Lätt i Sverige för ”nyanlända” att begå identitetsbedrägerier – myndigheter och politiker tycks handfallna

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln.

Under rubriken Kräv lag, Säpo, skriver Tove Lifvendahl på Svenska Dagbladets ledarsida om de omfattande, sedan länge kända identitetsbedrägerierna som sker i Sverige.

Jag skrev om det i Svenska Dagbladet den 26 oktober 2009 (alltså för sju år sedan…), under rubriken Skatteverket har rätt om id-korten. Ur texten:

Migrationsverket. Skatteverket. Två statliga verk. Det ena beviljar uppehållstillstånd åt personer som ”gör sin identitet sannolik” medan det andra utfärdar id-kort åt dem som ”styrker sin identitet”. Det är skillnad på ”sannolik” och ”styrkt” identitet och det skapar stora problem för staten och enskilda individer.
—————–
Det ska inte råda något tvivel om vilka som beviljats uppehållstillstånd i Sverige och med styrkt identitet från början går det också bra för de nykomna att få id-kort, öppna bankkonto, handla på kredit och hyra lägenhet.

Och här är en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och bidragsbedrägerier på bloggen, genom åren. Först en kavalkad av texter under en samlingslänk:

•  Hur gick det sen? – 19 juli 2016. Några rubriker i texten:

•  Syriskt par i Gävle fick svenskt medborgarskap på falska grunder – 14 maj 2007
•  En migga berättar om hur olika man ser på identitetshandlingar i Storbritannien och Sverige  – 4 november 2007
•  Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13 april 2008
•  En migga: ”42 % av alla granskade handlingar är falska”  – 24 september 2008
•  En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011
•  En migga: ”Migrationsverket underlåter att polisanmäla bedrägerier och förfalskningar av handlingar och beviljar i stället PUT.” – 11 mars 2011
•  En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.” – 25 augusti 2011
•  En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 okrober 2012
•  En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
•  EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.” – 13 juni 2013
•  En migga: ”Konsekvensen blir den, att en person som söker asyl med falska handlingar mycket väl ändå kan få permanent uppehållstillstånd, i synnerhet när det gäller sökande som uppger sig komma från Syrien.”  – 19 april 2014
•  Om de styrande hade lyssnat det senaste decenniet så hade den nya asyllag som röstas igenom i riksdagen den 21 juni inte behövts  – 21 juni 2016

•  Skatteverket har fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer för somaliska anhöriga – 23 mars 2012. Ur texten:

En migga: Tack vare att Migrationsöverdomstolen kom med ett beslut angående somalier och slopandet av kravet på styrkt identitet i fall där föräldrar söker sig till Sverige på anknytning till sina barn som kommit hit ensamma, så har Skatteverket fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer.
———–
Jag är dock osäker på hur alla dessa människor ska komma hit, såvida man på Migrationsverket inte återgår till att göra lagvidriga undantag från passlagen och utfärdar resehandlingar till personer utan styrkt, eller ens sannolik identitet.

Det blir intressant, eftersom vem som helst då i princip kan gå in till Polisen och begära ett pass i en påhittad,  påstådd identitet, åberopande somaliernas undantag. Lagar har ju den egenheten att antingen omfattas alla eller ingen. Eller?

•  F.d. migga, nu anställd vid Skatteverket: ”Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock.” – 27 januari 2012. Ur texten:

Hur kan det komma sig att man i ett av de mest genomreglerade länderna i världen kan passera två statliga myndigheter med oriktiga handlingar? Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock. Varför är svenska myndigheter så makalöst naiva när det gäller människor från andra länder?

Jag vet att jag återigen ropar i öknen, men jag måste för min egen själsros skull på något vis få tala om detta.

•  En anställd vid Försäkringskassan: ”Det samarbetas alldeles för lite mellan svenska myndigheter!” – 7 september 2013. Ur texten:

Om Migrationsverket drar in uppehållstillståndet för en person i Sverige borde verket naturligtvis höra av sig till Försäkringskassan och inte bara till Skatteverket! Det är Försäkringskassan som betalar ut nästan alla bidrag: bostadsbidrag, barnbidrag, vårdbidrag. Försörjningsstödet betalas dock ut av kommunerna. Hade man meddelat FK hade bidragen förhoppningsvis omedelbart dragits in. Eftersom FK i fallet som beskrivs i miggans kommentar inte fått info från vare sig Migrationsverket eller Skatteverket, fortsätter bidragen att betalas ut. Som regel avregistrerar vi inte personer från Försäkringskassans system bara för att de saknar uppehållstillstånd, det krävs en konkret uppgift om att personen faktiskt har lämnat landet. (Typ att personen utvisats.) Det krävs dock (i de flesta fall) uppehållstillstånd för att man skall ha rätt till en förmån, se ex. 5 kap 12 paragrafen i socialförsäkringsbalken.

•  En polis: ”De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb.” – 16 juli 2014. Ur texten:

Färsk information från den lokala utlänningsenheten: De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb. Vad gör arbetsförmedlingen egentligen för kontroller? Är det något våra skattepengar ska gå till?

Ett stort problem för både arbetsförmedling och arbetsgivare som ska anställa någon är ju att de som kommer hit på arbetstillstånd får vanliga personnummer. Vid de flesta kontroller jag gjort så uppvisar personerna med arbetstillstånd ett vanligt id-kort från Skatteverket. Jag kan förstå om många arbetsgivare inte förstår att de behöver kontrollera med Migrationsverket att personen faktiskt har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd att jobba på valfri arbetsplats.

•  Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år – 27 april 2016. Ur texten:

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

•  En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid? – 25 augusti 2016. Ur texten:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

Som sagt så är ovanstående en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och andra bedrägerier på asylområdet under de 11,5 år som bloggen funnits.

Till slut ett upprop:
Miggor, poliser, socialtjänstanställda,
anställda vid Försäkringskassan
och Arbetsförmedlingen med flera:
hör gärna av er och berätta vad ni ser,
hör och upplever gällande identitets-
bedrägerier och bidrags- och andra
bedrägerier i identitetsbedrägeriernas spår.

Som hittills under 11,5 år garanteras den
som tar kontakt anonymitet om den inte vill
skriva i eget namn. Jag önskar förstås veta
vem som skriver, men uppgifterna
går aldrig till någon annan. Tack!

© denna blogg.

En migga: ”Jag tror att de allra flesta människor anser att det är stötande mot rättskänslan att det är så lätt att lura svenska staten.”

En migga skriver, delvis med andning av texten från den 25 augusti: En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid?

Nyligen hade vi ett ärende med en kvinna med barn som haft TUT på grund av anknytning. Förhållandet hade upphört för flera år sedan och då hade hon helt enkelt bara låtit bli att ansöka om förlängning av sitt tillstånd. Det fanns inte någon anteckning i ärendet om att Migrationsverket uppmärksammat detta och informerat henne om att hon var skyldig att lämna landet.

Eftersom kvinnan inte arbetade levde familjen på socialbidrag i flera år. Det var först när hon träffade en ny man som ville ha uppehållstillstånd i Sverige på anknytning till henne, som hon sökte asyl. Den här kvinnan är bara en i mängden som jag stött på under de år jag arbetat på Migrationsverket.

Jag tror att de allra flesta människor anser att det är stötande mot rättskänslan att det är så lätt att lura svenska staten. Jag har även stött på många fall där personer med tidsbegränsat UT fortsatt att arbeta, betala skatt osv utan problem. Diskussionen på Twitter med anledning av texten här på bloggen i går kokar ner till en fråga om samordningsnummer eller inte samordningsnummer. Man baxnar.

Det måste väl vara solklart för alla och envar att det är problematiskt att själva uppehållstillståndet saknar betydelse när man en gång fått ett personnummer eftersom andra myndigheter inte kontrollerar huruvida personen har uppehållstillstånd eller ej!

Lösningen är en rad av åtgärder så som samkörning av system, inre utlänningskontroller, lagföring av personer som missbrukar systemet och id-handlingar med samma giltighetstid som UT.

Men mot dumheten kämpar gudarna förgäves.

Miggan påpekar också:

När man erbjuder oerhört generösa välfärdssystem och dessutom inte har kontroll över vilka som åtnjuter dem och varför, kan man inte som en självklarhet förutsätta att människor är ärliga.

Kommentar: Det som sades i texten i går (länk i början av texten) och som miggan kompletterar med idag borde ha kunnat räknas ut av dem som så ivrigt ändrade reglerna från att asylsökande i stället för PUT ska beviljas UT (om de inte får avslag på sina ansökningar). Ogenomtänkta, eller icke färdigtänkta förslag som blir till nya lagar och regler utan att man stött och blött konsekvenser och resultat av dem är förödande för oss alla. I närtid liksom i ett längre perspektiv.

Och: Jag brukar ibland göra det, men för sällan: påminna om hur viktiga inläggen från miggor, socialtjänstanställda, poliser och andra är. Inläggen från alla dem som ihärdigt ”kämpar mot dumheten”, trots att de inte är några gudar utan ”bara” vanliga människor som försöker tränga igenom med sina berättelser, upplevelser och sina fakta. Därför, än en gång:

Tack!

© denna blogg.

 

Finland. Sverige. Den obefintligas son har blivit befintlig.

En något kryptisk rubrik som snart blir helt klar och tydlig i sin betydelse. Eller… Nå ja. Läs själva och bedöm! Börja här, det är en osannolik historia!:

Ambassadanställd och papperslös i Sverige – 12 mars 2014

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln från 13 mars 2014  i Svenska Dagbladet.

Kommerskollegium har läst och kommenterat – 13 mars 2014

 Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln från 9 april  2014 i Svenska Dagbladet.

 

 

Nu skriver också Hufvudstadsbladet om fallet med Helena som inte får folkbokföra sig i Sverige – 16 mars 2014

Utrikesdepartementet backar… – 27 maj 2014

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln från 26 november i 2014  i Svenska Dagbladet.

 

Och nu skriver ”den obefintliga” själv på finska Utrikesministeriets blogg. Utdrag ur texten:

Barnmorskan tittade på mig och min två dagar gamla son med bekymrad och lite uppgiven blick. – Ja, vi har ju aldrig förr släppt iväg ett barn utan personnummer, men vi får inget svar från Skatteverket och inte kan vi hålla er kvar här längre. Så jag får önska er lycka till. Vi åkte alltså hem från BB med ett barn utan namn, personnummer eller medborgarskap.

Klicka på bild- och textrutan för att läsa hela texten!

 

För den som undrar: Nej, Helena Andersson har fortfarande inte fått folkbokföra sig i Sverige. Hon är fortfarande obefintlig, efter mer än sju år i landet. Men sonen, han som föddes för 1,5 år sedan till obefintlighet, är nu en glad och frisk dubbelmedborgare. Och det är ju åtminstone något att vara glad över!

© denna blogg.

En migga: ”Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!”

Är det inte snart dags att börja ta miggornas (med flera) rapporter här på bloggen på allvar?

Jag har förmedlat dem i åtta års tid men bara några få gånger genom alla år kontaktats av en riksdagsledamot som ville veta mer. Och inte bara miggorna har rapporterat utan också poliser, ambassadanställda, HVB-personal, familjehemsföräldrar, folk från kyrkan och jag själv (sedan maj 2005). Några ytterst få gånger har alltså någon av dem som är arvoderade av folket för att på bästa sätt styra Sverige hört av sig, trots att det idag finns sammanlagt 2.958 inlägg under rubriken Asyl&Migration här på bloggen, varav många är så horribla att de hade fått vilket annat lands riksdag, regering, migrationsmyndigheter, polisväsende, eventuella försäkringskassor och eventuella arbetsförmedlingar samt socialbyråer och domstolar att omedelbart vidta kraftfulla åtgärder för att rätta till galenskaperna.

Vad är det för fel på er, riksdagsledamöter? Vad är det för fel på er som sitter i regeringen idag och er som satt där 2006-2014? Och på Migrationsverkets tidigare och nuvarande generaldirektörer? Varför har ni inte lyssnat på dem som lämnat uppseendeväckande uppgifter i stället för att år efter år köra på mot avgrunden i 180 knyck med både skygglappar och öronproppar?

En migga kommer här med ännu fler katastrofala uppgifter – som inte heller verkar vara kända bland de ”ansvariga” – med anledning av inläggen Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå, den 23 juli och Folkbladet: Systemskifte för migration den 28 juli:

Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!

Ja, man får ont i magen när man läser domen från förvaltningsrätten i Umeå! Jag tappar också lusten att betala skatt.

Jag har stött på den här ”generositeten” tidigare, men då har det varit socialtjänsten som beviljat bidrag till personer med lagakraftvunna utvisningsbeslut. Alltså personer som inte har tillstånd att ens vistas inom Sveriges gränser. Jag vet också att frågan har lyfts till riksdagspolitiker men de verkar inte förstå och se att det är något problem; ingen har i alla fall sett till att det blivit någon ändring.

Sedan har vi ju även personer som fått tidsbegränsade uppehållstillstånd och på så sätt fått fyra sista siffror. Har man dem så funderar ju ingen på om personen har rätt att vistas i landet eller ej. Man kan uppenbarligen fortsätta att leva i landet utan uppehållstillstånd men med personnummer som inte spärras utan fungerar, och därmed har man tillgång till hela socialförsäkringssystemet.

Jag vet också att vissa kommuner beviljar bistånd till personer som kommer som arbetskraftsinvandrare. Det kan ju knappast ha varit tanken från politiskt håll när man lättade på det regelverket. Men har riksdag och regering satt en gräns så låg som 13.800 kronor brutto i månaden i lön för att man ska kunna beviljas arbetstillstånd, så måste riksdag och regering ju ha insett att det blir problematiskt för personen att försörja sig på den lönen i Sverige. Särskilt om det följer med en familj också.

Även de som fått uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare och sedan funnit att det inte finns något jobb när de kommit hit, får märkligt nog socialt bistånd i vissa kommuner. Det kan ju inte vara rätt, de ska ju rimligen återvända hem istället. Och behöver de hjälp med hemresan så ska de förstås hänvisas till sitt eget lands ambassad.

© denna blogg.

En migga: ”Jag har försökt få riksdagspolitiker att reagera, men ack nej.”

En migga:

Apropå inlägget från polisen om att personer utan uppehållstillstånd tar del av Arbetsförmedlingens stödinsatser. Det här med att Skatteverket och folkbokföringen inte registrerar längden på uppehållstillståndet måste uppmärksammas mer! Jag har försökt få riksdagspolitiker att reagera, men ack nej. Ingen reaktion där.

Det är alltså så, att om man en gång har fått ett uppehållstillstånd som är längre än ett år så folkbokförs man och får sina fyra sista siffror. Att uppehållstillståndet gått ut har ingen betydelse för personnumret! Det finns kvar och folk tror att ett personnummer betyder att man har uppehållstillstånd, men så är det ju givetvis inte.

Varför är svenska politiker så angelägna om att skänka bort skattebetalarnas pengar till utlänningar som inte har rätt till dem?

Staten ansvarar i första hand för sina medborgare, i andra hand för utlänningar med uppehållstillstånd.

Kommentar: Varför skulle riksdagsledamöter lyssna på en migga? Och varför skulle de ta tag i så komplicerade och jobbiga frågor? Bättre då att vara tyst och ”god”. Och lyfta arvoden som skattebetalarna står för (miggor betalar också skatt) och vilkas kunskaper och kompetens man inte vill ta till sig utan borstar av sig som vore de ovälkomna mjäll.

© denna blogg.

Vill ni fortsätta att ta del av miggornas berättelser som inte publiceras någon annanstans än på denna blogg och i miggböckerna (två finns redan), bidra gärna med en slant för kostnader som behöver täckas efter tio års ideellt skrivande och publicerande. Tack!

”The Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.”

Det kom ett mejl från Leiv, som också råkat ut för svenska galenskaper, som så många andra. Och som Helena Andersson (se länkar längst ner). Texten är publicerad med Leivs och hans frus tillstånd.

Beträffande min fru som är brittisk medborgare

Detta är helt fel, hela svenska rätts systemet vägrar att acceptera EU-regler för fri rörelse mellan länder för kärnfamiljemedlemmar och dem som arbetar. Migrationsverket fick stryk ordentligt i EU-rätten för sina dumheter, men de vägrar alltid att förstå att vad domaren säger i ett domslut om en sak också gäller mutatis mutandis för liknande fall! Här är fallet jag refererar till: Case C-423/12 (Floria May Reyes -v- Migrationsverket).

Själv har jag kämpat för min fru som är brittisk medborgare. Vi flyttade till Sverige i slutet av 2011 och jag är svensk ….  numera ovillig sådan! Migrationsverket vägrar registrera hennes uppehållsrätt, Skatteverket vägrar ge henne ett personnummer och Försäkringskassan vägrade länge att tillåta henne att vara sjukförsäkrad.

Enligt domaren i fallet ovan, måste Sverige registrera en uppehållsrätt utan frågor och får inte begära några ytterliga papper utom ett pass. Samma sak gäller för Skatteverket och Försäkringskassan. Vi har ansökt och dokumenterat allt korrekt, men de svenska instanserna vägrar att erkänna det, vägrar att fråga EU och vägrar göra något alls.

JO och JK vägrar ingripa, EU-minister likaså. Riksdags ledamöter svarar inte på e-post, det kvittar vem man skriver till. De är inte intresserade. Sverige vill bestämma över utlänningar och beslut fattade av Migrationsverket och en migrationsdomstol inte kan överklagas vidare. Men när man tillämpar den svenska utlänningslagen där den inte gäller så blir det en komedi när man överklagar. EU-lagstiftningen tillåter inte sådant trams. Men svenska myndigheter och domstolar vägrar göra som EU-lagar anger: när det inte längre är möjligt att överklaga, måste man fråga EU om det finns en möjlighet att lagen kan tolkas på ett annat sätt! Så, egentligen skall Migrationsverket i alla sådana här fall gå till EU för varje beslut.

Jag hoppas du kan göra något med det här, EU-rådgivningsbyrån sliter ut sina lockar, Sverige är det värsta landet i Europa med sina personnummer och sin vägran att registrera uppehållsrätt utan massor av onödigt pappersarbete.

Vi har ny ”flytt” till England.
Leiv

Märklig historia. I dokumentet från Europaparlamentet gällande Leivs fru Elizabeth kan man i slutet läsa:

The Commission understands the petitioner has not been able to settle legally in Sweden. The petitioner has even indicated that she and her spouse have decided to sell up their property and move to Britain.

On the basis of the information provided by the petitioner, the Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.

To assess the situation in full, more information is necessary from the Swedish authorities. The Commission intends to contact the Swedish authorities on this issue.

The Petitions Committee will be informed of developments on the issue of registration in the Swedish population registry in the context of petitions 1098/2010 and 1183/2010 which specifically deal with this issue.

Det fetstilade stycket ovan är starkt kritiserande gentemot Sverige. Översatt till svenska står det ungefär så här:

På grundval av den information som den klagande tillställt oss, kan Kommissionen inte förstå varför relevanta myndigheter i Sverige har vägrat bevilja den klagande uppehållsrätt i enlighet med reglerna för fri rörlighet.

Kommissionen kommer att följa händelseutvecklingen, men det illabehandlade paret har alltså flyttat till England på grund av svenska myndigheters inkompetens och oförmåga att tolka och efterleva gällande lagar och regler.

En reflektion: Nog är det märkligt att Sverige anser att tiggare från EU-länder har rätt att vistas här när de knappast uppfyller de krav som ställs på andra EU-medborgare! Ändå tillåts de vistas här, bo på gator och i parker, bygga illegala läger och mindre kåkstäder, inte ha pengar att försörja sig för eller inneha de försäkringar som krävs. Varför behandlas EU-medborgare så olika? Sätt detta, som Europaparlamentets Petition Committee skriver i fallet med Leiv och Elizabeth, i relation till den svenska dumhetsgodheten vad gäller tiggarna:

On the basis of the information provided in this case, it would seem that the burden of proof imposed by the Swedish competent authorities may go beyond what is necessary to avoid the risk of that citizen becoming an unreasonable burden for the Swedish social security system of the host Member State after a certain time. Despite the fact that, as provided by the petitioner, the latter has been able to provide a proof of her entitlement to a pension from her own Member State and that her spouse, who is entitled both to a Swedish pension and to an Australian pension and can provide proof of sufficient assets (for example a house in Sweden for which he pays considerable renovation costs), has signed an undertaking to support her, the Swedish competent authorities have refused to recognize that she could rely on her husband’s resources.

Lagen ska gälla lika för alla och svenska myndigheter ska inte kunna behandla människor som de gjort med den svenske mannen och hans brittiska hustru! Ändå sker det. Är Sverige inte längre en rättsstat?

Här är några länkar till ”fallet” Helena Andersson, ett fall där svenska myndigheter också gjort allt för att sätta käppar i hjulet i stället för att göra allt för att underlätta ”integrationen” i Sverige:

Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige – Svenska Dagbladet 13 mars 2014
Det tog Skatteverket fem månader att svara… – bloggen 5 april 2014
Utrikesdepartementet backar… – bloggen 27 maj 2014
Svenskfödd i Sverige uppmanas invandra – 26 november 2014

© denna blogg.

 

 

 

Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.”

Läs först: Ambassadanställd och papperslös i Sverige (12 mars 2014).

Och läs sedan denna hisnande, otrolig, helt galet sanslösa historia, berättad av Lasse Odrup, före detta svensk medborgare (?!), numera statslös:

Förra veckan gjorde jag ett nytt försök att förnya mitt svenska nationella ID-kort på passexpeditionen i Karlstad, något som förra gången gången misslyckades eftersom jag hade ett intyg med mig från Finland som inte visade att jag är svensk medborgare utan bara (!) att jag är permanent bosatt i Finland. Med mig hade jag nu min syster som var beredd att intyga att jag är hennes bror, född i Nicolai församling i Örebro samt ett intyg om att jag är permanent bosatt i Pälkäne, Finland.

Systern godtogs, men tyvärr visade sig den finska magistratens nya intyg också vara utan värde på mitt medborgarlands passexpedition eftersom det inte framgick av det att jag är svensk medborgare. Den svenska försäkringskassans intyg om att jag är svensk medborgare ansågs inte tillräckligt.

Handläggaren: Vad vet jag, du kan ju ha sökt finskt medborgarskap!
Jag:  Jo, men det är ju faktiskt tillåtet med dubbla medborgarskap.
Handläggaren: Visst, det vet jag.

Handläggaren letar under några minuter i reglementet men hittar inte någon paragraf som säger att Finland (!!!) måste intyga mitt svenska medborgarskap och det är hon också ärlig nog att erkänna. Men:

Handläggaren: Vi hade för ett tag sedan ett fall motsvarande ditt och då följde det med en finsk blankett som sade att vederbörande var svensk medborgare och då måste vi nog kräva motsvarande av dig. Dessutom måste du fylla i de här blanketterna om din eventuella anknytning till Sverige, uppgifter om din mor och far, deras personnummer, var och när de gifte sig, under vilka perioder du vistats i Sverige och av vilken anledning samt naturligtvis dina vistelseorter.
Jag (lätt uppretad): Jag måste alltså ansöka om det svenska medborgarskap som jag redan har?
Handläggaren: Nja, men det finns bestämmelser, särskilt som du i våra register står som utflyttad med röd text. I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.

Bilagan om mina vistelser i Sverige blev rätt diger och förhoppningsvis är det någon byråkrat som läser att jag till exempel bodde i Örebro 1951-1962, var elev vid Infanteriets stridsskola Borensberg 1982-83 syftande till att bli kompanichef, besökte Halmstad sommaren 1964 och genomgick Militärhögskolan vid Valhallavägen Stockholm 1986-87 syftande till till att bli bataljonschef.

Jag glömde redovisa att jag med mina föräldrar besökte Seebruck i Bajern 1975 men jag litar på att svenska myndigheter accepterar det som godtagbar utlandsvistelse.

Lasse Odrup
Statslös
Före detta rikssvensk bataljonskommendör vid den synnerligen rikssvenska skyttebataljonen nr 201.

P.S. 1 Riktigheten i ovanstående berättelse intygas av Monica Nilsson, syster, och Eva Odrup, hustru.
P.S. 2  Och det som retade mig mest var att jag måste ange när mina föräldrar gifte sig och vilket namn min mor hade innan hon tydligen blev en ärbar kvinna m m.

Kommentar: Dumheten har slagit rot som ogräs i landet Lagom, och går nog inte längre att utrota. Eftersom svenska medborgare som bor i de nordiska och baltiska länderna inte längre kan ansöka om nytt pass vid den svenska ambassaden i Helsingfors, måste de åka till Sverige för att ordna det. När Lasse Odrup i februari i år försökte skaffa sig ett pass reste han och hans hustru till Karlstad i Sverige, hans gamla hemort. Men på just ovannämnda passexpedition i just Karlstad blev det även då tvärstopp.

Läs hela den absurda texten här!

© denna blogg. Vid ev citat, var god länka till detta inlägg.

Ännu ett fall: ”Skatteverket avslog min ansökan om folkbokföring trots att jag hade jobb, bostad och växte upp i Sverige!”

Det kom ett mejl från en person som hänvisade till min artikel i SvD 13:e mars: ”Svenskfödd som inte få folkbokföra sig i Sverige”  som har haft lite liknande erfarenheter som Helena i artikeln.

Han skrev:

Jag föddes och växte upp i Sverige och bodde här i 30 år, gjorde lumpen, utbildade mig till civilingenjör och jobbade i sex år.

Därefter flyttade jag till USA och eftersom detta var före år 2001 förlorade jag automatiskt mitt medborgarskap. Jag flyttade tillbaka med ett jobb, vilket var mitt misstag också, precis som Helenas (det är bättre att vara arbetslös eller asylsökande!) och var tvungen att gå igenom massor av problem för att få folkbokföra mig. Jag fick ingen sjukvård och kunde inte ens få internet installerat i min lägenhet.

Återvändande svenskar är inte populära på Migrationsverket, enligt mina erfarenheter…

En fråga som jag har och hade förut också var, vart går skatten som man betalar när man inte har giltigt personnummer? Måste man betala skatt, man har ju inga förmåner, ingen sjukvård, etc? Så varför måste man betala skatt? Om man inte har giltigt personnummer och inga förmåner varför ska man då betala skatt? Och var går till exempel den pensionsgrundande skatten?

Skatteverket avslog min ansökan om folkbokföring trots att jag hade jobb, bostad och växte upp i Sverige! Men, som sagt: skattepengarna som de tog, vad hände med dem?

Det borde inte vara komplicerat att återvända till Sverige om man är född och uppväxt här, men det var mer komplicerat att flytta hit än att få mitt amerikanska medborgarskap! (Jag har ännu inte fått mitt svenska medborgarskap tillbaka…)

Med anda ord: Det var krångligare att flytta tillbaka till Sverige än att flytta ut till ett annat land! Jag har andra exempel på det också, här är två andra fall som jag känner till:

• En professor som flyttade till England på bara fyra år och hade det otroligt krångligt när familjen kom tillbaka.
• Ett annat par där frun hade jobbat 20 år i Sverige och haft pensionsgrundande inkomst i 20 år som hon förlorade bara för att hon bodde utomlands tre år! Nu har hon en minimipension i stället för vad hon hade väntat sig. Detta är tragiskt för både henne och hennes familj.

Utlandssvenskar bestraffas när de vill flytta tillbaka! Undrar förresten om Ingvar Kamprad hade svårigheter, han också?

Då är Finland bättre, som lockar tillbaka utlandsfinländare för att dra nytta av deras erfarenheter! Samma sak med Kina som försöker locka tillbaka utlandskineser med väldigt goda villkor.

Kommentar: Men inte Sverige, Sverige försvårar och krånglar och behandlar återvändande svenskar styvmoderligt, enligt många vittnesmål som de ovanstående. Varför?

Läs vad Svenska Dagbladets politiska chefredaktör, Tove Lifvendahl, skrev om hur illa Sverige tar vara på återvändande svenskar i sin bok Från sagoland till framtidsland. Om svensk identitet, utveckling och emigration.

Ska det verkligen behöva var så illa som skribenten säger ovan: ”Det är bättre att vara arbetslös eller asylsökande”?

OBS! © denna blogg.

”Hälsningar från en svensk som bor i Sverige men som inte bor i Sverige.”

Så här skriver en person, som läst min artikel i Svenska Dagbladet den 13 mars 2014:  Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige och vill berätta om sin lika hopplösa situation i det märkliga krångel-Sverige:

Jag skriver till dig med anledning av det du skriver om folkbokföringen. Jag studerade i flera år på ett universitet i ett land i Europa, sedan jobbade jag också på en nationell organisation i samma land. När jag fick barn ville jag flytta hem till Sverige. Chocken var stor när det visade sig att jag blev nekad folkbokföring! Detta var 2010.

Jag och min dotter blev nekade folkbokföring på grund av av att min man, som är chef för ett större företag, bodde kvar i Europa. För att ta det kort:

Det räknades då ut att om jag skulle resa till min man varannan helg så skulle jag vistas 56 dagar utanför Sverige, således skulle jag fortfarande vara folkbokförd på hans adress!

Sedan dess lever jag och mina barn som papperslösa i Sverige. Det är otroligt jobbigt, men eftersom jag har läst en del juridik också intressant.

Det är nästan komiskt att se hur de olika bestämmelserna tar ut varandra och hur lite man har tänkt på oss som nekas folkbokföring, men som ändå lever här. Precis som det beskrivs i din artikel så är det nästan omöjligt att leva i Sverige utan ett personnummer, det kräver otroligt mycket tid, efterforskning och borgenärer. Vart vi än vänder oss så är det problem. Jag har ofta tänkt att jag ska skriva en artikel om detta, men har faktiskt varit rädd för att någon av våra viktiga stödpersoner som gör det möjlig för oss att bo i Sverige ska falla bort, för det är ju inte riktigt så att myndigheterna har stenkoll på vad de beviljar och inte.

Tack för att du tar upp detta, det är i alla fall en liten tröst för mig att veta att det finns fler. Vid sidan av det, så kändes det ganska konstigt att samtliga som jag hade kontakt med på folkbokföringen kom från f.d. Jugoslavien, inget ont om dem, men de lyckades liksom komma in och inte jag, trots att jag bara var utflyttad i två år. Jag kan förstå att man behöver riktlinjer, men det finns även en emotionell del och hela situationen känns obegriplig på något sätt.

Hälsningar från en svensk som bor i Sverige men som inte bor i Sverige

Kommentar: Sverige är ett ytterst märkligt land.

© denna blogg.

Nu skriver också Hufvudstadsbladet om fallet med Helena som inte får folkbokföra sig i Sverige

Läs först Ambassadanställd och papperslös i Sverige (12 mars), Kommerskollegium har läst och kommenterat (13 mars) och Överintendenten på Nationalmuseum har läst och kommenterat (13 mars).

Den 16 mars skriver nu också Hufvudstadsbladet om fallet med Helena Andersson på Finlands ambassad, som min artikel på Svenska Dagbladets ledarsida handlade om (dock utan att referera till den…). Ur Hufvudstadsbladets text:

 –Jag blir straffad för att jag ville ha en inkomst. Skulle jag ha flyttat hit som anhöriginvandrare utan jobb och levt på svenska samhället, som man får göra som nordisk medborgare, så skulle jag inte ha några problem i dag.

Att leva utan personnummer för med sig stora problem i vardagen.

– Speciellt i Sverige är personnumret nyckeln till livet. Man kan inte göra nästan någonting utan det.

Utan personnummer får du inte ut paket på posten, du får inte ut medi­ciner på apoteket och du har svårt att få sjukvård. Och till och med att få betjäning via telefon på en bank kan ge problem eftersom man ofta måste inleda med att knappa in sitt personnummer.

– Jag har inte ens fått ett mobil­abonnemang.

Jag har följt Helena Anderssons kamp för att få folkbokföra sig här under lång tid. Hur länge hon ska tvingas leva utan giltigt personnummer i Sverige återstår att se. Hittills ar det blivit fyra och ett halvt hopplösa år. Kanske får hon aldrig folkbokföra sig här – i varje fall inte så länge hon innehar en fast anställning i stället för att säga upp sig och bli arbetslös.

© denna blogg.