Om nödvärnsrätt och envarsgripande

Jag skriver på Det Goda Samhället om nödvärnsrätt och envarsgripande, begrepp som inte i någon större utsträckning verkar kända bland allmänheten. Ur texten:

Myndigheter och instanser som till exempel MSB – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Polisen, regeringen och riksdagen informerar märkligt nog inte allmänheten om den här synnerligen viktiga medborgerliga rättigheten.

Hela texten kan läsas här: ”Envar har laglig rätt att försvara sig och sin egendom samt gripa misstänkta gärningsmän. Ensamma och i grupp.”

Självsvåldigt politiskt agerande i Stockholm fortsätter

Uppföljning av inlägget Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd i Stockholm: ”Där fattades ett ordförandebeslut och ansvarig nämnd meddelades om det i efterhand. Det är oprofessionellt.” – 13 november 2015 och Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet, publicerad på sajten Det Goda Samhället den 3 november 2015.

Moderaterna skriver i ett ”särskilt uttalande” till:
Socialnämnden
Sammanträde 2015-11-24
Ärende 11

Yttrande över svar på skrivelse om stöd till organisationer som arbetar med mottagande av flyktingar

Andrea Ström (M) m.fl.

Utdrag ur det särskilda uttalandet:

Med anledning av den låga beläggningen på de transitboenden som finns i staden, mellan 15 – 20 boende/natt sista veckan, är det mycket förvånande att majoriteten väljer att skicka ett brev till 14 olika organisationer för att uppmana dessa organisationer att söka ekonomiskt bidrag för särskilda insatser till transitflyktingar.

Att politiker, som kallar sig själva ”förtroendevalda”, helt oförblommerat kringgår (bryter mot) bestämmelser om vad skattemedel ska användas till, är häpnadsväckande. Att de dessutom hittar på ord och begrepp som inte ens finns och som – tråkigt nog – Moderaterna också använder, är inte acceptabelt.

Det finns inget som heter ”transitboende för transitflyktingar”! De, som nu av politiker kallas ”transitflyktingar”, är i själva verket – och det vet de mycket väl – oregistrerade utomeuropéer som vistas illegalt i Sverige. Om dem har Krisinformation – som är ”en webbplats som förmedlar information från myndigheter och andra ansvariga till allmänheten före, under och efter en stor händelse eller kris” och som drivs av statliga Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) – skrivit:

Migrationsverket ansvarar för dem som söker asyl i Sverige, bland annat genom att erbjuda boende. De som inte vill söka asyl i Sverige behöver inte göra det men det innebär samtidigt att de inte har laglig rätt att vistas i landet.

När det gäller de så kallade transitflyktingarna, som är på väg till ett annat land för att där söka asyl, har vare sig staten eller kommunen något formellt ansvar. Samhället är uppbyggt för att ta hand om dem som vistas legalt i Sverige och därför är det främst frivilligorganisationer som hjälper transitflyktingarna.

Trots att de alltså mycket väl känner till vad som gäller, bestämmer sig den rödgrönrosa politiska majoriteten i Socialnämnden för att agera stick i stäv med vad reglerna säger, och som också bekräftas av Statliga Krisinformation.se:s information i rött ovan. De inte bara betalar ut pengar till Islamic Relief och Katarina församling (kanske till  fler?) som hyser personer som vistas illegalt i landet, utan de går också aktivt ut och uppmanar föreningar att söka ännu mera skattepengar för att hysa ännu fler som vistas här illegalt! De skriver till och med, också helt oförblommerat, så här i sitt tjänsteutlåtande med Dnr:1.7.2-737/2015, daterat 2015-11-04:

Staden har i dagsläget ett etablerat samarbete med ett antal idéburna organisationer som arbetar med flyktingar som ej sökt asyl i Stockholm. Dels genom att samverka kring ett tillfälligt boende med sängplatser, mat, information och andra förnödenheter, dels genom att bidra med ekonomiska resurser och lokaler för att förstärka organisationernas möjligheter att utföra sitt arbete.

Först: Hur kan de kallas ”flyktingar” i ett officiellt politiskt tjänsteutlåtande???

Sedan: Det är skrämmande att Sverige så snabbt verkar gå mot anarki eller vad man ska kalla det när etablerade, demokratiskt valda politiker struntar i regler och lagar. Finns det verkligen ingen/inga som kan stoppa självsvåldigheten? Inte ens oppositionen tycks orka så mycket mer än påpeka att de noterar vad majoriteten håller på med. I Moderaternas särskilda uttalande finns inga krav på att felaktigt utbetalda pengar ska återkrävas, att brev till 14 föreningar ska stoppas och att vidare agerande för illegalt vistande personer inte ska ske från politiskt håll. Det räcker inte att konstatera att:

Det är mycket förvånande att majoriteten väljer att skicka ett brev till 14 olika organisationer för att uppmana dessa organisationer att söka ekonomiskt bidrag för särskilda insatser till transitflyktingar.

Det måste ageras kraftfullt också. Dock: bra att Moderaterna – och kanske andra oppositionspartier också, det har jag inga uppgifter om – uppmärksammar vad majoriteten sysslar med och man kan bara hoppas att det blir stopp på ett penningutgivande som inte har stöd i lagar som reglerar vad kommuner ska/kan göra med våra skattepengar.

© denna blogg.

 

MSB fortsättning…

Med anledning av min text Tänk om de 850 som jobbar här, hade varit en insatsstyrka i stället!, skrev en länsstyrelseanställd denna text: En anställd vid en av länsstyrelserna: ”Men precis som du så har jag förvånats över antalet anställda hos MSB. Vad gör alla dessa?” Därefter skrev en person från ett utomstående företag följande:

Angående inläggen om Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, så kan jag berätta en egen historia.

För några år sedan presenterade vårt företag ett system för MSB som skulle kapa deras kostnader och ge ett större mervärde för en av de saker de producerar.

Allting kändes bra efter inledande möten, men någon affär har det inte blivit. Det sista vi hörde var att två chefer som skulle ha blivit tvungna att samarbeta, på grund av att vårt system krävde det då det spänner över två verksamhetsområden, helt enkelt inte klarade av det eftersom de hyste personligt agg mot varandra.

Så MSB verkar i vissa avseende vara lamslaget för att somliga anställda inte tål att prata med varandra. Hur ska en myndighet klara av att få andra att samarbeta när de inte ens klarar av det själva?

Sandlådenivå är vad det är.

Kommentar: Som vanligt får skribenten vara anonym i offentligheten, i enlighet med den kultur som har skapats och som råder i Sverige som gör att många är rädda att stämplas, mobbas, förbigås vid tjänstetillsättningar, inte få uppdrag, få sparken om de talar ”för fritt”. Kanske är det läge för en redaktion med journalister som har betalt för sitt arbete, att titta närmare på den här myndigheten och rapportera hur den sköter sig och vad alla de anställda egentligen gör?

Ovanstående person inkom dagen efter med ett litet tillägg:

Förresten, om någon kommer in med synpunkter på lagen om offentlig upphandling så är denna historia bara en komprimerad form av det som har hänt. Det skrämmande faktumet att chefer på MSB inte kan samarbeta ordentligt med varandra kvarstår, med eller utan LoU.

Som jag skrev i min första rubrik gällande MSB, så tänker jag fortfarande:
Tänk om de 850 som jobbar här, hade varit en insatsstyrka i stället!

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

En anställd vid en av länsstyrelserna: ”Men precis som du så har jag förvånats över antalet anställda hos MSB. Vad gör alla dessa?”

Det kom ett mejl från en bloggläsare som är anställd vid en av länsstyrelserna (det finns 21…), apropå min text Tänk om de 850 som jobbar här, hade varit en insatsstyrka i stället! Jag har frågat personen som skrev ovanstående om jag får publicera texten och fått tillstånd, förutsatt att jag inte anger personens identitet.

Tack för en intressant blogg, jag har följt den länge nu och lärt mig mycket om asylområdet.

Det var med spänning jag såg att du lyft upp det område jag arbetar inom, nämligen krisberedskap. När det gäller ditt inlägg om MSB så skulle jag vilja att du förtydligade lite vad du menar och vad du förväntar dig från en myndighet som MSB.

Jag misstänker att dina förväntningar inte är möjliga eftersom MSB:s ansvar är begränsat i en krissituation som den i Husby och på andra orter. Läs gärna lite mer om det svenska krisberedskapssystemet, som det så fint kallas. Detta förklaras på ett bra sätt i en tidigare debattartikel, Sverige behöver ingen krisgeneral (SvD 23 mars 2011).

Du skriver om MSB:s kunskapsbank och enligt min erfarenhet täcker myndigheten ett stort behov i vår bransch med denna. Men precis som du så har jag förvånats över antalet anställda hos MSB. Vad gör alla dessa?

Jag hoppas att du fortsätter sätta dig in i och skriva om krisberedskapen i Sverige. Precis som alla offentliga uppgifter så behöver även denna granskas (för att förväntningar och förmåga ska vara på så lika nivå som möjligt) och uppmärksammas (för att ge medborgarna en större förståelse för hur det är tänkt att de ansvariga kan och ska agera).

Hör av dig om du har frågor!

Anledningen till att jag vill publicera mejlet är dels för att visa hur engagerade människor det finns, som tar sig tid att läsa, tänka, formulera sig; dels för att jag inte sällan får mig en eller annan tankeställare när jag får mejl som reagerar på något jag skrivit. den Länsstyrelseanställda skriver:

Men precis som du så har jag förvånats över antalet anställda. Vad gör alla dessa?

Ja, det undrar jag verkligen också! Och många andra som har hört av sig med anledning av min text om MSB. Skribentens önskan om att jag sätter mig in i, och skriver mer om, krisberedskapen i Sverige ska jag försöka efterkomma. Det har blivit uppenbart under de senaste veckornas våldsamma upplopp och grova brott (mordbrand, stenkastning mot Poliser och andra etc) att det behövs insatsstyrkor och annan konkret, hands on-krisberedskap i Sverige. Det kommer att bli fler och fler inbördeskrigsliknande kravaller och sammandrabbningar runt om i landets invandrartäta områden, något som det varnats för i ett decennium, men som aningslösa och blåögda s.k. högsta ansvariga inte gärna tar till sig eftersom ”600.000 utrikes födda” ju ”går till arbetet idag”.

Sverige kommer att behöva en insatsstyrka. Kanske kunde man skära ner antalet anställda på MSB med 80 procent till 170 och därmed frigöra medel för att ha en kraftfull insatsstyrka på 680 man som kan rycka ut vid kravaller och upplopp och snabbt få stopp på vandalismen och våldet utan att hela poliskåren behöver rycka ut! Poliser behövs ju också på andra ställen än i våldsamma förorter.

Jag vill också passar på att tacka alla kloka, kunniga och genuint intresserade människor som hör av sig till mig med berättelser, funderingar, påpekanden, frågor etc. Tack för att ni litar på mig och tack för att ni tar er tid att skriva!

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

Tänk om de 850 som jobbar här, hade varit en insatsstyrka i stället!

Funderingar med anledning av de våldsamma upploppen och mordbränderna i svenska förorter

Jag har många gånger och under flera år förutspått den här typen av ”inbördeskrigsliknande” attacker mot samhället. Ingen har velat tro på det – eller kanske har man bara föredragit att sticka huvudena i sanden. Och från den här Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som den 1 januari 2009 ersatte  Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar, har jag inte hört ett knyst. Var finns den i allt det här? Var är den nu och vad var det meningen att den skulle göra?

När jag tittar in på deras hemsida så får jag veta vad myndigheten upp på första sidan? Bland annat detta – som nästan känns lite komiskt med tanke på vad som pågår i allt fler förorter till Stockholm:

– Beredskap för brand i skog & mark. Inte ”Beredskap för anlagda mordbränder i svenska förorter”.
– Sociala risker och social oro. Så bra att man kan gå in och läsa att den här alerta myndigheten under de senaste åren har ”initierat ett antal studier och rapporter kring frågor som rör utanförskap, social oro och samhällssäkerhet”.
– Nya steg för bättre krisberedskap. ”MSB och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tar nya steg för att stärka och utveckla kommunernas krisberedskap.” Hur då?

I den här myndighetens kunskapsbank sägs att:

Kunskapsbanken är en källa till kunskapsutveckling inom många områden. Här kan du hitta publikationer, statistik, forskningsresultat, utvärderingar och analyser, erfarenheter från olyckor och kriser, databaser och annat som är användbart för alla som arbetar inom området samhällsskydd och beredskap.

Det här är alltså inte en myndighet med kompetens och förmåga att ingripa och agera som en ”insatsstyrka” eller liknande. Inte en myndighet som gör något konkret och praktiskt i extrema krissituationer (som de våldsamma upploppen i förorterna). Nej, den har en kunskapsbank och den producerar rapporter och utredningar och har som vision och värdegrund:

Ett säkrare samhälle i en föränderlig värld. MSB ska vara en öppen, kompetent och drivande myndighet med fokus på individen och samhället.

Sa jag det, förresten, att den här myndigheten har 850 anställda? Åttahundrafemtio. Vad den kostar att driva har jag inte lyckats borra mig fram till, men det är förstås en hel del sköna skattekronor varav en del kanske borde ha gått till en krismyndighet med en krisinsatsstyrka som nu, just nu när våldsamheterna pågår runt Stockholm, kunde vara ute och agera på plats och stötta Polisen. Det skulle sannerligen behövas. Bland annat så här skriver Polisen på Twitter:

För den, som liksom jag inte har någon egentlig kännedom om MSB, kan det vara intressant att se en bild av hur myndigheten jobbar. Och fundera över om inte aningslösa Sverige borde ha 850 anställda vid en praktisk, reell krisinsatsstyrka i stället (eller också), som kan rycka ut med kraft när samhället hotas.

© Denna blogg

MSB: ”En klar majoritet, cirka 80 procent, anser att Sverige bör ha ett militärt försvar.”

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap redovisar i sin undersökning Opinion 2012 bland annat att

tre av fyra svenskar oroas av organiserad internationell brottslighet. Det är en ökning jämfört med 2011 års mätning. Oro över relationerna mellan den muslimska världen och den kristna världen har också ökat till 73 procent. Användandet av jordens naturresurser på tredje plats oroar två av tre i undersökningen.

Andelen som är mycket eller ganska oroade för relationen mellan den kristna och muslimska världen är 73 procent, motsvarande andel 2011 var 58 procent. Andelen som är mycket eller ganska oroade för stora flyktingströmmar har ökat från 43 procent till 56 procent mellan 2011 och 2012.

Vidare visar undersökningen att

en klar majoritet, cirka 80 procent, anser att Sverige bör ha ett militärt försvar. Den försvarsaspekt som flest bedömer ha mycket stor betydelse för trovärdigheten är, i likhet med tidigare undersökningar, förmågan att försvara hela landet.

Kommentar: Konstigt, men det ter sig som om de styrande går åt ett håll och folket åt ett annat, och det på flera samhällsområden.

Läs hela Opinion 2012.