Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå

Jag har läst, och läst om, och ännu en gång läst en dom som jag fick mig tillsänd för en vecka sedan. Jag har inte velat tro vad jag läst, jag har tänkt att jag förmodligen missförstår något. Men vid varje genomläsning har jag uppfattat den som svårbegriplig, för att inte säga lätt huvudlös. Det är alltså min åsikt och jag skriver om domen för att jag anser att den är mycket viktig, både rent allmänt och principiellt.

Här följer ett referat av domen (och i slutet av inlägget en länk till den fullständiga texten); läs, bedöm och döm själva:

En utländsk kvinna, som vid flera tillfällen fått avslag på sina ansökningar om asyl i Sverige, har i Förvaltningsrätten i Umeå överklagat ett beslut gällande bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, fattat av Vård- och omsorgsnämnden i Vännäs kommun den 19 maj 2015.

En, som jag förstår det, olycklig sammanblandning av olika lagar och regler verkar här ha skett. Kvinna och hennes tre barn har vid upprepade tillfällen ansökt om asyl men inte befunnits ha skäl att beviljas uppehållstillstånd enligt utlänningslagen och tillämpliga konventioner. När man inte får tillstånd att vistas i landet ska man lämna det så fort som möjligt. Detta har kvinna valt att inte bry sig om, hon har i stället stannat i Sverige illegalt med sina tre barn. Det märkliga är, att myndigheterna inte ser till att den som inte har rätt att vistas i landet också lämnar det utan i stället tillåter följande, som anges i domen:

Hon fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd för två år sedan, och familjen har levt gömda sedan dess. Barnen går i skolan och Ana Melker läser svenska.

Varför läser hon svenska? Varför går barnen i skolan här? Familjen är ju här illegalt!!! Inför rätten anger kvinnan bland annat följande:

Den rättsliga situationen kan bedömas annorlunda. I beslutet har dessutom fullkomligt bortsetts från barnens situation och behov. Hennes flyktingsituation är sådan att hon överhuvudtaget inte ser någon som helst möjlighet att återvända till sitt hemland. Detta beror bland annat på att barnen är assimilerade i det svenska samhället och talar svenska och på att hon har flytt från sitt hemland på grund av att hon har utsatts för grovt våld, vilket barnen har bevittnat.

Att kvinnan talar om sin ”flyktingsituation” – och att man i domen skriver så – är helt fel. Hon är ju bevisligen inte flykting och att då den som skrivit domen använder ett sådant ord för att beskriva hennes illegala tillvaro i Sverige är givetvis inte korrekt. Hennes eventuella flykting- och/eller skyddsskäl har ju redan prövats av både en statlig myndighet, Migrationsverket, och en domstol, migrationsdomstolen. Då kan kvinnan ju knappast tala om sin speciella ”flyktingsituation”! Det är ju inte hon, som efter ett antal avslag på begäran att få stanna, själv ska bestämma att ”hon överhuvudtaget inte ser någon som helst möjlighet att återvända till sitt hemland”! Det är ju – än så länge, bör kanske påpekas – inte så att den som söker den rätt och förmån som det innebär att få uppehållstillstånd av asyl- eller skyddsskäl i Sverige har rätt att strunta i vad svenska myndigheter och domstolar beslutar.