Ur en intern skrivelse på Migrationsverket: ”Hot om våld, död eller självmord från sökande förekommer flertalet gånger varje vecka mot återvändandeteamet.”

Diskussioner har uppmärksammats där grupper av unga asylsökande män har diskuterat att begå våld, mord, sprängning av Migrationsverkets personal i syfte att få stanna i svenskt fängelse. Dessa hot förväntas öka i och med det ökande antalet negativa beslut, vilket också förväntas öka risken för incidenter med våld och självskador från asylsökande.

Så står det i en intern skrivelse från ett av Migrationsverkets återvändandeteam.

En migga skickar mig skrivelsen samma dag, den 22 november, som Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra på Aftonbladet Debatt informerar: Därför har jag ändrat mig om invandringen. Hon säger bland annat att:

Jag förstår att de som varnade och blev utfrysta känner ilska.

Och:

Öppenhet betyder inte samma sak som kravlöshet. Att bejaka öppenhet mot omvärlden är inte detsamma som oreglerad invandring. Varje land måste ha kontroll över vilka människor som lever i landet. Ett öppet samhälle ger människor möjlighet att själva forma sina liv, men lämnar dem inte att fastna i utanförskap.

Den politiska oförmågan i Sverige, den som under mycket lång tid förhindrat de så kallade folkvalda att förhålla sig till verkligheten, har allvarligt skadat Sverige. Kanske är tiden nu – efter att de rapporterat i ett decennium – äntligen mogen för att börja ta miggornas rapporter och deras berättigade oro på allvar? Så här uttrycker de sig i den skrivelse som återvändandeteamet upprättat efter en handledning den 15 november:

Under handledning framkom vad som anses vara omfattande brister i säkerhet. Dessa brister har aktualiserats i och med ett förändrat arbetsklimat. I framtiden förväntas fler åldersuppskrivningar och fler negativa beslut, vilket riskerar att medföra en mer hotfull arbetsmiljö. Hot om våld, död eller självmord från sökande förekommer flertalet gånger varje vecka mot återvändandeteamet.”

En rad ”förbättringar” listas också. Bland annat att det inte ska finnas några lösa föremål i samtalsrummen, att larmljuden ska bli tydligare, att metalldetektorer ska komma på plats utanför skalskyddet. Och obligatorisk debriefing av dem senast innan arbetspassets slut.

I dokumentet påpekas vidare:

När nu bevisbördan läggs på de sökande att kunna bevisa sin ålder, identitet och asylskäl, kommer fler personer att skrivas upp från barn till vuxen.

Denna bevisbörda har ju redan, enligt utlänningslagen, legat på den sökande i alla år; det finns till och med ett (överflödigt) beslut i Migrationsöverdomstolen om att så är fallet. Hade lagen följts hade den situation som nu råder i Sverige inte blivit verklighet och miggorna hade inte behövt riskera liv och hälsa på sin arbetsplats. Och inte behövt ta del av ett dokument där nio punkter listas under rubriken ”förbättringspunkter” och det anges att:

Syftet är att förekomma självskador och självmord hos asylsökande på besök hos Migrationsverket. Syftet är även att skydda Migrationsverkets personal mot hot, personangrepp, våld, väpnat våld, mord, mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse på Migrationsverkets mottagningsenhet.

Riksdagen och regeringen har inte tagit ansvar och sett till att utlänningslagen upprätthållits. De har därmed bidragit till att det skapats en ohållbar arbetssituation för anställda vid Migrationsverket, förutom till en mängd andra problem och onödiga kostnader för landets skattebetalare.

Politikernas ansvarsunderlåtenhet har också drabbat dem som faktiskt har asyl- eller skyddsskäl; de har i Sverige utsatts för samma faror som de flytt ifrån i sina hemländer.

© denna blogg.

 

Lätt i Sverige för ”nyanlända” att begå identitetsbedrägerier – myndigheter och politiker tycks handfallna

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln.

Under rubriken Kräv lag, Säpo, skriver Tove Lifvendahl på Svenska Dagbladets ledarsida om de omfattande, sedan länge kända identitetsbedrägerierna som sker i Sverige.

Jag skrev om det i Svenska Dagbladet den 26 oktober 2009 (alltså för sju år sedan…), under rubriken Skatteverket har rätt om id-korten. Ur texten:

Migrationsverket. Skatteverket. Två statliga verk. Det ena beviljar uppehållstillstånd åt personer som ”gör sin identitet sannolik” medan det andra utfärdar id-kort åt dem som ”styrker sin identitet”. Det är skillnad på ”sannolik” och ”styrkt” identitet och det skapar stora problem för staten och enskilda individer.
—————–
Det ska inte råda något tvivel om vilka som beviljats uppehållstillstånd i Sverige och med styrkt identitet från början går det också bra för de nykomna att få id-kort, öppna bankkonto, handla på kredit och hyra lägenhet.

Och här är en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och bidragsbedrägerier på bloggen, genom åren. Först en kavalkad av texter under en samlingslänk:

•  Hur gick det sen? – 19 juli 2016. Några rubriker i texten:

•  Syriskt par i Gävle fick svenskt medborgarskap på falska grunder – 14 maj 2007
•  En migga berättar om hur olika man ser på identitetshandlingar i Storbritannien och Sverige  – 4 november 2007
•  Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13 april 2008
•  En migga: ”42 % av alla granskade handlingar är falska”  – 24 september 2008
•  En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011
•  En migga: ”Migrationsverket underlåter att polisanmäla bedrägerier och förfalskningar av handlingar och beviljar i stället PUT.” – 11 mars 2011
•  En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.” – 25 augusti 2011
•  En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 okrober 2012
•  En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
•  EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.” – 13 juni 2013
•  En migga: ”Konsekvensen blir den, att en person som söker asyl med falska handlingar mycket väl ändå kan få permanent uppehållstillstånd, i synnerhet när det gäller sökande som uppger sig komma från Syrien.”  – 19 april 2014
•  Om de styrande hade lyssnat det senaste decenniet så hade den nya asyllag som röstas igenom i riksdagen den 21 juni inte behövts  – 21 juni 2016

•  Skatteverket har fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer för somaliska anhöriga – 23 mars 2012. Ur texten:

En migga: Tack vare att Migrationsöverdomstolen kom med ett beslut angående somalier och slopandet av kravet på styrkt identitet i fall där föräldrar söker sig till Sverige på anknytning till sina barn som kommit hit ensamma, så har Skatteverket fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer.
———–
Jag är dock osäker på hur alla dessa människor ska komma hit, såvida man på Migrationsverket inte återgår till att göra lagvidriga undantag från passlagen och utfärdar resehandlingar till personer utan styrkt, eller ens sannolik identitet.

Det blir intressant, eftersom vem som helst då i princip kan gå in till Polisen och begära ett pass i en påhittad,  påstådd identitet, åberopande somaliernas undantag. Lagar har ju den egenheten att antingen omfattas alla eller ingen. Eller?

•  F.d. migga, nu anställd vid Skatteverket: ”Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock.” – 27 januari 2012. Ur texten:

Hur kan det komma sig att man i ett av de mest genomreglerade länderna i världen kan passera två statliga myndigheter med oriktiga handlingar? Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock. Varför är svenska myndigheter så makalöst naiva när det gäller människor från andra länder?

Jag vet att jag återigen ropar i öknen, men jag måste för min egen själsros skull på något vis få tala om detta.

•  En anställd vid Försäkringskassan: ”Det samarbetas alldeles för lite mellan svenska myndigheter!” – 7 september 2013. Ur texten:

Om Migrationsverket drar in uppehållstillståndet för en person i Sverige borde verket naturligtvis höra av sig till Försäkringskassan och inte bara till Skatteverket! Det är Försäkringskassan som betalar ut nästan alla bidrag: bostadsbidrag, barnbidrag, vårdbidrag. Försörjningsstödet betalas dock ut av kommunerna. Hade man meddelat FK hade bidragen förhoppningsvis omedelbart dragits in. Eftersom FK i fallet som beskrivs i miggans kommentar inte fått info från vare sig Migrationsverket eller Skatteverket, fortsätter bidragen att betalas ut. Som regel avregistrerar vi inte personer från Försäkringskassans system bara för att de saknar uppehållstillstånd, det krävs en konkret uppgift om att personen faktiskt har lämnat landet. (Typ att personen utvisats.) Det krävs dock (i de flesta fall) uppehållstillstånd för att man skall ha rätt till en förmån, se ex. 5 kap 12 paragrafen i socialförsäkringsbalken.

•  En polis: ”De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb.” – 16 juli 2014. Ur texten:

Färsk information från den lokala utlänningsenheten: De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb. Vad gör arbetsförmedlingen egentligen för kontroller? Är det något våra skattepengar ska gå till?

Ett stort problem för både arbetsförmedling och arbetsgivare som ska anställa någon är ju att de som kommer hit på arbetstillstånd får vanliga personnummer. Vid de flesta kontroller jag gjort så uppvisar personerna med arbetstillstånd ett vanligt id-kort från Skatteverket. Jag kan förstå om många arbetsgivare inte förstår att de behöver kontrollera med Migrationsverket att personen faktiskt har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd att jobba på valfri arbetsplats.

•  Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år – 27 april 2016. Ur texten:

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

•  En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid? – 25 augusti 2016. Ur texten:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

Som sagt så är ovanstående en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och andra bedrägerier på asylområdet under de 11,5 år som bloggen funnits.

Till slut ett upprop:
Miggor, poliser, socialtjänstanställda,
anställda vid Försäkringskassan
och Arbetsförmedlingen med flera:
hör gärna av er och berätta vad ni ser,
hör och upplever gällande identitets-
bedrägerier och bidrags- och andra
bedrägerier i identitetsbedrägeriernas spår.

Som hittills under 11,5 år garanteras den
som tar kontakt anonymitet om den inte vill
skriva i eget namn. Jag önskar förstås veta
vem som skriver, men uppgifterna
går aldrig till någon annan. Tack!

© denna blogg.

Migrationsöverdomstolen: ”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Hur många gånger behöver detta upprepas?

Det är svårt att förstå att vare sig ministrar, Migrationsverkets generaldirektör och övriga ledning, asylombud, riksdagsledamöter eller medierepresentanter, som ju borde ha skaffat sig kunskaper på det för Sverige största och viktigaste området: asyl- och migrationsområdet, har klarat av att läsa detta som tagits upp i otaliga texter på bloggen,  på Facebook och på Twitter. Vad är det som är så svårt att förstå?

Tydligare än så här kan det väl knappast uttryckas? Och något utrymme för missförstånd finns inte heller.

Här finns domen nämnd – i nio texter skrivna av mig, varav en på Svenska Dagbladets ledarsida och en på sajten Det Goda Samhället – under tiden 27 mars 2014 – 31 augusti 2016, nästan två år:

•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
•  ”Alla som har träffat honom tycker att han är ett barn.” – 10 juni 2014
•  Om åldersbedömningar av asylsökande som säger sig vara under 18 år – 25 oktober 2015
•  Migrationsverket skjuter over ansvaret på kommunerna – Det Goda samhället, 15 mars 2016
•  En migga: ”Det innebär att de minderåriga asylsökande från Afghanistan kommer att få avslag på sina asylansökningar.” – 1 maj 2016
•  Wager: Migrationsverket bör följa lagen  i Svenska Dagbladet 26 maj 2016
•  Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet – 8 juni 2016
•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016
•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016
•  Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande? – 31 augusti 2016

Dessutom har jag i otaliga texter informerat om vad som gäller ensamkommande minderåriga asylsökande i Finland. På samma sätt som man också borde ha gjort i Sverige i många år. Alltså även långt innan domen från MiÖd kom eftersom utlänningslagen i sig förutsätter att en asylsökande lämnar riktiga uppgifter när han söker skydd i landet. Läs till exempel detta inlägg:

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016

© denna blogg. Vid citat ur texten.

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna.

Det är helt obegripligt att Sverige också på det här område prompt vill skilja sig från andra rättsstater, nämligen på området ensamkommande minderåriga asylsökande.

Att asylsökande ska klarlägga sin ålder står i utlänningslagen och har också slagits fast av Migrationsöverdomstolen. Hängslen och livrem finns i form av lagar och domar, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna när det inte klarar att ta till sig någotdera eller ens båda. Följetongen, serien, såpoperan The Minors rullar på år efter år ungefär som TV-såpor som Hem till gården som visats sedan oktober 1972 och Glamour som visats från mars 1987. Samma saker med mycket små variationer tuggas om och om igen, år efter år efter år och i själva verket händer nästan ingenting.

Sveriges Radio rapporterar idag, den 16 juni,  om JOs uttalande i ”ensamkommande”-frågan: JO: Asylsökandes uppgivna ålder gäller. Publicerat kl 06:00.

Det är plågsam läsning och lyssning. Hela den fullständigt uppåt väggarna hanteringen av det som man i alla andra länder klarar utmärkt – att efterleva sina lagar som säger att det är den asylsökande som har att styrka/göra trovärdig vem han är, varifrån han kommer, varför han kommer och hur gammal han är – är en enda fars. En tragikomisk sådan. Men tyvärr inte bara en fars utan en ohyggligt dyr hantering som också i övrigt enbart har negativa effekter för samhället.

Läs och begrunda först detta:

Justitieombudsmannen, JO, står fast vid sin uppfattning att flyktingars uppgivna ålder är den ålder Migrationsverket ska använda sig av, trots att det kan ha lett till att överåriga placerats på boenden med barn.

En kommentar behövs knappast om läsaren har begrundat vad Justitieombudsmannen säger. Man kan förstås också reflektera över vad vad ”justitie”betyder i den fina titeln. Och över varför JO använder begreppet ”flyktingar” så lättvindigt.

Nästa begrundansvärda uttalande står Mikael Ribbenvik, operativ chef på Migrationsverket, för:

Det grundar sig egentligen i JO-beslutet som kom att uppgiven ålder gäller. Vi skulle kunna bara följa det och säga – nej det spelar ingen roll hur du ser ut. Om du säger att du är under 18 år så är du det.

Kommentar: Inte heller här behövs egentligen någon kommentar om den som läser bara begrundar galenskapen i vad som här sägs! Men jag kan väl ändå lite försynt påpeka att jag anser att man har fått huvudet till något annat än att ha hatten på.

Följande kan dock vara på sin plats att för hundrafjuttonde gången erinra om, alltså detta utdrag ur Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 av den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn.

Det har jag citerat otaliga gånger genom åren, både här på bloggen och i artiklar i tidningarna och sajten:

Svenska Dagbladet (Migrationsverket bör följa lagen – 26 maj 2016
Dagens Samhälle (Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu– 26 april 2016
Det Goda Samhället (15 mars 2o16: Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna.

Och vad den högsta rättsliga instansen i en dom slår fast måste väl ändå fästas något större vikt vid än vad JO uttalar. Jag kan inte påminna mig att jag skulle ha sett några offentliga kommentarer från någon i Migrationsverkets ledning kring det som Migrationsöverdomstolen meddelade i sin dom som för övrigt ”bara” grundar sig på utlänningslagen. Sådana kan ha förekommit, men de har i så fall gått mig förbi. Inte heller har man från Migrationsverkets sida, såvitt jag vet, med kraft framhållit det självklara i att den som söker ”en förmån”, i detta fall en mycket stor sådan, nämligen uppehållstillstånd med allt vad det medför, också ska styrka vem han är, varifrån han kommer, varför han kommer och – om han säger sig vara minderåriga – hur gammal han är.

Drygt tio timmar efter det första inslaget sändes i Sveriges Radio (se ovan), kl 16:43, om JOs uttalande kom ett nytt inslag: Oklarheter om åldersbedömningar. Tidigare sades att:

Justitieombudsmannen, JO, vill att Migrationsverket ska utgå från att den ålder som den asylsökande ensamkommande uppger är korrekt. Det ska påverka Migrationsverkets åldersbedömningar.

Men nu har det lagts till:

Men nu medger JO att verket kan göra undantag från deras beslut.

Cirkus! Nu ”medger justitieombudsmannen Cecilia Renfors, att det finns möjlighet för Migrationsverket att göra undantag från deras beslut.” Det är alltså rena rama ”hela havet stormar” och så mycket velande så man inte vet vart man ska ta vägen.

Migrationsverket skulle behöva en ny mycket stark, mycket kunnig och kompetent person som generaldirektör. En rakryggad och modig person med stark personlig integritet, synlig och hörlig i offentligheten när det behövs men annars jobbande oavbrutet för att se till att det blir åtminstone någon liten ordning på asylområdet i Sverige. En person som står kvar när det blåser, som inte vajar hit och dit. Som rensar upp rejält bland alla chefspersoner som vimlar omkring och som lyssnar på miggor som jobbat länge och har stor kompetens och oftast en djupt känd vilja att göra rätt och använda både hjärta och hjärna. Och som ser till att man slutar vräka ut rättsliga ställningstaganden och annan skriftlig information som nästan dränker de anställda. Det finns en utlänningslag och det finns konventioner som utgör grunderna för allt beslutsfattande i utlänningsfrågor. Det behövs inte ständigt nya, krångliga och -inte sällan – rent motsägelsefulla direktiv som förvirrar dem som arbetar med viktiga utredningar och ska fatta livsavgörande beslut.

Finns det någon enda person i Sverige som har de ovannämnda kvalifikationerna och personliga egenskaperna och som dessutom är omutlig och hederlig och inte är lagd åt vänskapskorruption? Anställ i så fall den personen omedelbart, det brinner i alla knutar!

Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

© denna blogg.

Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet

Jag vet knappt var jag ska börja. För det har varit minst åtta år, kanske uppåt tio, av rapportering här på bloggen om det haveri som de uteblivna åldersbedömningarna av asylsökande som säger sig vara under 18 år, utgjort. Och först idag, den 8 juni 2016, hör vi ett försök, ett äkta och gott försök, att ta upp frågan på ett allsidigare sätt än någonsin tidigare i Sveriges Radio. All heder åt de reportrar som lyckats med detta i de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet!

Klicka på bildrutan för att lyssna på inslaget och läsa texten.

 

 

 

 

 

 

 

 

I texten som publicerats i samband med inslaget ovan, sägs bland annat:

Huvudregeln är att Migrationsverket ska godta den ålder som den asylsökande uppger vid första mötet med en handläggare.

Det går inte ihop med vad lagen kräver och vad Migrationsöverdomstolen slagit fast i sin dom UM 2437-13 daterad den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Det ter sig som om  Migrationsverket anser sig stå över lagar och domar…

Migrationsverkets operative chef Mikael Ribbenvik säger i en intervju:

Det är oerhört allvarligt. Vi har haft ett system här som har tagit emot många människor som behöver skydd. Ibland så har du exakt samma skyddsbehov oavsett om du är 18 eller 19 år. För allmänhetens förtroende så är det viktigt att vi upprätthåller det här asylsystemet.

Vad är det han tycker är ”allvarligt”? Och varför blandar han in att någon kan ha ”exakt samma skyddsbehov oavsett om han är 18 eller 19 år”, det har ingenting alls att göra med asylprocessen och vad utlänningslagen stadgar. Och på vilket sätt menar han att han 1) skapar förtroende hos allmänheten och 2) vilket är ”det här asylsystemet” som det är  ”viktigt att vi upprätthåller”? Det han säger har ju har varken huvud eller fötter, som min salig morfar brukade säga när någon svamlade.

Här finns alla mina texter (hundratals!) på bloggen som innehåller ordet ”ensamkommande”. Alla handlar inte om åldersbedömning eller åldersbestämning (båda orden används). En del gör det, men samtliga handlar om dem som är – eller säger sig vara – ensamkommande minderåriga asylsökande.

Här är de texter jag skrivit i ämnet på Svenska Dagbladets ledarsida:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016
•  Migrationsverket bör följa lagen – 26 maj 2016

Och här är några få av de hundratals texterna här på bloggen, med korta utdrag ur varje:

•  ”Som läkare erbjuder jag gärna mina tjänster för att åldersbedöma ensamkommande flyktingbarn.” – 30 mars 2016. I texten finns länkar till tio texter från april 2012 till mars 2015. Ur texten:

Den 29 mars skrev Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, en artikel på Dagens Samhälle. Att han, som specialist i ortopedi och handkirurgi, vill ge min syn på saken.
————
Nenad Zeba berättar i sin text om hur han skrivit både till Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer och till ansvarig minister Morgan Johansson och citerar i sin artikel deras till så gott som intet förpliktigande svar.

•  Sverige: Den oändliga historien om åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga. – 12 maj 2016. Här berättar jag att:

Leif Kullman, övertandläkare, PhD, specialist i oral radiologi, Tandläkarhögskolan, Karolinska institutet
Karl-Johan Kärrström, specialistläkare i allmänmedicin, Mariestad
Nenad Zeba, specialistläkare i ortopedi och handkirurgi, Göteborg

är de tandläkare/läkare som skrivit debattartikeln Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb« i Läkartidningen den 12 maj.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”. – 26 maj 2016. Ur texten, i vilken det också finns länkar till några andra texter:

Under två år sökte i Sverige 42.148 unga pojkar och män asyl och uppgav att de var både ensamkommande och minderåriga. 40 procent av alla påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i hela EU 2015 tog sig till Sverige. Det finns alltså numera, när det helt enkelt inte längre går att hålla tyst om det, otaliga vittnesmål om problem med vuxna asylsökande män på boenden och i skolor. Inte bara problem utan konkreta berättelser om utnyttjande, trakasserier, översitteri och sexuella övergrepp mot yngre.

Att Sverige – och Socialstyrelsen med sitt fagra tal om ”etik” och ”beaktande av barnperspektivet” – låter detta fortgå år efter år efter år är en skam och dessutom följs inte utlänningslagen som det också slås fast i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM 2437/13, 2014-02-11):

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Efter många månaders övertalning i höstas, gick jag motvilligt med på att prata med en av reportrarna från Sveriges Radio. Jag var mycket ovillig och misstänksam och det kändes inte bekvämt eftersom jag i åratal hållit mig borta från medierna (utom vad gäller texter jag själv skrivit). Men eftersom jag så småningom kände mig (nästan) övertygad om att det skulle bli ett seriöst och sanningssökande program och jag själv trodde (ville tro) att det skulle bli utan de gängse politiskt korrekta förtecknen som alltför ofta i mitt tycke kännetecknar Public Service-journalistiken, så träffade jag en av reportrarna i egenskap av någon som varit engagerad i asyl- och migrationsfrågor i 20 år och skrivit ett oräkneligt antal texter på området. Då hade jag också gjort klart att jag absolut inte ville medverka i programmet genom en intervju eller ett uttalande.

Det blev ett mycket bra möte med en respektfull och genuint intresserad person som verkligen ville veta, ville lära sig, ville göra ett program som var så öppet och rakt och sanningsenligt som möjligt. Som inte ville mörka obehagliga sanningar och inte på något sätt heller överdriva åt något håll. Allt detta var en förutsättning för att jag ens skulle vilja prata med personen och dela med mig av mina kunskaper och kontakter (vilket jag gjorde), och det uppfylldes.

Jag har inte hört hela programmet än, men hoppas att teamet har fått göra just det de ville: ett rakt, sanningsenligt, upplysande, icke mörkläggande program om ett mycket stort och kostsamt problem som Sverige är ensamt i Norden (troligen i hela EU) om att inte ha bemästrat. Ett enormt problem på många olika plan och som allmänheten har all rätt att få information om. Det är ju faktiskt också allmänheten som via sina skatter bekostar det hela.

Jag tackar återigen, som så många gånger förr, ”mina miggor”. Utan dem skulle alla de berättelser inifrån Migrationsverket som de bidragit med genom åren aldrig ha kommit ut. För de har inte litat på journalister och inte velat prata med dem. Nu har äntligen, efter ett decennium, några miggor vågat/velat prata också med några journalister (inte bara med mig) och jag hoppas innerligt att det ska leda till en större öppenhet och mer korrekt rapportering på det havererade migrationsområdet. Och större förståelse för miggornas oerhört svar och ofta mycket utsatta position.

En undran, till slut: Var är Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson? När och var sågs och hördes han av senast? Det sista jag hittar när jag googlar på hans namn under ”Nyheter” är från den 12 oktober 2015: Sluta leka politiker, Anders Danielsson. Kan någon migga vänligen höra av sig och skingra oklarheterna kring den högste ansvarige för Migrationsverket?

© denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till den här texten.

Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.

I Svenska Dagbladet skriver jag idag om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”. Ämnet har varit aktuellt här på bloggen – och i tidigare texter i Svenska Dagbladet, se nedan – sedan 2008 när miggorna började uppmärksamma mig på problemet. Eller ”utmaningen”, som problem ju heter på nysvenska. Och ”utmaningen” har bara vuxit och vuxit.

I texten i Svenska Dagbladet skriver jag bland annat:

Vad Migrationsverket bör veta är att riktlinjer från Justitieombudsmannen inte är lag och därför inte heller måste följas. Vad som däremot måste följas är utlänningslagen, vilket Migrationsöverdomstolen klargör i sin dom UM 2437-13 daterad den 11 februari 2014:

”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.”

Och jag nämner de – i brist på bättre ord – trilskande barnläkarna som getts alldeles för stor makt under alldeles för lång tid. Dem har jag också skrivit om tidigare, senast i den här texten från den 22 maj: Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga?

I en text från den 25 maj – Om Socialstyrelsen om åldersbedömning av asylsökande som sagt sig vara under 18 år men inte styrkt sin ålder – förundras jag över hur Socialstyrelsens avdelningschef Lars-Torsten Larsson vid en presskonferens nyligen, blandade in ”etiska analyser” och ”beaktande av barnperspektivet” när han redovisade vilka riktlinjer Socialstyrelsen kommit fram till (som inte är något annat än just ”riktlinjer”, vilket jag också påpekar i artikeln i Svenska Dagbladet). Socialstyrelsen skulle sätta sig in i och sedan redovisa vilka metoder som finns för åldersbedömning av personer som inte styrkt sin ålder och där det är av vikt – vilket lagen kräver – att den fastställs så korrekt som möjligt. Metoderna är som de är, de har inga ”etiska” eller ”barnperspektivistiska” innehåll utan är faktiska. Vilket man på Socialstyrelsen, som det verkar av presskonferensen de höll den 20 april, inte har förstått.

I alltför många år har denna fråga ältats och de trilskande barnläkarna, som av någon outgrundlig anledning getts en framträdande roll i frågan om åldersbedömning av troligt äldre asylsökande som uppgett sig vara under 18 år (alltså inte ”barn”), har satt klackarna i backen och så mycket de orkat motarbetat att åldersbedömning görs på sätt som fungerar väl i övriga Norden och andra länder.

Under två år sökte i Sverige 42.148 unga pojkar och män asyl och uppgav att de var både ensamkommande och minderåriga. 40 procent av alla påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i hela EU 2015 tog sig till Sverige. Det finns alltså numera, när det helt enkelt inte längre går att hålla tyst om det, otaliga vittnesmål om problem med vuxna asylsökande män på boenden och i skolor. Inte bara problem utan konkreta berättelser om utnyttjande, trakasserier, översitteri och sexuella övergrepp mot yngre.

Att Sverige – och Socialstyrelsen med sitt fagra tal om ”etik” och ”beaktande av barnperspektivet” – låter detta fortgå år efter år efter år är en skam och dessutom följs inte utlänningslagen som det också slås fast i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM 2437/13, 2014-02-11):

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Sverige ter sig rent efterblivet på det här området och den – efterblivenheten på området –  torde också vara en av de största anledningarna till att många betydligt äldre män söker sig hit och bedrägligt utger sig för att vara ”barn”. För här kan man vara 28 eller 33 och påstå att man är 17 och då behandlar svenska myndigheter och alla andra i samhället en som ”barn”. Trots att man till exempel har en åttaårig dotter hemma i Afghanistan som man skype:ar med nästan dagligen; eller fru och två barn i hemlandet (autentiska exempel). Hur etiskt och barnperspektivistiskt Socialstyrelsens avdelningschef och de 50 andra som medverkat i myndighetens diskussioner i ämnet, tycker att det är, förtäljer inte historien. De är dock medskyldiga till att barn och ungdomar som sökt asyl här far illa och kanske får men för livet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

Jag avslutar med det som jag också avslutar min artikel i Svenska Dagbladet med:

Migrationsverkets generaldirektör måste se till att det blir ordning på det här området. Det är både hans plikt och hans skyldighet. Så här kan det inte fortsätta. Det är inte värdigt en rättsstat och det är inte rätt mot någon av de inblandade.

Här är mina tidigare texter i ämnet som publicerats i Svenska Dagbladet:
•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

På bloggen kan man söka bland hundratals texter på till exempel sökordet ”ensamkommande” om man vill läsa mer i ämnet.

© denna blogg.

 

Om Socialstyrelsen om åldersbedömning av asylsökande som sagt sig vara under 18 år men inte styrkt sin ålder

– Ett femtiotal personer har sysslat med att sätta sig in i frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga.

Det sa avdelningschefen vid Socialstyrelsen, Lars-Torsten Larsson, vid presskonferensen som sändes  i SVT den 20 april 2016: Så ska flyktingbarns ålder bedömas). Och:

Det här arbetet som vi nu hade en diskussion om här i förmiddags, det påbörjades egentligen sommaren 2015, och det var för att vi på Socialstyrelsen fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar.

Jag kan här inte transkribera allt som sägs så den som är intresserad bör själv lyssna på det som sägs på presskonferensen, som det länkas till ovan.

En aning märkligt låter Lars-Torsten Larssons uttalande:

Vår grundinställning här, vilket också stärks väldigt påtagligt av den etiska analysen, är att vi ska beakta barnperspektivet.

Vem gav Socialstyrelsen i uppgift att göra en ”etisk analys” och att ”beakta barnperspektivet”? Uppdraget var väl att ta fram riktlinjer för åldersbedömning och en åldersbedömning är en ålderbedömning – varken etisk eller oetisk utan exakt bara just det: en åldersbedömning.

Lars-Torsten Larsson säger vidare:

De metoder som presenteras, eller som vi ska ge kunskapsstöd kring, de ska bedömas som rättvisande och jämlika.

Att metoderna för åldersbedömning ska vara så rättvisande som någonsin går är en självklarhet men vad menas med att metoderna ska vara ”jämlika”? Jämlika med vad?

Sedan säger han något som förvånar:

Våra metoder som vi visar ska se till att barn inte ska bedömas som vuxna och det har varit vår grundinställning hela tiden.

Men det var väl inte Socialstyrelsens uppdrag? Det som Lars-Torsten Larsson, avdelningschef vid Socialstyrelsen, sagt hittills under de knappt 3,5 första minuterna av sitt anförande, är förvånande, rentav häpnadsväckande. I varje fall för mig. Socialstyrelsens uppdrag var att ta fram riktlinjer (den kan inte stifta lagar, tack och lov) för åldersbedömning av personer som uppgett sig vara under 18 år men inte styrkt det. Inga ”etiska analyser” har väl efterfrågats? Inte heller åsikter om att ”barn inte ska bedömas som vuxna”. Det handlade om att ta fram riktlinjer för hur åldersbedömningar kan göras bäst, effektivast och rättssäkrast.

Det är något av en skandal att Migrationsverket inte har efterlevt utlänningslagen och Migrationsöverdomstolens dom och sett till att sedan decennier godkända och beprövade åldersbedömningar gjorts. Socialstyrelsen hade inte alls behövt blandas in och alldeles särskilt inte några barnläkare. Det som fungerar utmärkt i Danmark, Norge och Finland hade för länge sedan kunnat implementeras också här.

Under åren 2014 och 2015 har hit kommit sammanlagt 42.418 asylsökande som sagt sig vara ensamkommande minderåriga i behov av skydd just i Sverige. Hade åldersbedömningar gjorts enligt lag och dom hade kostnaderna för Sveriges skattebetalare med största sannolikhet blivit ett antal miljarder lägre och, inte minst: en hel del incidenter där vuxna män trakasserat, misshandlat, på olika sätt utnyttjat och även våldtagit yngre pojkar hade inte skett. Hur tänker Socialstyrelsens avdelningschef och alla inblandade barnrättsorganisationer som deltagit i Socialstyrelsens dialoger och diskussions kring det, apropå deras uttalade vilja att ”beakta barnperspektivet”? Eller räcker deras ”etiska analys” inte till att omfatta de barn som farit och far mycket illa på boenden för ensamkommande minderåriga när de tvingas bo tillsammans med vuxna män? Inte för att allt detta har något at göra med uppdraget att ta fram riktlinjer för åldersbedömning, men eftersom de nu ändå tog upp dessa aspekter.

I vare sig utlänningslagen eller i domen från Migrationsöverdomstolen (se nedan) sägs något om att det skulle vara önskvärt att barn ska bedömas som vuxna! Det är ju precis tvärtom:

Man ska undvika att vuxna bedöms som barn!

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Tydligare än det sägs i den här domen (som står över Socialstyrelsens utredningar och riktlinjer och ”etiska analyser”) kan det knappast sägas! Men Socialstyrelsen tycks inte ha förstått detta enkla och tydliga konstaterande och deras fokus synes därför ha varit delvis felaktigt, eller åtminstone skevt, när de gjort sina utredningar.

Nämnas kan också att i SBU:s rapport om icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder (bland annat psykosociala undersökningar) gick man igenom över 16.000 artiklar och hittade då inte en enda som stödde metoder som ett antal barnläkare gärna förespråkat under flera år.

SBU har alltså inte identifierat någon vetenskaplig litteratur avseende psykosocial, eller så kallad ”holistisk” bedömning, dvs en bedömning som beaktar fysiska, utvecklingsmässiga samt psykosociala faktorer. I ingen enda av de över 16.000 genomgångna artiklarna finns således vetenskapligt stöd för icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder.

Ur huvudledaren i Sydsvenskan den 20 april 2016:

Sveriges barnläkareförening har tillhört de hårdaste kritikerna och har uppmanat sina medlemmar att inte göra åldersbedömningar.

Föreningen har hävdat att det finns andra, bättre sätt att avgöra ålder, ”till exempel bedömningar av psykosocial mognad av personer som känner ungdomen väl och har stor erfarenhet av arbete med ungdomar, som lärare, idrottsledare eller behandlingspersonal inom barn- och ungdomspsykiatrin.”

Men Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har gått igenom de metoder som inte bygger på bilddiagnostik utan just på bedömningar av den utvecklingsmässiga, fysiska och psykosociala mognaden. Slutsatsen är att dessa helt saknar vetenskapligt stöd.

Sist i sitt pressmeddelande av den 20 april 2016, säger avdelningschefen Lars-Torsten Larsson:

– Nu finns en aktuell översyn av kunskapsläget och därmed möjlighet att utifrån ett vetenskapligt faktaunderlag komma vidare i frågan om åldersbedömningar.

Och sist, men absolut inte minst, så har regeringen nu uttalat följande, utan att nämna Socialstyrelsen med ett ord: Rättsmedicinalverket får i uppdrag att genomföra medicinska åldersbedömningar.

Så vad har då hela den stora Socialstyrelse-utredningen (50 personer har sysslat med den, enligt avdelningschefen vid Socialstyrelsen), med sina märkliga slutsatser och uttalanden egentligen tillfört? Man kommer att tänka på sången som Lisa Ekdahl så vackert men sorgligt sjöng för ett antal år sedan:  ”Vem vet, inte jag. Vem vet, inte du”,

Några lästips:
•  Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre – denna blogg, 26 april 2016
•  Uppsalapolisen kräver åldersbestämning – UNT 21 maj 2016.
•  Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? – denna blogg 22 maj 2016

Miggorna har larmat om uteblivna åldersbedömningar sedan 2008…

Tillägg:
Apropå att Socialstyrelsens avdelningschef Lars-Torsten Larsson säger att Socialstyrelsen först sommaren 2015 ”fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar”, konstaterar en läkare som är väl insatt i ämnet en aning förvånat att:

Men redan 1997 (Kreitner et al) kom det en studie med en ny radiologisk metod för åldersbestämning dvs datortomografi av nyckelbenet etc:

Radiological methods to examine the medial clavicular epiphysis in living individuals are conventional radiography (CR) (Flecker, 1933; Galstaun, 1937; Jit & Kullkarni, 1976; Schmeling et al., 2004; Garamendi et al. 2011), computed tomography (CT) (Kreitner et al., 1997, 1998; Schulz et al., 2005; Schulze et al., 2006; Bassed et al., 2010; Kellinghaus et al., 2010a, b), as well as new approaches using magnet resonance imaging (Schmidt et al., 2007; Hillewig et al., 2011) and ultrasounds.

(Källa: Forensic Age Estimation in Unaccompanied Minors and Young Living Adults.)

© denna blogg. Vid citat, vänligen ange källa och länka helst till den här texten.

En migga: ”Det innebär att de minderåriga asylsökande från Afghanistan kommer att få avslag på sina asylansökningar.”

En migga ger en glimt till (bland många andra som givits här på bloggen i drygt tio år) av hur (rätts)osäkert det är att arbeta på Migrationsverket:

En ny sak som jag fick veta under veckan är att den afghanska id-handlingen tazkira inte längre ska bedömas som en giltig id-handling. Det innebär att mer eller mindre alla minderåriga asylsökande som kommit från Afghanistan det senaste året kommer att få avslag på sina asylansökningar. Vi lägger alltså ner tid och pengar på ärenden som mer eller mindre redan är avgjorda.

Jag blev förvånad när jag läste detta eftersom jag sedan länge vetat om att afghanska tazkira inte godtagits som bevis på någons identitet. I ett beslut gällande en afghansk asylsökande daterat i maj 2011, det vill säga för fem år sedan, står det klart och tydligt att:

Migrationsverket kan konstatera att den ingivna tazkiran saknar fotografi och bedömer att den inte är av sådan kvalitet att den gör din identitet sannolik.

Miggan säger:

Vi har nu getts informationen att tazkira inte är en giltig id-handling. Många av oss känner oss jävligt dumma sedan vi fick denna information. Vi har alltså suttit framför de asylsökande och sagt att de kommer att få AT-UND, som anges med siffran 7 på deras LMA-kort och som innebär att de får arbeta, helt felaktigt! Du kan säkert reglerna och vet att en giltig id-handling innebär att man automatiskt får AT-UND, vilket alltså innebär att man får arbeta.

Vi har våra TL, temaledare, som ger oss all relevant information. Vi fick  informationen i onsdags (27 april) angående tazkira. Jag jobbar inte på asylenheten, men jag ger information till de asylsökande mer eller mindre varje dag. Jag blir rädd när jag inser att jag lämnar felaktig information.

Min kommentar: Jag kan konstatera att Migrationsverkets bedömning av identitetsdokument, publicerad på deras hemsida den 10 april 2015, alltså för mer än ett år sedan, är tydlig. Men jag minns också från tider långt före detta datum, att Migrationsverket inte accepterat just dessa enkla handlingar som bevis på någons identitet:

Afghanistan 

Afghanska myndigheter har lämnat uppgift till Migrationsverket om att afghanska pass utfärdas efter att en afghansk identitetshandling (”tazkira”) visas upp. En tazkira är mycket enkelt utformad och saknar säkerhetsdetaljer som går att kontrollera och godtas därför inte för att styrka identiteten vid en ansökan om medborgarskap. Detta medför även att tillförlitligheten till afghanska pass är låg. Även identitetscertifikat från bland annat ambassader som utfärdas som bekräftelse på att identitetsuppgifterna i tazkiran stämmer anses lätta att förfalska och har därför låg tillförlitlighet.

Min kommentar: Dessutom anges i Migrationsöverdomstolens dom UM2437-13, daterad den 11 februari 2014, följande:

A har gett in den tazkira han berättat om hos Migrationsverket samt handlingar som han uppger kommer från hans skola. Handlingarna är av enkel beskaffenhet och saknar i princip bevisvärde. Han har således inte gjort sin identitet sannolik.

Domen är för övrigt intressant också för den som följer frågan om åldersbedömning eftersom det just i ovannämnda fall också gjordes en sådan och den gjordes enligt just en av de beprövade metoder som används i övriga nordiska länder, nämligen av en legitimerad tandläkare och rättsodontolog vid Rättsmedicinalverket, en metod som nu i april 2016 mer eller mindre förkastats av den svenska Socialstyrelsen… Läs bland annat texterna Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre och ”En av undertecknarna har erbjudit sig att bistå med sin kunskap, men detta har avfärdats med motiveringen att han genom sin professionella verksamhet med åldersbedömningar varit jävig.”, båda från den 26 april 2016.

Ingenting hjälper, galenskaperna, virrvarret, rättsosäkerheten både för dem som kommer hit som asylsökande och för oss som lever här och genom våra skatter bekostar cirkusen (en tämligen relevant beskrivning av migrationsverksamheten i Sverige), som kostar så astronomiska summor numera att området torde vara det dyraste i Sverige. Och så kan man inte ens hålla ordning på sina egna – sina egna! – regler.

Den härdsmälta miggor talat om under en längre tid torde vara ett faktum.

© denna blogg.

Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre

Jag skriver idag på Dagens Samhälle under rubriken Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu (inte min rubrik…) återigen om att man i Sverige knappt gör några åldersbedömningar alls av minderåriga asylsökande, medan man i de nordiska grannländerna Danmark, Norge och Finland sedan många år som en självklarhet gör sådana vid behov. Kort ur texten:

Antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige (35.369) under 2015 var ensamt 3,4 gånger så stort som till övriga Norden tillsammans (10.389). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan uppge sig vara under 18 år.

I min text på Det Goda Samhället den 15 mars 2016, med rubriken Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna, skriver jag om Migrationsverkets migrationsrättsenhets text från den 29 oktober 2015:

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Asyl eller skydd ska inte beviljas lättvindigt, det ska sökas på faktiska grunder och inte på lögner, och den som har skyddsbehov ska få uppehållstillstånd – tillfälligt eller permanent – medan den som inte har det ska lämna landet. Det ankommer på den sökande att visa vem han är, varifrån han kommer, hur gammal han är vid tveksamheter om han uppger sig vara minderårig samt vilka grunder han har för att söka asyl. Trots att detta såväl förutsätts i lagen som i ovannämnda dom, har Migrationsverket inte sett till att åldersbedömning görs när det finns anledning att misstänka att en person ljuger om sin ålder. Migrationsverket har i stället i åratal gjort allehanda utredningar och skrivit alla möjliga texter om just bedömning av ålder.

Den senaste texten som jag känner till i ämnet är en åttasidig rättsutredning – Frågor om bedömning av ålder – från 2016-03-21. Medan över 35.000 påstått och faktiskt minderåriga kommit till Sverige bara under 2015 (tre gånger så många som till övriga Norden totalt!) skriver Migrationsverket texter och utreder Socialstyrelsen (igen!) vad de ska rekommendera för åldersbedömningsmetod när det finns väl beprövade och fungerande metoder i Danmark, Norge och Finland! I Migrationsverkets senaste text i frågan, som alltså kom för bara en månad sedan, kan man bland annat läsa:

Samma ingredienser vispas runt år efter år och smeten blir aldrig färdig. Tid och energi läggs på att författa allehanda konsekvensanalyser (som den tidigare nämnda), rättsliga kommentarer (bland annat från 2015-09-03) och rättsutredningar (som den ovan nämnda) i stället för att agera och se till att åldersbedömningar görs i de fall – och de är med stor sannolikhet inte få – där det finns tvivel kring den åldersuppgift den asylsökande uppger. För rättssäkerhetens skull och av flera andra anledningar som redan tagits upp så många gånger att till och med Migrationsverket borde ha förstått dem.

Här är mina artiklar i ämnet i Svenska Dagbladet:
Hur många ensamkommande barn är vuxna? –  5 oktober 2014
Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna – 8 oktober 2014
Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016
Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

På bloggen:
Kanske skulle det kunna vara en lösning att Migrationsverket började anlita expertis i de övriga nordiska länderna? – 7 januari 2016 (i samband med Op ed-artikeln i SvD den 7 januari 2016, se ovan)
Och texter som kan sökas till exempel med hjälp av sökordet ”ensamkommande”.

Bloomberg med flera om Sverige och de ”ensamkommande barnen”

Municipal politicians from the opposition Moderate Party in an op-ed in Svenska Dagbladet said on Monday that Sweden needs to carry out age assessments earlier in the asylum process, and that the quality of age testing is “far behind our neighboring Nordic countries.”

Bloombergs sajt uppmärksammade de fyra moderata kommunalråden som på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 17 mars  (”Sverige måste kunna göra medicinsk bedömning”) skrev om det här helt vansinniga området där det tillåts pågå så mycket som skadar Sverige på många sätt. Också folk i Sollefteå kommun (Tre utslängda från boende för ensamkommande barn – ansågs vara vuxna – 22 mars) och ett antal andra som har visat att de fått nog. De tänker inte fortsätta att acceptera åldersbedrägerier som. Förutom att bedrägeri, ifall någon skulle ha glömt det, är olagligt är åldersbedrägerier direkt skadliga när vuxna blandas med barn på skolor och på boenden. Dessutom är bedrägerierna oerhört dyra för skattebetalarna som ska betala miljarder för personer som ingen vet om de är ”barn” eller vuxna.

Bloomberg undrade den 13 mars i år:

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Bloombergs sajt (på engelska), publicerad 13 mars 2016.

 

Varför dyker så många barnmigranter upp vid Sveriges gränser?

• Hälften av Sveriges migrationsbudget används på flyktingbarn
• Afghanska minderåriga utgör mer än 2/ av det totala antalet

Sverige har det högsta antalet asylsökande i förhållande till sin befolkning bland mottagarländernas tio-i -topp förra året.

Men det var inte det enda rekordet som sattes. Landet mottog också fler ensamkommande minderåriga än något annat land – ett inflöde som höjer kostnaderna (och reser frågor) medan regeringen kämpar för att välkomna nykomlingarna.

Här kan nämnas att Bloomberg i ett stapeldiagram visar att av totalt 69.035 minderåriga asylsökande som kom ensamma från sina hemländer till Europa, tog lilla Sverige ensamt emot 35.250, det vill säga drygt hälften! Och det var inte den enda anomalin: fler än 2/3 av dem kom inte från det krigshärjade Syrien, utan från Afghanistan. Bloomberg konstaterar också:

Det är ett problem för Sverige eftersom kostnaderna för att ta hand om barn är mycket högre än kostnader för vuxna. Att hysa barn som söker asyl i Sverige kostar skattebetalarna omkring 2,5 miljarder dollar i år (med dagens kurs ca 21,4 miljarder kronor) och omkring 2,8 miljarder dollar nästa år (med  dagens kurs ca 24 miljarder kronor) enligt det svenska Migrationsverket.

Det betyder att cirka hälften av Sveriges hela budget för asylsökande kommer att spenderas på ensamkommande minderåriga.

Bloomberg skriver sedan det självklara, det som vi är många som känner till – och känt till i många år – (inte minst miggorna som rapporterat om det under lång tid) men som inte tycks förstås av dem som ständigt talar om ”ansvar”:

Sverige har blivit en magnet för minderåriga för att det är lättare än i andra länder att få uppehållstillstånd och för att man har möjligheter att få en bra utbildning. 

Konstaterande: Som om möjligheten att få en god utbildning ska kunna räknas med i bedömningen av om man har skyddsskäl gentemot sitt hemland där det inte ens är krig!  – Afghan Men, som AREU – Afghanistan Research and Evaluation Unit säger:

Unga afghanska mäns transkontinentala rörelser understöds av ett antal viktiga historiska och kulturella faktorer; förstärks av svåra förhållanden i de regioner de bor i och stimuleras dessutom av den trygghet, säkerhet, utbildning och sociala välfärd som är tillgänglig för dem i Europa.

Inget av det som här anges som anledningar till afghanska pojkar och män kommer till Europa och söker asyl räcker för att få uppehållstillstånd enligt utlänningslagar i de flesta länder, inklusive Sverige. Jag har själv otaliga gånger framhållit att utlänningslagen gäller för alla, barn som vuxna. Att det faktum att en person säger sig vara, eller är, ensamkommande och minderårig asylsökande inte ska ge en fördel i asylprocessen. Det är, både enligt lagen och enligt Migrationsöverdomstolen, alltid: ”den sökande som ska visa vem han är, hur gammal han är och att han har skyddsskäl”.

De absolut flesta känner vid det här laget till Sveriges dragningskraft på unga män – främst från Afghanistan men också från andra länder – som av olika anledningar vill komma hit. Men Migrationsverket tar inte – och har inte på ett decennium eller längre – tagit ansvar för att hantera alla asylsökande enligt den lag och de regler som finns. Och den oansvarigheten är som sagt känd i alla asylsökarländer, vilket gör att många 15-35-åringar anger sig vara skyddsbehövande ”ensamkommande barn”.

Att läsa
•   Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015
•   Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 1 – 14 mars 2016
•   Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 2 – 14 mars 2016
•   Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. . 18 mars 2016
•   Kommunalrådet i Österåker, Michaela Fletcher (M): ”Många av dem som får fel åldersbestämning nu kommer sannolikt att ansöka om att få sin ålder omprövad senare.” – 1 april 2016
•   ”Som läkare erbjuder jag gärna mina tjänster för att åldersbedöma ensamkommande flyktingbarn.” – 30 mars 2016
•   Om åldersbedömningar. Mest läst, mest delat. – 3 april 2016

© denna blogg.

En migga är förundrad. Alice i Underlandet hade varit förbryllad. Franz Kafka hade känt igen sig.

Nu blir det bara ”curiouser and curiouser”, som Alice i Underlandet sa. Och Franz Kafka såg tillvaron som en labyrint ur vilken människan inte finner någon utväg.

 

Ungefär så, både ”curiouser” och labyrintiskt är det att försöka följa Migrationsverkets vindlingar. Men eftersom jag följt asyl- och migrationsfrågor i 20 år, varit asylombud i 14 år och i snart tio år haft kontakt med en kader av miggor som hållit mig och intresserade läsare (det borde vara precis alla) informerade om vad som sker  innanför verkets väggar, så iglar jag mig fast och försöker förklara och ge en så korrekt bild jag kan av detta statliga verks handlande och icke-handlande.

Mycket har sagts och skrivits om den – i det närmaste – obefintliga åldersbedömning som ofta skulle behöva göras av asylsökande som uppger att de är minderåriga (länkar till en bråkdel av vad som skrivits om detta finns längst ner). Följande kommunikation utspann sig på Twitter den 31 mars, dock kom Migrationsverkets kommentar idag, den stora skämtardagen 1 april:

Vad Migrationsverket hänvisar till är detta: Migrationsverket ändrar sitt arbetssätt kring medicinska åldersbedömningar, daterat 2015-09-04:

Migrationsverket anpassar nu sin praxis för medicinska åldersbedömningar till en dom i Migrationsöverdomstolen (MiÖd). Konsekvensen av detta är att den asylsökande själv får ta initiativ till att låta genomföra en medicinsk åldersbedömning.

Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer vrider lite på orden för att ge dem en något annan nyans och mening än den som ges i MiÖds dom. Han säger:

Migrationsöverdomstolen har i sin dom förra året skrivit att Migrationsverkets utredningsansvar är uppfyllt när vi informerat om möjligheterna att genomföra en medicinsk åldersutredning. Den nya rättsliga kommentaren lägger vår ambitionsnivå i linje med Migrationsöverdomstolens dom.

Men i Migrationsöverdomstolens dom UM 2437/13, som kom den 11 februari 2014 – det vill säga 1,5 år innan ovanstående skrevs av Migrationsverket – sägs följande i klartext:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Det är alltså Migrationsverkets sak att kräva – inte erbjuda – att åldersbedömning görs i tveksamma fall och om den asylsökande inte går med på det, skriva upp vederbörandes ålder så att han hanteras som vuxen. Och det här sägs också i domen:

Då NN inte genom skriftlig bevisning eller muntlig utredning kunnat göra sin ålder sannolik har Migrationsverket erbjudit honom att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Genom denna handläggningsåtgärd har alltså getts tillfälle att på medicinsk grund göra den uppgivna åldern sannolik och därmed uppfylla sin bevisbörda.

Detta är inte detsamma som det Fredrik Beijer skriver om att ”Migrationsverkets utredningsansvar är uppfyllt när vi informerat om möjligheterna att genomföra en medicinsk åldersutredning”!

Fredrik Beijer – och därmed Migrationsverket – verkar medvetet försöka kasta grus i ögonen på dem som försöker följa vindlingarna och lappkasten på asylområdet, här med betoning på området åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga. Men den som orkar läsa och jämföra och tänka och läsa mer och borra sig in i lagar och domar, uppblandat med vad jag uppfattar som snömos från Migrationsverket,

En migga kommenterar det hela så här och använder också ordet ”snömos”:

Rent snömos. Det handlar ju inte om domen egentligen utan om ifall Migrationsverket skulle kunna hitta vägar för att få till stånd åldersbedömningar. Flera alternativ finns ju. Exempelvis att man anställer egna åldersbedömningsexperter eller upphandlar tjänsten från privata aktörer. Eller som regeringen föreslagit, att Rättsmedicinalverket kan göra dem.

Alla de här initiativen hade verket kunnat ta för länge sedan, men istället har ledningen valt att inte göra något alls. Den försöker nu gömma sig bakom en dom i Migrationsöverdomstolen för att dölja det faktum att verkets hantering av åldersbedömning är ett haveri utan dess like.

Miggan fortsätter:

Migrationsverket måste klara av att lösa sina uppgifter och inte räkna med att regeringen ska gå in och detaljstyra verksamheten varje gång en dom sätter käppar i hjulen.

Är målet att ha en rättssäker prövning så får man bannemej se till att lösa det, och aktivt leta efter lösningar. Inte bara sitta där som apatiska hösäckar som väntar på att regeringen ska träda in efter att haveriet redan inträffat.

Nej, detta med åldersbedömningar är något som Migrationsverket verkligen misskött och måste se till att lösa. Visst, barnläkarna har obstruerat så man kan lägga viss skuld på dem, men samtidigt:

Varför ska ens barnläkare vara involverade? Bevisbördan ligger ju ändå på den sökande!

Hade Migrationsverket haft en mer uppstramad handläggning så hade problemet aldrig uppstått…

Kommentar till miggans ord om barnläkarna: Nej, det behövs absolut inga barnläkare för att bedöma åldern på personer som säger sig vara 16, 17 år men ter sig äldre! Det som behövs är det som specialisten i ortopedi och handkirurgi, Nenad Zeba, framhållit i sin artikel på Dagens Samhälle den 29 mars under rubriken Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar:

Föreligger minsta tveksamhet kring den uppgivna åldern röntgas vänster handled för att precisera behovet av en hel åldersprövning. Om resultatet visar att personen helt klart är under 18 år återförs ärendet till Migrationsverket och ansökan prövas som för en minderårig.

Regeringen måste slå näven i bordet, det måste bli ett slut på denna slöhet och oförmåga hos det statliga verket att hantera en för Sverige på alla sätt ytterst viktig fråga: Hur gamla är de ”ensamkommmande barnen”. Av alla anledningar som redan angetts ett otal gånger måste det bli ordning på detta – så som det är och har varit i åratal i de övriga nordiska länderna. Det behövs absolut inga fler utredningar, remissrundor, utlåtanden, rekommendationer eller andra krumbukter!

Det enda som behövs är det som jag har skrivit och som miggorna har påpekat i åratal här på bloggen; som kommunalrådet i Österåker skriver och som även allt fler i andra kommuner börjat ta upp. Anlita omgående läkare som Nenad Zeba att utföra åldersbedömningar i enlighet de vetenskapligt beprövade metoder som sedan länge används i andra länder, inte minst i Norden, för att komma fram till om en person kan vara 16 eller 17 år eller är betydligt äldre. Gör det nu!

Här följer ett batteri av länkar till mina och miggornas texter sedan många år tillbaka i frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga, men inte styrker sin ålder och där det finns misstankar – eller rentav är uppenbart – att personerna inte är under 18 år:

•  Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012

•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

• En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2015

•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år 25 juli 2015

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

•  ”Vi fixar det helt enkelt inte”. Kommuner vägrar ta emot ensamkommande minderåriga asylsökande – 26 november 2015

•  Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015

•  Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016

•  Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. – 18 mars 2016. I denna text finns också länkar till ett antal andra texter, bland annat en debattartikel och en replik på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, skrivna av fyra kommunalråd.

•  Kommunalrådet i Österåker, Michaela Fletcher (M): ”Många av dem som får fel åldersbestämning nu kommer sannolikt att ansöka om att få sin ålder omprövad senare.” – 1 april 2016

© denna blogg.

Skicka gärna relevanta synpunkter och tips! Konkreta frågor som rör hur Migrationsverket agerat bör riktas direkt till Migrationsverket.

Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 2

Om Socialstyrelsens krumbukter

Läs först Migrationsverket ska göra sitt jobb del 1.

I ett inslag i Aftonbladet TV säger Elisabeth Dahlin, generalsekreterare på Rädda Barnen att:

Vi har ju expertmyndigheten Socialstyrelsen som kommer ut med nya riktlinjer nu i april kring åldersbedömningar. Jag tror att det finns en fara med om man börjar med hemsnickrade och hemkokta metoder ute i kommunerna. Det handlar om rättssäkerheten.

När det gäller ”expertmyndigheten” finns det en del att undra över. Bland annat:

Varför behöver Socialstyrelsen göra ett nytt ”ställningstagande”? Har något revolutionerande hänt på området sedan de lade tid, kraft och pengar på det förra ställningstagandet för knappt fyra år sedan som gör att det måste göras om?

Av Socialstyrelsens ställningstagande daterat 2012-06-26 med Dnr 31156/2011 med rubriken Medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren, framkommer att myndigheten anger att den:

…efter diskussioner med Migrationsverket kommit fram till följande ställningstagande avseende medicinska åldersbedömningar för ensamkommande barn i övre tonåren samt barn i anknytningsärenden, när barnet uppger sig vara under 18 år, men där tecken finns att personens verkliga ålder är högre och då det inte är uppenbart att personen är vuxen.

Vad innebär det att Socialstyrelsen tar fram ett ställningstagande efter diskussioner med Migrationsverket? Och vad menas med att Socialstyrelsen gör ”ett ställningstagande”? Mot eller för vem/vilka tar myndigheten ställning? Hur kommer det sig att Socialstyrelsen inte ger råd, riktlinjer, anvisningar eller rekommendationer i den fråga dokumentet anger att det handlar om, nämligen medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren?

Varför anser statliga Socialstyrelsen i Sverige att den behöver göra en ny utredning i samma fråga nu som den redan gjorde inför sitt ställningstagande i juni 2012? Man kan också ställa en fråga om hur man tänker på Socialstyrelsen när det anges att dess mål med ställningstagandet var:

att minska risken för att barn felaktigt bedöms vara över 18 år.

För det är ju precis tvärtom, risken är betydligt större att påstått minderåriga, som inte är det, inte bedöms vara över 18 år!

I de nordiska grannländerna har åldersbedömningar gjorts i många år. Migrationsverket kan med fördel göra som man gör där: anlita kunniga och erfarna ortopedkirurger och rättsodontologer som kan detta med åldersbedömning. I Finland, till exempel, utförs åldersbedömning genom att man undersöker den asylsökandes tand- och handlovsben genom röntgen och kliniska undersökningar.

© denna blogg.

 

Migrationsverket replikerar

Klicka på textrutan för att komma till replikskiftet i Svenska Dagbladet, föranlett av min text den 7 januari på ledarsidan i (blogginlägg med länk här) under rubriken Sverige ligger långt efter med ålderstester.

Citat ur replikskiftet:

Fredrik Beijer, rättschef, Migrationsverket:

Utgångspunkten i svensk praxis är att bedömning av ålder sker när myndigheten fattar beslut i ärendet. Migrationsverket skriver i sina riktlinjer att vi ska registrera den ålder som asylsökande uppger om den inte är uppenbart felaktig. Detta innebär inte att vi tagit slutlig ställning till den sökandes ålder, utan detta sker när vi fattar beslut i ärendet och vi har ett så brett material som möjligt att ta ställning till. Migrationsverket har fått kritik av Justitieombudsmannen (JO) för att vi har skrivit upp åldern under asylärendets gång. JO poängterar att fram till beslut ”bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015).

Jag:

Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

Domen indikerar tämligen tydligt att åldern bör fastställas när en person söker asyl, i samband med att man börjar utreda, så att man vet vad det är man utreder. Särskilt som skillnaderna i boende, skolgång, sociala insatser och kostnader är stora beroende på om personen är minderårig eller vuxen. Min text fokuserade på att ålderstester behöver göras i Sverige på samma sätt som de görs i de nordiska grannländerna.

Ur förordet: ”Vilka krafter eller trender är det som ligger bakom alla de fel och brister som miggorna desperat har rapporterat om år ut och år in?”

Ilan Sadé, chefsjurist på Nordbro AB; skribent och författare till Frommare kan ingen vara, har skrivit förordet till den tredje boken i serien ”Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar april 2014-oktober 2015”. De två tidigare böckerna omfattar 2008-2011 och 2012-mars 2014.

Ur texten:

Mot bakgrund av alla vittnesmål om Migrationsverkets oförmåga att tillämpa migrationsrätten såsom det var tänkt när antalet sökande var hanterbart, är det föga förvånande att systemet nu, i dessa dagar, helt är satt ur spel. Den noggranna, principfasta, individuella och rättvisa asylprövningen är sedan länge död och begraven. Att då komma igång med en sådan prövning i tider som dessa är givetvis omöjligt.

Vilka krafter eller trender är det som ligger bakom alla de fel och brister som miggorna desperat har rapporterat om år ut och år in?

Någonting som jag som jurist tydligt har märkt är hur förvaltningen har blivit allt mer politiserad, varpå politikerna kan skylla på att viktiga frågor ligger bortom deras maktsfär. I stora drag har politikerna skyfflat över frågor som tidigare avgjordes av dem på Migrationsverket och på förvaltningsdomstolarna. Myndigheterna tackar för förtroendet och bedriver just politik – låt vara i juridisk fjäderdräkt. I debatten kan sedan politikerna, för att inte tala om folk från mitt eget skrå, ge svenska folket det ödesmättade beskedet att Sverige faktiskt inte längre politiskt (det vill säga demokratiskt) kan styra över invandringen. Den nuvarande ordningen sägs vara det enda tänkbara utfallet av en lojal tolkning av Sveriges internationella åtaganden och den EU-rätt som numera också inverkar på asylrätten. Exempelvis berättar en av miggorna i denna bok om EU-rättens kriterier för utvisning till ”tredje land”, alltså till ett annat land än den sökandes ursprungsland. Det intressanta här är förstås att EU-rätten är öppen för tolkningar, varvid Migrationsverket uppenbarligen gör tolkningen att Sverige inte ens kan utvisa en sökande som saknar asylskäl till vissa medlemsländer där vederbörande tidigare har bott! Frågan är förstås vem som har makten över en fråga som denna. Migrationsverket? Migrationsöverdomstolen? EU-domstolen?

Läs utdrag ur boken (och de två tidigare böckerna i serien) genom att klicka på bilderna nedan, och ladda ner dem som e-böcker eller beställ som pappersböcker direkt från Mummelförlaget.

Ska Migrationsverket börja följa lagen om att minderåriga ska visa att de är minderåriga?

Apropå att Migrationsverket nu lär ska avse att börja följa lagen gällande åldersbedömningar av dem som felaktigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”

Den 27 mars 2014 skrev jag inlägget Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” och informerade:

Migrationsöverdomstolen uttalade i en dom den 11 februari 2014 det självklara, nämligen att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Den 30 mars 2014 publicerade jag inlägget En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!”. I det kan man bland annat läsa:

Eftersom så gott som alla asylsökande ensamkommande som kallar sig barn saknar id-handlingar, så har Migrationsverket sedan länge erbjudit dem medicinsk åldersbedömning i form av tand- och handledsröntgen i de fall då det varit tveksamt att den sökande är minderårig. Vårdcentraler i många kommuner liksom en del landsting, har på senare tid vägrat medverka till dessa undersökningar!

Den 2 maj 2014 skrev en migga i inlägget En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” bland annat:

Vi som jobbar på golvnivå skickar inte  påstått minderåriga asylsökande till tandröntgen om vi inte har starka skäl att anta att personen är vuxen.  Snarare är det så att vi hellre ” friar än fäller”. Vilket många gånger, när anonyma tips kommit till oss med kopia av den asylsökandes pass, eller när polisen funnit den sökandes pass i samband  med brott, lett till att vi skämts för att vi inte förstått att den sökande var 5-10 år äldre än vad vi trodde.

Jag skrev om de påstått och faktiskt minderåriga också på Svenska Dagbladets ledarsida den 5 oktober 2014. Bland annat:

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

Varför har medierna – som tillsammans med okunniga och ansvarslösa politiker och myndighetschefer bär en stor del av skulden till att det ser ut som det gör på asylområdet – inte rapporterat om detta? Varför har regeringen (den reinfeldtska, främst) inte sett till att den statliga myndigheten Migrationsverket har följt gällande lag?

Kan en generaldirektör som så oblygt och arrogant vägrat efterleva den tydliga domen i Migrationsöverdomstolen, sitta kvar?

© denna blogg.

Om åldersbedömningar av asylsökande som säger sig vara under 18 år

Mycket är skrivet och sagt i ämnet. Här på bloggen finns hundratals texter om ”ensamkommande” och om åldersbedömningar (använd sök-funktionen). Ett fåtal av dem länkas till i det här inlägget.

Sverige
Läkare och tandläkare uppmanas att inte göra åldersbedömningar. Det är väl känt i asylländerna att Sverige inte gör sådana, vilket torde vara en bidragande orsak till att 30.000 ”barn” väntas till Sverige under 2015. Av dessa ”barn”, som till stor del torde vara pojkar och män, kan så många som upp till 60-70 procent vara vuxna, det vill säga över 18 år. Ingen vet med bestämdhet, men om man tittar på resultaten av åldersbedömningar i övrig Norden så kan det vara en ganska kvalificerad gissning.

I Sverige odlas dock myten om ”barn” som tar sig hela vägen till Sverige och som i princip nästan enbart för att de är ”barn” (och om de säger att de är barn trots att de ser ut som 28 så är de barn, enligt svenska normer) beviljas permanenta uppehållstillstånd. 90 procents bifall i dessa ”ensamkommande barns” ärenden är en hög siffra och att så hög andel av ”barnen” alla skulle vara minderåriga och även ha skyddsskäl, det är ganska svårt att tro. Något måste vara fel i hanteringen…  Dessutom verkar Migrationsverket och även migrationsdomstolarna ha glömt – eller helt sonika struntat i – att Migrationsöverdomstolen tydligt och klart i domen UM 2437-13, som kom den 11 februari 2014 (Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”), slagit fast att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013
•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014
•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
•  En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015
•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015

I min artikel  på Svenska Dagbladets ledarsida för ett år sedan, den 5 oktober 2o14 (klicka på text/bildrutan) skrev jag bland annat:

I Sverige har personal vid Migrationsverket och på HVB-hem under många år rapporterat att det, bland de många asylsökande som kommer till Sverige och säger sig vara minderåriga, finns mängder av betydligt äldre personer. En person som arbetar som modersmålslärare för asylsökande ensamkommande barn säger att det känns märkligt, som att spela med i en fars, att han som är 32 år, ska undervisa ”barn” som är lika gamla som han själv.

Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

Finland
Asylsökande som säger sig vara barn men som handläggarna vid Migrationsverket tycker att det finns anledning misstänka är äldre, ges möjlighet att genomgå en rättsmedicinsk åldersundersökning. Finska Migrationsverket informerar:

Vid asylförfarandet utreds sökandens ålder primärt utifrån handlingar och register samt hörande av sökanden. Om tillförlitliga bevis på sökandens ålder inte är tillgängliga, betraktas den ålder som sökanden uppger som utgångspunkt. Om det finns uppenbara grunder för att misstänka de meddelade uppgifternas tillförlitlighet, kan det bli nödvändigt att utföra en rättsmedicinsk åldersundersökning.

För närvarande utförs denna undersökning vanligen genom att man undersöker sökandens tänder och handleder med röntgen och kliniska undersökningar. Om en person vägrar genomgå undersökning utan godtagbar orsak, behandlas han eller hon som myndig.

•  Finland tolkar EU-domstolens beslut annorlunda än Sverige – 18 juni 2015
•  Finland. I två fall av tre visar sig den asylsökande som undersöks vara äldre än han sagt sig vara. – 28 september 2015

© denna blogg. Vi ev korta citat, vanligen länka till detta inlägg.

Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!”

En enhetschef inom socialtjänsten i en medelstor kommun i södra Sverige (eller kanske i norra Sverige – mina källor ska inte kunna spåras när de begärt att få vara anonyma), skriver:

Tack för att du skriver om det du gör, jag tycker du gör det på ett bra sätt. Har följt dig i över 1,5 år nu. Detta är första gången jag skriver till dig.

Jag jobbar inom socialtjänsten som enhetschef i Dårköpings (fingerat namn) kommun.

Så kallade ensamkommande barn har blivit en stor utmaning för kommunen. Det känns som en tickande bomb. Vi får anvisningar från migrationsverket på löpande band. Platserna på vårt hvb-hem är fullt för länge sedan och vi har nu i princip även slut på familjehem. Hittills i år har vi fått 35 anvisningar, 11 st under perioden jan-maj och 23 stycken juni- 18 augusti.

Vi kan inte längre uppfylla lagkraven vid placeringar, till exempel matchning mot familjehem – vi är glada om någon säger ja till placering, utredning av familjehem – vi hinner inte utreda alla före placeringarna utan det görs i efterhand. Eftersom våra familjehem utnyttjas maximalt så får vi bara hålla tummarna att inga ”vanliga”, skattebetalande familjer i vår kommun hamnar i ett läge där deras barn behöver placeras för då har vi inga familjer att placera dem i.

Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!

Hela vår barnavård sätts ju ur spel på grund av mängden som anvisas till kommunen. Tänk om det är samma andel vuxna som du refererat om i Danmark – Danmark: 72 procent av åldersbedömda asylsökande som sade sig vara minderåriga, var vuxna. Då hade vi bara behövt placera kanske 13 barn i år och vi hade kunnat göra ett bra jobb med dem som verkligen behöver det.

Jag har pratat om problemet med dessa påstått minderåriga asylsökande med en politiker i min kommun och han ville att jag skulle skriva ned lite fakta som han kunde vidarebefordra till politiska kontakter han har på departementsnivå. Han ser ju vilket problem mängden anvisningar medför för vår kommun. Vi diskuterade även problemet med vuxna män som går i våra skolor bland våra ungdomar och problemet med det är svårt att blunda för.

I en artikel – Skickar nödrop om ensamkommande barn – i Svenska Dagbladet den 18 augusti, vädjar Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson:

Den senaste prognosen på 12 000 barn för hela 2015 kommer att överskridas om tillströmningen fortsätter i den här takten. Nu gäller det att kavla upp ärmarna och hjälpas åt, är Anders Danielssons budskap.

– Vi måste lösa uppgiften, och om vi alla gör så gott vi kan tillsammans så kan vi klara det här. En extraordinär situation kräver extraordinära lösningar.

Antingen är den här mannen – den högavlönade generaldirektören för statliga, skattefinansierade Migrationsverket –  naivare än tjuren Ferdinand och lever i en egen drömvärld eller också är han osedvanligt fräck som vädjar till oss att vi ”tillsammans” ska lösa (???) de problem som han låtit uppkomma! Att han har mage att säga det han säger i den här nödropstexten, det är nästintill kränkande mot alla skattebetalande och laglydiga människor i landet Sverige. Kränkande för att han sett oss – inklusive sin egen personal, miggorna som rapporterat i åtta år här på bloggen – som mindre vetande trots att vi under lång tid har larmat och stått i. det har inte rubbat honom, han har inte flyttat sig från sin plats under korkeken där han suttit och luktat på blommorna och odlat myten om ”de ensamkommande barnen som flyr från krig och elände” och inte ålderbedöms ens när det är uppenbart, annat än i ytterst få fall. Typ, som en migga skrev i texten En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.”:

Jag talade med en av handläggarna som berättade att för att ett asylsökande ”barn” ska skrivas upp i ålder, utan stöd av läkarutlåtande, ska det vara absolut uppenbart att vederbörande är vuxen och då för säkerhets skull helst i 40-års-åldern. Man väntar därför tills man möter den sökande under asylutredningen och först därefter tar man ställning till att remittera den sökande till medicinsk åldersutredning. Men med tanke på att allt fler läkare vägrar att göra medicinska åldersutredningar så får många av dessa män uppehållstillstånd, vilket de inte hade fått om de registrerats som vuxna.

Miggor, hvb-hemspersonal, poliser och andra har skrivit här på bloggen i cirka åtta års tid. Ingen kan påstå att det inte funnits massor av information tillgänglig om den verklig het som tyvärr inte har nått Migrationsverkets generaldirektör (och hans rådgivare) där de odlat egna myter om alla barnen som ”flyr från krig och elände”.

Inte ens Migrationsöverdomstolens dom från den 11 februari 2014 verkar de ha tagit till sig (läs Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” där det tydligt anges att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

© denna blogg.

Main Post, Tyskland: ”Måste man verkligen ta hand om varje 17-åring, som klarat en resa på 3.000 eller 4.000 kilometer hit, 24 timmar om dygnet?”

Med anledning av texten Die Welt: ”Hohe Kosten für unbegleitete minderjährige Flüchtlinge.”, skriver min nytyske korrespondent följande:

I en artikel i Main Post den 12 juli, under rubriken Sehr hohe Kosten für junge Flüchtlinge ifrågasätts också om

”man verkligen måste ta hand om varje 17-åring, som klarat en resa på 3.000 eller 4.000 kilometer hit, 24 timmar om dygnet?”
och om:
”de 8.500 ensamkommande flyktingbarnen – varav över 90 procent manliga – faktiskt alla är minderåriga. Fusk kan inte alltid uteslutas.

Kommentar: I Sverige verkar man inte ifrågasätta nästan någonting alls när det gäller de enorma mängder av ”ensamkommande”, dvs minderåriga och påstått minderåriga personer som kommer hit för att söka asyl. Utom att Moderaterna nu – efter att de hade alla möjligheter att agera under åtta år – i opposition och utan makt att genomföra någonting, i ett utspel uttalat att de vill ha ändrade boendeformer för ”ensamkommande flyktingbarn” – som ska spara pengar. Elisabeth Svantesson, Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson:

HVB-hem är dyrt och inte en bra lösning. Vi vill ha stödboende, vilket innebär lägre kostnader och minskade handläggningstider

Nog borde Moderaterna ha insett det redan för åtta år sedan! Hade de läst vad miggorna och även en del HVB-personal och familjehemsföräldrar berättar här på bloggen så hade de måst förstå att miljarder och åter miljarder hade kunnat sparas in under deras mandatperioder. Det är astronomiska summor av folkets pengar som använts (och fortsätter att användas) på ett helt galet sätt. Skattemedel som slösas bort och man tvingas inom betydligt mer angelägna samhällsområden göra nedskärningar och besparingar. Och detta för att M, C, FP och KD inte tog – i ordets verkliga bemärkelse – ansvar på det här område under den långa tid de satt i just ansvarsställning.

Och vad händer nu? Inte mycket. Ännu fler kommer till Sverige och allt rullar på som vanligt. Asylindustrin blomstrar, men det är en falsk ”blomstring” eftersom kostnaderna är skyhöga och de betalas av våra skattade pengar. Dessa unga män (som det oftast handlar om) kostar sådana enorma summor att svenska ungdomar inte under hela sina liv från 0 till 18 år kan drömma om att få kosta ens en bråkdel av vad de gör per år. Tyskland har vaknat, Sverige borde också göra det.

Moderaternas alldeles för senkomna insikter borde bibringas alla politiker som ska ta ansvar för landet Sverige. Dessutom måste man börja följa utlänningslagen och Migrationsöverdomstolens uttalanden om att det är de asylsökande som ”har bevisbördan” och ska styrka vilka de är, varifrån de kommer, sin asylhistoria och sin ålder. Enbart genom att följa utlänningslagen skulle oräkneliga miljarder kronor kunna sparas varje år.

Att läsa:
Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!” – 30mars 2014

© denna blogg.

Die Welt: ”Hohe Kosten für unbegleitete minderjährige Flüchtlinge.”

Kort rapport från min nytyske (svensk som utvandrat till Tyskland) korrespondent:

I Bayern börjar man också få problem med kostnaden för ”ensamkommande flyktingbarn” så man ska nu börja med fördelning över hela landet.

Kostnaden per ”flyktingbarn” ligger här på 60.000 euro/år, alltså hälften/tredjedelen av i Sverige.

I artikeln Hohe Kosten für unbegleitete minderjährige Flüchtlinge i Die Welt den 13 juli, sägs bland annat:

In einem Interview der «Mainpost» (Montag) erläuterte er, für jeden unbegleiteten minderjährigen Flüchtling müssten jährlich rund 60.000 Euro ausgegeben werden.

«Bei aktuell 8500 unbegleiteten Flüchtlingen in Bayern kommt man da auf eine Summe von rund 510 Millionen Euro. Und wir haben erst Jahresmitte.»

Med viss översättningshjälp ser texten ut så här på svenska:

I en intervju med ”Main Post” (måndag), förklarade han (Landkreistagspräsident Christian Bernreiter, CSU) att varje ensamkommande minderårig flykting årligen kostar cirka 60.000 euro (cirka 592.000 kronor).

”Med nuvarande 8.500 ensamkommande flyktingar i Bayern blir summan cirka 510 miljoner euro per år (drygt 5 miljarder kronor ). Och vi har bara kommit till halvårsskiftet. ”

I Sverige kostar 8.500 ensamkommande minderåriga asylsökande långt över det dubbla (nästan tre gånger så mycket), jämfört med i Bayern. Och hit kommer, enligt Migrationsverkets prognos, i år uppåt 12.000.

2014 kom 7.049 ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga personer till Sverige och sökte asyl. Samma år avgjordes 4.334 ärenden gällande den här kategorin. Av dem fick 3.269 bifall. Endast 509 fick avslag. I 83 fall skulle asylprövningen övertas av annan stat inom ramen för den så kallade Dublinförordningen, det vill säga Sverige prövade inte ansökan i sak. I 473 fall handlade det om

övriga ansökningar Migrationsverket ej prövat i sak, exempelvis avskrivna ansökningar. En ansökan avskrivs bland annat när den sökande avviker eller återtar sin ansökan.

Att bifallsandelen är så hög är något förvånande eftersom utlänningslagen inte undantar ”barn” från kravet på skyddsskäl och inte anger att de lättare ska kunna beviljas uppehållstillstånd i Sverige enbart för att de är barn. Även Migrationsöverdomstolen (Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”) har klart och tydligt i en dom från februari 2014 uttalat sig och konstaterat att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Och i texten En migga resonerar om kravet på att asylsökande ska ”göra sin identitet sannolik” anges att:

Enligt Migrationsverkets rättschefs rättsliga ställningstagande så ska asylsökande göra sin identitet sannolik, annars beviljas inget PUT. Detta gäller såväl ensamkommande barn som vuxna asylsökande.

En migga undrar, med anledning av ovanstående:

Varför bemödar rättschefen sig om att skriva ställningstaganden som blir meningslösa när de sedan inte följs i praktiken?

Det finns väldigt mycket att undra över när det gäller den svenska ”asylindustrin” – som den med rätta torde kunna kallas idag eftersom systemen blivit allt mer industrilika på grund av de stora mängder asylsökande som kommer till Sverige. Men politikerna har abdikerat (eller aldrig på riktigt orkat sätta sig in i hela problematiken); medierna har inte tillräckligt kunnigt folk som skulle kunna ge en allsidig bild. De journalister som är kunniga kan inte tala klarspråk om hur det ligger till eftersom sanningen inte är vad som kallas ”politiskt korrekt” på de redaktioner där de arbetar. Därför får allmänheten inte veta det de i ett fritt land har rätt att få veta: hur det ser ut i verkligheten. Det vill säga hela bilden av asylinvandringen, inte minst vad gäller de ”ensamkommande barnen”, varav 80 % år 2013 var mellan 15 och 17 år (enligt egen utsago), de flesta pojkar/unga män.

Den som vill veta ner om vad främst miggor men öven andra aktörer i ”branschen” (HVB-hemsanställda, familjehem m.fl.) berättar, kan skriva in sökordet ”ensamkommande” i sökrutan här på bloggen, så kommer några hundratal texter upp i ämnet.

© denna blogg.