Lagman Lars-Gunnar Lundh: ”Den som jämställer migranter med djur har för länge sedan passerat gränsen för vad som är försvarligt uttalande av en person som tjänstgör i ett av fundamenten för vår demokrati.”

Häromdagen blev det känt att en ledamot i Norrköpings kommunfullmäktige och  nämndeman i tingsrätten, Karin Forell, SD, uttryckt sig minst sagt olämpligt på sin – får det förstås – öppna Facebook. Hon kommenterade en bild av en asylsökande mamma som tvättade sitt nyfödda barn ovanför (inte i) en gyttjepöl i ett läger i Grekland:

 Grisar badar ju i gyttjepölar, dom mår så bra så.

Och Lars-Gunnar Lundh, lagman i Norrköpings tingsrätt, agerade snabbt. I går, bara några dagar efter det stötande uttalandet, fattade han beslutet att entlediga Karin Forell som nämndeman. Han kunde ha skrivit ett knastertorrt och kort beslut, men han skrev i stället ett mer utförligt sådant. Det är korrekt och tydligt som sig bör, men det är samtidigt levande och lättläst. Ett beslut som inte använder färdiga mallar och krångliga ord och uttryck utan har en personlig ton och ett ordval som gör att det känns att han verkligen tänkt på vad han skriver, att det inte är ett slentrianmässigt dussinbeslut.

Lars-Gunnar Lundh har också i början passat på att ge en kort information om nämndemannasystemet, varför beslutstexten börjar så här:

Nämndemannafunktionen är i det närmaste tusen år gammal och det finns i huvudsak två skäl för att institutet trots hög ålder har överlevt. De skälen är allmänhetens insyn och inflytande i den dömande verksamheten.

Han pekar också på det som otaliga gånger varit uppe till diskussion, nämligen det som många – inklusive jag – finner onödigt:

I den svenska modellen är det kommunfullmäktige som väljer nämndemän och det trots att uppdraget inte är politiskt. Sannolikt beror den ordningen på att det tidigare var den enda lokala myndigheten. Den här ordningen har fått till följd att det i princip bara är partipolitiskt aktiva som väljs för uppdragen.

Om nämndemannen Karin Forell skriver lagman Lars-Gunnar Lundh i sitt beslut:

Nämndemannen Karin Forell har i uttalanden i sociala medier uttryckt åsikter som kan tolkas som att hon jämför migranter (spädbarn) med djur (grisar). Hon har även ifrågasatt bilden av den drunknade pojken Alan Kurdi som förolyckades för ett drygt halvår sedan. Hon har beträffande den bilden framfört uppfattningen vid en intervju, som jag tagit del av, att det kan ifrågasättas om bilden är riktig eftersom hon vill ”se saker med egna ögon”.

Jag har kallat till mig Karin Forell och vid mötet har hon uttryckt ånger och framfört att hon inte står för den tolkningen av uttalandena som har gjorts i media.

Karin Forell har, efter att fått möjlighet att tänka över om hon vill kvarstå som nämndeman, återkommit till mig och framfört att hon vill fortsätta att vara nämndeman i Norrköpings tingsrätt.

Skäl för beslut är vad jag uppskattar mest i det här dokumentet. Där resonerar Lars-Gunnar Lundh så här:

Migrationspolitik och dess konsekvenser har under senare tid fått ett allt större utrymme i den politiska debatten. Det förhållandet att någon utrycker en åsikt om politikområdet migration på samma sätt som åsikter om ett annat politikområde är inte något som tingsrätten har att bedöma för att avgöra en nämndemans lämplighet.

Ett erkännande av att alla människor har rätt att ha sina åsikter oavsett vilka de är och att det inte är tingsrättens sak att lägga sig i dem. Men:

Det är däremot en annan fråga om en nämndeman uttrycker åsikter som kan innebära att nämndemannens objektivitet kan sättas i fråga och därigenom rubba förtroendet för denne och slutligen domstolens verksamhet.

Så är det. Och beslutsmotiveringen lyder i sin fortsättning:

Den som jämställer migranter med djur har för länge sedan passerat gränsen för vad som är försvarligt uttalande av en person som tjänstgör i ett av fundamenten för vår demokrati. Ett sådant uttalande är helt oacceptabelt och rubbar enligt min mening förtroendet för Karin Forell som nämndeman. Rätten ska objektivt avgöra mål och ärenden oberoende av någons etnicitet, religion, hudfärg, kön, sexuella läggning, yrke, sociala situation etc. Det finns en påtaglig risk för att en person känner sig dömd på förhand om någon representant (juristdomare eller nämndeman) i domstolen har uttalat sig kränkande om en folkgrupp eller annan grupp som denne är en del av. Redan på den grunden är Karin Forell klart olämplig som nämndeman.

Karin Forell har därutöver ifrågasatt uppgifter om migranters livsöden med motiveringen att det inte föreligger sanningshalt om man inte kan se det med egna ögon. Även på den här punkten kan hennes lämplighet som nämndeman ifrågasättas eftersom en domstol i brottmål, där nämndemän medverkar, alltid har att avgöra frågor utan att domstolen har iakttagit påstådda kriminella gärningar.

Det hela kan inte uttryckas bättre och elegantare (!) än så. Slutorden är formella, som sig bör:

Karin Forell entledigas med omedelbar verkan från uppdraget att vara nämndeman i Norrköpings tingsrätt.

Ett beslut som kom snabbt och som är rakt, tydligt och till och med elegant och som av vem det vara må måste upplevas som det enda rätta.

Slutreflektion utanför det som handlar om beslutet i ovanstående fall:
Gör om nämdemannafunktionen – om den ska finnas kvar – så att rediga medborgare med intresse och allmänbildning samt mycket goda kunskaper i svenska språket, kan anmäla sitt intresse för att bli nämndeman. Som sagt: om funktionen alls ska finnas kvar.

© denna blogg.

 

 

 

 

Fem – av 2960 – texter på området Asyl&Migration

Här är några av de 2960 texter som finns under kategorirubriken Asyl&Migration som tål att läsas på nytt – eller kanske första gången:

En migga: ”Samtidigt utreder vi medelklassiranier – som helt saknar asylskäl …” – 17 september 2010. Ur texten:

Samtidigt utreder vi medelklassiranier – som helt saknar asylskäl – hur länge som helst. Vi översätter deras förfalskade ”kallelser” och ”domar” och i många fall gör vi även ambassadförfrågningar om huruvida ”domarna” är äkta. Dessa iranier ges alltid ett biträde och de vet redan när de ansöker om asyl vilket biträde de önskar. När allting visat sig vara bluff och båg, vilket också domstolen kommer fram till, ja då har dessa personer hunnit etablera sig och de har även fått arbete och de får uppehållstillstånd p.g.a. arbetet. Det handlar alltså om gravt missbruk av asylrätten. Och då har också, som genom ett under, det förstörda passet kommit fram eller också har de utan problem ansökt om nytt pass vid iranska ambassaden i Stockholm.

I år kommer ca 68.000 asylsökande att inte uppvisa pass när de söker asyl i Sverige – 22 september 2014. Ur texten:

 Att asylsökande styrker sin identitet borde vara en självklarhet. Men något sådant krav ställs inte i Sverige; här ska man göra sin identitet ”trovärdig” och/eller ”sannolik” och det vet människor i de länder utanför Europa varifrån flest asylsökande kommer. De vet att i Sverige går det att få både permanent uppehållstillstånd i falsk identitet och med falsk asylhistoria och att bli svensk medborgare efter åtta år utan att ha styrkt vem man är eller varför man kom hit.

En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.” – 19 mars 2015. Ur texten:

Den numera vuxne mannen från Serbien åberopar en diffus blodsfejd i hemlandet, sin brytning med familjen som tvingade honom agera apatisk samt anknytning till Sverige som skäl för att han bör få uppehållstillstånd här. Och, hör och häpna, domstolen anser att under den tid pojken ”diagnosticerades med så kallat uppgivenhetssyndrom (ett antal år…) hann han gå i skolan och utveckla ett socialt nätverk”. På den grunden – och ”till skydd för sitt privatliv”(vad nu det kan betyda?) – ger den honom permanent uppehållstillstånd! (Migrationsverket har dock möjlighet att överklaga beslutet). Dessutom avslutas domen med en notis om att för övrigt har hela familjen fått uppehållstillstånd i landet!

Innebär ”rättssäkerhet” i asylärenden att man beviljas uppehållstillstånd i Sverige? – 7 maj 2015. Ur texten:

Genomgående i inslaget och intervjuerna är inte att man vill diskutera hur rättssäkra och korrekta besluten är. Nej, grunden från vilken diskussionen och rapporteringen utgår är i stället ”hur många fler som får stanna” resp ”hur många färre som får stanna” beroende på om det sitter sverigedemokrater, kristdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister  eller andra som nämndemän miljöpartister i migrationsdomstolarna. Som om rättssäkerhet vore en politisk fråga…

”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” – 16 juli 2015. Ur texten:

Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är. Utredningen visar även att barnen idag mår mycket dåligt av situationen.

Vidare visar det sig av utredningen, att den numera svenska medborgaren A varit bosatt i Göteborg. A har aldrig haft någon inkomst utan fått ekonomiskt bistånd från stat och kommun. I sin andra identitet, som asylsökande, har A även fått bidrag av Migratiuonsverket. När den asylsökande A fick beslut om  fick han även ett nytt personnummer. han kommunplacerades i Stockholm där han bor idag. Ärendet har polisanmälts.

Ytterligare 2955 inlägg på området Asyl&Migration (sedan maj 2005) finns att läsa här.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.

Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå

Jag har läst, och läst om, och ännu en gång läst en dom som jag fick mig tillsänd för en vecka sedan. Jag har inte velat tro vad jag läst, jag har tänkt att jag förmodligen missförstår något. Men vid varje genomläsning har jag uppfattat den som svårbegriplig, för att inte säga lätt huvudlös. Det är alltså min åsikt och jag skriver om domen för att jag anser att den är mycket viktig, både rent allmänt och principiellt.

Här följer ett referat av domen (och i slutet av inlägget en länk till den fullständiga texten); läs, bedöm och döm själva:

En utländsk kvinna, som vid flera tillfällen fått avslag på sina ansökningar om asyl i Sverige, har i Förvaltningsrätten i Umeå överklagat ett beslut gällande bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, fattat av Vård- och omsorgsnämnden i Vännäs kommun den 19 maj 2015.

En, som jag förstår det, olycklig sammanblandning av olika lagar och regler verkar här ha skett. Kvinna och hennes tre barn har vid upprepade tillfällen ansökt om asyl men inte befunnits ha skäl att beviljas uppehållstillstånd enligt utlänningslagen och tillämpliga konventioner. När man inte får tillstånd att vistas i landet ska man lämna det så fort som möjligt. Detta har kvinna valt att inte bry sig om, hon har i stället stannat i Sverige illegalt med sina tre barn. Det märkliga är, att myndigheterna inte ser till att den som inte har rätt att vistas i landet också lämnar det utan i stället tillåter följande, som anges i domen:

Hon fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd för två år sedan, och familjen har levt gömda sedan dess. Barnen går i skolan och Ana Melker läser svenska.

Varför läser hon svenska? Varför går barnen i skolan här? Familjen är ju här illegalt!!! Inför rätten anger kvinnan bland annat följande:

Den rättsliga situationen kan bedömas annorlunda. I beslutet har dessutom fullkomligt bortsetts från barnens situation och behov. Hennes flyktingsituation är sådan att hon överhuvudtaget inte ser någon som helst möjlighet att återvända till sitt hemland. Detta beror bland annat på att barnen är assimilerade i det svenska samhället och talar svenska och på att hon har flytt från sitt hemland på grund av att hon har utsatts för grovt våld, vilket barnen har bevittnat.

Att kvinnan talar om sin ”flyktingsituation” – och att man i domen skriver så – är helt fel. Hon är ju bevisligen inte flykting och att då den som skrivit domen använder ett sådant ord för att beskriva hennes illegala tillvaro i Sverige är givetvis inte korrekt. Hennes eventuella flykting- och/eller skyddsskäl har ju redan prövats av både en statlig myndighet, Migrationsverket, och en domstol, migrationsdomstolen. Då kan kvinnan ju knappast tala om sin speciella ”flyktingsituation”! Det är ju inte hon, som efter ett antal avslag på begäran att få stanna, själv ska bestämma att ”hon överhuvudtaget inte ser någon som helst möjlighet att återvända till sitt hemland”! Det är ju – än så länge, bör kanske påpekas – inte så att den som söker den rätt och förmån som det innebär att få uppehållstillstånd av asyl- eller skyddsskäl i Sverige har rätt att strunta i vad svenska myndigheter och domstolar beslutar.

Innebär ”rättssäkerhet” i asylärenden att man beviljas uppehållstillstånd i Sverige?

Under rubriken Politik kan påverka många asylärenden tar Sveriges Radio P1 den 6 maj igen (eftersom samma sak har tagits upp ett antal gånger tidigare) upp sammansättningen av de politiskt tillsatta ledamöterna i landets migrationsdomstolar:

Den politiska tillhörigheten hos migrationsdomstolarnas nämndemän kan vara avgörande för om en asylsökande får stanna i Sverige eller inte. Ny forskning visar att sannolikheten att få asyl minskar om en nämndeman nominerad av SD sitter i rätten.

Genomgående i inslaget och intervjuerna är inte att man vill diskutera hur rättssäkra och korrekta besluten är. Nej, grunden från vilken diskussionen och rapporteringen utgår är i stället ”hur många fler som får stanna” resp ”hur många färre som får stanna” beroende på om det sitter sverigedemokrater, kristdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister  eller andra som nämndemän miljöpartister i migrationsdomstolarna. Som om rättssäkerhet vore en politisk fråga…

Om studien, som inslaget baseras på och som gjorts av Linna Martén, nationalekonom vid Uppsala universitet, säger hon själv:

De här resultaten tyder på att det finns en slumpfaktor i de här besluten. För den enskilde individen innebär det att vem som fattar beslutet om du får asyl eller inte kommer påverka sannolikheten att du får det. Och det måste för den enskilde individen framstå som rättsosäkert.

Hon verkar alltså inte i sin studie ha varit ute efter att undersöka rättssäkerheten (trots att hon talar om den) vad gäller besluten i migrationsdomstolarna. Hon har i stället velat visa var, hur och av vilka nämndemän asylsökande som fått avslag av Migrationsverket på sina ansökningar, sannolikast ges uppehållstillstånd. Men det är ju något helt annat än att undersöka var rättssäkerheten är störst.

Det faktum att en migrationsdomstol ändrar Migrationsverkets beslut från avslag till tillstånd kan ju inte sägas utgöra bevis för att systemet är ”rättssäkert”. Rättssäkerhet är inte att så många som möjligt ges uppehållstillstånd i Sverige, rättssäkerhet kan faktiskt också vara tvärtom: att betydligt färre får uppehållstillstånd. Det verkar som om ordet/begreppet ”rättssäkerhet” i den här studien – och av SR P1 – inte används i dess rätta bemärkelse utan att man har valt att omtolka det så här:

Rättssäkerhet = att alla (helst) som sökt asyl och av Migrationsverket inte befunnits ha skäl att beviljas uppehållstillstånd, ska få det i migrationsdomstol.

Och i enlighet med den tolkningen av ordet/begreppet blir slutsatsen då att eftersom nämndemän med politisk tillhörighet i KD, V eller MP är mer benägna att ”köra över” Migrationsverket och bevilja uppehållstillstånd när verket har avslagit begäran, så är det bäst för ”rättssäkerheten” att de sitter som nämndemän. Slutsatsen blir då också att det inte är bra att personer från SD (eller M och S) sitter som nämndemän i migrationsdomstolar, eftersom de enligt den här studien, inte är riktigt lika benägna att ändra Migrationsverkets beslut som de tidigare nämnda. Att också väga in Sveriges och dess invånares rättssäkerhet i ekvationen är, enligt studien och SR P1:s tolkning, inget som behöver/ska göras.

Många, inklusive jag själv, anser i stället att rättssäkerhet i asylärenden – precis som i alla andra rättsliga ärenden – måste vara att det, efter noggrann kontroll av identitet, nationalitet, bakgrund (inga terrorister och kriminella), omständigheter, dokument, berättelser och kontroller som gjorts, fattas beslut i enlighet med utlänningslagen och ratificerade konventioner. Utgångspunkten ska givetvis varken vara att ”alla ska få stanna” eller att ”så få som möjligt ska få stanna”. Antalet personer som beviljas uppehållstillstånd har ingenting med den typ av  ”rättssäkerhet” att göra, som studien pekar på. Det är utredningarna, sammanvägningen av fakta och annat i ärendet – och om Migrationsverket anses ha fattat ett felaktigt beslut –  som ska ligga till grund för om domstolen ska ändra Migrationsverkets beslut. Det är det som är rättssäkerhet, inget annat.

© denna blogg. OBS! Det är inte tillåtet att kopiera mina texter, men att citera kort och länka till originalinlägget är det.