Norden. Fler kvinnor än män får avslag på asylansökan.

Fler kvinnor än män får avslag på asylansökan. 

I Norden får asylsökande kvinnor oftare avslag på sin ansökan än asylsökande män, enligt en färsk rapport som de nordiska jämställdhetsministrarna beställt. Ministrarna vill veta varför det ser ut så, och även säkra att nyanlända kvinnor och män får sina asylskäl beaktade individuellt och likvärdigt.

I Finland beviljades 55 procent av kvinnorna och 60 procent av männen uppehållstillstånd. I Danmark beviljades 79 procent av kvinnorna, och 87 procent av männen uppehållstillstånd. Mönstret är detsamma i fyra av de nordiska länderna.

Sverige har inte bidragit till kartläggningen med könsuppdelad statistik.

Läs hela texten här.

Sverige gör som Finland – många år och 10.000 tals ”ensamkommande” senare

Regeringen har nu, många år för sent, lagt ett förslag om att det sätt att se på åldersbedömning som jag otaliga gånger fört fram som en bra modell – och som används i Finland – ska användas också i Sverige:

Migrationsverket ska informera den sökande om att konsekvensen av att ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning utan godtagbar anledning, kan bli att han eller hon bedöms ha fyllt 18 år.

Äntligen, minst tio år för sent, ska också detta självklara införas, som givetvis borde ha gjorts av Migrationsverket under alla år, men som verket underlåtit att göra:

Migrationsverket ska så snart som möjligt efter asylansökan göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om ett ensamkommande barns ålder, om det finns skäl att ifrågasätta att sökanden är under 18 år, men det samtidigt inte är uppenbart att han eller hon är vuxen.

Här finns promemorian Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37) att läsa i sin helhet.

Här är länkar till en bråkdel av mina texter om åldersbedömning och ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande genom åren :

Finland: Antalet minderåriga asylsökande minskar – 4 januari 2010. Ur texten:

En orsak till att antalet minderåriga asylsökande har minskat är att åldersbedömningen har blivit strängare.

Helsingforspolisen testade i fjol drygt 60 asylsökande som sade sig vara minderåriga. Av dem visade sig två tredjedelar vara över 18 år gamla.

En anställd vid ett HVB för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012. Ur texten:

En migga: ”Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son.”

Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014, min text i Svenska Dagbladet. Ur texten:

327 av de 637 (51 procent) ensamkommande asylsökande som sade sig vara minderåriga och kom till ett danskt asylcenter under åren 2011 och 2012, visade sig efter rättsmedicinsk undersökning ha ljugit om sin ålder, och var över 18 år. De första fyra månaderna 2013 var tre av fyra (75 procent) testade flyktingbarn över 18 år, enligt Justitieministeriets statistik.

”Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att en stor del av de asylsökande som testas, uppskattas vara vuxna. Vi ålderstestar därför, när det finns en misstanke om att den sökande inte är minderårig”, säger kontorschef Bjørn Hørning hos Udlændingeservice.

Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014. Ur texten:

”Asylkommande ungdomar”? Ja, det är ju innovativt och praktiskt att ha en sådan benämning på ett i det närmaste permanent och växande fenomen som i Sverige är stort och framträdande, till skillnad från i, till exempel, de nordiska länder jag jämfört med i artikeln. Där deras barnläkare och andra alltså anser, att det går att göra åldersbedömningar. Men nu är det bara det, att jag i min artikel inte skrev ett ord om åldersbedömningar och hur de går till! Vilket jag påpekar i min slutreplik, som också den har publicerats på Svenska Dagbladets ledarblogg, direkt efter barnläkarnas text.

En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015. Ur texten:

En migga: Av alla EU-länder är Sverige det enda landet vars läkarkår, politiker, journalister med flera anser att det är fult eller olämpligt att ge en papperslös ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderårig en möjlighet att göra detta sannolikt  genom en medicinsk åldersutredning, om det finns tveksamheter om att den sökande faktiskt är minderårig.

Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.” – 29 juli 2015. Ur texten:

Är jag verkligen den enda som i åratal tyckt – och fortfarande givetvis tycker – att man i Sverige ska lära sig av övriga Norden när det gäller att hantera asylsökande ”ensamkommande barn” (i de andra nordiska länderna kallade ”minderåriga asylsökande”) lite närmare? I övriga Norden görs ju åldersbedömningar vid tveksamhet kring den asylsökandes uppgivna ålder och i Finland, t.ill exempel gäller att:

Om sökande eller anknytningspersonen vägrar genomgå undersökning utan godtagbar orsak, behandlas han eller hon som myndig.

Finland. I två fall av tre visar sig den asylsökande som undersöks vara äldre än han sagt sig vara. – 28 september 2015. Ur texten:

Rättstandläkaren Vivian Visnapuu:

– Förra året räknade jag att 65 procent av dem som myndigheterna misstänkt var över 18 år också var det.

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015. Ur texten:

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans?

Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015. Ur texten:

Hur som helst, inslaget tog för första gångensåvitt jag vet, i Public Service upp problematiken (ja, för det är problem) med den enorma inströmningen av påstått och faktiskt minderåriga asylsökande i Sverige, på ett försiktigt verklighetsbaserat sätt. Heder åt de två reportrarna som på riktigt verkar ha ansträngt sig för att, tyvärr tio år för sent, försöka ge den bild av det här asylområdet som så många av dem som möter verkligheten har. Att det här är en kategori unga män som skickats till Sverige av föräldrar och släktingar i hopp om ett bättre liv för dem själva och för familjerna. Utan asyl- eller skyddsskäl så som de anges i utlänningslagen.”Ett bättre liv”, ”en bättre framtid” är vare sig skyddsgrundande eller – ännu mindre – skäl för flyktingstatus.

Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016. Ur texten:

Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016. Ur texten:

Finland. Gedigna åldersbedömningar görs alltså vid myndighets eller annans misstanke om att en asylsökande som säger sig vara minderårig, inte är det. Åldersbedömning görs också i de fall där den unge asylsökande inte visar några id-handlingar.

Migrationsöverdomstolen: ”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.” – 11 september 2016. Ur texten:

Hur många gånger behöver detta upprepas?

Det finns många, många fler texter om dem som endast i Sverige kallas ”ensamkommande barn” på bloggen. Man kan till exempel söka på ordet ”ensamkommande” för att hitta alla texter där det ordet ingår. Eller använda sökord som ”minderårig” ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning”. Etc.

Till slut: Jag hör inte till dem som ursäktar att man nu från regeringens håll (minst ett decennium för sent) ska stoppa den katastrofala vanskötseln av det oerhört viktiga och fruktansvärt dyra området ”påstått och faktiskt minderåriga asylsökande” med orden:

Bättre sent än aldrig.

Absolut inte. Jag hör till dem som anser att de, som åsamkat oss alla och landet både skada och mångmiljardkostnader som hade undvikits om man som en självklar del i asylprocessen hade gjort åldersbedömningar, på något sätt borde kunna ställas till svars för det. Men tjänstemannaansvaret togs bort 1974 och varken tjänstemän eller några andra (regeringar, riksdagar, Migrationsverkets generaldirektörer, medier) behöver i Sverige ta personligt ansvar när de gravt misskött sina uppdrag.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget.

 

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Om konflikter i Konflikt

Klicka på textrutan för att komma till programmet.

Jag lyssnade på programmet Konflikt i Sveriges Radio.

Programmet är ett vällovligt, nog så ambitiöst försök att i någon mån belysa och diskutera de konflikter och problem som uppstår när massor av människor av olika etniciteter, språk, religiösa och kulturella bakgrunder under kort tid kommer till ett litet, lugnt och fredligt land med ett folk som inte alls är vant vid att hantera konflikter. De kommer hit från icke demokratiska länder utan fungerande samhällssystem och där gamla klan- och hedersbegrepp är i högsta grad levande och där konflikter kan lösas med våld.

Var och en kan själv lyssna på programmet och bilda sig en egen uppfattning om vad som sägs, och kanske också i viss mån om vad som inte sägs. Så här tänker jag, och då fokuserar jag i första hand på avsnittet som handlade om konflikter på asylboenden och att kristna asylsökande trakasseras av islamister. I det avsnittet medverkade Nuri Kino, journalist men idag främst företrädare för organisationen A Demand For Action (som han grundade för snart två år sedan) och Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör och operativ chef på Migrationsverket. Ämnet de diskuterade hade rubriken:

Behövs det särskilda boenden för kristna? Är det ens förenligt med svensk lag? 

Båda debattörerna var överens om att det finns problem på asylboendena, både på grund av den stora trångboddheten och den långa väntan på beslut i asylärendet; men också på grund av olika bakgrund och fientligheter som man (givetvis) har med sig från sina hemländer. Nuri Kino framhöll det problem som han också skrivit flera artiklar om (se nedan), nämligen islamisters trakasserier, hot och regelrätta våld mot kristna asylsökande. Kristna asylsökande som ju flytt från just islamisters våld och nu tvingas bo på samma boende som sina plågoandar, inte sällan rentav i samma rum, vilket inslaget med de två kristna kvinnorna i programmet visade.

Och det är här som det händer, det som gör att man inser att Sverige riskerar att bli ett nytt våldsamt ”Mellanöstern” i Norden (till skillnad från sina nordiska grannländer). I Sverige finns ingen djup kunskap, ingen egen känsla för vad krig och svåra konflikter är och för hur länge (flera generationer) minnet av det lever kvar, vilket finns i de tre övriga nordiska länderna.  Svenskarna kan därför inte i sitt innersta känna – och nu talar jag om just att känna – hur det är att ha varit utsatt och även att ha utsatt andra människor för förföljelse och dödande. Det är därför Nuri Kino och Mikael Ribbenvik inte når fram till varandra och får stå som symboler för ”svenskarna” och ”vi andra”. Så här:

Nuri Kino förordar särskilda boenden för trakasserade asylsökande kristna.
Mikael Ribbenvik säger absolut nej.

Mikael Ribbenviks inställning är ungefär att:

Vi kan inte ha separata boenden för människor på grund av att de har olika religion, vi separerar inte människor på det sättet i Sverige.

Han tror att den svenska ”värdegrunden” och det eviga tutandet om ”alla människors lika värde” är något heligt och oomkullrunkeligt. Så inte ens när kristna hotas som de två kvinnorna gav en glimt av i programmet, vill man rucka på dessa heliga svenska principer. Ens om det innebär stort lidande och även livsfara för – i detta fall – kristna som flytt hit. För det är ju, enligt Ribbenviks och många andra svenskars syn, diskriminering. Och diskriminering är bland det värsta man kan bli anklagad för att medverka till, därför får de kristna hellre fara illa än att man låter dem bo tryggt.

Nuri Kino framhåller däremot att:

Vi måste ha separata boenden för kristna asylsökande eftersom de hotas och trakasseras och även utsätts för våld av islamister på asylboenden i Sverige. Det är inte acceptabelt att de ska tvingas leva i skräck bland de människor de har flytt ifrån.

Hans utgångspunkt är att människors hälsa och liv ska skyddas och vidhåller att separata boenden måste inrättas.

Kommentar: Ribbenvik och andra med hans åsikt ställer ”den svenska värdegrunden” och det ständigt upprepade ”alla människors lika värde” mot Kinos och andras ”människors liv måste skyddas, det går före allt annat”.

Det finns inget som helst ”diskriminerande” eller på annat sätt orätt eller fel i att ha separata boenden för asylsökande som kommer från konfliktområden där en grupp människor flyr från en annan. Det ska vara tydligt och klart att det gäller under asylprocessen, inte när/om man får uppehållstillstånd. Under den nu mycket långa asylprocessen måste man i Sverige (som i andra länder) sätta in skarp samhällslära på alla asylboenden med obligatorisk närvaro. Personer med kunskap och auktoritet måste förmedla det svenska samhällets grundvärderingar och det måste sägas klart och tydligt att den som inte är beredd att omfatta dem inte har i detta land att göra. De kan inte bli en del av landet om de inte inser och tar till sig just det som Ribbenvik och andra framhåller, att alla har rätt att vara sig själva, att vi har religionsfrihet och att alla har rätt till sin tro, att män och kvinnor är jämställda och jämlika, att det är förbjudet att slå sina fruar (!) och sina barn etc, etc, etc.

Men fram till dess att de som söker asyl får beslut om utvisning eller uppehållstillstånd – vilket kan ta långt över ett år – är det inte på något sätt diskriminerande eller ett brott mot ”alla människors lika värde” att förföljda och hotade ges möjlighet till ett tryggt boende.

© denna blogg.

Om åldersbedömningar. Mest läst, mest delat.

Om åldersbedömningar har det skrivits om här på bloggen i många år (länkar till ett antal texter längst ner). Med det stigande antalet ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande som inte styrker sin ålder, har ansvariga, beslutsfattare och allmänhet börjat inse att det inte är rimligt att Sverige ska bekosta vuxna mäns vistelse här under asylprocessen som om de vore ”barn”. Och att det inte är rimligt att minderåriga tvingas bo och gå i skolan med vuxna män, inte sällan tio år äldre eller mer än de själva.

Den viktiga frågan – som i övriga Norden är en självklar sak och inte stöter på något motstånd – om åldersbedömning, har miggorna, HVB-personal, familjehem, socialtjänstpersonal med flera som sagt tagit upp otaliga gånger här på bloggen och jag har också skrivit om den i Svenska Dagbladet (se länkar nedan).

Så här ser det ut på Dagens Samhälles sajt idag, den 3 april kl 15.00, vilket visar det stora intresse frågan om åldersbedömning av unga ensamkommande asylsökande nu börjat väcka.

Klicka på textrutorna för att komma till artikeln och dela/sprid gärna texterna i egna sociala nätverk. Notera också att artikeln Fel att påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar, av läkare och specialisten i ortopedi och handkirurgi, Nenad Zeba, samtidigt är tredje mest läst.

 

 

 

 

 

Tre OP ED-artiklar av mig på Svenska Dagbladets ledarsida:
•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

En migga är förundrad. Alice i Underlandet hade varit förbryllad. Franz Kafka hade känt igen sig.

Nu blir det bara ”curiouser and curiouser”, som Alice i Underlandet sa. Och Franz Kafka såg tillvaron som en labyrint ur vilken människan inte finner någon utväg.

 

Ungefär så, både ”curiouser” och labyrintiskt är det att försöka följa Migrationsverkets vindlingar. Men eftersom jag följt asyl- och migrationsfrågor i 20 år, varit asylombud i 14 år och i snart tio år haft kontakt med en kader av miggor som hållit mig och intresserade läsare (det borde vara precis alla) informerade om vad som sker  innanför verkets väggar, så iglar jag mig fast och försöker förklara och ge en så korrekt bild jag kan av detta statliga verks handlande och icke-handlande.

Mycket har sagts och skrivits om den – i det närmaste – obefintliga åldersbedömning som ofta skulle behöva göras av asylsökande som uppger att de är minderåriga (länkar till en bråkdel av vad som skrivits om detta finns längst ner). Följande kommunikation utspann sig på Twitter den 31 mars, dock kom Migrationsverkets kommentar idag, den stora skämtardagen 1 april:

Vad Migrationsverket hänvisar till är detta: Migrationsverket ändrar sitt arbetssätt kring medicinska åldersbedömningar, daterat 2015-09-04:

Migrationsverket anpassar nu sin praxis för medicinska åldersbedömningar till en dom i Migrationsöverdomstolen (MiÖd). Konsekvensen av detta är att den asylsökande själv får ta initiativ till att låta genomföra en medicinsk åldersbedömning.

Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer vrider lite på orden för att ge dem en något annan nyans och mening än den som ges i MiÖds dom. Han säger:

Migrationsöverdomstolen har i sin dom förra året skrivit att Migrationsverkets utredningsansvar är uppfyllt när vi informerat om möjligheterna att genomföra en medicinsk åldersutredning. Den nya rättsliga kommentaren lägger vår ambitionsnivå i linje med Migrationsöverdomstolens dom.

Men i Migrationsöverdomstolens dom UM 2437/13, som kom den 11 februari 2014 – det vill säga 1,5 år innan ovanstående skrevs av Migrationsverket – sägs följande i klartext:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Det är alltså Migrationsverkets sak att kräva – inte erbjuda – att åldersbedömning görs i tveksamma fall och om den asylsökande inte går med på det, skriva upp vederbörandes ålder så att han hanteras som vuxen. Och det här sägs också i domen:

Då NN inte genom skriftlig bevisning eller muntlig utredning kunnat göra sin ålder sannolik har Migrationsverket erbjudit honom att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Genom denna handläggningsåtgärd har alltså getts tillfälle att på medicinsk grund göra den uppgivna åldern sannolik och därmed uppfylla sin bevisbörda.

Detta är inte detsamma som det Fredrik Beijer skriver om att ”Migrationsverkets utredningsansvar är uppfyllt när vi informerat om möjligheterna att genomföra en medicinsk åldersutredning”!

Fredrik Beijer – och därmed Migrationsverket – verkar medvetet försöka kasta grus i ögonen på dem som försöker följa vindlingarna och lappkasten på asylområdet, här med betoning på området åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga. Men den som orkar läsa och jämföra och tänka och läsa mer och borra sig in i lagar och domar, uppblandat med vad jag uppfattar som snömos från Migrationsverket,

En migga kommenterar det hela så här och använder också ordet ”snömos”:

Rent snömos. Det handlar ju inte om domen egentligen utan om ifall Migrationsverket skulle kunna hitta vägar för att få till stånd åldersbedömningar. Flera alternativ finns ju. Exempelvis att man anställer egna åldersbedömningsexperter eller upphandlar tjänsten från privata aktörer. Eller som regeringen föreslagit, att Rättsmedicinalverket kan göra dem.

Alla de här initiativen hade verket kunnat ta för länge sedan, men istället har ledningen valt att inte göra något alls. Den försöker nu gömma sig bakom en dom i Migrationsöverdomstolen för att dölja det faktum att verkets hantering av åldersbedömning är ett haveri utan dess like.

Miggan fortsätter:

Migrationsverket måste klara av att lösa sina uppgifter och inte räkna med att regeringen ska gå in och detaljstyra verksamheten varje gång en dom sätter käppar i hjulen.

Är målet att ha en rättssäker prövning så får man bannemej se till att lösa det, och aktivt leta efter lösningar. Inte bara sitta där som apatiska hösäckar som väntar på att regeringen ska träda in efter att haveriet redan inträffat.

Nej, detta med åldersbedömningar är något som Migrationsverket verkligen misskött och måste se till att lösa. Visst, barnläkarna har obstruerat så man kan lägga viss skuld på dem, men samtidigt:

Varför ska ens barnläkare vara involverade? Bevisbördan ligger ju ändå på den sökande!

Hade Migrationsverket haft en mer uppstramad handläggning så hade problemet aldrig uppstått…

Kommentar till miggans ord om barnläkarna: Nej, det behövs absolut inga barnläkare för att bedöma åldern på personer som säger sig vara 16, 17 år men ter sig äldre! Det som behövs är det som specialisten i ortopedi och handkirurgi, Nenad Zeba, framhållit i sin artikel på Dagens Samhälle den 29 mars under rubriken Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar:

Föreligger minsta tveksamhet kring den uppgivna åldern röntgas vänster handled för att precisera behovet av en hel åldersprövning. Om resultatet visar att personen helt klart är under 18 år återförs ärendet till Migrationsverket och ansökan prövas som för en minderårig.

Regeringen måste slå näven i bordet, det måste bli ett slut på denna slöhet och oförmåga hos det statliga verket att hantera en för Sverige på alla sätt ytterst viktig fråga: Hur gamla är de ”ensamkommmande barnen”. Av alla anledningar som redan angetts ett otal gånger måste det bli ordning på detta – så som det är och har varit i åratal i de övriga nordiska länderna. Det behövs absolut inga fler utredningar, remissrundor, utlåtanden, rekommendationer eller andra krumbukter!

Det enda som behövs är det som jag har skrivit och som miggorna har påpekat i åratal här på bloggen; som kommunalrådet i Österåker skriver och som även allt fler i andra kommuner börjat ta upp. Anlita omgående läkare som Nenad Zeba att utföra åldersbedömningar i enlighet de vetenskapligt beprövade metoder som sedan länge används i andra länder, inte minst i Norden, för att komma fram till om en person kan vara 16 eller 17 år eller är betydligt äldre. Gör det nu!

Här följer ett batteri av länkar till mina och miggornas texter sedan många år tillbaka i frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga, men inte styrker sin ålder och där det finns misstankar – eller rentav är uppenbart – att personerna inte är under 18 år:

•  Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012

•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

• En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2015

•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år 25 juli 2015

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

•  ”Vi fixar det helt enkelt inte”. Kommuner vägrar ta emot ensamkommande minderåriga asylsökande – 26 november 2015

•  Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015

•  Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016

•  Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. – 18 mars 2016. I denna text finns också länkar till ett antal andra texter, bland annat en debattartikel och en replik på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, skrivna av fyra kommunalråd.

•  Kommunalrådet i Österåker, Michaela Fletcher (M): ”Många av dem som får fel åldersbestämning nu kommer sannolikt att ansöka om att få sin ålder omprövad senare.” – 1 april 2016

© denna blogg.

Skicka gärna relevanta synpunkter och tips! Konkreta frågor som rör hur Migrationsverket agerat bör riktas direkt till Migrationsverket.

News That Moves om bland annat minderåriga asylsökandes rättigheter

Minderåriga asylsökande behöver inte ta sig till Tyskland, Sverige eller andra länder i Norden för att söka asyl eller skydd, om det är asyl eller skydd de behöver. De har rättigheter i andra länder också och som skyddsbehövande har man inte rätt att välja och vraka bland ”resmål”.

Klicka på rutan för att komma till sajten.

Följande rättigheter gäller för minderåriga asylsökande i några aktuella länder. Uppgifterna kommer från News That Moves, som samlar information och uppdaterar den både för asylsökande och migranter men också för anförda som vill veta mer om det aktuella läget på asyl- och migrationsområdet i Europa. Jag citerar från sajten och om det är någon som anser/vet att något som anges på den inte stämmer får den gärna höra av sig.*

Makedonien (den 28 mars finns där 7 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en förmyndare och varje barn tilldelas en socialarbetare som arbetar med och  för dem
•  De har rätt till fri utbildning

När barnen fyller 18 år har de rätt att bestämma om de vill stanna i Makedonien eller om de vill återvända till sina hemländer om Makedonien inte kan hitta deras familjer innan dess.

Serbien (den 28 mars finns där 160 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en tillfällig förmyndare
•  De har rätt till fri utbildning

Slovenien (den 28 mars finns där 37 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en tillfällig förmyndare
•  De har rätt till fri utbildning

De flesta ensamkommande minderåriga är 13 – 17 år gamla.

Representanter från NGO Center for help for asylum seekers (frivilligorganisationer som hjälper asylsökande) konstaterar att barnen ofta vägrar att använda sig av de rättigheter de har för att de inte vill stanna i dessa länder utan hoppas kunna fortsätta till andra EU-länder.

Kommentar: Det finns ingen som helst laglig rätt för den som söker asyl eller skydd mot förföljelse m.m. att välja land utan har man skyddsbehov så ska man (egentligen, men lagar följs ju inte i alla lägen…) söka det i det första land man kommer till. Har man lämnat det landet ska man söka skydd i första bästa land man kommer till.

Var och en kan och bör givetvis också själv researcha och bilda sig en egen uppfattning om vad som rapporteras och vilka rykten och berättelser som förs vidare.

Klicka på rutan för att komma till sajten.

Ur veckorapport 03-2016 från Migrationsverket

I Migrationsverkets veckorapport 03-2016 ges denna uppdatering rörande Turkiet och Grekland (klicka på textrutorna för större bilder):

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om västra Balkanrutten rapporterar Migrationsverket enligt nedan inforutan och påpekar också att:

Länderna på västra Balkan tillåter endast migranter som avser söka asyl Tyskland eller Österrike att resa genom landet. Det har således nu skett en kedjereaktion söderut från Österrike längs västra Balkanrutten till Grekland i utökade kontroller av migranter.

Om Norden kan man läsa följande i Migrationsverkets veckorapport vecka 3:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och följande är vad Migrationsverket framhåller i sin text om Tyskland:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andelen ensamkommande barn och unga utgör 11,7 % av totalen vecka 3. Barn och unga från Afghanistan utgör fortsatt den största gruppen, följt av Syrien och Somalia.

 

 

 

 

 

 

Kommentar: Migrationsverket borde också lämna information om vilka åldrar dessa ”barn och unga” uppger.

Migrationsverkets prognos för ensamkommande asylsökande barn och unga ser ut så här:

I sin uppdatering om Syrien skriver Migrationsverket:

•  Antalet asylsökande från Syrien fortsätter att minska 239 registrerades under v 03. Dock är minskningen marginell.
•  Antalet asylsökande ensamkommande barn från Syrien har däremot ökat under v 03 då 18 ansökningar registrerades, jämfört med 14 veckan innan.

I sin uppdatering om Afghanistan skriver Migrationsverket:

•  Fortsatt kraftig minskning av asylsökande från Afghanistan under v 03, 81 asylsökande registrerades.
•  Även fortsatt minskning av antalet ensamkommande barn; 51 registrerades under v 03.
•  BUV utgör 63 % av totalen för asylsökande från Afghanistan, vilket är en ökning från veckan innan.

I sin uppdatering om Irak skriver Migrationsverket:

•  Fortsatt minskning av antalet asylsökande från Irak, 92 registrerade ansökningar under v031. Dock fortsatt högre nivåer än tidigare år.
•  Även antalet ensamkommande barn från Irak har fortsatt att minska, 2 ansökningar registrerades under veckan.

Uppskattar du texterna på bloggen?
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

 

Ur veckorapport 01-2016 från Migrationsverket

I Migrationsverkets veckorapport 01-2016, framhålls bland annat:

 

Kommentar: I den förra rapporten, 52-2015, angavs att det just då befann sig 23.000 migranter i rörelse på västra Balkanrutten. Då var det konstanta flödet på rutten i genomsnitt ca 3.000 – 4.000 som passerade transitländerna dagligen.

Kommentar: Fortfarande är det tydligen så att afghaner som vill ta sig till Sverige, trots att information vid det här laget borde ha nått dem att det nu är mycket svårt eftersom de inte har godkända id-handlingar och därmed inte lagligt kan ta sig till Sverige.

Kommentar: Skrämmande – inte minst med tanke på de samordnade sexuella attackerna mot kvinnor i en del tyska städer – är detta, som sägs i rapporten från Tyskland:

Enligt en tysk polisman vid gränsen mot Österrike har barnfamiljer nu nästan uteslutande ersatts av unga män som reser in i Tyskland via Österrike – i sammanhanget nämner han siffran hela 95 %.

Om Norden – Danmark, Norge och Finland i Migrationsverkets veckorapport:

Kommentar: Alla siffror talar för sig själva.

När det gäller dem som i Sverige kallas ”ensamkommande barn” så ser det ut så här:

Reflektion: Förra rapporten angav att 78 procent av alla ”barn” (i själva verket inte sällan vuxna män som ger sig ut för att vara ”barn”), i denna rapport anges deras andel till 72 procent – ingen stor minskning. Och fortfarande är afghanerna den i särklass och helt utan konkurrens största gruppen som tar sig till Sverige. Trots att många av dem inte ens är från Afghanistan och många torde sakna asylskäl i utlänningslagens mening. Dessutom anger Migrationsverket att:

Barn från Afghanistan utgör fortsatt den största gruppen.

Migrationsverket anger följande i sin uppdateringar om de stora asylländerna Syrien,  Afghanistan och Irak:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kan man läsa om Migrationsverkets veckorapport för vecka 52.

Finland. Visumkrav på färjelinje från Tyskland till Finland.

Visumkrav satte stopp för flyktingar från Tyskland, lyder en rubrik på en artikel i Hufvudstadsbladet. Utdrag ur texten:

Den nya flyktingvägen från Europa till Finland med färja från Travemünde har spärrats av efter att de finska myndigheterna uppmanade rederiet Finnlines att utöver pass också kräva giltiga visum av de asylsökande som steg ombord.
————————–
Ett par dagar före jul informerade polisen att största delen av de asylsökande som anländer till Finland numera kommer med båt från Travemünde. Men efter det här har de finska myndigheterna satt stopp för merparten av de asylsökande som hade planerat ta Tysklandsfärjan.
————————–
– Vi har fört diskussioner med Finnlines direktörer och rederiet har sett över sina direktiv, berättar Päivi Nerg, kanslichef vid Inrikesministeriet om den nya praxisen som innebär att asylsökande som anländer via Travemünde måste ha visum för att stiga ombord.

Kommentar: Ingen hindras från att söka asyl i det EU-land han eller hon kommit till. Inget enda EU-land har, såvitt jag känner till, hittills nekat någon som befinner sig i landet att söka asyl. Och har man faktiska flykting- eller skyddsskäl så kommer ens ansökan om asyl eller skydd at prövas enligt gällande lagar och konventioner i det land man lämnar in sin ansökan. Vad man däremot inte får i alla länder är den typ av omfattande ekonomiskt stöd – i praktiken skattefinansierad livstidsförsörjning – som i till exempel Sverige och övriga Norden (även om stödet är på väg att minskas i bland annat Danmark och Finland).

Man kan söka asyl eller skydd så snart man kommit till ett land i Europa. Alla EU-länder utan undantag behandlar asylansökningar. Vad man däremot som asylsökande inte kan göra är att fritt välja var man vill bo. Och i de flesta länder får man inte ”asyl” eller uppehållstillstånd för att man som migrant söker ett bättre liv, det omfattas inte av asylsystemet. För den som söker ett bättre liv gäller att det finns möjlighet att arbetskraftsinvandra till nästan vilket land som helst. Det gäller att inte blanda ihop allt till en enda röra utan skilja på begrepp som asylsökande, flykting, migrant, invandrare, arbetskraftsinvandrare etc.

Finland har, som självständig stat, valt sina regler och i dem ingår nu visumkrav på färjelinjer från Tyskland. Sverige har, också som självständig stat, valt sitt sätt att hantera den överväldigande strömmen av migranter och flyktingar, bland annat genom id-kontroller.

Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.”

Är jag verkligen den enda som i åratal tyckt – och fortfarande givetvis tycker – att man i Sverige ska lära sig av övriga Norden när det gäller att hantera asylsökande ”ensamkommande barn” (i de andra nordiska länderna kallade ”minderåriga asylsökande”) lite närmare? I övriga Norden görs ju åldersbedömningar vid tveksamhet kring den asylsökandes uppgivna ålder och i Finland, t.ill exempel gäller att:

Om sökande eller anknytningspersonen vägrar genomgå undersökning utan godtagbar orsak, behandlas han eller hon som myndig.

Migrationsverket informerar på Twitter idag:

Så här ser det ut för hela Norden (med undantag av Island). Det vill säga detta är antalet asylsökande barn i Sverige och minderåriga i Norge, Danmark och Finland, under perioden jan-maj 2015. Är det verkligen ingen annan som drar några som helst slutsatser av dessa siffror (där skillnaderna i massor av år varit mycket stora…) och tänker till lite?

Korrigerad siffra för Sverige tack vare en alert bloggläsares påpekande.

© denna blogg.

LT Södertälje: ”Får inte läsa svenska – pengarna har tagit slut”

Under rubriken Får inte läsa svenska – pengarna har tagit slut berättar Länstidningen i Södertälje om just det: hur asylinvandrade inte kommer vidare i sina studier (och därmed sina liv i Sverige) för att det inte finns pengar till att ge dem vidareutbildning i svenska språket.

Under mer än ett decennium har jag undrat när polletten ska trilla ner hos de (van)styrande. Varför lyssnar de inte? Varför förstår de inte att det relativt lilla Sverige inte klarar att försörja, utbilda och integrera den enorma mängd människor från länder utanför Europa som söker sig hit? Det blir bara värre och värre för alla: för dem som kommer hit och tror att de ska få en ljus framtid i Sverige och för svenskarna som blir allt mer frustrerade av det tämligen okontrollerade inflödet av människor som ska försörjas av dem, trots att de aldrig kommer att ha en chans att bli en del av det svenska samhället.

Varför lär man sig i Sverige inte av sina nordiska grannländer, som tar emot ett mycket, mycket mindre antal asylinvandrare och som ser det som självklart att de inte blir fler än staten (= folket) har råd att ta emot på ett bra sätt och bekosta och ordna bostäder åt samt ge språkundervisning, tandvård, sjukvård etc åt? Och där man också inser att asylmottagandet bara kan gå bra om befolkningen och kommunerna är positiva och på ett bra och ordnat sätt har råd och vilja att ta emot nya och helt främmande människor, med allt vad det innebär.

Om det inte finns pengar så finns det inte pengar. Och det kan ju knappast finnas tillräckligt med kvalificerade lärare heller, när behovet är så stort.

Om Sverige hade haft en reglerad invandring och Migrationsverket hade gjort ordentliga asylutredningar så att endast de med faktiska asyl- eller skyddsbehov (inte sådana som önskar ”ett bättre liv”, är sjuka eller söker på andra icke-lagenliga grunder) fick uppehållstillstånd, då hade dessa problem inte funnits. I varje fall inte i den utsträckning de gör nu. Problemen blir ju också bara större och större och värre och värre. Varje dag – varje dag på året! – kommer nämligen ytterligare i genomsnitt 225-250 nya människor hit, som på olika sätt ska in i samhällssystemen. Det är en ekvation som en åttaåring kan inse inte fungerar. Men märkligt nog inte svenska politiker, som kör landet i botten och därmed förstör för precis alla: svenskar såväl som asylinvandrade.

© denna blogg.

Asylsökande i Norden 2014 + januari 2015

Asylsökande i Norden 2014 + januari 2015

Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson säger i Sydsvenskans artikel Väntetiderna ökar för 60 000 på asylboenden den 2 mars:

När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.

Betrakta siffrorna och fundera samtidigt över om det går att hålla med Migrationsverkets generaldirektör. Alltså: Är det Danmark, Norge och Finland –  och övriga 24 EU-länder – som är udda? Eller kan det i själva verket vara Den Humanitära Stormakten som är det?

I dessa siffror finns inga tyckanden, inga åsikter, inga antydningar, inga glidningar, inga mörkningar. Siffrorna visar enbart hur det är, det vill säga de utgör ovedersägliga fakta.

Under 2014 kom det till Sverige drygt fyra gånger så många asylsökande som Norge, Danmark och Finland tillsammans.

 

 

Under 2014 kom det till Sverige drygt tre gånger så många ensamkommande minderåriga asylsökande som Norge, Danmark och Finland tillsammans.

I januari 2015 kom det till Sverige 5,3 gånger så många asylsökande som till Norge och Finland (siffror från Danmark ej tillgängliga än) tillsammans.

I januari 2015 kom det till Sverige 5,3 gånger så många ensamkommande minderåriga asylsökande som till Norge och Finland (siffror från Danmark ej tillgängliga än) tillsammans.

Tillägg den 21 mars: Siffran för antalet minderåriga asylsökande i Danmark i januari 2015 är 61.

© denna blogg.

De som blir lidande i den havererade svenska asylkvarnen och som hanteras oacceptabelt i rättsosäkra asylprocesser är de faktiska flyktingarna.

Att det varit – och är – just precis som UG visade i sitt program den 12 november, har varit känt i många, många år. Men berättelsen om språkanalytikern EA20, som verkar vara rena skämtet (EA20, alltså, inte berättelsen), sände ändå kalla kårar längs ryggraden. Att en sådan person har slunkit igenom Språkabs grovmaskiga nät och fått mer eller mindre avgöra människors öden i 5000 fall är en skandal av mycket stora mått. Mycket, mycket stora mått. Och, med den långa erfarenhet jag själv har som asylombud (15 år) och det miggorna berättat genom åren (läs inlägget Apropå programmet Uppdrag granskning i SVT om språkanalyser m.m.) så vet jag att det här är långt ifrån den enda skandalen som döljer sig bakom Språkabs välputsade fasad.

Väldigt många aktörer – politiker, journalister, Migrationsverkets ledning, Språkab – har känt till missförhållandena och en del skandaler har då och då genom åren fått visst utrymme i media. Men ingen har agerat, ingen har tryckt på stoppknappen och krävt alla papper på bordet av Språkab, som ju upphandlats på grund av sina påståenden om att de har välutbildade och kompetenta språkanalytiker och lingvister. Allt har bara fått fortsätta att flyta på. Alla intresserade av hur det går till och av vart en massa skattepengar går, bör titta på programmet och läsa de texter miggorna skrivit från 2009 till 2014 om språkanalyserna ur olika perspektiv.

Samtidigt måste alla drevare som nu vädrar blod och vill slita Migrationsverket i stycken förstå att med den enorma mängd av människor som kommer till Sverige (uppemot 300, ibland fler, per dag enligt Migrationsverket) så går det helt enkelt inte att upprätthålla rättssäkerhet för de asylsökande och för Sverige. Det är en total omöjlighet och den kollaps som man länge talat om ”står för dörren” eller ”snart kommer att inträffa”, den är här och har varit ett faktum under en ganska lång tid redan.

Det går inte att i ett relativt litet land som Sverige ta emot 300 människor varje dag, varav 85 procent inte uppvisar pass eller annat som styrker deras identitet och nationalitet och därmed inte heller gör deras asylhistorier särskilt trovärdiga. Det går inte hur väl man än vill och även om alla parter vore jätteduktiga och kunniga (vilket de tyvärr inte är), att ha någon faktisk kontroll över vilka som kommer, varför de kommer, varifrån de kommer. Det går inte! Det borde svenska journalister, som så gärna skriver okunnigt om den här frågan, och svenska politiker, som ska ta ansvar (vad betyder ordet ”ansvar” i Sverige?) förstå. Men det gör de inte och därför ser det ut som det gör i Sverige.

De som bli lidande i den havererade svenska asylkvarnen och som hanteras oacceptabelt i rättsosäker asylprocess,  är de faktiska flyktingarna.

De faktiska flyktingarna/skyddsbehövande mals i samma kvarnar som asylbedragare av olika slag och ekonomiska hitflyttare som passar på att bli ”syrier, som påstår sig ha ”flytt från krig och elände” trots att de sedan många år har uppehållstillstånd och i vissa fall till och med medborgarskap i andra EU-länder med flera.

Som jag skrivit så många gånger tidigare så fungerar asyl- och flyktinginvandringen mycket bättre i de nordiska grannländerna vilkas utlänningslagar är mycket lika den svenska och där man följer samma konventioner som Sverige gör. Skillnaden är, skulle jag säga med mitt långa perspektiv och stora insikter på området, att i de övriga länderna följer man lagar och konventioner, det gör man de facto inte i den humanitära stormakten. I den humanitära stormakten har man av någon outgrundlig anledning fått för sig att slapphet och blåögdhet är detsamma som ”godhet” och att det, i sin tur, är vad som är meningen med den reglerade invandringen: att man ska vara ”god” i någon sorts diffus, obegriplig mening.

I inlägget Den humanitära stormakten kontra de inhumanitära småmakterna visar jag skillnaderna mellan Sverige och övriga Norden och tar också upp fördelarna för alla parter – såväl flyktingar/skyddsbehövande som ländernas egen befolkning, med att man har ordning på sina asylprocesser. Den här enkla jämförelsen talar sitt tydliga språk och om Sverige bara hade ett fungerande asylsystem och följde gällande utlänningslag (i vilken också stadgas att den som fått avslag ska lämna landet, inte stanna här och leva ett skuggliv och försöka pressa sig till uppehållstillstånd på obefintliga grunder) och de konventioner man ratificerat, så skulle asylströmmen minska drastiskt också hit. Hade man följt lagar och konventioner i Sverige så skulle man, som i de övriga nordiska länderna, ha sluppit utanförskapsområden, ”no go”-zoner och massor av elände som Sverige nu måste dras med.

Det är Sverige som skiljer ut sig, det är Sverige som är minst humant vad gäller asylinvandringen. Det är Sverige som inte följer sin egen utlänningslag. Det är Sverige som förstör för sin egen befolkning och – inte minst – för de flyktingar som hade hoppats få skydd och leva ett någotsånär tryggt och gott liv här.

Men svenska politiker och svenska journalister vägrar hårdnackat att se detta. Varför, det är en en enda stor gåta.

Lästips:
En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014
”Upp till 105.000 asylsökande under 2015, det är i storleksordningen en stad som Helsingborg.” – 4 november 2014
En migga: ”Jag delar åsikten att det är vansinne att bevilja permanenta uppehållstillstånd till personer som de facto inte är i behov av skydd men detta är en rent politisk fråga.” – 4 november 2014

Alla miggornas berättelser sedan sju år tillbaka finns här.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

Finländsk forskare: ”Det svenska försvarets svaghet är en säkerhetsrisk för hela Östersjöområdet..”

Inte bara på det osäkra och uruselt hanterade asyl- och migrationsområdet är Sverige en riskfaktor för stabiliteten, främst i Norden, utan också på det närmast obefintliga försvarsområdet. I en text på Yles sajt har forskaren vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, Charly Salonius Pasternak, intervjuats och citerats och det är, som vanligt när det gäller finländare, raka och tydliga besked han ger:

Det svenska försvarets svaghet är en säkerhetsrisk för hela Östersjöområdet. Sverige förmår inte längre försvara sitt territorium.

Den svenska armén är i praktiken utraderad, till och med flottans modernaste fartyg saknar luftvärn, och också landets luftförsvar i övrigt är så gott som avskaffat. Sverige har bra stridsflygplan, men de förmår inte angripa markmål över stora avstånd.

Till följd av utvecklingen råder det nu svår inkonsekvens mellan Sveriges försvarspolitiska tänkande och den faktiska försvarsförmågan. Sverige har förbundit sig att stöda sina grannländer militärt om de utsätts för angrepp. Men Salonius-Pasternak säger att Sverige för ögonblicket har så få soldater, att det inte kan bli tal om att skicka dem utomlands.

Salonius-Pasternak. igen:

Sverige räknar självt alltmer med att få hjälp från utlandet, i händelse att landet angrips. Det är en ytterst riskabel politik. Dessutom saknar Sverige förmåga att ta emot hjälp, även om sådan står att få.

Att Sverige destabiliserar läget i Norden genom sin märkliga asylsläpphänthet är ett faktum som oroar inte minst Finland. Att Sverige kallar sig ”rättsstat” men skapar förvirrande nya regler (i total strid med redan befintlig utlänningslag), som ger möjlighet för personer som myndighet och domstol konstaterat inte har rätt att vistas i landet, att ändå stanna kvar, är svårbegripligt för andra länder. Sverige tillåter i praktiken illegal invandring (det hör ju var och en hur galet det låter, att en stat tillåter något som är olagligt…) av människor som landets myndigheter, riksdag, regering och folk inte har en aning om vilka de är, varifrån de är och varför de är här! Dessa okända personer, som redan i en dyr asylprocess fått avslag på sina ansökningar om att få stanna i Sverige, har av oerhört märkligt tänkande, självsvåldiga politiker getts rätt till skattefinansierad (!!!) sjukvård och skolgång. När Polisen följer utlänningslagen och utvisar – eller försöker utvisa – ett försvinnande litet antal av dem som lever i landet utan tillstånd, blir det stora demonstrationer och enorm ilska i vissa grupper – som alltså inte anser att utlänningslagen ska gälla.

Och det är inte nog med det, för det är lika illa att Sverige nedmonterat sitt försvar. Det blir alltmer otryggt för Finland (och de övriga nordiska länderna) att ha Sverige som granne, såväl ur försvars- som asylhanteringssynpunkt. Samhället blir också – det är också – synnerligen otryggt för svenskarna själva om man slår ihop de två stora katastrofala områdena: en svällande asylinvandring (med massor av outredda bedrägerier) där 94 procent av dem som kommer hit inte styrker sin identitet och det bland dem därför finns de vilkas syften med att vara här inte är kända, och ett obefintligt försvar som ju – eftersom det är obefintligt – inte kan skydda folket.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.