Självmordsdrama och surrealistiskt möte med en polis från förr

Jag satt med en god vän på Café String på Nytorgsgatan. Det var varmt och lagom sorligt, kaffet var starkt och gott och stämningen var god. När vi så småningom tittade upp från våra mobiler för att ta på oss ytterkläderna och gå, vimlade det plötsligt av polisbilar, brandbilar, ambulanser, massor av räddningsmanskap, poliser, brandmän utanför (som – för övrigt – ingen enda människa kastade sten på).

Vi gick ut och det var en hel del folk som samlats därute. Alla undrade vad som stod på. Ingen trängde sig fram, ingen betedde sig illa och poliser och brandmän informerade och bad att vi – för vår egen skull, som de sa – skulle avstå från att titta eftersom det vi kanske skulle komma att få se skulle stanna etsa sig fast på våra näthinnor för evigt.

Det var en afghansk man som hotade att hoppa ut genom fönstret på sjätte våningen. Som jag förstod hade han fått avslag på sin asylansökan och var desperat. En dari-talande medlare fanns på plats, men enorma ”luftkuddar” sattes upp för att ta emot mannen om han faktiskt skulle hoppa och alla var på helspänn.

Det var ett enormt uppbåd av ”räddare” och jag tänkte att det var tur för den desperate mannen att han inte befann sig i ett laglöst utanförskapsområde för då hade hjälpen inte nått fram.

Medan vi stod där kom en polisman fram. En lång och ståtlig man som jag trodde skulle be oss att gå därifrån, även om vi stod en bit på sidan. Men det var i stället något helt annat han ville säga, något som gjorde mig nästan stum av häpnad.

Mannen heter Johan Säfström och är en av de två poliser som hanterar Twitter-kontot YB Södermalm som jag följt under lång tid eftersom jag dels vill veta vad som händer i mina kvarter i min stadsdel; dels tycker om deras sätt att skriva och berätta. Med en blandning av humor och allvar på 140 tecken åt gången har de fått nästan 90.000 följare – och det kan man inte precis kalla ”få”.

Men det speciella vid det här mötet i kylan och under de dramatiska omständigheterna, det som slog mig med häpnad, var att han visste vem jag var och kände igen mig, där jag stod i min svarta vinterkappa i ganska dålig belysning. Han sa ungefär så här (jag minns inte ordagrant):

– Här har vi en som följer vårt Twitter-konto (han menade mig). Och vi har träffats förr. Hemma hos X. Det måste vara mer än 15 år sedan.
– Vad? Var? Har du varit hemma hos mig? undrade jag som inte inns att någon polis skulle ha varit hemma hos mig mer än en gång i mitt liv.
– Nej, inte hos dig men hos X. När den unge iraniern begick självmord. Det måste vara 15 år sedan, sa han.
– Nej, det blir 20 år snart. Det var den 6 november 1996.

Polismannen Johan Säfström var alltså där då, i den lägenhet där en ung iranier inte längre ville leva för att han skulle utvisas efter tio år i landet. Jag befann mig i chocktillstånd och har inga minnesbilder alls av vilka som kom och vad som hände. Och nu stod vi här, inte många kvarter från där vi befann oss då och en annan ung asylsökande stod i begrepp att ta sitt liv. ”Förunderliga äro Herrens vägar” skulle jag säga om jag var djupt religiös.  Och otroligt konstigt kändes det hela, närmast surrealistiskt. Hur kunde polismannen minnas mig efter 20 år? Hur kunde han känna igen mig där på gatan? Hur kom det sig att vi sågs igen efter nästan exakt 20 år och återigen under tragiska och sorgliga förhållanden?

Som sagt: ”Förunderliga äro Herrens vägar” – det kan man väl säga även om man inte riktigt vet vems vägar det faktiskt är som är outgrundliga.

Tack till alla människor som på ett så professionellt sätt, lugnt och metodiskt, arbetade för att försöka förhindra att en människa miste sitt liv den här kalla oktoberkvällen på Nytorgsgatan på Södermalm i Stockholm! För så småningom togs ”luftkuddarna” bort och vi förstod att faran, den akuta, var över. Tack och lov!

OBS! Skulle något i texten mot förmodan visa sig vara felaktigt/missförstått så kommer jag att ändra det.

© denna blogg.

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

En migga: ”Jag tror att de allra flesta människor anser att det är stötande mot rättskänslan att det är så lätt att lura svenska staten.”

En migga skriver, delvis med andning av texten från den 25 augusti: En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid?

Nyligen hade vi ett ärende med en kvinna med barn som haft TUT på grund av anknytning. Förhållandet hade upphört för flera år sedan och då hade hon helt enkelt bara låtit bli att ansöka om förlängning av sitt tillstånd. Det fanns inte någon anteckning i ärendet om att Migrationsverket uppmärksammat detta och informerat henne om att hon var skyldig att lämna landet.

Eftersom kvinnan inte arbetade levde familjen på socialbidrag i flera år. Det var först när hon träffade en ny man som ville ha uppehållstillstånd i Sverige på anknytning till henne, som hon sökte asyl. Den här kvinnan är bara en i mängden som jag stött på under de år jag arbetat på Migrationsverket.

Jag tror att de allra flesta människor anser att det är stötande mot rättskänslan att det är så lätt att lura svenska staten. Jag har även stött på många fall där personer med tidsbegränsat UT fortsatt att arbeta, betala skatt osv utan problem. Diskussionen på Twitter med anledning av texten här på bloggen i går kokar ner till en fråga om samordningsnummer eller inte samordningsnummer. Man baxnar.

Det måste väl vara solklart för alla och envar att det är problematiskt att själva uppehållstillståndet saknar betydelse när man en gång fått ett personnummer eftersom andra myndigheter inte kontrollerar huruvida personen har uppehållstillstånd eller ej!

Lösningen är en rad av åtgärder så som samkörning av system, inre utlänningskontroller, lagföring av personer som missbrukar systemet och id-handlingar med samma giltighetstid som UT.

Men mot dumheten kämpar gudarna förgäves.

Miggan påpekar också:

När man erbjuder oerhört generösa välfärdssystem och dessutom inte har kontroll över vilka som åtnjuter dem och varför, kan man inte som en självklarhet förutsätta att människor är ärliga.

Kommentar: Det som sades i texten i går (länk i början av texten) och som miggan kompletterar med idag borde ha kunnat räknas ut av dem som så ivrigt ändrade reglerna från att asylsökande i stället för PUT ska beviljas UT (om de inte får avslag på sina ansökningar). Ogenomtänkta, eller icke färdigtänkta förslag som blir till nya lagar och regler utan att man stött och blött konsekvenser och resultat av dem är förödande för oss alla. I närtid liksom i ett längre perspektiv.

Och: Jag brukar ibland göra det, men för sällan: påminna om hur viktiga inläggen från miggor, socialtjänstanställda, poliser och andra är. Inläggen från alla dem som ihärdigt ”kämpar mot dumheten”, trots att de inte är några gudar utan ”bara” vanliga människor som försöker tränga igenom med sina berättelser, upplevelser och sina fakta. Därför, än en gång:

Tack!

© denna blogg.

 

Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Finland ska vara världens tryggaste plats år 2020.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt.

 

– Finland ska vara världens tryggaste plats år 2020, säger inrikesminister Petteri Orpo till Yle.

Myndigheterna har identifierat nya hot mot den inre säkerheten i Finland och säkerhetsmiljön har permanent förändrats, heter det i den första redogörelsen som har gjorts om den inre säkerheten i Finland.

Inrikesminister Petteri Orpo (Saml) presenterade redogörelsen den 19 maj.

– Det är meningen att Finland år 2020 ska vara världens tryggaste plats att leva och arbeta på, sade Orpo.

Nya hot är bland annat de försämrade relationerna mellan Ryssland och västvärlden, en illegal invandring i stor skala samt hybrid- och cyberhot, sägs det i redogörelsen. Samtidigt finns gamla hotbilder kvar.

Antalet poliser ska inte längre minska utan stabiliseras till 7.000 fram till år 2020. Det ska fortsättningsvis finnas 600 årsverken vid nödcentralerna och östgränsen ska förstärkas med 160 gränsbevakare.

Statistiskt sett är Finland fortfarande ett mycket tryggt land och brottsligheten är internationellt sett låg. Däremot har andelen uppklarade brott minskat. Till exempel klaras bara vart tredje egendomsbrott upp. Rasism, hatbrott och olika våldsbenägna extremiströrelser har blivit synligare.

– Terrorhotet är sådant att det går under huden på människorna, även om terrordåd i Finland är osannolika. Man har frågat om regeringen förstår hur läget är gällande säkerheten och jag säger att visst förstår vi, därför har vi gjort den här redogörelsen, sade Orpo.

För tillfället finns information om ovanstående endast på finska på Inrikesministeriets sajt: Selonteko: Hallitus vastaa uusiin uhkiin vahvistamalla viranomaisten toimintakykyä.

Uppgradering av bloggplattformen med mera

Under ett antal timmar har bloggen varit stängd för uppgradering vilket borde ha gjorts för länge sedan. Utökat utrymme har krävts eftersom det finns hela 8560 inlägg och 3646 bilder och videoklipp på bloggen.

På 3998 dagar (5 maj 2005 – 16 april 2016) har på denna blogg publicerats 2,1 inlägg i genomsnitt varje dag. Alltså 2,1 inlägg dag ut och dag in, helgdag som vardag, alla dagar under snart 11 år. Och i genomsnitt en bild, illustration av något slag eller videoklipp per dag, publicerats varje dag under samma tid.

Miggor, poliser, HVB-personal, frivilligarbetare, ”vanliga” människor som haft något viktigt och/eller intressant att berätta – mängder av människor som visat sitt förtroende genom att skriva – har getts utrymme här på bloggen.

Miggorna har på sin fritid berättat, informerat och rapporterat ihärdigt, sakligt, tydligt och kunnigt inifrån Migrationsverket under cirka åtta år – och fortsätter att göra det. De har inte sällan författat sina insidesrapporter i frustration och förtvivlan över hur illa hanterat asyl- och migrationsområdet varit (och är) av såväl för tillfället ansvarig ledning för Migrationsverket som av för tillfället ansvarig regering. Miggornas rapporter borde självklart ha uppmärksammats mer och tagits på största allvar genom åren, av alla så kallade ansvariga. De har innehållit så viktiga fakta att om rapporterna hade hanterats med respekt så torde man kunna påstå att situationen på det här livs- och framtidsavgörande området hade sett helt annorlunda ut för väldigt många människor i Sverige, än det gör idag.

Miggornas (och andras) viktiga information borde ha tagits upp och citerats av journalister i Sverige. Samma journalister som nu, många år efter att hårresande missförhållanden (falska och multipla identiteter, ”borttappade” svenska pass, ålders- och andra asylbedrägerier etc) avslöjats av miggor med flera här på bloggen,  tror – eller påstår sig tro – att de kommer med ”nyheter” när de idag tar upp sådant som redan berättats här i otaliga inlägg.

Nu när bloggen är uppkopplad igen, läs till exempel de senaste inläggen om hur åldersbestämning av minderåriga asylsökande går till i Finland och berättelsen om mannen vars syriska fru inte kan förenas med sin make i Sverige för att hon inte kan ta sig till någon svensk ambassad någonstans. Läs också gärna berättelser (översatta från finska) om hur det går till i Finland på asyl- och migrationsområdet. Också det ett område som är negligerats av svenska journalister, vilket gör att läsare, tittare och lyssnare berövas värdefull information om hur ett nära grannland valt att ta kontroll, över och på ett rättssäkert sätt hantera, asyl- och migrantinflödet.

I övrigt går det bra att scrolla neråt och läsa det som verkar intressant eller angeläget; att välja en viss kategori i vänsterspalten; att välja en viss månad och ett visst år eller att skriva in ett sökord i sökrutan.

Det finns också en hel del att läsa under flikarna:.

Den som vill höra av sig med synpunkter och åsikter kan göra det här. Skriv helst i eget namn så att jag vet vem som skriver. Tack!

Finland. Polisen vill ha ordningsvakter på asylmottagningarna.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Ilta-Sanomats sajt (på finska).

Polisen vill ha ordningsvakter på asylmottagningarna

Polisstyrelsen förslår en ändring i ordningslagen eftersom den nu endast tillåter väktare och inte ordningsvakter på förläggningarna.

– Ordningsvakter som verkar under ordningslagen har betydligt större befogenheter att hantera konflikter och bråk mellan människor än de väktare som nu arbetar på asylmottagningarna, säger polisöverinspektör Esko Kesti. Ordningsvakter har till exempel rätt att utföra säkerhetskontroller i samband med gripanden.

Enligt Kesti har önskemålet om ordningsvakter framförts av lokala poliser.

På Inrikesministeriet meddelar man att förslaget har tagits till behandling men att beslut ännu inte fattats.

© Översättning Merit Wager

Finland snabbar på avvisningar av asylsökande som får avslag på ansökan om uppehållstillstånd

I en artikel på Svenska Yles hemsida informeras om att:

Finland försöker nu på flera sätt försnabba avvisningar av asylsökande som inte får lov att stanna kvar.

Bland annat utreds nu säkerhetsläget i Irak och Somalia för att man eventuellt lättare ska kunna utvisa människor dit.

När ansökan avslagits har personen i fråga vanligtvis 30 dagar på sig att lämna landet frivilligt. Om så inte sker får personen inte inträde i något annat land i Schengenområdet.

Tvångsavvisningar av asylsökande handhas av Helsingfors utlänningspolis och lokala myndigheterna möter vid destinationen.

Överkommissarie Kaj Wahlman berättar:

– Vi brukar ha två, tre poliser med per utvisad , det beror lite på. Vi gör en riskanalys varje gång, och på långa flygningar till länder i Afrika eller Mellanöstern kan till och med fyra poliser per utvisad vara med på resan. Tre plan med utvisade albaner har nyligen flugits till Tirana, och det krävdes en hel del polisresurser – 50 poliser per flyg.

Han konstaterar också att:

– Det är underligt många som säger att de vill resa hem.

Läs hela texten här.

Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!”

En enhetschef inom socialtjänsten i en medelstor kommun i södra Sverige (eller kanske i norra Sverige – mina källor ska inte kunna spåras när de begärt att få vara anonyma), skriver:

Tack för att du skriver om det du gör, jag tycker du gör det på ett bra sätt. Har följt dig i över 1,5 år nu. Detta är första gången jag skriver till dig.

Jag jobbar inom socialtjänsten som enhetschef i Dårköpings (fingerat namn) kommun.

Så kallade ensamkommande barn har blivit en stor utmaning för kommunen. Det känns som en tickande bomb. Vi får anvisningar från migrationsverket på löpande band. Platserna på vårt hvb-hem är fullt för länge sedan och vi har nu i princip även slut på familjehem. Hittills i år har vi fått 35 anvisningar, 11 st under perioden jan-maj och 23 stycken juni- 18 augusti.

Vi kan inte längre uppfylla lagkraven vid placeringar, till exempel matchning mot familjehem – vi är glada om någon säger ja till placering, utredning av familjehem – vi hinner inte utreda alla före placeringarna utan det görs i efterhand. Eftersom våra familjehem utnyttjas maximalt så får vi bara hålla tummarna att inga ”vanliga”, skattebetalande familjer i vår kommun hamnar i ett läge där deras barn behöver placeras för då har vi inga familjer att placera dem i.

Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!

Hela vår barnavård sätts ju ur spel på grund av mängden som anvisas till kommunen. Tänk om det är samma andel vuxna som du refererat om i Danmark – Danmark: 72 procent av åldersbedömda asylsökande som sade sig vara minderåriga, var vuxna. Då hade vi bara behövt placera kanske 13 barn i år och vi hade kunnat göra ett bra jobb med dem som verkligen behöver det.

Jag har pratat om problemet med dessa påstått minderåriga asylsökande med en politiker i min kommun och han ville att jag skulle skriva ned lite fakta som han kunde vidarebefordra till politiska kontakter han har på departementsnivå. Han ser ju vilket problem mängden anvisningar medför för vår kommun. Vi diskuterade även problemet med vuxna män som går i våra skolor bland våra ungdomar och problemet med det är svårt att blunda för.

I en artikel – Skickar nödrop om ensamkommande barn – i Svenska Dagbladet den 18 augusti, vädjar Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson:

Den senaste prognosen på 12 000 barn för hela 2015 kommer att överskridas om tillströmningen fortsätter i den här takten. Nu gäller det att kavla upp ärmarna och hjälpas åt, är Anders Danielssons budskap.

– Vi måste lösa uppgiften, och om vi alla gör så gott vi kan tillsammans så kan vi klara det här. En extraordinär situation kräver extraordinära lösningar.

Antingen är den här mannen – den högavlönade generaldirektören för statliga, skattefinansierade Migrationsverket –  naivare än tjuren Ferdinand och lever i en egen drömvärld eller också är han osedvanligt fräck som vädjar till oss att vi ”tillsammans” ska lösa (???) de problem som han låtit uppkomma! Att han har mage att säga det han säger i den här nödropstexten, det är nästintill kränkande mot alla skattebetalande och laglydiga människor i landet Sverige. Kränkande för att han sett oss – inklusive sin egen personal, miggorna som rapporterat i åtta år här på bloggen – som mindre vetande trots att vi under lång tid har larmat och stått i. det har inte rubbat honom, han har inte flyttat sig från sin plats under korkeken där han suttit och luktat på blommorna och odlat myten om ”de ensamkommande barnen som flyr från krig och elände” och inte ålderbedöms ens när det är uppenbart, annat än i ytterst få fall. Typ, som en migga skrev i texten En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.”:

Jag talade med en av handläggarna som berättade att för att ett asylsökande ”barn” ska skrivas upp i ålder, utan stöd av läkarutlåtande, ska det vara absolut uppenbart att vederbörande är vuxen och då för säkerhets skull helst i 40-års-åldern. Man väntar därför tills man möter den sökande under asylutredningen och först därefter tar man ställning till att remittera den sökande till medicinsk åldersutredning. Men med tanke på att allt fler läkare vägrar att göra medicinska åldersutredningar så får många av dessa män uppehållstillstånd, vilket de inte hade fått om de registrerats som vuxna.

Miggor, hvb-hemspersonal, poliser och andra har skrivit här på bloggen i cirka åtta års tid. Ingen kan påstå att det inte funnits massor av information tillgänglig om den verklig het som tyvärr inte har nått Migrationsverkets generaldirektör (och hans rådgivare) där de odlat egna myter om alla barnen som ”flyr från krig och elände”.

Inte ens Migrationsöverdomstolens dom från den 11 februari 2014 verkar de ha tagit till sig (läs Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” där det tydligt anges att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

© denna blogg.

…och snart är det val igen # 11: Vad hände med demokratin i Sverige?

Jag vandrade ner mot Nytorget på lördagen den 13 september, vid 16.30-tiden. Solen sken, det var en varm och klar höstdag som nästan kändes som en sommardag. Det var mycket folk i rörelse och när jag närmade mig parken, som bara ligger ett stenkast från där jag bor, såg jag att det stod massor av polisbilar utspridda överallt runt den lilla parken och att det vimlade av poliser på Skånegatan och Nytorgsgatan.

Det enorma uppbådet var föranlett av att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, SD, snart skulle tala där, inte av att Sverige hotades av en attack av något slag eller att det förkommit okontrollerade slagsmål eller annat kriminellt och hemskt. Nej, det handlade om att en politisk person, en ledare för ett riksdagsparti, skulle tala i vår lilla, normalt så lugna park på Södermalm!

Jag pratade med ett antal poliser, det myllrade verkligen av dem, de var hundratals. Uppbådet var massivt, ett mycket stort antal polisbilar och piketbussar fans på plats liksom poliser till häst, poliser, poliser, poliser och kravallstaket. De tyckte själva inte att det är klokt att det har blivit så här i Sverige i en valrörelse. Och sa att det inte är bara är när Sverigedemokraterna talar som det blivit hätskt och behövs polisbevakning, även om det kanske är extra mycket bråk just vid deras tillställningar. Att det under några timmar en solig septemberlördag ska behöva kommenderas hundratals poliser ut utöver den ordinarie polisstyrkan för att en politisk ledare av ett riksdagsparti i en (numera så kallad?) demokrati ska hålla ett tal, är helt horribelt.

”Det kostar miljoner av allas våra skattepengar”, sa en av poliserna och suckade.

Vad är det för fel på folk? Varför kan man inte bara låta alla – från höger till vänster, från röd till blå – tala fritt utan att man kastar stenar och bråkar och slåss?

När upphörde det här landet att vara en demokrati? Och hur kan man kalla det ”en humanitär stormakt”?

Tillägg efter att inlägget publicerats

Det kom ett mejl:

Hej Merit!
Tack för ett, som vanligt, klokt och insiktsfullt inlägg.

Jag bor alldeles i närheten av Nytorget och såg hela spektaklet från första parkett.
Vad du inte nämner, du kanske inte var i närheten längre eftersom det inträffade vid 18-tiden när arrangemanget på Nytorget var tänkt att börja, är att även kyrkan deltog i försöken att tysta demokratin. I stället för en vanlig helgmålsringning från Sofia kyrka hördes en minst 10 minuter lång klockringning, med alla klockor dessutom för att få största möjliga effekt. Jag frågar mig om detta är bestämt och beslutat från Svenska kyrkan eller om församlingen eller en enskild person har kommit på idén? Beklämmande är det hur som helst.

© denna blogg.