Tidigare läkare inom barnmedicin: ”Det är ju helt enkelt så att det inte finns några som helst ‘sanna’ mätmetoder som kan ange en persons exakta ålder.”

Artikeln Hur många ensamkommande barn är vuxna? var vid detta inläggs skrivande mest läst och mest delad på Svenska Dagbladets sajt.

Jag skrev mitt förra inlägg – En migga: ”Handledsröntgen visade att den sökande var minst 19,9 år gammal.” – med anledning av den artikel som var publicerad samma dag i Svenska Dagbladet: Hur många ensamkommande barn är vuxna?

Åtta timmar senare har en storm av mejl landat i e-postkorgen (skickade via kontaktformuläret under Info). en hel del har tweets har rört artikeln och den har förstås också kommenterats på Facebook. Bland mejlen fanns ett från en man som for ut ganska rejält mot mig och som också slängde in de vanliga triggerorden som man numera bara blir trött på. Ävenså sades jag sakna empati och inte bry mig om barn. Efter en intensiv korrespondens fram och tillbaka där jag bland annat sa att man inte kan kasta ur sig vad som hest utan täckning, verkade det dock som om vederbörande insåg att han inte kunde sitta och pådyvla mig en massa epitet som inte alls stämmer. Vi skildes åt i en någotsånär lugn ton och det kändes bra.

En legitimerad läkare, tidigare överläkare inom barnmedicin med tillväxt som subspecialitet (så presenterade hon sig – som hade många synpunkter och en klar åsikt och näpste mig rätt skarpt, skrev, när jag tackade för feed back och sa att jag skulle lägga ut hennes synpunkter på bloggen:

Att vara på din blogg intresserar mig ringa.

Hon var intresserad av att skriva till mig och uttrycka sina åsikter, men inte av att även andra skulle få ta del av vad hon hade att säga, vilket är lite märkligt.

Läkaren har inte skrivit till mig anonymt (det hade ju varit konstigt), men eftersom hon säger att hon inte är intresserad av att ”vara på min blogg” så skriver jag, efter visst funderande eftersom en del läsare blir provocerade av ”anonyma källor”, inte ut hennes namn. Däremot kan jag utan vidare delge mina bloggläsare vad en överläkare inom barnmedicin med tillväxt som subspecialitet har att säga efter att ha läst min text i Svenska Dagbladet. Bland annat:

Din inlaga förvånar mig något mot bakgrund av den ordväxling på ”Brännpunkt” som fördes i våras om jag inte minns fel.

Kommentar: Nu är det ju inte så att jag har skrivit min artikel i tidningen med tanke på någon ordväxling på Brännpunkt i våras, som jag inte ens har någon aning om vad den handlar om. Det här blev helt obegripligt för mig

Vidare:

Det finns vissa mätmetoder som tagits fram i enstaka populationer (Norden, Tyskland) endast för att avgöra om en persons ”tillväxt”  inom populationen  motsvarar den förväntade. Dessa mätmetoder kan absolut inte användas ens i Norden eller Tyskland för att bestämma individens  ålder! Man kan inte ens använda dessa kurvor för att bedöma om en individ från annat område på jorden uppvisar förväntad  tillväxt under barndomsåren.

Således blir sanningen den att både Finland och Danmark är ute i ogjort väder med sina bedömningar.

Kommentar: Jaha, så då är Finland och Danmark (hur det är med Norge är oklart) inkompetensförklarade, trots att det enda landet av de fyra nordiska länderna som inte klarar att hantera åldersbedömningar av ”ensamkommande barn” är den humanitära stormakten Sverige…

Märkligast är att denna tidigare överläkare skriver:

Det är ju helt enkelt så att det inte finns några som helst ”sanna” mätmetoder som kan ange en persons exakta ålder.

Kommentar: Bekymrad undrar jag var har hon fått det ifrån att någon skulle ha påstått att det finns metoder som kan mäta personers ”exakta ålder”? Jag har då aldrig någonsin hört någon enda person påstå det, inte ens den mest okunniga.

Hur som helst kan man konstatera att:

Hittills i år – t.o.m. den 30 september – har det till Sverige kommit 5.000 asylsökande som säger sig vara ensamkommande barn med asylskäl.

Till Norge har det kommit 880 under samma tid. Till Danmark (t.o.m. 31 augusti) 426 och till Finland (t.o.m. 31 augusti) 120 påstått eller faktiskt ensamkommande minderåriga.

Någon (annan än jag och en handfull till) borde väl börja undra lite över varför det  kommer 5000 ”barn” till Sverige och inte ens 1000 till något annat nordiskt land. Kan detta ha något med saken att göra:

Om man är ett asylsökande barn så prövas man som barn (fortfarande måste man förstås  ha asylskäl, bara det faktum att någon är under 18 år är inte detsamma som automatiskt uppehållstillstånd) i Norge, Danmark och Finland, men inte om man är vuxen.

Om man är vuxen och påstår sig vara barn så prövas man som barn i princip hur gammal man än är. I Sverige.

Jag hoppas att dessa viktiga frågor kan diskuteras lugnt och sansat och utan invektiv, osanna och okunniga påståenden och påhitt gripna ur luften. Frågorna är för viktiga för det.

Här finns en del texter av miggor och andra som tar upp olika aspekter av ”ensamkommande barn”, alltså faktiskt och påstått minderåriga asylsökande:

Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012

Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 19 maj 2013

En migga: ”116 av 134 påstått minderåriga bedömdes inte vara minderåriga.” – 9 oktober 2013

En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

Varför anmäls inte åldersbedrägerier bland påstått minderåriga asylsökande? – 2 december 2013

En migga: ”Om Nederländerna får sin vilja fram, leder det givetvis till att minderåriga och påstått minderåriga kan åka runt hela Europa och få avslag i varje land, eller att de kan åka till flera länder och få PUT i varje land. ” – 14 januari 2014

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!” – 30 mars 2014

En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till originalinlägget på bloggen.

 

 

En migga: ”Inte heller flydde han till Sverige utan han reste hit legalt efter att det första asyllandet beviljat honom både uppehållstillstånd och främlingspass!”

Ur ett inslag i Sveriges Radio – Flyktingbarn kan få söka asyl i senaste landet:

Generaladvokaten i EU-domstolen menar att det strider mot ”barnets bästa” att skicka tillbaka ensamkommande flyktingbarn till det första landet de anländer till. Han anser att det istället ska vara landet dit barnet senast kommit som ska pröva asylansökan.

Förslaget från generaladvokaten Pedro Cruz Villalón i EU-domstolen skulle innebära att hundratals ensamkommande flyktingbarn får stanna i Sverige och få sin ansökan prövad här. På Migrationsverket ser man med oro på ett sådant domslut.

– Vi ifrågasätter om det nödvändigtvis är barnets bästa att få sin ansökan prövad i det senaste landet. Det kan leda till att barnen uppmuntras åka från ena landet till det andra. Det kan vara till nackdel för barnet bästa att fatta det här beslutet, säger Therese Lindström, chef för Dublinenheten.

En migga skriver om inslaget:

Just nu lyssnar jag på ett inslag i Sveriges Radio angående ett förslag om att ensamkommande ungdomars asylskäl ska inte prövas i det första asyllandet, utan i det sista. Men hur kan man veta vilket asylland som kommer att bli det sista?

Jag undrar vilka fall har man tänkt ska omfattas av detta förslag. Bara de som ansökt om asyl, eller lämnat fingeravtryck i ett EU-land och sedan dragit vidare till ett annat EU-land? Eller även de som faktiskt beviljats asyl i det första asyllandet men som sedan rest till ett annat EU-land för att lämna in en asylansökan även där.  Asylsökande med uppehållstillstånd  i ett annat EU-land omfattas också av Dublinförordningen (förutom de som beviljats flyktingstatus i det första asyllandet).

Samma migga berättar också:

För en tid sedan träffade jag en ung man. Han kom till Sverige för drygt ett år sedan. Han påstod att han var 17 år och kom direkt från sitt hemland utanför EU och sökte asyl. Eftersom han hade lämnat fingeravtryck i ett annat EU-land så avvisades hans ansökan och han skulle överföras till det land där han först lämnat fingeravtryck i enlighet med Dublinförordningen.

Den unge mannen hävdade  att han enbart lämnat sina fingeravtryck i det andra EU-landet, att han inte ens fått ansöka om asyl där utan i stället blivit inlåst i ett fängelse som han efter åtta månader lyckades rymma ifrån och att han därefter lyckades fly till Sverige. Migrationsverket fattade beslut om att – enligt gällande lagar och regler – överföra honom till det första asyllandet, där han hade daktats (=lämnat fingeravtryck), och det landet accepterade att ta emot honom. Efter detta beslut gick han under jorden i Sverige och dök inte upp igen förrän ett år senare, när det första asyllandet inte längre ville ta emot honom. Nu skulle hans asylskäl prövas av Sverige, precis som han hade velat.

Jag fick honom på mitt bord, eftersom han enligt sina egna åldersuppgifter nu var vuxen. Under vårt samtal frågade jag honom om han kunde ge mig sitt medgivande att kontakta myndigheterna i det första asyllandet för att få information om hans ärende: Varför han inte fått ansöka om asyl, varför han hade satts i ett fängelse som han måste rymma ifrån trots att han dessutom var minderårig etc. Han gav mig inte sitt medgivande. När hans biträde frågade varför, berättade han helt plötsligt att han i det första asyllandet sagt att han var vuxen, att han hade fått ansöka om asyl där, att han inte hade suttit i något fängelse men att han tyckte att flyktingförläggningen där han fick bo var som ett fängelse. Inte heller flydde han till Sverige utan han reste hit legalt efter att det första asyllandet beviljat honom både uppehållstillstånd och främlingspass!

På frågan varför han låtsades vara minderårig när han kom till Sverige (och varför han sökte asyl i Sverige när han redan hade fått asyl i ett annat land) men inte när han kom till det första asyllandet ville han inte svara, och på frågan om varför han inte stannade i det första asyllandet där han redan ju hade fått tillstånd som alternativt skyddsbehövande, var svaret att så fort man får tillstånd i det landet så måste man lämna förläggningen och då måste man klara sig själv. Man måste försörja sig själv, det finns inga jobb eller bostäder och man får inte hämta dit sin fru om man inte har jobb och bostad…

Kommentar: Överflödig. Utom att det är svårt att förstå varför Sveriges Radio envisas med att kalla minderåriga – och påstått minderåriga – ensamkommande asylsökande för ”flyktingbarn”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.