I ”rättsstaten” Sverige får arbetsgivaren ta smällen när myndigheten gör fel

Så här kan det också gå till i den humanitära stormakten, som berättas av arbetsgivaren i historien. Namn, personnummer, datum, land har ändrats, men skeendet är det återgivna.

NN saknade vid sin ankomst från Ghana ID-handlingar och angav muntligt sina uppgifter och tilldelades av Skatteverket, med dessa uppgifter som grund, personnummer 880512-xxxx. 2012-08-01 provanställdes NN av Nisse Andersson, innehavare av företaget YY AB.

På grund av NN:s ålder vid tillfället utgick lägre arbetsgivaravgift  (15,49 procent till och med 26 års ålder). Den reducerade arbetsgivaravgiften var naturligt nog en av drivkrafterna vid anställningen.

2014-12-18 begärde NN, efter ett besök i Ghana och då han vid återkomsten plötsligt var i besittning av adekvata id-handlingar, att  Skatteverket skulle ändra personnummer till 840519-xxx, vilket också skedde (tillika med en smärre namnändring).

Plötsligt hade således fyra år lagts till NN:s ålder, möjligen på grund av insikt om konsekvenser på sikt (pension eller annat). Det omedelbara resultatet blev dock att Skatteverket avkrävde Nisse Andersson retroaktivt full arbetsgivaravgift avseende NN om 91.872 kronor.

Varken Skatteverk, Förvaltningsrätt eller Kammarrätt ser, märkligt nog, något anmärkningsvärt i detta.

Kommentar: Nog låter hela historien helt galen, förutsatt att allt gått till precis som berättats. En mängd frågetecken hopar sig, bland annat:

•  Hur kommer det sig att en asylinvandrad (vilket jag förutsätter att det handlar om) kan besöka landet han begärt – och fått – skydd gentemot?

•  Hur kommer det sig att Migrationsverket inte drar tillbaka hans PUT när han dels har ljugit om sin ålder; dels uppenbart inte har anledning att inneha PUT i Sverige eftersom han kan resa tillbaka? Enligt utlänningslagen kan ett uppehållstillstånd dras tillbaka om det fåtts på uppenbart – och i detta fall bevisligen – bedrägliga grunder?

•  Varför drabbas arbetsgivaren, som inte har något alls med lögnerna att göra, men som har litat på de handlingar personen visat upp och när Migrationsverket hade accepterat hans uppgivna ålder? Hur skulle då arbetsgivaren ha kunnat ana att mannen var fyra år äldre än han uppgett?

© denna blogg.

Sverige är knappast ”en välutvecklad demokrati” idag

Otaliga spaltkilometer har redan skrivits och oräkneliga tv- och radioinslag har redan gjorts om det, som man i vilket annat land som helst knappast ens hade höjt på ögonbrynen åt: Ett politiskt partis enkla, nästan lite barnsliga text på engelska med omisskännlig svensk ”brytning” i en – alltså en – t-banenedgång i Stockholm. Som inte innehåller något som enligt svensk lag kan påstås vara ”rasistiskt” (detta så missbrukade ord) eller någon som helst ”hets” mot någon folkgrupp (läs t.ex. texten Inte på kartan att SD-kampanjen är brottslig av Mårten Schultz i Svenska Dagbladet den 5 augusti).

Expressens ledarredaktion skriver idag, den 6 augusti, under den tydliga rubriken SD:s reklam får inte särbehandlas, bland annat detta:

Att mäta grader av anstötlig- och kränkthet är omöjligt. En välutvecklad demokrati låter bli. Valet gällande den politiska reklamen är enkelt, det handlar om att godta all eller ingen.

Kommentar: Som jag ser det har Sverige varit ”en välutvecklad demokrati”. Men Sverige har tillåtits regrediera och är nu inte längre ”en välutvecklad demokrati”. Högljuddast, skränigast, våldsammast, mest förstörande och krävande vinner. Inte demokratin. Att SL viker sig mot en skränande mobb som förstör andras egendom är ett av otaliga bevis på att man inte hävdar det demokratiska samhällets principer och dess annars alltid så omhuldade ”vääärdegrund”.

Vad händer vid nästa val när de här mobbaktivisterna inte gillar vilka som ställer upp i valet och/eller deras affischer? Ska feg-Sverige ge upp ytterligare bitar av den demokrati om en gång fanns och gå dem till mötes där också? Ja, så kan det bli eftersom dessa människor inte drar sig för någonting, inte att förstöra och vandalisera, inte att slå ner en journalist och förstöra hans kamera (alltså inte drar sig för att ta till våld) och feg-Sverige inte står upp för demokratin som det kämpat så länge och så hårt för att uppnå.

I Sverige accepteras det här beteendet. Det till och med premieras när SL med krystade förklaringar om att det kan vara farligt när de vuxna, myndiga ”kränkta” frivilligt klättrar för att vandalisera och förstöra betald och kontraktsöverenskommen reklam, tar ner densamma. Den demokratiska fri- och rättighet att annonsera lagenligt däremot, det förvägras ett politiskt parti. Det går inte ihop med begreppet ”välutvecklad demokrati”. Inte alls. Något sådant skulle inte förekomma i äkta, välutvecklade demokratier, till exempel i de övriga nordiska grannländerna. Att man skulle låta några hundra högljudda och nästintill maniskt eschaufferade människor bete sig som de tillåts göra i Sverige. Och sedan gav efter för dem!

Nej, ”en välutvecklad demokrati” är Sverige knappast längre. Och landets totalt handfallna riksdag och regering liksom myndigheter som Polisen och nu även SL som har ansvar för kollektivtrafiken bidrar till att ge ”gatans parlament” makt i stället för att följa de lagar som faktiskt finns för sådana här tillfällen. Som exempelvis Brottsbalken, där det i 16 kap. stadgas följande:

Följs inte demokratiskt stiftade lagar så är Sverige varken ”en välutvecklad demokrati” eller en rättsstat. Att lagar inte följs och att skränigast och våldsammast vinner ser vi numera exempel på varje dag. Och Poliser och andra står och tittar på. Det har gått mycket fort utför med den tidigare stolta och välutvecklade demokratin. Och förändringen fortsätter i rasande takt. Uppenbarligen med de så kallade ansvarigas goda minne. Vad folket, det som inte skränar och vandaliserar, tycker och vill bryr man sig inte om.

Tips: Läs också texten Be my guest # 113: Nima Dervish.

© denna blogg.

”För 4.000 kronor får de nedskrivet en livshistoria så som tolkarna vet att Migrationsverket vill ha det.”

En person som tidvis via kyrkan arbetar på ett asylboende och ser och hör vad som pågår där, skriver och berättar:

Genom en kvinna som fått avslag på sin asylansökan två gånger har jag fått reda på hur det kan gå till i asylärenden. De som kommer till Migrationsverket för att ansöka om asyl i Sverige, kontaktas inte sällan av tolkar som är villiga att ”hjälpa” dem, råder dem att inte berätta för mycket och ber dem komma till deras ”kontor” på kvällen, efter det att de (tolkarna) slutat att arbeta på Migrationsverket.

De asylsökande går dit och för 4.000 kronor får de nedskrivet en livshistoria så som tolkarna vet att Migrationsverket vill ha det. På så vis får de uppehållstillstånd mycket snabbt. Det gäller bara att lära sig och att komma ihåg en kort historia. Till exempel får en del rådet att de ska säga att de är homosexuella och därmed förföljda.

Många som kommer nu är bland annat från Libyen och har arbetat där i många år (5-10) och fattar att det är mycket bättre att komma till Sverige. De kommer inte direkt från vare sig krig, förföljelse eller andra ”svårigheter”.

Om en person får avslag på sin ansökan för att den inte har – eller har köpt – en bra historia, kan den få möjlighet att köpa en skilsmässa från sin fru/man och sedan ”gifta” sig med en person som har uppehållstillstånd, vänta i 4-6 månader på hemlig plats utan ekonomisk hjälp, för att sedan få de fyra sista siffrorna i personnumret och leva i Sverige. Detta kostar 40.000 dollar.

Behöver man ett körkort så kan man köpa det också, precis som i arabländerna – ju mer pengar man kan betala, desto mer får man köra: bil, lastbil eller buss. Detta pågår i alla större städer i Sverige.

Nu kommer det också många asylsökande hit som är mycket rika. De äger stora företag i hemlandet eller i grannlandet och har många anställda som tar hand om allt när familjerna tar sig hit för att köpa sig en frihet, ID-handlingar och så småningom svenska pass. Det anses väl vara bättre, kanske en trygghet om något skulle hända i hemlandet. Men några asyl- eller skyddsskäl har de inte.

Man kan köpa sig allt man behöver och vill ha här och jag anser att dessa bedrägerier måste få ett slut! Det är inte så här vi lever i Sverige. Var ska det sluta när dessa bedrägerier får fortgå?

Kvinnan som jag nämnde i början säger ofta till mig: ”Jag är ju så dum att jag lämnade allt, pass, papper, allt som jag hade. Det var det jag hade hört och jag trodde att det var så man skulle göra – det här är min vanliga otur”.

Kommentar: Sverige – en rättsstat? Nej. Sverige – totalsegregerat, skilda världar, skilda rättssystem, skilda rättigheter och skyldigheter. Ja.

Bidra gärna – så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information. Tack!

© denna blogg.

Jag vill kunna lita på Migrationsverket. Jag är med och bekostar det.

Apropå inläggen 40 dagar i genomsnitt i Sverige, 48 timmar i Norge (4 mars 2015) och En migga: ”I vilket fall som helst är siffran 13 dagar som du har fått från Migrationsverkets presstjänst, som jag ser det, direkt felaktig.” (6 mars 2015), twittrade jag om dem den 6 mars. Idag den 16 mars twittrar Migrationsverket (Presstjänsten) och en migga sålunda:

Jag kände mig lätt förvirrad och tog därför en paus och lyssnade på just Vem ska jag tro på med Thomas DiLeva för att inte fastna i irritation…

Nu kom information från den migga som också yttrat sig ovan:

Alltså miggan, som ju torde vara närmare ”verkligheten” än Presstjänsten, finner Presstjänstens uppgifter skrattretande och otroliga. Och fortsätter:

Och:

Här förklarar miggan förkortningen och dess innebörd:

Därefter vill miggan – liksom också jag – ge Migrationsverkets Presstjänst the benefit of the doubt och jag skriver:

Varvid miggan svarar:

Till slut så har jag sagt att jag anser att om man företräder en statlig myndighet så ska man kontrollera innan man svarar på frågor och vara säker på att man ger korrekt information. Och miggan svarar:

Där står vi nu. Notera att jag absolut inte vill behöva vara misstrogen mot information som ges av Migrationsverkets Presstjänst! Jag vill – och jag anser att jag ska – kunna lita på vad de säger. Men det här är tyvärr inte första gången miggor ”i produktionen” reagerat på information som publicerats här och som getts av deras egen Presstjänst. Den har då varit felaktig och vilseledande, medvetet eller omedvetet, ingen vet.

En statlig myndighet måste ha anställda som vet vad de sysslar med, på alla plan och alla nivåer. Om felaktig information delges medierna och allmänheten är det en katastrof eftersom den felaktiga och därmed vilseledande informationen förs vidare som vore den ett faktum, alltså obestridligen rätt och riktig. Felaktiga uppgifter blir till ”sanningar” och till slut är det ingen längre som vet vad som stämmer och vad som är felaktigt.

Det är inte acceptabelt att folket i en civiliserad rättsstat inte helt och fullt kunna lita på en statlig myndighets officiellt lämnade uppgifter!

Jag vet att Migrationsverket hanterar svåra frågor och att personalen där är pressad. Om den inte klarar av att sköta sitt jobb så måste den – och har full rätt enligt lagen att göra det – klaga hos regeringen och säga ifrån att ”trycket och pressen är för stor, vi kan inte fullfölja vårt uppdrag”. Regeringen (och riksdagen) måste då agera så att situationen förändras och att Sverige blir mer likt andra länder med en mer ”normal” (notera citationstecken) asylinvandring som myndigheten Migrationsverket och även det civila samhället klarar av att hantera.

Fortfarande undrar jag varför man inte i Sverige gör som i Norge när det gäller uppenbart ogrundade asylansökningar? Och varför man i Sverige inte också, i fall av uppenbara eller synnerligen troliga fall av asylbedrägerier, agerar kraftfullt och ser till att sådana ”sökande” snabbt får avvisningsbeslut och lämnar landet.

Man måste kunna begära av en statlig myndighet att den:
1)  följer lagen
2)  lämnar korrekt information

Ingetdera kriteriet uppfylls idag till fullo av Migrationsverket.

© denna blogg.

”The Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.”

Det kom ett mejl från Leiv, som också råkat ut för svenska galenskaper, som så många andra. Och som Helena Andersson (se länkar längst ner). Texten är publicerad med Leivs och hans frus tillstånd.

Beträffande min fru som är brittisk medborgare

Detta är helt fel, hela svenska rätts systemet vägrar att acceptera EU-regler för fri rörelse mellan länder för kärnfamiljemedlemmar och dem som arbetar. Migrationsverket fick stryk ordentligt i EU-rätten för sina dumheter, men de vägrar alltid att förstå att vad domaren säger i ett domslut om en sak också gäller mutatis mutandis för liknande fall! Här är fallet jag refererar till: Case C-423/12 (Floria May Reyes -v- Migrationsverket).

Själv har jag kämpat för min fru som är brittisk medborgare. Vi flyttade till Sverige i slutet av 2011 och jag är svensk ….  numera ovillig sådan! Migrationsverket vägrar registrera hennes uppehållsrätt, Skatteverket vägrar ge henne ett personnummer och Försäkringskassan vägrade länge att tillåta henne att vara sjukförsäkrad.

Enligt domaren i fallet ovan, måste Sverige registrera en uppehållsrätt utan frågor och får inte begära några ytterliga papper utom ett pass. Samma sak gäller för Skatteverket och Försäkringskassan. Vi har ansökt och dokumenterat allt korrekt, men de svenska instanserna vägrar att erkänna det, vägrar att fråga EU och vägrar göra något alls.

JO och JK vägrar ingripa, EU-minister likaså. Riksdags ledamöter svarar inte på e-post, det kvittar vem man skriver till. De är inte intresserade. Sverige vill bestämma över utlänningar och beslut fattade av Migrationsverket och en migrationsdomstol inte kan överklagas vidare. Men när man tillämpar den svenska utlänningslagen där den inte gäller så blir det en komedi när man överklagar. EU-lagstiftningen tillåter inte sådant trams. Men svenska myndigheter och domstolar vägrar göra som EU-lagar anger: när det inte längre är möjligt att överklaga, måste man fråga EU om det finns en möjlighet att lagen kan tolkas på ett annat sätt! Så, egentligen skall Migrationsverket i alla sådana här fall gå till EU för varje beslut.

Jag hoppas du kan göra något med det här, EU-rådgivningsbyrån sliter ut sina lockar, Sverige är det värsta landet i Europa med sina personnummer och sin vägran att registrera uppehållsrätt utan massor av onödigt pappersarbete.

Vi har ny ”flytt” till England.
Leiv

Märklig historia. I dokumentet från Europaparlamentet gällande Leivs fru Elizabeth kan man i slutet läsa:

The Commission understands the petitioner has not been able to settle legally in Sweden. The petitioner has even indicated that she and her spouse have decided to sell up their property and move to Britain.

On the basis of the information provided by the petitioner, the Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.

To assess the situation in full, more information is necessary from the Swedish authorities. The Commission intends to contact the Swedish authorities on this issue.

The Petitions Committee will be informed of developments on the issue of registration in the Swedish population registry in the context of petitions 1098/2010 and 1183/2010 which specifically deal with this issue.

Det fetstilade stycket ovan är starkt kritiserande gentemot Sverige. Översatt till svenska står det ungefär så här:

På grundval av den information som den klagande tillställt oss, kan Kommissionen inte förstå varför relevanta myndigheter i Sverige har vägrat bevilja den klagande uppehållsrätt i enlighet med reglerna för fri rörlighet.

Kommissionen kommer att följa händelseutvecklingen, men det illabehandlade paret har alltså flyttat till England på grund av svenska myndigheters inkompetens och oförmåga att tolka och efterleva gällande lagar och regler.

En reflektion: Nog är det märkligt att Sverige anser att tiggare från EU-länder har rätt att vistas här när de knappast uppfyller de krav som ställs på andra EU-medborgare! Ändå tillåts de vistas här, bo på gator och i parker, bygga illegala läger och mindre kåkstäder, inte ha pengar att försörja sig för eller inneha de försäkringar som krävs. Varför behandlas EU-medborgare så olika? Sätt detta, som Europaparlamentets Petition Committee skriver i fallet med Leiv och Elizabeth, i relation till den svenska dumhetsgodheten vad gäller tiggarna:

On the basis of the information provided in this case, it would seem that the burden of proof imposed by the Swedish competent authorities may go beyond what is necessary to avoid the risk of that citizen becoming an unreasonable burden for the Swedish social security system of the host Member State after a certain time. Despite the fact that, as provided by the petitioner, the latter has been able to provide a proof of her entitlement to a pension from her own Member State and that her spouse, who is entitled both to a Swedish pension and to an Australian pension and can provide proof of sufficient assets (for example a house in Sweden for which he pays considerable renovation costs), has signed an undertaking to support her, the Swedish competent authorities have refused to recognize that she could rely on her husband’s resources.

Lagen ska gälla lika för alla och svenska myndigheter ska inte kunna behandla människor som de gjort med den svenske mannen och hans brittiska hustru! Ändå sker det. Är Sverige inte längre en rättsstat?

Här är några länkar till ”fallet” Helena Andersson, ett fall där svenska myndigheter också gjort allt för att sätta käppar i hjulet i stället för att göra allt för att underlätta ”integrationen” i Sverige:

Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige – Svenska Dagbladet 13 mars 2014
Det tog Skatteverket fem månader att svara… – bloggen 5 april 2014
Utrikesdepartementet backar… – bloggen 27 maj 2014
Svenskfödd i Sverige uppmanas invandra – 26 november 2014

© denna blogg.

 

 

 

Finländsk forskare: ”Det svenska försvarets svaghet är en säkerhetsrisk för hela Östersjöområdet..”

Inte bara på det osäkra och uruselt hanterade asyl- och migrationsområdet är Sverige en riskfaktor för stabiliteten, främst i Norden, utan också på det närmast obefintliga försvarsområdet. I en text på Yles sajt har forskaren vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, Charly Salonius Pasternak, intervjuats och citerats och det är, som vanligt när det gäller finländare, raka och tydliga besked han ger:

Det svenska försvarets svaghet är en säkerhetsrisk för hela Östersjöområdet. Sverige förmår inte längre försvara sitt territorium.

Den svenska armén är i praktiken utraderad, till och med flottans modernaste fartyg saknar luftvärn, och också landets luftförsvar i övrigt är så gott som avskaffat. Sverige har bra stridsflygplan, men de förmår inte angripa markmål över stora avstånd.

Till följd av utvecklingen råder det nu svår inkonsekvens mellan Sveriges försvarspolitiska tänkande och den faktiska försvarsförmågan. Sverige har förbundit sig att stöda sina grannländer militärt om de utsätts för angrepp. Men Salonius-Pasternak säger att Sverige för ögonblicket har så få soldater, att det inte kan bli tal om att skicka dem utomlands.

Salonius-Pasternak. igen:

Sverige räknar självt alltmer med att få hjälp från utlandet, i händelse att landet angrips. Det är en ytterst riskabel politik. Dessutom saknar Sverige förmåga att ta emot hjälp, även om sådan står att få.

Att Sverige destabiliserar läget i Norden genom sin märkliga asylsläpphänthet är ett faktum som oroar inte minst Finland. Att Sverige kallar sig ”rättsstat” men skapar förvirrande nya regler (i total strid med redan befintlig utlänningslag), som ger möjlighet för personer som myndighet och domstol konstaterat inte har rätt att vistas i landet, att ändå stanna kvar, är svårbegripligt för andra länder. Sverige tillåter i praktiken illegal invandring (det hör ju var och en hur galet det låter, att en stat tillåter något som är olagligt…) av människor som landets myndigheter, riksdag, regering och folk inte har en aning om vilka de är, varifrån de är och varför de är här! Dessa okända personer, som redan i en dyr asylprocess fått avslag på sina ansökningar om att få stanna i Sverige, har av oerhört märkligt tänkande, självsvåldiga politiker getts rätt till skattefinansierad (!!!) sjukvård och skolgång. När Polisen följer utlänningslagen och utvisar – eller försöker utvisa – ett försvinnande litet antal av dem som lever i landet utan tillstånd, blir det stora demonstrationer och enorm ilska i vissa grupper – som alltså inte anser att utlänningslagen ska gälla.

Och det är inte nog med det, för det är lika illa att Sverige nedmonterat sitt försvar. Det blir alltmer otryggt för Finland (och de övriga nordiska länderna) att ha Sverige som granne, såväl ur försvars- som asylhanteringssynpunkt. Samhället blir också – det är också – synnerligen otryggt för svenskarna själva om man slår ihop de två stora katastrofala områdena: en svällande asylinvandring (med massor av outredda bedrägerier) där 94 procent av dem som kommer hit inte styrker sin identitet och det bland dem därför finns de vilkas syften med att vara här inte är kända, och ett obefintligt försvar som ju – eftersom det är obefintligt – inte kan skydda folket.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”En feg lösning som inte anstår en rättsstat”.

En migga skriver nedanstående apropå texterna Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd och Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden.:

När media uppmärksammar asylärenden där någon ska utvisas så brukar det hamna hos ”svåra gruppen” som vips hittar nya omständigheter som inte var kända sedan tidigare och så kan man bevilja uppehållstillstånd.

En feg lösning som inte anstår en rättsstat, men Migrationsverkets ledning tycker väl att de räddar ansiktet på något sätt. Jag gissar att det blir så i det här fallet också… (Se ovan, min anm.)

Kommentar: Notera att det som sägs här ovan, nu bekräftas offentligt för första gången! Och det görs av en migga, här på denna blogg.

Många gånger har människor fört fram att Migrationsverket ändrar sig när media tar upp olika asylärenden, även när de redan har fattat korrekta, lagenliga beslut. Svaret på sådana påståenden har från myndighetens sida alltid varit att så inte är fallet och att alla fall behandlas lika och att asylprövningen är rättssäker.

Jag har genom åren kommit att allt mer respektera miggornas kunskaper, engagemang och vilja att göra rätt. Och fått uppleva av deras frustration över att inte alltid få göra rätt!

Jag har tagit del av berättelser som jag fått tillstånd av miggorna att publicera här på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Jag har också tagit del av berättelser som jag, av hänsyn till de miggor som skrivit dem, inte fått tillstånd att publicera. Det är långtifrån allt som berättats inifrån Migrationsverket som hamnat här på bloggen!

Också den här gången har tämligen uppseendeväckande uppgifter måst utelämnas, vilket är mycket tråkigt men dessvärre nödvändigt med tanke på vad uppgiftslämnaren kan råka ut för. Jag tar på stort allvar när miggor (och andra) ber mig att inte föra vidare mycket känsliga uppgifter och kommer aldrig att svika de förtroenden jag får. Det är ändå en övervägande del av vad miggorna berättar som jag får tillstånd att återge.

Miggorna har gjort – och gör – en stor insats när de skriver här på bloggen. Genom dem får många människor veta en hel del om asyl- och migrationsområdet som de inte får via ”gammelmedierna”. Tyvärr har inte någon enda politiker eller person från regeringskansliet bett att få träffa någon eller några av dem som berättat och berättar de hårresande historierna från ”sitt” verk – år ut och år in, år ut och år in. Det är förstås inte alls säkert att någon av miggorna skulle ställa upp heller, de kanske inte skulle våga lita på politiker och regeringstjänstemän. Men nog är det märkligt att de ansvariga för asylpolitiken och asylhanteringen inte ens försökt få till stånd ett möte…

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Vi är skyldiga att anmäla brott, men…”

En migga replikerar på inlägget Gäller lagen om förfalskningbrott alla? Dvs gäller svensk lag lika för alla?:

Vi som jobbar på Migrationsverket är, liksom andra tjänstemän, skyldiga att anmäla alla brott vi stöter på i tjänsten och det gör vi, om vi hinner. Vår arbetsbelastning är extremt hög så detta är något som tyvärr ligger långt ner på prioritetslistan.

Jag  tror att de flesta försvarar sig med att polisen i alla fall inte skulle driva saken…

Kommentar: Sverige – en rättsstat? I Sverige – lagen är lika för alla?

© Denna blogg.

I Migrationsverkets och Polisens uppdrag ingår att utvisa personer utan tillstånd att vistas i landet

I en artikel i Sydsvenskan berättas om att stora delar av publiken vid en större sammankomst var upprörd över att Migrationsverket och Polisen (på uppdrag av regeringen och i enlighet med svensk lag) ska intensifiera utvisningarna av personer som befinner sig illegalt i landet.

Det är svårt att förstå att så många uttrycker sig så okunnigt om det faktum att den, som inte har rätt att vistas i Sverige, ska lämna landet. De allra flesta länder – troligen alla! – har lagar som säger att om man inte har tillstånd att vistas i landet så ska man lämna det. Och – som sagt – det är vad utlänningslagen, stiftad i demokratisk ordning klart och tydligt stadgar.

Ett av de märkligare uttalandena i artikeln lyder:

Jag tror att det är ett farligt samhälle vi skapar om vi bara gör som vi blir tillsagda utan att ifrågasätta.

Att ifrågasätta är en sak. Att följa lagar som stiftats i en rättsstat är en annan. Ingen kan väl ändå tro att vi får ett mindre farligt samhälle om var och en hittar på egna regler och gör som han/hon vill och tycker? Det brukar kallas anarki och ett anarkistiskt samhälle, det är farligt.

© Denna blogg.