Sveriges Rikspolischef i tv efter att en kvinna knivhuggits i ryggen av en ung asylsökande man och avlidit på ett asylboende: ”Vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig?”

Sverige borde inte ha en sådan Rikspolischef. Sverige borde inte ha haft en sådan generaldirektör för Försäkringskassan heller. Och inte en sådan generaldirektör för Migrationsverket. Men (o)ansvariga politiker har lyft den här mannen till allt högre höjder – ingen verkar förstå varför. Mycket har han ställt till med, mycket har han skött synnerligen illa (läs bland annat Dan Eliassons öden och äventyr – a never ending story – 11 januari 2016).

Och nu, i Gomorron Sverige, sade denne man, Dan Eliasson, angående det vidriga mordet på den 22-åriga kvinnan som dog efter att hon knivhuggits i ryggen av ett påstått 15-årigt ”ensamkommande barn” följande:

Man blir naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar, naturligtvis den som blir dödad och dennes anhöriga, men också för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse, vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig? Hela den här flyktingkrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av världen, och vi får hjälpa till och försöka lösa det här efter bästa förmåga.”

Varför sitter Rikspolischefen i en morgonsoffa i tv och ser ut som en ledsen hund i stället för att vara återhållet rasande över mordet och visa auktoritet och handlingskraft?

Varför säger Rikspolischefen att han blir förtvivlad ”för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse”? Hur har han mage att säga något sådant när en man (15 år, 25 år – vem vet) hugger en ung kvinna i ryggen och släcker hennes liv?

Varför är det så svårt för Dan Eliasson att säga som det är: ”En ung man som hugger en kvinna i ryggen”? Eller ”en ung man som begår ett fruktansvärt brott”? Nej, han säger i stället, på felaktig svenska eftersom en händelse inte kan begås, att han blir ”förtvivlad för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse”. 

Hur har Rikspolischefen mage att sitta i en tv-soffa ett dygn efter att en ung kvinna blivit mördad av en asylsökande ung asylsökande (=skyddssökande!!!) man och se ut som en ledsen hund och medlidsamt (med förövaren) säga: ”Vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig?” Tror han att någon av den dödade kvinnan släktingar, familj, nära och kära – eller de flesta andra för den delen – bryr sig ett enda dugg om det??? Eliasson visar i fler och längre meningar betydligt större medlidande med förövaren än med den till döds huggna kvinnan och hennes anhöriga.

Hur i hela fridens dar kan en Rikspolischef, när ett så ohyggligt brott har begåtts, sitta och prata om att ”den här flyktingkrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av världen, och vi får hjälpa till och försöka lösa det här efter bästa förmåga.” Mer okänsligt kan man knappast uttala sig om det fruktansvärda som skett, bättre och mer relevanta uttalanden borde kunna krävas av alla politikers – såväl borgerliga som icke-borgerliga – ”gullgosse”, den ständigt befordrade och allt högre skattemedelsarvoderade Dan Eliasson.

Till slut: Polisen ska inte få mörka det som hände i Mölndal! Många har hört av sig och undrat om och spekulerat i om detta är ett mord med religiösa inslag. Kvinnan var kristen, den asylsökande mördaren med mycket stor sannolikhet muslim. Mördades hon för att hon var kristen, av en ”skyddssökande” muslimsk man?

Polisen måste lägga alla kort på bordet och det snabbt. Att kristna har trakasserats av muslimska asylsökande på asylboenden runt om i landet har börjat sippra ut också i ”gammelmedia” (det går inte att dölja hur länge som helst). Människor har rätt att veta om detta var ett religiöst hatbrott eller om det låg något annat bakom dådet.

Det finns vittnen, sanningen om mordet och motivet till det måste fram, det ska inte gömmas undan i ”arkiv 291” eller vad det nu är för kod som Polisen använder för att dölja sanningen om asylsökandes brottslighet i landet.

© Merit Wager

Vi lever i Sverige, inte i Mellanöstern – det kan inte vara så svårt att hålla i minnet

Läs artikeln Att vägra ta kvinnor i hand måste få konsekvenser (DN Debatt 13 november 2013.

Att fackförbundet Kommunal inte agerat för sin medlem, kvinnan, är upprörande. Det kostar ca 500 skattade kronor att vara medlem i Kommunal! Varför vill någon vara med i Kommunal och betala så mycket av sina nettopengar om de inte lyfter ett finger när man blir felaktigt behandlad?

Ur artikeln, som länkas till ovan:

Är en muslimsk mans vägran att ta en främmande kvinna i hand en handling som sedd isolerad är nära förbunden med islam? Nej. Många muslimer skakar hand med kvinnor, och lagen om religionsfrihet kan förstås inte täcka varje personlig tolkning av en trosuppfattning. Det skulle bli omöjligt att navigera i samhället om varje enskild individ kunde åberopa religionsfriheten för sina egna tolkningar och ställningstaganden i olika frågor.

En annan fråga som inställer sig är hur konsekvent kommunen är. Skulle den som vägrar ta svarta i hand på grund av ideologisk övertygelse ha fått skadestånd? Skulle en konservativ pingstvän som vägrar skaka hand med homosexuella ha fått skadestånd? Kommunen får naturligtvis inte behandla olika religioner olika. Kommunen måste tydliggöra sin principiella hållning.

Dessutom blev kvinnan felaktigt bestraffad av kommunen. Hon fick en skriftlig varning som nu kommer att följa med henne i cv och referenser. Det är förstås oacceptabelt. Det är anmärkningsvärt att fackförbundet Kommunal inte har agerat kraftfullt för kvinnans sak. Det borde de göra. Hur som helst måste kommunen korrigera sitt misstag, återta den skriftliga varningen och be kvinnan om ursäkt.

Här skrev den kvinna, som blev utsatt för felaktig bestraffning, Annika Wadsö, åtminstone då arbetsledare i Trollhättans kommun, själv om detta på SVT Debatt under rubriken Att vägra ta en kvinna i hand är alltid en jämställdhetsfråga (30 maj 2013). Jag håller inte med om rubrikens påstående, men dels sätter inte skribenten själv rubriken, det gör SVT (!); dels är det så Annika Wadsö uppfattar det hela och hon har förstås full rätt att ha sin åsikt.

Det var förvaltningschefen Said Niklund som fattade beslutet att Trollhättans stad skulle använda Trollhättebornas skattepengar till att den muslimske mannen som visat respektlöshet mot kvinnan, 30.000 kronor. I en krönika i GP den 23 maj 2013 – Utan gränser inga friheter – kan man läsa följande:

När mannen sökte en praktikplats förklarade en kvinnlig arbetsledare för honom att han måste kunna ta alla i hand. För det fick arbetsledaren en varning. När Diskrimineringsombudsmannen kopplades in valde Trollhättans kommun att betala skadestånd för att slippa en process.

– Utifrån rättsläget har en person som missgynnats genom sin religion rätt till skadestånd, förklarade kommunens förvaltningschef Said Niklund för TTELA.

Stolligt är bara förnamnet. Religion är inte det samma som varje med religion motiverat krav.

Krönikan slutar, helt korrekt:

Självklart får kvinnors rätt till likabehandling med män inte inskränkas av en man som fått för sig att hans gud förbjuder honom att ta kvinnor i hand.

Kommunal borde skämmas. Trollhättans förvaltningschef likaså. Se till att Annika Wadsö ges full upprättelse, det var inte hon som gjorde fel! Vi lever i Sverige, inte i Mellanöstern – det kan inte vara så svårt att hålla i minnet.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Det måste bli tydligt vad som gäller i landet Sverige. I Rosenbad som i Rosengård.

Förra veckan var en turbulent vecka i medierna och inom det socialdemokratiska partiet. Socialdemokraterna agerade ogenomtänkt och okunnigt i början av veckan och panikartat i slutet av den. Först valde de in ordföranden i Islamiska förbundet, Omar Mustafa, i partistyrelsen, sedan krävde de att han skulle avgå. Agerandet skapade oro i partiet och ilska bland många muslimer i Sverige.

Förra veckan var också en vecka då svenskarna – efter decennier av stor muslimsk asylinvandring till Sverige ( = ett faktum) – äntligen börjar inse hur lite de vet och förstår om de nya invånarna, hur mycket landet Sverige förändrats på två decennier och hur osäkert och okunnigt de själva fortfarande förhåller sig till det förändrade landskapet.

Omar Mustafa uttalade sig lite märkligt – kanske i affekt? – när han skrev så här i sitt öppna brev till S:

Partiledningens uppfattning är inte bara beklaglig, det är även en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater.

Mer korrekt hade kanske varit:

Partiledningens uppfattning är en tydlig signal till muslimer som vill engagera sig inom Socialdemokratin, att de inte kan företräda åsikter och värderingar som Islamiska förbundet står för.

Socialdemokraterna borde givetvis ha tänkt efter före och inte utsatt vare sig sitt parti eller Omar Mustafa för den här dårkarusellen. Men okunskapen om islam och islamism är skrämmande stor både hos Socialdemokraterna och i de övriga politiska partierna. Det är obegripligt med tanke på att landet haft mer än två decenniers stor muslimsk invandring. Partipolitiker har nu, efter det här debaclet, fått skrämselhicka…

Inom Moderaterna har man dock en helt annan syn än inom Socialdemokraterna. Cecilia Magnusson, ordförande för Moderaternas förbundsstyrelse i Göteborg intervjuades i artikeln ”Förvånad över trångsyntheten” i Expressen den 14 april, och sade bland annat så här om Socialdemokraternas agerande:

Jag är förvånad över att de har agerat så här trångsynt. Jag har fullt förtroende för Abdirizak både som moderat och som muslim.

Abdirizak Waberi var ordförande i Islamiska förbundet före Omar Mustafa och medverkade också, precis om denne, under de starkt kritiserade möten som förbundet anordnade.

Partipolitiker – men främst partistrateger – skulle behöva ett rejält kunskapsbad när de nu ska börja fila på sina partiers kandidatlistor inför kommande riksdagsval. Det är inte rätt att agera kortsiktigt och naivt för att försöka maximera antalet väljare från ”utsatta grupper”. Det är partiets politik och ideologi som ska gälla. Får man inte förtroende för det så är det inte meningen att man ska ha den politiska makten, så enkelt är det. Eller borde vara.

Det finns all anledning att demonisera extremister inom islam. Det finns ingen anledning att demonisera alla muslimer. Det finns stark anledning att lära sig mer om islam och om muslimers bakgrunder. Det finns dessutom anledning för svenskarna att inse att landet har förändrats radikalt på två decennier och att de faktiskt måste bestämma sig för hur de ska ställa sig till den förändringen. Hur ska det bli med den grundlagsstadgade åsikts-, yttrande- och tryckfriheten? Religionsfriheten? Ska Sverige ha olika samhällen för sina knappt 10 miljoner invånare? Omar Mustafa skriver i sitt öppna brev om ”ett muslimskt civilsamhälle”. Ska olika regler och lagar gälla för olika civilsamhällen?

Det är dags att dra upp okunniga strutshuvuden ur sanden och förflytta sig från blomstersniffandet under korkekarna. Det behövs inga utredningar för miljontals kronor, det behövs lyssnande öron, öppna sinnen, sunt förnuft.

Det måste bli tydligt vad som gäller i landet Sverige. I Rosenbad som i Rosengård.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!