Finland. ”Att bevilja pass och identitetshandlingar är en väsentlig och viktig del av vår nationella identitetshantering”.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln på Helsingin Sano matssajt (på finska).

Polisens nya program börjar kontrollera de passansökandes ansiktsbilder 

Polisen strävar efter att, med sitt nya elektroniska ansiktsigenkänningsprogram avslöja förfalskningar där en bedrägligt person söker pass eller id-kort med en annan persons foto.

Det nya programmet tas i bruk i slutet av året. Polisen kan också ha nytta av programmet när det gäller att känna igen personer i samband med brottsutredningar.
—————-
Polisen kommer att använda programmet för att jämföra alla fotografier vid ansökan om id-kort och pass, oavsett om den sökande lämnat det till polisen elektroniskt eller personligen.

Ett pass eller id-kort som innehåller felaktiga uppgifter skulle, i en kriminell persons händer, öppna som också används som resedokument för allehanda möjligheter till brott. Enligt projektledaren Mika Hansson vid Polisstyrelsen är det dock ytterst ovanligt att någon försöker söka pass eller id-kort med hjälp av en annan persons fotografi.

”Jag känner inte till ett enda sådant förfalskningsfall. Men syftet är ändå att öka säkerheten i processen eftersom det är fråga om identitetshandlingar som också används som resehandlingar”, säger Hansson.

Enligt Hansson är processen att bevilja pass och identitetshandlingar en ”väsentlig och viktig del av vår nationella identitetshantering”.

Kommentar: ”Jag känner inte till ett enda sådant förfalskningsfall. Men syftet är ändå att öka säkerheten i processen.”

Det kallas förutseende och att vidta förebyggande åtgärder. Precis så här ska man agera i ett land som värnar om säkerheten och tryggheten för sina medborgare. Inte springa omkring som yra höns och börja utreda (detta universalverktyg i Sverige, som ersätter handlingskraft) när det redan är för sent.

© Översättning Merit Wager

Bedrägerier, lögner, förfalskningar

Klicka på bilden för att komma till pdf-dokumentet.

Jag har samlat ett urval – ett axplock – av alla de texter som publicerats här på bloggen genom åren om bedrägeri och förfalskning på asylområdet. Alltså ett urval, långt ifrån alla. Korta utdrag ur texter från november 2007  till juni 2016, en tidsperiod på nästan nio år med länkar till varje så att man kan läsa dem i sin helhet.

Det borde inte behövas en brasklapp om det självklara, men i det svenska åsiktsklimatet är det kanske bäst ändå att göra det: Nej, alla asylsökande ljuger inte. Nej, alla asylsökande bedrar inte. Nej, alla asylsökande har inte falska identiteter och falska asylhistorier. Bara väldigt många

Här är den första och den sista texten.

“Det finns en risk…” – 13 november 2007. Ur texten:

Samma svenska pass används flera gånger, av olika personer. Irakiska G-pass förfalskas, pass från EU-länder florerar på smugglarmarknaden och kan köpas med visering till eller uppehållstillstånd i något Schengenland. Det är människor av alla möjliga nationaliteter och med alla möjliga bakgrunder (också kriminella och terrorister) som tar sig till Sverige och lever här under falsk identitet. Långt ifrån alla är alltså ens irakier, som en del vill försöka få det att verka som. Och bland dessa finns också ”äkta” asylsökande – men vem kan veta vem som är vem och vem som är vad?

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:

Texten fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt.

Synpunkter, kommentarer, tillägg etc kan kommuniceras här.

© denna blogg. Vid citat ur texterna, vänligen länka alltid till originalinlägget.

EU-ledare: ”Det är mer troligt att terrorister attackerar Europa när viseringsfrithet för turkiska medborgare införs.”

Klicka på textrutan för att kommatill artikeltexten på The Telegraphs sajt (på engelska).

Terrorists are more likely to attack European countries as a result of a controversial deal to allow Turkish citizens to travel across the continent without visas, EU leaders have admitted.

Foreign terrorists and organised criminals are expected to seek Turkish passports to reach continental Europe “as soon as” the visa waiver program comes into force, a European Commission report said.

Det som sägs i The Telegraphs artikel är vi en del som förstod här i Sverige också, när vi hörde om den överenskommelse som EU gjort med Turkiet.

Det har ju redan under ganska lång tid kommit människor med kopplingar till IS och andra terrororganisationer till Sverige, i falska identiteter. De sitter på asylboenden runt om i landet och bidar sin tid. Och snart kommer ännu fler, nu också med turkiska pass, det är bara att köpa flygbiljetter direkt till vilken europeisk stad som helst.

Risken är stor att man i Sverige blåögt kommer att tro att alla som har turkiska pass, bara vill komma till EU för att turista. Entusiastiska personer med turkisk bakgrund, boende i Sverige har intervjuats i svenska medier om hur glada de är för att deras släktingar nu slipper söka visum (som om det var så besvärligt, det får svenskar göra när de till exempel ska besöka USA och det går hur bra som helst) för att komma och hälsa på. Men inget har sagts om att personer med kopplingar till terrororganisationer lätt kan blanda sig med dessa släktingar och personer som vill turista här eller i andra europeiska länder. Samma blåögdhet verkar råda som när man i Sverige tror (eller vill få allmänheten att tro?) att så gott som alla som kommer hit från utomeuropeiska länder är ”stackars flyktingar” som – enligt gängse mantra på högsta myndighets-, riksdags- och regeringsnivå (för att inte tala om i svenska medier) – ”har flytt för sina liv från krig och förföljelse”. Förresten kan det vara intressant att veta att det bara är i Sverige de så kallade ansvariga tänker och uttrycker sig så.

I Finland uttalade president Sauli Niinistös redan i januari i år så här:

Vi har noterat att det har anlänt människor från nästan 30 länder till Finland. Då är det helt klart att vi inte talar om en flyttrörelse som orsakats av krigssituationen i Syrien eller Irak.

Och i februari sa president Niinistö:

Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.

I mars sa EU-kommissionens förste vice ordförande, Frans Timmermans:

Över hälften av alla flyktingar inom EU har ekonomiska motiv och därmed ingen rätt till asyl. Det handlar om 60 procent av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.

I Sverige har man till och med struntat i – och fortsätet att strunta i – att göra obligatoriska åldersbedömningar direkt vid ankomsten på de sammanlagt 42.418 påstått minderåriga personer (i Sverige kallade ”ensamkommande barn”) som tagit sig hit bara under 2014 och 2015, och inte på dem som kommit tidigare heller. De ”ensamkommande barnen” som tycker att de har rätt att välja var de ska söka asyl och som inte vill till något annat land i EU eftersom man där kontrollerar åldern när asylsökande inte styrker den och det finns minsta misstanke om att de kan vara över 18 år. I Sverige utsätts skattebetalarna för enorma kostnader och potentiell och verklig fara på grund av den svenska dumheten och slappheten som gör att vi behandlar vuxna män som barn och även – tvärtemot vad utlänningslagen anger – beviljar uppehållstillstånd lättare för att de säger sig vara ”ensamkommande barn” .

Och nu öppnas då snabbvägar in i EU, in i Sverige, inte bara för turister och släktingar utan också för personer med terroristkopplingar, när visumfrihet införs för medborgarna i Turkiet, ett land med 75 miljoner invånare. Och det blir ännu svårare, för att inte säga helt omöjligt, att ha någon som helst kontroll över vilka som rör sig över gränserna.

© denna blogg. Jag ser ibland att medier hämtat uppgifter och/eller citerat direkt ur mina texter. Det går förstås bra, men vänligen ange källa när så sker.

En migga: ”Det är tyvärr inte helt ovanligt att asylsökande föräldrar dumpar sina barn i Sverige och själva reser hem.”

Genom åren har jag oräkneliga gånger tänkt att ”nu kan det inte bi värre” eller ”mer bedrägligt än det här kan det inte bli” eller ”nu har jag nog hört allt” eller ”det här kan ändå inte få ske utan konsekvenser”. Men efter varje gång kommer nya uppgifter som slår tidigare chockerande berättelser. Som nu detta, som en luttrad migga berättar:

För några månader sedan var det en asylsökande pappa med ett barn som bestämt sig för att återvända till Irak och mamman,  makan, som var kvar där. Inte så uppseendeväckande, kan man tycka – om det inte vore för att han lämnade kvar sonen, som nu – hör och häpna – räknas som ensamkommande barn. På tal om galenskaper.

Sonen är i 16-årsåldern. Pappan hade lyckats få någon vänlig själ från kyrkan att bli familjehem åt pojken. Han hade ordnat flygresan själv så vi fick snällt ge honom hans pass och önska honom trevlig resa. Helt sinnessjukt, enligt min mening.

Vi borde förstås ha krävt att han skulle ordna med pass åt sonen också och ta honom med sig när han nu ville återvända, innan vi lämnade ut mannens pass. Men enligt våra ”experter” fanns det inga juridiska möjligheter att inte ge honom passet tillbaka.

Till saken hör att det inte är ovanligt att asylsökande föräldrar ”dumpar” sina barn i Sverige och själva reser hem. Det värsta är när de lämnar sina handikappade barn, bara lämnar dem rakt av. I ett av fallen jag tänker på var det en stackars unge med Downs syndrom – som de själva inte orkar ta hand om.

Och apropå sådana här fall så blir det ju ännu mer bisarrt när man inser att barnet (som med stor sannolikhet kommer att få PUT trots att föräldrarna varit här och honom) blir anknytningsperson i föräldrarnas ansökan om uppehållstillstånd. De söker alltså uppehållstillstånd på anknytning till barnet som de tidigare dumpat.

Kommentar: Hur är detta möjligt? Varför såg inte Migrationsverket till att barnet reste med sin mamma? Än en gång: Hur är det möjligt för en irakisk förälder att medvetet och öppet tillåtas att dumpa sitt barn i Sverige? Någon måste kunna förklara det här för mig och för läsarna.

Jag frågar miggan:

När du berättar det här för mig så måste du väl liksom se/höra att det här är fel? Ofta blir saker och ting tydligare när man sätter det på pränt eller när man muntligt berättar det för någon annan. Jag skulle vilja veta:

Hur kan Migrationsverket acceptera den här typen av invandring? Har du funderat över det någon gång?

Miggan svarar:

Jag tänker på det varje dag. Men tyvärr har liknande och ibland ännu mer bisarra händelser blivit så vanliga att man inte förvånas över något längre.

För någon månad sedan berättade en kollega om att en person som söker asyl som ”ensamkommande barn” figurerat på bilder med döda människor och att själv varit aktiv i detta. Tydligen någon slags islamistgrupp som han varit med i. Behöver jag ens säga att han inte var något ”barn”? Jag kan förstå att det här låter helt otroligt för människor ”därute”, men vi har blivit så luttrade att vi bara rycker på axlarna till slut. Ingen drar några slutsatser. Alla bara tänker att ”jaha, det är tydligen så här det ska vara”.

Jag blir allt mer illa till mods och frågar:

Jag förstår att just det här med ”barnet” och bilderna av honom med döda människor kanske inte är vanligt och att du beskriver bisarra händelser varav detta är en. Men vad händer med den här vuxne mannen som utger sig för att vara ett barn och som eventuellt är en mördare eller åtminstone inblandad i – eller har befunnit sig i – situationer nära mord i någon islamistisk grupp? Ska han bo i ett familjehem med svenska tonåringar? Ska han bo på ett boende med andra vuxna män och pojkar på 14, 15, 16 och 17 år? Ska han gå i skola med svenska tonåringar? Allt detta trots att Migrationsverket känner till hans bakgrund och är övertygade om att han inte är minderårig och att hans bakgrund dessutom är minst sagt oroande?

 Vad händer i detta och eventuella liknande fall?

Miggan säger vidare:

Nu menar jag förstås inte att just detta skulle vara väldigt vanligt, att ensamkommande barn är jihadister, utan att bisarra händelser är en del av vardagen på verket.

Jag vet inte vad som händer med just den här mannen, men såvitt jag förstår bor han alltså på ett HVB redan, och sannolikt går han väl då också i skolan.

Nu har hans bakgrund ju lyckligtvis uppdagats och rapporterats till Migrationsverket, som jag förstår det. Förhoppningsvis sätts väl en process igång där han kanske skrivs upp i ålder och bilderna utreds. Men jag skulle heller inte bli det minsta förvånad om han kommer med en (enligt oss) godtagbar förklaring som gör att han i slutändan får PUT.

No further comments.

© denna blogg.

En migga: ”Vi har mängder med libaneser som stannat kvar här i tio år med utvisningsbeslut.”

Ännu ett stycke vardag på Migrationsverket. En migga berättar:

Idag kommer jag att sitta och tala med libaneser som stannat kvar i Sverige utan tillstånd i tio år. De är snart inne på sin tredje asylvända, alltså. Men de kommer nu, från den 1 juni, att förlora dagersättningen och den bostad Migrationsverket tillhandahållit (gratis) i tio års tid. Det ska jag informera dem om idag. Det blir nog glada miner…

Vi har mängder med libaneser som stannat kvar här i tio år trots utvisningsbeslut. Samtliga ärenden är överlämnade till polisen för verkställighet för länge sedan, men ingenting händer. Orsaken sägs vara libanesiska myndigheter och att det tar lång tid att få fram resehandlingar.  Tio år… Det har gjort att svenska myndigheter inte ens bryr sig om att verkställa deras ärenden. Libanesernas (och andras, i samma situation) ärenden läggs bokstavligen på hög i väntan på preskription.

I princip alla jobbar svart.

Sen gifter de sig och/eller skaffar barn och får uppehållstillstånd här på anknytning eller söker uppehållstillstånd på grund av arbete. Grundkravet för att kunna göra det är att man kan uppvisa sitt pass, och oftast dyker då det pass plötsligt upp, som varit helt omöjligt att ordna fram på tio år för att de ska kunna utvisas från Sverige.
—————————-
Försenad, men ändå, dök så småningom en av libaneserna upp. Mötet blev oväntat odramatiskt. Kvinnan förstod nog själv det konstiga i att hon tillåtits bo kvar här i tio år i ett boende som tillhandahållits av samma myndighet som bestämt att hon inte har rätt att vistas i landet.

Ja, faktiskt! Hon höll nu på att ordna fram pass. Hon tyckte dock att det var hemskt orättvist för ingen hade sagt till henne att hon behöver återvända. Jag påpekade lite försynt att hon ju fått beslut om utvisning redan för nästan tio år sedan och undrade vad hon egentligen trodde att ett beslut om utvisning innebar.

© denna blogg.

 

”Nytysken”: ”124 mil och nästan 6.000 kronor för att få ett svenskt pass”

Här följer ett nytt avsnitt i den ofrivilliga serien om krångel kring utlandssvenskars anskaffning av svenska pass. Här följer ett nytt avsnitt i den ofrivilliga serien om krånglet kring utlandssvenskars anskaffning av svenska pass.

Den svenske mannen som sedan länge bor i Tyskland och som jag lätt ironiskt kallar ”nytysken” med anspelning på den märkliga storsvenska ”seden” (i varje fall i medierna) att kalla alla som på olika sätt migrerar till Sverige, såväl asylsökande som invandrare, berättar:

Vi måste till Berlin!

Min hustru sade häromveckan: ”Du, mitt pass går snart ut. Kan du kolla upp vad som gäller för oss i förskingringen ?” Vi är bosatta cirka hundra mil söder om Sverige.

Jag kollade upp på Sveriges Berlin-ambassads hemsida under Pass och ID-kort för vuxna.

Först  bokade vi tid. Som gick lätt över internet. Vi valde”9:00-9:15 på morgonen”.

Sedan läste vi instruktionerna på ambassadens hemsida om vilka papper vi måste ha med oss. Nästa dag kollade vi resmöjligheter till Berlin, 62 mil från hemorten. Om vi åker tidigt på morgonen så kan vi komma undan med 212 euro (ca 2.064 kronor) tur och retur med tåg. Vi köpte biljetter. Man gav oss besked om att platsreservationer kan göras först tio dagar innan resan, så vi åkte in till stan igen och reserverade två fönsterplatser fram och tillbaka. För 18 euro (ca 175 kronor).

När vi kom hem bokade vi ett dubbelrum på ”vårt hotell” vid Potsdamer Platz. 160 euro (ca 1.560 kronor) plus 44 euro (ca 430 kronor) för två dagars frukost.

För resan från vår by in till stationen i staden har vi mobiliserat grannen och sparar således 8 euro (ca 80 kronor) för spårvagnen. Inbesparingen krymper dock nästan till noll då vi vid hemkomsten belönar grannen för hans vänlighet med en blombukett à 7,95 euro (ca 78 kronor.)

Tågresan till Berlin tar sex timmar och våra reserverade platser finns inte på hela tåget då det på grund av ombyggnadsarbeten var fråga om ett ”utbyteståg”.

I Berlin fick vi helt obyråkratiskt tillbaka pengarna för de förgäves betalade platsbiljetterna. Vi tog buss från Hauptbahnhof i Berlin till hotellet. För 6,80 euro (ca 66 kronor).

Nästa morgon åkte vi med en trevlig palestinsk taxiförare till ambassaden. Man hade aviserat 10-15 euro (ca 98-146 kronor) för färden dit och när taxametern stannade på 10,10 euro så lade vi på rikligt med dricks. När vi berättade att vi hade åkt 62 mil för att få ett pass förnyat så skakade han på huvudet.

Besöket på ambassaden tog tio minuter och här genomfördes foto + fingeravtryck + namnteckning i en mackapär utanför båset med ambassadtanten.

Vi fick betala 150 euro (ca 1.460 kronor) i förväg för passet. Plus 3 euro (ca 30 kronor) ”portoavgift” då vi valde att kunna hämta passet i det betydligt närbelägnare Frankfurt.

Resten av dagen tillbringades på en turistbuss och strövande genom Berlin.

Tillbaka på hotellet hälsade vi vänligt på en annan gäst och bara ett enkelt ”Guten Tag!”, gjorde att han konstaterade: ”Holländare?”.

Jag nekade och berättade varför vi var i Berlin. Han tyckte det var ”otroligt att vi åkt 62 mil ….”. Nästa morgon gick vi till fots till Hauptbahnhof och åkte hem. 62 mil och sex timmar igen.

Nu är det att vänta två veckor och sedan kan vi hämta passet på honorärkonsulatet i Frankfurt/Main (”bara” åtta mil enkel resa…). Naturligtvis mot ”avhämtningsavgift” 16 euro (ca 156 kronor).

De ovan angivna utgifterna för att få ett svenskt pass uppgår till totalt över 600 euro, mer än 5.800 kronor. Med endast frukostkostnader inräknade. Plus tre dagars ”restid”.

Förut kunde vi ansöka om pass i Frankfurt, som ligger mycket närmare där vi bor, och få det levererat till borgmästaren i vår by. Och upp till nyligen valde många svenskar här i området att söka nytt pass i betydligt närbelägnare Luxembourg (25 mil enkel resa). Men den ambassaden är av någon anledning numera stängd för passansökningar och besökare rekommenderas nu till Haag i Nederländerna. Ytterligare 36 bilmil bort!

Kommentar: Varför gör Sverige det så krångligt och ohemult dyrt för sina medborgare som bosatt sig i andra länder att få nya pass? Om det gick att ordna det smidigare förr så hade man väl kunnat låta det fortsätta? Att man ska behöva betala så många tusen kronor för att få ett pass är inte acceptabelt och ett bättre och smidigare sätt måste väl ändå kunna utarbetas?

Här är några tidigare berättelser om hur Sverige krånglar till det och gör det både osäkert och dyrt för sina egna medborgare som bor utomlands att hämta ut sina pass.

Först nytysken, för fyra år sedan:
•  ”Jag måste alltså åka 62 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 62 mil igen.” – 29 mars 2012
Sedan svenske Lasse, numera finsk medborgare:
•  Be my guest # 101 Lasse Orup – 14 februari 2014
•  Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.” – 13 maj 2014
•  Råd till Lasse Odrup: Byt medborgarskap, bli finländare! – 14 maj 2014
•  Anställd vid en magistrat i Finland: ”Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som räddar!” – 15 maj 2014

© denna blogg.

 

Varför reagerade Beatrice Ask, M, inte under sina år som justitieminister?

Den 26 februari 2015 skrev en migga här på bloggen: ”Det man inte får glömma bort i detta sammanhang är att på den svarta marknaden säljs även de av Migrationsverket utfärdade resehandlingarna resedokument och främlingspass.”

Ur texten:

Hur skyndsamt agerade Beatrice Ask, som var justitieminister då? Inte alls, men det var ett typiskt icke-agerande för den förra regeringen. Om man tiger, inte låtsas om eller bortförklarar samhällsproblemen och öser ut mer pengar så tror man att problemen ska försvinna.

Varför gjorde den förra regeringen ingenting med substans för att komma tillrätta med det att så många svenska pass anmäls förlorade? Kanske för att om man vill vara politiskt korrekt så erkänner man inte att de som satt i system att gång på gång tappa sina pass i stort sett alla är personer med invandrarbakgrund?

Idag, ett år efter ovanstående text, skriver dåvarande justitieminister Beatrice Ask följande i Svenska Dagbladet under rubriken ”Ställ hårdare krav på alla resehandlingar”

Även främlingspass och resedokument kan missbrukas i illegala syften och hårdare regler för pass bör även omfatta dessa resehandlingar.

Kommentar: Det tog rejält med tid att komma fram till det som varit känt i närmare tio år!

Vidare i Beatrice Asks och Krister Hammarbergs text i Svenska Dagbladet:

Den illegala användningen av svenska pass är ett problem som har uppmärksammats av polisen, EU:s gränsbyrå Frontex och av svenska utlandsmyndigheter. Mer än 60.000 svenska pass ”försvinner” varje år och många av dessa missbrukas i illegala syften eller utnyttjas av individer med kopplingar till terrornätverk eller organiserad kriminalitet.

Kommentar: Detta borde ha uppmärksammats av den svenska regeringen, den förra alltså, som satt vid makten 2006 till 2014… De kanske inte läste de otaliga texterna där miggor varnade för och larmade om missbruk av pass sedan 2007, till exempel de texter som länkas till i inlägget 13 november 2007: En kvarts miljon svenska pass är på drift – en kvarts miljon! Av dem används många av look-alikes, andra manipuleras på olika sätt så de kan användas av andra än sina innehavare. Samma svenska pass används flera gånger, av olika personer. Eller det som Thomas Gür skrev i texten Be my guest # 107: Thomas Gür, där han bland annat lyfter fram en annan moderat:

Hösten 2009 motionerade moderaten Elisabeth Svantesson om att riksdagen borde bry sig om frågan.

”Det borde inte vara möjligt att gång på gång förnya sitt pass. Istället måste Sverige börja ogiltigförklara borttappade pass, vilket tekniken i dag medger… Dessutom måste, i samband med utfärdandet av ett nytt pass, noteringar ske över hur många pass en person har haft. Det naturliga måste vara att en polisutredning görs efter ett visst antal förlorade pass innan ett nytt utfärdas.”

Kommentar: Varför lyssnade inte Beatrice Ask på miggorna? Varför lyssnade hon inte på sin kloka partikamrat? Hon var ju justitieminister! Det är direkt pinsamt att komma nu, när Alliansen inte längre har ansvaret och plikten att skydda landet, och ge sig på den nuvarande regeringen. Rentav osmakligt.

© denna blogg.

 

Finland. Visumkrav på färjelinje från Tyskland till Finland.

Visumkrav satte stopp för flyktingar från Tyskland, lyder en rubrik på en artikel i Hufvudstadsbladet. Utdrag ur texten:

Den nya flyktingvägen från Europa till Finland med färja från Travemünde har spärrats av efter att de finska myndigheterna uppmanade rederiet Finnlines att utöver pass också kräva giltiga visum av de asylsökande som steg ombord.
————————–
Ett par dagar före jul informerade polisen att största delen av de asylsökande som anländer till Finland numera kommer med båt från Travemünde. Men efter det här har de finska myndigheterna satt stopp för merparten av de asylsökande som hade planerat ta Tysklandsfärjan.
————————–
– Vi har fört diskussioner med Finnlines direktörer och rederiet har sett över sina direktiv, berättar Päivi Nerg, kanslichef vid Inrikesministeriet om den nya praxisen som innebär att asylsökande som anländer via Travemünde måste ha visum för att stiga ombord.

Kommentar: Ingen hindras från att söka asyl i det EU-land han eller hon kommit till. Inget enda EU-land har, såvitt jag känner till, hittills nekat någon som befinner sig i landet att söka asyl. Och har man faktiska flykting- eller skyddsskäl så kommer ens ansökan om asyl eller skydd at prövas enligt gällande lagar och konventioner i det land man lämnar in sin ansökan. Vad man däremot inte får i alla länder är den typ av omfattande ekonomiskt stöd – i praktiken skattefinansierad livstidsförsörjning – som i till exempel Sverige och övriga Norden (även om stödet är på väg att minskas i bland annat Danmark och Finland).

Man kan söka asyl eller skydd så snart man kommit till ett land i Europa. Alla EU-länder utan undantag behandlar asylansökningar. Vad man däremot som asylsökande inte kan göra är att fritt välja var man vill bo. Och i de flesta länder får man inte ”asyl” eller uppehållstillstånd för att man som migrant söker ett bättre liv, det omfattas inte av asylsystemet. För den som söker ett bättre liv gäller att det finns möjlighet att arbetskraftsinvandra till nästan vilket land som helst. Det gäller att inte blanda ihop allt till en enda röra utan skilja på begrepp som asylsökande, flykting, migrant, invandrare, arbetskraftsinvandrare etc.

Finland har, som självständig stat, valt sina regler och i dem ingår nu visumkrav på färjelinjer från Tyskland. Sverige har, också som självständig stat, valt sitt sätt att hantera den överväldigande strömmen av migranter och flyktingar, bland annat genom id-kontroller.

Ur veckorapport 52-2015 från Migrationsverket

Migrationsverkets veckorapport för vecka 52, daterad den 30 december 2015 innehåller rykande färsk statistik, information om migrantrutter, läget i andra länder och om den förväntade utvecklingen.

Migrationsverkets omvärldsenhet poängterar i sina utskick att veckorapporten ska ses som ett underlag för den operativa ledningsgruppen; med andra ord ett internt arbetsmaterial. Men det har ju intresse för alla som är intresserade av vad som sker på asyl- och migrationsområdet. Därför publiceras relevanta delar ur den här på bloggen.

Kommentar: I Sverige vill man ju knappt – i varje fall inte i medier eller bland politiker – kännas vid att inte alla ”syrier” är syrier och att inte alla syrier och ”syrier” gör det som ständigt, papegojlikt upprepas: ”flyr från krig och förföljelse”.

Man vill inte i den svenska offentligheten riktigt låtsas om att det torde vara ett mycket stort antal som innehar falska syriska pass, varav naturligtvis också en del sådana kan innehas av ”äkta” syrier, men varför de i så fall har falska pass får den med huvudet på skaft försöka lista ut själv.

Reflektion: Vart är de på väg? Till Tyskland? Till Österrike? I Norden är det ”fullt” och snart mycket svårt att ta sig in i.

Reflektion: Pressen på Österrike blir enorm när det blir allt svårare att ta sig till de nordiska länderna. Hur det lilla landet med bara 8,5 miljoner invånare ska klara anstormningen är en befogad fråga.

I veckorapporten kan man också läsa att:

Tyskland har rekryterat 8.500 personer som ska lära nyanlända asylsökande barn tyska.

Och att:

I Berlin planeras ett tredje ”avvisningscentrum” för personer från säkra tredjeländer, främst från Västra Balkan.

Samt:

Reflektion: Situationen i Europa blir allt mer svårhanterlig ju fler människor från helt andra kulturer och med ett helt annat sätt att leva (utan fungerande stater och med våld som ett av få maktmedel) ska hysas på det här sättet – oro och knivslagsmål, asylboenden i brand (ca 1/3 av bränderna i Sverige sägs förresten vara anlagda eller orsakade av asylsökande själva), våldtäkter, hot och allehanda trakasserier och hungerstrejker etc kommer att ytterligare öka. Inte bara i Tyskland utan givetvis i alla de länder dit en okontrollerat stor mängd migranter och asylsökande har sökt sig.

Kommentar: Mycket om hur man i Finland tacklar och hanterar de stora – med rikssvenskt språkbruk – ”utmaningarna”, som i själva verket oftast är stora problem i samband med den stora asyl- och migrantinströmningen, kan man läsa om här på bloggen.

När det gäller dem som endast i Sverige kallas ”ensamkommande barn” så ser det ut så här:

Reflektion: Borde inte någon snart börja fundera lite över varför 78 procent av alla ”barn” (i själva verket mycket ofta vuxna män som ger sig ut för att vara ”barn”) som kommer hit är från Afghanistan? Just saying… Dessutom anger Migrationsverket att:

Afghanistan utgör fortsatt den största gruppen (asylsökande, min anm.), följt av Syrien och Irak.

Lyssna förresten gärna på ett av de första – kanske det allra första – radioreportagen om just ”ensamkommande barn” som gjorts av Public Service, där man verkar ha ambitionen att föra fram det som varit känt bland väldigt många, och som rapporterats om bland annat här på bloggen i så många texter under så många år att det är förbluffande att det inte tagits upp just av SR P1 Public Service tidigare: De desillusionerade humanisterna av Jörgen Huitfeldt och Magnus Thorén. Äntligen, år 2015, har någon lyckats få göra ett relativt osminkat reportage som inte håller sig helt inom den annars utstakade ”vadmanfårberätta”-korridoren i det av oss alla finansierade företaget som borde stå för objektivitet och sanning. Det borde ha gjorts redan 2005…

Jag kommer att fortsätta att informera och kommentera asylläget främst i Sverige och i Finland, men också så gott jag hinner och kan, i övriga Europa. Att ta del av rapporteringen i Finland, till exempel, tar mycket tid och att översätta ännu mer.

Också det kommande året – 2016 – hoppas jag på miggornas hjälp, utan dem och deras medverkan skulle mina kunskaper och min möjlighet att upplysa och informera vara betydligt sämre!

© denna blogg.

Om att svensk passkontroll är på efterkälken

Under rubriken Svensk passkontroll på efterkälken skriver jag i Svenska Dagbladet den 26 november om hur senfärdig man varit – och är – i Sverige med att införa ny teknik som starkt underlättar kontrollen av pass på flygplatser.

Här finns heller inget integritetskränkande, vilket är en aspekt som ofta omhuldas från svenskt håll. Alla som har biometriska pass och uppfyller kriterierna för vilka som kan gå igenom den här automatiserade passkontrollen, behandlas exakt lika och den kontroll av resenärer som ett land bör ha utförs smidigt och snabbt. Vore det inte lämpligt att installera samma system åtminstone på Arlanda och på Göteborgs flygplats? När de väl finns på plats så kostar de inget annat än underhåll och reparation när sådan behövs. Några personalkostnader blir det inte. Och alla berörda resenärer kontrolleras snabbt och effektivt.

De naiva lyssnade inte då – och lyssnar fortfarande inte nu

Här en kavalkad av viktiga berättelser genom elva år – 2005-2015 –  som politiker hade kunnat lära sig en del av, liksom representanter för medierna. I stället har de valt att vara ”naiva”.

Vägledande beslut från Migrationsverket – 22 november 2005. Ur texten:

Givetvis måste Sverige i absolut möjligaste mån ha korrekta uppgifter om vilka människor som beviljas uppehållstillstånd i landet. Att bevilja uppehållstillstånd och kanske sedermera medborgarskap på falska grunder är knappast  rättssäkert och inte heller juridiskt korrekt. Inget land i världen beviljar uppehållstillstånd åt personer som uppger falsk identitet så varför skulle Sverige göra det?

Riksdagsledamöter frågar ministrar om allt möjligt – 23 november 2006. Ur texten:

Det verkar som om riksdagsledamöter nästan missbrukar sin ställning när de upptar ministrars tid med frågor som knappast ska ställas till dem. Det kanske vore bra om någon kunde hålla en genomgång med de riksdagsledamöter som använder sig av sin frågerätt på ett felaktigt sätt, och berätta hur det svenska samhället är uppbyggt och hur det fungerar, bl.a. med självständiga myndigheter och tydliga gränser för vad ministrar kan, får och bör göra. Man borde nog iofs kunna ställa krav på dem som sitter i Sveriges riksdag att de redan har dessa kunskaper, men eftersom så kanske inte alltid är fallet och de ändå tas in som ledamöter, så måste de få den utbildningen.

“Skriv en bok om Thanh!” – 22 november 2007. Ur texten:

Det kan inte vara en socialsekreterares sak att tvinga Thanh till Polisen för att visa att han medverkar till att avvisa sig själv! Och allra minst när hon är mycket väl medveten om att den polis hon, självsvåldigt, bokat tid hos är samme polisman som kritiserades av JK för bara några månader sedan för att han försökt få Thanh att ljuga för sin ambassad och säga att han tappat sitt pass under sin vistelse här som turist!

Migrationsverket beklagar… – 20 november 2008. Ur texten:

Nu har Thanh fått sitt främlingspass, äntligen! Men inte tack vare Migrationsverket utan trots det!

Stora förändringar på asylområdet genom åren – 23 november 2009. Ur texten:

Jag tänker med värme på den unge irakiske läkaren D; vänlige Mohammed A och ambitiöse Mohammed S; framåtsträvande Basem som började jobba dagen efter att han fått PUT; smågnälliga Sadia som alltid hade ont överallt; kosovoalbanska Farida med det tragiska ödet, bosniska Vesna med den svårt sjuke sonen, tjocka palestiniern Samir som bott större delen av sitt liv i Saudiarabien men inte fick återvända dit; fantastiske iraniern Fuad; älskvärde palestiniern Abdulrahman som flyttade till en liten ort i Skåne när han fick PUT; uigurerna Kaiser och Adil, palestinske Mohammed och ryska Inna, palestinska Narriman som nästan tynade bort psykiskt av den sex år långa väntan på flyktingförläggning;  flickan A, 12 år, som var apatisk; ryska Lena som försökte hålla ihop allt och som var gift med palestiniern Akram; ”spattige”och charmige iraniern Mehdi (som jag kallade ”D” i en text om Mehdi som kan läsas här), vietnamesen Thanh; jemeniten Ghassan som tvingats se människor torteras och bl.a. få ögonen utstuckna, gamle palestinske farbror B som slets ut ur sin lägenhet på en flyktingförläggning  av Polisen som tog miste på person och inte ens bad om ursäkt efteråt; azerbajdzanska (eller kanske ryska…) underbara Larissa, Aleksandr, Teimor och Diana; synskadade irakiern Mohammed i Hedemora; Roberto från Peru; kirurgen X och allmänläkaren Y från Kosovo och deras hyperbegåvade barn; smågalna Viktor vars fru och två barn sökt asyl här och polisen till slut inte orkade hålla på och utvisa utan lät honom stanna här trots att han hade PUT i ett annat EU-land – och hundratals andra asylsökande som alla gjort intryck och satt spår hos mig för evigt.

De har alla berikat mitt liv och lärt mig mycket. Jag är glad att jag har fått vara ombud eller på andra sätt kunnat hjälpa dem alla!

En migga: ”En autentisk utredning i november 2010.” – 22 november 2015. Ur texten:

Han har också fyra barn i hemlandet samt en hustru. Han har, vid ankomsten till Sverige, sagt vad de heter, hur många de är och hur gamla de är. Men på asylutredningen kommer han inte ihåg detta. Han vill läsa vad han sagt tidigare! Det får han inte. Därför att man måste kunna kräva att en man kan komma ihåg antalet egna barn, deras namn och ålder, även om att det gått fyra veckor sedan han kom till Sverige. Men han kommer inte ihåg dem. han minns ens namnet på hustrun. Det här beror på en posttraumatisk stress som han drabbats av just nu, enligt biträdet. Stressen var inte lika påtaglig när han kom hit. Och id-handlingen har han fått av en smugglare. Etc etc .

Migrationsverket ska införa skärpta regler för att motverka skenanställningar – tre år för sent – 25 november 2011. Ur texten:

Blåögdheten bland politiker och andra makthavare och aktörer på området är rent skrämmande. I stället för att ha tänkt igenom allting noga och sett verkligheten genom icke-rosa glasögon och skapat vettiga regler från början, har de bidragit till att det uppstått ett allvarligt och om fattande missbruk av lagen och ett utnyttjande av en del av dem som kommer hit. Jag menar: åtta grillkioskbiträden i samma grillkiosk – varför släpper man igenom sådana uppenbart falska och ogrundade ansökningar och beviljar AT (arbetstillstånd) och TUT (tillfälligt uppehållstillstånd)?

Sluta upp med Vet Bästerberguriet – 23 november 2012. Ur texten:

I stället för det numera så vanliga tjatet om ”främlingsfientlighet”, ”rasism”, ”islamofobi” som vi ständigt matas med och som människor påstås hysa även när de inte alls gör det, borde man göra något helt annat:

Lägg ner kränkthetsindustrin! Lär människor att sluta upp att påstå att de är kränkta för minsta lilla. Lär människor att ibland slå dövörat till, bita ihop och gå därifrån när någon säger något de inte gillar. Man måste inte reagera eller överreagera på vartenda korkat ord eller i ilska uttalat tillmäle!

”Det finns absolut ingen anledning till oro” – 25 november 2013. Ur texten:

”Det finns absolut ingen anledning till oro” är ett budskap som regeringar och andra ansvariga brukar sända ut när det är riktigt stor fara å färde. När det de facto finns stor anledning till oro, således. Men folket ska lugnas  (särskilt ett valår…) och när ”det finns ingen anledning till oro” upprepas som en absolut sanning från dem som man ska/borde kunna lita på, ja då låter sig folket lugnas.

De gravt oroande uppgifter som via miggor funnit sin väg ut på denna blogg sedan slutet av 2007, har en del självständigt tänkande människor tagit till sig och insett att det finns anledning till oro. Men de allra flesta har inte påverkats av vad de personer (miggor, HVB-personal, anställda vid asylboenden, folk ute i vad som blivit ”asylindustrin”, socialtjänstemän m.fl. i ”utanförskapsområden” etc) som bäst känner till vad som sker på asylinvandringsområdet har att berätta. För ”det finns absolut ingen anledning till oro” är budskapet som i princip oemotsagt (annat än i små snabbt ”rasist”-stämplade inlägg här och där) trummats ut under mycket lång tid av dem, som kallas ”förtroendevalda” och av mediekåren, som tycks agera mer eller mindre med en röst och en penna (eller dator).

En migga: ”I stället för lean har vi nu DLO”. – 22 november 2014. Ur texten:

En migga: ”Vi fick också ta del av en påhittad asylutredning i två olika versioner. I den ena bjöd utredaren inte på vatten, höll inte på med ”small talk” i början utan gick rakt på sak.  Resultatet blev att den sökande inte öppnade sig och därför inte framstod som trovärdig.  Syftet var att vi skulle lära oss det är viktigt att vara empatisk, att få den sökande att trivas. Först då kan den sökande öppna sig berätta om sina asylskäl på ett trovärdigt sätt. Om det vore så väl, så enkelt, ja då skulle jag inte bara bjuda på vatten utan även på te och jag skulle också prata om väder och vind hur länge som helst. Men så ser ju inte verkligheten ut. Den asylsökande är sällan intresserad av ”small talk” och bryr sig inte om ifall vi bjuder på vatten eller inte.”

En migga: ”Sen är det ju inte så sannolikt att en potentiell terrorist skulle avslöjas vid en asylintervju heller…” – 22 november 2015. Ur texten:

Sen är det ju inte så sannolikt att en potentiell terrorist skulle avslöjas vid en asylintervju heller…

© denna blogg.

Finland. Mängder av förfalskade pass och id-handlingar beslagtas av Tullen.

Tullissa paljastui laaja väärennettyjen henkilöpaperien postitus turvapaikanhakijoille (I tullen avslöjades en stor sändning förfalskade identitetshandlingar till asylsökande), rapporterar Yle Uutiset.

Tullen på Helsingfors-Vanda flygplats har hittat en stor mängd förfalskade pass och identitetshandlingar i brev och paket som skickats till Finland från i huvudsak Irak och Turkiet. De asylsökande måste ju ha identitetshandlingar från sina ursprungsländer eftersom en majoritet har kommit till Finland utan några handlingar alls.

Passen och de övriga dokumenten har varit adresserade till personer på asylboenden och till privata adresser i Finland. Antalet dokumentförsändelser har ökat explosionsartat de senaste veckorna. Ett hundratal olagliga dokument har redan fastnat i nätet.

– Hittills i år har det kommit över 500 sådana här försändelser, men antalet ökar i snabb takt. Bara under gårdagen, till exempel, hittade vi nästan 50 stycken, säger Flygtullens tullchef Mika Pitkäniemi.

– I ett hundratal pass och andra identitetshandlingar har man funnit indikationer på att det rör sig om förfalskningar, säger brottsförebyggande enhetens chef Kari Kettunen vid Gränsbevakningsväsendet.

– Vi stöter på förfalskningar varje vecka. Vi har gripit personer och utkrävt straffrättsligt ansvar. Men de flesta av dem som anländer till Finland ansöker om asyl på rätta grunder, säger Kettunen.

Tullen meddelar:

Gränsbevakningsväsendet granskar de skickade dokumentens riktighet utifrån Tullens anmälan. Antalet försändelser som undersöks vid Helsingfors gränskontrollavdelning har ökat sedan sommaren, men under de senaste dagarna har ökningen varit speciellt påtaglig. Ökningen kan förklaras med det stora antalet asylsökande som anlänt till Finland. Många som ansökt om asyl har berättat att de har sina identitetshandlingar i förvar i Turkiet eller Irak, och att de tänker få dokumenten skickade till Finland per post för att lämna dem till myndigheterna. Uppenbarligen anses det riskfyllt att ha med dokumenten fastän man nog vill visa upp dem för myndigheterna i det slutliga destinationslandet. Asylsökande agerar på detta sätt eftersom de är rädda för att förlora eller tappa bort dokumenten under resan samt för att i vissa genomfartsländer låta förstå att de är av en viss nationalitet. Olika genomfartsländer behandlar människor av vissa nationaliteter på olika sätt.

Omkring en femtedel av dokumenten har undersökts närmare av Gränsbevakningsväsendet då man har hittat tecken som pekar på bl.a. förfalskning. Ifall man misstänker att dokumentet är en förfalskning, inleder Gränsbevakningsväsendet eller Polisen en förundersökning. Då förfalskningarna undersöks, utreds det var och hur förfalskningen är gjord och om den är förknippad med ordnande av olaglig inresa. Dessutom kan man genom att avslöja förfalskningar klarlägga den asylsökandes rätta identitet.

Kommentar: Jag ser att svenska medier tar del av min rapportering här på bloggen, det vill säga mina översättningar och mina sammanfattningar. I det sammanhanget vill jag påpeka att det kräver kunskaper, inte minst språkliga, och tid att göra jobbet och om svenska medier vill använda sig av mitt material så går det bra att kontakta mig via Info så kan vi komma överens om arvode om det används. Korta citat har man alltid rätt att fritt använda, men då gäller givetvis att det alltid ska finnas en länk med till aktuellt inlägg så att källan varifrån man fått uppgifterna anges.

Finland. Iraks ambassadör: ”De flyr för att de vill leva ett drägligt liv utan att dagligen frukta för sin överlevnad.”

I detta fall kommer min kommentar först, inte sist:

Hur ser det ut i Sverige? Vad händer på Iraks ambassad här? Hur många söker pass för att återvända från Sverige till Irak? Jag har aldrig någonsin sett en svensk tidning eller hört en svensk radio- eller tv-kanal rapportera om det.

Klicka på bilden för att läsa hela texten.

Nedan följer ett utdrag/sammandrag ur artikeln. Med tillstånd av Staffan Bruun som skrivit den för finlandssvenska Hufvudstadsbladet, kan hela texten läsas via länken kopplad till bilden:

Iraks ambassadör i Finland, Saad J. Kendeel, vet inte vad han ska tro. Hans landsmän väller in över gränsen i tusental och ansöker om asyl. Ambassaden erbjuder assistans, men de finska myndigheterna vill inte ha hjälp.

– Vi vill hem, säger en av flyktingarna som gjort den långa resan genom Europa bara för att upptäcka att han ändå trivs bättre hemma än i Finland.

Ambassadör Saad J. Kendeel tar emot på ambassadens andra våning och bekräftar att många flyktingar anser sig ha blivit fel informerade om Finland och ångrat resan.

– Vi har beviljat hundra pass till sådana som vill återvända. Ytterligare hundra står i kö, men våra pass är slut. Vi får en försändelse nästa vecka och kan skriva ut flera.

Varför väljer så många irakiska flyktingar att komma till Finland?

– Jag undrar samma sak. Jag har frågat många, men får inget entydigt svar. De flesta säger att smugglarna uppmanade dem att söka sig till Finland. Ryktet gick att Finland är bäst.

Ambassadör Kendeel försäkrar att han varit i kontakt med de finska myndigheterna och erbjudit hjälp.

– Vi har bett om tillstånd att besöka förläggningar och utreda vilket slag av hjälp våra landsmän behöver. Vi vill försäkra oss om att de har det de behöver. Vi har sakkunskap om situationen i Irak och kan därför hjälpa asylmyndigheterna. Men vi har inte fått svar. Därför kan vi bara hjälpa dem som personligen söker upp oss på ambassaden.

Varför vill inte de finska myndigheterna samarbeta med er?

– Det måste du fråga dem. Vår utgångspunkt är att de är irakiska medborgare och att vi är ansvariga för deras välbefinnande. Vi vill ge dem hjälp som underlättar deras dagliga tillvaro.

Varför flyr de från Irak?

– För att de vill leva ett drägligt liv utan att dagligen frukta för sin överlevnad. Vår regering är i krig med Daesh (ambassadören talar inte om Islamiska staten, utan om Daesh).

Ambassadör Saad J. Kendeel understryker att de som lämnar Irak för att fly till Europa och Finland är högtutbildade och förmögna irakier.

Är det en bra sak om Helsingfors blir lilla Bagdad?

– Den tanken är mig främmande. Den kamp vi för i Irak mot terrorismen borde Finland och resten av världen uppfatta som en värdefull tjänst. Misslyckas vi i Irak sprids kampen till Europa och till era hemländer. Då är det ni som måste slåss. Alla vinner på att ni nu hjälper oss i vår kamp.

– Regeringen uppmuntrar självfallet ingen att bli flykting och lämna landet. Vi uppmuntrar unga män att delta i kriget. Men vi kan inte tvinga dem, valet är frivilligt.

Upplåter ni plats på ambassaden för flyktingar?

– Ambassaden står öppen för alla som behöver råd och hjälp. Och vi ger pengar till dem som är utan, vi hjälper vid behov med tillfälligt logi. Men vem som helst förstår att vi inte kan förvandla ambassaden till en förläggning. Här pågår verksamheten för fullt.

Finland. Fler än 700 asylsökande har lämnat Finland frivilligt.

Klicka på bilden för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Många asylsökande har den senaste tiden kommit fram till att de inte vill stanna i Finland. Och irakierna är inte de enda som återvänder.

Hittills har 621 personer återtagit sina ansökningar om asyl. Förutom 253 irakier även 184 albaner, 22 marockaner och 18 personer från Ryska federationen. En del av de återvändande har rest tillbaka via programmet för frivilligt återvändande. International Organization For Migration, IOM:s statistik för juli-augusti visar att 47 irakier har återvänt med hjälp av den.

– Vår känsla är att det är ganska många som lämnar Finland på egen hand En del har rest redan efter några veckor i landet, säger Aino Likitalo, kommunikatör vid Migrationsverket.

Att irakierna vill lämna Finland kom som en överraskning för Iraks ambassad.

– Passen tog slut på ambassaden, det var förvånande många som ansökte om pass. Vi har nu beställt flera, säger Iraks ambassadör Saad A.W. Jawad.

Ambassadören berättade att de, förutom med pass, också hjälper de asylsökande under deras vistelse i Finland tills de nybeställda passen anländer.

– Ambassaden har beviljat pass åt ett hundratal och ungefär lika många står i kö.

I videon ”Malmös flyktingproblem” på Ilta-Sanomats sida sida säger ”Ahmed”, som nyligen anlänt till Malmö i Sverige, att han inte längre vill till Finland sedan han hört att Finland har skärpt sin invandringspolitik.  

© översättning Merit Wager

Finland. ”Vågen av irakier som vill resa tillbaka har överraskat Iraks ambassad och passen är nu slut.”

Klicka på bilden för att komma till artikel. och videoklipp i Ilta-Sanomat (på finska).

Apropå irakierna som köar för pass vid Iraks ambassad i Helsingfors för att de vill resa hem:

Många irakiska asylsökande har den senaste tiden kommit fram till att de inte vill stanna i Finland. De vill tillbaka till sitt hemland. Migrationsverket har under året fått motta fler än 250 återtagande av asylansökningar från irakier.

Finland, kulturen och de trånga flyktingförläggningarna har varit en chock för många. Att dela sovplatser med vilt främmande människor och att sova på madrasser på golvet har inte motsvarat den bild de hade fått av landet.

– Många har trott att de genast ska få vård för allvarliga sjukdomar i Finland eller att de lätt får ett jobb, säger Hanna Kautto, kommunikationschef på Migrationsverket.

Vågen av irakier som vill resa tillbaka har överraskat Iraks ambassad. Passen är nu slut och nya väntas kommande vecka från Bagdad.

De som vill återvända är besvikna över att de inte kan resa hem snabbt, helst genast. När en asylsökande återtar sin ansökan måste han vänta några veckor tills ansökan upphör att gälla. Därefter kan han börja ordna med pass och flygbiljetter.

Medan dessa ex-asylsökande väntar på att allt ska bli klart inför hemresan får de bo kvar på mottagningscentralerna och får bidrag på 93 euro för en månad om de serveras mat på boendet. De som bor så att de kan köpa och laga mat själva  får 316 euro för en månad.

© översättning Merit Wager

Finland. Irakier vill tillbaka hem.

Klicka på textbilden för att komma till artikeln i sin helhet samt bilder och videoklipp i Helsingin Sanomat (på finska).

Irakier vill tillbaka hem – tiotals asylsökande köade i Helsingfors  för att få nya pass

Många sover ute i den kalla natten. På Iraks ambassad i Brändö har det de senaste dagarna varit trängsel. I måndags, 5 oktober, var enligt uppgift passen slut på ambassaden, sedan ett hundratal irakier som kommit till Finland nu ville tillbaka till Irak och deras pass blivit lämnats hos människosmugglarna.

Tiotals irakier väntade i tisdags, 6 oktober, utanför staketet och på ambassadens gårdsplan, många hade kommit från mottagningscentraler (i Sverige ”asylboenden”) i andra delar av Finland. Det kom som en överraskning för dem att de inte fick övernatta på någon mottagningscentral i Helsingfors.

Muhamed Ahmed, som kom till Finland för en månad sedan, berättar att hans far som försörjer familjen i Irak har blivit dålig, och att han därför måste återvända. Muhamed Ahmed säger att smugglarna tog hans pass och att han därför behöver ett nytt.

För många har förhållandena i Finland visat sig vara något helt annat än de hade förväntat sig. Många berättar att de kommit för att få ett tryggare liv, andra att de kommit i hopp om att få arbete eller för att få sjukvård.

Vid hållplatsen för buss 16 som går till Brändö där ambassaden ligger stod en stor grupp besvikna irakier på eftermiddagen den 6 oktober. Precis som Muhamed Ahmed hade de kommit till Helsingfors för att besöka ambassaden och få nya pass, men tvingades nu återvända till mottagningscentralen med oförrättat ärende.

Orsaken till att de vill återvända till Irak tycktes vara densamma hos många: en familjemedlem har blivit sjuk eller andra familjeangelägenheter. Men den vanligaste orsaken verkade ändå vara besvikelse över förhållandena i Finland. De har helt uppenbart kommit från Irak till Finland med för lite information. Många berättade att de beslutat att resa till Finland när de hört att statsminister Juha Sipilä erbjudit sitt hem i Kempele åt asylsökande!

Falem, som sovit på gatan i tre nätter hade kommit till Helsingfors från Tammerfors. han lider av osteoporos (benskörhet) och får inte den vård han vill ha i Finland. Därför vill han återvända till Irak. Och Mogdad, hemmahörande i Basra, hade ett pass, men inga pengar till resan hem. Han hoppades på hjälp ifrån ambassaden och angav som skäl för återresan att hans mamma hamnat på sjukhus och att han, som äldste son, därför måste återvända. Han säger:

– Jag kom till Finland via Sverige. Jag trodde att jag skulle få jobb här och att min familj skulle kunna komma hit och att vi skulle kunna leva här som finländare.

Kommentar: Till Sverige kommer enbart människor ”som har flytt från krig och förföljelse”, det läser och hör vi i svenska medier hela tiden. Det är också vad olika ministrar i Sveriges regering framhåller med skärpa. Till Finland kommer, enligt mängder av vittnesmål (inte bara här), också många ”bättre liv”-invandrare utan asylskäl.

© Översättning Merit Wager.

Sveriges statsminister: ”Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige.”

Ur artikeln Löfven: Min strävan är att det goda samarbetet med Finland fortsätter:

De senaste veckorna har det dagligen kommit en relativt stor mängd flyktingar över gränsen från Sverige till Finland. Nu säger Sveriges statsminister Stefan Löfven att Sverige och Finland ska hjälpas åt i den här frågan.

– Inget land kan tvinga någon att söka asyl, utan man har rätten att söka asyl. Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige. Men om människor inte vill söka asyl i Sverige så är det en annan sak. Men vi hjälps åt och det är en god sämja mellan Finland och Sverige och det vill jag att det ska fortsätta vara, sade Löfven i Bryssel.

Frågor:
1.  Vad menar Stefan Löfven med att ”Sverige och Finland ska hjälpas åt i den här frågan”? Exakt på vilket sätt ska det ske?

Bland annat med tanke på följande är uttalandet aningen märkligt:
I Sverige har man struntat i att registrera asylsökande och har genom till statligt 100 % ägda SJ låtit personer som – de facto – vistas här illegalt, resa genom landet utan att betala för att kunna ta sig till Finland för att där söka asyl. Är det ”att hjälpas åt”? Och man kan också undra hur staten (regeringen) självsvåldigt, från en dag till en annan, kan bestämma att vissa människor (inte alla…) ska få resa gratis med tåg?

Sverige har inte bara åsidosatt Dublinförordningen som säger att det EU-land som en asylsökande först kommer till ska hantera asylprocessen, utan även sin egen utlänningslag. Enligt lagen måste man ha giltiga id- och resehandlingar (pass + visum i förekommande fall) när man reser in i landet, eller om man är asylsökande omedelbart anmäla sig som sådan hos Migrationsverket för registrering, annars befinner man sig illegalt i landet.

Från Polisens information om Regler för vistelse i Sverige:

Att stanna i Sverige utan att ha tillstånd kan innebära att man riskerar att avvisas från landet. I de fall polisen anträffar och kontrollerar personer som visar sig sakna rätt att vistas i Sverige och personerna inte vill söka asyl, så kan polisen fatta beslut om avvisning och förvar.

2.  Varför säger Löfven: ”Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige.”?

För det första: Hur kan han tro att de människor som kommer inte skulle veta att man kan söka asyl i Sverige? Men om han nu verkligen tror att människor inte vet att de kan göra det, hur ska han ”göra allt” för att de ska få kännedom om det?
För det andra: Varför berör han inte med ett ord den stora frågan, nämligen varför Sverige accepterar att tusentals, kanske tiotusentals människor tar sig in i landet utan någon som helst kontroll eller registrering, vilket lagen kräver?

© denna blogg.

Om de borttappade svenska passen i Svenska Dagbladet. Igen.

Idag skriver jag om detta för andra gången på Svenska Dagbladets ledarsida under rubriken Kraftfulla insatser eller en tafatt skrivelse? Men ända sedan 2007 har jag skrivit om fenomenet  ”borttappade svenska pass” här på bloggen. År ut och år in har miggor och andra påmint om och påpekat det vansinniga i att det som tillåts i Sverige: att ett oändligt antal nya pass ges till personer som säljer sina svenska pass till andra som bedrägligt använder dem. Och om att det starkt oroar andra EU-länder, inte minst de närmast liggande nordiska länderna Norge, Danmark och Finland. Vilket man i DHS (Den Humanitära Stormakten) inte verkar bry sig särskilt mycket om; här anser man i stället att övriga nordiska länder ska ta efter och vara lika ”humanitära” och ”solidariska” och ta lika mycket ”ansvar” som man gör i DHS.

Kommer verkningsfulla, reella, konkreta och kraftfulla hinder mot bedrägerier med svenska pass att införas inom en mycket snar framtid? En kvalificerad gissning – baserad på att inget har hänt på alla de år passbedrägerierna varit kända – är tyvärr att svaret är nej. I Sverige gäller ”alla människors lika värde” och i det tycks ingå att terrorister, kriminella, människo- och narkotikasmugglare smugglare, falska ”flyktingar” – ja, snart sagt vem som helst från Mellanöstern och andra länder utanför Europa som vill ta sig till Sverige och kan skrapa ihop uppemot 80.000 kronor, på ett bekvämt sätt ska kunna ta sig hit. Med den – dåvarande och nuvarande – svenska regeringens goda minne:

Välkomna hit vilka ni än är och vad ni än vill i detta land! Det är lika mycket ert land som vårt land eftersom alla människor har lika värde och det finaste värdet man kan ha är att vara svensk och leva i Sverige! Dessutom: vi har noll koll!

Några tidigare texter i ämnet:
•  “Det finns en risk…” – 13 november 2007 (ja, redan då, för drygt sju år sedan, fanns det risker och ”ansvariga” var medvetna om dem…)
•  Nu börjar utländska medier vakna – 14 november 2007 för drygt sju år sedan…)
•  En kvarts miljon svenska pass är förkomna eller stulna – Sverige: lär av Finland! – 12 november 2007 (påpekade jag då, för drygt sju år sedan…)
•  I Finland kan man inte, som i Sverige, få ut hur många nya pass som helst… – 15 november 2007 (konstaterade jag redan då, för drygt sju år sedan…)
•  Om svensk släpphänthet vad gäller svenska pass – 27 november 2007 (skrev jag då, för drygt sju år sedan…)
•  Varför stoppar Sverige inte handeln med svenska pass? Går det i Finland så borde det gå även här… – 12 december 2007 (undrade jag då, för drygt sju år sedan…)
•  På tiden – regeringen ska sätta stopp för missbruket av svenska pass! – 24 juni 2008 (trodde jag då, för snart sju år sedan…)
•  Nu ska svenska pass äntligen inte kunna missbrukas längre – 13 maj 2009 (trodde jag då, för nästan sex år sedan…)
•  ”När kommer andra länder, som nu ser hur Sverige ger ut medborgarskap till identitetslösa efter åtta år, att börja vägra erkänna passen som giltiga?” – 20 juli 2010 (undrade jag redan då, för snart fem år sedan…)
•  Jag skrev om bedrägerierna med svenska pass redan för snart sju år sedan… – 29 mars 2014 (och vad hjälpte det?)
•  Är pass inte värdehandlingar i Sverige? – 17 april 2014 (med anledning av min artikel på Svenska Dagbladets ledarsida: Pass är värdehandlingar – 17 april 2014)
•  Viss (…) frustration på Rikskrim – 18 april 2014 (också där oroar man sig…)
•  Om problemen med förlorade pass och osäkra identiteter… – 27 augusti 2014 (en bloggläsare reflekterar)
• Be my guest # 107: Thomas Gür – 28 januari 2015
•  13 november 2007: En kvarts miljon svenska pass är på drift – en kvarts miljon! Av dem används många av look-alikes, andra manipuleras på olika sätt så de kan användas av andra än sina innehavare. Samma svenska pass används flera gånger, av olika personer. – 28 januari 2015

© denna blogg.

 

 

13 november 2007: En kvarts miljon svenska pass är på drift – en kvarts miljon! Av dem används många av look-alikes, andra manipuleras på olika sätt så de kan användas av andra än sina innehavare. Samma svenska pass används flera gånger, av olika personer.

Apropå Thomas Gürs text i föregående inlägg

Läs först Be my guest # 107: Thomas Gür. Och sedan följande oerhört upprörande och sorglig läsning om oacceptabla förhållanden som varit kända för den förra regeringen under hela dess regeringstid. Förhållanden som Allians-regeringen underlät att befatta sig med vilket gjorde att den allvarligt skadade sitt eget land, men samtidigt förstås gladde asylbedragarna.

•  “Det finns en risk…” – 13 november 2007 (ja, redan då, för drygt sju år sedan, fanns det risker och ”ansvariga” var medvetna om dem…)
•  Nu börjar utländska medier vakna – 14 november 2007 för drygt sju år sedan…)
En kvarts miljon svenska pass är förkomna eller stulna – Sverige: lär av Finland! – 12 november 2007 (påpekade jag då, för drygt sju r sedan…)
•  I Finland kan man inte, som i Sverige, få ut hur många nya pass som helst… – 15 november 2007 (konstaterade jag redan då, för drygt sju år sedan…)
•  Om svensk slapphänthet vad gäller svenska pass – 27 november 2007 (skrev jag då, för drygt sju år sedan…)
•  Varför stoppar Sverige inte handeln med svenska pass? Går det i Finland så borde det gå även här… – 12 december 2007 (undrade jag då, för drygt sju år sedan…)
•  På tiden – regeringen ska sätta stopp för missbruket av svenska pass! – 24 juni 2008 (trodde jag då, för snart sju år sedan…)
•  Nu ska svenska pass äntligen inte kunna missbrukas längre – 13 maj 2009 (trodde jag då, för nästan sex år sedan…)
•  ”När kommer andra länder, som nu ser hur Sverige ger ut medborgarskap till identitetslösa efter åtta år, att börja vägra erkänna passen som giltiga?” – 20 juli 2010 (undrade jag redan då, för snart fem år sedan…)
•  Jag skrev om bedrägerierna med svenska pass redan för snart sju år sedan… – 29 mars 2014 (och vad hjälpte det?)
•  Är pass inte värdehandlingar i Sverige? – 17 april 2014 (med anledning av min artikel på Svenska Dagbladets ledarsida: Pass är värdehandlingar – 17 april 2014)
•  Viss (…) frustration på Rikskrim – 18 april 2014 (också där oroar man sig…)
•  Om problemen med förlorade pass och osäkra identiteter… – 27 augusti 2014 (en bloggläsare reflekterar)

Kommentar från en utlandssvensk (England):
•  ”Jag ska hjälpa Sverige att spara in på kostnaden för nästa passförnyelse. Mitt nästa passbyte blir till ett brittiskt pass.” – 30 mars 2012

Kommentarer från en utlandssvensk (Tyskland):
•  ”Jag måste alltså åka 55 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 55 mil igen.” – 29 mars 2012
•  ”Ett svenskt pass är inget bevis på svenskt medborgarskap” – 31 augusti 2014

Kommentarer från en rikssvensk som flyttat till Finland och blivit finsk medborgare:
•  Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.” – 13 maj 2014
•  ”Kontrollanterna vet att finska id-handlingar sällan missbrukas till skillnad mot svenska motsvarigheter.” – 12 oktober 2014

© denna blogg. Vid ev citat, var vänlig länka till detta inlägg.

 

 

En bloggpost per år = tio bloggposter 2006-2015

Så här i början av det nya året 2015, året då jag kommer att ha bloggat i tio år (jag började den 5 maj 2005) gör jag ett urval bland de texter jag skrivit under de första två veckorna i januari under tidigare år och fram till och med i år. Det är en salig blandning, och mer kan förstås läsas på bloggen – att välja ut bara ett enda inlägg från januari varje år var inte lätt.  Här följer länkar, åtföljda av citat ur texterna:

2006
Journalister granskar – vem granskar journalister?

SR hade ett inslag som handlade om samma sak. Inte en enda gång nämndes att inslaget till 90 % var direkt innanläsning av texten här på bloggen och inte heller att det var två medlemmar från MFO-Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté som träffat pojken och berättat historien! Märkligt att man inte anger källan i det här fallet. Hade det varit BO-Barnombudsmannen, JämO-Jämställdhetsombudsmannen eller DO-Diskrimineringsombudsmannen eller vilken annan välavlönad statlig myndighetsperson som helst som tagit fram uppgifter så hade det angetts. När vi inom MFO som arbetar både hårt och professionellt men utan att ha betalt” avslöjar, rapporterar eller berättar något, då anges det alltså inte utan då ges lyssnarna intrycket av att uppgifterna kommer från undersökningar och ”grävjobb” som reportrar på SR gjort.

Dalademokraten däremot, har på ett helt korrekt sätt återgett det som står här lite längre ner på bloggen och även det jag sa i telefon till journalisten som ringde. Tidningen har också respekterat att det var viktigt för att det hela inte skulle bli ensidigt, att ta med att jag sa:

”Hon vill dock framhålla att det även finns de som arbetar inom migrationsverket som har goda avsikter, som vill väl och att det för MFO gäller att även stötta dem.”

2007
Varför inte en rom som ordförande i en romsk delegation?

Maria Leissner säger bl.a. i en intervju i Uutiset den 5 januari att hon anser att romerna ska ha rätt till sitt eget språk. Hon vet tydligen inte ens att romerna har minoritetsstatus sedan ca sju år och att de därmed alltså redan har rätt till sitt språk!

2008
Niin sanottua perjantaipullaa suomlaisessa toimituksessa (om ”fredagsmums” på Finska redaktionen på SVT)

Temat på 2008 års första fredag – ”Perjantain paras tavara” – visade sig vara en massa olika sorters glass uppvräkt på ett silverfat och däröver hade vederbörande fredagsmumsansvarig vräkt ut allt möjligt som han hittade i skåpen: några dammsugare (små bakelser), fingerkex, mintkex och jag vet inte vad. Reultatet blev så som bilden visar, och bara åsynen av skapelsen fick alla som droppade in att falla i gapskratt och därmed var tonen för tillställningen redan angiven. Hela den dryga halvtimme som vi umgicks och åt och drack (kaffe), skrattades det så mycket åt så huvudlöst roliga saker som folk sa (man får vara sig själv och hur barnslig som helst) att om vi hade kunnat konservera eller buteljera allt skratt och ta fram det lite då och då, så hade det räckt till massor av nya, trevliga stunder.

2009
Några miggor om att Sverige inte har fri invandring

Fråga till migga 1: på 100 ärenden som du varit beslutsfattare i, kan du uppskatta ungefär hur många som varit tydliga fall där de sökande utan tvekan hades rätt enligt lag och praxis till asyl eller uppehållstillstånd?

Svar från migga 1: en  till två personer eller familjer, snarare en än två.

Fråga till migga 2: Under dina 20 år på Migrationsverket, ungefär hur många av dina sökande har haft asylskäl, d.v.s. flyktingskäl enligt lag och praxis?

Svar från migga 2: Färre än tio.

Kommentar: Att söka asyl i Sverige har blivit ett sätt att invandra. Tyvärr bidrar ”gammelmedierna” inte till att visa verkligheten utan går i samma spår som Bodil Ceballos  m.fl. som vägrar att se att Sverige tar emot mängder av människor utan asyl- eller skyddsskäl överhuvudtaget. En enorm mängd människor (vuxna och barn) som vi inte har en aning om vilka de är och vad de gjort i sina hemländer, och som genom asylsystemet under lång tid försörjs av andra, i Sverige.

2010
Är asyl-, migrations- och integrationshanteringen den största industrin i Sverige idag?

Att ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället”, vad betyder egentligen den rubriken? Vad är det som ska göras för 4,7 miljoner kronor? Alltså konkret och exakt: vad är det som kostar 4,7 miljoner kronor? Och vilka är ”flyktingbarnen” i detta projekt? Det finns väl knappast en enda bland de ensamkommande minderåriga som klassas som ”flykting”. Menar man här att 4,7 miljoner kronor ska gå till sådana asylsökande minderåriga som fått uppehållstillstånd i Sverige? Men det kan väl inte vara så att man ska ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället” för 4,7 miljoner kronor om de inte får stanna här? Dessutom: hur många ”flyktingbarn” är det som kommer till Strömsunds kommun? 4,7 miljoner kronor till ”barnintroduktion” låter astronomiskt mycket.

2011
Det som TV4 Malmö nu rapporterar om, har man kunnat läsa om här på bloggen i mer än fyra år

En liten spricka i pk-muren är det då, att TV4 Malmö den 10 januari äntligen berättar om det, som jag berättat om här på bloggen sedan 2006: att irakier som fått PUT p.g.a. skyddsbehov obehindrat åker tillbaka på semester i det land de säger sig ha flytt ifrån. Dessutom, vilket det finns exempel på, bygger en del upp företag och skaffar sig bostäder och lever stora delar av året i hemlandet, det land de alltså i asylansökan angett att de aldrig och absolut inte under några omständigheter kan återvända till!

2012
Har du varit i det land…

Vi har inte längre någon aning om vilka som kommer hit, vilka nationaliteter de egentligen har, vilka som är släkt med varandra, om en del är terrorister eller grovt kriminella. Hur ska vi då veta vilka som behöver asyl eller skydd i Sverige? Det här är en katastrof för alla dem som behöver skydd, och en katastrof som kommer att få mycket långtgående och svåra följder för landet.
———-
250 000 svenska pass är anmälda förkomna eller stulna. Det är otroligt många, en kvarts miljon! Ett ganska stort antal av dessa pass tillhör människor som fått asyl och så småningom medborgarskap i Sverige. När personen ifråga anmält att passet är borta får han ett nytt. När han anmäler att även det passet ”förkommit” får han ett nytt igen. När han, för tolfte eller femtonde gången anmäler att han ”tappat sitt pass” så får han ett nytt pass…

2013
En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!”

För att få ett arbetstillstånd måste man få ett anställningserbjudande. Vid kontroll av aktuell firma visar det sig att man har en mycket låg omsättning i förhållande till antalen anställda.

När vi poliser anmäler dessa omständigheter till Migrationsverket får vi oftast höra:

”Vi kan inte göra något, han har ett giltigt tillstånd.Vi får kalla vederbörande till samtal.”

Om det visar sig att något tidigare sökt asyl under falsk identitet, varför får han/hon ett AT/UT (arbets- och uppehållstillstånd)? Migrationsverket känner till omständigheten.

2014
En migga: ”Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?”

När det gäller personer som vistas illegalt (som ofta kallas ”papperslösa”) i Malmö så har jag sett ett nyhetsinslag med en kommunalpolitiker som berättade att Malmö med hänvisning till Barnkonventionen avser att ordna bostad och bidrag till papperslösa barnfamiljer, så den uppgiften stämmer.

De kanske har en massa skattepengar över i Malmö? De kanske inte har några bostadslösa, inga missbrukare, inga fattigpensionärer? Sådant som våra skattepengar brukar användas till. Alla har kanske jobb också. Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?

2015
Krister Thelin: ”Detta ”förhandlande” och dunkla tal om kronofogdebeslut på avhysning (från bussen) innan verkställighet kan ske, tyder på okunnighet eller medveten taktik för att undvika att fatta obekväma beslut.”

Frågan om de syriska asylsökandes motvilja mot det jämtländska klimatet engagerar. Har full förståelse för deras reaktion. Men vad hade de väntat sig? Och hur många länder i EU har de passerat innan de hamnat i Migrationsverkets asylprocess?

© denna blogg.