• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juli 2021
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Be my guest # 121: Nuri Kino

Version 2Nuri Kino. Journalist, författare, filmare, eldsjäl – allt i ett. Numera också känd som grundare av och ledare för A Demand For Action, en organisation som på kort tid etablerats i många länder. Och flitig skribent i bland annat Svenska Dagbladet och Dagen.

Häromdagen åt jag frukost hos en anhörig. Hans tonårsson behövde skjuts till badhuset i staden. Vi plockade upp tre av hans kompisar på vägen. De går alla i högstadiet.

Vi pratade tjejer, det gick inte så bra då jag generade dem. Men när vi bytte samtalsämne till fotboll gick det lättare. Nu var det jag som antingen inte hängde med eller som låtsades hänga med. Jag sade att de inte kan lägga all energi på fotbollen, att de kan bli skadade och att alla faktiskt inte kan bli proffs, att de därför också måste skaffa sig en utbildning. Det skulle jag aldrig ha sagt. En helt ny värld öppnade sig, en mörk värld, en värld jag egentligen inte har tid att gå in i. Men det går inte att bortse från vad jag fick höra.

Två av killarna har av sina föräldrar flyttats från den kommunala skolan i det område där de bor till friskolor några kilometer bort. Deras föräldrar skjutsar dem varje morgon då bussarnas tidtabeller inte passar. Killarna gillar sina nya skolor, de säger att de har utvecklats där, att de får lära sig mycket och att de nu funderar på vilka gymnasier och vilka utbildningar de ska söka till när den tiden kommer.

De andra två killarna sitter tysta. Jag frågar dem om deras framtidsplaner, de rycker på axlarna. Jag ger mig inte. Det visade sig att deras föräldrar av olika anledningar inte har haft möjlighet att flytta dem till andra skolor.

GriffeltavlaMen varför är det så viktigt att flytta från den kommunala skolan? En av killarna ger mig ett namn och ett nummer till en engagerad vuxen som jobbar i deras kommunala skola. Den andra har tårar i ögonen när han berättar om situationen i skolan. Nyanlända placeras nästan direkt i de andra elevernas klasser. Lärarna sänker då nivån och talar till tonåringarna som till småbarn.

”Många skriker och gapar under lektionerna, kastar saker på varandra och stör på alla möjliga vis. Lärarna vågar inte säga ifrån. Eller bara skiter i det”, säger killen med de tårfyllda ögonen. Han vill så gärna studera vidare men han är rädd att ingen i hans klass kommer att lyckas få betyg som gör dem behöriga att komma in på gymnasiet. ”Det är alltid kaos i klassen”. Han går i årskurs åtta.

Den andra killen som går i samma skola går i årskurs sju: ”Ingen bryr sig om oss, det finns inga svenskar i vår skola, alltså andra svenskar, sådana som har svenska föräldrar”.

Några dagar senare träffar jag mannen i skolan vars nummer killarna gav mig. Han vill vara anonym, han säger att de som vågar säga ifrån blir motarbetade och ”mobbade” av politikerna i stan.

Han berättar att det går 450 elever i skolan och alla utom fem (5) har föräldrar med invandrarursprung. Redan där finns ett stort problem, de här barnen lever segregerade från majoritetsbefolkningen. Inte nog med det, dessutom placeras helt nyanlända unga i samma klasser. Alltså barn och unga som nyss anlänt till Sverige och inte kan ett ord svenska. En obehörig lärare, en enda, ska gå runt i alla högstadieklasser för att stödja de nyanlända…

När en förälder säger ifrån att det inte går att ha nyanlända unga utan kunskaper i svenska och den svenska kulturen i samma klass som elever som är födda här, kan den föräldern bli anklagad för att vara främlingsfientlig eller ”mindre generös” än andra.

Skolan är från början byggd för årskurs 1-6. Nu har man ändrat till 1-9 utan att bygga till.

”Högstadiet trycktes in där, ingen ventilation som funkar, värmen funkar inte heller, obehöriga lärare och inga extra pengar. Men framförallt: inget engagemang från politikernas sida. Ingen bryr sig om de här ungarna. Det finns inte heller någon fritidsgård i området. Vi gick upp till kommunen, alltså till kommunledningen, några av oss som jobbar i skolan och många elever. De sade att de lyssnade på oss. Visst. Men någon förändring blev det inte. Kommuntjänstemännen och politikerna tjänar mycket pengar samtidigt som vaktmästaren som jobbat i denna skola i 25 år tjänar 23 000 kronor i månaden. Förresten: varje dag som jag har kommit till jobbet de senaste två, tre åren har det alltid, varenda dag, varit fyra, fem fönsterrutor som har varit trasiga, varje nytt fönster kostar 3000 kronor.”

© denna blogg och Nuri Kino.

En migga: ”Men vore det inte snart dags att ställa frågan till politikerna i stället för att ständigt tjata om Migrationsverket?”

En migga skriver, lätt uppgivet:

profileJag lyssnade på radio på väg hem från arbetet en dag. Studio Ett i P 1, Bärplockare fick inte ut sin lön – nu ger de upp.

Det handlade om ett gäng thailändska bärplockare som blev lurade, år 2011 tror jag. Ordet ”Migrationsverket” kom var tionde sekund, kändes det som, och det var naturligtvis Migrationsverkets fel att dessa människor fick arbetstillstånd och Migrationsverkets fel att de blev lurade. Därför att Migrationsverket inte hade kontrollerat arbetsgivaren bättre. Men hur skulle det ha varit möjligt, med den nuvarande lagen om arbetskraftsinvandring och den öppenhet som vi sedan 2008 måste ”möta den globala världens möjligheter” – eller vad det nu heter – med?

Redan 2008 förstod jag att det är vi som kommer att ställas till svars för tillstånd vi gett i enlighet med de instruktioner vi gavs. Men vore det inte snart dags att ställa frågan till politikerna i stället för att ständigt tjata om Migrationsverket?

Oavsett vad det gäller – arbetstillstånd, anhöriginvandring, asyl – så är det alltid Migrationsverket som är boven. Om det finns någon som tror att Migrationsverkets handläggare hittar på egna regler eller försummar att kontrollera en arbetsgivare på grund av lättja så vill jag en gång för alla förklara att så inte är fallet! Vilka kontroller vi handläggare ska och får göra är reglerat av vår ledning som i sin tur fått sina direktiv från regeringen.

Kommentar: Borde inte svenska journalister snart lära sig detta? Varför – varför??? – har de så svårt att ta till sig så mycket på asyl- och migrationsområdet, trots över 20 års mycket stor asylinvandring och sedan 2008 en arbetskraftsinvandring som regleras i den nya lag som kom i december 2008, det vill säga för hela 5,5 år sedan!

© denna blogg.

En migga: ”Nu stämmer inte längre kartan och verkligheten, för det står inte i regelverket att alla har en självklar rätt att bo i Sverige.”

En migga skriver, bland annat apropå texten Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma, följande:

Svarte Petter

profileI den berömda sagan är de vuxna antingen upptagna med att sy kejsarens kläder eller sjunga klädesplaggens lov. Tills det lilla barnet säger att kejsaren faktiskt är naken. Sensmoralen är sedan att det lilla barnet inte får stryk för sina ord utan att de vuxna närmast gapar i munnen på varandra när de bekräftar att det stämmer. För som flockmentaliteten är beskaffad och när anden väl kommit ut ur flaskan så vill ingen vara den som gapar sist.

Om arton månader kommer Sverigedemokraterna att befästa sin ställning i Sveriges riksdag och på andra platser. Det finns i dagsläget inget som hindrar det. Trots att en av de stora snackisarna under det senaste halvåret varit filmen om hur två framstående personer i det partiet uppfört sig som aspackade fotbollshuliganer, så ökar stödet för partiet, numera socialkonservativt. Med nästan monopol på att prata om invandring och integration. Och det är fortfarande nästan som spel mot öppet mål när de marknadsför sin ställning: de är ”de enda som vågar tala om saken för resten av etablissemanget spelar under täcket och vilseför befolkningen”.

Resten av etablissemanget spelar inte under täcket, det måste sägas. Däremot sitter den mestadels på läktaren.

Så vad ska skrivas efter nästa val? Det är kanske dags att börja fila på formuleringarna. Man kan ju alltid hävda att det ligger ett fel av något slag i väljarkåren. Men med tio procent eller mer av röstetalet går stödet för SD inte att avfärda som utslag av sekterism eller som att några få är missnöjda. Det är inte heller särskilt produktivt att avfärda väljare som ignoranta. Dessutom visar alla opinionsundersökningar att det inte finns någon egentlig motvilja mot invandring, tvärtom. Det vill säga, invandring som följer det regelverk som samma personer i opinionsundersökningarna varit med om att rösta fram. Kartan bör stämma med verkligheten.

Man kan ju titta lite på hur retoriken ser ut i medierna själva – och bland de ”kulturpersoner” som har en självskriven plats där. Ty retoriken säger att någon ”hotas av utvisning” eller ”riskerar att kastas ut”. Nu stämmer inte längre kartan och verkligheten, för det står inte i regelverket att alla har en självklar rätt att bo i Sverige. Det stämmer inte heller när det talas om stängda gränser. Det hade stämt om förra årets beviljade uppehållstillstånd varit 1.100, eller 11.000. Nu var det däremot 110.000. Det stämmer inte heller att invandringen består av akademiker och yrkesutbildade: de största grupperna består av icke utbildade människor som i många fall dessutom är analfabeter på sitt eget språk.  När karta och verklighet inte stämmer överens blir folk frustrerade eller irriterade. Ty väljarkåren är inte korkad.

Man kan också titta på politikerna. Det är klart att här finns en beröringsångest. Om vi exempelvis (som idag) ska ha ett försörjningskrav för anhöriga som omfattar en procent och varje ökning anges som främlingsfientlig så är det dessutom något fel på den skala som kartan är gjord efter. Och när kommunpolitiker säger att ”nu finns det faktiskt inte plats för fler” och de då får höra att det är fel på kommunerna, ja då är det nog så att kartan dessutom har fått fel på väderstrecken.

Och om det ovanstående är för jobbigt att ta i så har jag ett enkelt förslag. Skjut på Migrationsverket istället. Bara för att många i demokratins namn vill att det inte ska spela någon roll varför vi ska ha bosättning i Sverige, eller om de vill öka eller minska i någon riktning, så består verket av tjänstemän. Och det finns ingen politiskt lagd beställning som säger till Migrationsverket att ta det ena men inte det andra. Det finns inte något inskrivet i lagstiftningen om att verket ska tänka efter kvantitet och inte kvalitet. Alla berättelser och torra fakta som finns går att härleda till oss (anställda på  migrationsverket). Det är vi som gör detta. Våra namn står på besluten. Och vi har chefer som har chefer som har chefer.

De enheter som sysslar med arbetstillstånd har aldrig fått någon politisk order om att blunda ens för en enkel passkontroll. Inte heller de som sysslar med tillstånd för gäststuderande. Inte heller de som ska hantera ansökningar från ”barn” – när våra grannländer visar vad som hände där när de införde enkla kontroller (antalet ”barn”, dvs personer under 18 år minskade med uppåt 60 procent). Eller familjeanknytningar.

Vem i riksdagen sade till Migrationsverkets anställda att strunta i sådant som godkända adoptioner och erkända vårdnadsdomar, att strunta i vems barn det egentligen är man söker tillstånd för? Eller det faktum att snart är den tid helt förbi när återkallelser av felaktiga uppehållstillstånd gjorde, för även om det anges i lagen att det ska göras, så är det ju inte LEAN. Eller asylprövningen. Det heter numera LEAN, det vi arbetar med på Migrationsverket, inte ”reglerad invandring”!

I PowerPointpresentationerna och i stapeldiagrammen saknas faktorn ”innehåll”. Kvalitet tar nämligen (för lång) tid.

En sak som givetvis gör det svårsmält för media att attackera Migrationsverket från rätt håll – istället för den numera rätt utnötta främlingsfientliga vinkeln – är vad konsekvensen blir. Hade Migrationsverket skött sitt uppdrag hade det inte varit 110.000 uppehållstillstånd förra året. Det hade istället varit kanske 90.000. Med den skillnaden då att karta och verklighet skulle ha stämt bättre överens. Och vi är fortfarande störst inom EU när det gäller invandring. Då finns inte grogrunden för ett av momenten i det som göder Sverigedemokraterna, nämligen ett utbrett missbruk. Resten, om invandringen ska öka eller minska, dvs gå i den ena eller den andra riktningen; om det ska vara med eller utan arbete; med eller utan utbildning eller med eller utan tryggad försörjning, det är en politisk process och inte ett tjänstemannamässigt avgörande.

Detta kan läsaren tills vidare bara få veta här på denna blogg, för Migrationsverkets generaldirektör hävdar att det är inte hans bord utan sådant som ska hanteras av hans chefer och experter. Då är i alla fall vår generaldirektör trygg – han har ungefär 200 chefer och experter som står mellan honom och ”verkstadsgolvet”. Och där är det lika svårt att komma igenom med synpunkter som det en gång var för en islamiskt troende att klara sig ifrån Inkvisitionen.  Dessutom anser generaldirektören att den som inte delar LEAN – det vill säga Migrationsverkets uppfattning om vad detta är – kan söka sig någon annanstans (läs Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma).

Så mitt tips blir att i september nästa år pekar ni på Migrationsverket. Det hade ni också gjort om ni fått veta att det inom Försäkringskassan skulle anses som onödigt att undersöka eventuellt fusk med assistansersättning, eller om det inom Skatteverket skulle hållas som slöseri med tid att följa upp misstänkta skattebrott i vissa branscher.  För konsekvenserna i de fallen blir nämligen att förtroendet för socialförsäkringen respektive finansieringen av det allmänna blir ifrågasatt eller sedd med skepsis.

Kommentar: Det är mycket svårt att förstå att den högste ansvarige på ett av de statliga verk (om inte det statliga verk) som är mest omdiskuterat, kritiserat och kostsamt inte läser vad hans personal skriver! Många mejl har rasslat in via Info, från för mig nya miggor som inte skrivit tidigare och som är förtvivlade alt. förbannade över att deras GD inte bryr sig om att ta del av de oerhört viktiga historier som andra miggor berättat och berättar. Och över att han tycker att ”om man inte trivs med jobbet och arbetsuppgifterna så kanske man ska se sig om efter något annat”!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.