Finland. Finsk polis utför tvångsutvisningar av irakier som fått avslag på sina asylansökningar.

Klicka på textrutan för att läsa hela texten på Yles sajt (på engelska).

 

Finsk polis utför tvångsutvisningar av irakier som fått avslag på sina asylansökningar

Utdrag texten, på engelska:

Charter flights arranged by the Finnish police have carried 1,500 rejected asylum seekers voluntarily back to Iraq since the turn of the year, while the International Organization of Migration (IOM) has assisted with 1,395 voluntary returns from Finland to Iraq in the same period. A representative of the Finnish police says individual forced returns to Iraq have also taken place for some who refuse to leave voluntarily, despite the absence of an agreement between the countries on repatriation.

National Police Board Chief Superintendent Mia Poutanen says Finland is currently facilitating the forced returns of rejected asylum seekers from Iraq, in addition to thousands of voluntary returns assisted by the Finnish police and the IOM.

“We have always returned people there, and we seek to continue to do so. There is a false notion, if you could call it that, that a repatriation agreement must be signed before the police can carry out a forced return, but it is not true,” she says.
—————————-
The lion’s share of rejected asylum seekers originating from Iraq chose an assisted voluntary return. Some 1,500 people were returned to Iraq so far in 2016 on 16 charter flights. A further 1,395 Iraqis were sent back via the intergovernmental organisation the International Organisation of Migration (IOM). In addition, Poutanen says several individuals have been returned to Iraq against their will this year.
—————————-
“When the Immigration Service and the courts catch up with their backlog, and the rejected applicants don’t return to their country of origin for some reason, the number of people residing in the country illegally could grow. The goal however is that we will be able to implement each of the decisions,” Poutanen says

 

Lätt i Sverige för ”nyanlända” att begå identitetsbedrägerier – myndigheter och politiker tycks handfallna

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln.

Under rubriken Kräv lag, Säpo, skriver Tove Lifvendahl på Svenska Dagbladets ledarsida om de omfattande, sedan länge kända identitetsbedrägerierna som sker i Sverige.

Jag skrev om det i Svenska Dagbladet den 26 oktober 2009 (alltså för sju år sedan…), under rubriken Skatteverket har rätt om id-korten. Ur texten:

Migrationsverket. Skatteverket. Två statliga verk. Det ena beviljar uppehållstillstånd åt personer som ”gör sin identitet sannolik” medan det andra utfärdar id-kort åt dem som ”styrker sin identitet”. Det är skillnad på ”sannolik” och ”styrkt” identitet och det skapar stora problem för staten och enskilda individer.
—————–
Det ska inte råda något tvivel om vilka som beviljats uppehållstillstånd i Sverige och med styrkt identitet från början går det också bra för de nykomna att få id-kort, öppna bankkonto, handla på kredit och hyra lägenhet.

Och här är en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och bidragsbedrägerier på bloggen, genom åren. Först en kavalkad av texter under en samlingslänk:

•  Hur gick det sen? – 19 juli 2016. Några rubriker i texten:

•  Syriskt par i Gävle fick svenskt medborgarskap på falska grunder – 14 maj 2007
•  En migga berättar om hur olika man ser på identitetshandlingar i Storbritannien och Sverige  – 4 november 2007
•  Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13 april 2008
•  En migga: ”42 % av alla granskade handlingar är falska”  – 24 september 2008
•  En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011
•  En migga: ”Migrationsverket underlåter att polisanmäla bedrägerier och förfalskningar av handlingar och beviljar i stället PUT.” – 11 mars 2011
•  En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.” – 25 augusti 2011
•  En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 okrober 2012
•  En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
•  EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.” – 13 juni 2013
•  En migga: ”Konsekvensen blir den, att en person som söker asyl med falska handlingar mycket väl ändå kan få permanent uppehållstillstånd, i synnerhet när det gäller sökande som uppger sig komma från Syrien.”  – 19 april 2014
•  Om de styrande hade lyssnat det senaste decenniet så hade den nya asyllag som röstas igenom i riksdagen den 21 juni inte behövts  – 21 juni 2016

•  Skatteverket har fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer för somaliska anhöriga – 23 mars 2012. Ur texten:

En migga: Tack vare att Migrationsöverdomstolen kom med ett beslut angående somalier och slopandet av kravet på styrkt identitet i fall där föräldrar söker sig till Sverige på anknytning till sina barn som kommit hit ensamma, så har Skatteverket fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer.
———–
Jag är dock osäker på hur alla dessa människor ska komma hit, såvida man på Migrationsverket inte återgår till att göra lagvidriga undantag från passlagen och utfärdar resehandlingar till personer utan styrkt, eller ens sannolik identitet.

Det blir intressant, eftersom vem som helst då i princip kan gå in till Polisen och begära ett pass i en påhittad,  påstådd identitet, åberopande somaliernas undantag. Lagar har ju den egenheten att antingen omfattas alla eller ingen. Eller?

•  F.d. migga, nu anställd vid Skatteverket: ”Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock.” – 27 januari 2012. Ur texten:

Hur kan det komma sig att man i ett av de mest genomreglerade länderna i världen kan passera två statliga myndigheter med oriktiga handlingar? Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock. Varför är svenska myndigheter så makalöst naiva när det gäller människor från andra länder?

Jag vet att jag återigen ropar i öknen, men jag måste för min egen själsros skull på något vis få tala om detta.

•  En anställd vid Försäkringskassan: ”Det samarbetas alldeles för lite mellan svenska myndigheter!” – 7 september 2013. Ur texten:

Om Migrationsverket drar in uppehållstillståndet för en person i Sverige borde verket naturligtvis höra av sig till Försäkringskassan och inte bara till Skatteverket! Det är Försäkringskassan som betalar ut nästan alla bidrag: bostadsbidrag, barnbidrag, vårdbidrag. Försörjningsstödet betalas dock ut av kommunerna. Hade man meddelat FK hade bidragen förhoppningsvis omedelbart dragits in. Eftersom FK i fallet som beskrivs i miggans kommentar inte fått info från vare sig Migrationsverket eller Skatteverket, fortsätter bidragen att betalas ut. Som regel avregistrerar vi inte personer från Försäkringskassans system bara för att de saknar uppehållstillstånd, det krävs en konkret uppgift om att personen faktiskt har lämnat landet. (Typ att personen utvisats.) Det krävs dock (i de flesta fall) uppehållstillstånd för att man skall ha rätt till en förmån, se ex. 5 kap 12 paragrafen i socialförsäkringsbalken.

•  En polis: ”De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb.” – 16 juli 2014. Ur texten:

Färsk information från den lokala utlänningsenheten: De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb. Vad gör arbetsförmedlingen egentligen för kontroller? Är det något våra skattepengar ska gå till?

Ett stort problem för både arbetsförmedling och arbetsgivare som ska anställa någon är ju att de som kommer hit på arbetstillstånd får vanliga personnummer. Vid de flesta kontroller jag gjort så uppvisar personerna med arbetstillstånd ett vanligt id-kort från Skatteverket. Jag kan förstå om många arbetsgivare inte förstår att de behöver kontrollera med Migrationsverket att personen faktiskt har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd att jobba på valfri arbetsplats.

•  Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år – 27 april 2016. Ur texten:

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

•  En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid? – 25 augusti 2016. Ur texten:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

Som sagt så är ovanstående en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och andra bedrägerier på asylområdet under de 11,5 år som bloggen funnits.

Till slut ett upprop:
Miggor, poliser, socialtjänstanställda,
anställda vid Försäkringskassan
och Arbetsförmedlingen med flera:
hör gärna av er och berätta vad ni ser,
hör och upplever gällande identitets-
bedrägerier och bidrags- och andra
bedrägerier i identitetsbedrägeriernas spår.

Som hittills under 11,5 år garanteras den
som tar kontakt anonymitet om den inte vill
skriva i eget namn. Jag önskar förstås veta
vem som skriver, men uppgifterna
går aldrig till någon annan. Tack!

© denna blogg.

”Undfallenhet och konflikträdsla präglar oss svenskar, till stor nackdel anser jag.”

Klicka på bild- och textrutan för att komma till texten.

Här är en del av den respons och feed back på min text i Ett annat land, en annan polismakt på Svenska Dagbladets ledarsida den 27 oktober 2016 som inkommit. I skrivande stund (29 oktober kl 10.00), har artikeln delats 25.880 gånger.

OBS! Jag har givetvis avidentifierat mejlen. Ingens mejl till mig kommer någonsin att publiceras med namn eller andra uppgifter som kan avslöja vem som har skrivit dem – utom om jag har skriftligt tillstånd att göra det.

Tack, alla som skrivit och skriver! 

Tack för bra artikel.
Vi har mycket att lära där.
MVH
Namn och telefonnummer
—————————————-
Tack för en mkt bra ledare! ….mitt i prick
Förnamn Efternamn/Svd-läsare
—————————————-
Tack Merit, det känns nästan som om det är en annan planet du talar om. Hur har en klick med makt kunnat infiltrera och påverka polis och rättsväsen så mycket. Jag tänker på Advokatsamfundets ordförande och det nätverk de har där: polischef, mig chef domare och politiker ingår. Alla med en agenda och möjlighet att påverka.

En påverkan de lyckats med som nu ett helt land och immigranter får lida för.

Trots att vi vet detta sitter de kvar och kan fortsätta att styra åt fel håll. De kommer aldrig att inse att de gjort fel, det skulle de inte kunna leva med. Sådana är vi människor – att se att det man jobbat för och trott på har lett till olycka för så många klarar man inte av att bära helt enkelt, därför fortsätter man i samma spår i tanke att det till slut ska bli så som man tänkt. Det gjorde nog Pol Pot också och det fortsätter Jan Myrdal med liksom många, många andra. Man kan tycka att det är konstigt att de inte vaknar upp och inser det uppenbara, varför detta inte sker, borde bli föremål för grundliga studier av forskare av alla slag. För detta är ett fenomen som måste ha en orsak, en orsak som man kan ta och identifiera och i slutändan göra något åt.

Tack för att du skrev.

Hälsningar
Förnamn Efternamn
—————————————-
Godmorgon Merit!
Jag vill på detta sätt tacka dig för en klok och initierad debattartikel i dagens SvD. Riktigt bra, tycker jag.

Jag arbetar ideellt i styrelsen för Glöm Aldrig Pela och Fadime och uppfattar precis som du hur den svenska flatheten från myndigheterna och inte minst polisen leder i fel riktning. Betänk också att jag bl. a har 23 års polisiär erfarenhet.

Min far växte upp i Finland med svenska föräldrar. Den rakhet i kommunikationen som han lärde mig har definitivt inte uppskattats under min statliga och kommunala tjänstgöring.

Idag förstår jag varför. Undfallenhet och konflikträdsla präglar oss svenskar, till stor nackdel anser jag.

Tack ännu en gång för din artikel.

Med vänlig hälsning!
Förnamn Efternamn
—————————————-
God förmiddag!
Tack för den utomordentliga artikeln om polisen i Finland. Skriv mer!
Förnamn
Stad
—————————————-
Bra artikel och jag hoppas din berättelse om hur finsk polis får agera kommer till kännedom för dem som hämmar polisens agerande i Sverige!
Må väl // Initialer
—————————————-

Finland. Sverige. Stora skillnader på många samhällsområden.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

I Svenska Dagbladet skriver jag under rubriken Ett annat land, en annan polismakt om skillnaden i folkets förtroende för Polisen i Finland respektive i Sverige:

En överväldigande majoritet av finska folket, 96 procent, har stort eller mycket stort förtroende för polisen.

Sammanfattningsvis upprepar jag vad jag så många gånger sagt och skrivit genom åren:

På område efter område – skola, asylhantering, polisen och försvaret – finns lärdomar från Finland som Sverige skulle kunna ha nytta av att studera.

 

Självmordsdrama och surrealistiskt möte med en polis från förr

Jag satt med en god vän på Café String på Nytorgsgatan. Det var varmt och lagom sorligt, kaffet var starkt och gott och stämningen var god. När vi så småningom tittade upp från våra mobiler för att ta på oss ytterkläderna och gå, vimlade det plötsligt av polisbilar, brandbilar, ambulanser, massor av räddningsmanskap, poliser, brandmän utanför (som – för övrigt – ingen enda människa kastade sten på).

Vi gick ut och det var en hel del folk som samlats därute. Alla undrade vad som stod på. Ingen trängde sig fram, ingen betedde sig illa och poliser och brandmän informerade och bad att vi – för vår egen skull, som de sa – skulle avstå från att titta eftersom det vi kanske skulle komma att få se skulle stanna etsa sig fast på våra näthinnor för evigt.

Det var en afghansk man som hotade att hoppa ut genom fönstret på sjätte våningen. Som jag förstod hade han fått avslag på sin asylansökan och var desperat. En dari-talande medlare fanns på plats, men enorma ”luftkuddar” sattes upp för att ta emot mannen om han faktiskt skulle hoppa och alla var på helspänn.

Det var ett enormt uppbåd av ”räddare” och jag tänkte att det var tur för den desperate mannen att han inte befann sig i ett laglöst utanförskapsområde för då hade hjälpen inte nått fram.

Medan vi stod där kom en polisman fram. En lång och ståtlig man som jag trodde skulle be oss att gå därifrån, även om vi stod en bit på sidan. Men det var i stället något helt annat han ville säga, något som gjorde mig nästan stum av häpnad.

Mannen heter Johan Säfström och är en av de två poliser som hanterar Twitter-kontot YB Södermalm som jag följt under lång tid eftersom jag dels vill veta vad som händer i mina kvarter i min stadsdel; dels tycker om deras sätt att skriva och berätta. Med en blandning av humor och allvar på 140 tecken åt gången har de fått nästan 90.000 följare – och det kan man inte precis kalla ”få”.

Men det speciella vid det här mötet i kylan och under de dramatiska omständigheterna, det som slog mig med häpnad, var att han visste vem jag var och kände igen mig, där jag stod i min svarta vinterkappa i ganska dålig belysning. Han sa ungefär så här (jag minns inte ordagrant):

– Här har vi en som följer vårt Twitter-konto (han menade mig). Och vi har träffats förr. Hemma hos X. Det måste vara mer än 15 år sedan.
– Vad? Var? Har du varit hemma hos mig? undrade jag som inte inns att någon polis skulle ha varit hemma hos mig mer än en gång i mitt liv.
– Nej, inte hos dig men hos X. När den unge iraniern begick självmord. Det måste vara 15 år sedan, sa han.
– Nej, det blir 20 år snart. Det var den 6 november 1996.

Polismannen Johan Säfström var alltså där då, i den lägenhet där en ung iranier inte längre ville leva för att han skulle utvisas efter tio år i landet. Jag befann mig i chocktillstånd och har inga minnesbilder alls av vilka som kom och vad som hände. Och nu stod vi här, inte många kvarter från där vi befann oss då och en annan ung asylsökande stod i begrepp att ta sitt liv. ”Förunderliga äro Herrens vägar” skulle jag säga om jag var djupt religiös.  Och otroligt konstigt kändes det hela, närmast surrealistiskt. Hur kunde polismannen minnas mig efter 20 år? Hur kunde han känna igen mig där på gatan? Hur kom det sig att vi sågs igen efter nästan exakt 20 år och återigen under tragiska och sorgliga förhållanden?

Som sagt: ”Förunderliga äro Herrens vägar” – det kan man väl säga även om man inte riktigt vet vems vägar det faktiskt är som är outgrundliga.

Tack till alla människor som på ett så professionellt sätt, lugnt och metodiskt, arbetade för att försöka förhindra att en människa miste sitt liv den här kalla oktoberkvällen på Nytorgsgatan på Södermalm i Stockholm! För så småningom togs ”luftkuddarna” bort och vi förstod att faran, den akuta, var över. Tack och lov!

OBS! Skulle något i texten mot förmodan visa sig vara felaktigt/missförstått så kommer jag att ändra det.

© denna blogg.

Finland. Om antagningskrav, urval och utbildning till polis.

Den 9 februari 2012 skrev jag texten Om antagningskraven till polisutbildning i Finland, med anledning av att man redan då hade börjat sänka kraven på polisutbildningen i Sverige.

Här finns samlad information om vilka krav som ställs på den som i Finland vill utbilda sig till det synnerligen viktiga arbetet som polis. Här, i sammandrag, en del av vad som krävs för ansökan och urval till polisutbildningen:

Dessutom görs ett skriftligt essäprov som ger 0-30 poäng och tiden för detta är 120 minuter. Essäprovet mäter för polisyrket väsentliga och viktiga kunskaper i det skrivna språket. I provet bedöms den sökandes förmåga att skriva, det vill säga att han/hon klarar krävande sammanfattningar och resonemang, att dra slutsatser och resonera, att jämföra innehåll och perspektiv i olika texter, att dra egna slutsatser och att motivera dem samt att strukturera sin egen text.

Klicka på bilden för att läsa mer om boken (på finska) och ladda ner den.

Inför essäprovet förutsätts den sökande ha gjort sig väl förtrogen med urvalsprovboken. I den används artikelsamlingen ”När man går i stora skor lämnar det stora spår”: 18 synvinklar på polisens arbete”. Artikelsamlingen kan laddas ner kostnadsfritt från Polisyrkeshögskolans sajt.

En av texterna som ingår i artikelsamlingen, en av de 18 texter som de eventuellt blivande poliserna ska känna till, är skriven på svenska av kriminalöverkommissarie Thomas Elfgren som varit polis sedan 1976. Hans text börjar så här (hela texten kan läsas från sidan 23 till sidan 35 i den nedladdningsbara artikelsamlingsboken):

Sverige sänker återigen kraven för dem som ska bli poliser. Förra gången det skedde skrev jag som sagt också om det: Om sänkta antagningskrav till svensk polisutbildning – 9 februari 2012. Då tog man bland annat bort kraven på att den sökande inte får ha kroniska sjukdomar och kravet på att den sökande ska ha skrivit högskoleprovet. Man tog också – katastrofalt nog – bort språkprovet i svenska.

Och nu sänks alltså även begåvningskravet! Vad finns det kvar, vad får vi för poliskår? Det är rent skrämmande vilka obegåvade beslut som fattas av obegåvade personer för vilka begåvningskraven redan synes vara helt borta – om de ens någonsin fanns.

För den som vill veta mer om polisutbildningen i Finland (på svenska):

Klicka på bilden för att komma till den 78-sidiga undervisningsplanen för blivande poliser i pdf-format.

 

 

 

 

 

Klicka på bilden för att komma till den 11-sidiga examensinriktade fortbildningssplanen i pdf-format.

 

 

 

 

 

Klicka på bilden för att komma till den 34-sidiga undervisningsplanen inför högre polisexamen i pdf-format.

 

 

 

 

 

© denna blogg. Om texter används eller citeras, vänligen länka till originalinlägget.

Sverige – landet där det är nästan riskfritt att sexuellt ofreda och trakassera flickor och kvinnor?

Sexuellt ofredande:

Om sexuellt tvång, våldtäkt m.m. kan man läsa i Brottsbalken (1962:700), 6 kap Sexualbrott.

Detta utdrag ur Polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder den 16 maj 2016 bådar inte alls gott för flickor och kvinnor i Sverige:

När ska vågen – tsunamin – av sexuella ofredanden, tafsanden, trakasserier och våldtäkter som har”drabbat” Sverige under senare år anses utgöra en epidemi? Den riskerar att skapa en farlig och bestående förändring av Sverige, landet där kvinnor trodde sig ha uppnått jämställdhet och frihet.

När ska alla dessa sexuella ofredanden, tafsanden, trakasserier och våldtäkter mot unga flickor och kvinnor anses tillräckligt allvarliga för att man ska anse att de måste stoppas? Eller är det något svenska flickor och kvinnor ska tvingas acceptera? Varför, i så fall? Och vad hände med ”värdegrunden”? Vad hände med ”alla människors lika värde?

När – om någonsin? – ska kraftfulla åtgärder sättas in för att förhindra dessa vidriga, sjuka och frihetsbegränsande brott? Bland annat enligt polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder den 16 maj 2016 begås sexualbrott ofta av hitkomna påstått och faktiskt minderåriga asylsökande. När ska asylsökande och – invandrade ”ensamkommande barn” som begår sexualbrott och inte sällan saknar asylskäl (och inte heller visar handlingar som styrker vilka de är och hur gamla de är) börja gripas, ställas inför rätta, bestraffas och utvisas? Som det ser ut idag signalerar samhället ju faktiskt att det går bra att skända, kränka, förnedra och skada svenska flickor och kvinnor, risken att åka fast är minimal. Och skulle man åka fast så verkar det vara samhällstjänst, skyddstillsyn eller ”ungdomsvård” i några månader som gäller. No big deal.

Utvisning av ”barn” som är sexualbrottslingar påstås ofta inte kunna ske eftersom dessa ”barn” oftast de är helt ensamma i världen, alla deras släktingar är döda och ingen kan ”ta hand om dem” i hemlandet…  Att sexualbrottslingar – oavsett om de är 16, 17 år gamla eller äldre – beviljas uppehållstillstånd och att skattebetalarna, inkl de trakasserade, ofredade och våldtagna och deras familjer, tvingas försörja dem och bekosta utbildning här, strider mot de flestas rättsmedvetande.

I Polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder beskrivs uppdraget så här:

I rapporten anges kort att i Tyskland, Frankrike, Norge och Finland beskrevs de flesta misstänkta som ”utländska män som agerade i grupp.” Att det framkommit att så varit fallet också i Sverige (Kungsträdgården, Kalmar) nämns också:

Ett fåtal misstänkta gärningsmän har identifierats. De som har identifierats är medborgare i Afghanistan, Eritrea och Somalia.

De flesta sexualbrotten under 2015 har begåtts mot flickor under 15 år (60 procent). Det yngsta offret var sex år gammalt.

Exempel på ofredanden ges också:

Vid ett överfall mot en flicka i en park ledde ett sexuellt ofredande till en fullbordad våldtäkt av flera killar i grupp. De hade tidigare varit på samma fest och såg henne lämna stället.
———–
Vid ett överfall mot en 12-årig flicka uppgavs följande signalement; ” fyra män i 20-25 års ålder som såg ut att vara araber och talade utländska, möjligen arabiska dem emellan”. En förbipasserande ung man gick emellan och blev misshandlad.

När man läser Polisens uppräkning av var flickor och kvinnor (och i vissa fall även pojkar) tafsas på, ofredas, trakasseras och även våldtas så står det klart att det knappt finns en enda plats där flickor och kvinnor inte blir antastade. Alla tänkbara platser där de varit vana att kunna vistas fritt och utan rädsla finns uppräknade som ställen där sexualbrott av olika variationer förekommer. Notera det märkliga, att i den här rapporten ”är det miljöerna där brotten begås, inte vilka som begår brotten, som kartläggs” (även om det inte helt går att undvika att nämna vilka förövarna är). Det står alltså klart att det inte finns ett enda ställe, inte en enda plats annat än i hemmet bakom låsta dörrar, där flickor och kvinnor inte riskerar att bli ofredade och trakasserade. Ur Polisens rapport:

Övergrepp där grupper av pojkar och män i åldrarna 14-16 och 25-30 omringat och ofredat unga flickor, skett på gator, vägar, cykelvägar och promenadstråk. I parker, på lekplatser, i skogspartier och på parkeringsplatser. Sexuella ofredanden och trakasserier har även begåtts på allmänna transportmedel och hållplatser, på caféer, restauranger, nöjesställen, festivaler. Och på badanläggningar, där Polisen anger att det i 80 procent av fallen rörde sig om gärningsmän av uppgiven eller fastställd utländsk härkomst. De flesta saknade svenskt personnummer och av anmälningarna framgick det att de var ”asylsökande pojkar”.

Vidare begicks sexuella övergrepp och ofredanden i butiker, varuhus och närliggande platser samt på skolor, fritids– och idrottsanläggningar. Och i portar, trappuppgångar, hissar och på vårdinrättningar.

Uppdraget från Rikspolischefen till Polisens Nationella Operativa Avdelning var således att kartlägga var brotten begås ”för att polisen, direkt och indirekt, ska kunna medverka till att förebygga brott”. Men det borde vara självklart att det också behövs en lika noggrann och genomlysande kartläggning av vilka det är som utför dåden; hur ska man annars ”direkt eller indirekt kunna medverka till att förebygga brott”? För offren och för samhället är det förstås också av stor vikt att personer som utför de brottsliga handlingarna grips, döms och bestraffas. Också de som säger sig vara 14-16 år gamla. Oavsett etnicitet och bakgrund.

Alla flickor och kvinnor, systrar, mödrar, döttrar ska kunna fortsätta att leva det fria liv som de kämpat sig till i decennier, utan att behöva ändra klädstil för att det ska vara svårare att våldta dem. Flickor på festivaler berättar att de inte vågar/vill ha sina sommarklänningar på sig utan klär sig i shorts och långbyxor av den anledningen…

Vad behövs för att armbandsdirektören hos Polisen, Dan Eliasson (och andra) ska förstå det?

Svenska poliser, riksdagsledamöter och ansvariga ministrar bör snarast göra vad de borde ha gjort för länge sedan: åka på studiebesök i Danmark, Norge och Finland och lära sig hur man där behandlar den här typen av förövare. Och någon i så kallad ansvarig ställning borde väl kunna fås att begripa att straffskalorna måste skärpas så att de ligger på åtminstone samma nivåer som i de andra nordiska länderna? I enlighet med orden:

If you are old enough to do the crime,
you are old enough to do the time.

Klicka på text- och bildrutorna för att komma till artiklarna på Dagens Nyheters, Smålandspostens, Aftonbladets och Sveriges Radios sajter. Det här är givetvis bara en liten bråkdel av de texter som skrivits om de sexuella trakasserierna och våldtäkterna som begåtts på festivaler i Sverige under flera år. Också utomlands skrivs det om Sverige och våldtäkterna, det går lätt att googla fram artiklar i många länder, på många språk.

Finland. Överkonstapel Nina ”Peppi” Pelkonen har utsetts till Årets kvinna.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till sajten (på finska, texten finns varken på engelska eller svenska).

Läs först min text från den 5 december 2o15:
Finland. Hon föreläser i uniformskjol med pistol på höften och som ensamkommande kvinnlig polis får hon genast de asylsökandes fulla uppmärksamhet. Ur texten:

– Av min en timme långa föreläsning går största delen till att berätta om kvinnans ställning, om jämställdhet och om att hos oss är familjevåld lika förbjudet som gatuvåld. Dessutom berättar jag om barnens ställning i Finland och om åldersgränser för sexuellt umgänge. Pelkonen talar om för de asylsökande att i offentligheten behandlas de som en grupp och inte som individer.

– Jag säger det rakt på sak, att de inte har lyxen av att bli bemötta som individer utan att de, tyvärr, behandlas som en grupp. Om en person begår ett brott så gör han hela gruppen en björntjänst.

Och läs sedan detta:

Polis vald till Årets kvinna
Överkonstapel Nina ”Peppi” Pelkonen har utsetts till Årets kvinna. Detta kungjordes vid Finlands yrkeskvinnors förbunds vårkonferens i Villmanstrand den 23 april.

I valet inverkade Pelkonens mångsidiga och personliga verksamhet samt de utmärkelser hon fått under sin karriär. Pelkonen tjänstgör i dag vid polisinrättningen i Västra Nyland.

”Nina Pelkonen är en modig polis, starkt förankrad i sitt arbete. Hon vågar arbeta med sig egen person som redskap. Vi väljer i år en samhällspåverkare till Årets kvinna. Det inkom många förslag på kompetenta kvinnor och vi behövde noga fundera över valet. Till slut blev vi i alla fall eniga.

Nina Pelkonen, om någon, förtjänar erkänsla för sin modiga gärning. Före sitt nuvarande jobb har hon varit krigsbrottsforskare och gruppchef inom civilkrisorganisationen Eulex i Kosovo”, berättar ordföranden för Finlands yrkeskvinnors förbund, Eeva Peltonen.

När hon fick veta att hon blivit vald till Årets kvinna, kommenterade Nina Pelkonen utnämningen:

”Jag är fullständigt stum. För en gångs skull blev det tyst på Pelkonen. Listan över mina föregångare gjorde stort intryck på mig. Jag märkte att jag är den första arbetaren som blivit Årets kvinna och också den första företrädaren för mitt yrke. Jag ser utmärkelsen som en stor ära. Människor verkar uppskatta polisens förebyggande arbete och samarbete med andra aktörer.”

Majoriteten av poliserna är fortfarande män, knappt 20 procent är kvinnor.

”Som kvinna och polis har man både ett handikapp och nytta. Samma sak gäller männen”, säger Pelkonen. ”Erfarenhet och linjerna i ansiktet ger mer street cred än könet.”

Utmärkelsen Årets kvinna
Finlands yrkeskvinnors förbund har utnämnt Årets kvinna sedan år 1955. genom sitt val vill förbundet föra fram kvinnors kompetens och kunnande samt uppmuntra flickor och kvinnor att använda sina förmågor.

En migga: ”Det kommer minst sagt att bli ett jävla liv!”

En migga reflekterar kring vad vad förändringarna av LMA kommer att innebära när de, med stor sannolikhet, börjar gälla den 1 juni. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna och torde därmed få stöd av en majoritet i riksdagen.

Rätten till bidrag enligt LMA ska ju försvinna för dem med lagakraftvunna beslut vilkas tidsfrist för utresa löpt ut. Den stora grejen där är ju inte själva bidragsdelen egentligen, vilket vissa verkar tro…

För om lagen går igenom enligt förslaget så ska vi alltså skicka ut folk rent fysiskt på gatan, om man tillhör den kategorin. Barnfamiljer är visserligen undantagna, men vi snackar ändå tusentals människor som vi kommer att avhysa från de lägenheter som de kanske har bott i under många år. Det kommer minst sagt att bli ett jävla liv!

Personligen tycker jag det är alldeles utmärkt att man faktiskt tar tag i återvändandet och skapar ett incitament att faktiskt åka hem. Men jag undrar om det är så många som insett vad detta kommer att innebära i praktiken för polis, Migrationsverket, socialtjänsten osv.

Den där LMA-förändringen kan verkligen ställa saker på ända. Och mitt i allt det sitter jag och ska underrätta personen om att han ska sparkas ut på gatan och att han inte längre får några pengar. Lucky me! Kommer behöva vidta lite mer säkerhetsåtgärder, känner jag spontant.

Det finns många intressanta vinklar här, tycker jag. Dels undrar jag ju vad det slutliga förslaget blir, och om man har modet att stå fast vid de ganska tuffa regelförändringarna som det ju blir. Jag gissar själv att man landar i en urvattnad kompromiss, men vi får väl se. Om man står på sig skulle jag inte bli förvånad om MP lämnar regeringen. Nu har de ju visserligen enats om detta i MÖK, men jag undrar om MP fattat vad det innebär i praktiken, med avhysningar och stoppade bidrag osv. Jag har verkligen svårt att se hur partiet som drev igenom sjukvård och skola åt papperslösa skulle kunna stå för det här. Men som sagt, det blir oerhört intressant att se!

Ur den föreslagna lagändringstexten:

Till följd av bl.a. flera pågående allvarliga konflikter i omvärlden är antalet asylsökande som söker sig till Sverige sedan en tid rekordhögt. I EU är Sverige ett av de länder som under senare tid tagit emot flest asylsökande per capita. Utmaningarna för det svenska asylsystemet är därför mycket stora. Mot denna bakgrund har regeringen, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna enats kring nödvändiga insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända.

Utifrån de beskrivna förändrade omständigheterna när det gäller påfrestningarna på det svenska asylsystemet är det nödvändigt att vidta flera åtgärder. En sådan åtgärd är att göra förändringar som syftar till att skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende.

I den promemoria som här citerats ur, framhålls också nedanstående. Notera att promemorian skrevs i december 2015 (inget exakt datum är angivet i dokumentet, men på regeringens sajt anges den 22 december 2015), varvid nedan angivna uppgifter gäller förhållanden som rådde då.

Enligt uppgift från Migrationsverket är för närvarande omkring 10.000 personer med avvisnings- eller utvisningsbeslut som fått laga kraft inskrivna i mottagningssystemet och har rätt till bistånd. Det råder en stor brist på boendeplatser i anläggningsboendena och det finns också i övrigt ett angeläget behov av att frigöra resurser i mottagningssystemet. Mot den bakgrunden ingår som en del av den överenskomna insatsen som ska skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende att det bör ske förändringar av reglerna för när biståndet enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. ska upphöra när det gäller vuxna personer utan barn. Av Migrationsverkets statistik framgår att av de omkring 10.000 personer som är kvar i mottagningssystemet trots att de har ett beslut om avvisning eller utvisning som har fått laga kraft, så är det ungefär 4.900 vuxna personer som inte bor tillsammans med barn under 18 år. Av dessa bor omkring 1.900 personer på ett anläggningsboende.

Lakonisk kommentar: Polisen kommer att få ännu mer att göra som den inte mäktar med. Uppåt 5.000 personer, som inte längre är asylsökande utan som vistas här illegalt om de inte återvänder hem efter beslut om avslag på asylansökan, kommer att sälla sig till de övriga kanske uppåt 80.000 – 100.000 eller fler ”papperslösa” som också vistas i Sverige olagligt. Till dessa ska räknas alla dem som kommer att få avslag under året och nästa år plus alla dem som inte längre finns på boendena utan lever ”svart”, d.v.s. illegalt i landet. Sverige kommer att bli ett laglöst land i uttryckets absoluta betydelse.

Och mitt i svenska folkets förlust av trygghet och säkerhet och den välfärd som tidigare generationer har slitit för, sitter politiker och finjournalister och fortsätter prata om ”integration” och om hur välutbildad en majoritet av de asylsökande är och att det ska skapas 1.000 jobb åt ”nyanlända” inom myndigheter och andra offentliga institutioner etc. Medan samhället krackelerar och förfaller allt mer runt omkring dem. Inklusive skolan, sjukvården, äldrevården. Och våldet ökar med de hitkommandes egna konflikter som nu ska hanteras på svensk mark, hedersbrott av olika slag, knivskärningar, skottlossningar, dödsskjutningar och våldtäkter. Samt rån och misshandel. Till tonerna av politikerfloskelmeningar som:

Om vi som land ska kunna minska utanförskapet, frustrationen i våra förorter och bryta bidragsberoendet behöver parterna se vilken avgörande roll de spelar för integrationen.

Kuriosa: Jag får mejl från folk runtom i landet som läser bloggen och upptäcker att just det som stått att läsa här plötsligt uppenbarar sig också i andra medier. Till god journalistisk sed hör att man anger källa – det gör jag själv alltid – men svenska journalister (det finns undantag!) bryr sig inte särskilt mycket om ”god journalistisk sed”…

© denna blogg. Var vänlig ange källa och länka till ursprungsinlägget vid citat ur inlägget.

Finland. Biträdande polischef: ”Vi måste berätta sanningen.” (Om sexuella trakasserier och övergrepp).

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på BBC:s sajt (på engelska).

BBC har gjort ett reportage om hur man i Finland lär migranter att uppföra sig och skriver bland annat:

Migranter som anländer till Finland får undervisning i finländska värderingar och hur man ska bete sig mot kvinnor. Regeringen, som är oroad av det ökande antalet sexuella trakasserier och övergrepp i landet, vill försäkra sig om att personer från mycket konservativa kulturer lär sig vad de har att förvänta sig i sitt nya land.

”Så i Finland”, säger den energiska läraren Johanna, som får även den mest motvilliga eleven att engagera sig, ”kan man inte köpa en fru. En kvinna gifter sig med dig bara om hon vill för här är män och kvinnor jämställda.”

Hennes elever är alla nyligen anlända asylsökande och platsen är en asylmottagning inbäddad i snö i djupet av en finsk skog. Männen tittar på henne mycket intensivt. En del av de unga irakierna talar god engelska och nickar lätt. Andra, särskilt de lite äldre männen, stirrar på varandra med höjda ögonbryn när Johannas ord översätts till arabiska. Den enda kvinnan i lokalen, slöjbeklädd, ler svagt.

”Men man kan gå på disco med en kvinna”, tillägger Johanna glatt. ”Men kom ihåg att även om en kvinna dansar nära dig och är klädd i kort kjol så betyder det inte att hon vill ha sex med dig.”
——————————
På asylmottagningarna i Finland tar man undervisningen i kultur och traditioner på extremt stort allvar. Om män som kommer från mycket annorlunda och konservativa kulturer inte genast görs medvetna om att Finland har sina egna värderingar, seder och bruk som måste respekteras, kommer de aldrig att integreras, varnar Johanna.

BBC rapporterar också om att männen informeras också noga om finsk lagstiftning så att de vet vad som väntar dem om de rör vid kvinnor på ett oanständigt sätt. Vidare berättas om hur männen får veta att finska män deltar i hushållsarbetet och även om de stönar över det så ryggar de inte längre tillbaka när de ser en kvinnlig taxichaufför. Johanna berättar att sedan hon börjat hålla sina kurser i höstas har kvinnliga asylsökande ofta kommit till henne och klagat över att deras män inte behandlar dem på ”det finska sättet”.

Undervisningen backas upp av Inrikesministeriet och Polisen. Hösten 2015 dömdes tre asylsökande för våldtäkt i Finland och under nyårsafton skedde ett antal sexuella trakasserier och överfall liknande dem i Köln och Stockholm. Offren rapporterade att gärningsmännen såg ut att komma från Mellanöstern – något som biträdande polischefen i Helsingfors, Ilkka Koskimäki beslöt att gå ut till allmänheten med:

”Det är svårt att tala om”, medger han, medan vi sitter i en patrullbil som kör längs de isiga gatorna i staden. ”Men vi måste berätta sanningen. Ofta avslöjar vi inte en misstänkts etniska bakgrund, men de här händelserna, där skaror av unga, utländska män omringar en flicka på allmän plats och trakasserar henne har blivit ett fenomen.”

Polisbilen kör upp vid en asylmottagning där Koskimäkis polisteam håller liknande kurser för migranter som Johanna. En grupp migranter som står och röker på de snöiga trappstegen, iklädda flip-flops, rasslar snabbt in, uppenbart skärrade av polisens ankomst. En muskulös irakier i gymkläder närmar sig mig försiktigt och frågar mig i viskande ton varför jag tycker att jag behöver tre polismän som livvakter för att besöka asylmottagningen. ”Please”, bönar han, ”snälla du, tro inte att alla asylsökande är farliga för att det finns ett fåtal kriminella bland oss”.
——————————

Lektionen på asylmottagningen går mot sitt slut och de asylsökande ges i hemläxa att läsa på om Finlands jämställdhetslagar. När vi lämnar lektionsrummet skakar en irakisk man i färgglad bomberjacka min hand.

”Det är jättebra i Finland”, säger han. ”Men när jag gifter mig ska min fru vara hemmafru och laga den mat jag tycker om – och hon ska definitivt inte gå på disco.”

Kommentar: Den slapphet som råder i Sverige råder inte i Finland. Och att Polisen, som i Sverige, skulle börja ”mörka” vilka som begår grova brott för att de är asylsökande eller asylinvandrade, den tanken finns inte. Finland är ett demokratiskt och fritt land och där mörkas inte uppgifter som är av stor vikt för befolkningen att känna till. Det är det skattebetalande folket som betalar för Polisen, för att den ska upprätthålla lag och ordning och beivra och bekämpa brott så folket har ovillkorlig rätt att veta vad som sker i deras land.

Läs också:
Finland. ”Sexualbrott i parker och på gator var okända i Finland innan 32.000 asylsökande anlände till landet i fjol.” – 10 januari 2016

© Översättning Merit Wager.

Inte för Sverige

Naiviteten och okunskapen, antalet felaktiga benämningar och begrepp samt allehanda sammanblandningar av olika ”rätter” (rättigheter) i Sveriges televisions sändning om id-kontroller den 4 januari, var öronbedövande. Allmänhetens skepticism mot medierepresentanter, politiker, riksdagsledamöter är redan stor och den kommer inte att minska.

Farhågor finns att det inte kommer att bli ett gott nytt år i år. Tyvärr.

Inte för Sverige och det svenska samhället med sina närmare 200 ”utanförskapsområden” och mängder av så kallade no go-zoner.

Inte för Sverige, som under en tid redan varit på väg mot den stora förändring som nu är ett faktum och som märks och syns genom stor social oro och rädsla bland allt fler.

Inte för Sverige där mordbränder, hänsynslösa rån, mord, våldtäkter och fruktansvärt beteende mot polis, ambulans och brandkår blivit vardagsmat, något som det verkar som om vi alla bara förväntas acceptera.

Inte för Sverige med allehanda mer eller mindre upprörande krav på att orealistiska religiösa hänsyn (gällande muslimer, kristna är det inte så noga med) ska tas.

Inte för Sverige där  bristen på bostäder, på lärare, på socialsekreterare är monumental.

Inte för Sverige vad gäller sjukvården och tandvården. Kapaciteten räcker långtifrån till för oss alla.

Inte för Sverige, vilket man inser om man förmår vara realistisk och inte sitter med huvudet bland molnen: för att möjligheter att integrera alla de hundratusentals asylinvandrade och deras anhöriga som kommit under bara de senaste tre, fyra åren (och alla dem som kommit tidigare…) är totalt obefintliga.

Och så har vi alla nya kostnaderna som skattebetalarna förväntas stå för samtidigt som pensionärer, handikappade, fattiga, sjuka får det allt sämre.

Det går att sitta i en tv-studio eller att ha en av skattebetalarna finansierad, välbetald riksdagsplats och vara okunnig eller ideologiskt färgad så till den grad att man absolut och totalt vägrar se verkligheten. Men vart ska de som inte har välavlönade jobb och poster ta vägen? Hur ska de klara sig som bor mitt i det elände som just dessa som sitter inne i värmen, nästan i symbios har skapat? Det är absolut ingen tröst att veta att även dessa personer kommer att drabbas av det som sker i det allt mer ohanterbara land de bidragit till att skapa. Det tar bara lite längre tid innan de drabbas, men också de behöver tand- och sjukvård, också de har barn som ska gå i en skola där allt annat än studiero och respekt för varandra råder. Också de – och deras barn – kan råka ut för grova brott som kan vara följden av det samhälle som Sverige blivit, där tonen och beteendet mellan människor blir allt råare.

Ett samhälle utan sammanhållning, utan en gemensam grund som omfattas av alla invånare, ett samhälle utan klara och tydliga normer och värderingar som inte bara existerar på papper utan också i verkligheten och i människors inre, det blir ett splittrat och farligt samhälle.

Där är Sverige nu. När svenskar släpper tanken på ”alla människors lika värde” och går till angrepp på olika sätt mot de invandrade. När asylinvandrare säger rent ut att de inte har en tanke på att 1) jobba här och 2) aldrig kommer att vilja integreras i det svenska samhället och 3) att de föraktar svenskar, då är splittringen ett faktum och läget är allvarligt och farligt.

OBS! Att det finns många asylinvandrade som åtminstone på ytan anpassar sig och som de facto kommer in i samhället, det är också ett faktum. Och det är givetvis bra. Men att integreras, att på riktigt och på djupet känna sig som en del av ett helt nytt land som man gör när man omfattar dess språk, historia och värderingar, det lär ta minst tre generationer. Och i ett land som inte betonar sin unikhet och sitt sätt att leva; där man inte visar stolthet över sitt lands kultur och traditioner och vill förmedla det, i ett sådant land har hitkommande från andra länder och kulturer inte en chans. I ett sådant land råder djungelns lag och det blir de svagare, de snälla och välmenande, de naiva och blåögda som drar de kortaste stråna.

Nej, något riktigt gott nytt år blir det inte. Inte för Sverige.

© denna blogg.

Finland. Polisöverdirektören, Pasanen och Inrikesministeriet

Detta kom upp i mitt Twitterflöde och jag tyckte att det var rätt informativt i all sin korthet. Översättning under bilden.

Polisöverdirektören  S J Kolehmainen:

Polisens informationsmaterial för asylsökande blir klart nästa vecka. Då finns material på nätet, en broschyr och en video på åtta olika språk.

Anna-Maria Pasanen till polisöverdirektören och Inrikesministeriet:

Ni tänker väl på att en del bäst tar till sig ny kunskap genom samtal och genom att fråga – inte genom att läsa broschyrer.

Inrikesministeriet:

Självklart. Därför pratar personalen på mottagningscentralerna (i Sverige asylboenden, min anm) med de boende om finländska seder och regler också i vardagen.

Det finns alltså personal på plats på de finska ”boendena”, vilket det inte gör på de svenska. I personalens uppgifter ingår att informera om stort och smått som är viktiga för nykomna att lära sig och känna till för att de ska kunna fungera i Finland.

Genom en del tidigare texter som jag citerat ur eller översatt ur finländska medier får man en bild av hur annorlunda saker och ting fungerar i våra två länder, också på asylmottagningssidan .

Föreslagna texter att läsa:
•  Finland. ”Vi förklarade att om en flicka ser en rakt i ögonen i Finland så betyder det absolut ingenting.”
• Finland. Hon föreläser i uniformskjol med pistol på höften och som ensamkommande kvinnlig polis får hon genast de asylsökandes fulla uppmärksamhet.

Man kan också skriva in Finland. (punkten är viktig) för att få fram alla texter från Finland från början av september när den stora strömmen av migrerande människor rörde sig genom Europa och en del tog sig ända till Finland.

 

Finland. Skola varnar elever – ”Unga flickor ska helst inte gå ensamma när det är mörkt”

Klicka på textrutan för att komma till Texten på MTV Uutisets sajt (på finska).

Läs först texten Finland. ”Vi förklarade att om en flicka ser en rakt i ögonen i Finland så betyder det absolut ingenting.” (29 november).

Skola varnar elever – ”Unga flickor ska helst inte gå ensamma när det är mörkt”

Skolan i Heinola beslöt att skicka ett meddelande till eleverna och deras föräldrar för att påminna om att flickorna inte ska vara ute och gå efter mörkrets inbrott eller ta kontakt med grupper av män.

Världen ser ut så att unga flickor inte nödvändigtvis bör vara ute och gå ensamma när det är mörkt och att de inte bör ta ögonkontakt med män i grupp. Inte i Heinola och inte någon annanstans, sägs i meddelandet.

Meddelandet har att göra med misstankarna att asylsökande på den närliggande mottagningscentralen ska ha bjudit minderåriga på alkohol. Dessutom misstänks två män och en minderårig pojke ha gett sig på en 17-årig flicka från orten.

I en intervju i Yle bekräftar polisen att kontakter tagits med dem beträffande trakasserierna och berättar också att en begäran om utredning av misstanken att en skolelev ska ha fåtts att dricka sig berusad och om tafsande har lämnats in.

I meddelandet som skolan i Heinola skickat fördöms allt våld.  Det konstateras också att det egna beteendet kan vara vilseledande när man har att göra med människor som kommer från andra kulturer. Bland annat framhålls att flickors avslappnade och fria uppförande kan ha en annan betydelse i andra länder än i Finland. Vidare står i meddelandet att:

– Det finns anledning att upplysa om att till exempel en sådan sak som att se någon i ögonen kan ha en annan betydelse i andra kulturer och att det kan tolkas som ett löfte om mer än vad som varit meningen.

Eleverna påminns också om att inte ta emot mat, dryck eller cigarretter av okända. Och att inte umgås med män som är äldre, oavsett om de är asylsökande eller finländare. Eleverna uppmanas också att undvika att hålla kontakt med män till exempel på Facebook och att dölja sina profilbilder.

I slutet av meddelandet till eleverna och deras föräldrar framhålls att meningen inte är att skrämma upp någon och att alla som kommer till Finland inte ska dömdas för att en del begår brott.

© Översättning Merit Wager.

 

 

 

Finland. Inrikesminister Orpo vill att det utbildas fler poliser för att man ska kunna garantera den inre säkerheten i Finland.

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Inrikesminister Orpo vill att det utbildas fler poliser – ”Resurserna räckte i fredliga tider”

Enligt Orpo krävs mer resurser för att man ska kunna garantera den inre säkerheten i Finland. Läget har förändrats radikalt under de senaste månaderna på grund av de hot som en okontrollerbar asylinvandring och terrorism utgör.

Han betonar dock att terrorism och invandring är två skilda saker.

– Detta är en tydlig förändring av regeringens mål, men jag anser att den är nödvändig. Vi måste komma ihåg att regeringsprogrammet utformades i en tid där den nuvarande invandringsvågen inte kunde förutspås.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Irakier hjälper finsk polis att avslöja terrorister.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln i Savon Sanomal (på finska).

Irakier hjälper finsk polis att avslöja terrorister

Irakier som kommit till Finland ämnar meddela finsk polis om de upptäcker aktiva medlemmar ur den fundamentalistiska organisationen IS, eller om de misstänker andra kontakter med terrorister.

Irakierna berättade om sitt beslut för Savon Sanomat på lördagen (14 november). Beslutet ska ses som ett bevis på deras förtroende för den finska polisen och som en önskan om att samarbeta för allas säkerhet i Finland.

Terroristceller oroar nu många asylsökande i Finland. Det diskuteras nu bland dem efter attackerna i Frankrike och avslöjandet om terroristgrupper i Italien.

Irakiern Naji Habib som bor på ett nödboende i mellersta Finland berättar att det som höni i Frankrike fått de asylsökande att bli mycket vaksamma. Enligt Habib har terrorister som de i Frankrike kommit också till de nordiska länderna och till övriga Europa.

– När en stor grupp irakier reste till Europa via Turkiet fanns det personer från dessa grupper med i strömmen av människor. De har spridit sig runtom i hela Europa.

Habib har tidigare arbetat inom säkerhetstjänsten och följer aktivt de internationella diskussionerna om dessa frågor.

– Vi kan lova Finlands polis att vi är beredda att samarbeta och genast informera om vi får veta att det kommer någon med terrorismanknytning till vårt boende. Vi kommer omedelbart att ta kontakt med myndigheterna. För allas bästa måste att EU och finska myndigheter följa situationen noga och kontrollera alla personer som söker skydd i Finland ordentligt. Samtidigt är många av oss rädda för att detta kan påverka alla asylbeslut negativt. Vi hoppas att man inte generaliserar.

Habib tror och hoppas att de hårdare säkerhetskontrollerna inte påverkar hederliga asylsökandes rättigheter utan att de är till gagn och trygghet för alla.

På mottagningscentralerna och nödboendena följer man rapporteringen om attackerna i Paris.

– Det var just detta vi flydde ifrån, konstaterade många asylsökande på lördagskvällen. Irakierna berättade att de flytt från våldet i sina hemtrakter, men också från IS godtyckliga sätt att tvinga män att bli medlemmar

Bakgrund: Vi vill ha en fredlig samexistens med finländarna
I norra Savolax har ett stort antal asylsökande inkvarterats på olika orter. På boendet som reportern besökte är de flesta irakier, men antalet afghaner ökar.

Församlingen i en närliggande ort bjöd på lördagen in de asylsökande som gäster. Irakierna lagade mat åt alla. Männen vågade inte promenera till kyrkan eftersom de var rädda att skrämma finländarna om de kom i stora grupper och fick därför skjuts dit.

© Översättning Merit Wager.

Finland inför skärpta ålderstest för ensamkommande minderåriga asylsökande.

Myndigheterna i Finland kommer att effektivisera systemet med ålderstest för ensamkommande asylsökande som uppger sig vara minderåriga.

Migrationsverket meddelar att man skärper ålderstesterna på minderåriga ensamkommande asylsökande. I fortsättningen ska en polis eller en tjänsteman vid Migrationsverket göra den första sållningen redan då ansökan registreras eller i samband med det första hörandet. Om en sökande som uppger sig vara minderårig inte har dokument som bevisar åldern och om det finns uppenbara skäl att misstänka att personen är vuxen, hänvisas personen genast till en rättsmedicinsk åldersundersökning.

Asylsökande som utan godtagbar orsak säger nej till en undersökning betraktas automatiskt som vuxna.

År 2014 sökte 196 ensamkommande barn asyl i Finland. Sjuttio av dem genomgick en åldersundersökning som visade att 39 av dem var vuxna.

För närvarande väntar nästan 2.200 minderåriga ensamkommande asylsökande på ett beslut.

Läs också:
Finland. I två fall av tre visar sig den asylsökande som undersöks vara äldre än han sagt sig vara. – 28 september 2015

Kort utdrag ur texten:

Först intervjuas den som ska undersökas och man försöker få en så god bild som möjligt av hans levnadsomständigheter. Sedan mäter man hans längd och vikt. Dessutom görs en handledsröntgen samt röntgar hans tänder. Särskilt tänderna är en pålitlig åldersindikator.

– Tänderna är ett så genetiskt styrt system att de knappast påverkas av undernäring eller sjukdomar. I princip vad man än gör så utvecklas tänderna enligt ett eget system, säger rättstandläkaren Vivian Visnapuu.

© denna blogg. Vid korta citat, vänligen ange källa.

Finland. Polisen: ”Om de inte lyder så skickas de ut ur landet.”

Jag fick ett mejl från en finländare:

Jag besökte ett boende för nyanlända asylsökande nära en större stad i Finland idag.

Några av de unga männen på boendet hade fått tag på alkohol och börjat ofreda några kvinnor. Idag tillkallades polisen som kom och informerade om att det är nolltolerans för droger och alkohol på boendet, som meddelade:

”De som inte lyder skickas ut ur landet. Det är viktigt att alla kan känna sig trygga här”.

Ord och inga visor!

Kommentar: Hur hade man hanterat situationen på ett asylboende i Sverige?

© denna blogg.

En månad i Sverige

Om en del av de skottlossningar som skett i Sverige under bara en enda månad i år, senast natten mellan 21 och 22 april i Hageby, Norrköping (se längst ner).

Två män skadade efter skottlossning – GP 24 mars 2014

Två unga män är allvarligt skadade efter att ha blivit skjutna i närheten av Backaplan på Hisingen på måndagseftermiddagen.

Skottlossning på Malmaberg – Västmanlands Läns Tidning 25 mars 2014:

Flera skott har under tisdagskvällen avlossats i eller vid en fastighet vid Odensvigatan.

Ny skottlossning i Göteborg – Helsingborgs Dagblad 29 mars 2014:

Hittills i år har ett tiotal skjutningar ägt rum i Göteborg. Senast på fredagskvällen träffades en man i 25-årsåldern av fyra skott, men överlevde. Även den skottlossningen skedde i Biskopsgården.

En skjuten under bröllopsfest – Västervikstidningen 30 mars 2014:

Två personer fick föras till sjukhus efter ett bråk med skottlossning vid en bröllopsfest i en kyrkolokal i Linköping tidigt på söndagsmorgonen. En av de skadade, en man i 30-årsåldern, blev skjuten. Ärendet rubriceras som grovt rån samt försök till mord.

Skottlossning i garage – tre personer gripna – Expressen 3 april 2014:

Tidigt på fredagsmorgonen kom larm om skottlossning från ett garage i Malmö. Tre personer är nu gripna misstänkta för mordförsök.

Skottlossning i Kortedala i natt – GP 6 april 2014:

Polisen fick några minuter efter klockan 2 på natten larm om skottlossning vid en föreningslokal på Januarigatan i Kortedala. En skadad man påträffades vid lokalen.

Skottlossning utanför restaurang – en gripen – Aftonbladet 12 april 2014:

En eller flera personer sköt i natt med ett skarpladdat vapen utanför en restaurang i stadsdelen Gottsunda i Uppsala.

Bil bärgad efter skottlossning – GP 14 april 2014:

En bil som kan ha varit det egentliga målet för fredagens skottlossning i Biskopsgården, då en hundrastande ung man skadades, beslagtogs i dag vid Dimvädersgatan.

Skottlossning i Upplands Väsby – Expressen 16 april 2014:

Vid halv femtiden på torsdagsmorgonen fick polisen in flera larm om skottlossning på Hagvägen i Upplands Väsby, norr om Stockholm.

Två anhållna efter skottlossning – Västerbottens-Kuriren 17 april 2014:

Skotten ska ha avlossats vid ett utomhusbråk vid 20-tiden. Det är oklart om det skott som brann av var ämnat att gå genom fönstret eller om det var ett misstag. Det har varit bråk på adressen tidigare men mer än så vill polisen inte säga eftersom de är mitt i en utredning.

Ännu en skottlossning i Västra Frölunda – GP 18 april 2014:

Någon sköt rakt in i lägenhet. Ingen kom till skada. Andra skottlossningen i området på kort tid.

Skottlossning i Hässelby – Svenska Dagbladet 18 april 2014:

Det var strax efter klockan 14 som polisen fick ett samtal från en privatperson om att det hörts skottlossning i Hässelby. Åtminstone ett skott hade gått igenom ett fönster. Det fanns folk i bostaden men ingen av dem skadades. Polisen vill inte kommentera om det förekommit hot mot någon person i radhuset eller om någon där är känd sedan tidigare av polisen.

Man knivskars vid bråk i Ronna – Dagens Nyheter 20 april 2014:

Enligt polisen var sammanlagt tio till tolv personer inblandade i det bråk som då uppstod. Under tumultet blev en man stucken i sidan med en kniv.

Bråk uppstod under gudstjänst – Norrköpings Tidningar 20 april 2014:

Polisen har gjort två anmälningar om misshandel och olaga hot. Ingen person har gripits.

Misstänkt skottlossning i Edsberg – Aftonbladet 21 april 2014:

Polisen fick natten till måndagen ett 30-tal samtal om skottlossning i Edsberg norr om Stockholm.

Skottlossning i Sala – SR P4 – 22 april 2014:

Vid 23-tiden igår larmades polisen av flera personer som bor kring Åkragatan i Sala efter att de hört skottlossning. En polispatrull fann en bil med misstänkta skottskador.

Två döda – fyra gripna efter skottlossning – Aftonbladet 22 april 2014:

Våldsamma attacker inträffade i stadsdelen Hageby i Norrköping i går kväll.

– Under senaste tiden har det varit mycket oroligheter, i Skäggetorp, Ryd och Berga. Vi har haft skottlossning, knivskärning, misshandel, bränder stenkastning mot polis, men vi tror inte att det har någon direkt koppling med våldsdådet i Hageby, säger Fredrik Kliman, presstalesman vid Polisen i Östergötland.

Ett stort polispådrag från flera delar av landet deltog i natt i mördarjakten.
Sent i natt greps fyra personer misstänkta för mord eller medhjälp till mord, uppger polisen på sin hemsida.

 

Sverige förändras i rasande fart – och inte till det bättre

Att 90 procent av alla polisanmälningar kring upploppen i Husby och andra våldsutsatta förorter läggs ned, är – förutom skandal – en tydlig signal om att det faktiskt är nästan helt fritt fram i Sverige att skjuta, bränna upp bilar och vandalisera andras egendom. Risken att åka fast (och bestraffas med samhällstjänst…) är alltså 10 procent!

Antal polisanmälningar/nedlagda polisanmälningar i Stockholms län:

Norrort: 40 anmälningar / 24 nedlagda
Västerort: 105 anmälningar / 94 nedlagda
Söderort: 136 anmälningar / 131 nedlagda
Södertörn: 103 anmälningar / 96 nedlagda
Södertälje: 17 anmälningar / 16 nedlagda
Nacka: 9 anmälningar / 5 nedlagda
Totalt: 410 anmälningar / 367 nedlagda ~90% nerlagda.
Övrigt: 2 personer är dömda. 1 person har fått ett strafföreläggande. 1 åtal är väckt. 13 polisutredningar är hos åklagare för beslut om åtal. 26 förundersökningar pågår.

Källa: Ekots sammanställning av polisdistriktens siffror.

Citat ur ett inlägg på Johan Westerholms blogg (läs hela inlägget här) med rubriken Porten till helvetet

Polisutbildningen akademiseras istället för att fokusera på yrkeskunskaperna samt en allmän urlakning av polisiär närvaro i vardagen. Poliserna sitter hellre kvar i sina trygga bilar än rör sig bland skattebetalare, medborgare och annat löst folk.
——————–
Med en politikerkår, framför allt de som säger sig vara vår frontlinje, som skakar av skräck i TV och hellre manövrerar runt partistadgar och sina egna behov så blir det inte bättre än så här. Polisen och statens våldsmonopol blir experimentbänk för olika former av akademiska och pacifistiska experiment samtidigt som andra då förutsätts implicit hålla ordning på samhället. Då öppnas dörrarna till ett rättssamhällets haveri.

Och då öppnas dörrarna på sikt på vid gavel till något som skulle få kravallerna i Husby eller skottlossningen i Hässelby att verka vara en rätt vanlig dag. Att verka normativt. Dörrarna till helvetet. Där står vi. Ensamma som det ser ut. Och om det är någon som tror att även mitt förakt inte växer så är jag benägen att säga att de har nog fel vilket känns märkligt då jag en gång trodde att ett politiskt engagemang kunde förändra samhället. Jag vet bättre nu. Jag har sett tillräckligt av politikens insida för att inse att det är inte där förändring av samhället sker än mindre att det är där vi skyddar samhället och de humanistiska värderingarna.

Hela denna utveckling är mycket allvarlig. Och den har tagit fart. Det är dock först nu vi börjar se siffror på den i form av värderingsskiften och annat.
——————–

I åratal har varningssignaler sänts och varningsklockor ringt och nu ljuder varningssirener och varningslarm. Men de politiker som ska företräda folket har, precis som Johan Westerholm säger i sin text, hellre manövrerat runt partistadgar och sina egna behov än sett till folkets och landets bästa. De sysslar inte längre med politik i första hand, alltså med landets och folkets väl och ve. De sysslar med hur de själva ska få behålla, alternativt ta över, makten och härligheten i form av höga arvoden, mängder av förmåner, generösa avgångsvederlag, mycket långa ledigheter och synnerligen goda pensionsförmåner. Allt detta är viktigare än att företräda folket.

Tar man del av vad tidigare riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson, M, berättar i sin bok Knapptryckarkompaniet: rapport från Sveriges riksdag, och lyssnar man på vad unge Anton Abele, nuvarande riksdagsledamot, M, berättar i programmet Sommar i SR P1, så ser man tydligt att partierna och därmed landet, styrs av folk i företagsliknande konstruktioner, inte av kloka män och kvinnor med integritet och skinn på näsan; sådana vill inte sitta i riksdagen eller hoppar av när de förstår hur illa ställt det är med den s.k. demokratin.

Ur Anne-Marie Pålssons bok:

Den makten som finns i riksdagen, den har kidnappats av partieliterna. Och där sitter då partiledaren, omgiven av en liten, liten krets, som styr hela agendan; som styr allting, i kraft av de maktmedel som partierna utrustats med.

Ur Sommar med Anton Abele, som beskriver riksdagen som en plats som genomsyras av pessimism, en miljö där man sällan berömmer och stöttar varandra:

Jag kan inte minnas att jag har fått ett enda samtal från partiledningen efter att ha medverkat i media, aldrig från någon i toppen av min eget lag, om det inte handlat om kritik.

Inte bara dessa två moderater utan företrädare för samtliga partier, kritiserar den slutna atmosfären och det tuffa klimatet där det gäller att hålla sig kvar vid grytorna i rikspolitiken (men också i kommunpolitiken i hela landet). Detta sker främst genom att man håller sig väl med partiledaren/chefen och hans/hennes krets och att inte gör eller säger något som kan äventyra ens ställning vid nästa val. Man vill ju inte bli nedflyttad på kandidatlistorna och riskera att bli ”en vanlig människa” igen. Ens om man har rundligt tilltagen arbetslöshetsersättning från politiken.

Vilket scenario är mest troligt i Sverige nu och i framtiden:
1) att landet har/får kloka, välutbildade, faktiskt ansvarstagande politiker med integritet som tar krafttag mot bland annat brott, hedersrelaterat våld, upplopp i förorter och asylbedrägerier och gör sitt yttersta för att svenska lagar ska gälla alla och för att upprätthålla dessa lagar och säkra människors liv och egendom
eller
2) att en minoritet av våldsamma personer, som anser att de inte ska bestraffas för att de bränner och förstör andras egendom för att de anser sig ha rätt att protestera mot … ja, mot vad? – tar över och kan härja precis hur fritt de vill med både vapen och bensin för att få det som de vill och ta vad de vill ha, medan resten av folket, inklusive Polisen, står livrädda och tittar på?

Det finns en humoristisk nidvisa, framförd av Helmer Bryds Eminent Five Qartet år 1968 i programmet Mosebacke Monarki. Den heter Norgevisan och refrängen lyder: ”Norge, Norge, det är ett ruttet land”. Det är – sedan länge – dags att byta ut ”Norge” mot ”Sverige” i refrängen…

Polisman: ”Det är ju sjukt egentligen, att utsätta sig för det här. Och då kommer tankarna, är det värt det?”

Under rubriken ”Jag fruktade för mitt liv”, berättade polismannen Anders i Svenska Dagbladet i går om sin rädsla för att dödas av en maskerad, stenkastande mobb när han gjorde sitt jobb.

Rädslan fanns där men det är först i efterhand som tankarna kommer på allvar. ”Jag kunde ha dött.” ”Mina barn kanske inte får se sin pappa igen.” Han tänker på kollegorna, vars liv han som gruppchef hade ansvar för.

– Vi fruktade för våra liv. Jag såg blicken hos flera av dem. Rädslan. Jag kan dö i dag. Det var så extremt, säger han och tittar ut genom fönstret.

– Det är ju sjukt egentligen, att utsätta sig för det här. Och då kommer tankarna, är det värt det?
——-
– Det är som ett mörker. Du har 150 människor framför dig. Jag ser den äldre kvinnan, Husbybon, som åskådare. Bredvid står fem killar som gör allt för att döda mig.

Man får inte ögonkontakt där ute, säger han. Men när han sitter i bussen, när någon kommer fram och drämmer en sten i rutan. Då ser man den svarta blicken.

– Det är ett sådant extremt hat. Det är så mycket aggression.

Det är lätt att bli både förtvivlad och rasande av att läsa detta! Polismannens barn kunde ha blivit faderslösa. Många andra polisers barn likaså.

Det är den svenska regeringens och de svenska myndigheternas förbannade plikt att sätta stopp för detta! Medborgarna, invånarna, skattebetalarna = vi alla, har rätt att kräva att våra liv och vår egendom skyddas, det är bland annat det som en stor del av våra skattepengar går till. Också poliser är människor som visserligen är de som ska skydda oss andra, men även de kan behöva förstärkning och starkare maktmedel för att sätta stopp för de fruktansvärda hatkravaller som polismannen Anders och många andra berättar om. Inga medel, inga resurser ska sparas på när det gäller att försvara landet och dess folk. Sverige må inte vara i krig mot en yttre fiende, men tittar man på vad som hänt (och på grafiken längst ner), så inser vem som helst att situationen har inbördeskrigsliknande inslag.

Pengarna som skattebetalarna betalar in till staten ska inte gå till ett allt mer svällande regeringskansli, en massa mer eller mindre obehövliga ministrar med staber, inte till allt högre arvoden, kostsamma förmåner och livslånga pensioner åt mer eller mindre mediokra politiker. Slimma och trimma hela statsapparaten, det kan inte behövas 3000 anställda i ett så litet lands regeringskansli!) Och skär ner antalet riksdagsledamöter som ska försörjas (det mesta avgörs ju ändå i Bryssel) rejält.

I Tyskland går det en riksdagsledamot per 135.000 invånare, i Sverige går det en riksdagsledamot per 27.000 invånare! Det är verkligen att kasta pengar i sjön att låta medborgarna betala en massa pengar för personer som inte behövs! Mätt med samma mått som i Tyskland så räcker det med 70 (sjuttio!) riksdagsledamöter i den svenska riksdagen!

Reinfeldt, Ullenhag m.fl.: Sluta floskla, sluta prata om Sverigedemokraterna! Stå upp för en egen linje utan ständigt sneglande på ett annat parti! Agera så att människor slipper dessa inbördeskrigsliknande tillstånd! Ni sviker alla dem som tvingas leva i skräck och vilkas barn är livrädda och inte vet om de har skolor och förskolor att gå till nästa dag; människor vilkas egendom bokstavligt talat går upp i rök och vilkas hela livssituation förändras. Skäms!

Här är Dagens Nyheters grafik över hur upploppen spridit sig. Bilden är från den 24 maj. Efter det har ytterligare områden tillkommit på skammens karta.