Råd till Lasse Odrup: Byt medborgarskap, bli finländare!

Ett tillägg till texterna Be my guest # 101 Lars Odrup och Handläggare vid svensk passexpedion till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.”

Uppföljning av Lasse Odrup:

En tröst i all bedrövelse är att jag nu har fått ett intyg från magistraten i Tammerfors som säger att jag är svensk medborgare och det är skickat pronto till passexpeditionen i Karlstad .

Jag var lite orolig för hur jag skulle tvingas identifiera mig på svenska ambassaden i Helsingfors när jag skall kvittera ut mitt nya nationella ID-kort, men en kvinna på ambassaden förklarade på trygg finlandssvenska att hon kommer att jämföra mitt foto med mig och kan jag sedan visa upp till exempel ett körkort eller har ett pålitligt vittne så är saken biff.

Den här affären har redan kostat oss över 1.000 euro (cirka 9.500 kronor) i resor och jämfört med det är en resa till Helsingfors småpotatis. Vi kan till exempel passa på att besöka Stockmanns : )

Råd till Lasse Odrup: Byt medborgarskap, bli finländare!

© denna blogg.

Be my guest # 101 Lasse Odrup

Gästbloggning av Lasse Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

På bilden står han vid en museal pansarvagn vid Pansarmuseet i Parola där han brukar guida svenskspråkiga grupper.

Efter trettiofyra års tjänst vid den svenska Försvarsmakten är jag statslös

Jag ska berätta om hur absurd en situation kan bli för en utlandssvensk som söker nytt pass.

Som bekant går det inte längre att ordna nytt pass vid den svenska ambassaden i Helsingfors, utan vi som bor i de nordiska och baltiska länderna måste åka till Sverige för att ordna det. Nåväl, hustrun och jag reste då till Karlstad i Sverige, min gamla hemort. Men på passexeditionen blev det tvärstopp.

– Du måste ha ett intyg från Finland som visar att du är svensk medborgare!
– Från Finland? Hur kan de veta men inte ni, att jag är svensk medborgare?
– Ja, så är det i alla fall och något pass kan du inte få utan det intyget.
– Men jag har ju ett gällande svenskt nationellt ID-kort där det står att jag är svensk medborgare?
– Ledsen, i polisens register står att du är utflyttad och det står med Röd Text!

När jag kom tillbaka till Finland uppsökte jag magistraten i Tammerfors där man skrattade gott och sade att svenskarna verkar ha dålig koll på sina egna medborgare och att jag borde ha gått till Skattemyndigheten i Karlstad i Sverige och där fått intyg på att jag är svensk medborgare.

Väl hemma igen försökte jag boka en tid i Sverige för ett nytt pass. Men eftersom mitt pass och mitt ID-kort hunnit gå ut så var det bara möjligt om min hustru följde med och kunde intyga min identitet. Fast det var också omöjligt eftersom hon är finsk medborgare och utflyttad med röd text och då går det inte. Mina föräldrar hade kunnat intyga att jag är jag, men de är tyvärr döda.

Just nu är jag efter trettiofyra års tjänst vid den svenska Försvarsmakten alltså statslös och kan bara röra mig inom Norden. Att åka till kontinenten är inte att tänka på. Enligt bestämmelserna i Schengenstaterna skall man kunna uppvisa en giltig legitimation och då duger inte mitt finska körkort.

Fast jag är ganska nöjd ändå. Med största sannolikhet får jag mitt finska medborgarskap inom kort och då är mitt ”svenska problem” ur världen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT  denna blogg.

”Naturligtvis står jag för mina åsikter. Jag känner mig trygg här i Finland.”

Apropå det trångsynta debattklimatet i Sverige och det faktum att mycket av vad som sägs och skrivs här ska silas genom diverse pk-silar innan det kan presenteras så urvattnat att ingen kan känna sig ”kränkt”, skriver Lars Odrup, rikssvensk och bosatt i Finland sedan många år, följande:

Tack och lov bor jag inte i Sverige! Dessbättre bor jag i ett land där man inte ser rasister, rasism och fascism överallt.

Orsaken till det nyktrare debattklimatet i Finland är förmodligen att man fört en ansvarsfull migrationspolitik och inte låtit känslorna ta överhanden. I Sverige verkar det däremot vara viktigt att positionera sig som god, snäll, fördomsfri och välkomnande mot allt och alla. Den som inte gör det blir lätt stämplad som rasist och sedan var den personen ute ur ”debatten”.

Eftersom jag aldrig avslöjar identiteten på de personer som skriver till mig utan deras tillstånd – och aldrig heller lägger ut mejl eller meddelanden utan tillstånd – frågade jag förstås Lars Odrup om jag fick publicera vad han skrev till mig och om han i så fall också gav tillstånd till att hans namn angavs eller om han ville kallas ”en svensk bosatt i Finland” eller liknande. Hans svar var att det gick bra att publicera vad han skrivit och:

Naturligtvis står jag för mina åsikter. Jag känner mig trygg här i Finland.

Här finns fler texter av Lars Odrup på bloggen, genom åren.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.