En migga om att hantera avhysningarna av personer som fått avslag på sina asylansökningar från Migrationsverkets boenden

Idag är tredje dagen sedan bestämmelserna om att den som har lagakraftvunna beslut om utvisning ska lämna boenden och att deras dagersättning upphör. En migga skrev vid lunchtid:

En märklig sak är att rättschefen verkar ducka i frågan. Ett rättsligt ställningstagande om vad som är ”uppenbart oskäligt” skulle ha kommit i god tid före lagens ikraftträdande. Men detta har ännu tre dagar efter att lagen trätt i kraft inte kommit, vilket är en smärre skandal.

Någon halvtimme senare kom det. Ett fyra och ett halvt sidor långt dokument som borde ha kommit för minst två veckor sedan, så att miggorna hade haft en chans att läsa in sig på hur de förutsätts förhålla sig till de nya bestämmelserna som trädde i kraft den 1 juni.

I dokumentet kan man bland annat läsa:

Det här kan tolkas som att man faktiskt – för en gångs skull, frestas man utbrista – verkar mena allvar med att lagen ska efterlevas och de, som inte har rätt att vistas i landet inte heller ska ha tillgång till skattefinansierat boende och försörjning. När det gäller undantagen, som alltså ska tillämpas restriktivt, så upphör rätten till bistånd inte om det är uppenbart oskäligt:

Migrationsverkets rättsavdelning, genom rättschefen Fredrik Beijer, påpekar dock ytterligare en gång att:

För att ytterligare poängtera innebörden i lagen och sammanfatta vad som tidigare angetts, skriver Migrationsverket i det rättsliga ställningstagandet:

I förarbetena namns två exempel på när det kan anses vara uppenbart oskäligt att rätten till bistånd upphör. Det är i båda exemplen fråga om att utvisning inte kan verkställas på grund av omständigheter utom utlänningens kontroll.

Exempel 1: Verkställighet kan inte ske trots att personen har verkat fullt ut för att verkställighet ska kunna genomföras.

Sådana fall är ytterst ovanliga, så gott som alla kan få pass eller en resehandling som gäller just för hemresan, från sina ambassader. Själv hade jag, som jag minns nu, endast två fall under alla mina nästan 15 år som asylombud då det förelåg absoluta verkställighetshinder. Det ena fallet rörde en vietnamesisk man (fallet beskrivs här) och det andra rörde sig om en palestinier från Saudiarabien som inte kunde utvisas dit eftersom den tid då han varit utanför landet, sex månader, hade överskridits och han då inte längre beviljades inresevisum. Hade Migrationsverket lagt på ett litet kol så hade man gott och väl hunnit utvisa honom inom de sex månaderna som han hade rätt att vistas utanför Saudiarabien. Så på grund av verkets sölighet beviljades en person utan asyl- eller skyddsskäl uppehållstillstånd i Sverige.

Exempel 2: Personen har en allvarlig sjukdom av tillfällig karaktär.

Detta kommenteras i det rättsliga ställningstagandet bland annat så här:

Vidare skriver rättschefen Fredrik Beijer följande:

Här ter det sig som om han inte riktigt tänkt på vad han skrev. En person som är ”ett vuxet barn” har knappast några vårdnadshavare eftersom han är myndig… Men om de fall där en vuxen person bor med sina föräldrar och sina minderåriga syskon anges följande:

Som var och en kan förstå är det ett tufft arbete miggorna har framför sig. Ett arbete som inte hade behövts om Sverige hade följt sin egen utlänningslag genom åren och om man inte haft verklighetsfrämmande politiker (inte minst den förre statsministern), som inte sett till att det rått ordning och reda och att reglerna för asyl- och annan invandring hade efterlevts.

I en kommande text ger jag några ganska tuffa exempel på vad miggor har att ta ställning till. Då kan också den som själv vill fundera över hur den skulle agera i de olika fallen, så att beslutet överensstämmer med de lagar och regler som finns.

Det granskande, förklarande, informerande och ofta unika innehållet på min blogg tillkommer helt ideellt. Det ligger mycket tid och hjärnarbete, 20 års erfarenhet på asyl & migrationsområdet (varav 11 års bloggande) samt goda kontakter med miggor och andra, bakom texterna. Jag tar tacksamt emot stora och små bidrag för att kunna fortsätta att ge initierad information och vidarebefordra unika berättelser från dem som bäst känner verksamheten: miggorna. Tack!

© denna blogg. Vänligen länka till denna text när ni citerar ur den. Det gäller också svenska medier. Tack!

Det är inte svårt för terrorister och andra med onda avsikter att ta sig in i Sverige

Apropå att en 28-årig syrier åtalas för folkrättsbrott (läs bland annat Gripen 28-årig syrier åtalas för folkrättsbrott). I artikeln i Expressen säger Magnus Norell, forskare med inriktning på Mellanöstern och terrorism, detsamma som miggorna och jag har sagt i många år:

Detta fall belyser det faktum att Sverige inte har resurser för att kontrollera alla som kommer hit. Utan tipset hade han väl förmodligen klarat sig. Det är ingen kritik mot polisen, utan visar bara att systemet inte klarar att korrekt hantera antalet som kommer hit.

Miggorna har varnat

Det går knappt att räkna hur många gånger miggorna här på min blogg har varnat för Migrationsverkets chefers orimliga beslut (läs rättsligt ställningstagande RCI 14:2013 och RCI 12:2013) om att Sverige, som enda land i världen mer och mindre automatiskt, ska ge permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt alla som säger sig vara syrier och/eller från Syrien, utan att det görs gedigna utredningar så som man gör i andra länder.

Miggorna har vittnat om och varnat för hur totalt rättslöst och farligt det har blivit sedan de fått order om att snabbt processa alla som säger sig vara syrier och/eller säger sig komma från Syrien – oavsett att en stor del varken är syrier eller, om de är syrier, inte kommer från Syrien utan redan har PUT och till och med i en del fall medborgarskap i andra EU-länder.

Ända sedan Migrationsverkets ledning självsvåldigt sitt så kallade ”rättsliga ställningstagande” (dessa RCI:er, som de kallas, som på något märkligt sätt kommit att stå över) tog det för Sverige förödande beslutet att ge alla syrier PUT mer eller mindre automatiskt, har miggorna skrivit och varnat för hur rättsosäkert och farligt det är. Jag har publicerat deras ord och även kommenterat dem och vet att det har lästs av folk både inom medierna, av riksdagsledamöter och i regeringen. Utan att det föranlett minsta krusning på någon som helst yta, överhuvudtaget.

I ett inlägg den 3 september 2013 (Sverige beviljar nu, som enda land i EU, permanenta uppehållstillstånd åt syrier) berättade jag hur Migrationsverket, i ett anfall av klarsynthet meddelade  – vilket det inte brukar eftersom det sällan talas om att brottslingar söker asyl i Sverige – att:

I det nya rättsliga ställningstagandet pekar Migrationsverket på risken att enskilda asylsökande från Syrien kan ha gjort sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna under konflikten. Om det under prövningen i Sverige kommer fram sådana uppgifter, kan det innebära att den asylsökande mister sin rätt att klassas som flykting eller alternativt skyddsbehövande.

Men asylprocesserna har ändå forcerats och har, enligt vittnesmål från miggor som arbetar med asylansökningar, i det kunnat sägas närmaste summariska eftersom i princip alla syrier (och då fick det slinka med en och annan icke-syrier också) ska ges PUT.

Jag har träffat en del så kallade ”ansvariga” politiker; ensam och några gånger tillsammans med Zulmay Afzali, som i egenskap av flykting och lärare för ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande (den äldste elev han hittills haft som sagt sig vara 17 år, var 32…) har stor kunskap på området och ser och hör vad som pågår. Ingen enda av dessa politiker som jag/vi har träffat har orkat bry sig. Ingen har blivit särskilt upprörd, än mindre har någon visat vilja att stoppa asylbedrägerierna som pågår i stor skala och skadar Sverige. De har bjudit på kaffe och lyssnat utan att höra.

Ansvarslösa myndighetschefer och politiker i Sverige har skapat – och fortsätter att låta det ske – enorma problem för oss alla som bor här, satt oss alla i stor fara eftersom Sverige ses som det lättaste landet att ta sig till och stanna i för terrorister och andra med onda avsikter. Och dessa myndighetschefer, i sam(o)verkan med regering och riksdag, har för alltid förändrat landet. Utan att fråga om folket verkligen ville att Sverige skulle utvecklas i en helt annorlunda riktning än till exempel de nordiska grannländerna

Det kan också nämnas att i de nordiska länderna finns en oro för just det svenska sättet att så lättvindigt och ansvarslöst hantera asylinvandringen. Både i Danmark och i Norge har man diskuterat passkrav för svenska medborgare och att införa bestämmelser om att man inte får flytta till dessa länder om man inte har bostad och arbete och kan försörja sig. Också vissa inskränkningar i möjligheten att ta del av olika sociala rättigheter diskuteras. I Finland pågår helt säkert likadana diskussioner, där är man överhuvudtaget noga med vilka dom vistas i landet och några hipp som happ-utredningar görs inte.

Och så har svenska politiker mage att tycka att andra länder, inte minst Norge, Danmark och Finland, ska följa i Sveriges spår! Det är ju helt barockt! Hade i stället Sverige, troligen det apartaste landet i världen på asylinvandringsområdet, följt övriga nordiska länders linje (dvs följt sin egen utlänningslag och haft ett rättssäkert asylsystem) så hade det inte funnits fler än 186 utanförskapsområden här, inte 55 ”no go”-zoner och inte en sådan katastrofal asylinvandringsituation, med hundratusentals utomeuropéer, varav många inte har något som helst behov av ”skydd”, som kommer hit varje år och ska försörjas och ”integreras” vare sig de har faktiska asylskäl eller inte. Vilket svenska politiker i sin enfald tycks tro både är rätt och ska gå, på något mirakulöst sätt.

Här är en liten läslista:

En migga: ”Men under senare tid har det tyvärr visat sig att en icke försumbar del av dem som vi trott vara asylsökande på flykt från krigets Syrien istället är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan till och med är medborgare i dessa länder. – 3 maj 2013

En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” – 3 oktober 2013

En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” – 5 mats 2014

En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014

Varför tas den bedrägliga asylinvandringen till Sverige inte upp offentligt annat än av miggorna på denna blogg? – 21 december 2014

© denna blogg.

Det kom ett mejl: ”Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?” Om asylbeviljade som reser till sina hemländer trots påstått skyddsbehov.

Som sagt, det kom ett mejl med en länk till artikeln (KD): ”Orimligt att flyktingar åker på semester i hemlandet” (Nyheter 24, den 4 augusti), med kommentaren:

Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?

Kanske har de åtminstone sipprat till KD, eller åtminstone till Gunilla Gomér, KD, som tar upp det som främst miggorna, men även av mig här på bloggen i flera års tid? Vi har skrivit  om det orimliga i det i många år: att människor påstår sig ha asylskäl och ges PUT av Sverige och sedan – ofta bara någon eller några månader efter att det permanenta uppehållstillståndet beviljats – reser hem (hem!) till det land de påstått sig aldrig kunna återvända till för att de då blir fängslade eller dödade på fläcken!

Detta har svenska medier – av någon outgrundlig anledning – valt att inte berätta om för allmänheten, trots att miggor och HVB-hemspersonal med flera alltså – sedan 2008 – rapporterat och larmat om det här på denna blogg och i de två böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2001 och Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014! (Specialpris på båda i e-boksformat, 30 kronor/bok! Beställ här).

Här följer en del citat ur texter på den här bloggen som borde ha uppmärksammats – om inte av svenska medier, så av Migrationsverkets ledning, migrationsministern och övriga regeringen samt Sveriges riksdag:

Citat ur texten Vidare om irakier som rest hem på ogiltiga pass – 15 juli 2007 (för sju år sedan…):

För det första så har dessa irakier (troligen från norra Irak) åkt hem för att hälsa på. De har alltså inga problem med att resa tillbaka till sitt hemland trots att de sökt asyl i Sverige och angett att de inte kan återvända för att situationen är så fruktansvärd. De har alltså inga problem att återvända dit, samtidigt som deras landsmän demonstrerar och skriker i talkörer utanför Migrationsverket om hur totalt omöjligt det är att åka till Irak (Kurdistan) och att ”Sverige behandlar irakiska asylsökande sämre än hundar”.

Citat ur texten ”Han åkte hem genast när han fick PUT” – 13 juni 2008 (för sex år sedan…):

Jag frågade K hur det gått för M, en irakisk man som vi också kom att hjälpa och som fick PUT för några år sedan. Då skrattade K gott och sa att M bor nu i Malmö och att han har gift sig med en kvinna från Irak. Och så sa han det, som så många andra också har sagt och säger:

”Så fort han fick PUT så åkte M tillbaka till Bagdad. Han har ju släkt där och han längtade hem och han ville hitta en kvinna att gifta sig med och hämta hit. Så är det många som gör. Så fort de får PUT så reser de tillbaka till Irak. De skrattar åt svenskarna som tror på alla historier, de vill bara ha PUT och ett bra liv i Sverige och få pengar för ingenting och de reser tillbaka utan problem.”

Citat ur texten Iraqi Airways säljer resor till Bagdad och MCA har sju flygningar i veckan från Sverige till norra Irak – 20 april 2009:

Asylsökande från Irak hävdar att det är absolut omöjligt för dem att återvända till sitt hemland, att det är livsfarligt, att de kommer att dö (!?) om det återvänder och att de därför absolut måste få asyl och uppehållstillstånd i Sverige.

Men hur är det då möjligt att så många irakier tydligen reser till Bagdad från Sverige, att Iraqi Airways ser det som lönsamt både att annonsera i en stor (kanske fler) dagstidning och att ha kontor i Stockholm och dessutom en speciell agent i Södertälje?

Citat ur texten En migga: ”Jag skulle helst vilja utreda en person som talar sanning om sin identitet och om sina asylskäl. Då skulle jag kunna fatta ett rättssäkert beslut.” – 23 april 2010:

Efter att PUT är beviljats så åker de hem med sina egna pass och väljer att lämna resedokumentet kvar här. För det kan man ju inte resa till hemlandet med,  det hemland som man ju har fått skydd gentemot fört att man riskerade tortyr och död om man återvände. Inte så sällan fastnar sedan dessa resenärer på Arlanda och vi på Migrationsverket får påbörja en utredning om återkallelse av deras PUT.

Citat ur texten Migrationsverkets rättschef den 17 november: ”Det går direktflyg mellan Sverige och Bagdad och folk reser fram och tillbaka utan problem.” – 17 november 2010

Det har i åratal gått direktflyg till både Bagdad och till norra Irak och irakier har rest hem vecka ut, vecka in; månad, månad in och år ut och år in. Många vistas i Irak under långa tider, trots att de alltså i Sverige har hävdat skyddsskäl gentemot just det landet. Svenska bidrag fortsätter att betalas ut och en del har skrutit om hur de hyrt ut sina lägenheter i Sverige till landsmän, inte sällan för mycket höga summor, och hur de kan leva mycket gott hemma i Irak. Personer med förstahandsuppgifter säger att en del köper hus eller lägenheter i hemlandet, en del startar företag.

De som visar vilka de är och varifrån de kommer och som befinns ha asyl- och skyddsskäl har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige. De som ljuger sig till uppehållstillstånd och vilkas starka skyddsskäl är som bortblåsta sedan de fått PUT och som då reser hem till landet de påstod sig absolut inte kunna återvända till för då dödas de i princip på fläcken, ska få sina tillstånd indragna (enligt utlänningslagen), och återvända till sina hemländer för gott.

Utdrag ur Migrationsverkets rättsligt ställningstagande RCI 26/2011, som väl egentligen främst kan ses som en påminnelse till miggorna om vad lagen säger och att det är lagen (inte en generaldirektörs personliga åsikter…) som ska gälla på migrationsområdet, liksom på alla andra områden. Läs här: Uppehållstillstånd ska återkallas av person som har fått det utan att ha skydds- eller asylskäl – 14 oktober 2011:

Migrationsöverdomstolen har i en dom den 13 juni 2011 (mål nr UM 5495- 10) uttalat sig angående förutsättningarna att återkalla flyktingstatus. I målet hade personen efter att ha fått flyktingstatusförklaring ansökt om och erhållit ett hemlandspass. Domstolen anförde bland annat följande.

NN:s förvärv av hemlandspass och användandet av detta har såvitt framkommit varit frivilligt och inte föranlett av att krav ställts från svenska myndigheters sida. Det kan vidare konstateras att giltighetstiden för hemlandspasset sträcker sig t.o.m. den 30 augusti 2016 och att NN inte, efter den resa han anskaffat passhandlingen för, har lämnat ifrån sig denna till Migrationsverket. Detta tyder på att NN inte velat avsluta relationen med hemlandet och att hans införskaffande av passet inte heller kan anses ha varit endast en enstaka och tillfällig kontakt med hans hemlands myndigheter.

Citat ur texten Prydliga men kortnästa – 7 december 2012:

Är det bara jag som undrar varför inga ansvarskännande politiker talar om Migrationsverkets möjlighet att i större utsträckning använda sig av TUT för dem som tillfälligt behöver skydd, vilket är ganska många? Många asylsökande reser ju ganska snabbt tillbaka till sina hemländer (lätt att kontrollera); många skulle kunna få tillfälligt skydd i Sverige i sex månader, med möjlighet till förlängning om det krig eller den väpnade konflikt man behöver en fristad ifrån inte upphört under tiden man har TUT. Så snart man inte längre är i behov av skydd och det går bra att återvända, kan ett återvändande ske.

Citat ur texten Blandade fakta från de nordiska länderna – 27 februari 2014:

Jag undervisar tre ensamkommande flyktingbarn (han menar ”påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande, min anm.) som sagt sig vara från från Afghanistan. Alla tre åkte hem över sommarlovet, till släkten i Iran. Alla tre har sökt modersmålshjälp på persiska, ej på pashtu eller dari! Hur vanlig är persiska i Afghanistan?

Två av dessa elever har även åkt hem till Iran över jul och en kommer att åka över sportlovet. Vem bekostar dessa biljetter? De verkar inte snåla direkt, dessa elever har svindyra mobiler och märkeskläder. En av dem köpte biljetter till en familj från hans hemland Iran, som skulle åka tillbaka dit för att hälsa på. Denna familj hade fått PUT efter tre månader i Sverige! Och nu skulle de hem och hälsa på. Biljetterna kostade 26.800 kr, varifrån fick de dessa pengar?

Som sagt: i sju år har jag här på bloggen rapporterat om rena asylbedrägerier och om gravt missbruk av asylrätten. Medierna har inte varit ett dugg intresserade. Inte politikerna heller. Vanliga svenskar har nog inte vetat om att de medverkat till att bekosta asylbedrägerier som kostat miljarder och åter miljarder skattekronor. Och bedrägerierna och hemresorna fortsätter trots påståenden om absoluta skyddsskäl gentemot hemländerna, och ökar allteftersom allt fler kommer hit och snabbt beviljas PUT.

 © denna blogg.

 

En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn”

En migga:

På grund av domen i MiÖD (Migrationsöverdomstolen) avseende ensamkommande har vi också fått nya instruktioner från rättschefen- inget RCI (rättsligt ställningstagande) dock. Nu ska det räcka med tandröntgen, särskilt – eller egentligen bara – om den visar att den sökande är minderårig. Om tandröntgen däremot visar att den sökande är vuxen och om biträdet vill gå vidare med pediatrisk undersökning – om det finns ett biträde som inte skulle vilja det i den uppkomna situationen – så måste vi göra det.

Vi som jobbar på golvnivå skickar inte påstått minderåriga asylsökande till tandröntgen om vi inte har starka skäl att anta att personen är vuxen. Snarare är det så att vi hellre ”friar än fäller”. Vilket många gånger, när anonyma tips kommit till oss med kopia av den asylsökandes pass, eller när polisen funnit den sökandes pass i samband med brott, lett till att vi skämts för att vi inte förstått att den sökande var 5-10 år äldre än vad vi trodde…

Det som saknas i rättschefens instruktioner är hur vi ska gå till väga när tandröntgen visar att den sökande är vuxen. För närvarande finns det bara två sjukhus som gör pediatriska undersökningar, ett i Stockholm och ett i norra Sverige. Sjukhusen tar i dagsläget inte emot sökande utanför sina upptagningsområden.

Vi har en rättsenhet som inte lever i verkligheten.

Kommentar: Ingen.

© Denna blogg. Vid citat, var god ange källan.

En migga om ”Rättsligt ställningstagande angående skyddsbedömningen vid väpnad konflikt och gränsdragningen mot bestämmelsen om andra svåra motsättningar. RCI 12/2014. ”

En migga om Rättsligt ställningstagande angående skyddsbedömningen vid väpnad konflikt och gränsdragningen mot bestämmelsen om andra svåra motsättningar. 140424201:

Migrationsverkets senaste RCI som har skrivits med anledning av en dom i EU-domstolen är helt obegriplig, i alla fall för mig. Vad vill rättschefen säga? Vad är ”väpnad konflikt”? Vad är ”svåra motsättningar”? Vilka stater är ”failed states”? Och framför allt: hur är det tänkt att vi ska tillämpa denna RCI?

Dessutom, med tanke på att vi ska skriva begripligt så borde ju rättschefen också göra det… Läs i synnerhet sista stycket under rubriken som handlar om ”svåra motsättningar” – egentligen är allt under den rubriken obegripligt! Är ”svåra motsättningar” samma sak som ”andra svåra motsättningar”? Finns det någon lista på ”failed states” eller hur ska vi veta vilka stater som är ”failed states”? Varför är en ”liten” väpnad konflikt ibland en ”väpnad konflikt” men ibland inte?

Det kan ju hända att det är bara jag som är dum och att alla andra förstår vad rättschefen menar. Vi har inte diskuterat denna RCI ännu, men kanske är RCI:n kristallklar för alla andra?

‘Diakite-målet” har fått helt oanade konsekvenser för oss. Jag vet inte vad vi förväntas att göra om det åberopas ”inre väpnad konflikt” eller ”andra svåra motsättningar”… Här är en sammanfattning av EU-domstolens dom den 30 januari 2014 i mål C-285/12 (Diakité mot Commissaire général aux refugiés et aux apatrides):

EU-domstolen uttalar att ”intern väpnad konflikt” i artikel 15 c skyddsgrundsdirektivet är en situation då de reguljära styrkorna i en stat konfronterar en eller flera väpnade grupper, eller då två eller flera väpnade grupper drabbar samman. Det krävs inte en viss grad av organisation av de väpnade styrkorna och inte heller en viss intensitet eller varaktighet av konflikten.

Frågan gällde tolkning av begreppet ”intern väpnad konflikt” i artikel 15 c i skyddsgrundsdirektivet (2004/83/EG)[1].

I internationell humanitär rätt definieras väpnad konflikt som en konflikt på en stats territorium mellan dess stridskrafter och upproriska väpnade styrkor eller andra organiserade grupper som under ansvarigt kommando utövar sådan kontroll över en del av dess territorium att de kan utföra sammanhängande och samordnade militära operationer[2].

Definitionerna i internationell humanitär rätt syftar inte till att identifiera situationer där skydd är nödvändigt, vilket däremot är syftet med skyddsgrundsdirektivet. Unionens lagstiftare har önskat tillhandahålla skydd till personer vid internationella och interna väpnade konflikter under förutsättning att de präglas av urskillningslöst våld. Alla kriterier i den internationella definitionen behöver inte vara uppfyllda. I skyddsgrundsdirektivet finns ingen definition av begreppet intern väpnad konflikt, och betydelsen ska enligt EU-domstolens fasta praxis, bestämmas i överensstämmelse med begreppets normala betydelse i vanligt språkbruk. Intern väpnad konflikt är då en situation då de reguljära styrkorna i en stat konfronterar en eller flera väpnade grupper, eller då två eller flera väpnade grupper drabbar samman. Det krävs inte en viss grad av organisation av de väpnade styrkorna och inte heller en viss intensitet eller varaktighet av konflikten. Det räcker att striderna genererar ett urskillningslöst våld som medför att en person löper en verklig risk att lida allvarliga och individuella skador mot liv och lem.

EU-domstolen har tidigare i dom den 17 februari 2009 i mål C-465/07 (Elgafaji) uttalat att när våldet är så urskillningslöst och så allvarligt att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson genom sin blotta närvaro där skulle löpa en verklig risk att utsättas för det, anses det föreligga ett personligt hot mot sökandens liv enligt 15 c i skyddsgrundsdirektivet, även om det inte föreligger något specifikt hot mot sökanden. Ju högre grad av det urskillningslösa våldets intensitet, desto lägre krav ställs det på de individuella hoten mot sökanden.
________________________
[1]Artikeln har samma lydelse enligt det omarbetade skyddsgrundsdirektivet 2011/95/EU.
[2]Artikel 1 i tilläggsprotokollet till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter (Protokoll II) av den 8 juni 1977.

Kommentar: Det kan inte vara lätt att vara migga…

© denna blogg.

 

En migga: ”Om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat?”

En migga skriver apropå inlägget Sverige. Nytt handläggningsstöd för asylutredningar och beslutsskrivning (11 april):

När det handlar om att skriva beslut i asylärenden så tycker jag att det är bra att vi på Migrationsverket uppmuntras att skriva mer rakt och utan att slentrianmässigt använda inlindande och intetsägande fraser. Det som jag har svårt för är att vi ska komma fram till att den sökandes identitet är sannolik innan vi kan pröva asylskälen.

Jag har inte svårt för själva principen men jag har svårt att avgöra mina ärenden. För några år sedan kom det ett RCI (rättsligt ställningstagande från ledningen) om identitet och enligt den räcker det i princip med att den asylsökande har gjort sin hemvist sannolik för att vi ska anse att han också har gjort sin identitet sannolik. Detta på grund av att vi sällan får se några id-handlingar i våra ärenden, undantaget syrierna som vet att de får snabbare PUT om de visar upp sina id-handlingar.

Jag har haft svårt att köpa resonemanget att man skulle ha gjort sin identitet sannolik utan att visa upp några som helst id-handlingar, bara för att till exempel språkanalysen visar att man kan komma från det land som man säger sig komma ifrån. Men okej, jag kan till och med godta detta.

Dock: om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat? Antagligen måste jag det, för om jag inte gör det så kan jag ju inte pröva personens asylskäl. Men kan jag utvisa en syrier eller en eritrean till hemlandet på grund av att personen inte har gjort sin identitet sannolik?

När alla från Somalia fick PUT så hade jag en sökande som hade sex olika identiteter, två i Sverige och fyra i de andra EU-länderna. Då behövde jag inte skriva något krystat resonemang om att han hade gjort sin identitet sannolik, det räckte att han kom från Somalia vilket språkanalysen visade. Men vad kan jag hitta på nu, i liknande fall? Jag har frågat dem som gett oss handläggningsstödet men inte fått något svar ännu…

Miggan fortsätter:

Vi skickar inte alla syriska id-handlingar till id-enheten. Det finns metoder och instrument för att kolla pass och andra id-handlingar på vår enhet. Vi har medarbetare som har kompetens i detta. Om vi ändå inte kan komma fram till att passet eller id-kortet är en äkta handling så skickar vi den till id-enheten. Oftast får vi svaret att handlingen är en äkta grundhandling. Huruvida den är utfärdad av behörig myndighet på behörigt sätt kan id-enheten inte svara på. Som ett exempel. En irakier ansökte om asyl strax efter att den dåvarande policyn att ge alla irakier PUT hade upphört. Han fick inte PUT trots att han lämnade in handlingar som vi bedömde som äkta. Han åkte inte hem heller utan gömde sig här och lämnade flera ansökningar om verkställighetshinder vilka avslogs. Efter fyra år preskriberades ärendet- inte så länge sedan- och mannen fick PUT eftersom han nu sade sig vara syrier och kunde visa upp en identitetshandling från Syrien som var en äkta grundhandling…..

© denna blogg. Vid citat eller hänvisning till denna text, var vänlig länka till inlägget.

En migga: ”Det känns nästan som att vi är med i en religiös sekt av något slag, och försöker tolka de heliga skrifterna!”

En migga, på Långfredagen:

Jag läste utlandssvenskens inlägg En utlandssvensk: ”När direktiven ifråga uppenbarligen inte ens finns nedtecknade så finns goda anledningar att dra öronen åt sig ordentligt.” om att vi miggor åtminstone borde kräva skriftliga riktlinjer från ledningen om ändrad praxis osv. Det har vi gjort, men förgäves!

I ett fall om muntligen redovisad praxisändring måste vi miggor sätta ur spel principen om att det är den asylsökande som ska göra sannolikt varifrån han eller hon kommer!  Om den sökande alltså säger att han eller hon ursprungligen kommer från landet A så måste vi tro på detta, trots att den sökande inte ens kan språket i sitt påstådda hemland. Vi kan ju nämligen inte utesluta att den sökande bott hela sitt liv illegalt i något grannland eller i något annat land. Men detta gäller bara för ett specifikt land A dit man inte kan utvisa någon, enligt den muntliga praxisändringen.

Sökande som inte säger sig komma från landet A men exempelvis från landet B, dit vi verkligen utvisar någon någon på grund av väpnad konflikt, och detta enligt internationell rätt och inte bara enligt muntliga direktiv från ledningen, ska däremot utredas mycket noggrant avseende hemvisten och det finns inga hinder att utvisa en sådan sökande till grannlandet trots påstådd livslång illegal vistelse där. Där är det plötsligt den sökande som har bevisbördan för sin hemvist…

Vill man inte gå med på dessa muntliga direktiv utan försöker argumentera ens lite grann om att vi ändå ska följa lagen,  då får man frågan från sin teamledare om man inte mår bra eller om man har någonting särskilt emot invandrare från landet A.

De RCI:er (rättsliga ställningstaganden) som finns, oavsett vad de handlar om, är så kryptiskt eller svepande skrivna, att det nu finns grupper hos oss på verket som försöker tolka dem, precis som en annan migga skrev på din blogg. Det känns nästan som att vi är med i en religiös sekt av något slag, och försöker tolka de heliga skrifterna! En annan sak är att vi har en generaldirektör som inte är intresserad av verksamheten och media får mer eller mindre bestämma hur vi ska tolka lagen…

Kommentar: Tänk tanken att det skulle se ut så här i – exempelvis – Norge. Eller i något av de övriga grannländerna Hur skulle svenska medier rapportera om det? Som en ”rättsskandal” och om att ”Norge struntar i sina egna lagar”. Och om att ”Lögnare och bedragare ges uppehållstillstånd i Norge” och ”Anställda vid Udlendingsdirektoratet upplever att de är medlemmar i en religiös sekt”. Eller: ”Anställda på UDI klagar: Högsta ledningen verkar ha checkat ut”.

Om ens en tiondel av det som miggorna troget – ofta i stor frustration, ibland i ilska och inte sällan i ren och skär vanmakt – har rapporterat om här sedan slutet av 2007, skulle ha skett i ett annat land, så hade det, som sagt, sannolikt resulterat i svarta krigsrubriker i svenska medier. Och i upprepade inslag och debatter och panelsamtal i radio och i tv-soffor och i debattartiklar och uttalanden av ”godsvenskar” och andra som hade fördömt hanteringen av det viktiga asylinstrumentet och släpphäntheten i grannlandets efterlevnad av sina egna lagar etc.

När miggorna, via min blogg och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, i en oändlig mängd texter berättar de mest hårresande sanningar inifrån en av Sveriges största och viktigaste myndigheter, då lyfter inte journalister (eller politiker) ens på ögonbrynen utan fortsätter att debattera debatten och kommentera kommentarerna om vad någon väletablerad ung man med utländsk far har skrivit och någon annan, sedan länge kulturellt och politiskt väletablerad europeisk invandrare har svarat och vad alla andra har twittrat om och… Men det haveri som Migrationsverkets verksamhet innebär – och har inneburit i många år – orkar/ids/förmår alla dessa människor inte ta itu med, det förblir orapporterat i ”gammelmedia”.

Dock: Här på bloggen kan man fortsätta att ta del av migrationshaveriet, liksom i boken som omfattar åren 2008-2011 samt i nästa bok i serien, som kommer att omfatta åren 2012-2013.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Tack, miggor! Ni gör ett ovärderligt jobb, ni dokumenterar via bloggen och böckerna sådant som annars inte skulle komma att finnas tillgängligt för framtida forskare, när asylhaveriet i Sverige kanske tas upp till granskning om några decennier.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl

Om Migrationsverkets nya rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl inklusive konvertering daterat den 12 november 2012.

Att beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige för att man till exempel har – eller påstår sig ha – konverterat från islam till kristendom sedan man anlänt till Sverige, eller för att man säger sig ha konverterat redan i hemlandet, är inte lätt. Tvärtom. Det slår ställningstagandet fast. Där slås bland annat fast att:

När det gäller religiös diskriminering konstaterar Migrationsverket att enbart det faktum att det i hemlandet inte existerar platser för tillbedjan, att vissa religiösa riter inte får utföras (på grund av att de strider mot allmän ordning och säkerhet, egen eller andras hälsa och moral, andras fundamentala rättigheter och friheter), att viss klädsel eller hårbeklädnad är påbjuden/förbjuden, att identitetskortet i hemlandet inte innehåller rätt uppgift om en persons religion, att man inte kan antas till vissa arbeten/utbildningar eller att andra troende inte finns på hemorten normalt sett inte är tillräckligt för att grunda förföljelse.

Men att:

Dessa omständigheter kan dock få betydelse som en del av en sammanvägd bedömning om effekterna av dem tillsammans med annan allvarlig diskriminering anses vara en inskränkning av det religiösa uttryckssättet som utgör en allvarlig risk för personens frihet och fred.

I Migrationsöverdomstolens (MiÖd) dom MIG 2011:29 konstateras (det handlade om en afghansk man som sade sig ha konverterat till kristendomen efter att han kom till Sverige):

Vid prövningen av om en utlänning gjort sannolikt att hans konversion från en religion till en annan är äkta i den bemärkelsen att den grundar sig på en genuin personlig, religiös övertygelse ska en individuell bedömning göras i enlighet med den handbok och de riktlinjer som Förenta nationernas flyktingkommissarie gett ut. En samlad bedömning ska göras av de omständigheter under vilka konversionen kommit till stånd och av om personen vid en återkomst till hemlandet kan antas komma att leva som konvertit. När det handlar om konversion efter det att utlänningen lämnat sitt ursprungsland påkallar trovärdighetsfrågan extra uppmärksamhet.

MiÖd konstaterar:

Vid sin prövning konstaterar Migrationsöverdomstolen inledningsvis att en generell risk för förföljelse och för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av konvertiter i Afghanistan föreligger. Under förutsättning att mannen kan göra sannolikt att hans konversion är genuin är han berättigad till uppehållstillstånd.