En migga skriver, oförtröttligt och för femte året. Han skriver och skriver och skriver; han berättar och rapporterar och informerar – oförtröttligt och, som sagt: för femte året. Trots att de flesta ansvariga låtsas som om det han påtalar inte existerar. Med betoning på ”låtsas” eftersom ansvariga, skatteavlönade riksdagsledamöter och andra politiker, ministrar och GD på Migrationsverket inte sanningsenligt kan påstå att de faktiskt inte vet…
10? 12? Eller rent av 14? Spelar ingen roll, för nu är det slut
För regeringen alltså. Det har en lika stor chans som en snöboll i helvetet att bli återvalda 2014! Siffrorna markerar vad Sverigedemokraterna troligtvis får i väljarstöd i nästa val. Vi har nämligen tappat kontrollen. Inte bara så där lite i största allmänhet, som skett ibland när det skett dramatiska förändringar på kort tid, utan kontrollen. Både på kort sikt och på lång sikt. Sverigedemokraterna med all sin inkompetens, ovärdiga uppförande och alla skandaler kan lägga upp fötterna på bordet för nu är det transportsträcka. Trots att de i en krets av åtminstone medelbegåvade väljare inte skulle finnas på kartan har de nu redan blivit landets tredje största parti. För folk är förbannade och tar det som bjuds.
Till att börja med råder nu – efter att det är klart att den politiska uppgörelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet om illegalt vistande barns rätt att gå i skola och sjukvård och annat nu fått substans – signalen att migrationsprocessen, med oss på verket och domstolarna, och rättssäkerhet och allt, har blivit vad britterna kallar ”a rubber stamp”. Människor som är här illegalt ska liksom ändå få vara här legalt. Det är ju bara att ignorera ett nej, sätta barnen i skolan och stanna kvar. Ingen får påtala, ingen får eftersöka. Parallella processer.
Sedan är fortfarande vad som Alliansen i princip satte fast sin prestige i, nämligen den reformerade arbetskraftsinvandringen för personer som kommer från länder utanför EU, något av en flopp. Pinnjakten gör att det är ett pappersskyfflande där bedrägerier och missbruk lever fritt. Sedan ställer sig vän av ordning frågan varför det i Sverige numera behövs så många okvalificerade anställda – det vill säga utan krav på utbildning – när vi redan har mer än 7 procents arbetslöshet i landet…
Försörjningskravet i anhöriginvandringen som Alliansen införde, är rent bedrägeri. Det finns nämligen inget sådant krav. Inget, som i noll. Noll säger noll utav noll alltid noll. Däremot finns det ett försörjningskrav som omfattar lika många procent av anknytningspersonerna som går att räkna på ena handens fingrar. Och den gäller bara när beslutet tas. Skulle det upphöra dagen efter så gör det inget. Inget händer.
Åtskilliga är de kommuner som ropar på hjälp eftersom det vi sysslar med – massvis med uppehållstillstånd för bidragsberoende en masse – hamnar – var då? Jo, i förorterna. I städerna. I allmännyttan. Eftersom ingen har jobb och försörjning. Och reaktionen från Alliansen är att skicka fram integrationsministern som lägger skulden på vilka då? Jo, kommunerna.
Och Syrien lär inte ändra på sig än i den närmaste framtiden; och alla de från Balkan som vill ha ökad levnadsstandard under förmenta asylskäl lär inte snabbt upphöra att ta sig hit eftersom det inte är snutet ur näsan att återinföra visumplikt; och frågan är om någon vågar säga att det nu finns ett inre flyktalternativ i Somalia? Hur många känner till att det går att ta reguljärflyg till Mogadishu? Och alla dessa unga män från Afghanistan som kallar sig barn lär inte upphöra med mindre än att Sverige likt en del andra stater bygger barnhem i Kabul och skickar tillbaka dem dit. Och vem vågar det? I Sverige.
Vi toppar alla listor som finns. Samtidigt.
Och kvaliteten i det vi sysslar med handlar om kvantitet. Vid denna tid på året sitter det miggor i åtskilliga städer och arbetar på helgerna för att få upp siffrorna för innevarande år. Sitter på helgerna med direktivet att ta så många beslut som möjligt. Samtidigt som vår GD står i Aftonbladet och blånekar till att det ens finns något som heter pinnjakt.
La pièce est finie.
Kommentar: Ingen annan kommentar än att ingen kan komma och påstå att ”det hade jag ingen aaaning om”.
© Denna blogg. Korta citat tillåtna, länka alltid till originalinlägget.
Filed under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Tagged: anhöriginvandring, försörjningskrav, Migrationsverket, Mogadishu, pinnjakt, Somalier | Kommentarer inaktiverade för En migga: ”Frågan är om någon vågar säga att det nu finns ett inre flyktalternativ i Somalia? Hur många känner till att det går att ta reguljärflyg till Mogadishu?”
Alla borde läsa miggornas berättelser, som inte har gjort det. Enligt somliga är miggorna ett antal ”icke-existerande, blåljugande” personer. Alltså: de existerar inte, men samtidigt blåljuger de… I verkligheten är de ett antal hårt arbetande, högutbildade jurister och andra, som under lång tid varit handläggare och beslutsfattare i asylärenden. De är statliga tjänstemän som förtjänar respekt och inte den typ av hån och förakt som bland andra en S-riksdagskandidat, tillika jurist (!) och asylombud (!) visat dem. Och en del andra skeptiker.
Ladda ner de två e-böckerna för endast 30 kronor styck, 60 kronor (en halv biobiljett!) för två. Ni kommer att baxna! Och få valuta för pengarna, det kan Mummelförlagets hela besättning, alla två, garantera! OBS! Specialpriserna gäller endast via Mummelförlagets egen widgetshop, klicka här.
Merit Wager 