ömmande skäl”, 919, vilket gav 13.746 personer. 23 procent = 3.162. Eftersom jag inte kan hitta uppgifter om hur många som ansetts ha omfattats av Dublin-förordningen så vet jag förstås inte med absolut säkerhet om min uträkning är korrekt. Om jag har missförstått något så tas rättelser tacksamt emot! Den svenska migrationsstatistiken är, som sagt, en snårskog som det är mycket lätt att gå vilse i.

Senare tillägg: Här är statistik att grunna på. Den rör tiden januari-juli 2014. Enligt den ska det handla om 4338 Dublin-ärenden, alltså betydligt fler än jag uppskattade när jag jämförde med Finland. Hur många som faktiskt återsänds till första asylland enligt Dublin-förordningen vet jag dock inte.

”* 1    Asylprövningen ska övertas av annan stat inom ramen för den så kallade  Dublinförordningen, det vill säga Sverige prövar inte ansökan i sak.”

 

© denna blogg.

 

Om det vore uppenbart för Ullenhag själv så skulle det väl inte ständigt behöva upprepas?

Integrationsminister Erik Ullenhag måste ha rekord i artiklar med ungefär samma rubrik varje gång som den senaste i raden i Aftonbladet den 7 december: Därför tjänar Sverige på mångfald! Med en åsnas envishet och med en papegojas ständiga upprepningar skriver han:

Sverige ska fortsatt ta emot människor som flyr undan krig och förföljelse och vi ska fortsätta på den väg som Alliansen har öppnat när det gäller arbetskraftsinvandring. Stängda gränser vore förödande för enskilda människor, men också för företagen och för vår tillväxt. Men för att fullt ut dra nytta av mångfaldens möjligheter måste fler arbetsgivare bli bättre på att anställa och inkludera personer med utländsk bakgrund.

1. Ingen – inte ens Sverigedemokraterna, om jag förstått det hela rätt! – har någonsin sagt att Sverige inte fortsatt ska ta emot människor som flyr undan krig och förföljelse! Erik Ullenhag slår in vidöppna dörrar och underminerar sin egen och regeringens trovärdighet genom sitt ständiga upprepande av självklarheter. Nästan som om han var tvungen att övertyga sig själv om det, som ett mantra.

2. Alliansen har öppnat för arbetskraftsinvandring men också för bedrägerier på området.

3.  Det finns en enda drivkraft för företag – en enda! – och den kan man ha olika åsikter om men det är den som genererar skattepengar, nämligen att tjäna pengar. Finns det pengar att tjäna så gör företagare det. Utan konferenser ordnade av ministrar där företagarna ska uppfostras och undervisas i hur de ska sköta sina företag och vilka de ska anställa.

När man tar del av uppgifter på migrationsområdet (som inte är Ullenhags) och integrationsområdet (som är Ullenhags) kan man också reflektera så här, som en klok person gör i ett mejl till mig:

Är fransmän, tyskar, engelsmän, holländare etc dummare än svenskar? Jag menar, när nu Sverige med inte ens 2 % av Europas befolkning tar emot 30 % av asylinvandrarna redan, då måste ju de andra europeiska länderna vara urkorkade som inte lockar till sig dessa vinster – särskilt som Ullenhag påpekar Sveriges konkurrensnackdelar – i utkanten av Europa, ett litet land med ett språk som talas av få.

Vidare skriver Ullenhag:

Företag växer bäst i ett öppet och dynamiskt samhälle där det finns arbetskraft som kan bidra med kreativa idéer. Ett samhälle där alla individers potential tas tillvara på bästa sätt. Ett samhälle som håller samman och som är öppet för omvärlden. Alltfler företag jobbar alltmer aktivt för att förbättra mångfalden. Arbetsgivare som är öppna för människors olika bakgrund är en av förutsättningarna för att Sverige fortsatt ska vara ett framgångsrikt land.

1. Har Erik Ullenhag någonsin drivit företag? Inte såvitt känt. Så vad vet han om hur det är att driva ett enmans, tvåmans- eller fåmansföretag, som är de vanligaste företagsstorlekarna i Sverige?

2. ”Ett samhälle där alla individers potential tas tillvara på bästa sätt.” Låter vackert, men vi andra, vi som inte försörjs av skattebetalarna = små företagare och deras personal – måste leva i verkligheten, inte i en ullenhagsk sagovärld.

3.  ”Alltfler företag jobbar alltmer aktivt för att förbättra mångfalden.” Vad betyder ”förbättra mångfalden”? Det finns nog inte en enda företagare som inte söker och anställer folk som han/hon tror kan vara till nytta för företaget! Ingen företagare ”jobbar aktivt för mångfald”, alla företagare jobbar aktivt för att deras företag ska bli så framgångsrika som möjligt och för att de själva och deras anställda ska ha en någotsånär trygg försörjning. Om personerna de anställer har svensk eller utländsk bakgrund spelar ingen som helst roll för företagarna; vad som spelar roll är att personerna de satsar på och tar ett stort ekonomiskt ansvar för, är kompetenta, lojala och klarar sina uppgifter. Det verkar Ullenhag inte förstå. Kanske för att han aldrig drivit företag med allt det ansvar och alla de risker det medför…

Slutkommentarer: Snälla svenska folk, börja tänka själva! Politikerna gör det inte åt er, deras främsta mål verkar i många fall (inte alla!) vara att sitta kvar på sina högt betalda maktpositioner så länge som möjligt för att de ser politiken som ett jobb, en försörjning. Folket kan inte gömma sig bakom dem och påstå att det inte visste, inte förstod. Man måste ta reda på saker själv, bilda sig egna uppfattningar och inte gå på amsagor och floskler som spottas ut från väloljade politiska propagandaavdelningar!

Betänk också, att om det vore en absolut sanning som var uppenbar för alla, att ”Sverige behöver mångfald”, så skulle den inte ständigt behöva upprepas. Det är något som inte stämmer i Ullenhags frenetiska artikelskrivande och framträdanden i media där han utan undantag skriver och säger samma sak hela tiden. Var misstänksamma och ifrågasätt de ständigt upprepade flosklerna!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.