En migga: ”Det kommer minst sagt att bli ett jävla liv!”

En migga reflekterar kring vad vad förändringarna av LMA kommer att innebära när de, med stor sannolikhet, börjar gälla den 1 juni. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna och torde därmed få stöd av en majoritet i riksdagen.

Rätten till bidrag enligt LMA ska ju försvinna för dem med lagakraftvunna beslut vilkas tidsfrist för utresa löpt ut. Den stora grejen där är ju inte själva bidragsdelen egentligen, vilket vissa verkar tro…

För om lagen går igenom enligt förslaget så ska vi alltså skicka ut folk rent fysiskt på gatan, om man tillhör den kategorin. Barnfamiljer är visserligen undantagna, men vi snackar ändå tusentals människor som vi kommer att avhysa från de lägenheter som de kanske har bott i under många år. Det kommer minst sagt att bli ett jävla liv!

Personligen tycker jag det är alldeles utmärkt att man faktiskt tar tag i återvändandet och skapar ett incitament att faktiskt åka hem. Men jag undrar om det är så många som insett vad detta kommer att innebära i praktiken för polis, Migrationsverket, socialtjänsten osv.

Den där LMA-förändringen kan verkligen ställa saker på ända. Och mitt i allt det sitter jag och ska underrätta personen om att han ska sparkas ut på gatan och att han inte längre får några pengar. Lucky me! Kommer behöva vidta lite mer säkerhetsåtgärder, känner jag spontant.

Det finns många intressanta vinklar här, tycker jag. Dels undrar jag ju vad det slutliga förslaget blir, och om man har modet att stå fast vid de ganska tuffa regelförändringarna som det ju blir. Jag gissar själv att man landar i en urvattnad kompromiss, men vi får väl se. Om man står på sig skulle jag inte bli förvånad om MP lämnar regeringen. Nu har de ju visserligen enats om detta i MÖK, men jag undrar om MP fattat vad det innebär i praktiken, med avhysningar och stoppade bidrag osv. Jag har verkligen svårt att se hur partiet som drev igenom sjukvård och skola åt papperslösa skulle kunna stå för det här. Men som sagt, det blir oerhört intressant att se!

Ur den föreslagna lagändringstexten:

Till följd av bl.a. flera pågående allvarliga konflikter i omvärlden är antalet asylsökande som söker sig till Sverige sedan en tid rekordhögt. I EU är Sverige ett av de länder som under senare tid tagit emot flest asylsökande per capita. Utmaningarna för det svenska asylsystemet är därför mycket stora. Mot denna bakgrund har regeringen, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna enats kring nödvändiga insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända.

Utifrån de beskrivna förändrade omständigheterna när det gäller påfrestningarna på det svenska asylsystemet är det nödvändigt att vidta flera åtgärder. En sådan åtgärd är att göra förändringar som syftar till att skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende.

I den promemoria som här citerats ur, framhålls också nedanstående. Notera att promemorian skrevs i december 2015 (inget exakt datum är angivet i dokumentet, men på regeringens sajt anges den 22 december 2015), varvid nedan angivna uppgifter gäller förhållanden som rådde då.

Enligt uppgift från Migrationsverket är för närvarande omkring 10.000 personer med avvisnings- eller utvisningsbeslut som fått laga kraft inskrivna i mottagningssystemet och har rätt till bistånd. Det råder en stor brist på boendeplatser i anläggningsboendena och det finns också i övrigt ett angeläget behov av att frigöra resurser i mottagningssystemet. Mot den bakgrunden ingår som en del av den överenskomna insatsen som ska skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende att det bör ske förändringar av reglerna för när biståndet enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. ska upphöra när det gäller vuxna personer utan barn. Av Migrationsverkets statistik framgår att av de omkring 10.000 personer som är kvar i mottagningssystemet trots att de har ett beslut om avvisning eller utvisning som har fått laga kraft, så är det ungefär 4.900 vuxna personer som inte bor tillsammans med barn under 18 år. Av dessa bor omkring 1.900 personer på ett anläggningsboende.

Lakonisk kommentar: Polisen kommer att få ännu mer att göra som den inte mäktar med. Uppåt 5.000 personer, som inte längre är asylsökande utan som vistas här illegalt om de inte återvänder hem efter beslut om avslag på asylansökan, kommer att sälla sig till de övriga kanske uppåt 80.000 – 100.000 eller fler ”papperslösa” som också vistas i Sverige olagligt. Till dessa ska räknas alla dem som kommer att få avslag under året och nästa år plus alla dem som inte längre finns på boendena utan lever ”svart”, d.v.s. illegalt i landet. Sverige kommer att bli ett laglöst land i uttryckets absoluta betydelse.

Och mitt i svenska folkets förlust av trygghet och säkerhet och den välfärd som tidigare generationer har slitit för, sitter politiker och finjournalister och fortsätter prata om ”integration” och om hur välutbildad en majoritet av de asylsökande är och att det ska skapas 1.000 jobb åt ”nyanlända” inom myndigheter och andra offentliga institutioner etc. Medan samhället krackelerar och förfaller allt mer runt omkring dem. Inklusive skolan, sjukvården, äldrevården. Och våldet ökar med de hitkommandes egna konflikter som nu ska hanteras på svensk mark, hedersbrott av olika slag, knivskärningar, skottlossningar, dödsskjutningar och våldtäkter. Samt rån och misshandel. Till tonerna av politikerfloskelmeningar som:

Om vi som land ska kunna minska utanförskapet, frustrationen i våra förorter och bryta bidragsberoendet behöver parterna se vilken avgörande roll de spelar för integrationen.

Kuriosa: Jag får mejl från folk runtom i landet som läser bloggen och upptäcker att just det som stått att läsa här plötsligt uppenbarar sig också i andra medier. Till god journalistisk sed hör att man anger källa – det gör jag själv alltid – men svenska journalister (det finns undantag!) bryr sig inte särskilt mycket om ”god journalistisk sed”…

© denna blogg. Var vänlig ange källa och länka till ursprungsinlägget vid citat ur inlägget.

S-kommunalråd i opposition i Österåker: ”Det är otäckt att partier som påstår sig stå för alla människor lika värde nu väljer att sortera nödställda barn på flykt.”

I två tidigare inlägg har jag skrivit om Österåkers kommuns krav på Migrationsverket: ”Vi tar emot ensamkommande minderåriga asylsökande flickor”:

•  En kommunledning har att, i första hand, se till sin kommuns och sina kommuninvånares bästa. – 15 februari 2016
•  Österåkers kommun ställer egna, rimliga krav på Migrationsverket – 15 februari 2016

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på nätet.

Nu har detta blivit rikskänt och kommunstyrelsens ordförande Michaela Fletcher, M, har intervjuats i lokaltidningen Kanalen, i SR P4 Stockholm under den missvisande rubriken Het debatt om ensamkommande pojkar i Österåker (det handlade ju om att kommunen vill ta emot ensamkommande flickor…) och av SVT Aktuellt för kommande inslag.

I sitt brev till Migrationsverket framhåller kommunstyrelsens ordförande Michaela Fletcher, M, bland annat att:

Fram till nu har vi tagit emot cirka 200 nyanlända barn och ungdomar till Österåker, varav merparten är ensamkommande pojkar. Av dessa nyanlända är endast tre flickor. Vi vill jämna ut denna fördelning och uppmanar därför Migrationsverket att anvisa flickor till vår kommun.

Och:

I ljuset av det som skett i Mölndal och på andra platser runt om i Sverige den senaste tiden vill jag också säkerställa trygghet och säkerhet för alla parter.

Man skulle kunna tro – och det naturliga hade varit – att oppositionen hade hållit med och stöttat kravet från Moderaterna. Socialdemokraterna hade här haft chansen att stödja kravet och att visa ansvarstagande och omsorg om kommunens invånare – och dem som man avser att ta emot – när det gäller att få en bättre balans mellan könen och erbjuda en välkomnande fristad för flickor. Men icke!

Den som lyssnar på debatten i SR P4 Stockholm (länk tidigare i texten) mellan Michael Fletcher, M, och Ann-Christine Furustrand, S, måste häpna över det ogenomtänkta sätt varpå Furustrand uttryckte sig. Tidvis var det faktiskt nästan så, att man undrade om hon ens visste vad hon själv sa.

Lika märkligt var det som hon, tillsammans med sin politiska sekreterare, skrev i ett pressmeddelande den 16 februari med den konstiga rubriken, se bild. Texten börjar med en direkt lögn, som dessa politiska företrädare bör be om ursäkt för:

Mottagandet av flyktingar kräver att alla kommuner tar sitt ansvar, ett ansvar som Alliansen i Österåker nu med alla till buds stående medel försöker undkomma.

Hela den meningen är, förutom lögnaktig, så märkligt konstruerad att man kan undra om det inte borde kunna ställas krav på politiker att

1) tala och skriva sanning
och
2)  behärska svenska i både tal och skrift

För det första handlar det inte om ”mottagandet av flyktingar”. Ingen vet om de är flyktingar eller inte, de är asylsökande.  För det andra är det inte bra att ständigt använda sig av orden ”ta sitt ansvar”. Men om man nu ändå gör det – som här – så ska man inte, i strid med sanningen, påstå att Alliansen i Österåker ”med alla till buds stående medel” försöker undkomma ansvar. Tvärtom så visar den ju att den på ett synnerligen genomtänkt sätt just tar ansvar – genom kravet att minderåriga asylsökande flickor som ensamma kommit till Sverige ska tas emot på bästa sätt i kommunen. Förutom de pojkar och unga män som också ansvarsfullt redan har tagits emot.

Det vore också intressant att veta vad kommunalrådet i opposition och hennes politiska sekreterare menar när de skriver ”med alla till buds stående medel”? Vet de ens vad den frasen betyder? Här har inte behövts ”alla till buds stående medel” utan endast en genomtänkt strategi för könsutjämning bland unga ensamkommande asylsökande och ett enkelt och rakt brev till Migrationsverket. Vad de två S-skribenterna menar att det skulle vara för ”alla till buds stående medel” är svårt att begripa. De skriver också:

Att på detta sätt villkora mottagandet utifrån kön är lika oacceptabelt som det är smaklöst. Vi har sett liknande förslag från Sverigedemokrater runt om i landet, även Moderaterna i Karlskoga (i opposition) har yrkat detsamma. Mottagande av barn som flyr krig och förföljelse är inte en fråga om jämställdhet och jämn könsfördelning, detta är en fråga om att ge barn skydd från förföljelse och krig.

Och det ska komma från företrädare för ett parti som alltid varit förtjust i kvotering (vilket det inte handlar om här, men som de försöker göra gällande)! Man blir lätt mörkrädd. Och här är språket också slarvigt och floskligt och även felaktigt.

1  Var finner S det de kallar ”villkorat” i M:s krav till Migrationsverket? M har meddelat att kommunen, förutom de pojkar/unga män som redan tagits emot vill ta emot flickor när asylsökande minderåriga nästa gång ska tas emot i kommunen. Det finns inga som helst villkor uppställda i brevet.

2   När S-företrädarna inte har några som helst vettiga och välformulerade argument att komma med så slår de blint omkring sig och greppar första bästa tillhygge att svinga lite hipp som happ: Sverigedemokraterna. Vad har Sverigedemokraterna med denna fråga i Österåkers kommun att göra?

3  Två gånger i ett kort stycke får S in ”flyr undan krig och förföljelse”. Men att det skulle vara så, det har de ingen aning om. Det handlar ju om människor som är asylsökande vilkas ärenden inte har prövats än. Inte förrän Migrationsverket har fattat beslut om uppehållstillstånd vet man på vilka grunder de befinner sig i Sverige.

Riktigt illa är det att S sjunker så här lågt i sitt pressmeddelande:

Det är otäckt att partier som påstår sig stå för alla människors lika värde nu väljer att sortera nödställda barn på flykt.

Hur kan S få M:s meddelande till Migrationsverket om att Österåkers kommun vill ta emot flickor till att bli ”otäckt” och vad har det med den eviga floskeln ”alla människors lika värde” att göra? När man ständigt kastar ur sig meningar som ”alla människors lika värde”, ”flyr undan krig och förföljelse” och ”ta sitt ansvar”, då devalveras de. Orden mister sitt värde när de används i tid och otid, ofta i felaktiga sammanhang och nästan som skällsord. Tråkigt att representanter för ett regeringsparti förfaller till att så lättvindigt och slarvigt använda så viktiga ord och meningar.

Om man inte har fått hicka vid det här laget så får man det när man läser detta – läs det noga och försök förstå vad Ann-Christine Furustrand egentligen säger här:

Med tanke på hur få flickor som gör denna riskfyllda resa genom Europa så är att villkora flickor i princip detsamma som att säga att man inte vill ta emot några ensamkommande flyktingbarn.

Ovanstående är nog bland den värsta gallimatias jag läst på länge och det skrämmer mig att svenska politiker är så… ja, jag vet inte vad jag ska använda för ord här… kanske: okunniga? Eller obildade? Eller förvirrade? Försök gärna själva förstå vad som menas.

Och slutklämmen i det här osannolika pressmeddelandet lyder:

Här fick hon in ”flyr undan krig och förföljelse” ännu en gång, liksom också en helt sanslös hänvisning till ”SD-retorik”. Hon kommer också med anklagelser mot M om att de skulle syssla med ”sorteringspolitik” när det handlar om att M meddelat att Österåker tar emot 28 flickor som behöver boende under tiden som de befinner sig i asylprocessen!

Detta är vidare en häpnadsväckande anklagelse eftersom en kommun i sin dagliga verksamhet sysslar med ”sorteringspolitik”: vilka ska få hemtjänst, vilka ska få flytta till äldreboenden, vilka ska få assistans i skolan etc.

Det påstås att Moderaternas brev till Migrationsverket ”saknar motstycke i smaklöshet”. Då måste man undra vad det är som är så fruktansvärt hemskt i M:s brev till Migrationsverket att det ”saknar motstycke i smaklöshet”? Är orden ”saknar motstycke” också ord som de skrivande inte förstår innebörden av?

Om man ska vara lite noga så kan man också säga att orden ”som oss Socialdemokrater” är ett språkfel som inte borde förekomma i ett pressmeddelande skrivet av personer med svenska som modersmål (gissar jag). Det heter ”som vi socialdemokrater”.

Tänk om Ann-Christine Furustrand hade gjort precis tvärtom, så mycket hon och hennes parti hade vunnit då. Om hon sagt:

I det här fallet står vi eniga med Moderaterna och ser det som positivt att i Österåkers kommun välkomnar 28 ensamkommande, minderåriga asylsökande flickor!

Vi har i vår kommun tagit emot 141 minderåriga asylsökande pojkar och tycker att det är en mycket god idé att i viss mån på det här sättet kunna få en lite jämnare balans mellan könen. Vi är glada att i det här fallet, över partigränserna, kunna stödja ett bra initiativ.

Att vara en bra politiker innebär att man vet vilka strider man ska ta och när man ska låt bli att strida. Bland mycket annat.

© denna blogg.

 

Människor har full rätt att söka asyl där de befinner sig: i Tyskland, i Österrike, i Danmark – i vilket EU-land som helst

I en ledare i NWT den 3 december under rubriken Kontrollera gränserna kan man bland annat läsa:

Nu kommer inte något mer att återstå för Sverige än att också stänga gränsen för asylsökande, och skicka tillbaka dem till de säkra länder som de närmast kom ifrån, oftast Danmark och Tyskland. Det är vad Moderaterna föreslagit och som Socialdemokraterna kommer att tvingas till med eller (förmodligen) utan Miljöpartiet i regeringen. Och EU måste snarast se till att både Schengen och Dublinförordningen följs av alla.

Alla (nästan) verkar plötsligt ha förstått att det inte går att ta emot fler asylsökande i Sverige nu.  Det borde ha varit uppenbart för politiker (och journalister) med öppna öron och ögon redan för länge sedan. Sverige borde ha harmoniserat sina regler och sina system med de övriga nordiska ländernas, i stället för att ständigt kräva att andra länder ”ska ta sitt ansvar”. Då hade det inte sett ut som det gör idag och Sverige hade kunnat ha en ganska god beredskap och möjlighet att ta emot asylsökande.

Men sedan finns det politiker och partier som antingen inte förstår (och det är allvarligt) eller inte vill förstå (det är också allvarligt) och som uttalar sig så här i Sveriges riksdag. Alltså inte vid ett politisk agitationstillfälle, utan i Sveriges lagstiftande församling. Kommentarer efter videoklippet.

Det är Centerpartiets migrationspolitiska talesperson Johanna Jönsson, vars bakgrund jag inte alls känner till, som här den 2 december salvelsefullt uppträder i riksdagen som om hon talade på en politisk manifestation eller – tänker jag när jag ser minspel och gester – rentav som om hon sökte in till Dramatens elevskola. Men hon är faktiskt representant för i första hand Centerpartiets väljare och i andra hand också för hela folket. Vad säger hon då? Jo:

Andrum. Vi behöver ett andrum. Vilken typ av ”andrum” behöver människorna, som nu inte överhuvudtaget släpps ut från de länder där de far otroligt illa. Där vårt system, vårt Migrationsverk, våra domstolar bedömer att de här människorna inte kan vara kvar i Syrien, i Afghanistan i Iran, dit vissa skickas tillbaka trots att de inte ens är därifrån och så vidare. De här personerna kan inte få något ”andrum” i det här.

Jag hör det här upprepas gång på gång på gång: ”andrum”. Som om det bara var att vrida ner kranen och så existerar inte de här personerna för en stund. Och det är därför retoriken med EU går stört mig för man får det att framstå som att det här går att göra på ett humant sätt. Det går inte att göra på ett humant sätt! Det ska man ha väldigt klart för sig här. De här människorna kommer att fara otroligt illa i den här situationen, otroligt illa! Och de tusentals, tusentals, tusentals personer som nu kommer att hållas ute med de id-krav framförallt som ni ställer, med den anhöriginvandring som jag har nämnt tidigare som gör att familjer kommer att separeras, hållas isär och inte ha nånstans där de kan återförenas. Det är de människorna som ni säger att ”ja, vi ska ta ett andrum ifrån dem”. Men de finns ändå, även om de inte finns inom vart geografiska territorium så existerar de någon annanstans. Och vad blir konsekvenserna av det? Jag önskar att man kunde vara tydlig, stå upp för att det är det man åstadkommer och att det är det som är konsekvensen. Att för att kunna försvara våra fyrkantiga, byråkratiska system så är man beredd att offra de här människorna. För det är det ni gör nu.

Lite ärlighet i det skulle jag verkligen uppskatta även om jag förstår att det här är ett svårt beslut.

Kommentarer:
Sverige har inte ansvar för att/om människor ”överhuvudtaget släpps ut från de länder där de far otroligt illa”. Sverige varken kan eller har rätt att lägga sig i andra länders system som inte är som det svenska. Nordkoreanerna far verkligen otroligt illa men man kan knappast stå i Sveriges riksdag och kräva att de ska ”släppas ut från det land där de far otroligt illa” och få komma till Sverige.

Självsvåldigt politiskt agerande i Stockholm fortsätter

Uppföljning av inlägget Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd i Stockholm: ”Där fattades ett ordförandebeslut och ansvarig nämnd meddelades om det i efterhand. Det är oprofessionellt.” – 13 november 2015 och Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet, publicerad på sajten Det Goda Samhället den 3 november 2015.

Moderaterna skriver i ett ”särskilt uttalande” till:
Socialnämnden
Sammanträde 2015-11-24
Ärende 11

Yttrande över svar på skrivelse om stöd till organisationer som arbetar med mottagande av flyktingar

Andrea Ström (M) m.fl.

Utdrag ur det särskilda uttalandet:

Med anledning av den låga beläggningen på de transitboenden som finns i staden, mellan 15 – 20 boende/natt sista veckan, är det mycket förvånande att majoriteten väljer att skicka ett brev till 14 olika organisationer för att uppmana dessa organisationer att söka ekonomiskt bidrag för särskilda insatser till transitflyktingar.

Att politiker, som kallar sig själva ”förtroendevalda”, helt oförblommerat kringgår (bryter mot) bestämmelser om vad skattemedel ska användas till, är häpnadsväckande. Att de dessutom hittar på ord och begrepp som inte ens finns och som – tråkigt nog – Moderaterna också använder, är inte acceptabelt.

Det finns inget som heter ”transitboende för transitflyktingar”! De, som nu av politiker kallas ”transitflyktingar”, är i själva verket – och det vet de mycket väl – oregistrerade utomeuropéer som vistas illegalt i Sverige. Om dem har Krisinformation – som är ”en webbplats som förmedlar information från myndigheter och andra ansvariga till allmänheten före, under och efter en stor händelse eller kris” och som drivs av statliga Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) – skrivit:

Migrationsverket ansvarar för dem som söker asyl i Sverige, bland annat genom att erbjuda boende. De som inte vill söka asyl i Sverige behöver inte göra det men det innebär samtidigt att de inte har laglig rätt att vistas i landet.

När det gäller de så kallade transitflyktingarna, som är på väg till ett annat land för att där söka asyl, har vare sig staten eller kommunen något formellt ansvar. Samhället är uppbyggt för att ta hand om dem som vistas legalt i Sverige och därför är det främst frivilligorganisationer som hjälper transitflyktingarna.

Trots att de alltså mycket väl känner till vad som gäller, bestämmer sig den rödgrönrosa politiska majoriteten i Socialnämnden för att agera stick i stäv med vad reglerna säger, och som också bekräftas av Statliga Krisinformation.se:s information i rött ovan. De inte bara betalar ut pengar till Islamic Relief och Katarina församling (kanske till  fler?) som hyser personer som vistas illegalt i landet, utan de går också aktivt ut och uppmanar föreningar att söka ännu mera skattepengar för att hysa ännu fler som vistas här illegalt! De skriver till och med, också helt oförblommerat, så här i sitt tjänsteutlåtande med Dnr:1.7.2-737/2015, daterat 2015-11-04:

Staden har i dagsläget ett etablerat samarbete med ett antal idéburna organisationer som arbetar med flyktingar som ej sökt asyl i Stockholm. Dels genom att samverka kring ett tillfälligt boende med sängplatser, mat, information och andra förnödenheter, dels genom att bidra med ekonomiska resurser och lokaler för att förstärka organisationernas möjligheter att utföra sitt arbete.

Först: Hur kan de kallas ”flyktingar” i ett officiellt politiskt tjänsteutlåtande???

Sedan: Det är skrämmande att Sverige så snabbt verkar gå mot anarki eller vad man ska kalla det när etablerade, demokratiskt valda politiker struntar i regler och lagar. Finns det verkligen ingen/inga som kan stoppa självsvåldigheten? Inte ens oppositionen tycks orka så mycket mer än påpeka att de noterar vad majoriteten håller på med. I Moderaternas särskilda uttalande finns inga krav på att felaktigt utbetalda pengar ska återkrävas, att brev till 14 föreningar ska stoppas och att vidare agerande för illegalt vistande personer inte ska ske från politiskt håll. Det räcker inte att konstatera att:

Det är mycket förvånande att majoriteten väljer att skicka ett brev till 14 olika organisationer för att uppmana dessa organisationer att söka ekonomiskt bidrag för särskilda insatser till transitflyktingar.

Det måste ageras kraftfullt också. Dock: bra att Moderaterna – och kanske andra oppositionspartier också, det har jag inga uppgifter om – uppmärksammar vad majoriteten sysslar med och man kan bara hoppas att det blir stopp på ett penningutgivande som inte har stöd i lagar som reglerar vad kommuner ska/kan göra med våra skattepengar.

© denna blogg.

 

Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd i Stockholm: ”Där fattades ett ordförandebeslut och ansvarig nämnd meddelades om det i efterhand. Det är oprofessionellt.”

Klicka på textrutan för att komma till min text.

Min text Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet, publicerad på sajten Det Goda Samhället den 3 november, bör läsas först.

Kort utdrag ur den texten:

Sverige dignar under den ekonomiska börda som mottagandet av uppemot 190 000 asylsökande bara i år innebär. Att enskilda politiker i förtroendeställning tycker – notera tycker – att ”när människor flyr från terror och krig och förföljelse ska Stockholms stad stå upp för mänskliga rättigheter och ta ett medmänskligt ansvar”, räcker inte som underlag för att använda skattemedel på ett felaktigt sätt.

Klicka på textrutan för att komma till hela artikeltexten.

Moderaterna i Stockholms stad reagerar nu på samma sak som jag reagerat på och i StockholmDirekt riktar oppositionsborgarrådet Anna König Jerlmyr hård kritik mot hur den rödgrönrosa majoriteten i stadshuset hanterat frågan:

– Staden måste använda all kraft till att hjälpa dem vi har ansvar för. Och det är de som söker asyl eller har uppehållstillstånd. Att lägga resurser på personer som inte tänkt stanna i Stockholm sänder fel signaler till dem som vi har ansvar för. Beslutsunderlaget var inte heller korrekt när beslutet togs

Anna König Jerlmyr kritiserar stödet på 300.000 kronor från Stockholms stad till ett boende som drivs av organisationen Islamic Relief.

– Jag vet inte om majoriteten har någon koll på vilka som faktiskt bor där. Och där fattades ett ordförandebeslut, och ansvarig nämnd meddelades om det i efterhand. Det är oprofessionellt.

Kommentar: Det är märkligt hur politiker blivit allt mer självsvåldiga och maktfullkomliga och tycker sig kunna sitta och ensamma (som i detta fall socialborgarrådet Åsa Lindhagen, Miljöpartiet) och fatta felaktiga om andras pengar. Godtycklighet, egna åsikter och känslor verkar spela all i allt fler situationer och politiker glömmer bort att lagar och regler gäller också för dem – särskilt för dem, rentav! – och att andras pengar ska man handskas korrekt med och inte som om de var ens egna.

Bra att Moderaterna tar tag i detta, det måste rättas till och vidlyftiga politiker måste påminnas om sitt faktiska ansvar och att, som Gustaf Möller, socialdemokrat som under tiden oktober 1924 till juni 1926 var socialminister, så klokt sa:

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Och alla felaktigt beslut och utbetalningar bör givetvis granskas, stoppas eller i förekommande fall återkrävas.

© denna blogg.

Moderaterna föreslår åtgärder med anledning av den ohållbara situationen

Inslaget börjar cirka 5:00 in i klippet:

Vid en presskonferens idag, den 9 november föreslår Moderaterna tre konkreta åtgärder med anledning av, som partiledaren Anna Kinberg Batra säger: ”den ohållbara situationen”:

1) att regeringen använder möjligheten att införa tillfälliga gränskontroller, det är ju fullt möjligt enligt Schengenregelverket. Den som har tagit sig in i EU genom ett annat land men inte sökta asyl där, inte registrerat sig där, inte får tillstånd att resa in i Sverige och avvisas vid den svenska gränsen.

2) återvändandeprocessen – skillnaden mellan ja och nej – effektiviseras så att inte minst Polisen får möjlighet att genomföra beslut när man inte har fått stanna. det är ungefär 1 av 9 idag som man kan genomföra avvisning av.

3) att Sverige bör kräva en lägre EU-avgift, det kan t.ex. handla om rabatter som kompensation för att vi tar så oproportionerligt stort ansvar jämfört med andra EU-länder. Just även det då motiverat på grund av den akuta flyktingkris som vi är i nu.

Nu krävs att vi får konkreta resultat både vid den svenska gränsen och även på EU-nivå.

Punkterna 1 och 2 är väl okej, men inte punkt 3, i varje fall inte med den motivering som ges.

Kommentarer:

1) gränskontroll infördes på nästintill nolltid i Finland när det började komma en stor mängd människor över gränsen från Sverige. Det är inget kontroversiellt med ett sådant förslag, bra att Moderaterna tar upp det eftersom, märkligt nog, det inte är genomfört för länge sedan av dem som sitter i regeringen.

2) detta är ju inget nytt, det är ju vad som redan stadgas i lagen sedan decennier, men som Sverige slarvat med.

3) förslaget får absolut ingen betydelse för hur många som kommer eller hur asylsökande ska hanteras och processas etc. Och att inte Moderaterna (och andra) lär sig att inte missbruka ordet ”ansvar”!!! Vem bad Sverige ”ta ansvar” för Gud och hela världen? Inte kan väl Sverige begära EU-rabatt för att landet handlat oansvarigt och självt försatt sig i den här situationen, det är ju helt befängt. Punkten 3 kunde i stället ha lytt till exempel så här:

3) att Sverige bör kräva en lägre EU-avgift, det kan t.ex. handla om rabatter som kompensation för att Sverige under många år har tagit emot oproportionerligt många asylsökande jämfört med andra EU-länder – och fortsätter att göra det.

Var och en kan själv lyssna på hela presskonferensen, lyssna noga, tänka till och bilda sig en egen uppfattning om vad ett parti som hade makten att styra upp asyleriet under sina åtta år i regeringsställning, nu tycker och säger. Vilket inte får någon avgörande betydelse, eftersom de idag inte sitter i regeringsställning… Om de inte på allvar går samman med Socialdemokraterna och Miljöpartiet stängs ute. Det partiet är–  och har under mycket lång tid varit – ett sänke för Sverige.

© denna blogg.

Main Post, Tyskland: ”Måste man verkligen ta hand om varje 17-åring, som klarat en resa på 3.000 eller 4.000 kilometer hit, 24 timmar om dygnet?”

Med anledning av texten Die Welt: ”Hohe Kosten für unbegleitete minderjährige Flüchtlinge.”, skriver min nytyske korrespondent följande:

I en artikel i Main Post den 12 juli, under rubriken Sehr hohe Kosten für junge Flüchtlinge ifrågasätts också om

”man verkligen måste ta hand om varje 17-åring, som klarat en resa på 3.000 eller 4.000 kilometer hit, 24 timmar om dygnet?”
och om:
”de 8.500 ensamkommande flyktingbarnen – varav över 90 procent manliga – faktiskt alla är minderåriga. Fusk kan inte alltid uteslutas.

Kommentar: I Sverige verkar man inte ifrågasätta nästan någonting alls när det gäller de enorma mängder av ”ensamkommande”, dvs minderåriga och påstått minderåriga personer som kommer hit för att söka asyl. Utom att Moderaterna nu – efter att de hade alla möjligheter att agera under åtta år – i opposition och utan makt att genomföra någonting, i ett utspel uttalat att de vill ha ändrade boendeformer för ”ensamkommande flyktingbarn” – som ska spara pengar. Elisabeth Svantesson, Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson:

HVB-hem är dyrt och inte en bra lösning. Vi vill ha stödboende, vilket innebär lägre kostnader och minskade handläggningstider

Nog borde Moderaterna ha insett det redan för åtta år sedan! Hade de läst vad miggorna och även en del HVB-personal och familjehemsföräldrar berättar här på bloggen så hade de måst förstå att miljarder och åter miljarder hade kunnat sparas in under deras mandatperioder. Det är astronomiska summor av folkets pengar som använts (och fortsätter att användas) på ett helt galet sätt. Skattemedel som slösas bort och man tvingas inom betydligt mer angelägna samhällsområden göra nedskärningar och besparingar. Och detta för att M, C, FP och KD inte tog – i ordets verkliga bemärkelse – ansvar på det här område under den långa tid de satt i just ansvarsställning.

Och vad händer nu? Inte mycket. Ännu fler kommer till Sverige och allt rullar på som vanligt. Asylindustrin blomstrar, men det är en falsk ”blomstring” eftersom kostnaderna är skyhöga och de betalas av våra skattade pengar. Dessa unga män (som det oftast handlar om) kostar sådana enorma summor att svenska ungdomar inte under hela sina liv från 0 till 18 år kan drömma om att få kosta ens en bråkdel av vad de gör per år. Tyskland har vaknat, Sverige borde också göra det.

Moderaternas alldeles för senkomna insikter borde bibringas alla politiker som ska ta ansvar för landet Sverige. Dessutom måste man börja följa utlänningslagen och Migrationsöverdomstolens uttalanden om att det är de asylsökande som ”har bevisbördan” och ska styrka vilka de är, varifrån de kommer, sin asylhistoria och sin ålder. Enbart genom att följa utlänningslagen skulle oräkneliga miljarder kronor kunna sparas varje år.

Att läsa:
Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!” – 30mars 2014

© denna blogg.

Moderaterna föreslår nu tillfälliga uppehållstillstånd för asylsökande

På bilden Elisabeth Svantesson och Anna Kinberg Batra.

SVT i samband med presskonferens med Moderaterna:

Vid presskonferensen framkom att även Moderaterna nu föreslår tillfälliga uppehållstillstånd för asylsökande.

Spontana, mycket spontana första tankar: En självklarhet, men tyvärr många år för sent och kommer knappast att fungera. Det verkar ju inte ha använts i någon större utsträckning (knappast ens mindre) hittills, trots att det redan finns rätt att, i många olika situationer, bevilja tillfälliga uppehållstillstånd i utlänningslagen. OBS! Skulle det finnas andra uppgifter kring detta så meddela mig gärna så att jag, om så skulle vara fallet, kan göra en rättelse

Dessutom: Migrationsverket är ett egensinnigt verk som ständigt kommer med nya, egna rättsliga ställningstaganden och det är Migrationsverket – inte riksdag eller regering – som bestämt att personer från vissa länder mer eller mindre automatiskt ska ges permanenta uppehållstillstånd, ofta efter tämligen summariska utredningar.

Fler, mindre spontana, kommentarer kommer när jag har hunnit sätta mig in mer än ytligt i Moderaternas nya förslag.

© denna blogg.

SM i luftpastejbakning

Tror ni att väljarna har röstat på era partier för att ni ska tävla i luftpastejbakning?

Skäms på er alla politiker utan självdistans och känsla för vad som är rätt och fel! Ni som har mage att kalla er ”förtroende”valda! Särskilt stort förtroende kan man knappast räkna med om man agerar som ni gör och använder viktig och dyr tid (det är skattebetalarna som betalar arvodena) till att baka luftpastejer!

Ni bakar en budgetdeg med en massa ingredienser som ni diskuterar hit och dit och väger på olika vågar. Så får ni ihop en deg och tror fullt och fast att ni kommer att vinna SM i luftpastejbakning. Konkurrensen är visserligen rätt hård, det bakas ju luftpastejer lite här och där i de olika partikorridorerna. Men Alliansbagarna tror på sig själva och sina ”baking skills” och peppar varandra med glada tillrop, dunkar i ryggarna och några high fives.

När pastejen stått i ugnen en stund och ni tittar in ser ni en härlig, stor och riktigt luftig och tom skapelse resa sig. Ni har hela tiden trott på er själva, på att ni ska segra i den helsvenska grenen luftpastejbakning. Och när allt är klart och bakverket kommit ur ugnen och bedömts av en folkjury så visar det sig att Alliansens luftpastej är den största och ojämförligt ihåligaste av alla! Den har kostat väldigt mycket i tankeverksamhet (?), pengar och tid att baka och nu ger all möda utdelning: Seger i tävligen SM i Årets Luftpastej 2015 går med stor marginal till Alliansen. Men ingen jublar… Utom de själva.

Ur en ledarartikel i Dagens Industri den 6 maj med rubriken: Riksdagsförvirringen föröder förtroendet:

Decemberöverenskommelsen var svår att förklara när den slöts. När den nu ska tillämpas är läget förvirrat och inte ens den som är van vid politik kan riktigt redogöra för vad det är som kommer att hända vid riksdagsbehandlingen.

Och ur en kommentar på Facebook:

Det är en parodi utan dess like där Moderaterna presenterar ett eget budgetförslag som de ändå inte kommer att försöka få igenom.

Luftpastejer bakas i lekstugor, inte i riksdagar och regeringar. Ingen har gett partierna rätt att leka och låtsas. Att styra ett land är ett förtroende som ska förvaltas, det har folket, från vilket all makt utgår, rätt att både förvänta sig och kräva.

© denna blogg.

Det kom ett mejl igen: ”Jag har alltid röstat på något av allianspartierna, oftast Moderaterna, men är mycket besviken på deras politik.”

Det kommer många mejl. Det här kom från en bloggläsare, som jag här kallar Ingbritt (vilket hon inte alls heter ”på riktigt”). Ingbritts text är välformulerad, väl genomtänkt, rak, seriös och tydlig:

Det är förödande att politiker och journalister inte verkar lyssna på vad vi i befolkningen säger utan avfärdar oss som rasister, främlingsfientliga hatare eller i bästa fall som oupplysta och bakåtsträvande dumfånar. Och det är förödande att en stor del av befolkningen inte vågar säga vad de tänker i ett land som av politikerna sägs vara en humanitär stormakt. I min värld är en rasist en människa som till exempel angriper eller diskriminerar en annan människa på grund av hennes hudfärg. Man är inte rasist för att man med rätta kritiserar exempelvis asylbedrägerier.

Det har gått väldigt långt när man inte ”får” säga (utan att naglas vid någon offentlig skampåle) att Sverige ska ge asyl till människor som har rätt till det, men inte till någon annan. Vad är det för rasistiskt med det? Det handlar ju bara om att alla ska behandlas lika inför lagen. Det handlar också om att vara varsam med skattepengar och att ha koll på vilka som släpps in i landet så att både den egna befolkningen och Sveriges grannländers befolkning kan känna sig trygga med att myndigheterna inte släpper in människor i landet med exempelvis avsikt att begå terrorbrott.

Jag har alltid röstat på något av allianspartierna, oftast Moderaterna, men är mycket besviken på deras politik. Visst var det bra med jobbskatteavdragen, men något mer borde de ha kunnat åstadkomma under åtta år vid makten. Försvaret är nedrustat, vilket är en stor trygghetsförlust för oss alla i Sverige och närområdet. Situationen i skolan är katastrofal. Sjukvården går på knäna (barnmorskor rapporterar om att de inte längre kan garantera säkra förlossningar och cancerläkare om att de bästa cancerbehandlingarna inte längre kan ges). Barngrupperna i förskolan är stora och det rapporteras om att ett stort antal barn och ungdomar mår psykiskt dåligt. Gamla (de som ju faktiskt en gång byggde upp vår välfärd) får inte plats i äldreboende och de som har hemtjänst får i bästa fall rätt att duscha någon gång i veckan. Det finns bara ett område som får kosta precis hur mycket pengar som helst och där kostnaderna inte får ifrågasättas, och det är asylinvandringen. Detta trots att det rapporteras om stora brister i systemet och omfattande bedrägerier. Vari ligger det rasistiska i att påtala det orimliga i detta?

Den politiskt korrekta åsiktskorridoren har blivit så smal att i stort sett alla trampar utanför den. Jag vill att Sverige ska fortsätta att vara ett bra land att leva i. Jag vill att sjuka ska få vård och att barn ska få en bra utbildning. Inte minst vill jag att Sverige ska fortsätta att vara ett land där individens fri- och rättigheter respekteras.

Jag är också rädd för IS, som personen som skrivit till dig och som citeras i bloggen den 5 mars. Läs nu inte in att jag skriver att alla muslimer är jihadister, för det skriver jag inte och det anser jag inte. Naturligtvis finns många bra människor som är muslimer, en del av dem har sökt sig till denna del av världen just för att deras barn ska få leva i en värld där mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Men jag är rädd för de fanatiker som finns och jag får gåshud när jag hör talas om att det finns stadsdelar i svenska städer där man inte vågar julpynta med kristna symboler av rädsla för IS-sympatisörer. Det har blivit modernt att använda begreppet ”spyr på” om något man ogillar. Jag tycker att det låter lite vulgärt, men nu skulle jag faktiskt vilja använda det. Jag ”spyr på” personer som Anna Kinberg Batra som anger att IS-krigare inte bara är förövare utan också offer. Jag som röstat på Moderaterna tidigare kommer inte att göra det igen så länge de har en partiledare som uttalar sig så. Jag kan inte stötta en sådan politik, en sådan naiv dumhet som faktiskt blir ren och skär ondska. Det värsta är att jag inte vet vad jag ska rösta på. Sverigedemokraterna vill jag absolut inte stödja. Det slutar nog med att jag protesterar genom att inte rösta alls.

Det är inte rasism att inte vilja leva i ett land där man i den naiva välviljans namn godtar företeelser som att kvinnor får sitta bakom skärmar i klassrummet eller att man i offentliga badhus idkar könsapartheid med särskilda badtider för kvinnor. Jag undrar bara var de annars så högljudda feministerna är när sådana missförhållanden kommer i dagen.

Jag känner ingen som inte ser problemen med migrationspolitiken och alla känner sig lika maktlösa. Det är inga rasister jag umgås med utan helt vanliga, empatiska människor. De vill, liksom jag, att människor som flyr risken att dödas eller torteras ska kunna få en fristad i Sverige, men inte att vi ska ha fri invandring utan krav på att ens styrka vem man är eller vad man har för planer med sin vistelse i Sverige. Alla är vi oroliga för att politiker och journalister i en ohelig allians ska köra vårt land i botten.

Vi har många gånger diskuterat allt från exempelvis risken för att Sverige används som terroristers port till västvärlden till detta med att skattebetalarna ska stå för sjukvård och kraftigt subventionerad tandvård åt så kallade ”papperslösa”, alltså människor som inte har rätt att vistas i landet. Vi ser ingen rim och reson i det hela, men vi vet inte vad vi ska göra för att få skutan att vända. Vi undrar hur det ska gå ihop. Hur ska man få fram bostäder och jobb åt hundratusentals nya invånare? Hur ska sjukhus, skolor och andra institutioner få det att gå ihop? Det saknas redan idag allt från barnmorskor och läkare till socialsekreterare och domare. Och även om det hade funnits ett överskott av personer i dessa och många fler bristyrken, så måste det ju finnas pengar att anställa dem för, vilket innebär att det också måste till fler jobb i det privata näringslivet. Fler låglönejobb är knappast en väg framåt. Det talas lyriskt om RUT, men de flesta jag känner vill städa själva. Om vi letar efter städhjälp så är det främst åt sjuka och orkeslösa föräldrar/svärföräldrar och det är av lätt insedda skäl viktigt att personen vi i så fall anlitar talar svenska. Det finns inget rasistiskt i det.

Folkpartiet dammar ju av sitt krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap så fort opinionssiffrorna viker. Och med de satsningar som görs på SFI tycker jag det är märkligt att inte fler lär sig tillräckligt bra svenska för att klara sig i samhället. Jag inser förstås att det finns människor som av skäl som mycket hög ålder eller vissa allvarliga psykiska funktionshinder inte kan lära sig ett nytt språk. Men med de resurser som står till buds borde det faktiskt inte vara så många andra som efter åratal i Sverige inte lär sig språket tillräckligt bra för att kunna hälsa på grannen och prata om vädret eller klara av en vanlig myndighets- eller läkarkontakt utan tolkhjälp. Det ligger inget rasistiskt i att påtala det. Lika lite som att det är rasistiskt att tycka att det är oförskämt av asylsökande som får en fristad i vårt land att klaga på att de får bo ute i obygden. Och naturligtvis smyger sig tanken fram; människor som inte kan bo ens tillfälligt i den jämtländska landsbygden har kanske inte flytt från så särdeles allvarligt förtryck? För då gnäller man kanske normalt sett inte över att det är långt till stan? Men observera; jag säger inte att alla som söker asyl ljuger.

I de rödgrönas förslag för en bättre integrationspolitik nyligen nämndes civilsamhällets roll. Jag skulle gärna ta av min fritid för att hjälpa människor som på riktig grund har beviljats asyl att orientera sig i samhället. Jag skulle kunna hjälpa till att träna språket, visa dem runt i deras nya hembygd, berätta om var vårdcentralen och skolorna ligger, var det är bra att handla, visa dem sevärdheter som fornminnen och vårt lokala museum, ta med dem till middagar med grannar och vänner. Men när jag då vet att en stor del av de som påstår sig behöva asyl har ljugit tjänstemännen på Migrationsverket rakt upp i ansiktet och det då finns stor risk för att just ”min” adept har ljugit så skulle jag känna mig lurad och ovillig att hjälpa till. Det räcker med att jag måste betala skatt till migrationshaveriet, jag vill inte bidra med min tid och mitt engagemang också.

Som jag ser det så saknar många journalister och politiker såväl mod som integritet. De för fram den åsikt som ger dem pluspoäng idag. Fram till ungefär nu har det givit applåder och de har blivit dunkade uppmuntrande i ryggen om de har framställt allt som rasism, såväl riktig rasism (som jag ju alltså anser är helt förkastlig) som kritik mot migrationshaveriet. Många har säkert förstått att det finns en mängd problem, så kallade ”utmaningar”, men för att slippa debattera med Sverigedemokraterna och komma med egna förslag, så har man lämnat walk over i dessa för framtiden oerhört viktiga frågor. Nu verkar det som om folkopinionen inte längre tiger still och vi kan se att vissa politiker och journalister har börjat komma med utspel i migrationsfrågan. Jag tänker ibland att det kanske finns en risk att dessa ryggradslösa politiker och journalister, för att fortsätta bli kliade på ryggen och behålla sin sociala status, springer för långt åt andra hållet när mobben har vänt. Vi ser ju exempel på att det börjar bli politiskt korrekt att kollektivt skuldbelägga judar för att de blir förföljda. Jag vet inte, men jag tycker att frågan är värd att ställas. Inför nästa val kommer väl politikerna att ha fattat att de måste komma med riktiga argument för att möta såväl sina väljare som sina politiska motståndare (Sverigedemokraterna) och vem vet vad som är politiskt korrekt då.

Jag kan inte se att något av det jag har skrivit är rasistiskt, eller ens kontroversiellt, men eftersom det är väldigt lätt att trampa snett och bli missförstådd när man skriver om dessa frågor så kanske jag har skrivit något som kan missuppfattas. Då kan jag bara be att du läser med välvilliga ögon.

En migga om att nu kommer också ett stort antal människor från Europa till Sverige och söker ”asyl”

Personer från ett antal länder i Europa – och då speciellt från Kosovo – utgör den näststörsta gruppen asylsökande i Sverige under de senaste sju dagarna, 11 – 17 februari 2015, enligt Migrationsverket. Och enligt en migga kommer antalet asylsökande från dessa länder att ytterligare öka och föra med sig stora kostnader för Sverige, helt i onödan. I Norge, till exempel, hanteras den som lämnar in en uppenbart ogrundad ansökan om asyl inom 48 timmar och ska lämna landet omgående.

Antalet personer från Europa, som i troligen 99,99 % av fallen saknar asylskäl och därmed kan antas vilja försörjnings- eller sjukdomsinvandra eller av andra, icke asylgrundande skäl – dock inte som arbetskraftsinvandrare – tar sig till Sverige, var under den här tidsperioden större än antalet från Syrien.

Under dessa sju dagar lämnade 1012 personer in ansökningar om asyl. Av dem var (eller sade sig vara, detta påpekat för att Migrationsverket i en stor del av asylärendena använder mindre än en timme åt varje ärende):

203 från Syrien
141 från Kosovo
50 från Serbien
35 från Albanien

Sålunda sökte under en enda vecka i februari, 226 personer från Europa ”asyl” i Sverige och 203 som sade sig vara från Syrien! Under samma vecka var det totala antalet asylsökande i Sverige 1012, vilket innebär 145 personer om dagen.

Någonstans är det något som är fel här. Och hur den här avsaknaden av rättssäkerhet har byggts upp, det har man kunna följa i – hittills – 2861 inlägg på den här bloggen, skrivna och publicerade i över sju år.

Den 6 februari skrev jag i detta inlägg om att Migrationsverket kände till att det skulle komma många människor just från Kosovo och söka asyl. Hur man nu kunde veta det, men det är en annan fråga… Och varför man inte gick ut i Kosovo, i medierna till exempel, och informerade om att man inte kan söka asyl utan asylskäl i Sverige kan man undra, när man nu ändå hade förhandsinformation om att en våg av människor skulle söka sig hit. Fast å andra sidan: det hade väl varit fel att informera om att man inte kan söka asyl utan skäl, för det kan man ju. I Sverige…

Man visste alltså på Migrationsverket att personer från Kosovo planerade att, i stora skaror, uppenbart ogrundat, komma hit för att söka bidragsförsörjning. I Sverige är ju alla som uttalar ordet ”asyl” (det är ju ”en mänsklig rättighet” att söka asyl…) välkomna in i asylsystemet som ger bostad, mat, dagersättning (om än låg) och möjlighet att stanna så länge man vill som ”papperslös” även efter att beslut om utvisning kommit. Och detta känner man till i Kosovo, Serbien, Albanien liksom i hela världen. Utdrag ur texten jag skrev den 6 februari:

Den svenska blåögdheten och dumheten – är som sagt vida känd i hela världen och människor tar sig hit helt utan asylskäl, i akt och mening att helt enkelt bli försörjda, få ”gratis” (=andra betalar) sjukvård, tandvård, utbildning, bostad och bidragsförsörjning i princip hur länge som helst. Många lyckas. Andra kommer inte in i systemen helt, men också som ”papperslösa” har de ju i Sverige – på grund av det oansvariga Miljöpartiet och de lika oansvariga Moderaterna, som stiftat lagar mot befintliga lagar – rätt till skolgång för sina barn och sjuk- och tandvård i relativt stor omfattning. Och de kan också belasta asylsystemet på nytt efter att de ”hållit sig undan” i parallellsamhället i fyra år, söka ”asyl” på samma obefintliga grunder.

Det parallellsamhälle som uppstått på grund av de oansvariga partiernas oansvariga överenskommelser växer. Laglöst, utanför. Parallellt med det som vi lever i. Det relativa fåtal som har asyl- och skyddsskäl får ett sämre mottagande och en dålig start i Sverige på grund av att asylbedrägerierna inte stävjas och på grund av slappheten vad gäller ”uppenbart ogrundade” ansökningar. Bland annat. Och svenska folket har fortsättningsvis ingenting att säga till om.

© denna blogg. Vid korta citat ur inlägget, vänligen länka alltid till originaltexten.

 

Nej, Sverige har inte ett asylsystem att vara stolt över

Moderaterna har den 10 januari fått en ny partiledare: Anna Kinberg Batra. En heltidspolitiker sedan många år, kompetent och kunnig. Men ingen kan behärska alla områden och på åtminstone ett av dem finns det utrymme för förbättring och större lyhördhet.

Den 12 januari intervjuades hon i SVT-programmet Gomorron Sverige (klippet kan ses t.o.m. 11 januari 2016). Där talades bland annat om en Sifo-undersökning som visar att Alliansen tappar väljare till Sverigedemokraterna (ca 05.36 in i klippet).

Enligt Dagens Samhälles Poll of polls, baserad på nästan 8.500 intervjuer, ser det den 11 januari ut så här:

Skickligt manövrerade Anna Kinberg Batra förbi dessa fakta, men det hjälper inte. Alla som tar del av den här och andra mätningar som alla pekar åt samma håll, kan själva både se, tänka och förstå vartåt det lutar och hur och varför väljarnas preferenser förändras.

Oskickligare är det när hon i slutet av intervjun (ca 07:09 in i klippet) säger:

Vi har ett asylsystem som vi ska vara stolta över.

Nej, bästa Anna Kinberg Batra, det har vi inte! Vi har inte ett asylsystem som vi kan vara stolta över, långt därifrån! Det finns tusentals bevis för motsatsen, nämligen att vi har ett asylsystem som ingen kan vara stolt över. Det här felaktiga, icke med verkligheten överensstämmande påståendet kan komma att skicka ytterligare några procent av M-väljarna till det parti som ökat mest i opinionsundersökningen i tabellen ovan – med 16 procent! – sedan valet 2014, nämligen till Sverigedemokraterna.

(Klicka på omslagen)

Det finns många kloka och kunniga personer utanför deras egen krets som Moderaterna borde lyssna på. Miggor, till exempel. De miggor som skrivit om det urusla asylsystemet i mer än sju år och vilkas berättelser finns samlade i två böcker som lätt kan laddas ner i alla paddor och andra surfplattor för ynka 40 kronor/e-bok. Moderaternas ledning (gärna alla andra också) borde faktiskt läsa deras berättelser! Det rekommenderas också i en recension av den första boken i Dagens Juridik.

(Klicka på omslagen)

Moderaternas ledning med flera borde också lyssna på Zulmay Afzali, före detta regeringstjänsteman från Afghanistan, nu flykting i Sverige (som går till jobbet varje dag), och läsa hans böcker (50 kronor/e-bok) där det finns en hel del skarp kritik mot just det svenska asylsystemet.

Andra med – som det heter – ”invandrarbakgrund” har också en hel del att berätta. Och sfi-lärare och HVB-hemspersonal. Kunniga personer som ser och hör och vet det alltför många moderata politiker inte tycks känna till.

Kunskaper finns dessutom hos många av Moderaternas egna politiker ute i landet. Tyvärr vågar de inte alla säga sådant som går emot vad Fredrik Reinfeldt predikat och som verkar vara vad som ska fortsätta att gälla även när han lämnat det inte längre så stora fartyget m/s Moderaterna. En del av partiets egna tar ändå mod till sig och framför kritik och försöker upplysa om den verklighet de ser och måste hantera. Det de berättar bör tas på största allvar inom partiets ledning.

I nästa val blir Moderaterna tredje största parti om de inte inser att det inte räcker med att öppna sina hjärtan utan att man också måste öppna sina ögon och sina öron.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Moderaterna är ”ett parti som ska driva opinion”!

Se först detta nio minuter långa klipp från SVT-programmet Gomorron Sverige, som sändes den 18 september (tillgängligt till den 18 september 2015).  Tino Sanadaji, Institutet för Näringslivsforskning, och riksdagsledamoten Ulrika Karlsson, M, ansvarig för frågor om demokrati och mänskliga rättigheter i sitt partis riksdagsgrupp, medverkar och samtalar om varför Moderaterna tappat så mycket i det nyss avhållna riksdagsvalet.

Det märks inte en tillstymmelse till självrannsakan hos M genom Ulrika Karlsson, som jag för övrigt själv haft förmånen att agera asylombud tillsammans med för åtta, tio år sedan och vars engagemang på individnivå, för enskilda asylsökande, jag respekterar. Om hon – vilket man måste utgå från med tanke på hennes uppgift i riksdagen – verkligen för M:s talan, vilket innebär att M fortsätter gå den väg som starkt bidragit till att SD, med stöd av bl.a. ex-moderater, fördubblade sitt väljarstöd, då är det precis så illa som de f.d. M-väljarna och många andra har sagt och varnat för!

M har lidit ett rätt ordentligt nederlag (ett förlorat val) men är ändå så tondövt och struntar uppenbarligen helt i sina väljare – och de fakta Sanandaji presenterar. I stället framhåller partiet att: ”Moderaterna är ett parti som driver opinion” och det kommer med stor sannolikhet att förpassa det till gruppen ”småpartier” vid nästa val (under eller kring 10 %), medan SD seglar förbi och blir andra största parti i Sveriges riksdag. Notera att jag skrev detta idag, den 18 september 2014, fyra dagar efter årets riksdagsval…

Dessutom: När började politiska partier existera för att ”driva opinion”??? Hittills har det väl ändå varit så att partier, som ju består/borde bestå av tämligen likatänkande, även kallade ”medlemmar”, presenterat sina program, sina ideologiska och andra inriktningar och vad just de vill åstadkomma för landets och folkets bästa. Sedan har människor som hållit med i det mesta i partiets program röstat på det och partiets uppgift och uppdrag har varit att utföra det de lovat väljarna som röstat på det.  Men enligt M:s nya giv är de:

Vi är ett parti som ska driva opinion.

Därmed skiljer M sig från alla andra politiska partier i Sveriges riksdag och är inte längre ett traditionellt politiskt parti utan mer av en PR- och lobbyorganisation. Och även om det är trist för väljarna så är det ändå bra för dem att veta. Det hade varit bra för väljarna att veta det före den  14 september, men inte för M för då hade väljarstödet rasat ännu mer, till förmån för andra partier, bland dem SD.

Slutreflektion: En eloge till programledaren (vars namn jag inte vet och som jag inte heller kan se på programsidan, tyvärr) för att han lät de båda medverkande komma till tals och även tala till punkt och inte avbröt dem med förnumstiga utan enbart relevanta frågor. Tonen var normal och man fick som tittare/lyssna och ta till sig bådas argument och fakta utan störande moment. Ett riktigt bra inslag!

Tillägg efter att ovanstående publicerats från personer som inte riktigt håller med mig i min syn på ”att driva opinion. Först min syn:

Jag har alltid tänkt och trott att det är ungefär så här: partier uppkommer genom att människor som tänker, tycker och vill samma sak, går samman kring en ideologi och skriver ett program för sin politik. Sedan presenteras det hela och man hoppas att så många som möjligt ska vilja bli medlemmar som möjligt och rösta på partiet. När programmet är klart går man till val på det och då vet folk vad det är de röstar på. Jag har aldrig tidigare hört någon partiföreträdare tala om att ”driva opinion”, för mig låter det som något en lobbyorganisation sysslar med. Ett politiskt parti ska veta var det står. Så har jag tänkt.

En person som inte håller med säger:

Aha, jag tolkar det verkligen som att ”vi står för något även om opinionen drar åt ett annat håll”. Driva opinion = stå för något (på politiska). Det vill säga inga konstigheter. Varför ska partier annars finnas?

En annan person som inte heller håller med säger:

Klart partier och politiker ska driva/påverka/leda opinion – tyvärr är det för många politiker som tror att opinionen enbart är till för att lyssnas på, vilket lätt gör dem till vindflöjlar. ”Sedan presenteras det hela”, är också en del av att driva opinion. I opposition finns dessutom inte mycket annat att göra. För övrigt, ideologin och programmen förändras och utvecklas löpande i alla partier. Din kommentar ”då vet folk vad det är de röstar på” skulle jag nog också ifrågasätta. Folk kan i bästa fall rösta på en inriktning, en karaktär eller en samling värderingar. Men eftersom vi har koalitioner nästan överallt kan ingen veta vad de röstar på. Omvärldsfaktorer som förändras gör också att inte ett aldrig så färdigt program är hugget i sten – det blir ofta omprioriteringar.

Så här blir det när sansade människor kommenterar och förklarar. Man får sig tankeställare och ändrar sig kanske helt eller åtminstone delvis. Eller inte alls. Men man får alltid anledning att fundera över sina egna funderingar och åsikter och det kan aldrig vara annat än positivt. Så jag tackar dem som kom med ovanstående inpass!

© denna blogg. Detta är mina tankar, min text. Förvrängning eller vinklingar av vad jag skriver är inte tillåtet, däremot korta citat med åtföljande länkning till detta inlägg så att var och en kan lösa exakt vad jag skriver och inte någon annans tolkning av det.

…och snart är det val igen # 7

Twittrat den 23 juni kl 07.15:

Att Alliansen vill öka tryggheten är nog gott och väl (det vill väl alla?), men det hade varit betydligt bättre inför valet i september, om Alliansens partiledare hade kunnat skriva på DN Debatt att de har skärpt straffen för inbrott och att de har ökat tryggheten! Så är dock, dessvärre, ingalunda fallet.

Action speaks louder than words är en gammal, beprövad sanning.

© denna blogg.

…och snart är det val igen # 5

I tidningen Expressen finns idag en artikel med rubriken Hundratals vill att Kent Persson ska sparkas. Ur texten:

Hundratals förtroendevalda moderater i hela landet vill att Kent Persson sparkas, kan Expressen i dag avslöja.

Ann-Cathrine Hjerdt, kommunalråd och borgmästare i Linköping:
– Det krävs otroligt mycket av en partisekreterare. Lyhördhet, synlighet, empati och mod. Kent är en bra person men har inte rätta personligheten för uppdraget.

Jag känner inte denne Kent Persson. Han kanske inte precis har gjort något enormt sympatiskt och socialt kompetent intryck de gånger jag sett och hört honom i olika medier, men statsministern valde ju ändå honom till partisekreterare, så han måste väl ha sett goda sidor hos mannen.

Oavsett vad jag vet och inte vet om Kent Persson så kan jag tycka att det är rejält illa ställt i ett parti där en massa ”kamrater” likt vargar kastar sig över ett – låt vara kanske grått – får och offentligt sliter det i stycken. Har de ingen ”vääääärdegrund” i det där partiet? Ingår det i så fall, om de har en sådan, att bete sig så här mot en partikamrat? Usch, ett parti med en sådan ”vääääärdegrund” skulle då inte jag vare sig våga eller vilja vara medlem i!

Kan de inte ha sina strider för sig själva inom Moderaterna, och inte gapa om dem så att vi alla måste ta del av dem? Inte undra på att folks respekt för politiska partier (M är ju inte de enda kålsuparna) med raketfart närmar sig noll!

En av de högljudda kritikerna är förresten kvinnan som inte kunde skriva korrekt svenska i sin inbjudan, vilket jag skrev om i inlägget Sverige bör ha ett ”riksspråk” som behärskas och förstås av alla och betyder samma sak för alla. Kort citat:

När borgmästaren i Linköpings kommun skickar ut en skandalöst dåligt och bitvis rent felaktigt författad inbjudan adresserad till ”Nya svenska medborgare”, blir man direkt illa berörd. Invandrare ska lära sig svenska, men får ett brev (som ingen kan ha korrekturläst…) på detta språk som visar att svenskar själva – i detta fall självaste borgmästaren i Linköping – inte behärskar språket.

Läs också Thomas Gürs text i Corren: När borgmästaren inte kan skriva. Kort citat:

En nybliven medborgare ska inte välkomnas på så dålig svenska, med så många stilbrott. Därför cirkulerar brevet i sociala medier. Borgmästarens brev är ett exempel på hur illa det är ställt med skrivfärdigheterna i delar av den offentliga förvaltningen.

…och snart är det val igen…

© denna blogg.

”Sverige är ett land byggt på migration”. Idag stadfäster Moderaterna denna nya definition av Sverige.

Sverige är ett land byggt på migration. Säger Moderaterna. En sensationell nyhet, en helt ny syn på landet, ett uttalande som faktiskt innebär en helt ny definition av Sverige! Den här nya definitionen av landet Sverige – eller av systemet Sverige (PM Nilsson, Dagens Industri den 3 januari: Sverige är ett system mer än ett folk) – ingår i det nuvarande (än så länge) regeringspartiets ”nya förslag kring hur arbetet för integration och mot diskriminering kan stärkas”.

Sverige är ett land byggt på migration. Inte på tidigare och nuvarande generationer svenskars hårda arbete och kreativa entreprenörskap, utan på migration.

Sverige är ett land byggt på migration. Sverige måste vara det enda landet i världen – Sverige är ofta unikt! – som är ”ett land byggt på migration”!

Sverige är ett land byggt på migration. Efter att den första chocken efter att ha läst det uttalandet har lagt sig, kommer insikten: ”Ja, men det är ju sant! Så är det ju! Asyl- och integrationsindustrin i Sverige måste vara en av de största i världen, om inte den största, i varje fall räknat per capita!” Frågan om hur länge skattepengarna ska räcka till att upprätthålla den här nya definitionen av systemet Sverige talas det inte om. Överhuvudtaget. För det är främlingsfientligt att ens andas om att det som den arbetande och skattebetalande delen av invånarna drar in i skatter, knappast kan räcker till allt och alla. Inte nu och än mindre i framtiden.

 Sverige är ett land byggt på migration. På några få decennier har Sverige blivit ”ett land byggt på migration” och idag stadfäster Moderaterna den definitionen av landet/systemet. Tillfrågades folket? Har folket någon talan nu, när det största regeringspartiet konstaterar att så är det bara? Och att:

Det är viktigt att inte stänga gränserna bara för att det i dagsläget råder en ekonomiskt svår situation i Europa.

I andra EU-länder, som inte är humanitära stormakter som Sverige och som inte har en omfattande asyl- och migrationsindustri som Sverige, och därmed inte är länder byggda på migration, säger kanske deras regeringar:

Det är viktigt att inte stänga gränserna för faktiskt skyddsbehövande, men att med kraft motarbeta asylbedrägerier när det faktiskt i dagsläget råder en ekonomiskt svår situation i Europa.

I Sverige skulle ett sådant uttalande troligen falla under rubriken ”rasistiskt” eller ”främlingsfientligt”…

Sverige är ett land byggt på migration. Kommentarer till innehållet i Moderaternas förslag, som har rubriken Ett öppet Sverige, följer i kommande text.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Två länder, två statsministrar, två nyårstal

Två statsministrar i varsitt nordiskt land. Båda representerar borgerliga partier: Fredrik Reinfeldt i Sverige företräder nya Moderaterna (hur länge ska de kalla sig ”nya”?) och Jyrki Katainen företräder (gamla) Samlingspartiet. De har båda talat/skrivit till nationen inför det nya året. Här följer några utdrag ur deras respektive uttalanden plus länkar till hela deras texter. Jämför, tänk och tyck själva. Håll med den ena eller den andra eller ingendera. Notera skillnaderna.

Vår politik är tydlig och handlar om att människor ska kunna förverkliga sina drömmar. Vi vill fortsätta med stabila reformer för fler jobb och en bättre skola. Mycket står på spel kommande året.

Själv arbetar jag varje dag för att göra det möjligt att hålla vårt välfärdslöfte också till kommande generationer. Detta lyckas vi inte med om vi klamrar oss fast vid föråldrade strukturer eller viljelöst driver med världsekonomins strömmar. Därför måste vi målmedvetet och ingående våga förnya det finländska samhället utifrån våra egna utgångspunkter. Precis som vi redan många gånger gjort under vår självständighetstid.

Min övertygelse är att varje människas utgångspunkt är en vilja att leva ett gott liv. En vilja att kunna ta hand om sig själv och om andra. Att få skapa, bidra och utvecklas. För mig är detta också den viktigaste uppgiften som politiken har: Att ge människor utrymme att växa så att de, tillsammans med andra, får möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det är ett tungt ansvar som politiken bär. Vår huvuduppgift är att skapa förutsättningar för att varje person ska få chans till egen försörjning och utjämna livschanser. Genom utbildning och arbete får vi utrymme att växa utifrån våra egna förutsättningar, bortom hierarkier och invanda mönster.

Det handlar inte endast om vilka reformer vi genomför i Finland, utan i allt högre grad om hur vi genomför dem. Av erfarenheterna inom arbetslivet vet vi att när en människa har möjlighet att påverka förändringar förbinder hon sig också starkare till dem, och resultaten blir bättre. Traditionellt har Finland byggts upp auktoritärt, hierarkiskt uppifrån och ner. Det fungerar dock inte längre att order dikteras uppifrån, utan i beslutsfattandet måste man erkänna människors förmåga att göra egna val och beslut.

Det svenska samhället står i dag på en solid grund, där nya delar hela tiden har lagts till gamla delar för att bli det Sverige vi nu känner.

En successiv samhällsutveckling, där alla har varit viktiga för utvecklingen. Med ett samhällskontrakt som har gett oss en hög tillit till andra människor, en öppenhet mot omvärlden och en känsla av ansvar för våra gemensamma resurser.

Beslutsfattarna bör i högre grad lita på människorna och inte sträva efter att reglera och besluta allt för dem. Det civila samhället bör ges mer utrymme. Styrningen bör i allt högre grad innebära att man ställer riktlinjer, skapar möjligheter och sporrar människor och gemenskaper att bygga sin egen framtid och att bära eget ansvar.

Det finns inte en enda allmänt rådande dröm för nationen, utan det finns lika många drömmar som människor. Även beslutsfattarna måste anpassa sig till detta och finna vägar för att kanalisera människornas individuella önskningar, behov och handlingar för hela Finlands bästa. Vi måste skapa en atmosfär där människorna själva agerar som motor för reformerna. En atmosfär av att våga satsa, försöka och pröva, och till och med misslyckas utan ett totalt fördömande – och att hela tiden lära sig nytt.

Fortsatta investeringar i kunskap rustar oss för framtiden. Det handlar om att fokusera på att stärka läraryrket, öka undervisningstiden och satsa på tidigt stöd till de elever som behöver det mest. En politik för fler jobb genom bättre villkor för företag att växa och anställa, är bättre än en återgång till kraftigt utbyggda bidragssystem, finansierat med höjda skatter på arbete och företagande.

I morgon vaknar vi till 2014. Det är ett år då Sverige kommer att fatta ett avgörande beslut om vart vi ska gå framöver. Vi kan välja att fortsätta arbetet för ett mer öppet Sverige, där människor kan göra informerade val utifrån tydliga alternativ – som sedan förverkligas i politiska reformer kring hur jobben ska bli fler. Alternativet är att vi sluter oss inåt och förlitar oss på en politisk retorik som lovar allt till alla, men aldrig förklarar hur det ska ske. Vilken väg är bäst för Sverige? För mig är svaret enkelt.

Hög kompetens, stor flit och företagsamhet samt ett öppet sinne är hörnstenarna för utveckling. Saker och ting går inte framåt av sig självt. Finländarna bör kunna lita på att utbildning och arbete alltid lönar sig. De har varit nycklarna till Finlands framgång hittills och dem bör vi kunna förlita oss på även i framtiden. Flitiga, kunniga människor och företagare är motorer för innovationer och utveckling. Om vi vill ha mer innovationer i Finland måste Finland vara ett land som förhåller sig positivt till företagsamhet.

Finland har alla förutsättningar att vara framgångsrikt i en föränderlig värld, bara vi utnyttjar vår styrka. Finland måste få nytt uppsving genom nya strukturer och handlingssätt. Finland bör vara en smidig aktör både internt och ute i världen. Vi måste lita på oss själva och på varandra. Kommande års framgångar ligger sist och slutligen i våra egna händer.

Fredrik Reinfeldts nyårstext.
Jyrki Katainens nyårstext.

…och snart är det val igen # 1

Moderaternas partisekreterare Kent Persson intervjuas i Aftonbladet webb-TV. De två främsta sakerna som slår mig när jag ser och hör honom är

– att han nästan kunde ha fått en roll som en av hubotarna i tv-serien Äkta människor
– att han upprepar ordet ”valrörelse” 16 gånger under den fem minuter korta intervjun

OBS! Kent Persson är kanske en hur trevlig, varm och sympatisk människa som helst privat, det vet jag ingenting om för jag känner honom inte. Det enda jag kommenterar – det enda jag kan kommentera – är hur han framstår i sin officiella roll, genom sina framträdanden och texter.

Några mekaniskt framförda meningar som fastnar är:

”Vi är på väg in i ett läge där Alliansen börjar skapa stabilitet.”
Kommentar: ”Börjar skapa”? Är det inte lite sent att ”börja skapa stabilitet” när man har haft regeringsmakten i nästan två mandatperioder?

”…när vi ger besked om hur vi vill sätta ännu fler människor i arbete. Vi har svaren på hur jobben ska kunna bli fler.”
Kommentar: Om nu ”vi” hade haft förmågan att,  som det lite överlägset uttrycks: ”sätta ännu fler människor i arbete”, varför har då ”vi” inte gjort det? I stället är det så illa ställt att ungdomsarbetslösheten i delar av Sverige är så hög att EU-kommissionen griper in och delar ut stödpengar till de tre krisregioner där ungdomsarbetslösheten överstiger 25 procent!

Moderaterna vill, genom sin partisekreterare inte minst, få folk att rösta på dem. Självklart. De vill sitta kvar vid makten, den makt som de inte förvaltat på bästa sätt under de hittills sju år de har haft den (här finns givetvis avvikande åsikter, andra får uttrycka sina åsikter, jag uttrycker min). Det har bland annat fått till följd att många väljare i olika opinionundersökningar uttrycker sitt stöd för andra partier, inte minst för Sverigedemokraterna som nu, enligt SCB:s stora mätning, är Sveriges tredje största parti. I en annan mätning visade det sig också att partiet är näststörst bland LO-medlemmar. Ändå fortsätter både Moderaterna (och andra partier) att på ett nästintill komiskt sätt försöka låtsas som om de här opinionsresultaten inte finns och att vägra på allvar ta in att en växande andel väljare faktiskt sympatiserar med Sverigedemokraterna.

Det är en sällsynt dum strategi av Moderaterna (och andra partier) att mer eller mindre ignorera den oro som allt fler verkar uppleva när det gäller den stora och samhällsomvandlande utomeuropeiska (bedrägliga, inte äkta) asylinvandringen till Sverige. I praktiken accepterar de också att tiotusentals människor som fått avslag på sina asylansökningar i enlighet med svensk lag, stannar kvar och skapar parallella samhällen. Och i praktiken accepterar de att människor som vistas i Sverige illegalt (=olagligt) efter mängder av nya asylansökningar som tillåts belasta systemet och att många utan asylskäl så småningom ändå beviljas uppehållstillstånd. Det kanske bland annat är just det här som inte gillas av ”vanligt folk”, de som får lära sig att lagar ska efterlevas, att man ska arbeta och betala skatt och att deras skatter ska gå till vettiga ändamål. Då kanske de går till det enda parti som de uppfattar har den här frågan högt på sitt program. OBS! Det här är en kvalificerad gissning, men om jag får bevis för att jag har fel så ändrar jag mig förstås.

Att ignorera Sveriges nu tredje största parti (oavsett vad man tycker om dem så är de demokratiskt invalda i Sveriges riksdag) och inte ta tag i frågor kring (den bedrägliga) asylinvandringen, kan alltså mycket väl vara den största – och kanske den enda? – anledningen till att medborgarna vänder sig till Sverigedemokaterna. Att inte erkänna det, att fortsätta att försöka låtsas som om det regnar och med pokeransikten à la hubotar prata på om vilken förträfflig politik man har när väljarna samtidigt flyr, är direkt osmart och knappast ett recept för valseger.

Moderaterna har inte en enda karismatisk och tydlig frontfigur som kan tala till folk utan krumbukter. Ingen som talar som en vanlig människa (dvs floskelfritt), ingen som utstrålar sympatiskhet. I ett parti med så hård partipiska som Moderaterna kommer inga starka personligheter med publikvinnande sätt att få komma fram. För vem som helst med den allra minsta lilla utstrålning och positiv folklighet skulle överglänsa partiledaren och det går förstås inte an. Men så kommer det inte att gå bra heller (ur M-synpunkt) i vaaaalrööörelsen 2014, den som partisekreteraren talar om i var och varannan mening.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

”Den makten som finns i riksdagen, den har kidnappats av partieliterna.”

När hon slutade som riksdagsledamot för Moderaterna, skrev Anne-Marie Pålsson den upplysande och för många oinsatta säkert skakande boken Knapptryckarkompaniet: rapport från Sveriges riksdag.

Lyssna på vad Anne-Marie Pålsson berättar i den här intervjun! Och alldeles särskilt på vad hon säger med anledning av vad som står i grundlagen om att ”all offentlig makt utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare”,  cirka 14:00 in i inslaget, bland annat (för övrigt exakt vad jag själv så ofta har sagt):

Vi har en form för den svenska demokratin som är ganska speciell och som avviker på många, många punkter från den demokratiform som man har i andra länder. Den avviker särskilt i så måtto att alla befogenheter i Sverige är samlade i riksdagen. Och då skulle man ju kunna tro att riksdagen också är väldigt mäktig – och det är ju riksdagen också. Men det betyder inte att riksdagsledamöterna är mäktiga!

Den makten som finns i riksdagen, den har kidnappats av partieliterna. Och där sitter då partiledaren, omgiven av en liten, liten krets, som styr hela agendan; som styr allting, i kraft av de maktmedel som partierna utrustats med.
—-
Vi har ett politiskt system där demokratin försvagats i många avseenden. Vi har ingen maktdelning, ingen som kan balansera den extrema makten som hamnat i händerna på partiledarna och främst den partiledare som sitter i Rosenbad. Vi har heller egentligen inga möjligheter för väljarna att komma in i det politiska systemet och påverka. Vi har inga möjligheter till folkomröstningar i frågor som väljarna tycker är väldigt viktiga. Väljarna kan normalt sett inte heller välja vilka som ska företräda dem i riksdagen! En riksdagsledamot är inte ansvarig inför väljarna, man kan inte stryka bort någon ledamot som misskött sig på något sätt.

Anne-Marie Pålsson beskriver ett tillfälle när den moderata riksdagsgruppen försökte hävda sin mening i samband med beslutet om FRA-lagen och citerar statsminister Fredrik Reinfeldt

Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.

Lyssna på Anne-Marie Pålsson, hon säger det som de flesta tänkande människor vet och inser. Ändå får den djupt ”odemokratiska demokratin” fortsätta att existera. I Sverige. Varför?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Det måste bli tydligt vad som gäller i landet Sverige. I Rosenbad som i Rosengård.

Förra veckan var en turbulent vecka i medierna och inom det socialdemokratiska partiet. Socialdemokraterna agerade ogenomtänkt och okunnigt i början av veckan och panikartat i slutet av den. Först valde de in ordföranden i Islamiska förbundet, Omar Mustafa, i partistyrelsen, sedan krävde de att han skulle avgå. Agerandet skapade oro i partiet och ilska bland många muslimer i Sverige.

Förra veckan var också en vecka då svenskarna – efter decennier av stor muslimsk asylinvandring till Sverige ( = ett faktum) – äntligen börjar inse hur lite de vet och förstår om de nya invånarna, hur mycket landet Sverige förändrats på två decennier och hur osäkert och okunnigt de själva fortfarande förhåller sig till det förändrade landskapet.

Omar Mustafa uttalade sig lite märkligt – kanske i affekt? – när han skrev så här i sitt öppna brev till S:

Partiledningens uppfattning är inte bara beklaglig, det är även en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater.

Mer korrekt hade kanske varit:

Partiledningens uppfattning är en tydlig signal till muslimer som vill engagera sig inom Socialdemokratin, att de inte kan företräda åsikter och värderingar som Islamiska förbundet står för.

Socialdemokraterna borde givetvis ha tänkt efter före och inte utsatt vare sig sitt parti eller Omar Mustafa för den här dårkarusellen. Men okunskapen om islam och islamism är skrämmande stor både hos Socialdemokraterna och i de övriga politiska partierna. Det är obegripligt med tanke på att landet haft mer än två decenniers stor muslimsk invandring. Partipolitiker har nu, efter det här debaclet, fått skrämselhicka…

Inom Moderaterna har man dock en helt annan syn än inom Socialdemokraterna. Cecilia Magnusson, ordförande för Moderaternas förbundsstyrelse i Göteborg intervjuades i artikeln ”Förvånad över trångsyntheten” i Expressen den 14 april, och sade bland annat så här om Socialdemokraternas agerande:

Jag är förvånad över att de har agerat så här trångsynt. Jag har fullt förtroende för Abdirizak både som moderat och som muslim.

Abdirizak Waberi var ordförande i Islamiska förbundet före Omar Mustafa och medverkade också, precis om denne, under de starkt kritiserade möten som förbundet anordnade.

Partipolitiker – men främst partistrateger – skulle behöva ett rejält kunskapsbad när de nu ska börja fila på sina partiers kandidatlistor inför kommande riksdagsval. Det är inte rätt att agera kortsiktigt och naivt för att försöka maximera antalet väljare från ”utsatta grupper”. Det är partiets politik och ideologi som ska gälla. Får man inte förtroende för det så är det inte meningen att man ska ha den politiska makten, så enkelt är det. Eller borde vara.

Det finns all anledning att demonisera extremister inom islam. Det finns ingen anledning att demonisera alla muslimer. Det finns stark anledning att lära sig mer om islam och om muslimers bakgrunder. Det finns dessutom anledning för svenskarna att inse att landet har förändrats radikalt på två decennier och att de faktiskt måste bestämma sig för hur de ska ställa sig till den förändringen. Hur ska det bli med den grundlagsstadgade åsikts-, yttrande- och tryckfriheten? Religionsfriheten? Ska Sverige ha olika samhällen för sina knappt 10 miljoner invånare? Omar Mustafa skriver i sitt öppna brev om ”ett muslimskt civilsamhälle”. Ska olika regler och lagar gälla för olika civilsamhällen?

Det är dags att dra upp okunniga strutshuvuden ur sanden och förflytta sig från blomstersniffandet under korkekarna. Det behövs inga utredningar för miljontals kronor, det behövs lyssnande öron, öppna sinnen, sunt förnuft.

Det måste bli tydligt vad som gäller i landet Sverige. I Rosenbad som i Rosengård.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!