En migga: ”Det kommer minst sagt att bli ett jävla liv!”

En migga reflekterar kring vad vad förändringarna av LMA kommer att innebära när de, med stor sannolikhet, börjar gälla den 1 juni. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna och torde därmed få stöd av en majoritet i riksdagen.

Rätten till bidrag enligt LMA ska ju försvinna för dem med lagakraftvunna beslut vilkas tidsfrist för utresa löpt ut. Den stora grejen där är ju inte själva bidragsdelen egentligen, vilket vissa verkar tro…

För om lagen går igenom enligt förslaget så ska vi alltså skicka ut folk rent fysiskt på gatan, om man tillhör den kategorin. Barnfamiljer är visserligen undantagna, men vi snackar ändå tusentals människor som vi kommer att avhysa från de lägenheter som de kanske har bott i under många år. Det kommer minst sagt att bli ett jävla liv!

Personligen tycker jag det är alldeles utmärkt att man faktiskt tar tag i återvändandet och skapar ett incitament att faktiskt åka hem. Men jag undrar om det är så många som insett vad detta kommer att innebära i praktiken för polis, Migrationsverket, socialtjänsten osv.

Den där LMA-förändringen kan verkligen ställa saker på ända. Och mitt i allt det sitter jag och ska underrätta personen om att han ska sparkas ut på gatan och att han inte längre får några pengar. Lucky me! Kommer behöva vidta lite mer säkerhetsåtgärder, känner jag spontant.

Det finns många intressanta vinklar här, tycker jag. Dels undrar jag ju vad det slutliga förslaget blir, och om man har modet att stå fast vid de ganska tuffa regelförändringarna som det ju blir. Jag gissar själv att man landar i en urvattnad kompromiss, men vi får väl se. Om man står på sig skulle jag inte bli förvånad om MP lämnar regeringen. Nu har de ju visserligen enats om detta i MÖK, men jag undrar om MP fattat vad det innebär i praktiken, med avhysningar och stoppade bidrag osv. Jag har verkligen svårt att se hur partiet som drev igenom sjukvård och skola åt papperslösa skulle kunna stå för det här. Men som sagt, det blir oerhört intressant att se!

Ur den föreslagna lagändringstexten:

Till följd av bl.a. flera pågående allvarliga konflikter i omvärlden är antalet asylsökande som söker sig till Sverige sedan en tid rekordhögt. I EU är Sverige ett av de länder som under senare tid tagit emot flest asylsökande per capita. Utmaningarna för det svenska asylsystemet är därför mycket stora. Mot denna bakgrund har regeringen, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna enats kring nödvändiga insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända.

Utifrån de beskrivna förändrade omständigheterna när det gäller påfrestningarna på det svenska asylsystemet är det nödvändigt att vidta flera åtgärder. En sådan åtgärd är att göra förändringar som syftar till att skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende.

I den promemoria som här citerats ur, framhålls också nedanstående. Notera att promemorian skrevs i december 2015 (inget exakt datum är angivet i dokumentet, men på regeringens sajt anges den 22 december 2015), varvid nedan angivna uppgifter gäller förhållanden som rådde då.

Enligt uppgift från Migrationsverket är för närvarande omkring 10.000 personer med avvisnings- eller utvisningsbeslut som fått laga kraft inskrivna i mottagningssystemet och har rätt till bistånd. Det råder en stor brist på boendeplatser i anläggningsboendena och det finns också i övrigt ett angeläget behov av att frigöra resurser i mottagningssystemet. Mot den bakgrunden ingår som en del av den överenskomna insatsen som ska skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende att det bör ske förändringar av reglerna för när biståndet enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. ska upphöra när det gäller vuxna personer utan barn. Av Migrationsverkets statistik framgår att av de omkring 10.000 personer som är kvar i mottagningssystemet trots att de har ett beslut om avvisning eller utvisning som har fått laga kraft, så är det ungefär 4.900 vuxna personer som inte bor tillsammans med barn under 18 år. Av dessa bor omkring 1.900 personer på ett anläggningsboende.

Lakonisk kommentar: Polisen kommer att få ännu mer att göra som den inte mäktar med. Uppåt 5.000 personer, som inte längre är asylsökande utan som vistas här illegalt om de inte återvänder hem efter beslut om avslag på asylansökan, kommer att sälla sig till de övriga kanske uppåt 80.000 – 100.000 eller fler ”papperslösa” som också vistas i Sverige olagligt. Till dessa ska räknas alla dem som kommer att få avslag under året och nästa år plus alla dem som inte längre finns på boendena utan lever ”svart”, d.v.s. illegalt i landet. Sverige kommer att bli ett laglöst land i uttryckets absoluta betydelse.

Och mitt i svenska folkets förlust av trygghet och säkerhet och den välfärd som tidigare generationer har slitit för, sitter politiker och finjournalister och fortsätter prata om ”integration” och om hur välutbildad en majoritet av de asylsökande är och att det ska skapas 1.000 jobb åt ”nyanlända” inom myndigheter och andra offentliga institutioner etc. Medan samhället krackelerar och förfaller allt mer runt omkring dem. Inklusive skolan, sjukvården, äldrevården. Och våldet ökar med de hitkommandes egna konflikter som nu ska hanteras på svensk mark, hedersbrott av olika slag, knivskärningar, skottlossningar, dödsskjutningar och våldtäkter. Samt rån och misshandel. Till tonerna av politikerfloskelmeningar som:

Om vi som land ska kunna minska utanförskapet, frustrationen i våra förorter och bryta bidragsberoendet behöver parterna se vilken avgörande roll de spelar för integrationen.

Kuriosa: Jag får mejl från folk runtom i landet som läser bloggen och upptäcker att just det som stått att läsa här plötsligt uppenbarar sig också i andra medier. Till god journalistisk sed hör att man anger källa – det gör jag själv alltid – men svenska journalister (det finns undantag!) bryr sig inte särskilt mycket om ”god journalistisk sed”…

© denna blogg. Var vänlig ange källa och länka till ursprungsinlägget vid citat ur inlägget.

”När Bah Kuhnke lockar med sin närvaro så kanske hennes kollega Anders Ygeman säkerställt att de som nu dyker upp kan avvisas om de saknar giltiga skäl för att uppehållla sig i landet.”

Apropå min text på Det Goda Samhället, länkat till i inlägget Om politiker som agerar maktfullkomligt och tycker sig stå över lagen, skriver Ledarsidorna under rubriken Honungsfällan bland annat följande:

Regeringens handlag kan därmed vara ett av tre alternativ:

1. Regeringen vet exakt vad den gör och riggar en klassisk ”Honey-trap” för att locka till sig sådana som saknar uppehållsrätt i landet i syfte att kunna gripa dessa för direktavvisning.

2. Regeringen vet exakt vad den gör och legitimerar papperslösas uppehälle med skattemedel med kulturministerns stjärnglans. Detta skulle innebära att Anders Ygemans prat är mest tom luft efter att han låtit rikspolischefen Dan Eliasson kommendera alla poliser att jaga cyklister som cyklar mot rött istället.

3. Regeringen vet inte alls vad den gör där Alice Bah Kuhnke å ena sidan står för en politik som bäst kan jämföras med total anarki och Anders Ygeman försöker göra så gott han kan på sin sida. Utan inbördes koordination.

Kommentar: Regering?

”Nytysken” reflekterar igen

Nytysken, svensken som sedan länge bor i Tyskland och enligt nysvenskt språkbruk därför bör kallas ”nytysk” trots att han själv anser sig vara svensk, reflekterar igen:

Efter att ha sett Stefan Löfven i Aktuellt den 10 september (inslaget börjar ca 6:40) så inser jag att Sverige dock bara är en låtsahumanitär stormakt. Så många undanflykter och verbala krumbukter på direkta frågor. Att som (ca 12:00) säga att ”en del har asylskäl och de får stanna, en del har inte det och de får åka tillbaka”, när det finns en hel lagsamling om alla rättigheter som ”hemåkarvägrarna” (=papperslösa) har, det är inte bara falskt, det är rent groteskt.

Och detta ständiga: ”Andra länder måste ta sitt ansvar.”

Tror någon verkligen att den flykting som blir tilldelad Estland eller Ungern nöjer sig med slika ”nitlotter” när andra har fått ”högvinster” som Tyskland eller Sverige (OK, här ”pseudohögvinst”).

Tyskland väntar ”upp till 50.000 asylsökande” den kommande helgen. Om det kan fungera? Jag tvivlar.

Kommentar: Överflödig.

© denna blogg.

 

Det kom ett mejl igen: ”Jag har alltid röstat på något av allianspartierna, oftast Moderaterna, men är mycket besviken på deras politik.”

Det kommer många mejl. Det här kom från en bloggläsare, som jag här kallar Ingbritt (vilket hon inte alls heter ”på riktigt”). Ingbritts text är välformulerad, väl genomtänkt, rak, seriös och tydlig:

Det är förödande att politiker och journalister inte verkar lyssna på vad vi i befolkningen säger utan avfärdar oss som rasister, främlingsfientliga hatare eller i bästa fall som oupplysta och bakåtsträvande dumfånar. Och det är förödande att en stor del av befolkningen inte vågar säga vad de tänker i ett land som av politikerna sägs vara en humanitär stormakt. I min värld är en rasist en människa som till exempel angriper eller diskriminerar en annan människa på grund av hennes hudfärg. Man är inte rasist för att man med rätta kritiserar exempelvis asylbedrägerier.

Det har gått väldigt långt när man inte ”får” säga (utan att naglas vid någon offentlig skampåle) att Sverige ska ge asyl till människor som har rätt till det, men inte till någon annan. Vad är det för rasistiskt med det? Det handlar ju bara om att alla ska behandlas lika inför lagen. Det handlar också om att vara varsam med skattepengar och att ha koll på vilka som släpps in i landet så att både den egna befolkningen och Sveriges grannländers befolkning kan känna sig trygga med att myndigheterna inte släpper in människor i landet med exempelvis avsikt att begå terrorbrott.

Jag har alltid röstat på något av allianspartierna, oftast Moderaterna, men är mycket besviken på deras politik. Visst var det bra med jobbskatteavdragen, men något mer borde de ha kunnat åstadkomma under åtta år vid makten. Försvaret är nedrustat, vilket är en stor trygghetsförlust för oss alla i Sverige och närområdet. Situationen i skolan är katastrofal. Sjukvården går på knäna (barnmorskor rapporterar om att de inte längre kan garantera säkra förlossningar och cancerläkare om att de bästa cancerbehandlingarna inte längre kan ges). Barngrupperna i förskolan är stora och det rapporteras om att ett stort antal barn och ungdomar mår psykiskt dåligt. Gamla (de som ju faktiskt en gång byggde upp vår välfärd) får inte plats i äldreboende och de som har hemtjänst får i bästa fall rätt att duscha någon gång i veckan. Det finns bara ett område som får kosta precis hur mycket pengar som helst och där kostnaderna inte får ifrågasättas, och det är asylinvandringen. Detta trots att det rapporteras om stora brister i systemet och omfattande bedrägerier. Vari ligger det rasistiska i att påtala det orimliga i detta?

Den politiskt korrekta åsiktskorridoren har blivit så smal att i stort sett alla trampar utanför den. Jag vill att Sverige ska fortsätta att vara ett bra land att leva i. Jag vill att sjuka ska få vård och att barn ska få en bra utbildning. Inte minst vill jag att Sverige ska fortsätta att vara ett land där individens fri- och rättigheter respekteras.

Jag är också rädd för IS, som personen som skrivit till dig och som citeras i bloggen den 5 mars. Läs nu inte in att jag skriver att alla muslimer är jihadister, för det skriver jag inte och det anser jag inte. Naturligtvis finns många bra människor som är muslimer, en del av dem har sökt sig till denna del av världen just för att deras barn ska få leva i en värld där mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Men jag är rädd för de fanatiker som finns och jag får gåshud när jag hör talas om att det finns stadsdelar i svenska städer där man inte vågar julpynta med kristna symboler av rädsla för IS-sympatisörer. Det har blivit modernt att använda begreppet ”spyr på” om något man ogillar. Jag tycker att det låter lite vulgärt, men nu skulle jag faktiskt vilja använda det. Jag ”spyr på” personer som Anna Kinberg Batra som anger att IS-krigare inte bara är förövare utan också offer. Jag som röstat på Moderaterna tidigare kommer inte att göra det igen så länge de har en partiledare som uttalar sig så. Jag kan inte stötta en sådan politik, en sådan naiv dumhet som faktiskt blir ren och skär ondska. Det värsta är att jag inte vet vad jag ska rösta på. Sverigedemokraterna vill jag absolut inte stödja. Det slutar nog med att jag protesterar genom att inte rösta alls.

Det är inte rasism att inte vilja leva i ett land där man i den naiva välviljans namn godtar företeelser som att kvinnor får sitta bakom skärmar i klassrummet eller att man i offentliga badhus idkar könsapartheid med särskilda badtider för kvinnor. Jag undrar bara var de annars så högljudda feministerna är när sådana missförhållanden kommer i dagen.

Jag känner ingen som inte ser problemen med migrationspolitiken och alla känner sig lika maktlösa. Det är inga rasister jag umgås med utan helt vanliga, empatiska människor. De vill, liksom jag, att människor som flyr risken att dödas eller torteras ska kunna få en fristad i Sverige, men inte att vi ska ha fri invandring utan krav på att ens styrka vem man är eller vad man har för planer med sin vistelse i Sverige. Alla är vi oroliga för att politiker och journalister i en ohelig allians ska köra vårt land i botten.

Vi har många gånger diskuterat allt från exempelvis risken för att Sverige används som terroristers port till västvärlden till detta med att skattebetalarna ska stå för sjukvård och kraftigt subventionerad tandvård åt så kallade ”papperslösa”, alltså människor som inte har rätt att vistas i landet. Vi ser ingen rim och reson i det hela, men vi vet inte vad vi ska göra för att få skutan att vända. Vi undrar hur det ska gå ihop. Hur ska man få fram bostäder och jobb åt hundratusentals nya invånare? Hur ska sjukhus, skolor och andra institutioner få det att gå ihop? Det saknas redan idag allt från barnmorskor och läkare till socialsekreterare och domare. Och även om det hade funnits ett överskott av personer i dessa och många fler bristyrken, så måste det ju finnas pengar att anställa dem för, vilket innebär att det också måste till fler jobb i det privata näringslivet. Fler låglönejobb är knappast en väg framåt. Det talas lyriskt om RUT, men de flesta jag känner vill städa själva. Om vi letar efter städhjälp så är det främst åt sjuka och orkeslösa föräldrar/svärföräldrar och det är av lätt insedda skäl viktigt att personen vi i så fall anlitar talar svenska. Det finns inget rasistiskt i det.

Folkpartiet dammar ju av sitt krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap så fort opinionssiffrorna viker. Och med de satsningar som görs på SFI tycker jag det är märkligt att inte fler lär sig tillräckligt bra svenska för att klara sig i samhället. Jag inser förstås att det finns människor som av skäl som mycket hög ålder eller vissa allvarliga psykiska funktionshinder inte kan lära sig ett nytt språk. Men med de resurser som står till buds borde det faktiskt inte vara så många andra som efter åratal i Sverige inte lär sig språket tillräckligt bra för att kunna hälsa på grannen och prata om vädret eller klara av en vanlig myndighets- eller läkarkontakt utan tolkhjälp. Det ligger inget rasistiskt i att påtala det. Lika lite som att det är rasistiskt att tycka att det är oförskämt av asylsökande som får en fristad i vårt land att klaga på att de får bo ute i obygden. Och naturligtvis smyger sig tanken fram; människor som inte kan bo ens tillfälligt i den jämtländska landsbygden har kanske inte flytt från så särdeles allvarligt förtryck? För då gnäller man kanske normalt sett inte över att det är långt till stan? Men observera; jag säger inte att alla som söker asyl ljuger.

I de rödgrönas förslag för en bättre integrationspolitik nyligen nämndes civilsamhällets roll. Jag skulle gärna ta av min fritid för att hjälpa människor som på riktig grund har beviljats asyl att orientera sig i samhället. Jag skulle kunna hjälpa till att träna språket, visa dem runt i deras nya hembygd, berätta om var vårdcentralen och skolorna ligger, var det är bra att handla, visa dem sevärdheter som fornminnen och vårt lokala museum, ta med dem till middagar med grannar och vänner. Men när jag då vet att en stor del av de som påstår sig behöva asyl har ljugit tjänstemännen på Migrationsverket rakt upp i ansiktet och det då finns stor risk för att just ”min” adept har ljugit så skulle jag känna mig lurad och ovillig att hjälpa till. Det räcker med att jag måste betala skatt till migrationshaveriet, jag vill inte bidra med min tid och mitt engagemang också.

Som jag ser det så saknar många journalister och politiker såväl mod som integritet. De för fram den åsikt som ger dem pluspoäng idag. Fram till ungefär nu har det givit applåder och de har blivit dunkade uppmuntrande i ryggen om de har framställt allt som rasism, såväl riktig rasism (som jag ju alltså anser är helt förkastlig) som kritik mot migrationshaveriet. Många har säkert förstått att det finns en mängd problem, så kallade ”utmaningar”, men för att slippa debattera med Sverigedemokraterna och komma med egna förslag, så har man lämnat walk over i dessa för framtiden oerhört viktiga frågor. Nu verkar det som om folkopinionen inte längre tiger still och vi kan se att vissa politiker och journalister har börjat komma med utspel i migrationsfrågan. Jag tänker ibland att det kanske finns en risk att dessa ryggradslösa politiker och journalister, för att fortsätta bli kliade på ryggen och behålla sin sociala status, springer för långt åt andra hållet när mobben har vänt. Vi ser ju exempel på att det börjar bli politiskt korrekt att kollektivt skuldbelägga judar för att de blir förföljda. Jag vet inte, men jag tycker att frågan är värd att ställas. Inför nästa val kommer väl politikerna att ha fattat att de måste komma med riktiga argument för att möta såväl sina väljare som sina politiska motståndare (Sverigedemokraterna) och vem vet vad som är politiskt korrekt då.

Jag kan inte se att något av det jag har skrivit är rasistiskt, eller ens kontroversiellt, men eftersom det är väldigt lätt att trampa snett och bli missförstådd när man skriver om dessa frågor så kanske jag har skrivit något som kan missuppfattas. Då kan jag bara be att du läser med välvilliga ögon.

En bloggpost per år = tio bloggposter 2006-2015

Så här i början av det nya året 2015, året då jag kommer att ha bloggat i tio år (jag började den 5 maj 2005) gör jag ett urval bland de texter jag skrivit under de första två veckorna i januari under tidigare år och fram till och med i år. Det är en salig blandning, och mer kan förstås läsas på bloggen – att välja ut bara ett enda inlägg från januari varje år var inte lätt.  Här följer länkar, åtföljda av citat ur texterna:

2006
Journalister granskar – vem granskar journalister?

SR hade ett inslag som handlade om samma sak. Inte en enda gång nämndes att inslaget till 90 % var direkt innanläsning av texten här på bloggen och inte heller att det var två medlemmar från MFO-Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté som träffat pojken och berättat historien! Märkligt att man inte anger källan i det här fallet. Hade det varit BO-Barnombudsmannen, JämO-Jämställdhetsombudsmannen eller DO-Diskrimineringsombudsmannen eller vilken annan välavlönad statlig myndighetsperson som helst som tagit fram uppgifter så hade det angetts. När vi inom MFO som arbetar både hårt och professionellt men utan att ha betalt” avslöjar, rapporterar eller berättar något, då anges det alltså inte utan då ges lyssnarna intrycket av att uppgifterna kommer från undersökningar och ”grävjobb” som reportrar på SR gjort.

Dalademokraten däremot, har på ett helt korrekt sätt återgett det som står här lite längre ner på bloggen och även det jag sa i telefon till journalisten som ringde. Tidningen har också respekterat att det var viktigt för att det hela inte skulle bli ensidigt, att ta med att jag sa:

”Hon vill dock framhålla att det även finns de som arbetar inom migrationsverket som har goda avsikter, som vill väl och att det för MFO gäller att även stötta dem.”

2007
Varför inte en rom som ordförande i en romsk delegation?

Maria Leissner säger bl.a. i en intervju i Uutiset den 5 januari att hon anser att romerna ska ha rätt till sitt eget språk. Hon vet tydligen inte ens att romerna har minoritetsstatus sedan ca sju år och att de därmed alltså redan har rätt till sitt språk!

2008
Niin sanottua perjantaipullaa suomlaisessa toimituksessa (om ”fredagsmums” på Finska redaktionen på SVT)

Temat på 2008 års första fredag – ”Perjantain paras tavara” – visade sig vara en massa olika sorters glass uppvräkt på ett silverfat och däröver hade vederbörande fredagsmumsansvarig vräkt ut allt möjligt som han hittade i skåpen: några dammsugare (små bakelser), fingerkex, mintkex och jag vet inte vad. Reultatet blev så som bilden visar, och bara åsynen av skapelsen fick alla som droppade in att falla i gapskratt och därmed var tonen för tillställningen redan angiven. Hela den dryga halvtimme som vi umgicks och åt och drack (kaffe), skrattades det så mycket åt så huvudlöst roliga saker som folk sa (man får vara sig själv och hur barnslig som helst) att om vi hade kunnat konservera eller buteljera allt skratt och ta fram det lite då och då, så hade det räckt till massor av nya, trevliga stunder.

2009
Några miggor om att Sverige inte har fri invandring

Fråga till migga 1: på 100 ärenden som du varit beslutsfattare i, kan du uppskatta ungefär hur många som varit tydliga fall där de sökande utan tvekan hades rätt enligt lag och praxis till asyl eller uppehållstillstånd?

Svar från migga 1: en  till två personer eller familjer, snarare en än två.

Fråga till migga 2: Under dina 20 år på Migrationsverket, ungefär hur många av dina sökande har haft asylskäl, d.v.s. flyktingskäl enligt lag och praxis?

Svar från migga 2: Färre än tio.

Kommentar: Att söka asyl i Sverige har blivit ett sätt att invandra. Tyvärr bidrar ”gammelmedierna” inte till att visa verkligheten utan går i samma spår som Bodil Ceballos  m.fl. som vägrar att se att Sverige tar emot mängder av människor utan asyl- eller skyddsskäl överhuvudtaget. En enorm mängd människor (vuxna och barn) som vi inte har en aning om vilka de är och vad de gjort i sina hemländer, och som genom asylsystemet under lång tid försörjs av andra, i Sverige.

2010
Är asyl-, migrations- och integrationshanteringen den största industrin i Sverige idag?

Att ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället”, vad betyder egentligen den rubriken? Vad är det som ska göras för 4,7 miljoner kronor? Alltså konkret och exakt: vad är det som kostar 4,7 miljoner kronor? Och vilka är ”flyktingbarnen” i detta projekt? Det finns väl knappast en enda bland de ensamkommande minderåriga som klassas som ”flykting”. Menar man här att 4,7 miljoner kronor ska gå till sådana asylsökande minderåriga som fått uppehållstillstånd i Sverige? Men det kan väl inte vara så att man ska ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället” för 4,7 miljoner kronor om de inte får stanna här? Dessutom: hur många ”flyktingbarn” är det som kommer till Strömsunds kommun? 4,7 miljoner kronor till ”barnintroduktion” låter astronomiskt mycket.

2011
Det som TV4 Malmö nu rapporterar om, har man kunnat läsa om här på bloggen i mer än fyra år

En liten spricka i pk-muren är det då, att TV4 Malmö den 10 januari äntligen berättar om det, som jag berättat om här på bloggen sedan 2006: att irakier som fått PUT p.g.a. skyddsbehov obehindrat åker tillbaka på semester i det land de säger sig ha flytt ifrån. Dessutom, vilket det finns exempel på, bygger en del upp företag och skaffar sig bostäder och lever stora delar av året i hemlandet, det land de alltså i asylansökan angett att de aldrig och absolut inte under några omständigheter kan återvända till!

2012
Har du varit i det land…

Vi har inte längre någon aning om vilka som kommer hit, vilka nationaliteter de egentligen har, vilka som är släkt med varandra, om en del är terrorister eller grovt kriminella. Hur ska vi då veta vilka som behöver asyl eller skydd i Sverige? Det här är en katastrof för alla dem som behöver skydd, och en katastrof som kommer att få mycket långtgående och svåra följder för landet.
———-
250 000 svenska pass är anmälda förkomna eller stulna. Det är otroligt många, en kvarts miljon! Ett ganska stort antal av dessa pass tillhör människor som fått asyl och så småningom medborgarskap i Sverige. När personen ifråga anmält att passet är borta får han ett nytt. När han anmäler att även det passet ”förkommit” får han ett nytt igen. När han, för tolfte eller femtonde gången anmäler att han ”tappat sitt pass” så får han ett nytt pass…

2013
En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!”

För att få ett arbetstillstånd måste man få ett anställningserbjudande. Vid kontroll av aktuell firma visar det sig att man har en mycket låg omsättning i förhållande till antalen anställda.

När vi poliser anmäler dessa omständigheter till Migrationsverket får vi oftast höra:

”Vi kan inte göra något, han har ett giltigt tillstånd.Vi får kalla vederbörande till samtal.”

Om det visar sig att något tidigare sökt asyl under falsk identitet, varför får han/hon ett AT/UT (arbets- och uppehållstillstånd)? Migrationsverket känner till omständigheten.

2014
En migga: ”Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?”

När det gäller personer som vistas illegalt (som ofta kallas ”papperslösa”) i Malmö så har jag sett ett nyhetsinslag med en kommunalpolitiker som berättade att Malmö med hänvisning till Barnkonventionen avser att ordna bostad och bidrag till papperslösa barnfamiljer, så den uppgiften stämmer.

De kanske har en massa skattepengar över i Malmö? De kanske inte har några bostadslösa, inga missbrukare, inga fattigpensionärer? Sådant som våra skattepengar brukar användas till. Alla har kanske jobb också. Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?

2015
Krister Thelin: ”Detta ”förhandlande” och dunkla tal om kronofogdebeslut på avhysning (från bussen) innan verkställighet kan ske, tyder på okunnighet eller medveten taktik för att undvika att fatta obekväma beslut.”

Frågan om de syriska asylsökandes motvilja mot det jämtländska klimatet engagerar. Har full förståelse för deras reaktion. Men vad hade de väntat sig? Och hur många länder i EU har de passerat innan de hamnat i Migrationsverkets asylprocess?

© denna blogg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Kontrollanterna vet att finska id-handlingar sällan missbrukas till skillnad mot svenska motsvarigheter.”

En rikssvensk som flyttat till Finland och blivit finsk medborgare skriver:

Jag kommer nog alltid att vara en sorts svenskfinlandssvensk även om jag flyttat till Finland och blivit finsk medborgare. Men i ärlighetens namn har jag slutat att rösta i Sverige, eftersom rösträtten numera verkar det enda som skiljer svenskar från illegala invandrare, förlåt ”papperslösa”.

Det känns skönt att kunna visa upp mitt finska pass när jag reser eftersom kontrollanterna vet att finska id-handlingar sällan missbrukas till skillnad mot svenska motsvarigheter.

Kommentar: Jag hoppas att Finland aldrig går i så mycket som ett enda av Sveriges fotspår på asylinvandringsområdet! Jag tror faktiskt inte att finländarna någonsin skulle kunna tänka sig att acceptera allt det som svenskarna accepterar när det gäller förändringen av deras land, kultur, traditioner, trygghet, känsla av tillhörighet och rättssäkerhet.

En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.”

En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:

Nej tack!

Så är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.

Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.

Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.

Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?

Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.

Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.

Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.

Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.

De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!

Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.

Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.

Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:

•  Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
•  Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
•  Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
•  Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
•  Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
•  Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
•  Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
•  Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.

Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.

Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot  15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.

Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.

Kommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.

Ur texten:

In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.

I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Sverige: ”Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.”

Gäller nu inte Sveriges utlänningslag eller den överenskommelsen om reglerna för den fria rörligheten inom EU som också Sverige har undertecknat längre? När ändrades de? Föregicks förändringarna av någon debatt där valboskapen, även kallad ”folket” fick komma till tals? Kan kommuner i Sverige fatta egna beslut om att deras invånare via sina skatter ska ”erbjuda fattiga EU-migranter en del av de förmåner som nu erbjuds papperslösa”  i strid med vad som gäller i lagar och överenskommelser? Ska vi ha ett ”Sveriges förenta kommuner” där varje kommun och/eller landsting gör lite som den/det vill? Och utan att ens fråga dem som ska betala?

I en artikel i Sydsvenskan den 5 januari (EU-migranter kan få samma förmåner som papperslösa) rapporteras bland annat följande:

Även EU-migranter kan komma att få ta del av samma samhällsstöd som papperslösa. Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.

På flera svenska orter överväger man att erbjuda fattiga EU-migranter en del av de förmåner som nu erbjuds papperslösa.

Kommentar: Först har man i Sverige skapat lagar som ger asylsökande och andra som stannat kvar trots avslag på begäran om uppehållstillstånd och därmed vistas olagligt i Sverige, förmåner som inte ens svenskar som arbetar och betalar skatt har (se texten längre ner). Sedan har man också skapat regler som torde gå på tvärs med den överenskommelse om fri rörlighet som gäller för EU-medborgare inom EU och som har tillkommit för att underlätta för dem som vill flytta och arbeta eller studera i ett annat EU-land än sitt eget. Inte för personer som varken har arbete, som inte kan försörja sig på annat sätt eller ens har någon bostad. Så här sammanfattar en före detta migga, som nu arbetar på ett annat statligt verk, det hela i ett mejl:

Som jag har förstått det, efter att ha pratat om detta med kollegor som är väldigt duktiga på uppehållsrätt, så har man som EU-medborgare med uppehållsrätt inte rätt att uppbära socialbidrag.

Om man gör det så faller nämligen uppehållsrätten eftersom personen inte har tillräckliga medel för att försörja sig.

Den kommun som beviljar socialbidrag (försörjningsstöd) till en EU-medborgare med uppehållsrätt begår alltså ett brott mot överenskommelsen om reglerna för den fria rörligheten.

Men nu har man ju bestämt sig för att alla ska få ta del av den svenska välfärden, utom svenska gamla, barn, sjuka, de med psykisk ohälsa eller annan problematik:

•  ”Papperslösa” får tandvård, som jag fick betala 5000 kronor för, gratis.
•  Unga med psykisk ohälsa får vänta för att asylsökande med trauman går före.
•  Ungdomar får inte bostad eftersom bostäderna behövs för nyanlända från en mängd olika länder.
•  Mina barn får inte jobb för att en landsman till ägaren av ett företag är beredd att ta jobbet för halva lönen. Svart.

Sverige är till för alla som kommer hit, inte för oss som bor här. Nu blev jag lite bitter, men det kan inte hjälpas.

Kommentar: Den humanitära stormakten Sverige är unik. Här skapas lagar, regler och överenskommelser som går emot redan befintliga lagar, regler och överenskommelser. Och nu ska uppenbarligen också ”fattiga barn från Östeuropa”, med sina föräldrar, kunna både bli försörjda (av skattebetalare i Sverige) och få ”fri” (men dyr!) skolgång som ska bekostas av skattebetalare i Sverige.

Man kan också undra över hur det är möjligt att man i en svensk kommun som till exempel Malmö kan fatta beslut om att betala ut socialbidrag (försörjningsstöd) till familjer som fått avslag på sina asylansökningar!!??! Alltså personer som inte har laglig rätt att vistas i Sverige och som snarast ska lämna landet! Hur är det möjligt att man inte ser till att de, som inte har uppehållstillstånd lämnar landet i stället för att ge dem som är här olagligt bidrag, skolgång, sjukvård och tandvård? Ingår det på något sätt i det kommunala självbestämmandet att man kan sätta sig över landets utlänningslag och använda skattepengar till att bekosta allt detta för personer som inte respekterar landets lag?

Till slut kan man undra vad tidningen Sydsvenskan menar med följande text i ovannämnda artikel:

De som står utan flest rättigheter är de som är papperslösa eller EU-migranter utan uppehållsrätt. De riskerar ständigt att förpassas ur landet.

Känner deras reportrar inte till att man inte får vistas i ett land (inte ens i Sverige) utan tillstånd? Att det inte är en ”rättighet” att först gå igenom en dyr asylprocess, meddelas avslag på sin ansökan och sedan ändå, i strid med lagligt bindande beslut, helt sonika stanna kvar? Och vad menas med att ”de riskerar ständigt att förpassas ur landet”? Den som inte har tillstånd att bosätta sig i landet riskerar inte att förpassas, utan ska lämna det! Precis som vilken svensk eller annan medborgare som helst måste lämna ett land där han eller hon inte har uppehållstillstånd eller annan rätt att uppehålla sig!

OBS! Om något i den här bloggtexten är faktamässigt felaktigt eller det föreligger några missförstånd – det är lätt att missförstå saker när journalister rapporterar som de gör – så tas rättelser tacksamt emot via kontaktformuläret under Info!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Det är bra och rätt att människor visar empati med andra människor i svåra livssituationer. Ett sådant land, med sådana medborgare, är bra att leva i.

I ett pressmeddelande från FARR, Flyktinggruppernas Riksråd (se lite längre ner) är till vissa delar missvisande. Men FARRs syfte är gott.

Det är bra och rätt att människor visar empati med andra människor i svåra livssituationer. Ett sådant land, med sådana medborgare, är bra att leva i. Och det är bra och rätt att följa sitt samvete så långt det går, utan att bryta mot lagen. Dock utan att försöka pracka på andra vad man själv tycker eller tror utan låta var och en bilda sig sin egen uppfattning – och respektera också den! – vilket är möjligt om allsidig information och kunskap finns tillgänglig.

Alltså, pressmeddelandet från FARR den 12 juli, med insprängda kommentarer i blått:

Vid lunch på söndag avgår Asylstafetten från Möllevångstorget i Malmö på väg mot det första etappmålet: Lund. Marschen, som avslutas med debatter och föreläsningar i Stockholm den 16:e augusti, är ett initiativ av flyktingar (Flyktingar får uppehållstillstånd; här måste det handla om asylsökande och f.d. asylsökande) som svikits (”Svikits? På vilket sätt? Genom att de inte fått PUT? Eller har de vägrats helt att få sina asylansökningar prövade?) i den svenska asylprocessen. Vänner, flyktinghjälpare och andra engagerade från hela Sverige kommer att följa med, kortare eller längre sträckor.

– Vi får ständigt höra hur generös svensk flyktingpolitik är. Asylstafetten är ett vittnesmål från dem som vet annorlunda, säger Sanna Vestin, ordförande i Flyktinggruppernas Riksråd, FARR.
Det är definitivt tröttsamt att höra floskeln om ”generös svensk flyktingpolitik”, men av en annan anledning än FARR tycker det. Det finns nämligen en utlänningslag som reglerar det här området, alltså kan man varken säga att ”flyktingpolitiken” (som bör kallas ”asylpolitiken”) är generös eller icke generös. Beslut fattas – eller ska åtminstone fattas! – på juridisk grund, inte ”flyktingpolitisk”. Det var därför en ny rättsinstansordning infördes och Utlänningsnämnden lades ner.

– Asylstafetten handlar om att flyktingarnas egna berättelser ska höras. Den som går med i stafetten, eller träffar deltagarna på någon av de 35 orterna i Sverige där de stannar, får höra hur det är att försöka ta sig in i EU-länderna på livsfarliga sätt.
Bra! Detta kommer också flyktingen Zulmay Afzali att berätta mer om i sin nästa bok. (Om den första boken kan läsas här.)

– Därför blir stafetten bland annat ett sätt att uppmärksamma gränspolitiken – att Fort Europa inte erbjuder några lagliga vägar in för den som behöver skydd. Tvärtom har många asylsökande insett att ju värre konflikterna rasar i deras hemland desto svårare är det att få visum för att resa till trygghet i exempelvis Sverige, konstaterar Sanna Vestin.
Om detta finns mycket att säga. När allt fler som inte kan försörja sig själva söker sig till EU-länder, där det för övrigt inte heller går att skära guld med täljkniv längre, måste gränskontroller givetvis upprätthållas. Allt fler unga män från Algeriet och Marocko, till exempel, söker sig till EU och Sverige enbart av ekonomiska orsaker. Migrationsverket:

”Arbetslösheten i södra Europa är fortfarande mycket omfattande. Den ekonomiska krisen är en bidragande orsak till varför fler ensamkommande barn från Marocko och Algeriet har flyttat vidare från södra Europa till Sverige.”

Förutom dessa unga män, varav långtifrån alla är ”barn”, har många andra inte heller några som helst asylskäl och många säger också själva rent ut att de ”söker ett bättre liv”. Helst i Sverige där de vet att de får bostäder, utbildning, sjukvård och blir försörjda. Men de, som faktiskt skulle behöva skydd i något annat land, de har inte pengar att betala smugglare med. De kommer alltså inte till något EU-land…

Det har tidigare funnits tankar och funderingar kring om man skulle kunna ge människor i behov av skydd enligt de kriterier som anges i utlänningslagarna i EU:s medlemsländer, möjlighet att söka asyl på dessa länders ambassader. Men den tanken har alltid stupat på olika faktorer som t.ex. vilken anstormning det skulle kunna bli på vissa ambassader som skulle behöva mångdubbla sin personal eller rentav hysa ett mini-Migrationsverk i sina lokaler som inte är tillräckligt stora för sådan verksamhet. Säkerheten skulle behöva förstärkas, hotbilden mot dem som skulle sitta på plats och fatta beslut som i många fall skulle kunna bli negativa, skulle bli svår att upprätthålla etc. Så ett sådant system verkar inte gå att genomföra. Det skulle krävas lagändringar och det skulle dessutom krävas att de andra EU-länderna gjorde likadant, i linje med den harmonisering av asylprocedurerna som sakta men säkert pågår inom EU. Och att få andra EU-länder med på den här tanken kan vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt. Det är därför knappast en framkomlig väg.

Men om FARR har konkreta, genomförbara förslag att komma med för ”en human flyktingpolitik” som de talar om, och inte bara klagomål på den svenska asylprocessen – som är baserad på demokratiskt stiftad utlänningslag – så ska FARR omedelbart framföra dem!

Under Asylstafetten kommer asylsökande, flyktingar med uppehållstillstånd och de som tvingats leva papperslösa berätta om sina öden och det hårda bemötandet de fått när de sökt skydd. De kommer att berätta om en asylprocess som aldrig välkomnat dem eller visat hänsyn till det de varit med om. De har fortsatt leva i rädsla för att skickas hem och aldrig kunnat känna sig säkra på att bli trodda.
Det är bra att asylsökande själva berättar om sina öden; allmänheten hör dem så gott som aldrig, utan tar endast del av journalisters inte alltid korrekta ofta ganska okunniga beskrivningar av olika ”asylfall”. Det är en helt annan sak att höra människor själva berätta än att få berättelserna silade genom andra. Flyktingar – alltså människor med flyktingskäl enligt utlänningslagen och den s.k. flyktingkonventionen, får asyl och kommer knappast att finnas med i det här sammanhanget. De som FARR kallar ”papperslösa”, är människor som ofta otaliga gånger fått sina asylansökningar prövade och fått avslag. De ska enligt utlänningslagen lämna landet och inte stanna kvar i strid med den. Den som redan har fått sin sak prövad i kostsamma processer i två instanser – och inte sällan två gånger i två instanser! – har inte rätt att uppehålla sig i Sverige. Domstolsbeslut ska efterlevas – på asylområdet som på alla andra områden. Det finns inga undantag som säger att i vissa fall behöver man inte bry sig om lagar och regler och hur en domstol dömt!

För en gångs skull är det flyktingarna själva, de som upplevt asylprocessen, som höjer sina röster om hur lagarna fungerar i verkligheten. Flyktingrörelsen är här för att stötta dem, och vi hoppas att många makthavare tar sig tid att lyssna, säger Sanna Vestin.
Också FARR bör ta sig tid att lyssna! ”Makthavare” kan inte utan vidare ändra på utlänningslagen, men om FARR har faktiska och konkreta förslag som inte främst ”makthavare” utan främst allmänheten, folket, anser vara relevanta och genomförbara, då bör de snarast lägga fram dem. Så kan arbetet med att förändra utlänningslagen påbörjas, om den alltså finner stöd hos folket.

Vänligen respektera att alla kommentarer är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Om det inte är sekretessbelagt för Skatteverket att till medier lämna ut inkomst- och avdragsuppgifter för svenskar och andra som har laglig rätt att bo och arbeta här så kan knappast andra lagar och regler gälla för illegala invandrare.

Dagens Nyheter har den 2 juli publicerat en lite märkligt formulerad artikel –  Papperslösa röjdes av Skatteverket. ”Röjdes”? Myndigheter ska väl samarbeta när det gäller olagligheter? Att vistas i Sverige, att arbeta här när man fått avslag på sin asylansökan i en ganska dyr och omständligt asylprocess i två instanser, är olagligt! I artikeln står bland annat:

Tolv papperslösa invandrare ansökte om att få betala skatt i Sverige. Då läckte Skatteverket hemliga uppgifter om var de arbetade till gränspolisen. Nu jagas de för att kunna utvisas.

”Läckte”? ”Hemliga uppgifter”?!! Var och varannan månad publicerar de stora kvällstidningarna omfattande listor över ”Så mycket tjänar människor i din kommun”, ”Så mycket tjänar unga under 30 år i din stadsdel” etc. Uppgifterna –  efter att Skatteverket ”läckt” uppgifterna?

Skatteverket måste givetvis ha möjlighet/rätt/skyldighet att lämna ut uppgifter till Polisen, i vars uppgifter det ingår att avvisa personer som inte har rätt att vistas i landet. Myndigheter ska samarbeta, inte motarbeta varandra.

Den som inte har uppehållstillstånd och inte har laglig rätt att arbeta här sätter också sin arbetsgivare i knipa:

Arbetsgivare som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige ska kunna straffas (SfU8). Arbetsgivaren ska kunna dömas till böter eller, när omständigheterna är försvårande, till fängelse i högst ett år. Oavsett om ett straff krävs ut eller inte ska den som anställer utlänningar utan tillstånd betala en särskild avgift. Brott ska också kunna leda till att rätten till offentliga stöd och bidrag försvinner.

Om en seriös arbetsgivare omedvetet anställer en person utan uppehålls- och arbetstillstånd men med en skattsedel som Skatteverket felaktig (?!) utfärdar, begår han således sig själv ovetande en brottslig handling och bestraffas för den. Så ska det inte vara i ett rättssamhälle. Staten ska inte skydda en person som olagligt vistas i landet och arbetar utan att ha rätt att göra det, medan man straffar en arbetsgivare som handlar i god tro för att Skatteverket utfärdar skattsedlar åt personer som ska lämna landet!

Arbetsgivare som medvetet anställer eller anlitar illegala invandrare begår förstås brott och ska bestraffas enligt ovan.

Om det inte är sekretessbelagt för Skatteverket att till medier lämna ut inkomst- och avdragsuppgifter för svenskar och andra som har laglig rätt att bo och arbeta här, så kan knappast andra lagar och regler gälla för illegala invandrare. I vilket fall som helst måste Polisen, som enligt utlänningslagen ska avvisa personer som olagligt uppehåller sig i landet, ha full rätt att ta del av alla de handlingar och uppgifter som behövs för att den ska kunna utföra sitt uppdrag.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

”Gör Malmö till en fristad för papperslösa”, förslag från en jurist, tillika filosofie doktor

I en artikel i Sydsvenskan den 24 mars – Gör Malmö till en fristad för papperslösa – läser jag en helt text med ett helt osannolikt förslag av en jurist och filosofie doktor (!) vid namn Anna Lundberg. Den texten visar att långa studier som resulterar i fina titlar inte alltid är en garanti för att man förmår tänka klart. Hon skriver om

…en migrationspolitik som producerar papperslösa.

Hur kan en jurist och filosofie doktor (eller överhuvudtaget någon?) skriva något sådant? Vi har en utlänningslag, demokratiskt stiftad av riksdag och regering. Den ger människor rätt att söka skydd från förföljelse och krig och att få sin sak prövad i två instanser (i vissa fall i tre instanser, men det är ovanligt). Att 90-95 procent av alla som söker ”asyl” i Sverige inte visar id-handlingar eller visar falska sådana, är väl knappast ”migrationspolitikens” fel? Det är inte Sverige och den svenska migrationspolitiken som ”producerar papperslösa”! Så hur tänkte hon här?

Anna Lundberg skriver:

…göra Malmö till en fredad zon där papperslösa kan uppehålla sig och vara säkra på sin trygghet.

Och hur kan en  jurist och filosofie doktor – på fullt allvar verkar det som – tycka att vi ska strunta i utlänningslagen i en hel, stor svensk stad (Malmö), dit kanske 50.000 eller fler ”papperslösa” ska strömma in? Och vad menar hon att de ska göra där? Och ska deras avslag på ansökan om uppehållstillstånd inte betyda något alls? Varför ska de då gå igenom en dyr asylprocess? Ska de alltså aldrig utvisas utan leva i Malmö illegalt? Hur länge då? Vilka ska försörja dessa människor i fristaden Malmö? Det är ju alltid lätt att spotta ur sig ogenomtänkta förslag…

Är det så här det ska bli i framtiden? Är det sådana här huvudlösa förslag – som kanske rentav genomförs! – vi ska påtvingas, om/när allt fler inom rättsväsendet börjar tycka att vi kan strunta i en del lagar som riksdag och regering stiftat? Och – just i det här uppåtväggarnaförslaget – vad tror Anna Lundberg att svenskarna i Malmö tycker om det? De kommer ju att tvingas flytta från staden, som – på alla sätt – blir ”laglöst land”.

Vad är det för fel på detta land och dess folk som så starkt skiljer sig från sina grannländer och andra demokratier inom EU? Hur kunde Sverige bli så apart?

 Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

En integrationsutredare: ”Jag ser även till att friskriva mig själv genom tjänsteanteckningar och liknande. Fegt? Ja, definitivt. Men vad tjänar det till att säga ifrån? I dagens Sverige ytterst lite.”

Det kom ett lågmält, uppgivet välformulerat mejl från en integrationsutredare. Ett mejl som borde få mycket uppmärksamhet, som borde få många att tänka till och att agera. Men jag citerar honom själv och säger: ”

Återigen vill jag tacka för det fantastiska arbete du lägger ned här på bloggen. Inläggen är alltid sakliga och balanserade vilket torde vara något av ett unikum i en allt mer hysterisk ”debatt” som etablerade medier är så fallna åt.

Som du vet arbetar jag med integrationsfrågor, och har gjort detta inom både den offentliga och ideella sektorn i snart tio år (med vissa avbräck) och det som man kan konstatera är att ju längre tid som förflutit desto mer verklighetsfrämmande blir debatten och antaganden som framförs via medierna och våra folkvalda. Det är säkert svårt att förstå vad REVA handlar om för den som inte besitter ingående kunskaper i hur ett migrationsärende hanteras. Att våra journalister till yttermera visso valt att använda termen ”papperslösa” alternativt (och totalt rättsvidrigt) ”papperslösa flyktingar” gör inte saken bättre.

All heder åt det arbete som du lägger ned men det är en kamp mot väderkvarnar. Journalistkåren (med försvinnande få undantag) har bestämt att tjänstemän (poliser/miggor) som faktiskt följer de lagar vår regering och riksdag beslutat om, per definition är ”onda” och i högljudda utspel på Twitter och liknande upprepas denna ”sanning” till dess att den blir vedertagen.

Konsekvenstänkande verkar inte heller vara något som gammelmedia ägnar sig åt men att påtala detta i annat sammanhang än anonymt eller i samspråk med goda vänner är att betrakta som socialt självmord. Vem vill bli behängd med sådana epitet som ”främlingsfientlig”, ”rasist” eller ”inhuman”? Således håller man käften och gör sitt bästa för att svära sig fri från det ansvar som förr eller senare kommer att utkrävas. Fegt? Ja, absolut. Men som det engelska uttrycket lyder ”beggars can’t be choosers”. Hyran ska betalas, så även el och telefoni. Studielånen ska amorteras.

Här är en intressant jämförelse
Jag tycker inte att det är särskilt givande att betala tillbaka mitt lån, ska jag då få strunta i det? Jag skulle säkert kunna hävda att återbetalningarna strider mot någon mänsklig rättighet. Jag undrar om jag – och många med mig – kommer att få stöd av media för detta ställningstagande? Nåväl, jag ska inte raljera utan fokusera på det som den förda migrationspolitiken faktiskt innebär.

I mitt arbete ingår att förhandla med olika aktörer i syfte att skapa förutsättningar för en kvalitativ etablering och integration. Detta blir otroligt svårt när man ställs inför det faktum att närmare 5.000 personer med beviljade uppehållstillstånd sitter fast i Migrationsverkets anläggningsboenden eftersom det inte finns bostäder i kommunerna. Alltså det finns inte bostäder, vilket innebär att för att kommunerna ska kunna uppfylla sina åtaganden gentemot staten genomförs prioriteringar.

Lägenheter som varit vikta åt bostadssociala kontrakt förs över till flyktingmottagningarna, vilket innebär att andra grupper snällt får stryka på foten. Detta är vedertaget och således handlar det inte om att ”ställa grupper mot varandra” som, enligt våra politiker och journalister, är det värsta som kan göras. De personer som genomgår rehabilitering från missbruksproblematik, personer med funktionsnedsättningar och andra avnämare förstår säkert att det är för ett gott syfte…

Här är ytterligare en intressant iakttagelse
Harold Dwight Lasswell, amerikansk statsvetare, definierade politik enligt följande: ”Vem får vad, när och hur”. Således handlar alla politiska val och beslut om att ”ställa grupper mot varandra” eller åtminstone deras behov.

Migrationen kostar dessutom. Med min begränsade kunskap kan jag inte göra en fullständig bedömning av huruvida detta på sikt kommer att ge någon vinst men det förefaller onekligen konstigt när delar av biståndet måste styras om för att täcka mottagandet i Sverige.

Men inte heller detta handlar om att ”ställa grupper mot varandra”. Jag är övertygad om att de ursprungliga mottagarna i Afrika och Asien förstår att deras arbete med kvinnors rättigheter, arbete mot exploatering av barn, utbildningsinsatser etcetera helt enkelt inte väger lika tungt som att tillse att de människor som kan betala den inte helt oävna summa som krävs för att ta sig till Europa, ska få gå ännu en integrationskurs i Arbetsförmedlingens regi.

För att avsluta och citera Robert Gustafssons imitation av Tony Richardsson: ”Jag är inte bitter”. Det är jag inte. Jag är liknöjd. Det enda jag kan göra är att följa de lagar och direktiv som jag är ålagd att följa. Jag gör mina åtta timmar om dagen, man försöker att sälja en produkt som få är intresserade av. Jag ser även till att friskriva mig själv genom tjänsteanteckningar och liknande. Fegt? Ja, definitivt. Men vad tjänar det till att säga ifrån? I dagens Sverige ytterst lite.

Kommentar: Ingen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti

I Agenda den 10 mars handlade det – igen – om att personer som inte har rätt att vistas i Sverige ska lämna landet 1) frivilligt eller 2) om detta inte sker: med tvång. Det finns inget konstigt eller felaktigt i detta, det är vad lagen stadgar och vad regeringens, riksdagens och deras myndigheter (i detta fall Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdent) ska se till sker. Och samma typ av lagar gäller också i de allra flesta länder i världen.

Ändå får en riksdagsledamot under drygt sju minuter i ett av Sveriges Televisions viktigaste samhällsprogram, Agenda, sitta och krumbukta och svamla sig undan vad som är hennes ansvar, lika väl som alla andra inblandade parters, nämligen att försvara de lagar som stadgats och ska efterlevas för att Sverige ska förbli en rättsstat. Det är sådana här personer som undergräver tilltron till lag och rätt och Sveriges Television, Public Service, bidrar till att huvudlösa resonemang sänds ut till folket när de sänder sådant här, i princip oemotsagt förutom programledarens fåfänga försök att få svar på några relevanta frågor. Vilket hon inte får utan hon duschas i ett regn av floskler och svammel och sedan ger hon upp.

Var och en kan själv titta på inslaget och bilda sig en egen uppfattning om såväl riksdagsledamotens uttalanden som om Public Service ”opartiskhet” här. Inslaget är 7 min 18 sek långt.

Några exempel – direkta citat ur inslaget – ges här:

Riksdagsledamoten (R): Om det är så att en person som, om han skulle bli avvisad till hemlandet, skulle dö av sin sjukdom, och inte få någon vård, så tycker vi att det är helt rimligt att den personen får en möjlighet att stanna i Sverige. Vi ska inte avvisa människor till en sådan situation, när de riskerar att dö.

Det är idag mycket svårt att få stanna trots att det inte finns vård i hemlandet eller trots att man inte har någon möjlighet att tillgodogöra sig den vården. Eller har råd.

Kommentar: Det är en migrationspolitisk talesmans skyldighet att känna till utlänningslagen! Och att den inte ger rätt till ”sjukdomsinvandring” till Sverige. Att det faktum att man inte har råd med sjukvård i sitt hemland eller att vården är annorlunda än här eller annat liknande, inte är skäl enligt lagstiftningen för att Sverige ska bevilja uppehållstillstånd. Det är endast när vård överhuvudtaget inte ens existerar i hela landet som man kommer ifrån, som livshotande sjukdom i undantagsfall kan ge rätt till uppehållstillstånd. Det måste en riksdagsledamot, som för sitt partis talan i dessa frågor, känna till och även säga!

Under min tid som asylombud hände det egentligen bara två gånger att någon av de asylsökande jag var ombud för eller på andra sätt hjälpte, fick uppehållstillstånd på grund av just sjukdom. Om det ena fallet kan man läsa i texten Den cancersjuka palestinska kvinnan från Gaza fick uppehållstillstånd idag! det andra fallet liknande detta. I texten från den 23 oktober 2009 skrev jag bland annat följande:

Migrationsverket har beaktat att Rania inte kan få vård för sin dödliga sjukdom i Gaza. Cancer i sig är givetvis inget skäl till uppehållstillstånd – inga sjukdomar är det om det finns minsta skugga av chans till vård i hemlandet, hur dålig den än är. Men när det överhuvudtaget inte finns någon vård att få i hemlandet för den sjukdom man har, som cancer, vilken inte kan behandlas i Gaza, då ger lagen utrymme för beviljande av uppehållstillstånd. Och idag fick Rania veta att hon får stanna och vårdas här.

Man bör inte agera ”migrationspolitisk talesman” om man inte behärskar området, och regeringen ska inte sluta överenskommelser med partier som inte håller sig till de lagar riksdag och regering stiftat utan som agiterar emot dem och undanhåller fakta – eller inte känner till dem – vid framträdanden i media!

Vidare i programmet talar riksdagsledamoten om att om inte regeringen gör som Miljöpartiet vill så är det regeringens fel att den ramöverenskommelse som MP och M gjort spricker! Och MP vill (kräver att regeringen går med på) att ”papperslösa”, dvs illegala invandrare, sjuka och barnfamiljer ska få stanna (i princip alla som sätter sina fötter på svensk mark = fri invandring).

Här följer nedtecknade utdrag ur programmet. Svaren riksdagsledamoten ger på programledarens upprepade frågor borde rendera henne Stora Bortsnackarpriset – alla kategorier!

Programledaren (P): Även om sjuka och barnfamiljer som varit här länge skulle få stanna så kommer det ändå att finnas en grupp kvar av papperslösa. Hur ska man förmå dessa människor att lämna Sverige, tycker du?

R: Ja, det finns ju ganska många personer som lever som papperslösa i Sverige idag. Och det samarbete som vi har med regeringen innebär inte att vi kan ändra all politik men däremot så kan vi ta små steg i…

P avbryter eftersom hon märker att hon inte får något svar: Men nu vill jag vara konkret här. Hur vill ni att dessa människor ska förmås att lämna Sverige?

R: Personer som undanhåller sig avvisning, kanske gömmer sig för att de är rädda för att de – kanske  – skulle riskera förföljelse eller tortyr i sina hemländer (rdl låtsas inte om att de redan har fått sina ärenden prövade i två instanser… Min anm.). De lever i en väldigt utsatt och marginell situation och de reformer som vi har gjort och kommer att göra nu, med regeringen, är att ge alla papperslösa rätt till hälso- och sjukvård, rätt till att gå i skola…

P, som uppenbart inte får något svar på sin fråga: Ska man förmå dessa människor att lämna Sverige, det är min fråga.

R, som hittills svamlat bort tiden utan att svara: Jag tycker att i första hand så ska Polisens resurser gå till att klara upp brott. Att se till så att Sverige kan öka andelen uppklarade brott, inte att hitta människor som lever utan tillstånd. Men visst kommer det alltid att finnas fall där personer kommer att avvisas, ibland med tvång också. Det är så som lagstiftningen ser ut idag.

P: Tycker ni att det är bra?

R: Vi tycker att det borde vara fler som får möjlighet att stanna från början. Det är där som fokus måste läggas.

P: Men tycker ni att man måste acceptera ett visst mått av tvång här, att man avvisar och utvisar människor med tvång?

R: I dagens samhälle så går det inte att undvika eftersom vi har en reglerad invandring och det finns en väldigt stark riksdagsmajoritet för att fortsätta att ha det så. Däremot…

P avbryter: Men det kan ju vara så att de du nämner som gömmer sig av goda skäl, säger du?

R: Ja, och därför så vill inte vi att Polisens resurser ska ritas till att jaga papperslösa…

P bryter in igen: Men hur ska man förmå dessa människor att lämna, då?

R: Alltså det som man måste förstå är att de här personerna lever under väldigt svåra förhållanden och är väldigt rädda. Därför så borde… För att man ska kunna få ett hållbart migrationssystem och ett hållbart asylsystem  så måste man se till så att det blir mer humant från början. För om det blir mer humant från början och fler får stanna så kommer färre också att gömma sig och fler kommer att respektera…

Programledaren fortsätter med att ta upp diverse formuleringar i MP:s överenskommelse med regeringen och svamlet från riksdagsledamoten fortsätter. Det är bara att själv titta och lyssna för att ta del av det. Det här avsnittet av Agenda (totalt 7 min 18 sek) ligger kvar i minst 30 dagar från den 9 mars 2013.

Betänk att när riksdagsledamoten talar om att ”Polisens resurser ska gå till att klara upp brott”, så ska man veta att illegal vistelse i landet också är ett brott som Polisen är skyldig att klara upp. Att uppåt 50.000 personer befinner sig i landet utan rätt till det och att Sverige i de flesta fall inte ens med säkerhet vet vilka de är, varifrån de kommer eller varför de är här (eftersom de i över 90 procent av fallen inte visat några handlingar för att styrka identitet, medborgarskap eller ”asylhistoria”), är ett scenario som kan utvecklas och få katastrofala följder. Det är rikets styrande mäns och kvinnors skyldighet att skydda landet och befolkningen från faror, inte att sitta och agitera för att lagar och regler ska brytas mot!

Notera att det är en helt annan sak – och absolut tillåtet och även önskvärt – att aktiva människor både inom och utom politiken framför sina åsikter och försöker få till stånd ändringar på olika områden, om de tycker att sådana behövs. Det kallas ”demokrati” och så har alla rätt att agera. Att vara lagstiftande riksdagsledamot och vilseleda folk och agitera mot att gällande lagar upprätthålls, det är inte okej, det är inte ”demokrati”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Det är Polisens skyldighet att utvisa personer som inte har rätt att vistas i landet

Läs först: I Migrationsverkets och Polisens uppdrag ingår att utvisa personer utan tillstånd att vistas i landet (13 januari).

På Studio Etts sida, SR P1 (Public Service, alltså), uttrycker man sig så här:

I Skåne växer upprördheten mot polisens nya, mer offensiva sätt att jaga papperslösa flyktingar, alltså personer som saknar tillstånd att stanna i Sverige men har gått under jorden.

”Jaga papperslösa flyktingar”?! Inte ett ord är korrekt!

Polisen ”jagar” inte utan har i uppdrag, enligt svensk lag, att se till att personer som inte har laglig rätt att vistas i Sverige lämnar landet.

”Papperslösa” – hur då? Man har rest till Sverige med pass, alltså är man inte ”papperslös”, man har helt enkelt inte befunnits ha rätt att beviljas uppehållstillstånd.

”Flyktingar”? Nej! Flyktingar får asyl. Asylsökande som får avslag är inte flyktingar utan just asylsökande som inte befunnits ha skäl att få skydd i Sverige och som därför ska lämna landet. Att man i Public Service påstår att Polisen ”jagar papperslösa flyktingar” är inte bara häpnadsväckande utan också felaktigt.

Inte undra på att det förekommer så många missförstånd och att folk blir förvirrade när medierna inte – inte ens Public Service! – vet vad de talar om och ständigt använder ord och begrepp felaktigt och vilseledande. Att svenska  journalister – trots att Sverige under flera decennier tagit emot ett mycket stort antal flyktingar och asylsökande – fortfarande inte har orkat bry sig om att lära sig vare sig vokabulären eller hur utlänningslagen ser ut och fungerar är skandalöst!

Kommentar: I ett humant samhälle finns medmänsklighet och vilja att hjälpa människor som har det svårt. Det är aldrig negativt att man, som så många gör, efter bästa förmåga vill hjälpa asylsökande som fått avslag på sina ansökningar. Och det finns också en del man kan göra för människor som är förtvivlade över att de inte fått rätt att stanna i Sverige. Man kan finnas där som vän och till exempel samla in en slant så att de har en liten summa att leva av när de kommer till sina hemländer. Man kan hålla kontakt med dem när de har återvänt. Men att aktivt uppmana människor att illegalt stanna i Sverige och leva under den psykiska press det innebär att vara gömd och utlämnad åt andras godtycke, är däremot inte medmänskligt. Om någon själv väljer att leva så, då är det hans/hennes val, men av egen erfarenhet från tiden som asylombud vet jag vilket helvetiskt liv det är och skulle aldrig uppmana någon att stanna i landet illegalt.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.