Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro. Alla bidr […]
Den nya flyktingvägen från Europa till Finland med färja från Travemünde har spärrats av efter att de finska myndigheterna uppmanade rederiet Finnlines att utöver pass också kräva giltiga visum av de asylsökande som steg ombord.
————————–
Ett par dagar före jul informerade polisen att största delen av de asylsökande som anländer till Finland numera kommer med båt från Travemünde. Men efter det här har de finska myndigheterna satt stopp för merparten av de asylsökande som hade planerat ta Tysklandsfärjan.
————————–
– Vi har fört diskussioner med Finnlines direktörer och rederiet har sett över sina direktiv, berättar Päivi Nerg, kanslichef vid Inrikesministeriet om den nya praxisen som innebär att asylsökande som anländer via Travemünde måste ha visum för att stiga ombord.
Kommentar: Ingen hindras från att söka asyl i det EU-land han eller hon kommit till. Inget enda EU-land har, såvitt jag känner till, hittills nekat någon som befinner sig i landet att söka asyl. Och har man faktiska flykting- eller skyddsskäl så kommer ens ansökan om asyl eller skydd at prövas enligt gällande lagar och konventioner i det land man lämnar in sin ansökan. Vad man däremot inte får i alla länder är den typ av omfattande ekonomiskt stöd – i praktiken skattefinansierad livstidsförsörjning – som i till exempel Sverige och övriga Norden (även om stödet är på väg att minskas i bland annat Danmark och Finland).
Man kan söka asyl eller skydd så snart man kommit till ett land i Europa. Alla EU-länder utan undantag behandlar asylansökningar. Vad man däremot som asylsökande inte kan göra är att fritt välja var man vill bo. Och i de flesta länder får man inte ”asyl” eller uppehållstillstånd för att man som migrant söker ett bättre liv, det omfattas inte av asylsystemet. För den som söker ett bättre liv gäller att det finns möjlighet att arbetskraftsinvandra till nästan vilket land som helst. Det gäller att inte blanda ihop allt till en enda röra utan skilja på begrepp som asylsökande, flykting, migrant, invandrare, arbetskraftsinvandrare etc.
Finland har, som självständig stat, valt sina regler och i dem ingår nu visumkrav på färjelinjer från Tyskland. Sverige har, också som självständig stat, valt sitt sätt att hantera den överväldigande strömmen av migranter och flyktingar, bland annat genom id-kontroller.
I Finland har ingen myndighet rätt att övervaka medborgarnas datatrafik. Finländska experter är mycket förvånade över att svensk underrättelsetjänst sysslar med långtgående övervakning och över att staten har tillgång till alla medborgares kommunikation.
Ville Oksanen, vice ordförande i organisationen Effi – Electronic Frontier Finland:
Här har man gett sig ut på aldrig tidigare skådade djup, inte ens i de värsta dystopier har man kunnat föreställa sig den här typen av övervakningssamhälle.
För att upprätthålla datasäkerhet krävs inte att man sparar alla medborgares datatrafik, alltifrån dataspel på nätet, som enligt nya uppgifter också följs.
Finland är frihetens stamort på jorden. Rätten att yttra sig fritt och att slippa övervakas av staten i allt man gör, är stark i ett land (och hos ett folk) som flera gånger varit nära att mista dessa friheter. Sverige däremot är mycket långt ifrån den rätten och den friheten idag. Svenskarna vet inte ens längre vad åsikts-, yttrande- och tryckfrihet är, eller hur det är att inte leva i ett Stasi-samhälle. Det är så fruktansvärt hur folket i Sverige körs över, luras, kontrolleras, hängs ut och trakasseras i ett land som ännu för bara två decennier sedan kändes fritt!
I Finland är man chockade och också oroliga för vad som händer med finska medborgares datatrafik, som till 90 procent går via Sverige.
Jyrki J. Kasvi (De Gröna), Utvecklingscentralen för informationssamhället, TIEKE:
Tilliten till Sveriges lagstiftning och myndigheter har fått sig en rejäl törn.
Frågan är vad FRA har gjort med dessa uppgifter! Alltså om jag befann mig i Sverige så skulle jag kräva att en utomstående part undersökte FRAs verksamhet, vilka data som har samlats in, vad man har gjort med dessa och till vem de har överlämnats.
Källor: SVT Uutiset, TIEKE, Effi.
Se inslag i SVT Uutiset som är det första i programmet. OBS! Till skillnad från svenskspråkiga nyheter som kan ses ???, kan SVT Uutisets finskspråkiga sändningar endast ses i sju dagar från att de sändes, i detta fall till 20 december 2013.
Zoran har under de senaste tio åren levt som vilken Svensson som helst – med jobbet på den egna firman, bil, familj och egen belånad bostadsrätt i södra Stockholm. Men för två veckor sedan ställdes allt på ända, då gränspolisen kom till Zorans arbetsplats och förde honom till Migrationsverkets förvar i Flen.
Man blir bestört och undrar varför detta sker och tänker att det inte kan finnas någon annan anledning att han ska utvisas än att han har begått något brott där fängelsestraffet är så långt att det också innebär utvisning. Men nej, läser man artikeln (och det är ju det enda man har att gå på), så ska Zoran inte lämna landet på grund av brottslighet utan för att han levt här illegalt i många år. För att han inte lämnat landet när han fick avslag på sin ansökan om asyl redan för sju år sedan.
Nu är han förvånad över att han, som registrerat firma och betalat skatt ska utvisas (inte ”avvisas, som Metro skriver). Men att man har stannat kvar i landet olagligt och lyckats – tack vare slappa svenska myndigheter – leva som om man hade tillstånd, är ju, oavsett när det uppdagas, faktiskt inte skäl för uppehållstillstånd! Det vill säga: man får inte uppehållstillstånd för att man stannat kvar i sju år illegalt. Att man skaffat F-skattsedel och betalat skatt kvalificerar inte till uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (och det är ju den myndigheterna har att förhålla sig till). Men det är förstås helt galet att inga klockor ringt på några av de inblandade myndigheterna under alla år.
Det måste med kraft framhållas att det är oacceptabelt att Migrationsverket eller polisen, som är de två instanser som utvisar dem som inte getts rätt att stanna i landet, inte utvisade Zoran för sju år sedan! Att myndigheterna inte samarbetar så att Patent- och registreringsverket, Skatteverket, Migrationsverket och andra tänkbara myndigheter och verk vet vilka personer som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige och därmed inte heller har rätt att registrera en firma, det är helt ofattbart. Det riskerar också att väcka falska förhoppningar hos den som stannat kvar illegalt och som kanske kan tro att ”stannar jag bara tillräckligt länge utan tillstånd och jobbar och betalar skatt, så omvandlas mitt utvisningsbeslut så småningom till permanent uppehållstillstånd”. Hur man nu på allvar kan tro något sådant är förstås en berättigad fråga, men hoppet finns hos människan och Zoran kan vara en av dem som faktiskt trott att ett avslag plötsligt och av sig självt kan förvandlas till ett tillstånd.
I artikeln i Metro står vidare:
Enligt Migrationsverket har Zoran fått flera kallelser till möten som han uteblivit från. I november 2006 överlämnades ärendet till gränspolisen, eftersom då Zoran betraktades som ”avviken”.
———-
Med det tillfälliga personnummer han fått när han kom till Sverige har han registrerats som bilköpare hos Transportstyrelsen, han har fått F-skattsedel från Skatteverket och tagit banklån för att köpa en egen bostadsrätt.
———-
Per-Uno Johansson, chef för utredningsavdelningen vid gränspolisen på Arlanda, tycker att det låter ”märkligt” att ingen på de svenska myndigheter Zoran varit i kontakt med har reagerat.
Men det stämmer nog inte att asylsökande har trott att de har vistats här lagligt. En människa vet om han har fått uppehållstillstånd eller inte, något annat ter sig orimligt. Men eftersom myndigheterna är slappa och inte gör samkörningar och kontroller av uppgifter så invaggas de, som vistas i landet olagligt, sköter sig och lyckas skapa ett liv här, i falsk trygghet. Och även om de självklart vet att de inte har uppehållstillstånd så känns det förstås mycket hårt när myndigheterna, sent omsider (alldeles för sent) hinner ikapp och kommer för att verkställa den utvisning som skulle ha skett för – som i detta fall – sju år sedan.
Frågan om samkörning av register mellan myndigheter har tagits upp då och då. Varför har man inte sett till att sådana samkörningar görs? Det ligger ju i rikets intresse att veta vilka som finns här och det ska inte vara så att en myndighet inte vet vad en annan myndighet känner till i frågor som rör personer som vistas i landet illegalt.
Det är ovärdigt ett it-land som Sverige att inte klara av att samköra dataregister över vilka utlänningar som har uppehållstillstånd och vilka som inte har det, när dessa söker upp myndigheter i olika ärenden. Och dessutom måste man ju kunna efterleva sina egna lagar! När det gäller Zoran och hans familj så kan man inte annat än beklaga att ingen har gett honom rådet att åka till hemlandet och söka arbetstillstånd därifrån. Med hans firma och möjlighet att försörja sig själv hade han med stor sannolikhet fått arbetstillstånd och med det ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som hade kunnat förlängas några gånger och sedan övergå till att bli permanent.
Men den humanitära stormakten Sverige förnekar sig inte.
Morteza Alisade är en av ungdomarna som slagit sig ner i gräset utanför myndigheten och han tänker stanna där tills han får hjälp.
– En månad, två månader, en vecka, en dag – vi fortsätter tills Migrationsverket förstår att vi inte orkar leva så här, säger han.
Att dessa personer som hungerstrejkar absolut vill få rätt att bo och leva i Sverige framgår med all önskvärd tydlighet. Men om man har sökt asyl eller skydd i Sverige och fått avslag såväl av Migrationsverket som, efter överklagan, i migrationsdomstol, då är det ett ovedersägligt faktum att man i två instanser inte befunnits ha rätt till asyl eller skydd i Sverige. Hungerstrejk som press på myndigheter och domstolar fungerar inte, ska inte fungera, kan helt inte tillåtas fungera i en rättsstat. Det finns inte stöd för uppehållstillstånd på grund av hungerstrejk i lagen och det måste göras lika klart för människor i Sverige som man till exempel gjort i Finland. Där uttalade sig ansvarig inrikesminister, så snart det blev känt att några afghaner hade börjat hungerstrejka:
Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk. Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.
Och Migrationsverket i Finland meddelade:
Om man skulle tillåta en hungerstrejk att påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sina beslut.
Det är både tråkigt och sorgligt att Sverige inte kan ta emot alla människor som vill ha ett bättre liv här (vilket är vad en del av de hungerstrejkande sagt att de söker). Det är inte svårt att sätta sig in i – och förstå – människors besvikelse när deras drömmar inte går i uppfyllelse. Men önskan om ett bättre liv räcker inte som asylskäl och när asylprocessen haft sin gång och ansökningarna prövats både av Migrationsverket och i en migrationsdomstol och beslutet är ”avslag”, då måste man enligt svensk lag lämna Sverige.
Det är bedrövligt och sorgligt att hungerstrejk som en sorts försök till utpressning vid avslag på asylansökan sprider sig bland asylsökande i landet. Den svenske migrationsministern borde uttala sig lika tydligt som den finska inrikesministern, och det svenska Migrationsverket borde uttala sig lika tydligt som sin motsvarighet i Finland.
Människor ska inte lämnas att ligga utanför Migrationsverkets kontor runt om i landet utan att äta eller dricka och att åka ambulans mellan den plats där de befinner sig och närmaste sjukhus i tron eller med minsta hopp om att deras agerande ska kunna ”köra över” utlänningslagen och ge dem rätt att stanna i Sverige. Den här ”epidemin” av hungerstrejker för att sätta press på domstolar som redan avkunnat sina domar måste stoppas så att den inte växer och utpressningssituationerna blir fler och allt mer svårhanterliga. Polisen ska genomföra utvisningarna så snabbt som möjligt och på – efter omständigheterna – så bra sätt som någonsin möjligt.
Från tryggt välfärdsland till otryggt ofärdsland på två decennier. Sverige. På alla områden blir Sverige i stadig takt ett sämre och mer otryggt land att leva i. För väldigt, väldigt många. På samhällsområde efter samhällsområde, inom myndigheter, i politiken, inom rättsväsendet, sjukvården, skolan – överallt ser vi en mycket omfattande och oerhört snabb nedgång, försämring, rentav förfall och haveri. I Sverige. Här några exempel – korta och schematiska. Var och en kan googla och ta del av mycket mer ingående material om varje område som tas upp här.
Korruption Mut- och korruptionsskandalerna i Göteborg och Leksand m.fl ställen har beskrivits ingående i Uppdrag granskning och i mängder av andra medier. Ekonomiska märkligheter i Solna har tagits upp. Slöseriombudsmannen visar i en strid ström på slöseri med skattemedel där korruption eller korruptionsliknande beteenden ingår som en självklar ingrediens. På DN Debatt under rubriken ”Svenskar misstror offentliga tjänstemäns ärlighet” kan man bland annat läsa följande:
När fler människor uppfattar korruptionsproblem skadas tilltron till demokratin. Här avviker Sverige från de övriga nordiska länderna: Jämfört med Danmark, Finland och Norge misstror svenskar i större utsträckning offentliga tjänstemäns ärlighet. Studier visar bland annat att 9 av 10 svenskar tror att offentliga tjänstemäns bemötande beror på personliga kontakter, en anmärkningsvärt hög siffra internationellt sett. Mönstret går igen i flera undersökningar.
Arbetsförmedlingen
Vuxna människor som söker jobb tvingas sitta och syssla med dagisaktiviteter eller andra fullständigt meningslösa påhitt inom det s.k. Fas3, i stället för att aktivt söka jobb. På ett alldeles utmärkt sätt beskrivs tillvaron i dessa Fas3-läger av musikern, skribenten och mycket annat, Pentti Salmenranta, i denna visa skriven av honom själv under hans tid i Fas3:
Sjukförsäkringen Man skulle stävja sjukskrivningsfusket och att man kunde vara sjukskriven i princip hur länge som helst, vilket var katastrofalt för landet, finanserna och även för många människor som slentrianmässigt var sjukskrivna.
Hur blev det? Jo, man gick från en ytterlighet till en annan och det slog över lika hårt åt andra hållet. Nu ska också människor som ligger till sängs med dropp eller har obotlig cancer och andra mycket svåra sjukdomar, ut och söka jobb. En ung man, döende i cancer, fick av Försäkringskassan krav på intyg om när han beräknades avlida… (Försäkringskassan kräver dödsintyg av cancersjuka. SVT 26 februari 2013). Även här kan en del av galenskaperna illustreras av den galghumoristiske Pentti Salmenranta, i en visa skriven och framförd av honom själv:
Skolan
Finlands ambition – som man uppnått – till vänster. Sveriges ambition – som man inte uppnått – till höger.
Ja, vad ska man säga? Alla vet ju att skolan är mycket långt ifrån det mål som svenska politiker ofta framhåller: ”Vi ska ha världens bästa skola!”. Svenska elever halkar för varje gång som kunskapsutvärderingar görs bland OECD- och andra länder, allt längre ner på kartan och ligger nu, vad gäller kunskaper förmedlade av skolan, under genomsnittet. Här finns en rapport – Seminarium på Finlands ambassad om ”det finska skolundret” – om de stora skillnaderna mellan skolväsendet, utbildningen och kunskaperna i Finland respektive Sverige. Finland ligger år efter år i topp i alla kunskapsmätningar som görs och Sverige kunde ha haft en hel del att lära sig av Finland. Nu är det för sent, Sverige är inte längre en kunskapsnation, kunskap och allmänbildning värdesätts inte, språket förflackas och tillåts förflackas, lärarutbildningen är alldeles för dålig.
Asylinvandringen Även här ser det helt annorlunda ut i Sverige än i något annat land. Bland sina nordiska grannländer sticker Sverige ut som en elefant bland myror. Det är bara att ta del av Migrationsverkets statistik och jämföra den med andra länders och att ta del av tidningsartiklar och radio- och tv-inslag för att förstå, att den stora inströmningen av människor från utomeuropeiska länder som ska slussas genom en dyr asylprocess och under lång tid försörjas av skattebetalarna i Sverige, medför gigantiska kostnader och stora problem. Att tillåta människor (mellan 90 och 95 procent!!!) att ansöka om den stora förmån som det är att få uppehållstillstånd i Sverige utan att ens styrka sin identitet, nationalitet och asylhistoria, är förödande. Och att genom lagstiftning om skola och sjukvård nästan uppmuntra dem som bryter mot lagen och stannar kvar när de fått beslut i sista instans om att de ska lämna landet, är groteskt. Liksom att Polisen av högljudda debattörer störs i sin uppgift att söka efter människor som vistas illegalt i landet! Mer om allt detta kan man bland annat läsa här på bloggen eller sammanfattat i Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar.
Arbetskraftsinvandringen Migrationsminister Tobias Billström menade och ville väl och det var en riktigt fin idé på papperet som inte blev lika fin i verkligheten. Inte så fin som man hade hoppats att den skulle bli… Det finns givetvis goda sidor med lagen, och om den följdes skulle den vara alldeles utmärkt. Men det stora problemet är att svenska myndigheter inte följer upp och stoppar missbruket som allt mer har brett ut sig på det här området. Och som vi var en del som förutsåg och visste skulle inträffa när lagen började gälla…
Tillstånd har beviljats arbetstagare där arbetsgivaren är försatt i konkurs eller inte har någon aktiv verksamhet, och kiosker som av någon outgrundlig anledning ska ha en handfull anställda på en gång. Oavsett hur jobbigt det är för dem som arbetar med dessa ärenden så har hanteringen hittills varit att stämpla och bevilja. I SVD Näringsliv den 23 juni fanns en rätt avslöjande artikel om bluffinvandring från Kina – Bluffbolag fick hjälp av Invest Sweden. Sedan är det också så, för riktighetens skull, att när väl Migrationsverket har utfärdat tillstånd så finns idag inget bra lagstöd för efterkontroller – man får vänta och se vad som händer när arbetstagaren söker förlängning av sitt tillstånd. Vilket kanske inte händer. Eftersom personen då är försvunnen.
En syrier berättade för mig idag att det kostar 50.000 kronor att få ett arbetstillstånd med ett fejkat jobb. Gammelmedia vill förstås få det till att det handlar om elaka svenskar som lurar utlänningar, men det är en ömsesidig överenskommelse parterna emellan. ”Arbetsgivaren” får sina pengar och ”arbetstagaren” får sitt uppehållstillstånd. Läs mer →
Visumkrav satte stopp för flyktingar från Tyskland, lyder en rubrik på en artikel i Hufvudstadsbladet. Utdrag ur texten:
Merit Wager 