• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    maj 2021
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

”Words matter”! Om en replik från Migrationsverkets t.f. generaldirektör i Svenska Dagbladet.

migrationsverket-arbetar-pa-fel-satt-lg-lundh-svd-22-10-2016

Klicka på text- och bildrutan för att komma till texten i Svenska Dagbladet.

Den 14 oktober skrev Lars-Gunnar Lundh, överdirektör vid Migrationsverket åren 2004-2007, en debattartikel i Svenska Dagbladet. Rubriken var ”Migrationsverket arbetar på fel sätt med asyl” och i den skriver han bland annat om det delade ansvaret för asylutredningar som den sökande och Migrationsverket har. Det är dock den som söker asyl som måste presentera och identifiera sig själv och sina skäl till varför han söker asyl eller skydd; varifrån han kommer; varför han kommer samt styrka/göra sin historia sannolik på olika sätt. Lars-Gunnar Lundh konstaterar att:

…den sökande [har] ett stort inflytande över hur långt utredningen kan komma, eftersom det i de allra flesta fall är sökanden som sitter inne med svaren och myndigheten inte kan tvinga fram några svar. Migrationsverkets utredningsskyldighet kvarstår men samtidigt läggs ett stort ansvar på den sökande och hans eller hennes biträde när det gäller att tidigt presentera yrkanden, grunder och eventuell bevisning.

Lars-Gunnar Lundh framhåller också det tämligen självklara:

Inom asylrätten är det en grundläggande princip att den asylsökande ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Det är den asylsökande som enligt svensk rätt har bevisbördan, vilket innebär att det är denne som i första hand har att åberopa och till verket komma in med relevanta uppgifter för att verket ska kunna bedöma behovet av skydd. För de fall den sökande inte medverkar eller inte presterar vad som är rimligt i det enskilda fallet ska ansökan avslås.

skarmavbild-2016-10-22-kl-15-49-31Vidare tar Lars-Gunnar Lundh upp samma fråga som även Mauricio Rojas tog upp just idag för exakt tio år sedan: den 31 oktober 2006.  Nämligen att det behövs en reformerad asylmottagning, en uppdelning av kolossen Migrationsverket i två (kanske flera) myndigheter:

…en ny myndighet med ansvar för att en riktig process blir verklighet och att Migrationsverket koncentrerar sina resurser till att ansvara för mottagandet av asylsökande.

ribbenviks-replik-pa-lundh-i-svd-27-10-2016

Klicka på text- och bildrutan för att komma till texten i Svenska Dagbladet.

Migrationsverkets tillförordnade generaldirektör (efter den hastigt avgångne föregångaren Anders Danielsson, i väntan på utnämning av ny generaldirektör) Mikael Ribbenvik replikerar på Lars-Gunnar Lundhs text på ett överraskande stingsligt och defensivt sätt. Lite ”passive aggressive”, så där. Bland annat skriver han – vilket är storligen förvånande:

Låt oss först nämna att sedan Lundh fick lämna Migrationsverket 2007…

Med den ordalydelsen vill Mikael Ribbenvik få alla som behärskar svenska språket att tänka att Lars-Gunnar Lundh fick sparken. Men jag har ingenstans funnit belägg för att så skulle ha varit fallet – Lars-Gunnar Lundh begärde entledigande från sin tjänst hos regeringen som hade anställt honom och att han ”fick lämna” var det inte frågan om. Ribbenvik borde ha skrivit:

Låt oss först nämna att sedan Lundh lämnade Migrationsverket 2007…

Words matter, Mikael Ribbenvik!

Vidare påstår Mikael Ribbenvik att:

Lars-Gunnar Lundh, numera lagman vid Norrköpings tingsrätt, går i lördagens SvD Debatt (22/10) till angrepp mot sin tidigare arbetsgivare…

Också det en osanning eller ett medvetet missförstånd i ”passive aggressive”-anda. Att framföra åsikter och synpunkter på hur Sveriges mest gigantiska myndighet (såvitt jag vet) sköts är knappast detsamma som att ”gå till angrepp”!

Words matter, Mikael Ribbenvik!

Man kan också tycka att Mikael Ribbenvik går till lätt överdrift när han först anger att (här skulle jag kunna skriva ”tvingas medge” eller liknande, om jag var passive aggressive-lagd…):

Precis som Lundh skriver är det den sökande som har bevisbördan och ska göra sin identitet och sitt skyddsbehov sannolika.

Men här ter det sig som om Lars-Gunnar Lundhs och Mikael Ribbenviks syn på vad lagen egentligen anger och kräver skiljer sig åt. Mikael Ribbenvik skriver:

Med det menas att utredningsansvaret omfattar även omständigheter som den asylsökande – av till exempel okunskap – inte åberopat men som kan utgöra skyddsskäl.

Fast å andra sidan skriver ju faktiskt Mikael Ribbenvik också en annan mening som betyder detsamma som Lars Gunnar Lundh har menat:

Migrationsverket har därtill ett ansvar för att utredningen blir ”så fullständig som ärendet kräver”.

För det är ju något helt annat än att Migrationsverket ska utreda och agera ombudsliknande! Det är snarare detsamma som den som beviljar bygglov (!) ska göra: att uppmana den sökande att inkomma med allt som behövs för att beslut ska kunna fattas och upplysa om det är något som saknas. Och det här handlar på intet sätt om att jämföra asylsökande med bygglov utan om att jämföra myndigheters skyldigheter. För Migrationsverket gäller det således att tillhålla den asylsökande samt dennes ombud att sanningsenligt och så väl dokumenterat som möjligt lägga fram allt som är av betydelse i ärendet.

Om jag förstår Lars-Gunnar Lundh rätt så menar han alltså rätt och slätt att det är den som söker en fristad i Sverige med allt vad det innebär, som ska visa vem han är, varifrån han kommer och på vad han grundar sin asylansökan. Till sitt stöd har han ett ombud vars uppgift det är att bidra till att bringa klarhet där den sökande inte själv klarar att framföra sin sak tillräckligt tydligt. Det ska alltså inte vara Migrationsverkets sak att också agera någon sorts ”ombud” åt den asylsökande.

Den tillförordnade generaldirektören visar inte upp sig från en positiv sida i den här repliken, den innehåller en del insinuationer och glidningar förutom det felaktiga påståendet att ”Lundh fick lämna Migrationsverket”. Texten ter sig mer som ett påhopp på en kollega – låt vara att det är nio år sedan de arbetade på Migrationsverket båda två – än som en tillrättaläggande replik från den för tillfället högste ansvarige på Migrationsverket.

Det är tråkigt att en ton liknande den i slaskiga sociala mediesammanhang smyger sig in och tar plats också på en stor dagstidnings debattsida när en högt uppsatt tjänsteman sänker sig till så låg nivå som här har skett. Det är inte bekommande vare sig för Migrationsverket eller för dess tillfälliga generaldirektör.

Jag tror – och det är min tro efter alla år på asylområdet – att Mikael Ribbenvik är kunnig och kompetent på många sätt, men inte att han är rätt person att leda Migrationsverket. Detta har varit min tro redan långt innan den här lågvattenmärkta repliken publicerades i Svenska Dagbladet. Så låt oss hoppas att regeringen hittar och utnämner en generaldirektör för det här stora och viktiga verket så snart som möjligt! Och att Mauricio Rojas och Lars-Gunnar Lundhs förslag blir verklighet! Läs gärna Tillsätt en utredning och gör det nu! nedan.

Och till slut: man får hoppas att Lars-Gunnar Lundh utnyttjar sin rätt till slutreplik och besvarar Mikael Ribbenviks synpunkter och påståenden. Gör han det återkommer jag med en kommentar om vad han i så fall skriver också.

Words matter!

Läs också:
•  Man lyssnade inte på Mauricio Rojas för 10 år sedan, det borde man ha gjort. Man lyssnar väl inte heller på Lars-Gunnar Lundh idag. Det borde man göra. – 22 oktober 2016
•  Tillsätt en utredning och gör det nu! – 24 oktober 2016
Och äldre inlägg som:
•  Är det ingen som kan få ordning på Migrationsverkets verksamhet? – 24 oktober  2009
•  En migga om Migrationsverket: ‘Vi har ingen statistik för det, så vi gissar istället’. – 21 februari 2011

Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna.

Sveriges flagga 2Det är helt obegripligt att Sverige också på det här område prompt vill skilja sig från andra rättsstater, nämligen på området ensamkommande minderåriga asylsökande.

Att asylsökande ska klarlägga sin ålder står i utlänningslagen och har också slagits fast av Migrationsöverdomstolen. Hängslen och livrem finns i form av lagar och domar, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna när det inte klarar att ta till sig någotdera eller ens båda. Följetongen, serien, såpoperan The Minors rullar på år efter år ungefär som TV-såpor som Hem till gården som visats sedan oktober 1972 och Glamour som visats från mars 1987. Samma saker med mycket små variationer tuggas om och om igen, år efter år efter år och i själva verket händer nästan ingenting.

Sveriges Radio rapporterar idag, den 16 juni,  om JOs uttalande i ”ensamkommande”-frågan: JO: Asylsökandes uppgivna ålder gäller. Publicerat kl 06:00.

Det är plågsam läsning och lyssning. Hela den fullständigt uppåt väggarna hanteringen av det som man i alla andra länder klarar utmärkt – att efterleva sina lagar som säger att det är den asylsökande som har att styrka/göra trovärdig vem han är, varifrån han kommer, varför han kommer och hur gammal han är – är en enda fars. En tragikomisk sådan. Men tyvärr inte bara en fars utan en ohyggligt dyr hantering som också i övrigt enbart har negativa effekter för samhället.

Läs och begrunda först detta:

jo-logoJustitieombudsmannen, JO, står fast vid sin uppfattning att flyktingars uppgivna ålder är den ålder Migrationsverket ska använda sig av, trots att det kan ha lett till att överåriga placerats på boenden med barn.

En kommentar behövs knappast om läsaren har begrundat vad Justitieombudsmannen säger. Man kan förstås också reflektera över vad vad ”justitie”betyder i den fina titeln. Och över varför JO använder begreppet ”flyktingar” så lättvindigt.

Nästa begrundansvärda uttalande står Mikael Ribbenvik, operativ chef på Migrationsverket, för:

mikael-ribbenvikDet grundar sig egentligen i JO-beslutet som kom att uppgiven ålder gäller. Vi skulle kunna bara följa det och säga – nej det spelar ingen roll hur du ser ut. Om du säger att du är under 18 år så är du det.

Kommentar: Inte heller här behövs egentligen någon kommentar om den som läser bara begrundar galenskapen i vad som här sägs! Men jag kan väl ändå lite försynt påpeka att jag anser att man har fått huvudet till något annat än att ha hatten på.

Följande kan dock vara på sin plats att för hundrafjuttonde gången erinra om, alltså detta utdrag ur Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 av den 11 februari 2014:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolDet är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn.

Det har jag citerat otaliga gånger genom åren, både här på bloggen och i artiklar i tidningarna och sajten:

Svenska Dagbladet (Migrationsverket bör följa lagen – 26 maj 2016
Dagens Samhälle (Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu– 26 april 2016
Det Goda Samhället (15 mars 2o16: Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna.

Och vad den högsta rättsliga instansen i en dom slår fast måste väl ändå fästas något större vikt vid än vad JO uttalar. Jag kan inte påminna mig att jag skulle ha sett några offentliga kommentarer från någon i Migrationsverkets ledning kring det som Migrationsöverdomstolen meddelade i sin dom som för övrigt ”bara” grundar sig på utlänningslagen. Sådana kan ha förekommit, men de har i så fall gått mig förbi. Inte heller har man från Migrationsverkets sida, såvitt jag vet, med kraft framhållit det självklara i att den som söker ”en förmån”, i detta fall en mycket stor sådan, nämligen uppehållstillstånd med allt vad det medför, också ska styrka vem han är, varifrån han kommer, varför han kommer och – om han säger sig vara minderåriga – hur gammal han är.

Drygt tio timmar efter det första inslaget sändes i Sveriges Radio (se ovan), kl 16:43, om JOs uttalande kom ett nytt inslag: Oklarheter om åldersbedömningar. Tidigare sades att:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolJustitieombudsmannen, JO, vill att Migrationsverket ska utgå från att den ålder som den asylsökande ensamkommande uppger är korrekt. Det ska påverka Migrationsverkets åldersbedömningar.

Men nu har det lagts till:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolMen nu medger JO att verket kan göra undantag från deras beslut.

Cirkus! Nu ”medger justitieombudsmannen Cecilia Renfors, att det finns möjlighet för Migrationsverket att göra undantag från deras beslut.” Det är alltså rena rama ”hela havet stormar” och så mycket velande så man inte vet vart man ska ta vägen.

MIG logoMigrationsverket skulle behöva en ny mycket stark, mycket kunnig och kompetent person som generaldirektör. En rakryggad och modig person med stark personlig integritet, synlig och hörlig i offentligheten när det behövs men annars jobbande oavbrutet för att se till att det blir åtminstone någon liten ordning på asylområdet i Sverige. En person som står kvar när det blåser, som inte vajar hit och dit. Som rensar upp rejält bland alla chefspersoner som vimlar omkring och som lyssnar på miggor som jobbat länge och har stor kompetens och oftast en djupt känd vilja att göra rätt och använda både hjärta och hjärna. Och som ser till att man slutar vräka ut rättsliga ställningstaganden och annan skriftlig information som nästan dränker de anställda. Det finns en utlänningslag och det finns konventioner som utgör grunderna för allt beslutsfattande i utlänningsfrågor. Det behövs inte ständigt nya, krångliga och -inte sällan – rent motsägelsefulla direktiv som förvirrar dem som arbetar med viktiga utredningar och ska fatta livsavgörande beslut.

Finns det någon enda person i Sverige som har de ovannämnda kvalifikationerna och personliga egenskaperna och som dessutom är omutlig och hederlig och inte är lagd åt vänskapskorruption? Anställ i så fall den personen omedelbart, det brinner i alla knutar!

Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

© denna blogg.

Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet

Jag vet knappt var jag ska börja. För det har varit minst åtta år, kanske uppåt tio, av rapportering här på bloggen om det haveri som de uteblivna åldersbedömningarna av asylsökande som säger sig vara under 18 år, utgjort. Och först idag, den 8 juni 2016, hör vi ett försök, ett äkta och gott försök, att ta upp frågan på ett allsidigare sätt än någonsin tidigare i Sveriges Radio. All heder åt de reportrar som lyckats med detta i de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet!

handläggare vittnar 8.6 2016

Klicka på bildrutan för att lyssna på inslaget och läsa texten.

Skärmavbild 2016-06-08 kl. 09.25.55

 

 

 

 

 

 

 

 

I texten som publicerats i samband med inslaget ovan, sägs bland annat:

Huvudregeln är att Migrationsverket ska godta den ålder som den asylsökande uppger vid första mötet med en handläggare.

Det går inte ihop med vad lagen kräver och vad Migrationsöverdomstolen slagit fast i sin dom UM 2437-13 daterad den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Det ter sig som om  Migrationsverket anser sig stå över lagar och domar…

Migrationsverkets operative chef Mikael Ribbenvik säger i en intervju:

Mikael Ribbenvik 9.4 2016Det är oerhört allvarligt. Vi har haft ett system här som har tagit emot många människor som behöver skydd. Ibland så har du exakt samma skyddsbehov oavsett om du är 18 eller 19 år. För allmänhetens förtroende så är det viktigt att vi upprätthåller det här asylsystemet.

Vad är det han tycker är ”allvarligt”? Och varför blandar han in att någon kan ha ”exakt samma skyddsbehov oavsett om han är 18 eller 19 år”, det har ingenting alls att göra med asylprocessen och vad utlänningslagen stadgar. Och vilket sätt menar han att han 1) skapar förtroende hos allmänheten och 2) vilket är ”det här asylsystemet” som det är  ”viktigt att vi upprätthåller”? Det han säger har ju har varken huvud eller fötter, som min salig morfar brukade säga när någon svamlade.

Här finns alla mina texter (hundratals!) på bloggen som innehåller ordet ”ensamkommande”. Alla handlar inte om åldersbedömning eller åldersbestämning (båda orden används). En del gör det, men samtliga handlar om dem som är – eller säger sig vara – ensamkommande minderåriga asylsökande.

Ledare Op ed logo SvDHär är de texter jag skrivit i ämnet på Svenska Dagbladets ledarsida:
•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016
•  Migrationsverket bör följa lagen – 26 maj 2016

Och här är några få av de hundratals texterna här på bloggen, med korta utdrag ur varje:

•  ”Som läkare erbjuder jag gärna mina tjänster för att åldersbedöma ensamkommande flyktingbarn.” – 30 mars 2016. I texten finns länkar till tio texter från april 2012 till mars 2015. Ur texten:
Den 29 mars skrev Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, en artikel på Dagens Samhälle. Att han, som specialist i ortopedi och handkirurgi, vill ge min syn på saken.
————
Nenad Zeba berättar i sin text om hur han skrivit både till Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer och till ansvarig minister Morgan Johansson och citerar i sin artikel deras till så gott som intet förpliktigande svar.
•  Sverige: Den oändliga historien om åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga. – 12 maj 2016. Här berättar jag att:
Leif Kullman, övertandläkare, PhD, specialist i oral radiologi, Tandläkarhögskolan, Karolinska institutet
Karl-Johan Kärrström, specialistläkare i allmänmedicin, Mariestad
Nenad Zeba, specialistläkare i ortopedi och handkirurgi, Göteborg
Läkartidningen logoär de tandläkare/läkare som skrivit debattartikeln Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb« i Läkartidningen den 12 maj.
•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”. – 26 maj 2016. Ur texten, i vilken det också finns länkar till några andra texter:
Under två år sökte i Sverige 42.148 unga pojkar och män asyl och uppgav att de var både ensamkommande och minderåriga. 40 procent av alla påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i hela EU 2015 tog sig till Sverige. Det finns alltså numera, när det helt enkelt inte längre går att hålla tyst om det, otaliga vittnesmål om problem med vuxna asylsökande män på boenden och i skolor. Inte bara problem utan konkreta berättelser om utnyttjande, trakasserier, översitteri och sexuella övergrepp mot yngre.
Att Sverige – och Socialstyrelsen med sitt fagra tal om ”etik” och ”beaktande av barnperspektivet” – låter detta fortgå år efter år efter år är en skam och dessutom följs inte utlänningslagen som det också slås fast i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM 2437/13, 2014-02-11):
Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Efter många månaders övertalning i höstas, gick jag motvilligt med på att prata med en av reportrarna från Sveriges Radio. Jag var mycket ovillig och misstänksam och det kändes inte bekvämt eftersom jag i åratal hållit mig borta från medierna (utom vad gäller texter jag själv skrivit). Men eftersom jag så småningom kände mig (nästan) övertygad om att det skulle bli ett seriöst och sanningssökande program och jag själv trodde (ville tro) att det skulle bli utan de gängse politiskt korrekta förtecknen som alltför ofta i mitt tycke kännetecknar Public Service-journalistiken, så träffade jag en av reportrarna i egenskap av någon som varit engagerad i asyl- och migrationsfrågor i 20 år och skrivit ett oräkneligt antal texter på området. Då hade jag också gjort klart att jag absolut inte ville medverka i programmet genom en intervju eller ett uttalande.

Det blev ett mycket bra möte med en respektfull och genuint intresserad person som verkligen ville veta, ville lära sig, ville göra ett program som var så öppet och rakt och sanningsenligt som möjligt. Som inte ville mörka obehagliga sanningar och inte på något sätt heller överdriva åt något håll. Allt detta var en förutsättning för att jag ens skulle vilja prata med personen och dela med mig av mina kunskaper och kontakter (vilket jag gjorde), och det uppfylldes.

Jag har inte hört hela programmet än, men hoppas att teamet har fått göra just det de ville: ett rakt, sanningsenligt, upplysande, icke mörkläggande program om ett mycket stort och kostsamt problem som Sverige är ensamt i Norden (troligen i hela EU) om att inte ha bemästrat. Ett enormt problem på många olika plan och som allmänheten har all rätt att få information om. Det är ju faktiskt också allmänheten som via sina skatter bekostar det hela.

Jag tackar återigen, som så många gånger förr, ”mina miggor”. Utan dem skulle alla de berättelser inifrån Migrationsverket som de bidragit med genom åren aldrig ha kommit ut. För de har inte litat på journalister och inte velat prata med dem. Nu har äntligen, efter ett decennium, några miggor vågat/velat prata också med några journalister (inte bara med mig) och jag hoppas innerligt att det ska leda till en större öppenhet och mer korrekt rapportering på det havererade migrationsområdet. Och större förståelse för miggornas oerhört svar och ofta mycket utsatta position.

En undran, till slut: Var är Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson? När och var sågs och hördes han av senast? Det sista jag hittar när jag googlar på hans namn under ”Nyheter” är från den 12 oktober 2015: Sluta leka politiker, Anders Danielsson. Kan någon migga vänligen höra av sig och skingra oklarheterna kring den högste ansvarige för Migrationsverket?

© denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till den här texten.

Många frågor och undringar som Migrationsverket bör svara på

Vardaga Twitter 7.6 2016

Detta twittrades den 7 juni. Migrationsverket retweetade, givetvis. Det finns anledning att fundera över och begrunda vad det här handlar om, som illustreras av en bild som visar fyra leende människor. Av olika kulörer, så att ingen ska kunna säga att ”hela Sverige” inte är representerat. Fast det är bara en man, så lite kan ju genuserimänniskorna förstås klaga. Men i det stora hela en absolut svenskt politisk korrekt bild. Men vad illustrerar den?

Jo, det är en illustration av det som Migrationsverket glatt meddelat i ett pressmeddelande den 7 juni, att:

Migrationsverket och Ambea har skrivit en gemensam avsiktsförklaring om 2000 praktikplatser för asylsökande under två år. De nya praktikplatserna är ett resultat av arbetet med att skapa en meningsfull väntan för asylsökande.

Okej. Men vad betyder det? Ja, det kan diskuteras. Men först ska det slå fast att det här handlar om asylsökande. Människor som söker asyl eller skydd i Sverige. Inte personer som redan beviljats det, utan personer som vi inte har en aning om ifall de ens får stanna här. Bara så att alla som läser den här texten har det fullt klart för sig. Personer som inte har tillstånd att vistas i Sverige, alltså.

På asylboendena finns idag nästan 165.000 människor. Bland dem givetvis asylsökande som väntar på svar på sina ansökningar, men också personer som för kortare eller längre tid (upp till tio år…) sedan har fått avslag och enligt lag skulle ha lämna landet inom några veckor, men som inte gjort det. Och mängder av människor som har fått uppehållstillstånd men som blir kvar på asylboendena eftersom Sverige tagit in så många människor att det helt enkelt inte finns någonstans för dem att bo. Ute i samhället finns också en hel del tämligen nyligen anlända som bor hos släkt och vänner efter att de har fått uppehållstillstånd, hur många de är vet jag inte.

Migrationsverkets och omsorgsföretaget Ambeas gemensamma avsiktsförklaring(!) gäller som sagt personer som lämnat in asylansökningar men inte fått något beslut – jag upprepar ännu en gång för säkerhets skull: personer som inte har uppehållstillstånd i Sverige. 2000 av dem ska enligt den avsiktsförklaringen få praktikplatser inom Ambea. Trots att ingen vet om de ens kommer att få stanna i landet… Så här säger Mikael Ribbenvik, operativ chef på Migrationsverket:

Vi vill göra det möjligt för asylsökande att bidra och göra något meningsfullt i väntan på sina beslut. Vi ser ett stort intresse från företag och organisationer i olika branscher och vi kommer att kunna presentera fler samarbeten inom kort.

Som en första reaktion kan man tycka att ”det är väl bra att de här människorna får något att göra”. En annan reaktion blir att 2000 praktikplatser är väldigt få. Men sedan kommer också andra tankar. Och frågor. Till exempel:

  • Varför ska asylsökande som man inte vet om de får stanna i landet, ges praktikplatser som väl betydligt hellre borde gå till personer som har fått uppehållstillstånd i Sverige?
  • Hur går screeningen till, hur vet vi vilka som tas in på praktik i svensk vård och omsorg? Normalt görs väl kontroller och tas utdrag ur polisens belastningsregister? Hur gör man för att veta att det t.ex. inte är en IS-person som – utan att ens ha rätt att vistas i landet – får vistas bland gamla och sjuka?
  • Vad kostar varje praktikplats oss skattebetalare?

Och en migga funderar så här:

profileApropå de där 2000 ”praktikplatserna” så undrar man ju vad Konkurrensmyndigheten tycker om att Migrationsverket ger 2000 ”gratis” heltidstjänster  (även om de kallas ”praktikplatser”) åt ett enskilt, privat företag. Och vad har facket för synpunkter?

P.S. Att jag i texten sagt samma sak flera gånger beror på att jag vet att de olika begreppen och förhållandena på asylområdet fortfarande, efter ett kvartssekel av både europeisk och utomeuropeisk asylinvandring, inte är kända för en majoritet av folket. Inte heller inom medierna och inte av politikerna. För att undvika missförstånd är jag därför övertydlig.
 © denna blogg. Var vänlig länka till det här inlägget vid ev citat.

Om konflikter i Konflikt

Konflikt 9.4 2016Klicka på textrutan för att komma till programmet.

Jag lyssnade på programmet Konflikt i Sveriges Radio.

Programmet är ett vällovligt, nog så ambitiöst försök att i någon mån belysa och diskutera de konflikter och problem som uppstår när massor av människor av olika etniciteter, språk, religiösa och kulturella bakgrunder under kort tid kommer till ett litet, lugnt och fredligt land med ett folk som inte alls är vant vid att hantera konflikter. De kommer hit från icke demokratiska länder utan fungerande samhällssystem och där gamla klan- och hedersbegrepp är i högsta grad levande och där konflikter kan lösas med våld.

Var och en kan själv lyssna på programmet och bilda sig en egen uppfattning om vad som sägs, och kanske också i viss mån om vad som inte sägs. Så här tänker jag, och då fokuserar jag i första hand på avsnittet som handlade om konflikter på asylboenden och att kristna asylsökande trakasseras av islamister. I det avsnittet medverkade Nuri Kino, journalist men idag främst företrädare för organisationen A Demand For Action (som han grundade för snart två år sedan) och Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör och operativ chef på Migrationsverket. Ämnet de diskuterade hade rubriken:

Behövs det särskilda boenden för kristna? Är det ens förenligt med svensk lag? 

Båda debattörerna var överens om att det finns problem på asylboendena, både på grund av den stora trångboddheten och den långa väntan på beslut i asylärendet; men också på grund av olika bakgrund och fientligheter som man (givetvis) har med sig från sina hemländer. Nuri Kino framhöll det problem som han också skrivit flera artiklar om (se nedan), nämligen islamisters trakasserier, hot och regelrätta våld mot kristna asylsökande. Kristna asylsökande som ju flytt från just islamisters våld och nu tvingas bo på samma boende som sina plågoandar, inte sällan rentav i samma rum, vilket inslaget med de två kristna kvinnorna i programmet visade.

Och det är här som det händer, det som gör att man inser att Sverige riskerar att bli ett nytt våldsamt ”Mellanöstern” i Norden (till skillnad från sina nordiska grannländer). I Sverige finns ingen djup kunskap, ingen egen känsla för vad krig och svåra konflikter är och för hur länge (flera generationer) minnet av det lever kvar, vilket finns i de tre övriga nordiska länderna.  Svenskarna kan därför inte i sitt innersta känna – och nu talar jag om just att känna – hur det är att ha varit utsatt och även att ha utsatt andra människor för förföljelse och dödande. Det är därför Nuri Kino och Mikael Ribbenvik inte når fram till varandra och får stå som symboler för ”svenskarna” och ”vi andra”. Så här:

Nuri Kino förordar särskilda boenden för trakasserade asylsökande kristna.
Mikael Ribbenvik säger absolut nej.

Mikael Ribbenvik 9.4 2016Mikael Ribbenviks inställning är ungefär att:

Vi kan inte ha separata boenden för människor på grund av att de har olika religion, vi separerar inte människor på det sättet i Sverige.

Han tror att den svenska ”värdegrunden” och det eviga tutandet om ”alla människors lika värde” är något heligt och oomkullrunkeligt. Så inte ens när kristna hotas som de två kvinnorna gav en glimt av i programmet, vill man rucka på dessa heliga svenska principer. Ens om det innebär stort lidande och även livsfara för – i detta fall – kristna som flytt hit. För det är ju, enligt Ribbenviks och många andra svenskars syn, diskriminering. Och diskriminering är bland det värsta man kan bli anklagad för att medverka till, därför får de kristna hellre fara illa än att man låter dem bo tryggt.

Nuri Kino på KocksgatanNuri Kino framhåller däremot att:

Vi måste ha separata boenden för kristna asylsökande eftersom de hotas och trakasseras och även utsätts för våld av islamister på asylboenden i Sverige. Det är inte acceptabelt att de ska tvingas leva i skräck bland de människor de har flytt ifrån.

Hans utgångspunkt är att människors hälsa och liv ska skyddas och vidhåller att separata boenden måste inrättas.

Kommentar: Ribbenvik och andra med hans åsikt ställer ”den svenska värdegrunden” och det ständigt upprepade ”alla människors lika värde” mot Kinos och andras ”människors liv måste skyddas, det går före allt annat”.

Det finns inget som helst ”diskriminerande” eller på annat sätt orätt eller fel i att ha separata boenden för asylsökande som kommer från konfliktområden där en grupp människor flyr från en annan. Det ska vara tydligt och klart att det gäller under asylprocessen, inte när/om man får uppehållstillstånd. Under den nu mycket långa asylprocessen måste man i Sverige (som i andra länder) sätta in skarp samhällslära på alla asylboenden med obligatorisk närvaro. Personer med kunskap och auktoritet måste förmedla det svenska samhällets grundvärderingar och det måste sägas klart och tydligt att den som inte är beredd att omfatta dem inte har i detta land att göra. De kan inte bli en del av landet om de inte inser och tar till sig just det som Ribbenvik och andra framhåller, att alla har rätt att vara sig själva, att vi har religionsfrihet och att alla har rätt till sin tro, att män och kvinnor är jämställda och jämlika, att det är förbjudet att slå sina fruar (!) och sina barn etc, etc, etc.

Men fram till dess att de som söker asyl får beslut om utvisning eller uppehållstillstånd – vilket kan ta långt över ett år – är det inte på något sätt diskriminerande eller ett brott mot ”alla människors lika värde” att förföljda och hotade ges möjlighet till ett tryggt boende.

© denna blogg.

En migga: ”Det rör sig om i runda slängar cirka 80.000 personer som nu väntar i total ovisshet om vad som ska hända med dem.”

En migga rapporterar kort:

profileDet riktigt oroväckande idag är det stora antalet personer som väntar på att bli kallade till asylintervju. Det rör sig om i runda slängar cirka 80.000 personer som just nu väntar i total ovisshet om vad som ska hända med dem. Migrationsverket gör ännu inget för att kalla dem till intervjuer och en ärendebalans av denna storlek kommer verket inte att kunna hantera med nuvarande personalbemanning. Någon rekrytering av personal pågår dock inte.

Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör och operativ chef, skrev ett tackbrev till all personal strax före jul och uttryckte bland annat:

”Vi klarade det omöjliga”.

Men ska sanningen fram så har vi endast klarat av en katastrof från att bli ännu värre.

Jag ser inte med optimism på vad som komma skall…

© denna blogg.

En migga: ”Det är få beslutsfattare som anser att muntliga uppgifter kan göra en asylsökandes identitet sannolik.”

En migga:

profileVi har ett rättsligt ställningstagande från verket självt som säger att en asylsökande kan göra sin identitet sannolik genom muntliga uppgifter. Den har fått massiv kritik från oss som jobbar i verksamheten.

Det är ju bara kända personer som kan göra sin identitet sannolik. Personer som själva kan styrka sin identitet kan också intyga att en annan person är den som den uppger. Det är få beslutsfattare som anser att muntliga uppgifter kan göra en asylsökandes identitet sannolik.

Vi brukar inte sträcka oss längre än till att muntliga uppgifter kan göra hemvisten sannolik. Sen är det tyvärr så att vi har en grupp som inte ens kan göra sin hemvist sannolik och där vi inte har en aning om var de kommer ifrån. Vi kan till exempel ta en person som talar somaliska, men inte vet någonting alls om den plats i Somalia denne påstår sig komma ifrån. Denne person kan ju vara medborgare i vilket land som helst och kan ju redan ha uppehållstillstånd och rentav medborgarskap varsomhelst. Somalierna är ju spridda över hela världen.

Vi kan inte bevilja uppehållstillstånd om personen inte ens gjort sin hemvist sannolik, vilket ju är ett minimikrav (jag erkänner dock att vi här är generösare än lagstiftaren tänkt, men vi måste vara lita pragmatiska) och vi kan inte utvisa. För att kunna utvisa någon krävs nämligen att vi anger vilket land personen ska utvisas till. Ack, ja…

Har inte själv sett Migrationsverkets operative chef Mikael Ribbenvik och generaldirektören Anders Danielsson i Almedalen. Alla ska ju vara där. Om de gör nytta eller ej vet jag inte. De har ju i och för sig rätt i att allmänheten har dåliga kunskaper om hela “asyleriet”, men det är väl inte så många från “allmänheten” i Almedalen…

För övrigt så finns det på Migrationsverket – liksom på de flesta myndigheter – en oherrans massa människor som inte tillför någonting. Nu rekryteras det hos oss chefer på längden och tvären och med dem ökar administrationen. De ska följa upp och kontrollera till förbannelse, men vi behöver fler som avgör ärenden. Inte fler räknenissar.

© denna blogg.

”Upp till 105.000 asylsökande under 2015, det är i storleksordningen en stad som Helsingborg.”

MIG logoMigrationsverket räknar med 16 000 fler asylsökande 2015, upp till 105.000. I år beräknas antalet bli upp till 94.000.

En vän skrev på Facebook:

Upp till 105.000 asylsökande under 2015. 105.000 personer, det är i storleksordningen en stad som Helsingborg (97.000 invånare).

Hur är det tänkt att det ska fungera? Rent logistiskt och socioekonomiskt? Det blir till att inte bara öppna våra hjärtan utan även plånböcker. Hur kommer bostadsmarknaden att påverkas? De ungdomar som vill flytta hemifrån kan nog glömma det under överskådlig tid. Arbetsmarknaden, hur ska den anpassas? Hur kan man tro att detta inte kommer att explodera på ett eller annat sätt?

Jag lade till:

Plus anhöriga. Plus anhöriga till de upp till 94.000 som kommer i år (alla får givetvis inte PUT, men de som får det kommer ju också att hämta hit sina familjer). Plus alla som har kommit och som fått PUT de senaste fyra, fem, sex, tio åren åren och deras anhöriga. Plus alla som stannar här illegalt.

Så här säger Migrationsverkets ställföreträdande generaldirektör Mikael Ribbenvik till Svenska Dagbladet:

mikael-ribbenvikAllt fler asylsökande tros fastna i Migrationsverkets tillfälliga boende eftersom det saknas bostäder.

Många kommuner vill inte att vi ska etablera asylboende i deras kommun och det finns en ojämn fördelning i landet. En ytterligare utmaning är att det inte finns bostäder för de som har fått uppehållstillstånd. Just nu huserar (han torde mena ”hyser”) vi över 10.000 människor med uppehållstillstånd i vårt asylansökningssystem. Enligt vår prognos riskerar den siffran stiga till 20.000 om ingenting görs.

Kommentar: Det är katastrofalt, rent förödande för alla som bor i Sverige och för landets framtid med de här enorma mängderna asylsökande, vilka vi till mycket stor del (85 procent saknar passhandlingar) inte vet något alls om, inte ens varför de är här. Räcker det inte med minst 186 utanförskapsområden och 55 ”no go”-zoner och skottlossningar och våldsamheter varenda dag? Ska Sverige öka på oroligheterna och motsättningarna ytterligare med massor av helt okända människor? Som dessutom också ska försörjas under oöverskådlig tid samt behöver bostäder, skolgång, sjukvård etc.

Förstår inte svenskarna vad som sker? Inser de inte vidden av hur det redan ser ut i deras land och hur det kommer att bara bli sämre och värre på precis alla samhällsområden? OBS! Det är ingen utopi utan absolut ofrånkomligt att allt, hela landet, dess fundament förändras. Ett folk i ett fritt och demokratiskt land har rätt att få alla fakta och sedan folkomrösta om hur de vill att mottagningen av faktiskt och bevisat skyddsbehövande ska ske i framtiden. Tyvärr är Sverige inte ett sådant land, därför vet inte folket hur det ser ut – om de inte har oturen att bo i utanförskapsområden eller ”no go”-zoner. Medierna bär en mycket stor skuld till okunskapen och att folket förts bakom ljuset i åratal.

Folket borde börja vakna. Deras riksdag och regering gör det inte.

Läsning, förutom vad som länkas till ovan i texten:

Prot. 1989/90:46 14 december 1989. Bland annat:
Statsrådet Maj-Lis Lööw (S) när ca 29.000 beräknades söka asyl i Sverige under 1989, mot drygt 19.000 under 1988:

Riksdagens protokoll 1989 90 46Vi har nu nått gränsen för vad vi klarar av. Skall vi framöver på ett bra sätt bereda en fristad åt dem som behöver den allra mest, måste vi i dag inskränka möjligheterna för andra att få uppehållstillstånd i Sverige. Jag vill för säkerhets skull än en gång understryka att asyl kommer att ges till dem som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention och till dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov.

Sverige beviljade förra året asyl åt en person per 360 invånare – 19 juni 2014:

Tyskland har 2013 beviljat asyl åt en person per 3.144 invånare.
Sverige har 2013 beviljat asyl åt en person per 360 invånare.

Betänk även detta, som Ivar Arpi skriver på Twitter den 4 november:

Ivar Arpi på Twitter om nya prognosen© denna blogg

Det är något som är mycket allvarligt fel

Skärmavbild 2014-09-02 kl. 14.27.32Klicka på bilden för att se den i större format. tabellen till vänster. Tabellen kommer från SVT:s sajt om att i Sverige är det lönsamt att driva tillfälliga asylboenden.

Efter våra besök på Blinkarps asylboende i Röstånga i Svalövs kommun (rapporterna därifrån bör läsas först), blir det direkt anstötligt och ytterst osmakligt och känns/är på alla sätt fel att Attendo, som driver just det boendet, fått det högsta beloppet utbetalt under 2013: 62,8 miljoner kronor. God tvåa är Bert Karlssons företag Jokarjo som kammade in 50,5 miljoner kronor. Uppgifter om rörelsemarginal saknas, varför det inte går att utläsa något annat än just hur mycket skattemedel dessa två största företag har fått för att driva sina asylboenden.

mikael-ribbenvik

Mikael Ribbenvik

Migrationsverket säger sig vara bakbundna. Verkets operative chef Mikael Ribbenvik säger att 350 kronor per person och dygn är taket på den summa som företagen kan fakturera Migrationsverket och att lagen om offentlig upphandling styr vilka Migrationsverket ska anlita och att några överväganden utanför lagstiftningen kan verket inte göra.

SVT anger att:

Men trots taket så kan företagen ändå göra så stora vinster att varannan skattekrona kan gå till något annat. Migrationsverket säger sig titta på andra lösningar men i dagsläget är det så här det ser ut.

Ur Migrationsverkets anbudsinstruktioner:

Men vad Migrationsverkets operative chef inte säger (se ca 1.48 min in i inslaget) är, att en tuff förhandlare – och det måste man vara när man handskas med skattebetalarnas pengar! – hade kunnat och sänka takpriserna eftersom det uppenbarligen och bevisligen går att driva asylboenden för hälften av vad vi skattebetalare nu betalar! Om varannan skattekrona blir till vinst för företagen så är det ju ett solklart och rejält överpris som Migrationsverket betalar och vinsten – eftersom den utgörs av skattepengar – blir klart oskälig.

Attendo logotypeAtt med sådana enorma vinster inte kunna se till att de människor som hyses på dessa boenden har det åtminstone drägligt (vilket de säkert har på många ställen men långt ifrån på alla) är inte acceptabelt. Sanktioner mot dem som hanterar sitt uppdrag så illa som Attendo i bland annat Blinkarp (skräckrapporter har också kommit från andra ställen…) måste kunna utdömas. Rejäla viten om de inte håller överenskommen standard, till exempel.Ur MIGs anbudskriterier om 200 kr dag oerson

En annan sak är att Sverige inte har råd och inte heller möjlighet att ta emot denna enorma massa av asylsökande, som i detta lilla land i faktiska tal överstiger antalet som tas emot i Tyskland, som har en åtta gånger så stor befolkning. Det handlar inte om stängda hjärtan, tvärtom. Svenskarnas hjärtan har alltid varit – och är fortfarande – öppna för flyktingar. Men inte för asylbedragare, inte för personer som ska återsändas till andra EU-länder i enlighet med de så viktiga konventioner som alltid åberopas (i detta fall Dublin-förordningen), inte för personer utan asyl- och skyddsskäl som biter sig fast i landet och stannar här illegalt.

Slutreflektion, apropå det där med ”öppna hjärtan”

Det blev nästan lite komiskt att höra statsminister Fredrik Reinfeldt i sitt tal göra allt för att undvika orden 1) ”massinvandring” (för det hederliga svenska ordet har ju använts av SD och då är det enligt statsministern kontaminerat och obrukbart) och ”volymer” (för det skällde han ju ut sin migrationsminister, så det kan han inte heller använda). Han sa:

När stora tal, många människor flyr på kort tid…

För det första kan ”stora tal” inte fly. För de andra så är det faktiskt fråga om massinvandring och stora volymer när antalet hitkommande asylsökande ju de facto är större än i något annat land i EU, inklusive stora Tyskland!

Slutord i form av fyra meningar som kommer för mig:

•   Människor ska behandlas som människor oavsett varför de är här och hur de har kommit hit.
•   Skattemedel ska användas med måttfullhet och försiktighet i enlighet med vad Gustav Möller, en gång i tiden socialdemokratisk socialminister, sägs ha uttryckt: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.”
•   Girighet är av ondo.
•   Huvudet har vi fått för något annat än att sätta hatten på.

@ denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

En f.d. migga: ”Vi måste sluta att reagera med ryggmärgen och stänga av allt förnuft bara vi hör ordet ”heder”!”

En f.d. migga skriver, apropå den stora mediala uppmärksamheten kring den familj med fyra söner, som bland annat varit omtalad i en hel timmes program i Uppdrag granskning den 16 oktober och även i SVT Debatt den 17 oktober:

profileJag har en kollega med arabiskt ursprung och hon säger att varje gång en tjänsteman på en svensk myndighet ser eller hör ordet ”heder” så blir denne väldigt nervös. Vår kunskap om just s.k. ”hederskulturer” och hur dessa fungerar är nämligen väldigt begränsad, för att inte säga obefintlig. Som regel är det så att den ”kunskap” vi har om ”hederskulturer” är det som vi har matats med av media…

Jag säger inte att det inte finns ett hederstänkande och att många hemska brott har begåtts på grund av detta tänkande. Men eftersom vår kunskap är så dålig så vet vi inte vad vi ska fråga, eller vad vi ska be den sökande berätta. Om man dessutom blir väldigt nervös och orolig för att man är rädd för att göra fel, och därmed kanske kränka någon, så släpper man igenom vad som helst bara ordet ”heder” nämns. Att påstå att begreppet används felaktigt, ja rent av som lögn, är inte rasistiskt eller något annat. Det borde faktiskt krävas att alla vi som arbetar inom statsförvaltningen och kan tänkas komma att stöta på det ska få ordentlig utbildning i vad detta begrepp verkligen innebär.

Vi måste sluta att reagera med ryggmärgen och stänga av allt förnuft bara vi hör ordet ”heder”!

Vad gäller familjen som får så mycket utrymme i medierna, så kommer de nu givetvis att få PUT. Av nervösa tjänstemän. Därefter kommer maken att söka uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin fru och sina barn, eftersom han har insett att han har varit dum och ju egentligen älskar sina barn och sin fru. Och frun älskar naturligtvis honom. Och barnen saknar ju sin pappa jättemycket. Dessutom skulle släktens heder återupprättas om de nu började att leva ihop igen. Och så han får också PUT.

Har jag sett det förr? Ja.

Kommentar: Svenska medier vet bäst. Miggornas rapporter, deras kunskaper och insikter ska man inte bry sig om för de är onda, elaka och hittar på (av någon anledning som ingen vet, men ändå). Troligen är de också rasister, främlingsfientliga och islamofober. Det är man mer eller mindre som en självklarhet om man jobbar på Migrationsverket, enligt svenska mediers fastcementerade åsikt. Det är de svenska, kunniga och godhjärtade journalisterna (och givetvis de svenska, kunniga och godhjärtade hjälparna) som känner till verkligheten och som kan bedöma vad asylsökande (utan asylskäl) berättar!

Notera att jag inte drar alla journalister över en kam (som många – de flesta? – journalister gör med miggorna…), utan vet att det finns sanningssökande och hederliga mediemänniskor därute. Men de arbetar i ett medieklimat där det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt om de vill behålla sina jobb, att försöka nyansera något som har med asyl, migration, integration att göra. Dem är det synd om, för de hindras från att göra ett gott och hederligt journalistiskt arbete.

Fundering: När får vi se de goda, kunniga svenska journalisterna ta en ordentlig titt på hur en ensam, sjuk kvinna klarar att resa i bil i två veckor med fyra barn från Ingusjien till Sverige? En hedersförtryckt, misshandlad, utfattig kvinna med svag psykisk hälsa – hur orkade hon och hur fick hon ihop pengar till falska handlingar (Vem tillverkade dem och vad kostade de?) och till resan som måste ha kostat en smärre förmögenhet för henne själv och fyra pojkar (Vad kostade den?). Och tror man verkligen att hon skulle ha klarat att ta sig hit om miggans scenario ovan inte var realistiskt? Dvs skulle en hedersförtryckt mor med fyra söner verkligen ha kunnat lämna Ingusjien och resa hela vägen till Sverige utan stöd från sin släkt och – troligtvis – från sin make? Det berättades ju i Uppdrag granskning om hur totalt förtryckta kvinnor är i Ingusjien, och när svenska medier visar något så är det ju sant.  Men varför undrar reportrarna inte över hur återresan till Sverige var möjlig och redovisar inga detaljer kring den?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

En migga: ”Hur lojala vi miggor än är, och hur mycket vi än brinner för vårt uppdrag, så kommer vi inte att kunna fixa detta under nuvarande förutsättningar.”

En migga om den ytterst pressade situationen på Migrationsverket:

profileDet är anställningsstopp på Migrationsverket eftersom pengarna är slut. I en intervju i SR den 26 september blev Mikael Ribbenvik , operativ chef på Migrationsverket, tillfrågad om hur verket ska kunna hantera den enorma inströmningen av asylsökande som nu sker. Han menade att läget är under kontroll. Men vi, som faktiskt jobbar med detta, inser ju att vi inte kommer att uppfylla målen och att väntetiden från ansökan till beslut kommer att öka mer och mer vilket i sin tur ställer allt högre krav för mottagningsenheterna att skaka fram nya bostäder, allteftersom nya sökande strömmar in medan de tidigare sökande blir kvar kvar i asylsystemet och i asylbostäderna under allt längre tid.

Hur lojala vi miggor än är, och hur mycket vi än brinner för vårt uppdrag, så kommer vi inte att kunna fixa detta under nuvarande förutsättningar.

Alla planerade utbildningsinsatser för personalen har dragits in, på grund av att personalen behövs i verksamheten. Detta är i och för sig ingen större förlust med tanke på att utbildningarna under senare år mest handlat om LEAN och liknande. Vad jag däremot undrar över är vad som nu kommer att hända med ”LEAN- navigatörerna” och övrig personal på verkets ”LEAN-Center”, eller med dem som har lämnat sin verksamhet på golvet för heltidsuppdrag i grupper såsom ‘‘Bra ska bli bättre!”, ”Den lärande organisationen”  osv.

Nu när anställda inte längre kan få utbildning i LEAN och annat av alla dessa experter, ja då finns det väl knappast någon anledning att ha dessa experter kvar… Vore det inte bättre att anställda från expertgrupperna återgick till sina tidigare jobb, för att förstärka asylprövningen, särskilt då den, på grund av anställningsstopp, inte kan förstärkas genom nyanställningar?

GDs omvärldsanalytiker kunde också återgå till sina tidigare arbeten inom, eller utanför, verket. Deras analyser har inte varit vatten värda. Som ett exempel kan nämnas att i somras kom analytikerna fram till att en drastisk minskning av asylansökningar var att vänta på grund av att Grekland hade skärpt sin gränsbevakning. I all hast övertalades en hel del asylpersonal att övergå till området Besök och Bosättning, eftersom belastningen där var så stor – cirka 80.000 oavgjorda ansökningar i balans. Det är trots allt bättre att byta avdelning än att bli utan jobb. Men redan innan detta hann bli verklighet kom ledningen fram till att asylpersonalen nog behövdes på området Asyl ändå, eftersom alltfler asylsökande strömmade in, vecka efter vecka och helt stick i stäv med verkets omvärldsanalys.

PS. Att som i intervjun i SR med Ribbenvik insinuera att verket nästan är ansvarigt för att två syrier dog och resten fängslades i Egypten – de hade ju hört att man får PUT i Sverige och därför hade de gett sig ut på en vansklig färd i ett smugglarfartyg som besköts av egyptisk gräspolis – det är riktigt långsökt, för att inte säga oförskämt!

Kommentar: Mycket av det som rapporteras inifrån Migrationsverket är ofattbart för många – för allt fler. Dock verkar det inte bekomma dem, som är skyldiga att se till att samhället och statens myndigheter fungerar.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

I Studio Ett i Sveriges Radio…

studio-ett… nämndes en del av vad jag skrivit i en bloggning idag: Hungerstrejkerna kan komma att sprida sig. Från ca 07:15 sades följande mellan programledaren och Migrationsverkets operative chef, Mikael Ribbenvik:

Programledaren: ”Flyktingdebattören Merit Wager säger på sin blogg att hon ser en risk att  de här hungerstrejkerna skulle kunna sprida sig och menar att myndigheterna bör skilja de här personerna åt och verkställa utvisningarna fort och och så, för att förhindra en sådan utveckling. Vad säger du om det?”
Ribbenvik: ”Nja. Det finns många åsikter i den här frågan. För det första måste man ju veta hur en myndighet fungerar får – och inte får – agera. Vi kan inte gå ut på stan och separera folk eller säga var de får vara och inte får vara. Det har vi inget mandat att göra.
Programledaren: ”Det är Polisens sak, i så fall?”
Ribbenvik: ”Det är Polisen, ja…”
Programledaren: ”Och vad de gör och inte gör, det kan inte ni påverka?”
Ribbenvik: ”Nej. Vi fattar beslut i migrationsärenden.”

Jag har inte skrivit något om att Migrationsverket ska ”separera folk eller säga var de får vara och inte får vara”! Jag har skrivit så här:

Den myndighet som ”äger” ärendena bör ta sitt ansvar och göra vad den kan för att de här unga männen och kvinnan/kvinnorna skiljs åt så att grupptrycket inte gör att de fortsätter sin fruktlösa och hälsovådliga hungerstrejk.

Detta har Polisen möjlighet och rätt att göra. När det gäller dem som har lagakraftvunna beslut och uppenbart motsätter sig att lämna landet så kan de, enligt utlänningslagen, tas i förvar i väntan på att arrangemangen kring utvisningarna blir klara. Polisen kan också anse att en lång demonstration utanför ett myndighetskontor stör den allmänna ordningen och välja att skingra dem som valt att mer eller mindre slå läger där. Genom någon – eller båda – åtgärderna splittras gruppen och de, som eventuellt känner sig pressade att delta (vilket också antyddes som en möjlighet i samtalet i Studio Ett) i hungerstrejken, kan avsluta den.

Till slut kan nämnas att det som Migrationsverkets operative chef, Mikael Ribbenvik tydligt uttalade i Studio Ett-inslaget, ca 05:20 in i inslaget, är viktigt att höra och ta till sig:

Först och främst så måste man ju konstatera att man har ett ansvar själv.

Och ca 5:36 in i inslaget:

mikael-ribbenvikJag tror att alla förstår att varken Migrationsverket eller någon annan myndighet kan särbehandla den som protesterar hårdast. Vi kan inte ge uppehållstillstånd för att man protesterar på det här sättet.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!