När jag storstädade mitt kontor häromdagen – och då menar jag gick igenom alla papper och slängde flera sopsäckar samt strimlade känsliga papper i dokumentförstöraren och fyllde fem plastkassar med pappersflis – så kom en hel del anteckningar och annat fram, som jag inte sett på många år.
Då och nu: 2007 och 2014
En del av punkterna i ett av dokumenten. Statssekreteraren avidentifierad.
Den 9 januari 2007 hade jag ett samtalsmöte inbokat med dåvarande statssekreteraren hos migrationsministern. Inför det satte jag på pränt ett antal punkter som jag tyckte borde diskuteras. Jag hade 13 frågor/ämnen att ta upp, här återger jag tre av dem. Mina frågor då i svart och mina tankar idag, 7,5 år senare, kring samma saker i rött. Alltså:
• Vad kan göras åt Migrationsverkets balanser, just nu, den 9 januari 2007, nära 18.000? /Hur stora är balanserna idag, den 10 augusti 2014 och vad kan göras åt dem?
• Vad kommer att göras åt all dokumentlöshet? /Varför har inget gjorts åt all dokumentlöshet? (mellan 90 och 95 procent av de asylsökande styrker inte sin identitet).
• Är det rimligt att det åvilar Migrationsverket att ta reda på vilket land den asylsökande kommer ifrån? /Är det rimligt att det åvilar Migrationsverket att ta reda på vilket land den asylsökande kommer ifrån? Eller att välja att strunta i det och ”tro” på vadhelst den asylsökande säger för att processen ska gå snabbare trots total rättsosäkerhet när så sker?
—————————————————————————————-
En del av punkterna i ett av dokumenten. Namnen är avidentifierade.
Den 27 augusti samma år, 2007, hade jag ett möte med samma statssekreterare och då var även en politiskt sakkunnig person hos migrationsministern närvarande. Jag hade även denna gång förberett vad jag ville ta upp och fråga resp berätta. Återigen är mina frågor då i svart och mina tankar kring samma saker idag, 7,5 år senare, i rött. De handlade bland annat om:
• Falska pass. Falska identiteter. Falska nationaliteter. Asylsökande som reser tillbaka till sina hemländer både under och efter asylprocessen. /Samma problem gäller dag fast i betydligt högre grad eftersom det är väldigt många fler som kommer nu. Varför accepterade man allt detta då och varför accepterar man det nu? Enkla kontroller skulle ju visa vilka som inte visade sig ha skyddsbehov eftersom de reser hem och även vistas där långa perioder. Uppehållstillstånden kan dras tillbaka i enlighet med vad som anges i utlänningslagen när inget behov för skydd existerar!
• Det är förödande att slentrianmässigt/automatiskt låta alla från ett visst land (nu Irak) få uppehållstillstånd, utan att ordentliga kontroller görs! /Det fortgår, nu främst gällande syrier. Med förödande konsekvenser eftersom a) långt ifrån alla som säger sig vara det är syrier, b) de som är syrier ofta redan har uppehållstillstånd och i en del fall rentav medborgarskap i andra EU-länder och c) eftersom alla syrier inte har asyl- eller skyddsskäl. Utlänningslagens intention att varje fall ska bedömas individuellt borde absolut följas!
• De kristnas situation i Irak kräver speciell uppmärksamhet. /Miggorna och jag varnade redan då för det som pågått sakta men säkert och som nu står i full brand: förföljelsen och fördrivningen av kristna (och andra etniska och religiösa minoriteter). Ingen lyssnade.
• Om 5 kap. 25 § utlänningslagen (2005:716):
Sveriges regering får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller 3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.
Det upplevdes redan 2007 att inströmningen av asylsökande var alldeles för stor, man fick härbärgera folk på campingplatser och i baracker och det var ett enormt tryck på det svenska samhället. Idag är det ännu fler som kommer och ännu fler som ska härbärgeras och försörjas. Den ”krisparagraf” som finns i utlänningslagen borde ha utlösts för länge sedan. Varför har så inte skett?
Det finns mycket annat i pappershögarna från bortåt tio år tillbaka, som jag ska gå igenom. En del kanske det finns anledning att ta upp på bloggen, i så fall gör jag det. Tydligt – och nedslående – är, att hur mycket miggorna och jag än rapporterar, så är det inga så kallade ansvariga som lyssnar och tar det ansvar de, i och med att de påtagit sig förordnanden/tillsättningar som riksdagsledamöter och statsråd, lovat att de ska göra. Det främsta ”ansvaret” många (inte alla, men många) svenska politiker känner, verkar ofta gälla främst dem själva och deras egna karriärer.
Sedvanlig brasklapp: Självklart kan man inte såga allt som alla politiker eller den svenska regeringen gjort/gör! Det säger sig självt, men för säkerhets skull påpekar jag det så att ingen får för sig att det skulle vara så. På asyl- och migrationsområdet däremot, där har de misslyckats kapitalt med svåra följder för det som en gång var ett folk . Och ett land, en nation. Som därmed också hade mycket att erbjuda dem som sökt sig hit med legitima asylbehov och en önskan om att komma in i samhället.
© denna blogg. Vid eventuella, korta citat vänligen länka till detta inlägg.
Filed under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Tagged: asylsökande, dokumentlöshet, falska identiteter, migrationsministern, Migrationsverket, rättsosäkerhet, statssekreterare, uppehållstillstånd | Kommentarer inaktiverade för Jag städade mitt kontor
dje familjen har lämnat falska id-handlingar och riskerar därmed avslag i prövningen enligt den tillfälliga asyllagen. Migrationsverket har dock förordnat om ett offentligt biträde som ska hjälpa till att klara ut deras bakgrund m.m. Den här familjen kan komma att avvisas.
Antalet ensamkommande flyktingbarn – främst från Irak – har tredubblats sedan i somras, till cirka 100 barn i månaden.
Genom sin ineffektivitet och slapphänthet har Sverige fått ett grundmurat – och sant – rykte (bland annat i Mellanöstern) som ett land där man nästan alltid kan stanna om man bara tar sig dit. Vare sig man har asyl- eller skyddsskäl eller ej, vare sig man får uppehållstillstånd eller ej så kan man hålla sig kvar. Ca 17.000 människor (förmodligen många fler) befinner sig här efter att de fått avslag på sina asylansökningar och vägrar lämna landet. Och fler blir de. Samtidigt pågår en märklig specialbehandling av dem som säger sig vara irakier: 5.000 av dem ska få uppehållstillstånd i Sverige på 14 dagar (!) och resten ska inte beöv vänta mer än högst sex månader. Andra kan få vänta i åratal.
Dessutom: när allt fler seriösa och kompetenta advokater och jurister har slutat med asylärenden eller överväger att sluta, och allt fler biträden som tidigare haft massor av ärenden hamnar på Migrationsverkets svarta lista, så riskerar det att bli mer regel än undantag att ombuden representerar hundratals – eller ofattbara 1.000 – klienter som de ska träffa, lyssna på, läsa och låta översätta handlingar, skriva inlagor, medverka vid förhandlingar etc.
1) För att som asylsökande få ta ett jobb (hur många som nu ens skulle kunna det, utan språkkunskaper eller kännedom om landet…), måste man ha styrkt sin identitet.
Det går fortare och det är inte så viktigt att det blir rätt om man ger tillstånd, därför slafsar man ihop några tillstånd i veckan, så att man uppnår målen, liksom. Ska man skriva ett avslag så ska det föredras för ”fan och hans moster” och alla ska lägga sig i och komma med funderingar på varför. Därför drar man sig för det och med generaldirektörens ord i bakhuvudet (Jag kommer aldrig att bli upprörd av ett felaktigt beslut så länge som det är ett positivt beslut”) så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band. Vi producerar mer än de gör på Scania och Volvo tillsammans!
Det är märkligt att medierna inte tar upp det faktum att vad det här faktiskt handlar om är, att man vill att Sverige ska pröva skyddsskäl gentemot Italien! Men det finns ingen sådan möjlighet, man kan inte söka asyl i ett land, få det och sedan fritt asylinvandra på nytt i ett annat EU-land.
öppna ögon har svenska politiker duckat undan sitt ansvar att se längre än vad godhetsnäsan räcker. Ansvarslöst har de t.o.m. skapat regler och lagar som går stick i stäv med tidigare stiftade lagar. De har också sett mellan fingrarna med alla de tiotusentals människor som helt sonika bara stannar kvar här utan tillstånd, vilket är detsamma som att de vistas här olagligt. Där är politikerna och rättssystemet i Sverige märkligt ”generöst” och ointresserat av att bevaka sitt territorium och laglydigheten i riket – och det kommer med största sannolikhet snart att straffa sig.
Migrationsverkets kontroll av personer som söker asyl eller skydd, liksom av dem som söker arbete, är under all kritik och har så varit så länge myndigheten funnits. Migrationsverkets oförmåga att se till att utlänningslagen efterlevs och dess vindflöjelliknande agerande (som bl.a. medför att de böjer sig när mediestormar blåser upp*), skadar landet inte bara kortsiktigt utan även långsiktigt. För alltid, faktiskt.
I min artikel visar jag att Migrationsverket i takt med det ökade söktrycket från asylsökande till Sverige får allt svårare att klara av att både göra grundliga utredningar och samtidigt inte låta asylsökande vänta för länge på besked. Här finns en svår avvägning som aldrig helt kan lösas. Jag ville skildra de påfrestningar som handläggare, beslutsfattare och andra tjänstemän på Migrationsverket är utsatta för. Tjänstemännen vittnar alltså om en ökande rättsosäkerhet på Migrationsverket.
Asylsökande som utan godtagbar orsak säger nej till en undersökning betraktas automatiskt som vuxna.
Merit Wager 