”Words matter”! Om en replik från Migrationsverkets t.f. generaldirektör i Svenska Dagbladet.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till texten i Svenska Dagbladet.

Den 14 oktober skrev Lars-Gunnar Lundh, överdirektör vid Migrationsverket åren 2004-2007, en debattartikel i Svenska Dagbladet. Rubriken var ”Migrationsverket arbetar på fel sätt med asyl” och i den skriver han bland annat om det delade ansvaret för asylutredningar som den sökande och Migrationsverket har. Det är dock den som söker asyl som måste presentera och identifiera sig själv och sina skäl till varför han söker asyl eller skydd; varifrån han kommer; varför han kommer samt styrka/göra sin historia sannolik på olika sätt. Lars-Gunnar Lundh konstaterar att:

…den sökande [har] ett stort inflytande över hur långt utredningen kan komma, eftersom det i de allra flesta fall är sökanden som sitter inne med svaren och myndigheten inte kan tvinga fram några svar. Migrationsverkets utredningsskyldighet kvarstår men samtidigt läggs ett stort ansvar på den sökande och hans eller hennes biträde när det gäller att tidigt presentera yrkanden, grunder och eventuell bevisning.

Lars-Gunnar Lundh framhåller också det tämligen självklara:

Inom asylrätten är det en grundläggande princip att den asylsökande ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Det är den asylsökande som enligt svensk rätt har bevisbördan, vilket innebär att det är denne som i första hand har att åberopa och till verket komma in med relevanta uppgifter för att verket ska kunna bedöma behovet av skydd. För de fall den sökande inte medverkar eller inte presterar vad som är rimligt i det enskilda fallet ska ansökan avslås.

Vidare tar Lars-Gunnar Lundh upp samma fråga som även Mauricio Rojas tog upp just idag för exakt tio år sedan: den 31 oktober 2006.  Nämligen att det behövs en reformerad asylmottagning, en uppdelning av kolossen Migrationsverket i två (kanske flera) myndigheter:

…en ny myndighet med ansvar för att en riktig process blir verklighet och att Migrationsverket koncentrerar sina resurser till att ansvara för mottagandet av asylsökande.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till texten i Svenska Dagbladet.

Migrationsverkets tillförordnade generaldirektör (efter den hastigt avgångne föregångaren Anders Danielsson, i väntan på utnämning av ny generaldirektör) Mikael Ribbenvik replikerar på Lars-Gunnar Lundhs text på ett överraskande stingsligt och defensivt sätt. Lite ”passive aggressive”, så där. Bland annat skriver han – vilket är storligen förvånande:

Låt oss först nämna att sedan Lundh fick lämna Migrationsverket 2007…

Med den ordalydelsen vill Mikael Ribbenvik få alla som behärskar svenska språket att tänka att Lars-Gunnar Lundh fick sparken. Men jag har ingenstans funnit belägg för att så skulle ha varit fallet – Lars-Gunnar Lundh begärde entledigande från sin tjänst hos regeringen som hade anställt honom och att han ”fick lämna” var det inte frågan om. Ribbenvik borde ha skrivit:

Låt oss först nämna att sedan Lundh lämnade Migrationsverket 2007…

Words matter, Mikael Ribbenvik!

Vidare påstår Mikael Ribbenvik att:

Lars-Gunnar Lundh, numera lagman vid Norrköpings tingsrätt, går i lördagens SvD Debatt (22/10) till angrepp mot sin tidigare arbetsgivare…

Också det en osanning eller ett medvetet missförstånd i ”passive aggressive”-anda. Att framföra åsikter och synpunkter på hur Sveriges mest gigantiska myndighet (såvitt jag vet) sköts är knappast detsamma som att ”gå till angrepp”!

Words matter, Mikael Ribbenvik!

Man kan också tycka att Mikael Ribbenvik går till lätt överdrift när han först anger att (här skulle jag kunna skriva ”tvingas medge” eller liknande, om jag var passive aggressive-lagd…):

Precis som Lundh skriver är det den sökande som har bevisbördan och ska göra sin identitet och sitt skyddsbehov sannolika.

Men här ter det sig som om Lars-Gunnar Lundhs och Mikael Ribbenviks syn på vad lagen egentligen anger och kräver skiljer sig åt. Mikael Ribbenvik skriver:

Med det menas att utredningsansvaret omfattar även omständigheter som den asylsökande – av till exempel okunskap – inte åberopat men som kan utgöra skyddsskäl.

Fast å andra sidan skriver ju faktiskt Mikael Ribbenvik också en annan mening som betyder detsamma som Lars Gunnar Lundh har menat:

Migrationsverket har därtill ett ansvar för att utredningen blir ”så fullständig som ärendet kräver”.

För det är ju något helt annat än att Migrationsverket ska utreda och agera ombudsliknande! Det är snarare detsamma som den som beviljar bygglov (!) ska göra: att uppmana den sökande att inkomma med allt som behövs för att beslut ska kunna fattas och upplysa om det är något som saknas. Och det här handlar på intet sätt om att jämföra asylsökande med bygglov utan om att jämföra myndigheters skyldigheter. För Migrationsverket gäller det således att tillhålla den asylsökande samt dennes ombud att sanningsenligt och så väl dokumenterat som möjligt lägga fram allt som är av betydelse i ärendet.

Om jag förstår Lars-Gunnar Lundh rätt så menar han alltså rätt och slätt att det är den som söker en fristad i Sverige med allt vad det innebär, som ska visa vem han är, varifrån han kommer och på vad han grundar sin asylansökan. Till sitt stöd har han ett ombud vars uppgift det är att bidra till att bringa klarhet där den sökande inte själv klarar att framföra sin sak tillräckligt tydligt. Det ska alltså inte vara Migrationsverkets sak att också agera någon sorts ”ombud” åt den asylsökande.

Den tillförordnade generaldirektören visar inte upp sig från en positiv sida i den här repliken, den innehåller en del insinuationer och glidningar förutom det felaktiga påståendet att ”Lundh fick lämna Migrationsverket”. Texten ter sig mer som ett påhopp på en kollega – låt vara att det är nio år sedan de arbetade på Migrationsverket båda två – än som en tillrättaläggande replik från den för tillfället högste ansvarige på Migrationsverket.

Det är tråkigt att en ton liknande den i slaskiga sociala mediesammanhang smyger sig in och tar plats också på en stor dagstidnings debattsida när en högt uppsatt tjänsteman sänker sig till så låg nivå som här har skett. Det är inte bekommande vare sig för Migrationsverket eller för dess tillfälliga generaldirektör.

Jag tror – och det är min tro efter alla år på asylområdet – att Mikael Ribbenvik är kunnig och kompetent på många sätt, men inte att han är rätt person att leda Migrationsverket. Detta har varit min tro redan långt innan den här lågvattenmärkta repliken publicerades i Svenska Dagbladet. Så låt oss hoppas att regeringen hittar och utnämner en generaldirektör för det här stora och viktiga verket så snart som möjligt! Och att Mauricio Rojas och Lars-Gunnar Lundhs förslag blir verklighet! Läs gärna Tillsätt en utredning och gör det nu! nedan.

Och till slut: man får hoppas att Lars-Gunnar Lundh utnyttjar sin rätt till slutreplik och besvarar Mikael Ribbenviks synpunkter och påståenden. Gör han det återkommer jag med en kommentar om vad han i så fall skriver också.

Words matter!

Läs också:
•  Man lyssnade inte på Mauricio Rojas för 10 år sedan, det borde man ha gjort. Man lyssnar väl inte heller på Lars-Gunnar Lundh idag. Det borde man göra. – 22 oktober 2016
•  Tillsätt en utredning och gör det nu! – 24 oktober 2016
Och äldre inlägg som:
•  Är det ingen som kan få ordning på Migrationsverkets verksamhet? – 24 oktober  2009
•  En migga om Migrationsverket: ‘Vi har ingen statistik för det, så vi gissar istället’. – 21 februari 2011

Finland. Juridisk hjälp inte längre en rättighet för asylsökande från den 1 september.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt.

Det finns också andra förändringar som försvårar möjligheterna för asylsökande att stanna i Finland. Bland annat vill ministeriet förhindra att en asylsökande genom att ständigt lämna in nya asylansökningar kan dra ut på vistelsen i Finland.

Dessutom ska asylsökande berätta vilka de är, varifrån de kommer och varför de söker skydd i landet, de ska inte längre ha rätt till ombud annat än om ”det av särs­kilt vä­gan­de skäl är nöd­vän­digt”.

Det sista är egentligen helt rimligt. Det behövs inte juridisk hjälp för att förklara vem man är, varifrån man kommer och varför man söker skydd! Man söker en ”förmån” (asyl, skydd), man står inte anklagad för ett brott och behöver en försvarare. Var och en som söker skydd i ett annat land känner givetvis till sin identitet, varifrån han kommer och varför han söker skydd – det vara torde vara en absolut självklarhet. Den enorma och mycket kostsamma ”industrin” som vuxit fram på asylområdet i Sverige, med bland annat ombud åt alla asylsökande, är till stora delar onödig och borde även här kunna bantas rejält.

Att asylsysselsatta jurister och andra skulle vilja se en ändring enligt den finländska modellen är inte realistiskt, de tjänar stora pengar på den här – ofta eller åtminstone till stor del – onödiga verksamheten. Men skattebetalarna skulle naturligtvis vara betjänta av att man i Sverige kastade ett öga och ett öra mot Finland som alltså beslutat att endast när ”särs­kilt vä­gan­de skäl gör det nöd­vän­digt” bevilja asylsökande rättshjälp för juridiskt ombud, och av att man också i Sverige såg över den enormt omfattande asylombudsverksamheten.

Läs också: Finland. Från 1 september: Rättshjälp för ombud vid asylsamtal för sökande över 18 år kommer endast att ges om det anses nödvändigt av särskilt tungt vägande skäl.