• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2021
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Om islamister i Tyskland

Det kom ett mejl från en nytysk, alltså en svensk boende i Tyskland, som med nysvensk vokabulär ju skulle klassas som just ”nytysk”. Det handlade om islamister i Tyskland. I Sverige finns det knappt några sådana, bara islamofober (fråga integrationsministern!), så detta handlar alltså om Tyskland. Nytysken skriver:

Apropå din text där du nämner Tyskland som jämförelse refererar jag ur min morgontidning från den 20 juni. Ur en artikel – Die Angst vor Einzeltätern – om den årliga ”Författningsskyddsrapporten”:

Starkt förkortad version:
MorgenwebTotalt finns det enligt rapporten mer än 43.000 islamister i Tyskland. Hur många som sympatiserar med Isis eller är Isis-medlem vet ingen. Men man talar om en ”avsevärd fara”. Särskilt gäller detta för ”hemvändarna”.

Av de mer än 320 jihadisten som enligt rapporten sedan början av inbördeskriget 2011 rest till Syrien lär ungefär hundra vara tillbaka. För mer än ett dussin av dessa är rapporten säker på att de har deltagit i krigshandlingar, de flesta för Isis.

I rapporten skrivs att ”individuell jihad” ökar i betydelse. Enligt experter utgår härvid den största faran från just ”hemvändarna”. En forskare uttrycker sig särskilt drastiskt:

”Den som en gång har skurit halsen av någon har få hämningar när det gäller att tända en fjärrstyrd bomb på en tysk järnvägsstation.”
———————————————-

Vad jag vet är det endast Per Gudmundson på Svenska Dagbladet som alls tar upp detta problemet. Övriga journalister är upptagna med viktigare saker. Som att en SD-kvinna har myglat lite om sin insats för SIDA…

Kommentar: Inget av det som sker i andra länder sker i Sverige. Inget av det som oroar i andra länder, oroar i Sverige. Inget av det som diskuteras öppet och offentligt i andra länder diskuteras öppet och offentligt i Sverige. I Sverige kan det ses som rasistiskt och islamofobiskt att tala om dessa frågor, vilket det inte gör i andra länder.

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, var vänlig länka till detta inlägg.

Om påståendet: ”Här i Schweiz har det precis varit folkomröstning och de har röstat så rasistiskt.”

Det kom ett mejl idag, den 26 maj, från en utlandssvensk i ett europeiskt land:

MailJag ser att en operasångerska söker godhetspoäng  i Aftonbladet (läs artikeln från februari i år här):

Citat: ”Här i Schweiz har det precis varit folkomröstning och de har röstat så rasistiskt. Folk på gatan här vet knappt om att det har varit val, det är en stor nationell tystnad och det gör mig så förbannad, säger hon.”

Det är alltså rasistiskt att endast vilja ta emot så många man anser sig kunna ta hand om ? När Schweiz ingick den nuvarande invandringsuppgörelsen med EU så räknade man med en invandring på 8.000 per år. Vid 8,1 miljoner invånare. Det blev en nettoinvandring på 80.000 per år! Schweiz har en invandrarandel på 23 procent.

Vad är här rasistiskt? Är inte då Sverige ännu rasistiskare med en nettoinvandring på ”endast” 50.000 och en invandrarandel på ”bara” 15 procent ? Vid lite större folkmängd och betydligt större yta. Hur kan operasångerskan tala om att ”Folk på gatan vet inte om att det varit val”, när 56 procent deltog i omröstningen?

Kommentar: Ingen. Var och en får – måste! – tänka själv.

© Denna blogg. Vid eventuella, korta citat, länka alltid till detta inlägg.

”I Sverige är jag endast min hudfärg.”

Läs först: Om lynchjustis och om utsättande av människor för fara. Med mera. och En uthängd privatperson: ”Och ingen enda av mina kommentarer handlade ens om invandringen!”

Så kom det ännu ett mejl. Från en person som, liksom så många, oroas av samhällsklimatet, mediernas framfart och det allmänna ”state of the country”. Det blir bara sorgligare och sorgligare. Särskilt sorgligt är det att läsa: ”I Sverige är jag endast min hudfärg.

Apple MailDet är dagen efter Lucia och jag har precis talat med vänner i Finland om saker som skapar samhörighet, nämligen språk och gemensamma kulturella markörer.

En av anledningarna att jag skriver till dig i afton är det faktum att situationen i Sverige gör mig bekymrad. Åsiktsfriheten är död, den fria opinionsbildningen är, om inte död så åtminstone hänskjuten till de mer obskyra delarna av Internet.

Jag skriver hellre till dig än än till någon annan opinionsbildare i Sverige. Merit – du gör det som våra medier borde göra, nämligen bidrar till en mångsidig och tolerant debatt. På din blogg kommer alla till tals, oaktat om de är för fri invandring eller hårda begränsningar av densamma. Det är unikt i ett allt mer polariserat svenskt medieklimat, där syftet med journalistiken torde vara att peka ut dem som inte följer den vedertagna (dvs. den av medieeliten godkända) politiska agendan.

Sverige är inte ett rasistiskt land, ej heller är våra nordiska grannar rasistiska länder. Jag är själv vad som kallas ”invandrare” enär min mor har sina rötter i ett utomeuropeiskt land. Jag må behärska svenska och ha gjort min militärtjänstgöring (jag är så gammal nämligen) men oaktat detta så är jag i Sverige inte helt svensk. Jag är ju trots allt ”svartskalle”. Det faktum att jag är statstjänsteman sedan tio år tillbaka, skattebetalare och till yttermera visso fänrik i det numera avskaffade folkförsvaret, det spelar ingen roll. I Sverige är jag endast min hudfärg.

Kontrapunkten till detta är Finland, där jag har haft förmånen att spendera mycken tid. Ett land med en känsla för sin bakgrund och historia och även sin framtid (oaktat det faktum att Sannfinländarna må ha en avog inställning till den svenskspråkiga minoriteten). I Finland är jag svensk, min hudfärg spelar en underordnad roll medan jag, i det land jag kallar mitt fosterland, endast är en ”invandrare” eller än värre: en ”andra generationens invandrare”.

Jag har inte vandrat in! Jag är svensk. Jag är stolt över vår historia, vårt språk och vår kultur. Jag våndas när människor talar om strukturell rasism för sådan finns det väldigt lite av förutom vad avser journalistkåren. Jag har arbetat inom både vårdsektorn och produktionssektorn och om jag setts som något speciellt så har det varit som smålänning, inte invandrare. Jag är invandrare och utlänning/svartskalle endast när det gäller det tolkningsföreträde som media har gjort anspråk på.

Det gör mig ont när den fria opinionsbildningen hotas, när en av landets största kvällstidningar gör sig till domare över vilka åsikter som är ”godkända” och vilka som inte är det.

Det gör mig ont när en konstruktiv diskussion om hur mycket invandring Sverige kan hantera är tabu. Det gör mig ont när människor bedöms utifrån sin hudfärg (allt som oftast för att utgöra en illustration över hur ”rasistiskt” Sverige är).

Det gör mig ont att se hur en av världens främsta demokratier sakta men säkert förbyts till ett tystnadens rike där ingen vågar uttala sina åsikter.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Tysklandskorrespondenten: ”Och krönikörskan menar att också grannen är rasist ! Aldrig i livet!”

”Tysklandskorrespondenten” (en svensk, sedan länge boende i Tyskland, eller med svensk logik: en tysk med svensk bakgrund), skriver apropå inlägget om texten En bloggläsare, tillika f.d. migga, ilsknade till med anledning av GT-texten Sverige är ett rasistiskt land:

Tysklands flaggaDet verkar vara bästa sättet att utmärka sig journalistiskt i Sverige numera: Genom att skriva krönikor om hur rasistiska svenskar är. Där det tydligen kvittar hur illa underbyggd krönikan är. Citat ur GT-texten: “Som Reza, civilingenjör från Iran, vars taxi jag åkte med härom kvällen …”

Titeln “civilingenjör” finns bara i Norden. Titeln “civil” tillkom för att visa ingenjörer som inte jobbade hos militären. År 1915 blev “civilingenjör” officiell examenstitel i Sverige för alla högskoleutbildade ingenjörer. Den svenske “civilingenjören” motsvaras här i Tyskland och i angränsande tysktalande länder av “Diplomingenieur”. Engelskans “civil engineer” betyder däremot ungefär “ingenjör för väg-och-vatten” och har inget med den svenska beteckningen civilingenjör att göra.

Jag tvivlar starkt på att krönikörskan kunde avgöra sin taxiförares verkliga utbildning! Men huvudsaken var ju att rasistbelägga svenskarna. Och då är alla medel tillåtna!

Och jag vidhåller att svenskarna är världens minst rasistiska personer! Och förmodligen världens snällaste. Nämner här min svågers granne som i förra veckan lämnade sommarboendet i Blekinge för att övervintra i sin Stockholmslägenhet. Han tog med sin tillsprungna katt som han övat att gå i sele med. Men katten visade sig vantrivas där. Så grannen packade in katten i bilen igen och körde ner till Blekinge igår ! 60 mil enkel resa ! För att katten skulle trivas.

Och krönikörskan menar att också grannen är rasist ! Aldrig i livet!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En bloggläsare, tillika f.d. migga, ilsknade till

En bloggläsare, tillika f.d. migga, ilsknade till över en krönika i GT den 27 oktober: Sverige är ett rasistiskt land, där krönikören bland annat skrev:

gtEn av dem är Jamal Alkazali är 56 år, från Irak. Han har kört taxi i 12 år. Han är elingenjör med fem och ett halvt års universitetsstudier i Ryssland. Plus två år på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Han har jobbat i åtta år som elingenjör utomlands. Han har sökt 100 jobb här i Sverige. Har har fått komma på EN jobbintervju.

Och:

gtSom Reza, civilingenjör från Iran, vars taxi jag åkte med härom kvällen sa:

– Jag har sökt hundratals jobb, från ingenjörsjobb till enklare mekanikerjobb som jag är överkvalificerad för. Jag går in på arbetsförmedlingen varje dag. Det har jag gjort i tolv år. Men jag får inte ens komma på intervjuer. Nu är jag för gammal. Jag är 50 år. De stora företagen vill bara ha 25-åringar.

Bloggläsaren, som tidigare arbetat många år på Migrationsverket, skickade mig sin reaktion, som han först hade skickat till skribenten på GT:

Jag läste just din krönika och är lite förvånad över den hårda slutsats du drar, vilken för övrigt går stick i stäv med Ullenhags mantra om ”600 000 utrikesfödda” som går till jobbet varje dag. Jag tänker inte delge dig mina åsikter, för de är ointressant i sammanhanget. Men jag kan delge dig en del av mina erfarenheter efter åtta år på Migrationsverket. Jag träffade i mitt arbete många, väldigt många med examina från länder i Mellanöstern. Det var civilingenjörer, läkare och jurister. Juristerna föll bort direkt eftersom juridik, särskilt humanjuridik, inte är direkt överförbart mellan olika länder och rättssystem. De fick alltså ta enklare jobb. Av civilingenjörerna och läkarna, och dessa var många, var det en (1) läkare som klarade testet för att få arbeta som läkare i Sverige. Det var en ung man från Irak, utbildad i Irak och England. De övriga uppfyllde helt enkelt inte de krav Sverige ställde på yrkeskunnande och -skicklighet. Jag kommer snart att genomgå en stor operation i ryggen. Då vill jag gärna att den som opererar mig har visat att han/hon klarar av att göra det. Jag litar faktiskt på att han/hon gör det. Är detta rasistiskt? Skulle du vilja genomgå en stor operation, utförd av en kirurg med tveksamma betyg för att något annat vore rasistiskt?

Jag var nästan 50 när jag slutade på Migrationsverket, jag fick nog av att inte ha klara direktiv att arbeta efter, trött på en ledning som lyssnade mer på en högljudd opinion än utlänningslagen. Jag sålde allt jag ägde och flyttade till Skåne. Det tog säkert 300 jobbansökningar och nästan ett år innan jag fick ett jobb. Ett vikariat på Migrationsverket. Nu är jag inte kvar där, eftersom det var en nödlösning. Men det är inte lätt ens för en svensk 50-årig akademiker att få jobb. Det finns inget rasistiskt i att en 50-årig akademiker med examina som inte är godtagbara i Sverige har svårt att få jobb. Sverige är ett litet land, med en liten arbetsmarknad. Det är beklagligt, inte minst för ungdomarna idag, som min son. Men det är så det ser ut. Mycket är det, men det är inte rasistiskt.

ntJag föreslår också läsning av vad en reporter på Norrköpings Tidningar skrev efter att Mummelförlagets författare, f.d. regeringstjänstemannen i Afghanistan och nu flyktingen i Sverige talat i en föreläsningsserie med rubriken ”Nyfiken på”! Hennes text har rubriken Rasism finns från båda håll.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Huru fördomsfulla äro svenskarna?

Det har blivit uppenbart under de senaste dagarnas upprörda, nästan minister-avgångskrävande debatt att man inte får tala om hår- och ögonfärg i Sverige eftersom det – i Sverige – anses ”rasistiskt” att göra det. Jag sätter citattecken runt ordet eftersom jag (som icke-svensk) omöjligt kan begripa hur det skulle kunna vara ”rasistiskt” att tala om hur folk ser ut.

Kan det möjligen vara så att svenskarna, de som anger tonen i offentligheten (främst journalister och politiker), själva är så fördomsfulla att de tror att om man talar om att någon är mörkhyad och/eller har svart hår och bruna ögon så ”diskriminerar” man den arma stackaren för att hon/han inte är lika ”fiiiiin” som de tonangivande (OBS! Jag har medvetet använt ordet ”tonangivande” i stället för ”tongivande”), som själva oftast är blonda och blåögda?

VärldsflaggorJag förundras också alltid över fördomsfullheten och den lite herrefolksaktiga inställningen som svenskar visar upp när de kallar oss invandrare som bor här för ”svenskar”. Trots att jag vet att väldigt många (kanske rentav de flesta?) av oss inte alls uppfattar oss som ”svenskar”. Men det är ju så fiiiint att vara svensk, så att tala om finnar, irakier, afghaner, greker, serber och annat ”löst folk” blir i sig – i svenska ögon – kränkande. I stället för att låta oss vara turkar, amerikaner, jemeniter och vad vi nu är – som bor i Sverige och/eller har svenskt medborgarskap!

Vi är blonda, vi är blåögda. Vi är svarthåriga och vi är mörkögda. Rödhåriga. Grönögda. Inget konstigt med det. Vi är finnar, iranier, tyskar, polacker, kurder. Och det är tamejfasen lika ”fiiiint” att vara blond och blåögd från Vitryssland som svarthårig och brunögd från Chile (och vice versa)!

Låt oss vara det vi är och låt oss använda de utmärkta svenska ord som finns för att beskriva oss i stället för att försöka göra oss alla till ”svenskar” – vilket vi ju inte är! Men vill några från Demokratiska Republiken Kongo eller från Norge eller från vilket land som helst – och med vilken hår- och ögonfärg som helst – kalla sig ”svenskar” så låt dem göra det! Vi andra är det vi är. En del av oss kan till och med lägga till ”…och jag är svensk medborgare”, medan en del inte ens vill ha svenskt medborgarskap.

Sluta tro att ni svenskar vet bäst vad alla vi invandrare vill, sluta lägga er ”rasistiska” fördomsfullhet på oss alla, som om vi var en enda stor klump vars högsta önskan är att definieras som ”svenskar”!

OBS! På förekommen anledning och för att förekomma att alla svenskar känner sig hopbuntade med alla andra och dragna över samma kam, vill jag påpeka att ovanstående givetvis inte gäller varenda svensk! Men väldigt många tar sig rätten att tolka vad invandrare ska känna sig som, och tror att alla invandrares högsta önskan är att få bli ses som ”svenskar”!
Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Fakta och sanningar försvinner inte hur mycket man än låtsas som om de inte existerar.

sveriges-flaggaI Sverige är man mästare på att se saker och ting i antingen svart eller vitt, inte som både och eller något mittemellan. Och mästare på att blunda för sanningar och fakta; på att utelämna dem, när det inte passar den bild av ”verkligheten” som en viss grupp – eller vissa grupper – har bestämt ska gälla. Man vill inte låtsas om existensen av sanningar och fakta som man inte gillar och som förs fram för att de är viktiga och för att de är just sanningar och fakta. Strider de mot godsvenskarnas* egna bilder om hur det borde vara, inte om hur det är, ja då ska de helst undanhållas och utelämnas.

I fina rum, ofta med fin teknik och fina Power Pointpresentationer, med fina moderatorer och fina inspelningar av alltihop som genast läggs ut på internet, samlas godsvenskar till seminarier och hearings och konferenser om ”fri invandring”, ”mäns våld mot kvinnor” med mera. Likasinnade – alltså personer som håller med om det som de redan på förhand vet att de kommer att få höra – strömmar till. Gemensamt för dem är ofta att de inte ser – eller vill se – vad som sker utanför deras fina rum, som en följd av den mycket stora invandring av människor som myndigheterna (och därmed folket) ofta inte har en aning om vilka de är, eller varför de är här. Och gemensamt för dem är också att de inte vill se hedersvåldet för vad det är och för vad det kan få för konsekvenser när man inte kallar det vid sitt rätta namn.

Många godsvenskar verkar också på sin höjd bara ha läst om dem, som deras seminarier handlar om, eller träffat dem under snabba studiebesök på platser där dessa människor bor och lever; de verkar sällan ha umgåtts med dem och lärt känna dem och deras tankevärld ”på riktigt”.

Godsvenskar vill alltså varken se farorna med fri eller för stor utomeuropeisk invandring till ett litet land (läs gärna Det har miggorna larmat om i fem år. Och fortsätter att larma…), eller acceptera sanningar och fakta om hedersvåld, hedersmord och hederskultur. De verkar tro – eller vilja tro – att allt detta kan trollas bort genom att som ett mantra upprepa att ”vi behöver mer folk i Sverige” och genom att man låtsas som om hederskulturen inte existerar bland många av de allt fler ”fria invandrare” som kommer till Sverige.

Godsvenskarna, de som minglar i finrummen och håller seminarier under ordnade former där alla tycker likadant  med mycket små avvikelser och som sedan åker hem till sina all white communities, verkar tro att sanning och fakta försvinner, går upp i rök, för att de inte låtsas om dem.

Om just hedersvåldet skriver Sakine Madon i Expressen den 19 januari under rubriken Sluta blunda för hedersförtrycket, bland annat:

expressenVad som däremot inte hjälper är när makthavare relativiserar bort hedersvåldet eller misstänkliggör dem som berättar, vilket märkligt nog fortfarande görs från vänster till höger.

Och om den mycket stora asylinvandringen skriver Migrationsverket så här:

MIG logoSverige fortsatte också att vara det europeiska land som i absoluta tal tog emot flest ensamkommande asylsökande barn. Sett utifrån det totala antalet asylsökande (närmare 44.000, en ökning med 48 procent jämfört med 2011) var Sverige det land som tog emot flest sökande — efter Tyskland och Frankrike som tog emot cirka 64 000 respektive 60 000 asylsökande under 2012 (preliminära siffror).  .

baksida_miggorHär på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, berättar främst miggor men också gränspoliser, socialsekreterare, HVB-personal, sfi-lärare, ambassadpersonal om asyl- och integrationshaveriet utan att godsvenskarna reagerar. Det stör den bild de har skapat åt sig själva och envist håller fast vid oavsett hur många väl insatta, seriösa och kunniga människor som berättar om den allt svårare situation i landet som deras ignorans har skapat och fortsätter att skapa. Läs t.ex. Expressens artikel Fler politiker stöder Franks flyktingkritik (jag beklagar, som så ofta, den urusla och felaktiga rubriken – det är väl knappast flyktingarna eller de asylsökande som kritiseras…). Fler liknande fakta- och sanninsgbaserade ”uppror” börjar tränga fram nu, också i gammelmedia, och går inte längre att stoppas av godsvenskar.

Det finns inget främlingsfientligt, rasistiskt eller islamofobiskt i att rapportera och diskutera allsidigt och sakligt. Eller i att se till att landets utlänningslag efterlevs. Asylsökande som uppfyller lagens krav ska antingen beviljas asyl (flyktingar) eller uppehållstillstånd (skyddsbehövande enligt angivna kriterier). Och hedersvåld ska kraftfullt bekämpas genom tydlig information till dem som beviljats uppehållstillstånd i Sverige och genom extra stränga straff, följda av utvisning för dem som begår sådana brott.

*godsvenskar är ett begrepp jag härmed myntar för att, med ett enda ord, kunna beskriva (stämpla) dem som agerar enligt devisen (som de själva ofta inte ens är medvetna om): ”Jag vill så väl, men det blir så fel”. Alltså lite på samma sätt som godsvenskar i ett samlingsord benämner (stämplar) människor, som inte håller med om deras lätt utopiska budskap, som ”främlingsfientliga”.