En migga är förundrad. Alice i Underlandet hade varit förbryllad. Franz Kafka hade känt igen sig.

Nu blir det bara ”curiouser and curiouser”, som Alice i Underlandet sa. Och Franz Kafka såg tillvaron som en labyrint ur vilken människan inte finner någon utväg.

 

Ungefär så, både ”curiouser” och labyrintiskt är det att försöka följa Migrationsverkets vindlingar. Men eftersom jag följt asyl- och migrationsfrågor i 20 år, varit asylombud i 14 år och i snart tio år haft kontakt med en kader av miggor som hållit mig och intresserade läsare (det borde vara precis alla) informerade om vad som sker  innanför verkets väggar, så iglar jag mig fast och försöker förklara och ge en så korrekt bild jag kan av detta statliga verks handlande och icke-handlande.

Mycket har sagts och skrivits om den – i det närmaste – obefintliga åldersbedömning som ofta skulle behöva göras av asylsökande som uppger att de är minderåriga (länkar till en bråkdel av vad som skrivits om detta finns längst ner). Följande kommunikation utspann sig på Twitter den 31 mars, dock kom Migrationsverkets kommentar idag, den stora skämtardagen 1 april:

Vad Migrationsverket hänvisar till är detta: Migrationsverket ändrar sitt arbetssätt kring medicinska åldersbedömningar, daterat 2015-09-04:

Migrationsverket anpassar nu sin praxis för medicinska åldersbedömningar till en dom i Migrationsöverdomstolen (MiÖd). Konsekvensen av detta är att den asylsökande själv får ta initiativ till att låta genomföra en medicinsk åldersbedömning.

Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer vrider lite på orden för att ge dem en något annan nyans och mening än den som ges i MiÖds dom. Han säger:

Migrationsöverdomstolen har i sin dom förra året skrivit att Migrationsverkets utredningsansvar är uppfyllt när vi informerat om möjligheterna att genomföra en medicinsk åldersutredning. Den nya rättsliga kommentaren lägger vår ambitionsnivå i linje med Migrationsöverdomstolens dom.

Men i Migrationsöverdomstolens dom UM 2437/13, som kom den 11 februari 2014 – det vill säga 1,5 år innan ovanstående skrevs av Migrationsverket – sägs följande i klartext:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Det är alltså Migrationsverkets sak att kräva – inte erbjuda – att åldersbedömning görs i tveksamma fall och om den asylsökande inte går med på det, skriva upp vederbörandes ålder så att han hanteras som vuxen. Och det här sägs också i domen:

Då NN inte genom skriftlig bevisning eller muntlig utredning kunnat göra sin ålder sannolik har Migrationsverket erbjudit honom att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Genom denna handläggningsåtgärd har alltså getts tillfälle att på medicinsk grund göra den uppgivna åldern sannolik och därmed uppfylla sin bevisbörda.

Detta är inte detsamma som det Fredrik Beijer skriver om att ”Migrationsverkets utredningsansvar är uppfyllt när vi informerat om möjligheterna att genomföra en medicinsk åldersutredning”!

Fredrik Beijer – och därmed Migrationsverket – verkar medvetet försöka kasta grus i ögonen på dem som försöker följa vindlingarna och lappkasten på asylområdet, här med betoning på området åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga. Men den som orkar läsa och jämföra och tänka och läsa mer och borra sig in i lagar och domar, uppblandat med vad jag uppfattar som snömos från Migrationsverket,

En migga kommenterar det hela så här och använder också ordet ”snömos”:

Rent snömos. Det handlar ju inte om domen egentligen utan om ifall Migrationsverket skulle kunna hitta vägar för att få till stånd åldersbedömningar. Flera alternativ finns ju. Exempelvis att man anställer egna åldersbedömningsexperter eller upphandlar tjänsten från privata aktörer. Eller som regeringen föreslagit, att Rättsmedicinalverket kan göra dem.

Alla de här initiativen hade verket kunnat ta för länge sedan, men istället har ledningen valt att inte göra något alls. Den försöker nu gömma sig bakom en dom i Migrationsöverdomstolen för att dölja det faktum att verkets hantering av åldersbedömning är ett haveri utan dess like.

Miggan fortsätter:

Migrationsverket måste klara av att lösa sina uppgifter och inte räkna med att regeringen ska gå in och detaljstyra verksamheten varje gång en dom sätter käppar i hjulen.

Är målet att ha en rättssäker prövning så får man bannemej se till att lösa det, och aktivt leta efter lösningar. Inte bara sitta där som apatiska hösäckar som väntar på att regeringen ska träda in efter att haveriet redan inträffat.

Nej, detta med åldersbedömningar är något som Migrationsverket verkligen misskött och måste se till att lösa. Visst, barnläkarna har obstruerat så man kan lägga viss skuld på dem, men samtidigt:

Varför ska ens barnläkare vara involverade? Bevisbördan ligger ju ändå på den sökande!

Hade Migrationsverket haft en mer uppstramad handläggning så hade problemet aldrig uppstått…

Kommentar till miggans ord om barnläkarna: Nej, det behövs absolut inga barnläkare för att bedöma åldern på personer som säger sig vara 16, 17 år men ter sig äldre! Det som behövs är det som specialisten i ortopedi och handkirurgi, Nenad Zeba, framhållit i sin artikel på Dagens Samhälle den 29 mars under rubriken Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar:

Föreligger minsta tveksamhet kring den uppgivna åldern röntgas vänster handled för att precisera behovet av en hel åldersprövning. Om resultatet visar att personen helt klart är under 18 år återförs ärendet till Migrationsverket och ansökan prövas som för en minderårig.

Regeringen måste slå näven i bordet, det måste bli ett slut på denna slöhet och oförmåga hos det statliga verket att hantera en för Sverige på alla sätt ytterst viktig fråga: Hur gamla är de ”ensamkommmande barnen”. Av alla anledningar som redan angetts ett otal gånger måste det bli ordning på detta – så som det är och har varit i åratal i de övriga nordiska länderna. Det behövs absolut inga fler utredningar, remissrundor, utlåtanden, rekommendationer eller andra krumbukter!

Det enda som behövs är det som jag har skrivit och som miggorna har påpekat i åratal här på bloggen; som kommunalrådet i Österåker skriver och som även allt fler i andra kommuner börjat ta upp. Anlita omgående läkare som Nenad Zeba att utföra åldersbedömningar i enlighet de vetenskapligt beprövade metoder som sedan länge används i andra länder, inte minst i Norden, för att komma fram till om en person kan vara 16 eller 17 år eller är betydligt äldre. Gör det nu!

Här följer ett batteri av länkar till mina och miggornas texter sedan många år tillbaka i frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga, men inte styrker sin ålder och där det finns misstankar – eller rentav är uppenbart – att personerna inte är under 18 år:

•  Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012

•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

• En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2015

•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år 25 juli 2015

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

•  ”Vi fixar det helt enkelt inte”. Kommuner vägrar ta emot ensamkommande minderåriga asylsökande – 26 november 2015

•  Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015

•  Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016

•  Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. – 18 mars 2016. I denna text finns också länkar till ett antal andra texter, bland annat en debattartikel och en replik på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, skrivna av fyra kommunalråd.

•  Kommunalrådet i Österåker, Michaela Fletcher (M): ”Många av dem som får fel åldersbestämning nu kommer sannolikt att ansöka om att få sin ålder omprövad senare.” – 1 april 2016

© denna blogg.

Skicka gärna relevanta synpunkter och tips! Konkreta frågor som rör hur Migrationsverket agerat bör riktas direkt till Migrationsverket.

Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder.

– Frågan om en asylsökande är under eller över 18 år är viktig, inte bara när det gäller frågan om uppehållstillstånd utan även när det gäller boende och omvårdnad. Det är inte lämpligt att vuxna asylsökande bor med ensamkommande barn i barnboendena.

Det säger nu inrikesminister Morgan Johansson, bland annat i Svenska Dagbladet i en text med rubriken Medicinska åldersbedömningar i höst.

De fyra moderata kommunalråden, som skrev den skarpa och viktiga artikeln den 14 mars på Brännpunkt – har fått gehör. Det hedrar Morgan Johansson att han reagerat så snabbt. Hans reaktion visar också att det som Migrationsverkets rättschef skriver i sin replik på kommunalrådens debattartikel – ”Vi gör åldersbedömningar” – inte stämmer, vilket såväl kommunalråden som jag och många andra konstaterat för länge sedan.

Vi är alltså många – inte minst bland Migrationsverkets egen personal – som har tagit upp frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga under många år. Vi har varken lyssnats på av den dåvarande regeringen Reinfeldt eller sedan september 2014 av den nuvarande regeringen. Men antalet påstått och faktiska minderåriga har nu nått sådana höjder att det inte längre går att låtsas att 22- och 26-åringar och äldre är 17, år gamla. Det riskerar att vara alldeles för många vuxna män som hanteras som ”barn” med allt vad det innebär av såväl kostnader som allehanda olägenheter och risker.

I artikeln där Morgan Johansson uttalar sig, kan man läsa att:

Socialstyrelsen ska i april presentera en vetenskaplig genomlysning av metoder för åldersbedömningar. Morgan Johansson ser framför sig ett statligt ansvar för bedömningarna med Migrationsverket och Medicinalverket som huvudaktörer.

Men Socialstyrelsen har för bara några år sedan gjort ett ”ställningstagande” som låter som om det kunde ha varit skrivet av någon i Svenska Barnläkarföreningen (en förening som medverkat till att åldersbedömningar inte gjorts i Sverige på många år). Att den nu ska komma med nya uttalanden, ställningstagande, riktlinjer eller rekommendationer eller vad det ska kallas denna gång, är inget som på minsta sätt behöver hindra att åldersbedömningar börjar göras omedelbart. Det är bara att ta efter de nordiska länderna och utföra handledsröntgen och/eller tandröntgen – det är inte alls komplicerat och det finns i Sverige både läkare och tandläkare som kan utföra dessa kontroller/bedömningar, precis som i Norge, Danmark och Finland.

Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. Det poängterar också Migrationsverket i den konsekvensanalys verket gjorde i oktober 2015, med rubriken Man behöver absolut  inte vänta på Socialstyrelsens  uttalanden, ställningstagande, riktlinjer eller rekommendationer.

Att läsa:
På Brännpunkt i Svenska Dagbladet
•  Debattartikel från fyra moderata kommunalråd i Stockholms-regionen: ”Bestäm asylsökandes ålder vid ankomsten”– 14 mars
•  Replik från Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer: Migrationsverket: Vi gör åldersbedömningar – 16 mars
•  Slutreplik från kommunalråden:”Sverige måste kunna göra medicinsk bedömning” – 17 mars
Den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielssons debattartikel, också den publicerad på Brännpunkt:

På bloggen
•  En migga: ”De kan ju faktiskt bestämma att personen är över 18 utan någon medicinsk åldersbedömning eller liknande.” – 15 mars
•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 16 mars

På sajten Det Goda Samhället
•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars
•  En migga: ”Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar … – 17 mars

Och nu:

Mer att läsa för den som orkar:
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn”  – 9 februari 2015
I detta inlägg finns länkar till ytterligare 11 inlägg som publicerats här på bloggen i ämnet sedan mars 2012.

© denna blogg.

En migga: ”Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar där jag skriver att den sökandes ålder (under 18 år) registreras i enlighet med vad han uppgett trots avsaknad av dokumentation i ärenden där jag personligen varit 100 procent säker på att personen varit vuxen. På fråga om jag verkligen ska göra så har jag beordrats godta detta eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40.”

Att läsa först:
•  ”Bestäm asylsökandes ålder vid ankomsten” – Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 15 mars
och
•  En migga: ”De kan ju faktiskt bestämma att personen är över 18 utan någon medicinsk åldersbedömning eller liknande.” – 15 mars

Läs därefter Migrationsverkets replik på artikeln på Brännpunkt:
• Vi gör åldersbedömningar – Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 16 mars

I sin replik på Brännpunkt skriver Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer:

Som myndighet ska vi följa den lagstiftning som gäller.

Därefter påstår han, något förbluffande, att:

Utgångspunkten i svensk praxis är att bedöm­ning av ensamkommande barns ålder sker när Migrationsverket fattar beslut i asylärendet – först då har vi hunnit samla in ett så brett material som möjligt.

Självklart kan det inte vara ”svensk praxis” att ”bedöm­ning av ensamkommande barns ålder sker när Migrationsverket fattar beslut i asylärendet”! Det är ju så dumt så klockorna stannar. Det kan givetvis inte vara svensk praxis att man ska låtsas att människor, som man tydligt kan se eller starkt misstänka, att de måste vara betydligt äldre än 16, 17 år, är minderåriga och ändå vänta med åldersbedömning till slutet av asylprocessen!

Självklart kan det inte vara meningen och ”svensk praxis” att vuxna män (som det oftast handlar om) ska behandlas som barn, bo tillsammans med 14-17-åringar, gå i skolan med 16-åringar! Och, inte på något sätt oviktigt: en minderårig asylsökande kostar uppåt 1,5 miljoner kronor per år för skattebetalarna (ja, det är en svindlande summa!) medan en vuxen asylsökande kanske kostar kring 170.000 kronor under samma tid. Så att inte göra åldersbedömningar i början av asylprocessen är också ett enormt slöseri med skattemedel. Skillnaden kan alltså vara så stor som 1, 3 miljoner kronor per år i kostnader för en vuxen asylsökande och en minderårig. Det finns givetvis asylsökande som kommer ensamma och är under 18 år också, men här talar vi om dem som ljuger om sin ålder.

Om det skulle vara ”svensk praxis” att bortse från dessa konsekvenser både vad gäller det vansinniga i att låta vuxna män bo med barn under lång tid och gå i skolklasser med kanske tio år yngre ungdomar samt kosta uppåt nio gånger mer än om de hade åldersbedömts, då måste den ”praxisen” omedelbart bytas ut mot en annan praxis. Och de som har infört en sådan uppåt väggarna-praxis borde få avsked på grått papper och inga fallskärmar. De har kostat samhället både enorma summor och de har åsamkat många stort psykiskt och fysiskt lidande – inte minst asylsökande, ensamkommande barn.

En migga kommenterar så här:

Man kan ju misstänka att Beijer är plågsamt medveten om att hans resonemang inte riktigt håller. Och att han påstår att en bedömning redan görs. Ja, om man med åldersbedömning menar att alla som inte är uppenbart vuxna (dvs 40+) ska godtas som barn, så…

Miggan kommenterar vidare:

Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar där jag skriver att den sökandes ålder (under 18 år) registreras i enlighet med vad han uppgett trots avsaknad av dokumentation i ärenden där jag personligen varit 100 procent säker på att personen varit vuxen. På fråga om jag verkligen ska göra så har jag beordrats godta detta eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40.

När våra rutiner ser ut så, då måste ju Fredrik Beijer fatta att det inte går att skylla på barnläkarna eller ”svensk praxis”! Detta förfarande är ju helt och hållet vårt eget påhitt.

Antar att Beijer känner sig pressad, och han vet säkert att verket gjort åt h-e fel ifråga om de ensamkommande barnen. Nu börjar han säkert få skit från departementet så han vill väl rycka ut för att gjuta olja på vågorna.

Man kan ju tycka att en oberoende (i teorin i alla fall) myndighet borde ha tillräckligt med råg i ryggen och initiativkraft för att åtminstone försöka lösa problemet, men här har man varit väldigt passiv. Kanske hade man kunnat anställa egna förtroendeläkare eller på andra sätt agerat proaktivt. Nu sitter man där med skägget i brevlådan i stället.

Miggan avslutar:

Jag tror precis som du att det nu snart måste hända en hel del inom ensamkommeriet. Att den sökande har bevisbördan måste ju snart börja avspegla sig i våra rutiner.

Till exempel bör man kunna införa att vid tveksamma fall där id/pass saknas ska personen bedömas som vuxen, om det inte är uppenbart för alla att han är barn. Det borde ju vara självklart! Fattar verkligen inte varför inte detta införs omedelbart! Det krävs ingen lagändring för det. Det följer ju, som jag ser det i alla fall, av Migrationsöverdomstolens dom.

Kommentar: För att sätta i gång med åldersbedömningar behövs inga ”ställningstaganden” från Socialstyrelsen, inga utredningar, absolut inga uttalanden från Svenska Barnläkarföreningen. Det behövs bara att ett antal rättsodontologer och ortopedkirurger anlitas, precis som i övriga Norden. Jag känner själv till några som är beredda att börja utföra åldersbedömningar omgående.

Fortsättning följer.

Kuriosa: Lite märkligt får man nog anse att det är när Migrationsverkets presschef går ut på Twitter enligt nedan efter att riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C, JO-anmält nuvarande och tidigare generaldirektör för Migrationsverket till Justitieombudsmannen (JO) för brister i rutinerna när det gäller att fastställa ålder på asylsökande (läs artikeln ”Migrationsverkets ledning har begått tjänstefel”).

Som sagt: Lite märkligt är det. Och det är en underdrift.

© denna blogg.

 

Die Welt: ”Hohe Kosten für unbegleitete minderjährige Flüchtlinge.”

Kort rapport från min nytyske (svensk som utvandrat till Tyskland) korrespondent:

I Bayern börjar man också få problem med kostnaden för ”ensamkommande flyktingbarn” så man ska nu börja med fördelning över hela landet.

Kostnaden per ”flyktingbarn” ligger här på 60.000 euro/år, alltså hälften/tredjedelen av i Sverige.

I artikeln Hohe Kosten für unbegleitete minderjährige Flüchtlinge i Die Welt den 13 juli, sägs bland annat:

In einem Interview der «Mainpost» (Montag) erläuterte er, für jeden unbegleiteten minderjährigen Flüchtling müssten jährlich rund 60.000 Euro ausgegeben werden.

«Bei aktuell 8500 unbegleiteten Flüchtlingen in Bayern kommt man da auf eine Summe von rund 510 Millionen Euro. Und wir haben erst Jahresmitte.»

Med viss översättningshjälp ser texten ut så här på svenska:

I en intervju med ”Main Post” (måndag), förklarade han (Landkreistagspräsident Christian Bernreiter, CSU) att varje ensamkommande minderårig flykting årligen kostar cirka 60.000 euro (cirka 592.000 kronor).

”Med nuvarande 8.500 ensamkommande flyktingar i Bayern blir summan cirka 510 miljoner euro per år (drygt 5 miljarder kronor ). Och vi har bara kommit till halvårsskiftet. ”

I Sverige kostar 8.500 ensamkommande minderåriga asylsökande långt över det dubbla (nästan tre gånger så mycket), jämfört med i Bayern. Och hit kommer, enligt Migrationsverkets prognos, i år uppåt 12.000.

2014 kom 7.049 ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga personer till Sverige och sökte asyl. Samma år avgjordes 4.334 ärenden gällande den här kategorin. Av dem fick 3.269 bifall. Endast 509 fick avslag. I 83 fall skulle asylprövningen övertas av annan stat inom ramen för den så kallade Dublinförordningen, det vill säga Sverige prövade inte ansökan i sak. I 473 fall handlade det om

övriga ansökningar Migrationsverket ej prövat i sak, exempelvis avskrivna ansökningar. En ansökan avskrivs bland annat när den sökande avviker eller återtar sin ansökan.

Att bifallsandelen är så hög är något förvånande eftersom utlänningslagen inte undantar ”barn” från kravet på skyddsskäl och inte anger att de lättare ska kunna beviljas uppehållstillstånd i Sverige enbart för att de är barn. Även Migrationsöverdomstolen (Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”) har klart och tydligt i en dom från februari 2014 uttalat sig och konstaterat att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Och i texten En migga resonerar om kravet på att asylsökande ska ”göra sin identitet sannolik” anges att:

Enligt Migrationsverkets rättschefs rättsliga ställningstagande så ska asylsökande göra sin identitet sannolik, annars beviljas inget PUT. Detta gäller såväl ensamkommande barn som vuxna asylsökande.

En migga undrar, med anledning av ovanstående:

Varför bemödar rättschefen sig om att skriva ställningstaganden som blir meningslösa när de sedan inte följs i praktiken?

Det finns väldigt mycket att undra över när det gäller den svenska ”asylindustrin” – som den med rätta torde kunna kallas idag eftersom systemen blivit allt mer industrilika på grund av de stora mängder asylsökande som kommer till Sverige. Men politikerna har abdikerat (eller aldrig på riktigt orkat sätta sig in i hela problematiken); medierna har inte tillräckligt kunnigt folk som skulle kunna ge en allsidig bild. De journalister som är kunniga kan inte tala klarspråk om hur det ligger till eftersom sanningen inte är vad som kallas ”politiskt korrekt” på de redaktioner där de arbetar. Därför får allmänheten inte veta det de i ett fritt land har rätt att få veta: hur det ser ut i verkligheten. Det vill säga hela bilden av asylinvandringen, inte minst vad gäller de ”ensamkommande barnen”, varav 80 % år 2013 var mellan 15 och 17 år (enligt egen utsago), de flesta pojkar/unga män.

Den som vill veta ner om vad främst miggor men öven andra aktörer i ”branschen” (HVB-hemsanställda, familjehem m.fl.) berättar, kan skriva in sökordet ”ensamkommande” i sökrutan här på bloggen, så kommer några hundratal texter upp i ämnet.

© denna blogg.

En migga: ”Så min fundering är om generaldirektören tänker anmäla sin rättschef för tjänstefel, eller om det bara är enskilda handläggare på golvet som berörs av generaldirektörens nycker?”

En migga:

Orsakerna till att de kommer hit varierar rätt mycket, men det de säger till mig är att de kommit för att få gratis vård, att de lovats arbete, också att en hel del som varit i klammeri med rättvisan som till exempel personen jag talade med alldeles nyss. Han hade suttit i fängelse för mord i hemlandet, och nu ville han börja på ny kula (!) i Sverige

Det kom ett mejl från en migga som uppmärksammat att Dagens Nyheter skrivit en artikel om att Ny dom ändrar spelreglerna för den svenska asylprocessen. Miggan undrade:

Har du hört om den senaste domen från Migrationsöverdomstolen? Domen innebär egentligen inget nytt, den är mest ett förtydligande av en dom som kom redan i november 2014 och som Migrationsverkets rättschef ignorerade/trotsade.

Här flikar jag in några citat ur den dom som miggan hänvisar till och som också Dagens Nyheter skriver om:

M, H, E och E K (familjen K), samtliga medborgare i Serbien, reste in i Sverige den 22 januari 2015 och ansökte om asyl samma dag. Migrationsverket beslutade den 13 februari 2015 att avslå ansökningarna. Verket beslutade också, efter att ha konstaterat att serbiska medborgare är viseringsfria, att avvisa familjen K från Sverige, eftersom avsikten med familjens vistelse här varit någon annan än en tidsbegränsad vistelse. Migrationsverket ansåg att det var uppenbart att familjen K saknade skäl för asyl samt att uppehållstillstånd inte heller skulle beviljas på någon annan grund och beslutade därför att avvisningsbesluten fick verkställas även om de inte hade vunnit laga kraft. Familjen K förbjöds även att återvända till Sverige under en tid av två år.

En migga igen:

Det intressanta här, enligt min mening, är inte domen i sig, utan snarare att domen från november var mycket tydlig med att vi inte kan avvisa personer som är här viseringsfritt. Det betyder att vi inte borde ha kunnat avvisa alla de albaner, serber osv som sökt asyl utan asylskäl, det vill säga lämnat in uppenbart ogrundade ansökningar, eftersom de ju är här viseringsfritt. När domen kom i november gjorde rättschefen exakt ingenting, eller rättare sagt: han var tydlig med att vi skulle fortsätta som vanligt vilket fått till följd att hundratals, sannolikt tusentals personer avvisats olagligt. Så min fundering är om generaldirektören tänker anmäla sin rättschef för tjänstefel, eller om det bara är enskilda handläggare på golvet som berörs av generaldirektörens nycker? Det skrivs i Dagens Nyheter om detta, men de verkar inte ha läst domen från november 2014.

Kommentar: Som miggan här ovan påpekar så verkar det som om man på Dagens Nyheter inte har läst domen. Artikeln börjar:

En ny dom i Migrationsöverdomstolen kan få stor betydelse för den svenska asylprocessen. Migrationsverket får inte längre avvisa människor direkt – trots att de saknar asylskäl. Beslutet gäller personer från länder vars medborgare har rätt att vara 
i Sverige utan visum.

Den borde kanske ha börjat med – och tydligare talat om – att:

En dom i Migrationsöverdomstolen i november 2014 borde ha fått stor betydelse för den svenska asylprocessen. Migrationsverket fick från detta datum inte längre avvisa människor direkt – trots att de saknar asylskäl. Beslutet gäller personer från länder vars medborgare har rätt att vara 
i Sverige utan visum.

I domen i Migrationsöverdomstolen från november 2014 anges:

Migrationsverkets beslut att avvisa en utlänning från Sverige under viseringsfri tid, med hänvisning till att denne saknade såväl visering som tillstånd att vistas i landet, hade inte stöd i lag. Eftersom förutsättningarna för avvisningsbeslutet inte var uppfyllda fanns det inte heller förutsättningar för verket att besluta om återreseförbud.

Den här domen har alltså funnits i sju månader men ignorerats av Migrationsverket.

Reflektion: Självklart – man man tycka – ska Migrationsverket kunna meddela avslag på ansökan om asyl när den är uppenbart ogrundad även om personer är här viseringsfritt. Dock kan de inte avvisas under den tid deras viseringar gäller. Som miggan avslutar:

Deras viseringsfria tid är 90 dagar. Men eftersom ingen egentligen har koll på dem så kan de ju stanna hur länge som helst i praktiken. Men i teorin alltså 90 dagar. Det gäller förresten även bosnier, makedonier, albaner, kroater mfl.

Orsakerna till att de kommer hit varierar rätt mycket, men det de säger till mig är att de kommit för att få gratis vård, att de lovats arbete, också att en hel del som varit i klammeri med rättvisan som till exempel personen jag talade med alldeles nyss. Han hade suttit i fängelse för mord i hemlandet, och nu ville han börja på ny kula (!) i Sverige

Sverige är ett gökbo (=dårhus), det är vad jag kommer fram till när jag sätter mig in i detta – och under snart 20 år – en mängd andra märkligheter på asyl- och migrationsområdet. Ett gökbo.

 

 

 

En migga: ”Det är helt uppåt väggarna.”

En migga skriver om:

Jag har tagit del av ett av Migrationsverkets dokument som rör beslut om omedelbar avvisning. Dokumentet, som är rättschefens instruktion (RCI 19/2014), är inte på något sätt anmärkningsvärt förrän jag läser sidan 8 i bilagan till instruktionen.

Kortfattat sägs det, gällande granskning av säkra ursprungsländer för asylsökande, att Sverige – till skillnad från övriga EU-länder – inte tillämpar EU-direktivets procedurer för att fastställa säkra ursprungsländer. Med andra ord deklarerar Migrationsverket öppet och ogenerat att man – alltså till skillnad från övriga EU-länder – struntar i att bedöma om exempelvis en syrisk medborgare redan har uppehållstillstånd i ett säkert land Läs gärna den bifogade filen. Där står allt, svart på vitt. Det är helt uppåt väggarna.

Det kan också nämnas att när jag tackar – vilket jag givetvis alltid gör – miggan för att jag fått  ta del av informationen, skriver vederbörande så här:

Du behöver inte tacka mig för att jag skickar information till dig. Det känns mer som en moralisk skyldighet från min sida att göra något.  Jag är bara tacksam för att du finns, så att det jag och andra observerar kommer ut till allmänheten.

Människorna i samhället är trötta på vad som händer med vårt land, men samtidigt intar de en passiv hållning. Jag är övertygad om att på grund av att Sverige har varit förskonat från krig i två sekler i kombination med en mångårig politik som har haft till syfte att utplåna landets nationella identitet, har människorna fullständigt passiviserats. Det är lite som Sovjetunionen. Helt horribelt med andra ord.

Kommentar: Ingen, för vad finns att tillägga? Det finns tidigare inlägg här på bloggen om uppenbart ogrundade ansökningar, se nedan. Har någon ”ansvarig” i regering eller riksdag (Migrationsverket är ju en statlig myndighet) orkat bry sig om att Sverige agerar, som miggan säger: ”helt uppåt väggarna”? Svar nej.

Ett antal (inte alla) av mina texter i ämnet ”Uppenbart ogrundade asylansökningar” genom åren:

•  Frågan om ”uppenbart ogrundade ansökningar” får ny aktualitet – 28 december 2009
•  Genom viseringsfriheten har det rasat in mängder av ”uppenbart ogrundade asylansökningar” från Serbien – 9 november 2010
•  Stora skillnader när det gäller hanteringen av uppenbart ogrundade asylansökningar mellan Sverige, Norge och Finland – 2 juli 2012
•  En migga: ”Just nu har vi armenier som har dubbla medborgarskap, men som menar att de måste få PUT i och med att de bott i Syrien och flytt därifrån – även om de flydde hit via Armenien och inte har något skyddsbehov gentemot Syrien.” – 16 september 2013
•  Lagar är det inte längre så noga med i Sverige… – 14 juni 2014
•  Snart är härdsmältan på asylområdet i Sverige total – 16 juni 2014
•  Tack till alla som medverkar till att vi får upp de här frågorna på bordet och i offentligheten! Tio år för sent, visserligen, men ändå. – 16 oktober 2014
•  Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet! – 19 december 2014
•  En migga om uppenbart ogrundade asylansökningar: ”Förstår du innebörden av det när de som tigger på gatorna kommer på detta?” – 6 februari 2015
•  Tillägg till föregående inlägg: Ur Migrationsverkets Rättsutredning om asylsökande EU-medborgares rätt till bistånd enligt LMA – 7 februari 2015
•  Nu kommer också ett stort antal människor från Europa till Sverige och söker ”asyl” – 18 februari 2015

© denna blogg. Korta citat ur texten är tillåtna, länka alltid till originalinlägget.

Det kom ett mejl: ”Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?” Om asylbeviljade som reser till sina hemländer trots påstått skyddsbehov.

Som sagt, det kom ett mejl med en länk till artikeln (KD): ”Orimligt att flyktingar åker på semester i hemlandet” (Nyheter 24, den 4 augusti), med kommentaren:

Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?

Kanske har de åtminstone sipprat till KD, eller åtminstone till Gunilla Gomér, KD, som tar upp det som främst miggorna, men även av mig här på bloggen i flera års tid? Vi har skrivit  om det orimliga i det i många år: att människor påstår sig ha asylskäl och ges PUT av Sverige och sedan – ofta bara någon eller några månader efter att det permanenta uppehållstillståndet beviljats – reser hem (hem!) till det land de påstått sig aldrig kunna återvända till för att de då blir fängslade eller dödade på fläcken!

Detta har svenska medier – av någon outgrundlig anledning – valt att inte berätta om för allmänheten, trots att miggor och HVB-hemspersonal med flera alltså – sedan 2008 – rapporterat och larmat om det här på denna blogg och i de två böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2001 och Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014! (Specialpris på båda i e-boksformat, 30 kronor/bok! Beställ här).

Här följer en del citat ur texter på den här bloggen som borde ha uppmärksammats – om inte av svenska medier, så av Migrationsverkets ledning, migrationsministern och övriga regeringen samt Sveriges riksdag:

Citat ur texten Vidare om irakier som rest hem på ogiltiga pass – 15 juli 2007 (för sju år sedan…):

För det första så har dessa irakier (troligen från norra Irak) åkt hem för att hälsa på. De har alltså inga problem med att resa tillbaka till sitt hemland trots att de sökt asyl i Sverige och angett att de inte kan återvända för att situationen är så fruktansvärd. De har alltså inga problem att återvända dit, samtidigt som deras landsmän demonstrerar och skriker i talkörer utanför Migrationsverket om hur totalt omöjligt det är att åka till Irak (Kurdistan) och att ”Sverige behandlar irakiska asylsökande sämre än hundar”.

Citat ur texten ”Han åkte hem genast när han fick PUT” – 13 juni 2008 (för sex år sedan…):

Jag frågade K hur det gått för M, en irakisk man som vi också kom att hjälpa och som fick PUT för några år sedan. Då skrattade K gott och sa att M bor nu i Malmö och att han har gift sig med en kvinna från Irak. Och så sa han det, som så många andra också har sagt och säger:

”Så fort han fick PUT så åkte M tillbaka till Bagdad. Han har ju släkt där och han längtade hem och han ville hitta en kvinna att gifta sig med och hämta hit. Så är det många som gör. Så fort de får PUT så reser de tillbaka till Irak. De skrattar åt svenskarna som tror på alla historier, de vill bara ha PUT och ett bra liv i Sverige och få pengar för ingenting och de reser tillbaka utan problem.”

Citat ur texten Iraqi Airways säljer resor till Bagdad och MCA har sju flygningar i veckan från Sverige till norra Irak – 20 april 2009:

Asylsökande från Irak hävdar att det är absolut omöjligt för dem att återvända till sitt hemland, att det är livsfarligt, att de kommer att dö (!?) om det återvänder och att de därför absolut måste få asyl och uppehållstillstånd i Sverige.

Men hur är det då möjligt att så många irakier tydligen reser till Bagdad från Sverige, att Iraqi Airways ser det som lönsamt både att annonsera i en stor (kanske fler) dagstidning och att ha kontor i Stockholm och dessutom en speciell agent i Södertälje?

Citat ur texten En migga: ”Jag skulle helst vilja utreda en person som talar sanning om sin identitet och om sina asylskäl. Då skulle jag kunna fatta ett rättssäkert beslut.” – 23 april 2010:

Efter att PUT är beviljats så åker de hem med sina egna pass och väljer att lämna resedokumentet kvar här. För det kan man ju inte resa till hemlandet med,  det hemland som man ju har fått skydd gentemot fört att man riskerade tortyr och död om man återvände. Inte så sällan fastnar sedan dessa resenärer på Arlanda och vi på Migrationsverket får påbörja en utredning om återkallelse av deras PUT.

Citat ur texten Migrationsverkets rättschef den 17 november: ”Det går direktflyg mellan Sverige och Bagdad och folk reser fram och tillbaka utan problem.” – 17 november 2010

Det har i åratal gått direktflyg till både Bagdad och till norra Irak och irakier har rest hem vecka ut, vecka in; månad, månad in och år ut och år in. Många vistas i Irak under långa tider, trots att de alltså i Sverige har hävdat skyddsskäl gentemot just det landet. Svenska bidrag fortsätter att betalas ut och en del har skrutit om hur de hyrt ut sina lägenheter i Sverige till landsmän, inte sällan för mycket höga summor, och hur de kan leva mycket gott hemma i Irak. Personer med förstahandsuppgifter säger att en del köper hus eller lägenheter i hemlandet, en del startar företag.

De som visar vilka de är och varifrån de kommer och som befinns ha asyl- och skyddsskäl har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige. De som ljuger sig till uppehållstillstånd och vilkas starka skyddsskäl är som bortblåsta sedan de fått PUT och som då reser hem till landet de påstod sig absolut inte kunna återvända till för då dödas de i princip på fläcken, ska få sina tillstånd indragna (enligt utlänningslagen), och återvända till sina hemländer för gott.

Utdrag ur Migrationsverkets rättsligt ställningstagande RCI 26/2011, som väl egentligen främst kan ses som en påminnelse till miggorna om vad lagen säger och att det är lagen (inte en generaldirektörs personliga åsikter…) som ska gälla på migrationsområdet, liksom på alla andra områden. Läs här: Uppehållstillstånd ska återkallas av person som har fått det utan att ha skydds- eller asylskäl – 14 oktober 2011:

Migrationsöverdomstolen har i en dom den 13 juni 2011 (mål nr UM 5495- 10) uttalat sig angående förutsättningarna att återkalla flyktingstatus. I målet hade personen efter att ha fått flyktingstatusförklaring ansökt om och erhållit ett hemlandspass. Domstolen anförde bland annat följande.

NN:s förvärv av hemlandspass och användandet av detta har såvitt framkommit varit frivilligt och inte föranlett av att krav ställts från svenska myndigheters sida. Det kan vidare konstateras att giltighetstiden för hemlandspasset sträcker sig t.o.m. den 30 augusti 2016 och att NN inte, efter den resa han anskaffat passhandlingen för, har lämnat ifrån sig denna till Migrationsverket. Detta tyder på att NN inte velat avsluta relationen med hemlandet och att hans införskaffande av passet inte heller kan anses ha varit endast en enstaka och tillfällig kontakt med hans hemlands myndigheter.

Citat ur texten Prydliga men kortnästa – 7 december 2012:

Är det bara jag som undrar varför inga ansvarskännande politiker talar om Migrationsverkets möjlighet att i större utsträckning använda sig av TUT för dem som tillfälligt behöver skydd, vilket är ganska många? Många asylsökande reser ju ganska snabbt tillbaka till sina hemländer (lätt att kontrollera); många skulle kunna få tillfälligt skydd i Sverige i sex månader, med möjlighet till förlängning om det krig eller den väpnade konflikt man behöver en fristad ifrån inte upphört under tiden man har TUT. Så snart man inte längre är i behov av skydd och det går bra att återvända, kan ett återvändande ske.

Citat ur texten Blandade fakta från de nordiska länderna – 27 februari 2014:

Jag undervisar tre ensamkommande flyktingbarn (han menar ”påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande, min anm.) som sagt sig vara från från Afghanistan. Alla tre åkte hem över sommarlovet, till släkten i Iran. Alla tre har sökt modersmålshjälp på persiska, ej på pashtu eller dari! Hur vanlig är persiska i Afghanistan?

Två av dessa elever har även åkt hem till Iran över jul och en kommer att åka över sportlovet. Vem bekostar dessa biljetter? De verkar inte snåla direkt, dessa elever har svindyra mobiler och märkeskläder. En av dem köpte biljetter till en familj från hans hemland Iran, som skulle åka tillbaka dit för att hälsa på. Denna familj hade fått PUT efter tre månader i Sverige! Och nu skulle de hem och hälsa på. Biljetterna kostade 26.800 kr, varifrån fick de dessa pengar?

Som sagt: i sju år har jag här på bloggen rapporterat om rena asylbedrägerier och om gravt missbruk av asylrätten. Medierna har inte varit ett dugg intresserade. Inte politikerna heller. Vanliga svenskar har nog inte vetat om att de medverkat till att bekosta asylbedrägerier som kostat miljarder och åter miljarder skattekronor. Och bedrägerierna och hemresorna fortsätter trots påståenden om absoluta skyddsskäl gentemot hemländerna, och ökar allteftersom allt fler kommer hit och snabbt beviljas PUT.

 © denna blogg.

 

En migga om ”Rättsligt ställningstagande angående skyddsbedömningen vid väpnad konflikt och gränsdragningen mot bestämmelsen om andra svåra motsättningar. RCI 12/2014. ”

En migga om Rättsligt ställningstagande angående skyddsbedömningen vid väpnad konflikt och gränsdragningen mot bestämmelsen om andra svåra motsättningar. 140424201:

Migrationsverkets senaste RCI som har skrivits med anledning av en dom i EU-domstolen är helt obegriplig, i alla fall för mig. Vad vill rättschefen säga? Vad är ”väpnad konflikt”? Vad är ”svåra motsättningar”? Vilka stater är ”failed states”? Och framför allt: hur är det tänkt att vi ska tillämpa denna RCI?

Dessutom, med tanke på att vi ska skriva begripligt så borde ju rättschefen också göra det… Läs i synnerhet sista stycket under rubriken som handlar om ”svåra motsättningar” – egentligen är allt under den rubriken obegripligt! Är ”svåra motsättningar” samma sak som ”andra svåra motsättningar”? Finns det någon lista på ”failed states” eller hur ska vi veta vilka stater som är ”failed states”? Varför är en ”liten” väpnad konflikt ibland en ”väpnad konflikt” men ibland inte?

Det kan ju hända att det är bara jag som är dum och att alla andra förstår vad rättschefen menar. Vi har inte diskuterat denna RCI ännu, men kanske är RCI:n kristallklar för alla andra?

‘Diakite-målet” har fått helt oanade konsekvenser för oss. Jag vet inte vad vi förväntas att göra om det åberopas ”inre väpnad konflikt” eller ”andra svåra motsättningar”… Här är en sammanfattning av EU-domstolens dom den 30 januari 2014 i mål C-285/12 (Diakité mot Commissaire général aux refugiés et aux apatrides):

EU-domstolen uttalar att ”intern väpnad konflikt” i artikel 15 c skyddsgrundsdirektivet är en situation då de reguljära styrkorna i en stat konfronterar en eller flera väpnade grupper, eller då två eller flera väpnade grupper drabbar samman. Det krävs inte en viss grad av organisation av de väpnade styrkorna och inte heller en viss intensitet eller varaktighet av konflikten.

Frågan gällde tolkning av begreppet ”intern väpnad konflikt” i artikel 15 c i skyddsgrundsdirektivet (2004/83/EG)[1].

I internationell humanitär rätt definieras väpnad konflikt som en konflikt på en stats territorium mellan dess stridskrafter och upproriska väpnade styrkor eller andra organiserade grupper som under ansvarigt kommando utövar sådan kontroll över en del av dess territorium att de kan utföra sammanhängande och samordnade militära operationer[2].

Definitionerna i internationell humanitär rätt syftar inte till att identifiera situationer där skydd är nödvändigt, vilket däremot är syftet med skyddsgrundsdirektivet. Unionens lagstiftare har önskat tillhandahålla skydd till personer vid internationella och interna väpnade konflikter under förutsättning att de präglas av urskillningslöst våld. Alla kriterier i den internationella definitionen behöver inte vara uppfyllda. I skyddsgrundsdirektivet finns ingen definition av begreppet intern väpnad konflikt, och betydelsen ska enligt EU-domstolens fasta praxis, bestämmas i överensstämmelse med begreppets normala betydelse i vanligt språkbruk. Intern väpnad konflikt är då en situation då de reguljära styrkorna i en stat konfronterar en eller flera väpnade grupper, eller då två eller flera väpnade grupper drabbar samman. Det krävs inte en viss grad av organisation av de väpnade styrkorna och inte heller en viss intensitet eller varaktighet av konflikten. Det räcker att striderna genererar ett urskillningslöst våld som medför att en person löper en verklig risk att lida allvarliga och individuella skador mot liv och lem.

EU-domstolen har tidigare i dom den 17 februari 2009 i mål C-465/07 (Elgafaji) uttalat att när våldet är så urskillningslöst och så allvarligt att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson genom sin blotta närvaro där skulle löpa en verklig risk att utsättas för det, anses det föreligga ett personligt hot mot sökandens liv enligt 15 c i skyddsgrundsdirektivet, även om det inte föreligger något specifikt hot mot sökanden. Ju högre grad av det urskillningslösa våldets intensitet, desto lägre krav ställs det på de individuella hoten mot sökanden.
________________________
[1]Artikeln har samma lydelse enligt det omarbetade skyddsgrundsdirektivet 2011/95/EU.
[2]Artikel 1 i tilläggsprotokollet till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter (Protokoll II) av den 8 juni 1977.

Kommentar: Det kan inte vara lätt att vara migga…

© denna blogg.

 

En migga om Three amigos och att: ”Det krävs en svensk till att tro att det går att överlägset håna andra för att få dem att följa det egna.”

En migga:

Three amigos: Generaldirektören, Operative chefen och Rättschefen.

Sverige gick som bekant med i EU 1995. Under tiden före detta och under tiden efter detta har det varit – och är – praxis bland övriga medlemsstater att ha tillfälliga uppehållstillstånd, inte permanenta. Den här saken har passerat obemärkt hos ”Migränverket”. För de andra är ju inte Sverige.

I rådsmötet för justitie- och migrationsministrar sitter vår egen Tobias Billström. Han vill – och jag gissar att det gäller de flesta – ha inflytande och komma med lösningar som ligger nära den egna.

Men så kom Three amigos. Och tyckte tvärtom i en internationellt uppmärksammad fråga. Där det inte går att gömma sig under bordet eller hänvisa till protokollet. När anden är ur flaskan så är den.

Nu kan inte vår minister ägna sig åt ministerstyre. Men ministern som ska sitta i rådsmötena är däremot inte obekant med alla de kalla skuldror han fått. Och ministerns reflexmässiga reaktioner om att det ju i grunden är fel på alla andra gör inte saken bättre. För det krävs en svensk till att tro att det går att överlägset håna andra för att få dem att följa det egna.

Three amigos. Som nu desperat vill ha en internationell konferens i frågan. Och som fått det, av UNHCR. Tja, det är ju alltid trevligt att åka på konferenser. Men det lär först bli möjligt för grisar att flyga innan Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Italien och Spanien – som representerar 315 av unionens 510 miljoner invånare – tycker att den svenska modellen är en bra idé. Och de mindre staterna, ja de lär följa det svenska exemplet först här helvetet frusit till. Om jag vore en gränskontrollant eller kollega i någon av de andra EU-staterna skulle jag släppa igenom alla asylsökande. Se åt ett annat håll. Sverige vill ju ha det så här så varför inte?

Three amigos. Som drar med sig resten av sitt entourage ner i jönseriet. Verksamhetsområdeschefen för Mottagning uttalade sig nyss internt och uttryckte sin stora förvåning. Över att det är så många – numer drygt 10000– som sitter fast i Migrationsverkets asylboenden och som inte kommer ut i kommunerna. Så här skulle det ju inte vara, uttryckte hon med höjda ögonbryn. Och underlät att nämna att kommunerna inte har några platser att erbjuda så att det passar Three amigos. Regeringen får väl under nästa år upphäva det kommunala självstyret i boendefrågorna så att Three amigos får fortsätta med sitt.

Three amigos. Chefsamigon själv har blivit så desperat så att han vill skicka Migrationsverkets personal till missioner i Turkiet, Egypten, Jordanien. Där de kan sitta och ta emot ansökningar från familjemedlemmar. Det här förslaget har stött på en del lama protester från de andra chefsfåren som påpekat att Migrationsverket inte kan ägna sig åt myndighetsutövning utomlands. Men om Three amigos kan köra över resten av EU-familjen så är ju de egna leden en munsbit. Vi får se vad som händer.

Så, i en EU-familj som i bästa fall bara skakar på huvudena och bland kommuner som blir allt mer och mer irriterade och bland en personal som nu ska jobba skift för att klara av stolligheterna från Three amigos, vem ska få julklapparna?

Jag tycker nog att vi i personalen är värda att få dem. För likt kamikazepiloter följer vi Three amigos ner i avgrunden.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.