• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2021
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Sverige – landet där det är nästan riskfritt att sexuellt ofreda och trakassera flickor och kvinnor?

Sexuellt ofredande:

Vad är sexuellt ofredande

Om sexuellt tvång, våldtäkt m.m. kan man läsa i Brottsbalken (1962:700), 6 kap Sexualbrott.

Detta utdrag ur Polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder den 16 maj 2016 bådar inte alls gott för flickor och kvinnor i Sverige:

19 anmälningar 2015

När ska vågen – tsunamin – av sexuella ofredanden, tafsanden, trakasserier och våldtäkter som har”drabbat” Sverige under senare år anses utgöra en epidemi? Den riskerar att skapa en farlig och bestående förändring av Sverige, landet där kvinnor trodde sig ha uppnått jämställdhet och frihet.

När ska alla dessa sexuella ofredanden, tafsanden, trakasserier och våldtäkter mot unga flickor och kvinnor anses tillräckligt allvarliga för att man ska anse att de måste stoppas? Eller är det något svenska flickor och kvinnor ska tvingas acceptera? Varför, i så fall? Och vad hände med ”värdegrunden”? Vad hände med ”alla människors lika värde?

När – om någonsin? – ska kraftfulla åtgärder sättas in för att förhindra dessa vidriga, sjuka och frihetsbegränsande brott? Bland annat enligt polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder den 16 maj 2016 begås sexualbrott ofta av hitkomna påstått och faktiskt minderåriga asylsökande. När ska asylsökande och – invandrade ”ensamkommande barn” som begår sexualbrott och inte sällan saknar asylskäl (och inte heller visar handlingar som styrker vilka de är och hur gamla de är) börja gripas, ställas inför rätta, bestraffas och utvisas? Som det ser ut idag signalerar samhället ju faktiskt att det går bra att skända, kränka, förnedra och skada svenska flickor och kvinnor, risken att åka fast är minimal. Och skulle man åka fast så verkar det vara samhällstjänst, skyddstillsyn eller ”ungdomsvård” i några månader som gäller. No big deal.

Utvisning av ”barn” som är sexualbrottslingar påstås ofta inte kunna ske eftersom dessa ”barn” oftast de är helt ensamma i världen, alla deras släktingar är döda och ingen kan ”ta hand om dem” i hemlandet…  Att sexualbrottslingar – oavsett om de är 16, 17 år gamla eller äldre – beviljas uppehållstillstånd och att skattebetalarna, inkl de trakasserade, ofredade och våldtagna och deras familjer, tvingas försörja dem och bekosta utbildning här, strider mot de flestas rättsmedvetande.

I Polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder beskrivs uppdraget så här:

Regionpolischefen i Stockholm uppdrag

I rapporten anges kort att i Tyskland, Frankrike, Norge och Finland beskrevs de flesta misstänkta som ”utländska män som agerade i grupp.” Att det framkommit att så varit fallet också i Sverige (Kungsträdgården, Kalmar) nämns också:

Polisrapport Lägesbild över sexuella ofredanden 16.5 2016Ett fåtal misstänkta gärningsmän har identifierats. De som har identifierats är medborgare i Afghanistan, Eritrea och Somalia.

De flesta sexualbrotten under 2015 har begåtts mot flickor under 15 år (60 procent). Det yngsta offret var sex år gammalt.

Exempel på ofredanden ges också:

Vid ett överfall mot en flicka i en park ledde ett sexuellt ofredande till en fullbordad våldtäkt av flera killar i grupp. De hade tidigare varit på samma fest och såg henne lämna stället.
———–
Vid ett överfall mot en 12-årig flicka uppgavs följande signalement; ” fyra män i 20-25 års ålder som såg ut att vara araber och talade utländska, möjligen arabiska dem emellan”. En förbipasserande ung man gick emellan och blev misshandlad.

polisenNär man läser Polisens uppräkning av var flickor och kvinnor (och i vissa fall även pojkar) tafsas på, ofredas, trakasseras och även våldtas så står det klart att det knappt finns en enda plats där flickor och kvinnor inte blir antastade. Alla tänkbara platser där de varit vana att kunna vistas fritt och utan rädsla finns uppräknade som ställen där sexualbrott av olika variationer förekommer. Notera det märkliga, att i den här rapporten ”är det miljöerna där brotten begås, inte vilka som begår brotten, som kartläggs” (även om det inte helt går att undvika att nämna vilka förövarna är). Det står alltså klart att det inte finns ett enda ställe, inte en enda plats annat än i hemmet bakom låsta dörrar, där flickor och kvinnor inte riskerar att bli ofredade och trakasserade. Ur Polisens rapport:

Övergrepp där grupper av pojkar och män i åldrarna 14-16 och 25-30 omringat och ofredat unga flickor, skett på gator, vägar, cykelvägar och promenadstråk. I parker, lekplatser, i skogspartier och på parkeringsplatser. Sexuella ofredanden och trakasserier har även begåtts på allmänna transportmedel och hållplatser, caféer, restauranger, nöjesställen, festivaler. Och på badanläggningar, där Polisen anger att det i 80 procent av fallen rörde sig om gärningsmän av uppgiven eller fastställd utländsk härkomst. De flesta saknade svenskt personnummer och av anmälningarna framgick det att de var ”asylsökande pojkar”.

Vidare begicks sexuella övergrepp och ofredanden i butiker, varuhus och närliggande platser samt på skolor, fritidsoch idrottsanläggningar. Och i portar, trappuppgångar, hissar och på vårdinrättningar.

Uppdraget från Rikspolischefen till Polisens Nationella Operativa Avdelning var således att kartlägga var brotten begås ”för att polisen, direkt och indirekt, ska kunna medverka till att förebygga brott”. Men det borde vara självklart att det också behövs en lika noggrann och genomlysande kartläggning av vilka det är som utför dåden; hur ska man annars ”direkt eller indirekt kunna medverka till att förebygga brott”? För offren och för samhället är det förstås också av stor vikt att personer som utför de brottsliga handlingarna grips, döms och bestraffas. Också de som säger sig vara 14-16 år gamla. Oavsett etnicitet och bakgrund.

Alla flickor och kvinnor, systrar, mödrar, döttrar ska kunna fortsätta att leva det fria liv som de kämpat sig till i decennier, utan att behöva ändra klädstil för att det ska vara svårare att våldta dem. Flickor på festivaler berättar att de inte vågar/vill ha sina sommarklänningar på sig utan klär sig i shorts och långbyxor av den anledningen…

Polisens tjafsa inte armbandVad behövs för att armbandsdirektören hos Polisen, Dan Eliasson (och andra) ska förstå det?

Svenska poliser, riksdagsledamöter och ansvariga ministrar bör snarast göra vad de borde ha gjort för länge sedan: åka på studiebesök i Danmark, Norge och Finland och lära sig hur man där behandlar den här typen av förövare. Och någon i så kallad ansvarig ställning borde väl kunna fås att begripa att straffskalorna måste skärpas så att de ligger på åtminstone samma nivåer som i de andra nordiska länderna? I enlighet med orden:

If you are old enough to do the crime,
you are old enough to do the time.

Klicka på text- och bildrutorna för att komma till artiklarna på Dagens Nyheters, Smålandspostens, Aftonbladets och Sveriges Radios sajter. Det här är givetvis bara en liten bråkdel av de texter som skrivits om de sexuella trakasserierna och våldtäkterna som begåtts på festivaler i Sverige under flera år. Också utomlands skrivs det om Sverige och våldtäkterna, det går lätt att googla fram artiklar i många länder, på många språk.

Rättsexpert dömer ut DN 11.1 2016

Misstänkt våldtäkt på festival Smålnadsposten 3.7 2016Över 20 nya fall av ofredanden Aftonbladet 3.7 2016

Skärmavbild 2016-07-03 kl. 08.26.42

En finländare kommenterar: ”För att få förnyat förtroende när det blir val måste politikerna här lyssna på väljarna, inte på en cyklande storsvensk integrationsmissionär.”

Som reaktion på texten Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet! skriver en finländare:

Finlands flagga mörkare blått korsJag tänkte skriva något syrligt om att ”andra länder ska ta ansvar”, men sedan började jag grunna på hur Ullenhag menar att det ska gå till. Vad händer om andra länder inte lyder Ullenhag? Sverige fortsätter att ta emot asylsökande och Ullenhag blir jättejättearg? Like as we would care… För att få förnyat förtroende när det blir val måste politikerna här lyssna på väljarna, inte på en cyklande storsvensk integrationsmissionär.

Jag grunnar verkligen på hur han resonerar. Är det så att han är så frikopplad från väljarna att han tror att det är politikerna som bestämmer sinsemellan? Att han reser till något EU-möte och berättar för ministrar från alla EU-länder att ”this is how we do it in Sweden” och sedan åker alla ministrar peppade hem var och en till sitt och börjar implentera ”the Swedish way”. För att bli utbytta vid nästa val eftersom de inte haft folket med sig? Eller ska politikerna börja lära folket att tycka rätt? Mene ja tiedä (ung ”Tja, vem vet?”). Men patetiskt är det.

© denna blogg.

Den humanitära stormaktens representanter vet alltid bättre än alla andra

regeringskanslietVarför beter sig svenska regeringsrepresentanter som ouppfostrade och arroganta ungar i samröre med andra stater? Inte bara i fallet med de rumänska romerna utan också när Sverige tycker att de ska omvända 27 andra EU-länder att inta samma hållning som Sverige ensamt intar vad gäller PUT åt alla syrier. Och när det gäller den arroganta inställningen mot domen som upphäver EU:s datalagringsdirektiv.

Varför tror svenska ministrar att de har rätt att näpsa och skälla på andra staters ministrar? Varför tror Sverige och svenska ministrar att de alltid har rätt och att de vet bättre än andra EU-länder (när det ofta snarare verkar vara tvärtom)? Det är direkt pinsamt med en minister som ångar av indignation och som inte kan behärska sig gentemot ett annat lands minister, utan obehärskat och som en förorättad tonåring utbrister: ”Jag är väldigt förbannad och besviken på den rumänska regeringen”. (Inslag i SVT)

Det är pinsamt att en minister i ett land som inte har ordning på sina egna utanförskapsområden (som ökat med hundratals procent på 20 år) och har massor av egna, mycket stora och ökande problem, klankar ner och skäller på ett annat land. Som om svenskar hade någon sorts gudagiven rätt att sätta sig till doms över andra!

Det är också pinsamt att den rumänske ministern Eugen Teodorovici, på rumänska ambassadens hemsida, i ett uttalande behöver uttrycka att han är ”djupt bekymrad över den ursinniga position Birgitta Olsson intar” och för hennes ”orättvisa och odiplomatiska inställning” gentemot Rumänien. Man bör nog ha sopat riktigt rent i sitt eget land först innan regeringsmedlemmar börjar ta sig ton mot andra länder.

Ur The statement by the Romanian minister for European Funds, Eugen Teodorovici, concerning the statements of the Swedish minister for European Affairs, Birgitta Olsson:

I am deeply concerned about the “furious“ position recently expressed by the Swedish minister Birgitta Olsson as well as her totally unjust and undiplomatic approach towards Romania.

Och:

However, “the punch in the mouth” which has been thrown to Romania today by the voice of Ms. Birgitta Olsson doesn’t at all take into consideration either the partnership which I believed that we have, or a set of common values and principles and the responsibility of both states to defend the rights of each and every European citizen, inspite of their ethnicity.

När Luther kom till BrysselRedan 1999 skrev Emily von Sydow i sin bok När Luther kom till Bryssel: Sveriges första år i EU (som verkar svår att få tag i idag), om svenskarnas arrogans och överlägsna attityd mot andra, som gjorde dem föga respekterade.

Och – i all sin enkla komplicitet – eller komplicerade enkelhet – visar denna kommunikationsmodell ”the Swedish way” att hur man än vänder och vrider på saker och ting så kvarstår faktum: ”the Swedish way is the best”! Enligt svenskarna själva, alltså.

.

Kommunikationsmodellen

 

Nu går drevet igen, för några ords och tonfalls skull

Sverige är ett mycket märkligt land. På många sätt. Det sätt man hanterar människor på – politiska makthavare men också andra som av någon anledning inte faller mediekåren på läppen – när de inte använder exakt ”rätt” vokabulär och inte beter sig som en luktfri, nästintill omänskligt felfri robot, är ytterst obehagligt. Så som människor jagas är helt osannolikt och saknar motstycke i demokratiska länder. De, som hamnat utanför den mer eller mindre outtalade men ändå i högsta grad existerande ”pk-normen”, drevjagas och får springa som skadskjutna rådjur tills de stupar. Kanske – men bara kanske – klarar de sig om de gör avbön på ”rätt” sätt (enligt medierna), trots att de inte gjort något annat än sagt som det är. Men att ”säga som det är” innebär i Sverige inte detsamma som i andra länder. I Sverige kan några få ord nästan döda en människa; i varje fall döda hans eller hennes karriär och arbetsliv och i vissa fall förstöra hans mentala hälsa.

Nu drevas det riktigt rejält mot migrationsminister Tobias Billström för något som man i andra länder inte ens begriper vad som är ”fel”, vad det är som den svenske ministern sagt och gjort som nu gör att alla medier svallar över. ”Grovt klavertramp”, sade man i TV4 Nyheterna och samma typer av anklagelser hörs och kan läsas i så gott som alla svenska medier just nu. Så vad – exakt vad – är det för fruktansvärda saker migrationsministern har sagt? Ja, enligt den inspelning (lyssna på hela inslaget!) som den intervjuande reportern gjorde av sitt samtal med Billström så föll ministerns ord exakt så här:

Foto: Pawel FlatoIbland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50-60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.

Är man rasistisk, främlingsfientlig, ond och borde fördrivas från samhällsgemenskapen om man helt enkelt står som barnet i H C Andersens saga om kejsarens nya kläder och undrar vad det är man ska ”rasa” över? Är det fel – analogt med att svart = vitt och vitt = svart – att tycka att det är galet att personer som gått igenom en kostsam asylprocess i enlighet med sin rätt att söka asyl, och fått avslag på sin ansökan och ska lämna landet, inte gör det? Är det fel att påstå att medelålders svenska kvinnor (ofta blonda = faktum) är bland dem som av genuin medmänsklighet och i djup tro om att de gör rätt, gömmer personer som inte har rätt att visats här (= faktum)? Eller att många göms av människor som utnyttjar dem (= faktum), men att många också göms av släktingar som inte utnyttjar dem (= faktum)?

Följande berättar författaren Nuri Kino, tidigare också verksam som journalist och mångfaldigt prisbelönt med allt från Guldspaden till Ikarospriset och European Parliament´s Journalist price m.m.:

nuri-kinoHon var en svensk, alkoholiserad, bitter kvinna som skrek glåpord mot alla med mörkt hår. Allt var de mörkhårigas fel. ”Jävla svartskallar, komma hit och …”.

Idag har hon slutat dricka och röka. Hon äter hälsosamt, är till och med ute och går några gånger i veckan. Tillsammans med sina hyresgäster. För i hennes tre rum och kök bor nu några av ”de där svartskallarna”. En ensamstående man bor på hennes köksgolv. En familj med två barn bor i det ena rummet och en annan familj i det andra. Den blonda svenska damen bor i det tredje rummet.

Och hon, en blonda svenska damen, får ungefär 10.000 kronor i hyra varje månad. Hon får hemlagad mat tre gånger om dagen. Och sällskap. Trevligt sådant. I Mellanöstern är man ju uppfostrad att respektera äldre – på ett annat sätt än i Sverige – och man gör ju kher genom att hjälpa henne. Kher, välgörenhet …

En bloggläsare skriver bland annat detta, ett utdrag ur ett längre mejl här, med anledning av den senaste tidens debacle kring REVA, illegala invandrare, migrationsministern etc.:

”Papperslösa flyktingar” (de är ju varken papperslösa eller flyktingar…) är personer som fått avslag på sin asylansökan och vägrar godta beslutet och lever här illegalt. Det finns också andra som lever illegalt i landet: personer som besöker Sverige för att hälsa på släktingar eller för att bedriva kriminalitet, vare sig det gäller att tigga under falska premisser, bedriva brott i form av rån eller ägna sig åt trafficking. Det verkar inte finnas någon balanserad och saklig information någonstans. Jag blir trött. Jag sympatiserar verkligen inte med SD men gissar att de kommer att få väldigt bra resultat i valen 2014. Och den här sortens argumentation har hjälpt till.

framsida_miggorEn läsare av boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt som jag korresponderat med, skriver, med anledning av en fruktansvärt obehaglig bild och text som florerat i sociala medier (som jag inte vill ska synas på min blogg, men som kan ses här):

Undrar om det är möjligt att relativisera Förintelsen på ett mer ointelligent sätt? Men det visar väl bara hur snabbt idioti får grepp om människor som saknar kunskap, kontext och begrepp. Ta del av diskussionen i kommentarerna på bilden. Mycket upplysande (och deprimerande). Och den ene efter den andre borgerliga FB-kontakten jag har delar bilden och tycker den är lysande…

Vad är det för fel på svenskarna? Hur kunde det gå så snabbt, på bara några decennier, att folk tappade både vett och sans? Att så många inte förmår tänka självständigt utan gladeligen hakar på nästan vilka galenskaper som helst? Hur ska vi kunna leva tillsammans och hur ska vi kunna leva i fred i ett land där viljan att ständigt hitta någon att hacka på och ”dreva” mot är så stor och människor är så lättpåverkade?

Jag talade om allt detta med en klok vän som jag hyser stor respekt för. Han sa att han – och många med honom – anser att migrationsministern låtit nedlåtande och att han hade gjort bort sig rejält. Han hade inte så mycket att säga om vad ministern sagt utan mera om hur han sagt det. Vi respekterar att vi tycker olika, jag bemödar mig också om att förstå varför min vän tycker som han gör. Och här ligger kanske kärnan i det hela: att människor måste lära sig att det är okej att tycka olika, måste lära sig att acceptera att människor upplever och ser på saker och ting olika. Att det inte finns någon enda levande människa som kan ”please all”. Att man inte kan hålla på och bli ”kränkt” för allt som inte passar exakt in i ens egen mall eller ens eget synsätt. Och – det är viktigt! – människor måste också, tyvärr, lära sig att det hör livet till att ingen – ingen! – kan undgå att emellanåt faktiskt bli kränkt, men att man inte dör av det.

Om nu ”blodtörstiga” och utmärkelsehungriga journalister lyckas dreva bort Tobias Billström från migrationsministerposten (en man som har stor kunskap på sitt område) och lyckas få honom utbytt mot någon annan (vem har kunskaper för att klara jobbet?), hur länge tror mediemaktmänniskorna då att den personen står pall? Hur snabbt ska de dreva bort honom/henne för några ord eller tonfalls skull? Nu har ju migrationsministern bett om ursäkt (obegripligt varför), vilket kanske tillfredsställer mediemänniskorna och hans politiska motståndare. Operation utslätning, desinficering och dammsugning av minsta tydlig eller för någon enda individ kontroversiell åsikt och därpå följande robotifiering har påbörjats och redan passerat första stadiet. Synd. Många säger ofta lite lättvindigt att: ”Vi har de politiker vi förtjänar”. Nej, så är det inte! Vi har de politiker medierna gör dem till. Jag vill inte att sådana politiker, sådana ministrar ska styra Sverige!

Till slut:

aftonbladetTill Aftonbladet sa en medierådgivare (!) följande, och Aftonbladet publicerade det glatt:

Det här med ”blond och blåögd” är ju rasism.

Nu fattar jag absolut ingenting!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.