Finland. ”Det finns en nationell tillståndskategori i den svenska utlänningslagen som saknas i Finland och olika områden bedöms enligt förutsättningarna för att beviljas denna typ av uppehållstillstånd.”

Migri meddelar:

Finlands och Sveriges syn på situationen i Irak är likadan men lagstiftningen skiljer sig mellan länderna

Sedan Migrationsverket i Sverige förra veckan publicerade ett nytt rättsligt ställningstagande om situationen i Irak har den svenska respektive finska praxisen för beviljande av asyl varit föremål för jämförelse. Det tidigare svenska ställningstagandet gjordes hösten 2014.

Det finska Migrationsverket har nu tagit del av det svenska ställningstagandet och konstaterat att den finska och svenska synen på situationen i de olika delarna av Irak är likadan. Av det svenska rättsliga ställningstagandet framgår dock att det finns en nationell tillståndskategori i den svenska utlänningslagen som saknas i Finland och att olika områden bedöms enligt förutsättningarna för att beviljas denna typ av uppehållstillstånd (utlänningslagen 4 kap. 2 a §).

Även det finska Migrationsverket har konstaterat att situationen i Irak är instabil (se verkets pressmeddelande 5.9.2016). Som en följd av offensiven i Mosul har säkerhetsläget i synnerhet i Mosul och närliggande områden försämrats jämfört med i våras.

Regeringens asylpolitiska åtgärdsprogram förutsätter att Migrationsverket varje halvår bedömer situationen i Irak och andra centrala ursprungsländer med tanke på beviljande av internationellt skydd och återsändning till olika områden. Förändringar i situationen i de olika områdena granskas dock kontinuerligt och varje enskild asylansökan avgörs enligt den rådande situationen då beslutet fattas. Även domstolarna beaktar den aktuella situationen i landet eller området då de fattar beslut om besvär över asylbeslut.

Migrationsverket håller för tillfället på att uppdatera landrapporterna som publicerades i maj 2016. Uppdaterade rapporter om Afghanistan, Irak och Somalia publiceras i januari.

– I samband med detta granskar vi även om det har skett sådana förändringar i förhållandena i dessa länder som påverkar den juridiska bedömningen vid beviljande av internationellt skydd. Det handlar om huruvida det är möjligt att återsända asylsökande som saknar individuella grunder för internationellt skydd i Finland till olika områden, konstaterar direktören för enheten för juridisk service och landinformation, Hanna Helinko.

En migga: ”Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar där jag skriver att den sökandes ålder (under 18 år) registreras i enlighet med vad han uppgett trots avsaknad av dokumentation i ärenden där jag personligen varit 100 procent säker på att personen varit vuxen. På fråga om jag verkligen ska göra så har jag beordrats godta detta eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40.”

Att läsa först:
•  ”Bestäm asylsökandes ålder vid ankomsten” – Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 15 mars
och
•  En migga: ”De kan ju faktiskt bestämma att personen är över 18 utan någon medicinsk åldersbedömning eller liknande.” – 15 mars

Läs därefter Migrationsverkets replik på artikeln på Brännpunkt:
• Vi gör åldersbedömningar – Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 16 mars

I sin replik på Brännpunkt skriver Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer:

Som myndighet ska vi följa den lagstiftning som gäller.

Därefter påstår han, något förbluffande, att:

Utgångspunkten i svensk praxis är att bedöm­ning av ensamkommande barns ålder sker när Migrationsverket fattar beslut i asylärendet – först då har vi hunnit samla in ett så brett material som möjligt.

Självklart kan det inte vara ”svensk praxis” att ”bedöm­ning av ensamkommande barns ålder sker när Migrationsverket fattar beslut i asylärendet”! Det är ju så dumt så klockorna stannar. Det kan givetvis inte vara svensk praxis att man ska låtsas att människor, som man tydligt kan se eller starkt misstänka, att de måste vara betydligt äldre än 16, 17 år, är minderåriga och ändå vänta med åldersbedömning till slutet av asylprocessen!

Självklart kan det inte vara meningen och ”svensk praxis” att vuxna män (som det oftast handlar om) ska behandlas som barn, bo tillsammans med 14-17-åringar, gå i skolan med 16-åringar! Och, inte på något sätt oviktigt: en minderårig asylsökande kostar uppåt 1,5 miljoner kronor per år för skattebetalarna (ja, det är en svindlande summa!) medan en vuxen asylsökande kanske kostar kring 170.000 kronor under samma tid. Så att inte göra åldersbedömningar i början av asylprocessen är också ett enormt slöseri med skattemedel. Skillnaden kan alltså vara så stor som 1, 3 miljoner kronor per år i kostnader för en vuxen asylsökande och en minderårig. Det finns givetvis asylsökande som kommer ensamma och är under 18 år också, men här talar vi om dem som ljuger om sin ålder.

Om det skulle vara ”svensk praxis” att bortse från dessa konsekvenser både vad gäller det vansinniga i att låta vuxna män bo med barn under lång tid och gå i skolklasser med kanske tio år yngre ungdomar samt kosta uppåt nio gånger mer än om de hade åldersbedömts, då måste den ”praxisen” omedelbart bytas ut mot en annan praxis. Och de som har infört en sådan uppåt väggarna-praxis borde få avsked på grått papper och inga fallskärmar. De har kostat samhället både enorma summor och de har åsamkat många stort psykiskt och fysiskt lidande – inte minst asylsökande, ensamkommande barn.

En migga kommenterar så här:

Man kan ju misstänka att Beijer är plågsamt medveten om att hans resonemang inte riktigt håller. Och att han påstår att en bedömning redan görs. Ja, om man med åldersbedömning menar att alla som inte är uppenbart vuxna (dvs 40+) ska godtas som barn, så…

Miggan kommenterar vidare:

Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar där jag skriver att den sökandes ålder (under 18 år) registreras i enlighet med vad han uppgett trots avsaknad av dokumentation i ärenden där jag personligen varit 100 procent säker på att personen varit vuxen. På fråga om jag verkligen ska göra så har jag beordrats godta detta eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40.

När våra rutiner ser ut så, då måste ju Fredrik Beijer fatta att det inte går att skylla på barnläkarna eller ”svensk praxis”! Detta förfarande är ju helt och hållet vårt eget påhitt.

Antar att Beijer känner sig pressad, och han vet säkert att verket gjort åt h-e fel ifråga om de ensamkommande barnen. Nu börjar han säkert få skit från departementet så han vill väl rycka ut för att gjuta olja på vågorna.

Man kan ju tycka att en oberoende (i teorin i alla fall) myndighet borde ha tillräckligt med råg i ryggen och initiativkraft för att åtminstone försöka lösa problemet, men här har man varit väldigt passiv. Kanske hade man kunnat anställa egna förtroendeläkare eller på andra sätt agerat proaktivt. Nu sitter man där med skägget i brevlådan i stället.

Miggan avslutar:

Jag tror precis som du att det nu snart måste hända en hel del inom ensamkommeriet. Att den sökande har bevisbördan måste ju snart börja avspegla sig i våra rutiner.

Till exempel bör man kunna införa att vid tveksamma fall där id/pass saknas ska personen bedömas som vuxen, om det inte är uppenbart för alla att han är barn. Det borde ju vara självklart! Fattar verkligen inte varför inte detta införs omedelbart! Det krävs ingen lagändring för det. Det följer ju, som jag ser det i alla fall, av Migrationsöverdomstolens dom.

Kommentar: För att sätta i gång med åldersbedömningar behövs inga ”ställningstaganden” från Socialstyrelsen, inga utredningar, absolut inga uttalanden från Svenska Barnläkarföreningen. Det behövs bara att ett antal rättsodontologer och ortopedkirurger anlitas, precis som i övriga Norden. Jag känner själv till några som är beredda att börja utföra åldersbedömningar omgående.

Fortsättning följer.

Kuriosa: Lite märkligt får man nog anse att det är när Migrationsverkets presschef går ut på Twitter enligt nedan efter att riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C, JO-anmält nuvarande och tidigare generaldirektör för Migrationsverket till Justitieombudsmannen (JO) för brister i rutinerna när det gäller att fastställa ålder på asylsökande (läs artikeln ”Migrationsverkets ledning har begått tjänstefel”).

Som sagt: Lite märkligt är det. Och det är en underdrift.

© denna blogg.

 

Finland. Visumkrav på färjelinje från Tyskland till Finland.

Visumkrav satte stopp för flyktingar från Tyskland, lyder en rubrik på en artikel i Hufvudstadsbladet. Utdrag ur texten:

Den nya flyktingvägen från Europa till Finland med färja från Travemünde har spärrats av efter att de finska myndigheterna uppmanade rederiet Finnlines att utöver pass också kräva giltiga visum av de asylsökande som steg ombord.
————————–
Ett par dagar före jul informerade polisen att största delen av de asylsökande som anländer till Finland numera kommer med båt från Travemünde. Men efter det här har de finska myndigheterna satt stopp för merparten av de asylsökande som hade planerat ta Tysklandsfärjan.
————————–
– Vi har fört diskussioner med Finnlines direktörer och rederiet har sett över sina direktiv, berättar Päivi Nerg, kanslichef vid Inrikesministeriet om den nya praxisen som innebär att asylsökande som anländer via Travemünde måste ha visum för att stiga ombord.

Kommentar: Ingen hindras från att söka asyl i det EU-land han eller hon kommit till. Inget enda EU-land har, såvitt jag känner till, hittills nekat någon som befinner sig i landet att söka asyl. Och har man faktiska flykting- eller skyddsskäl så kommer ens ansökan om asyl eller skydd at prövas enligt gällande lagar och konventioner i det land man lämnar in sin ansökan. Vad man däremot inte får i alla länder är den typ av omfattande ekonomiskt stöd – i praktiken skattefinansierad livstidsförsörjning – som i till exempel Sverige och övriga Norden (även om stödet är på väg att minskas i bland annat Danmark och Finland).

Man kan söka asyl eller skydd så snart man kommit till ett land i Europa. Alla EU-länder utan undantag behandlar asylansökningar. Vad man däremot som asylsökande inte kan göra är att fritt välja var man vill bo. Och i de flesta länder får man inte ”asyl” eller uppehållstillstånd för att man som migrant söker ett bättre liv, det omfattas inte av asylsystemet. För den som söker ett bättre liv gäller att det finns möjlighet att arbetskraftsinvandra till nästan vilket land som helst. Det gäller att inte blanda ihop allt till en enda röra utan skilja på begrepp som asylsökande, flykting, migrant, invandrare, arbetskraftsinvandrare etc.

Finland har, som självständig stat, valt sina regler och i dem ingår nu visumkrav på färjelinjer från Tyskland. Sverige har, också som självständig stat, valt sitt sätt att hantera den överväldigande strömmen av migranter och flyktingar, bland annat genom id-kontroller.

En bloggpost per år = tio bloggposter 2006-2015

Så här i början av det nya året 2015, året då jag kommer att ha bloggat i tio år (jag började den 5 maj 2005) gör jag ett urval bland de texter jag skrivit under de första två veckorna i januari under tidigare år och fram till och med i år. Det är en salig blandning, och mer kan förstås läsas på bloggen – att välja ut bara ett enda inlägg från januari varje år var inte lätt.  Här följer länkar, åtföljda av citat ur texterna:

2006
Journalister granskar – vem granskar journalister?

SR hade ett inslag som handlade om samma sak. Inte en enda gång nämndes att inslaget till 90 % var direkt innanläsning av texten här på bloggen och inte heller att det var två medlemmar från MFO-Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté som träffat pojken och berättat historien! Märkligt att man inte anger källan i det här fallet. Hade det varit BO-Barnombudsmannen, JämO-Jämställdhetsombudsmannen eller DO-Diskrimineringsombudsmannen eller vilken annan välavlönad statlig myndighetsperson som helst som tagit fram uppgifter så hade det angetts. När vi inom MFO som arbetar både hårt och professionellt men utan att ha betalt” avslöjar, rapporterar eller berättar något, då anges det alltså inte utan då ges lyssnarna intrycket av att uppgifterna kommer från undersökningar och ”grävjobb” som reportrar på SR gjort.

Dalademokraten däremot, har på ett helt korrekt sätt återgett det som står här lite längre ner på bloggen och även det jag sa i telefon till journalisten som ringde. Tidningen har också respekterat att det var viktigt för att det hela inte skulle bli ensidigt, att ta med att jag sa:

”Hon vill dock framhålla att det även finns de som arbetar inom migrationsverket som har goda avsikter, som vill väl och att det för MFO gäller att även stötta dem.”

2007
Varför inte en rom som ordförande i en romsk delegation?

Maria Leissner säger bl.a. i en intervju i Uutiset den 5 januari att hon anser att romerna ska ha rätt till sitt eget språk. Hon vet tydligen inte ens att romerna har minoritetsstatus sedan ca sju år och att de därmed alltså redan har rätt till sitt språk!

2008
Niin sanottua perjantaipullaa suomlaisessa toimituksessa (om ”fredagsmums” på Finska redaktionen på SVT)

Temat på 2008 års första fredag – ”Perjantain paras tavara” – visade sig vara en massa olika sorters glass uppvräkt på ett silverfat och däröver hade vederbörande fredagsmumsansvarig vräkt ut allt möjligt som han hittade i skåpen: några dammsugare (små bakelser), fingerkex, mintkex och jag vet inte vad. Reultatet blev så som bilden visar, och bara åsynen av skapelsen fick alla som droppade in att falla i gapskratt och därmed var tonen för tillställningen redan angiven. Hela den dryga halvtimme som vi umgicks och åt och drack (kaffe), skrattades det så mycket åt så huvudlöst roliga saker som folk sa (man får vara sig själv och hur barnslig som helst) att om vi hade kunnat konservera eller buteljera allt skratt och ta fram det lite då och då, så hade det räckt till massor av nya, trevliga stunder.

2009
Några miggor om att Sverige inte har fri invandring

Fråga till migga 1: på 100 ärenden som du varit beslutsfattare i, kan du uppskatta ungefär hur många som varit tydliga fall där de sökande utan tvekan hades rätt enligt lag och praxis till asyl eller uppehållstillstånd?

Svar från migga 1: en  till två personer eller familjer, snarare en än två.

Fråga till migga 2: Under dina 20 år på Migrationsverket, ungefär hur många av dina sökande har haft asylskäl, d.v.s. flyktingskäl enligt lag och praxis?

Svar från migga 2: Färre än tio.

Kommentar: Att söka asyl i Sverige har blivit ett sätt att invandra. Tyvärr bidrar ”gammelmedierna” inte till att visa verkligheten utan går i samma spår som Bodil Ceballos  m.fl. som vägrar att se att Sverige tar emot mängder av människor utan asyl- eller skyddsskäl överhuvudtaget. En enorm mängd människor (vuxna och barn) som vi inte har en aning om vilka de är och vad de gjort i sina hemländer, och som genom asylsystemet under lång tid försörjs av andra, i Sverige.

2010
Är asyl-, migrations- och integrationshanteringen den största industrin i Sverige idag?

Att ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället”, vad betyder egentligen den rubriken? Vad är det som ska göras för 4,7 miljoner kronor? Alltså konkret och exakt: vad är det som kostar 4,7 miljoner kronor? Och vilka är ”flyktingbarnen” i detta projekt? Det finns väl knappast en enda bland de ensamkommande minderåriga som klassas som ”flykting”. Menar man här att 4,7 miljoner kronor ska gå till sådana asylsökande minderåriga som fått uppehållstillstånd i Sverige? Men det kan väl inte vara så att man ska ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället” för 4,7 miljoner kronor om de inte får stanna här? Dessutom: hur många ”flyktingbarn” är det som kommer till Strömsunds kommun? 4,7 miljoner kronor till ”barnintroduktion” låter astronomiskt mycket.

2011
Det som TV4 Malmö nu rapporterar om, har man kunnat läsa om här på bloggen i mer än fyra år

En liten spricka i pk-muren är det då, att TV4 Malmö den 10 januari äntligen berättar om det, som jag berättat om här på bloggen sedan 2006: att irakier som fått PUT p.g.a. skyddsbehov obehindrat åker tillbaka på semester i det land de säger sig ha flytt ifrån. Dessutom, vilket det finns exempel på, bygger en del upp företag och skaffar sig bostäder och lever stora delar av året i hemlandet, det land de alltså i asylansökan angett att de aldrig och absolut inte under några omständigheter kan återvända till!

2012
Har du varit i det land…

Vi har inte längre någon aning om vilka som kommer hit, vilka nationaliteter de egentligen har, vilka som är släkt med varandra, om en del är terrorister eller grovt kriminella. Hur ska vi då veta vilka som behöver asyl eller skydd i Sverige? Det här är en katastrof för alla dem som behöver skydd, och en katastrof som kommer att få mycket långtgående och svåra följder för landet.
———-
250 000 svenska pass är anmälda förkomna eller stulna. Det är otroligt många, en kvarts miljon! Ett ganska stort antal av dessa pass tillhör människor som fått asyl och så småningom medborgarskap i Sverige. När personen ifråga anmält att passet är borta får han ett nytt. När han anmäler att även det passet ”förkommit” får han ett nytt igen. När han, för tolfte eller femtonde gången anmäler att han ”tappat sitt pass” så får han ett nytt pass…

2013
En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!”

För att få ett arbetstillstånd måste man få ett anställningserbjudande. Vid kontroll av aktuell firma visar det sig att man har en mycket låg omsättning i förhållande till antalen anställda.

När vi poliser anmäler dessa omständigheter till Migrationsverket får vi oftast höra:

”Vi kan inte göra något, han har ett giltigt tillstånd.Vi får kalla vederbörande till samtal.”

Om det visar sig att något tidigare sökt asyl under falsk identitet, varför får han/hon ett AT/UT (arbets- och uppehållstillstånd)? Migrationsverket känner till omständigheten.

2014
En migga: ”Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?”

När det gäller personer som vistas illegalt (som ofta kallas ”papperslösa”) i Malmö så har jag sett ett nyhetsinslag med en kommunalpolitiker som berättade att Malmö med hänvisning till Barnkonventionen avser att ordna bostad och bidrag till papperslösa barnfamiljer, så den uppgiften stämmer.

De kanske har en massa skattepengar över i Malmö? De kanske inte har några bostadslösa, inga missbrukare, inga fattigpensionärer? Sådant som våra skattepengar brukar användas till. Alla har kanske jobb också. Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?

2015
Krister Thelin: ”Detta ”förhandlande” och dunkla tal om kronofogdebeslut på avhysning (från bussen) innan verkställighet kan ske, tyder på okunnighet eller medveten taktik för att undvika att fatta obekväma beslut.”

Frågan om de syriska asylsökandes motvilja mot det jämtländska klimatet engagerar. Har full förståelse för deras reaktion. Men vad hade de väntat sig? Och hur många länder i EU har de passerat innan de hamnat i Migrationsverkets asylprocess?

© denna blogg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Migrationsverket riskerar att skapa ny praxis och öppna för flyttkrav också från andra missnöjda asylsökande

Några timmar efter att föregående inlägg skrevs, kom följande information på Sveriges Radios hemsida där de asylsökande konsekvent felaktigt kallas ”flyktingar”:

Migrationsverket lyckas övertala flyktingarna genom information om de ska förflyttas inom tre månader.

Lyssna på inlägget om att myndigheten låtit sig påtryckas av asylsökandes krav och hot och på den minst sagt svamlande talespersonen. Betänk också att när Migrationsverket låter ett trettiotal asylsökande diktera villkoren för var de ska bo medan deras asylansökningar behandlas, så riskerar de att det skapas en praxis, något andra asylsökande kan hänvisa till, när de inte heller är nöjda med sin inkvartering.

Att Sverige inte klarar av att hantera den massiva inströmningen av människor som behöver resp påstår sig behöva asyl eller skydd är så uppenbart att ingen – ingen! – kan argumentera emot. Ändå hörs inget från de sju ”ansvarskännande” partiledarna, de som tillsammans like one happy family ska (van)styra landet! De är nämligen helt upptagna med att föra teoretiska resonemang om ”integration” och hur de ska undvika att ”gynna Sverigedemokraterna”. Inte om hur de ska gynna sitt land och det folk som röstat på dem och gett dem rätten att kalla sig ”folkvalda”! Det är rent skamligt att dessa människor inte tar sitt ansvar, inte minst med tanke på hur de ofta högljutt kräver att andra länder ska ”ta sitt ansvar”, Swedish style. Vilket andra länder, tack och lov, inte lyssnar på.

Sverige går inte längre att jämföra med andra länder, särskilt inte med sina nordiska grannar och definitivt inte på asylområdet. Och det är Sverige som sticker ut och står ensamt inmålat i sitt hörn, det hörn som svenska politiker valt att benämna Den Humanitära Stormakten, DHS.

Och till sist, så här kommenterar en migga det hela på Twitter. Men vem behöver väl bry sig om vad en migga säger?

 

© denna blogg.

 

 

Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

Migrationsöverdomstolen uttalade i en dom den 11 februari 2014 det självklara, nämligen att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Fallet som prövades rörde en afghansk asylsökande som inte har kunnat göra sannolikt att han är minderårig genom sin muntliga utsaga samt identitetskort, s.k. tazkira.

Citat ur sammandraget från Migrationsöverdomstolens (MiÖD) utsaga:

År 2012 ansökte X om asyl och uppgav då att han var 16 år. Migrations­verket ifrågasatte hans ålder och inledde en åldersbedömning. Migrationsverket avslog ansökan och skrev upp X ålder då han inte gjort sannolikt att han var minderårig.

MiÖD hänvisar till gällande praxis och konstaterar att det är den som åberopar skyddsbehov som har bevisbördan för detta (MIG2007:11) samt för att göra sin identitet sannolik. Identiteten består av namn, ålder och som huvudregel identitet (MIG 2011:11).

Det finns inte någon skyldighet för Migrationsverket att erbjuda läkarundersökningar eller andra åtgärder som kan ingå i en medicinsk åldersbedömning. Det saknas därför anledning att återförvisa mål till Migrationsverket på grund av att en medicinsk åldersbedömning inte har utförts.

MiÖD fastslår att det avgörande för om en person ska beaktas om barn eller vuxen är förhållandena vid tidpunkten för prövning av frågan om uppehållstillstånd. X hade inte gjort sannolikt att han var minderårig när Migrationsverket prövade hans asylansökan.

Hela MiÖDs dom (UM 2437-13) kan läsas här.

En migga: ”Det finns en gräns för hur mycket en person förmår att göra utan att gå under helt.”

En migga med tio års anställning på Migrationsverket:

Redan  på hösten 2012 hade Migrationsverket en stor inströmning av syrier och eritreaner som skulle få TUT eller PUT, enligt vår praxis. Samtidigt hade vi också en stor inströmning från Balkan där presumtionen var avslag med omedelbar verkställighet. Verket valde att prioritera dessa ärenden, och barnfamiljer. Övriga sökande fick ett brev där vi förklarade att det kommer att ta tid innan de kallas till en asylutredning. Vissa nöjde sig med detta besked och tyckte kanske att det till och med var bra, medan andra blev förbannade.

Jag fick en sökande på min lott som hade ett biträde som JO-anmälde verket på grund av för långsam handläggning och när vi hade utredningen så tvingades jag lyssna på dessa klagomål i en lång stund även om jag försökte styra upp det hela eftersom syftet med utredningen ju var att utreda den sökandes asylskäl och inte hans missnöje med långsam handläggning. Vi blev klara med utredningen, men sedan krävde biträdet en kompletterande utredning eftersom den sökande hade nya bevis osv. Vid den här tiden hade jag tre utredningar i veckan enligt schemat men jag var överbokad på grund av att jag också tagit över sjukskrivna medarbetares utredningar och även hade egna kompletteringar. I själva verket hade jag fyra, fem asylutredningar varje vecka.

Jag ville att ”slutkunden” skulle bli nöjd och därför överbokade jag mig en gång till. Men sedan kom inte den sökande, han hade gått vilse (?!) och biträdet gick för att leta efter honom. När han återfunnits hade vi 15 minuter kvar av utredningstiden och tolken hade ett annat uppdrag och kunde inte stanna längre. Vi var tvungna att återigen boka en ny tid. Inga nya tider fanns för mig förrän om två månader eftersom jag redan var överbokad i en månad  och sedan skulle gå på semester. Biträdet började ifrågasätta min rätt att ta semester, men den rätten är lagstadgad och jag är inte outbytbar heller. Därför föreslog jag att den sökande skulle kunna träffa en annan handläggare , men det gick varken den sökande eller biträdet med på eftersom jag redan var insatt i ärendet.  Då erbjöd jag mig att överboka utredningen i augusti då min semester var slut. Men det gick inte heller eftersom biträdet hade semester i augusti. Hennes rätt att ha semester ifrågasatte jag inte. Till slut hade vi utredningen i september – mer än ett år efter slutkundens asylansökan- och enligt biträdesinlagan är det jag som orsakat slutkunden stort lidande genom att förhala processen…

Vi miggor som gör så gott vi kan, som överbokar oss på utredningar, som sitter på kontoret efter arbetstid för att skriva beslut, vi gör det för att vi har träffat personerna som vi skriver beslut till och för att vi har empati med dem som inte  vill vänta alltför lång tid på sin utredning. Men det finns en gräns för hur mycket en person förmår att göra utan att gå under helt.

Kommentar:
•  Är det månne inte dags att få lite medkänsla med dem som jobbar på det bespottade Migrationsverket?
•  Är det månne inte dags att fundera lite längre än näsan räcker?
•  Är det månne inte dags att – på riktigt – börja ställa alldeles för uppe-i-det-blå-svävande politiker till svars för vad de ställt till med?
•  Är det månne inte snart dags för ”ansvariga” (inkl Migrationsverkets ledning, förstås) att inse att det faktiskt inte går att ta emot stora mängder människor från främmande länder och kulturer som inte har asyl- eller skyddsskäl, som ljuger om bakgrund ålder, nationalitet, skyddsbehov – ja, om allt.
•  Är det månne inte (sedan länge!) dags att ta krafttag för att stävja asylbedrägerierna?
•  Är det månne inte dags att också ta ännu fler krafttag för att se till att alla som vistas i Sverige illegalt lämnar landet?
•  Är det månne inte dags att på riktigt och på alla sätt se till att de, som har faktiska, sanningsenliga, verkliga asyl- eller skyddsskäl, tas emot på ett bra och värdigt sätt (vilket inte sker idag, ens om viljan finns)?
och:
•  Är det månne inte dags att miggorna får lite upprättelse och att alla som läser deras berättelser här på bloggen också börjar inse att ensidiga, fastcementerade teser inte riktigt håller?

Alla som kommer till Sverige och lämnar in en asylansökan är inte självklart goda och ”synd om”! Alla är inte heller onda och falska. Alla miggor är inte självklart onda och elaka! Många är precis tvärtom. Det kan väl ändå inte var så förbaskat svårt att se både det svarta och det vita, att se att good and bad guys finns överallt?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

En migga: ”Syrierna har behov av skydd och då ska vi vara generösa. Tyvärr är de flesta asylsökande inte i behov av skydd utan försörjning.”

En migga apropå Sverige beviljar nu, som enda land i EU, permanenta uppehållstillstånd åt syrier . Läs också: En f.d. migga: ”Personer som inte har varit i Sverige på flera år har under hela tiden de varit borta gladeligen lyft ersättningar av alla de slag.”

När det gäller syrierna så innebär den nya praxisen förstås mer jobb för oss. Alla ska lämna in förlängningsansökningar som ska hanteras. Gissningsvis blir det inga fler utredningar, men det tar ju tid ändå.

Samtidigt har vi den högsta inströmningen av asylsökande på 20 år!.

Jag tycker att det är rätt att bevilja syrierna PUT eftersom det blir orimliga konsekvenser för dem som har familjen kvar i Syrien eller i ett flyktingläger i något av grannländerna och de inte kan ansöka om uppehållstillstånd på anknytning till den som bara har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Det hade dock varit önskvärt att EU hade fattat ett gemensamt beslut om att bevilja permanenta tillstånd. Men jag tror att vi har mycket långt till en gemensam asylpolitik i Europa…

Syrierna har behov av skydd och då ska vi vara generösa. Tyvärr är de flesta asylsökande inte i behov av skydd utan försörjning. Det system vi har för att bereda skydd åt förföljda personer fungerar inte längre. Det svenska asylsystemet har blivit en mjölkko för kriminella och gjort det väldigt dyrt och svårt för dem som verkligen är i behov av skydd, att få det. Det vore bättre om UNHCR skötte detta och kunde man fördela dem som fått asyl enligt en kvot som står i relation till ländernas folkmängd.

Kommentar: Ingen annan än att man bör lyssna på miggorna. Noga.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

En migga om ”När blev ”hopp om ett bättre liv” grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige?”

Så här skriver en migga, delvis med anledning av inlägget När blev ”hopp om ett bättre liv” grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige?:

Du har så rätt och vi som jobbar på Migrationsverket vet att det förhåller sig som du skriver.

Det är ju inte så att vi tror på dessa personer i någon större utsträckning, men i avsaknad av bra metoder för att kunna fastställa en mer exakt ålder än den tand- och handledsröntgen som görs så kan det vara svårt att komma åt. Man får se det som en form av ”marknadsanpassning”…

Våra politiker skapar regler, asylsökarna anpassar sig efter dem. Varför skulle de inte göra det? De har knappast något att förlora.  Självklart försöker de optimera sina möjligheter  genom att försöka ta sig till det land som har mest att erbjuda. Vad alla inte känner till är att det är ju inte någon större skillnad på asyllagstiftningen inom EU, men det är en jäkla skillnad när det kommer till mottagande och de ekonomiska förhållanden som erbjuds, liksom möjligheten till anhöriginvandring!

Klart att man påstår att man är under 18 år när det erbjuds så mycket bättre livsbetingelser och standard om man är det. Klart att man vill komma till ett land där de anhöriga har en chans att få komma efter. Och givetvis kan även den, som faktiskt har ett skyddsbehov, vilja välja landet med de mest gynnsamma förhållandena. Jag tror inte det finns en motsägelse i det. Men jag har för länge sedan insett att

asylinvandringen handlar om ett enda stort bedrägeri och det är väldigt många som tjänar en väldig massa pengar på detta bedrägeri.

Men vi svenskar måste nog ta på oss skulden själva. Av någon outgrundlig anledning så vill svenskarna bli grundlurade. De asylsökande är varken hederligare eller oärligare än svensken i allmänhet, men i de asylsökandes fall så är det helt riskfritt att ljuga och bedra. Varför gör våra politiker det möjligt?

När det kommer till journalister så måste jag säga att jag har svårt att förstå mig på dem. Är det en merit eller rentav en förutsättning att vara korkad för att bli journalist eller är de så uppfyllda av att sprida sin egen världsbild, att de struntar i fakta? Jag har genom åren haft en hel del med detta skrå att göra och det verkar inte spela någon roll alls hur pedagogiskt man än förklarar regler och praxis. De skriver ändå artiklar där de uppenbart och medvetet väljer att inte ge alla fakta utan utesluter sådant som inte passar in i deras egen världsbild. För mig ter sig artikeln i Kristianstadsbladet som både enfaldig och naiv. Journalister ska väl granska och ställa de obekväma frågorna. De ska söka sanningen och inte skapa en egen världsbild. Det är något som hör hemma i diktaturer som Nordkorea och Eritrea, inte i en demokrati.

När det sedan gäller frågan om att skapa sig ett bättre liv så har jag all respekt och förståelse för att människor vill göra det. Jag har också arbetat hårt för att skapa mig ett bra liv. Vi behöver dock inte detta gigantiska asylbedrägeri för att göra det möjligt för människor att bosätta sig här.

Kommentar: I andra länder går det att ta reda på åldern på personer som påstår sig vara under 18 år men i själva verket är betydligt äldre. När man började utreda åldern genom beprövade metoder i Finland och Norge, minskade antalet ”minderåriga” i båda dessa länder med ca 65 procent. Att det skulle vara väldigt många färre som ljuger om sin ålder bland dem som kommer till Sverige är inte troligt.

Lästips:
I Norge: 66 procent färre ensamkommande minderåriga asylsökande – 17 februari 2011
I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa!

En migga: ”Det känns nästan som att vi är med i en religiös sekt av något slag, och försöker tolka de heliga skrifterna!”

En migga, på Långfredagen:

Jag läste utlandssvenskens inlägg En utlandssvensk: ”När direktiven ifråga uppenbarligen inte ens finns nedtecknade så finns goda anledningar att dra öronen åt sig ordentligt.” om att vi miggor åtminstone borde kräva skriftliga riktlinjer från ledningen om ändrad praxis osv. Det har vi gjort, men förgäves!

I ett fall om muntligen redovisad praxisändring måste vi miggor sätta ur spel principen om att det är den asylsökande som ska göra sannolikt varifrån han eller hon kommer!  Om den sökande alltså säger att han eller hon ursprungligen kommer från landet A så måste vi tro på detta, trots att den sökande inte ens kan språket i sitt påstådda hemland. Vi kan ju nämligen inte utesluta att den sökande bott hela sitt liv illegalt i något grannland eller i något annat land. Men detta gäller bara för ett specifikt land A dit man inte kan utvisa någon, enligt den muntliga praxisändringen.

Sökande som inte säger sig komma från landet A men exempelvis från landet B, dit vi verkligen utvisar någon någon på grund av väpnad konflikt, och detta enligt internationell rätt och inte bara enligt muntliga direktiv från ledningen, ska däremot utredas mycket noggrant avseende hemvisten och det finns inga hinder att utvisa en sådan sökande till grannlandet trots påstådd livslång illegal vistelse där. Där är det plötsligt den sökande som har bevisbördan för sin hemvist…

Vill man inte gå med på dessa muntliga direktiv utan försöker argumentera ens lite grann om att vi ändå ska följa lagen,  då får man frågan från sin teamledare om man inte mår bra eller om man har någonting särskilt emot invandrare från landet A.

De RCI:er (rättsliga ställningstaganden) som finns, oavsett vad de handlar om, är så kryptiskt eller svepande skrivna, att det nu finns grupper hos oss på verket som försöker tolka dem, precis som en annan migga skrev på din blogg. Det känns nästan som att vi är med i en religiös sekt av något slag, och försöker tolka de heliga skrifterna! En annan sak är att vi har en generaldirektör som inte är intresserad av verksamheten och media får mer eller mindre bestämma hur vi ska tolka lagen…

Kommentar: Tänk tanken att det skulle se ut så här i – exempelvis – Norge. Eller i något av de övriga grannländerna Hur skulle svenska medier rapportera om det? Som en ”rättsskandal” och om att ”Norge struntar i sina egna lagar”. Och om att ”Lögnare och bedragare ges uppehållstillstånd i Norge” och ”Anställda vid Udlendingsdirektoratet upplever att de är medlemmar i en religiös sekt”. Eller: ”Anställda på UDI klagar: Högsta ledningen verkar ha checkat ut”.

Om ens en tiondel av det som miggorna troget – ofta i stor frustration, ibland i ilska och inte sällan i ren och skär vanmakt – har rapporterat om här sedan slutet av 2007, skulle ha skett i ett annat land, så hade det, som sagt, sannolikt resulterat i svarta krigsrubriker i svenska medier. Och i upprepade inslag och debatter och panelsamtal i radio och i tv-soffor och i debattartiklar och uttalanden av ”godsvenskar” och andra som hade fördömt hanteringen av det viktiga asylinstrumentet och släpphäntheten i grannlandets efterlevnad av sina egna lagar etc.

När miggorna, via min blogg och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, i en oändlig mängd texter berättar de mest hårresande sanningar inifrån en av Sveriges största och viktigaste myndigheter, då lyfter inte journalister (eller politiker) ens på ögonbrynen utan fortsätter att debattera debatten och kommentera kommentarerna om vad någon väletablerad ung man med utländsk far har skrivit och någon annan, sedan länge kulturellt och politiskt väletablerad europeisk invandrare har svarat och vad alla andra har twittrat om och… Men det haveri som Migrationsverkets verksamhet innebär – och har inneburit i många år – orkar/ids/förmår alla dessa människor inte ta itu med, det förblir orapporterat i ”gammelmedia”.

Dock: Här på bloggen kan man fortsätta att ta del av migrationshaveriet, liksom i boken som omfattar åren 2008-2011 samt i nästa bok i serien, som kommer att omfatta åren 2012-2013.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Tack, miggor! Ni gör ett ovärderligt jobb, ni dokumenterar via bloggen och böckerna sådant som annars inte skulle komma att finnas tillgängligt för framtida forskare, när asylhaveriet i Sverige kanske tas upp till granskning om några decennier.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring

Det finns ingen som helst värdering i detta, det är bara ett faktum: Sverige har inte sjukdoms-, vård- eller operationsinvandring.

Det finns inga juridiska, lagliga möjligheter för människor som behöver olika vårdinsatser, oavsett hur behjärtansvärda de må vara, att asylinvandra på grund av sjukdom eller operationsbehov. Däremot kan man söka sig hit för vård eller operation och betala för det, precis som i de flesta andra länder i världen.

Många gånger har svenskar och andra, både enskilda och organisationer, samlat in pengar och hjälpt svårt skadade och sjuka att få vård i Sverige. Läs t.ex. här. Men man kan alltså inte söka asyl utan minsta asylskäl, för att man behöver bli opererad eller för att få vård och mediciner, det går helt enkelt inte enligt nu gällande lag.

I en artikel i Oskarshamns-Tidningen berättades för en tid sedan om en familj från Kosovo som kom hit år 2006 och sökte ”asyl”, uttryckligen för att få vård åt sitt svårt sjuka barn. Tidningen rapporterar att:

”…och bara några dagar senare är risken överhängande att hon liksom hela hennes familj har utvisats till det tidigare hemlandet Kosovo. Detta trots att hon har mycket allvarliga skador sedan födseln”.

Familjen har fått avslag i två instanser – Migrationsverket och i migrationsdomstol – på sina ansökningar om asyl eller uppehållstillstånd och har inte rätt att vistas här. Enligt lagen finns inte möjligheten att söka asyl för att få vård. Kosovo är dessutom inte ”deras tidigare hemland”, det är deras hemland.

Det går att starta en penninginsamling och den vägen hjälpa i enskilda ömmande fall, som t.ex. den lilla flickan i familjen från Kosovo. Fri sjukvård gäller inte alla människor som kommer till Sverige, men om läkaren och sjukhuset har tid och möjlighet kan de operera, behandla, vårda mot att man betalar den faktiska kostnaden.

De som engagerat sig för den lilla flickan i familjen från Kosovo kan inte vara ovetande om att familjen enligt beslut i två instanser, ska utvisas. De vet också att ett sådant beslut knappast kommer att ändras. I stället för att ”skapa opinion för familjen” och ge familjen falska förhoppningar om att ett verkställighetsförbud ska meddelas så kanske de kan göra något mer praktiskt som kan få faktisk betydelse som t.ex. just att starta en insamling av pengar  för att flickan ska få hjälp antingen här eller i sitt hemland.

Det är också viktigt att framhålla att det finns fall där människor absolut måste få behandling här, och att utlänningslagen ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd vid livshotande sjukdomar som det inte finns behandling mot i hemlandet. Man kan då bevilja människor tillfälligt uppehållstillstånd så att de kan få livsnödvändig vård. Så här står det i utlänningslagen 5 kap. Uppehållstillstånd, under rubriken Tidsbegränsat uppehållstillstånd, 9 §:

Ett uppehållstillstånd som beviljas med stöd av 6 § på grund av sjukdom skall vara tidsbegränsat om utlänningens sjukdom eller behov av vård i Sverige är av övergående natur.

I utlänningslagen står också i 5 kap. Uppehållstillstånd, under rubriken Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter 6 §:

Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

När det gäller dessa paragrafer måste man också titta på förarbeten och praxisbeslut – det är inte så lätt som man kan tro när man bara läser lagtexten…

När det handlar om t.ex. den svårt cancersjuke mannen från Azerbajdzjan vars läkare intygar att han inte kan transporteras och att det krävs slutenvård i hans fall, bör antingen tillfälligt (beroende på alla omständigheter) eller permanent uppehållstillstånd  – om läget är sådant att personen behöver vård under mycket lång tid – beviljas. Att sätta en svårt cancersjuk man på ett plan, mot en läkares absoluta avrådan, ska Migrationsverket inte få göra. Att göra det kan innebära att man aktivt medverkar till att mannen dör, och om man medvetet agerar så att någon dör så brukar det antingen kallas dråp eller mord. Efter en del medieuppmärksamhet i just detta fall verkar rättschefen på verket nu börja inse att det något är fel i verkets hantering… Men det ska inte behövas medieuppmärksamhet för att lagar och läkares uttalanden ska respekteras.

En sak till: Om någon människa som är i svår nöd, har smärtor och är mycket allvarligt sjuk knackar på sjukhusets dörr så ska läkarens ed alltid väga tyngre än alla andra lagar och bestämmelser. I den står bland annat:

Jag försäkrar på heder och samvete att jag i min läkargärning skall sträva efter att tjäna mina medmänniskor med humanitet och vördnad för livet som rättesnöre.

Man får, som medmänniska och läkare, självklart aldrig visa en dödssjuk eller svårt skadad människa på porten. Men det är en helt annan sak än att människor ska beviljas permanenta uppehållstillstånd i Sverige med allt vad det innebär, för att de behöver sjukvård.

© Vid citat ur min text, var vänlig länka till denna bloggning
så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord
eller meningar.

Få brott i Dalarna

Det tycks vara mycket lugnt på brottsfronten i Dalarna. Polisen har så lite att göra att den i går förmiddag (dag före röd dag) hade tid att skicka två poliser och en tolk till Inna, en ung hustru och mor till två små barn (det ena knappt två år och det andra ett drygt halvår) för att meddela henne att hon snarast ska avvisas från Sverige.

Polisen känner till att familjen då, mot praxis och gällande konventioner, splittras för överskådlig tid eftersom maken, som också är asylsökande men statslös, överhuvudtaget inte kan avvisas någonstans. De små barnen är också statslösa och stannar med sin far.

Polisen vet också att ärendet har felhanterats på många sätt och att det just nu ligger i Europadomstolen, men ser det ändå som högprioriterat att den här kvinnan ska slitas från man och barn. ”Jag lyder bara order”, sa poliskvinnan till mig när jag talade med henne.

Heja Polisen!

Citera gärna men ange källa.