En migga: ”Snacka om att röra till det och skapa otydlighet.”

En migga apropå Fridolins och därmed regeringens lagstridiga påhitt (Sveriges regering respekterar inte gällande lag):

Fridolins utspel är verkligen helt vansinnigt. En sak jag funderar på är hur de nya strängare LMA*-reglerna fungerar med detta förslag. Enligt nya LMA ska man ju, om man är över 18 år och har ett beslut om utvisning, förlora allt bistånd, dvs mycket tydliga signaler. Men nu kommer alltså kontraorder. Snacka om att röra till det och skapa otydlighet.

Och eftersom jag jobbar med återvändande så vet jag att det sista vi behöver är ännu mer otydlighet.

*LMA = Lagen om mottagande av asylsökande.

Kommentar: Regeringen skapar ännu mer osäkerhet och ännu större kaos på ett område som redan är osäkert och kaotiskt. Sverige hade, likt Danmark, Norge och Finland, behövt starka ledare och en stark, ansvarstagande regering som inte lägger sig i myndigheters och domstolars arbete och agerar självsvåldigt på ett sätt som går emot gällande lagstiftning.

Läs också:
En socialtjänstanställd: ”När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1.” – 23 november 2016

© Denna blogg.

Sveriges regering respekterar inte gällande lag

Ur min text (läs gärna hela texten) – Regeringen tråcklar ihop ett lapptäcke av regler på asylområdet – på Det Goda Samhället:

Utbildningsministern menar alltså på fullt allvar att personer vilkas asylansökningar i dyra processer prövats i två instanser och de inte ansetts ha skyddsskäl som räckt för uppehållstillstånd i Sverige och därför beslut om utvisning har fattats, trots detta ska tillåtas stanna kvar? Har justitie- och migrationsministern verkligen samma åsikt? Det är svårt att tro. Ännu svårare är det att tänka sig att ett sådant förslag skulle kunna gå igenom i riksdagen.

Gustav Fridolin tycks tro/anse – eller låtsas tro/anse – att han som utbildningsminister har rätt att lägga sig i Migrationsverkets och domstolarnas arbete för att han vill ta hänsyn till att lärare och andra berättar att asylsökande är ”väldigt osäkra”. Dessutom talar han om att en del ”riskerar att utvisas”. De riskerar inte att utvisas, de ska enligt lag utvisas för att de inte har befunnits ha asyl- eller skyddsskäl. Det är stor skillnad. Sverige ger i sin utlänningslagstiftning inte rätt till fridolinskt utbildnings- och försörjningstillstånd åt personer som inte har befunnits ha rätt att stanna i landet.

Också Expressens ledarredaktion skriver den 24 november om regeringens nya påhitt under rubriken Låt inte MP sköta flyktingpolitiken igen. Bland annat:

”Vi har en reglerad invandring och det innebär att ett ja är ett ja men ett nej är ett nej. Det är oerhört viktigt för legitimiteten hos medborgarna.” Så sa Stefan Löfven i början av året.

Och:

Enligt utbildningsminister Gustav Fridolin, MP, planerar regeringen att ändra lagen så att ensamkommande som saknar skyddsbehov och som kom hit före den 24 november ifjol ändå ska få stanna i Sverige. Villkoret är att de studerar på gymnasiet.

Enligt förslaget ska de unga få ett fyraårigt uppehållstillstånd. Syftet med att ge så långa tillstånd verkar, åtminstone från MP:s sida, vara att de sen ska få stanna för gott i Sverige med hänvisning till ”anknytning”.

Enligt gällande (!) utlänningslag krävs att en person som söker asyl har asyl- eller skyddsskäl för att han ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Sveriges regering – samma regering som ständigt talar om att andra länder ”ska ta sitt ansvar” – vill nu driva igenom en märklig och ansvarslös ny ”regel” (s0m alltså inte har stöd i lagen), som innebär att personer utan de skäl som lagen kräver ska ges uppehållstillstånd och av skattebetalarna i Sverige bekostat boende, försörjning samt gymnasieplatser. Och sedan, trots att Migrationsverket och migrationsdomstolar i enlighet med lagen har avslagit deras ansökningar om uppehållstillstånd, ska de efter några år ges permanenta uppehållstillstånd för att de då har hunnit få ”anknytning” till Sverige.

Vad är det som gått snett i landet Sverige? Vad är det för fel på dem som sitter och leker regering och hur kan de få fortsätta med sin ansvarslösa lek?

Finns det något annat land på jorden som – likt Sverige – har en ansvarslös regering som inte respekterar landets utlänningslag utan aktivt och medvetet gör vad den kan för att sabotera den? En regering som kör över en statlig myndighet (Migrationsverket) och landets migrationsdomstolar när dessa agerar i enlighet med gällande lag?

Vem kan stoppa de här sabotörerna?

Läs också:
•  En socialtjänstanställd: ”När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1.” – 23 november 2016. Ur texten: ”Varför förekommer inget samarbete mellan Migrationsverket och HVB? Inte kan det vara rimligt att kommunala tjänstemän, som vet att de unga har kontakt med sina föräldrar, undanhåller detta faktum från Migrationsverket?”

•  Ur en intern skrivelse på Migrationsverket: ”Hot om våld, död eller självmord från sökande förekommer flertalet gånger varje vecka mot återvändandeteamet.” – 24 november 2016. Kommentar: Hur mycket bryr sig regeringen om dessa miggors arbetssituation, hur mycket pengar satsas på dem? Och hur tror sådana som utbildningsministern – men också statsministern som ju måste stå bakom Fridolins huvudlösheter – att miggorna känner när deras arbete inte värderas utan de snarare motarbetas och deras beslut saboteras?

•  Här finns texter på bloggen som innehåller ordet ”ensamkommande”, ”minderårig” respektive ”migga”. Andra sökkriterier kan förstås också användas.

© denna blogg.

Om mycket av det som framkommer Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” har miggorna länge berättat

OBS! Lång text. Men inte svårläst…

En del av det som förs fram i Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” (som förresten hellre borde heta ”Ineffektiviteten i asylprövningen”) skrev miggor om redan för flera år sedan.

En migga: ”Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.” (13 september 2011). Kort utdrag ur texten:

Gå in på vilken asylprövningsenhet som helst, peka på någon av de anställda i mängden och ställ några busenkla frågor. Be någon ange bevisgraderna till namnen, och vad de olika bevisgraderna betyder. Be någon definiera begreppet rättskälla. Be någon förklara hierakiordningen mellan en lagakraftvunnen lag och vad en migrationschef säger för det fall dessa båda skulle strida mot varandra. Be någon skilja på bevisbörda och officialprincip. Be någon av de nyanställda förklara innehållet i det beslut som denne precis har skrivit (eller rättare sagt skrivit av). Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.

En migga: ”Din uppräkning av olika typer av invandring stämmer helt.” (12 februari 2013. Kort utdrag ur texten:

Jag tror att jag har skrivit tidigare att den vanligaste reaktionen hos nyanställda handläggare på Migrationsverket är att de undrar var ”flyktingarna” är. De är inte förberedda på att asylsökande uppger skäl som att de är osams med grannen, de gillar inte mammas nya man, de är arbetslösa, bostadslösa, vill inte göra militärtjänsten osv.

Framförallt är de nyanställda inte alls förberedda på att så många gör det och att så många uppenbart ljuger.

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.” (30 juni 2013). Kort utdrag ur texten:

Varje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” (23 september 2013). Kort utdrag ur texten:

Kvalitet var dock något som chefen inte intresserade sig för. Här handlade allt om att  producera, och det snabbt. Vissa kollegor, främst de nyanställda, gick på chefens linje och såg hela tiden mellan fingrarna gällande huruvida den sökande verkligen var över 18 år eller från vilken provins han kom ifrån. Inte nog med det, de nyanställda brukade, för att hamna i god dager hos chefen, även jobba hemifrån, oavlönat på sin fritid.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.” (25 augusti 2015). Kort utdrag ur texten:

Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Den intresserade uppmanas att läsa hela Migrationsverkets rapport för att få en bredare bild och insikt än vad nedan korta utdrag ger:

Rapportörerna om kvaliteten och allmänna frågor prioriteras, inte effektiviteten

Offentlighet och sekretess, förvaltningstjänstemannens roll, förhållningssätt och antikorruption i all ära, men det är i ärendehandläggningen som skon klämmer säger man vid enheterna. Man skulle behöva ”låsa in alla nyanställda en månad på internat!” De behöver två till fyra veckors utbildning bara i våra datasystem för att därefter börja lära sig tänkesättet i myndighetsutövning, modell asylprövning. Introduktionen har alltså blivit splittrad och fragmentarisk och detta har i hög grad påverkat effektiviteten.

Rapportörerna om bemötande, rädslor och Facebook

Betoningen av bemötandefrågor syns idag också på hur arbetet faktiskt bedrivs. Det uppges ha fått alltför stor inverkan på hur utredningarna läggs upp. Vissa handläggare bjuder numera ofta på kaffe och lägger inledande tid på att skapa trivsel istället för att genast gå in i utredningsrummet och i utredningssituationen.

Under samma rubrik som ovan, beskrivs också en, som det verkar, helt förlamande rädsla (se hur många gånger ordet upprepas i nedan korta text ur rapporten!) för det mesta i jobbet, något som är ytterst oroväckande för en statlig myndighet med de uppdrag som migrationsverket har:

Man talar vidare om att vårt verksamhetsområde politiserats och att det finns en ny sorts rädsla som går ut över den effektiva utredningen. Handläggarna är rädda för att kallas islamofober, homofober, främlingsfientliga eller för att åtalsanmälas. De är också alltför rädda för att avbryta, då stör man den fria berättelsen och man är rädda för de offentliga biträdena som idag påstås vara tuffa, i vart fall mot nyanställda.

Rädslan har krupit in på verksamheten på ett nytt sätt. Och det har inte blivit bättre av alla sociala medier. Man är rädd för att hängas ut på Facebook. Många har privata konton/hemsidor som är offentliga och det händer att man får ovälkomna inlägg.

Rapportörerna om besluten

Flera påpekar att de unga medarbetarena inte är lika noggranna med detaljer i språket. De kan typsnitt och disposition men bryr sig inte i lika stor utsträckning om stavfel. Det meddelas beslut med flagranta skrivfel i slutkläm, rubriker och på beslutens framsida. Rena beslutsformulerandet tar enligt uppgift ungefär två av veckans arbetsdagar för beslutsfattarna (25-30 % av arbetstiden).

Rapportörerna om internrevisionens bedömning

Finska Migrationsverket och norska Utlendingsdirektoratet har inte någon särskild formell ordning för HBTQ-ärenden, dessa ärenden sköts av ordinarie enheter. Internrevisionen menar att det inte är alldeles självklart att just HBTQ-skäl är så mycket svårare att ta ställning till eller bedöma än de skäl som annars finns i ett asylärende och att det därför finns anledning att överväga en enklare och mindre tidskrävande ordning vid verket. En sådan förenkling sägs kunna göras successivt och i valda delar. Även barnärenden är ibland onödigt komplicerade. Barnkonsekvensanalyser i positiva beslut framstår t.ex. som något onödigt.

Rapportörerna om personal, många nyanställda

Vid flera enheter i Göteborg och i Boden är inga anställda äldre i tjänsten än 1,5 år, några av dem är likväl faddrar. Personalsituationen har tvingat fram nödlösningar och genvägar som tidigare inte funnits på kartan. När det förr dröjde fyra till sju år innan en handläggare avancerade till beslutsfattare, en tid som bedömdes som nödvändig för att få erforderlig trygghet i yrkesrollen, så sker motsvarande idag på sex månader, eftersom man då anses vara erfaren.  Det är klart att en sådan rekordkarriär inte gagnar kvaliteten i verksamheten, säger man uppgivet från chefshåll. Både handläggarkåren – som sägs ha det svåraste arbetet inom asylprövningen – och beslutsfattarkåren – som har det mer ansvars- och prestigefyllda arbetet – tappar härigenom sammantaget i kvalitet och skicklighet.

Rapportörerna om svårigheten med att vara nyanställd

Vissa utkast till beslut ”bollas” upp till fem gånger mellan en ny handläggare och beslutsfattaren. Inom FVP ser man idag också allt fler brister i utredningarna. Skillnaden uppfattas som betydande och man anar handläggarnas osäkerhet. Nyanställda saknar delvis förmågan att ställa relevanta följdfrågor och de kan inte styra utredningen på ett ändamålsenligt sätt. De har ofta inte förmågan att identifiera problemen och missar viktiga omständigheter. Dessutom har de svårt för att sätta gränser för ärendet och vet inte vad som är ”good enough”. De tror också på det ”hundraprocentiga beslutet”, det alltigenom korrekta beslutet där inget lämnas åt slumpen. De processekonomiska kraven är inte riktigt inarbetade överallt.

Ett problem som ofta framhålls är bristande landkunskap. När handläggaren inte har tillräcklig sådan kunskap blir besluten gärna fel. Vanligtvis upptäcks det och det kan repareras med en kompletterande utredning men denna stjäl tid och kostnader.

Rapportörerna om nya generationer, värderingar och utbildningar

De som numera arbetar med ärendena är för det första ofta åttiotalister, de är både jurister och socionomer eller statsvetare med mänskliga rättigheter som huvudämne.
—————-
De nya gruppernas inträde har medfört förskjutningar i värderingar och arbetssätt.
—————-
Dagens handläggare och ibland beslutfattare är alltså ofta födda på åttiotalet, ja även nittiotalet. Myndigheten har numera de s.k. curling-föräldrarnas barnkullar i rullorna. Vi har med andra ord anställda som vant sig vid att bli skjutsade hit och dit och att få allt de pekar på. Det får väl anses vara den gängse betydelsen av  begreppet. Är det alltså så att detta syns på arbetsplatserna idag? Svaret är ett modifierat ja.
—————-
Ute på enheterna är den nya gruppen kända för att vilja ha snabba förändringar och att karriären ska gå fort, annars tröttnar de. De tycker sig inte få tillräckligt stöd i sitt arbete, utvecklingssamtalen räcker inte till. De känner sig inte sedda och några hävdar att de är slöare. Man ser också allt fler som mår dåligt, det är fler som behöver stödsamtal vid företagshälsovården efter möten med traumatiserade flyktingfamiljer.

Rapportörerna om kan man slippa avvisningsbeslut?

Trots rent ”brutal öppenhet” vid rekryteringen om att handläggarjobbet kommer att innebära att man tvingas avvisa hela familjer under besvärliga förhållanden så finns det handläggare som, den dag situationen uppstår, plötsligt inte längre kan eller vill, empatin går för långt, beslutsångesten blir dem övermäktig. Några få säger sig vägra fatta avvisningsbeslut. Problemen har accentuerats och de kan accentueras ytterligare av att många hittills nästan bara arbetat med positiva beslut.

Om vad rapportörerna fann vid sitt studiebesök på Migrationsverket i Finland berättas bland annat följande:

Vi ska dessutom uppmärksamma de goda exemplen i landet och i vårt grannland Finland som har gjort sig känt för en mycket snabb asylprocess.

Som ett led i granskningen har internrevisionen besökt Finlands asylprövning och noterade där ett markant fokus på effektiviteten. Mål uttrycks som krav, enheter är resultatenheter, service och tillgänglighet är nedtonade, för att inte säga minimerade, och besluten är förenklade och korta, hälften så långa som hos oss.

Svenska avslagsbeslut är dubbelt så långa som de finska. PUT-beslut är 4-5 gånger så långa och reciten likaså.

De fem texterna som publicerats här mellan september 2011 och augusti 2015 borde ha tagits på allvar redan under de fem år som gått. I stället har nedåtspiralen fått fortsätta. Den genomgång av läget som Erik Stenström och Mathilde Skovdal vid Migrationsverkets internrevison presenterat, bekräftar att miggornas rapporter genom åren varit korrekta. De har kunnat läsas här av vem som helst, också av riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister.

Migrationsverkets ledning, regeringen och riksdagen bör ta till sig vartenda ord som står i rapporten Effektiviteten i asylprövningen och djupt tacka de två rapportörerna som visat hur illa ställt det är med ”effektiviteten” och påvisat de stora problem som sedan många år berättats om av miggor med kunskap och erfarenhet: att nyanställningarna av en mängd yngre personer varit förödande för hela asylsystemet och för Sverige som land lika väl som för enskilda asylsökande.

Här kan texter läsas om främst asylhanteringen (men också en del annat) i Finland. Det är texter sedan slutet av sommaren 2015 (då ett mycket stort antal migranter tog sig in i EU) och framåt.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till det här inlägget.

Om de kortnästas* förakt för 52 procent av dem som röstade för Storbritanniens utträde ur EU

Klicka på textrutan för att läs först hela texten.

De sitter i tv- och radiostudior och säger just sådana dumheter och visar just sådant förakt för andras åsikter, som kommer att göra att det går likadant i Sverige som i Storbritannien. Men det förstår de inte. Det är skrämmande.

Jag är långtifrån ensam om att vara bekymrad över enkelspåriga och makthungriga svenska politiker och journalister med korta näsor (de mer långnästa bespottas, mobbas och förses med otrevliga etiketter och tystas på det sättet.). Men de tondöva och alltför lite allmänbildade och ännu mindre bildade politiker som sitter i alla dessa studior, de låter sig intervjuas och låter flosklerna flöda, de hör inte folkets röst/er! Det är farligt, men det förstår de inte.

Det här typiskt svenska och helt förödande beteendet kommenterar Hakelius också:

Men mer intressant vore att tala om den nedlåtande ton som använts för att beskriva Brexit-anhängare. Att inte ställa upp bakom EU-medlemskapet har rutinmässigt likställts med att vara dum, fördomsfull, obehaglig och rasistisk. Svensk press har på det stora hela speglat den föreställningen.”

Och så här skriver svensken, som jag i enlighet med typiskt svensk och direkt obegåvad praxis ironiskt har döpt till ”nytysken” (trots att han är svensk och bor i Tyskland):

Jag tittade på TV4 i morse. Jag såg och hörde Birgitta Olsson, Liberalerna, och ”Helgpanelen” fördöma den populistiska Brexit-kampanjen med populistiska argument.

Birgitta Olsson fick oemotsagd hävda att: ”Storbritannien har de senaste 24 timmarna förlorat mer pengar än de betalt in netto under de sista 15 åren”.
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3419992
Tidkod 4:30

Den stackars helgpanelen mådde unisont illa av den prognosticerade växande främlingsfientligheten (”flyktingar har nu ett land mindre att fly till !”)
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3420012
Tidkod 1:50

”Det är en populistisk tid och så sjukt obehagligt …”
”Jag är i chocktillstånd för det är så jääävla sjukt …”

Reportern gjorde det som förväntas av en svensk reporter i dylika fall, det vill säga ingenting!

Klicka på text- och bildrutan för att höra och läsa hela talet. Notera den stora skillnaden mot hur svenska politiker talar och beter sig!

Storbritanniens premiärminister David Cameron, däremot – han som förlorade – sa så här i sitt tal direkt efter att resultatet av folkomröstningen blev klar den 24 juni på morgonen:

The country has just taken part in a giant democratic exercise — perhaps the biggest in our history. Over 33 million people — from England, Scotland, Wales, Northern Ireland and Gibraltar — have all had their say.

We should be proud of the fact that in these islands we trust the people with these big decisions.

We not only have a parliamentary democracy, but on questions about the arrangements for how we are governed, there are times when it is right to ask the people themselves, and that is what we have done.

The British people have voted to leave the European Union, and their will must be respected.

David Cameron sa också, generöst och statsmannamässigt:

And let me congratulate all those who took part in the “Leave” campaign — for the spirited and passionate case that they made.

Och det viktiga, det som de kortnästa i Sverige inte förmår inse (vilket bara det gör dem opassande att ha några som helst maktpositioner i ett land som kallar sig ”demokratiskt”):

The will of the British people is an instruction that must be delivered. It was not a decision that was taken lightly, not least because so many things were said by so many different organizations about the significance of this decision.

So there can be no doubt about the result.
——————-
I love this country — and I feel honored to have served it.

And I will do everything I can in future to help this great country succeed.

I Sverige tror sig på fullt allvar de kortnästa alltid veta bäst om hur alla andra i världen borde bete sig. De kommer dragande med sitt ”alla måste ta sitt ansvar” i tid och otid, trots att de själva inte har tagit ansvar. De förstår inte att andra inte bryr sig om vad representanter för ett så kaotiskt land som Sverige tycker. I andra länder uttrycker allt fler i stället att Sverige numera är bland de sista länder man skulle lyssna på eller vilja efterlikna. Att ständigt – tondöva och okänsligt – försöka näpsa andra och pådyvla andra sitt allt mer dysfunktionella samhällssystem så som Sverige gör, är knappast populärt vare sig i EU eller i resten av världen.

Att få höra en svensk statsminister säga det som Storbritanniens David Cameron sa i sitt tal, det är lika osannolikt som det skulle vara att någon tog ner månen:

I fought this campaign in the only way I know how — which is to say directly and passionately what I think and feel — head, heart and soul.

I held nothing back.

I was absolutely clear about my belief that Britain is stronger, safer and better off inside the European Union, and I made clear the referendum was about this and this alone — not the future of any single politician, including myself.

But the British people have made a very clear decision to take a different path, and as such I think the country requires fresh leadership to take it in this direction.

Något opinionsinstitut borde ställa frågan till ett tillräckligt stort antal svenskar för att det ska vara representativt:

Har du förtroende för dem som styr Sverige i riksdag och regering?

OBS! Ett kriterium för att få svara på opinionsundersökningen skulle vara att man inte är partipolitiskt aktiv. Partipolitiskt aktiva får inte tänka självständigt utan måste lyda partipiskehållaren i respektive parti. Om de deltar i en sådan enkät blir svaret ofrånkomligt missvisande. Jag skulle förresten kunna göra som en del av mina vänner gjorde inför omröstningen i Storbritannien (de satsade på Brexit och vann en rejäl slant) och satsa en slant på att minst 80 procent svarar nej.

Men då skulle vi också tvingas se, höra och läsa de kortnästa bortförklara också det resultatet…

* Kortnäst är den som inte förmår tänka längre än näsan räcker.

© denna blogg. Vänligen länka till originalinlägget vid ev citat.

Finland. Migri: ”Fall som har tagits upp i medier särbehandlas inte utan prövas utgående från samma principer som alla andra fall.”

Viktigt att de här texterna läses först:
•  Finland. Många frågor ofrågade i medieaktuellt asylärende. – 5 juni 2016
•  Finland. ”Vi har varit här i många år, vi har fått två barn här.” – 6 juni 2016

Och här kommer reaktionen från Migri (Migrationsverket i Finland) på Twitter:

Detta bekräftar det jag skrivit i de ovanstående två inläggen och visar hur viktigt det är att medier som tar på sig uppgiften att rapportera om enskilda fall måste ”ha på fötterna” innan de tutar ut information som leder fel. Felaktiga och/eller ofullständiga skriverier åsamkar stor skada för många parter: den person eller familj man skriver om, tilliten och tilltron till Migrationsverket, tilliten och tilltron till domstolen dit ärendet överklagats och – inte minst – tilliten och tilltron till medierna själva när folk inser att det inte går att lita på deras rapportering.

Migri tar i sitt pressmeddelande upp att endast ett perspektiv presenterades i offentligheten i fallet med den irakiska familjen:

Migri redogör därefter för vilka lagregler som gäller för uppehållstillstånd på grund av familjeband. Nya familjer har haft försörjningsförutsättning sedan år 2010:

Migri påpekar vidare att verket anser att det finns flera olika slags säkerhetslägen i Irak:

Om barn i asylprocessen anger Migri att det bästa för ett litet barn är att vara med sina föräldrar:

Till slut meddelar Migri att verket under dagen idag, måndagen den 6 juni, lämnat en redogörelse till inrikesministern, som bett om information om det specifika fallet gällande den aktuella irakiska familjen. Migri skriver:

Det kan vid en snabb reflektion tyckas vara en god sak att inrikesminister Petteri Orpo vill ha information om ett i medierna mycket uppmärksammat fall. Det är ett medmänskligt och sympatiskt drag hos ministern. Men det kan också ses som ett misstroende mot såväl Migri, ett statligt verk som har att följa de lagar regering och riksdag har stadfäst, som mot oberoende domstolar som också har att följande gällande lagar och praxis. Att då en minister ska ”avgöra om Migri och domstolarna handlat lagenligt” kan uppfattas just som ett misstroende och rentav en viss antydan till ministerstyre. Det vill säga om det faktiskt är så att han begärt information för att ”avgöra om Migri och domstolarna handlat lagenligt”… Vad är det som i så fall gör ministern kompetent och ger honom rätt att tolka lagar och därmed avgöra hur Migri och domstolarna skött sitt grannlaga och viktiga, för människor livsavgörande uppdrag? Men kanske rör det sig om ett missförstånd?

Ett viktigt påpekande – som egentligen inte borde behövas – görs i slutet av Migris upplysande text:

Fall som har tagits upp i medier särbehandlas inte utan prövas utgående från samma principer som alla andra fall.

Jag anser – det var därför jag skrev de två tidigare texterna – att det är av yttersta vikt för Finland att journalister och medieredaktioner tar sitt uppdrag på största allvar när de rapporterar om svåra situationer som ibland uppstår när någon eller några asylsökande inte ges rätt att stanna i Finland. Ofta ter sig – och är – fallen ömmande och så gott som alltid kan vi som medmänniskor känna empati och vara ledsna över ett negativt beslut i ett fall som av medierna beskrivits i mycket upprörande termer. Ofta dessutom med udden riktad mot den personal på Migri som har ett oerhört svårt uppdrag och som inte har rätt att ge svar på tal på grund av sekretessbestämmelserna, vilket inte är vare sig rättvist eller rätt.

Och som Migri skriver så kan man inte börja särbehandla fall som tagits upp i medierna; alla har rätt till en likvärdig behandling och den ska ske enligt gällande lag. Vi har inte folkdomstol i Finland, liksom inte heller i Sverige – oavsett om medierna faktisk ibland eldar på så att folk beter sig som om vi hade det.

Till sist: I ett öppet och fritt land är det viktigt att myndigheter och riksdag och regering granskas av medborgarna – direkt och via medier. Det är också viktigt att folket reagerar och agerar för att påtala och försöka få till stånd förändringar av eventuella orättvisor, felaktigheter och lagar som slår fel för att man inte kunnat förutse alla tänkbara och otänkbara scenarier när de stiftades. Men man ska grunda sitt engagemang på fakta, inte på tyckanden och troenden. Man behöver hela tiden använda både hjärta och hjärna. Inte bara det ena. Inte bara det andra.

P.S. Hoppas att inrikesminister Petteri Orpo så snart som möjligt offentligt uttalar sitt förtroende för Migri och för domstolarna och meddelar att det blev ett litet missförstånd: han ville inte alls ”avgöra om Migrationsverket har agerat lagenligt” utan bara låta sig informeras om hur det hela ligger till utan att enbart behöva förlita sig på medieuppgifter.

Tillägg några timmar efter att ovanstående skrev (det går väldigt fort i det här ärendet):

Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Hbl:s sajt.

Den irakiska familjen som varit i offentligheten under de senaste dagarna kommer inte att avvisas den här veckan.

Familjens jurist Jari Vuorijoki säger till FNB att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har förbjudit verkställandet av beslutet tills HFD behandlat familjens ansökan om besvärstillstånd eller fattat ett annat beslut i ärendet.

 

 

 

 

 

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat eller ”lån” av text. Gäller givetvis också journalister.

Finland. Utrikesminister Soini: ”Finland följer Dublinförordningen.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på MTV:s sajt (på finska).

 

Utrikesminister Soini: Finland följer Dublinförordningen – ”Regeringen agerar inte på grundval av spekulationer”

Utrikesminister Timo Soini tar på sin blogg ställning i frågan om huruvida Dublinförordningen borde annulleras. Enligt förordningen ska en asylansökan processas i det EU-land dit den sökande först har anlänt.

Soini betonar i sin text att Finland fortsättningsvis stöder Dublinförordningen, även om många andra EU-länder inte har efterlevt den. Regeringen har, enligt Soini, inte ännu diskuterat saken.

Utrikesministern tycker att det mest väsentliga är att EU:s yttre gränskontroll fås att fungera.

MTV lägger till, i slutet av sin artikel:

Financial Times rapporterade idag att EU-kommissionen planerar att låta förordningen upphöra att gälla på grund av att den inte fungerar.

© Översättning Merit Wager

Migrationsverket informerar: ”Över 9 300 asylsökande de senaste sju dagarna.”

Ovanstående information kommer från Migrationsverket den 12 oktober. De sju dagarna torde således gälla perioden 5 – 11 oktober 2015.

Närmare 2.700 okända personer tar sig in i Sverige varje dag. Av dem registrerar sig ca 1.330 och söker asyl eller skydd här. Lika många* registrerar sig inte. De glider bara in i landet utan någon kontroll, utan att vi vet vilka de är, varför de kommer, vart de tar vägen och vad de kommer att ta sig till i landet.

Medan denna massinvasion av människor pågår – närmare 2.700 okända personer varje dag –  står Sveriges regering och håller utopiska presskonferenser där de inte säger något alls som har med katastrofläget att göra. Inte heller agerar de kraftfullt (eller ens alls) för att få stopp på det som kommer att förgöra och förstöra Sverige. Och den som tycker att ”förgöra och förstöra” är för starka ord kan läsa vad miggorna berättat och vad de och jag larmat om i åtta år här på bloggen och se om inte i princip allt som varnats för under dessa år har blivit verklighet. Därmed kan man kanske dra slutsatsen att ”förgöra och förstöra” också kan bli – och delvis redan är – verklighet.

Läs texten och se klippet Många flyktingar försvinner utan att söka asyl på SVT Nyheter, som utomordentligt märkligt nog kallar illegala invandrare för ”flyktingar”.

I sammanhanget bör varje tänkande människa fråga sig varför SVT Nyheter far med felaktig information, varför de inte skriver och säger som det är. Man bör vara försiktig med alla dessa svenska medier som vilseleder och som mörkar och söka information på andra håll och sedan bilda sig egna uppfattningar. Ha alltså inte svenska medier som enda nyhetskälla!

Finland. ”Först tackar vi Finlands regering för att vi fick komma hit. Sedan tackar vi finländarna som har hjälpt oss mycket.”

Klicka på bilden för att komma till MTVs artikel och inslag (på finska).

Dags för lite positiva nyheter också, mitt i allt elände!

Översvallande meddelande från asylsökande i Uleåborgs  till finländarna: Tack!

På Kastelli nödinkvartering för asylsökande i Uleåborg ordnades den 3 oktober en demonstration. Ett hundratal asylsökande ville visa sin tacksamhet mot finländarna sedan de fått komma till Finland.

Yasser Younis

– Först tackar vi Finlands regering för att vi fick komma hit. Sedan tackar vi finländarna som har hjälpt oss mycket. De har kommit hit till Kastelli och bland annat gett oss kläder, säger irakiern Yasser Younis.

Han berättar också att finländarna har varit vänliga och hälsat de asylsökande välkomna.

– Ett speciellt tack riktar vi till personalen på Kastelli, bland annat till dem som ansvarar för maten och till sjukvårdspersonalen.

Maten finns det ingenting att klaga på, det är bara tillagningen som är annorlunda än i hemlandet. Younis berömmer  maten som serverades häromdagen: sås med broilerfärs med gurka, tomat, korngryn och riven morot. Den var verkligen god, tyckte han.

De demonstrerande asylsökande bar plakat där det stod:

Vi vill respektera Finlands lag och komma bra överens med alla. Tack, Finland! P.S. Maten är helt OK.

Och på uppenbar Google translate-finska på plakatet kunde man läsa en text som förmodligen var menad att lyda ungefär:

Män från Bagdad hälsar fredligt Finlands folk.

Och en annan text, likaså på uppenbar Google translate-finska, som betydde:

Vi söker trygghet.

På Kastelli nödinkvartering finns för tillfället cirka 270 asylsökande, de allra flesta unga män.

© Översättning Merit Wager.

I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord

I Sverige finns inga kontroller över vilka som – och uttrycket är relevant idag – väller in över gränsen. Här får till och med helt oidentifierade, okända människor från allehanda länder i Mellanöstern resa gratis med tåg genom hela landet så att också Finland och Norge drabbas av den svenska slappheten att inte kontrollera och registrera människor som illegalt tar sig in och sedan vistas illegalt i landet.

I Sverige diskuterar man faktiskt nu om huruvida man ska börja hjälpa (med boende, mat, läkarhjälp etc) också dem som tar sig in i landet illegalt och som Sverige alltså inte alls vet vilka de är. Dem, som Sverige inte duger som asylland åt, utan som tycker Norge eller Finland verkar vara bättre alternativ (nästan som om det handlade om charterresmål).

Senast togs frågan upp i God morgon, världen! i Sveriges Radio, där panelen vacklade i sina svar om huruvida Sverige skulle börja ordna inkvartering och läkarhjälp, mat med mera åt dem som vill ta sig till Finland och Norge. I stället för att skrika högt och kräva att Sveriges regering följer den finska regeringens exempel och ser till att alla som tar sig över gränsen registreras och kontrolleras och vistas i kontrollerbara områden tills det är bestämt om de ska beviljas asyl/skydd eller inte.

I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord – utlänningslagen, Dublinförordningen, andra internationella konventioner och överenskommelser – och jag tvekar inte att än en gång använda ord som ”masspsykos” och ”godhetspsykos” för att beskriva vad som tycks vara vad som präglar detta land. Det är aldrig fel att, på ett personligt plan och av egen övertygelse, hjälpa människor i nöd. Men den totala oförmågan hos den svenska regeringen och riksdagspolitiker att tänka längre än näsan räcker och agera för landets och folkets säkerhet och i enlighet med de rättsliga system som man i demokratisk ordning själv skapat och förbundit sig att följa, är oerhört skrämmande och ett stort och direkt överhängande hot nu och i framtiden mot landet Sverige.

Läs också:
PASSPORT TO TERROR: MailOnline reporter buys Syrian papers being sold to ISIS fighters sneaking into Europe hidden among refugees – 17 september 2015

Finlands regering: ”Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet.” – 17 september 2015

Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.” – 19 september 2015

© denna blogg.

Finlands regering: ”Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet.”

Finlands regering har i dag beslutat inrätta en flyktingsluss, dvs. en mottagningsenhet för nyanlända flyktingar, som ett svar på det snabbt växande antalet asylsökande. Till flyktingslussen hänvisas de invandrare vilkas identitet är oklar eller i fråga om vilka förutsättningar för inresa är oklara.

Enligt utlänningslagen kan regeringen fatta beslut om att inrätta en flyktingsluss, om antalet invandrare undantagsvis är så stort att det inte är möjligt att vid sedvanligt förfarande klarlägga förutsättningarna för inresa och registrera invandrarna.

Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet. För att säkerställa effektiviteten och stävja kostnaderna för mottagandet är det nödvändigt att sköta asylprocessen i det första skedet snabbt.

Flyktingslussen till hjälp för att åtgärda akuta anhopningar och ger polisinrättningarna möjlighet att koncentrera sig på den synnerligen stora anhopningen av asylutredningar och avlägsnanden ur landet.

En asylsökande får enligt lag tillbringa högst sju dygn i en flyktingsluss. En flyktingsluss är därmed ingen bestående lösning, men den hjälper till att åtgärda akuta anhopningar.

Under tiden för registreringen måste de asylsökande uppehålla sig i flyktingslussen, om inte skäl som hänför sig till deras hälsotillstånd eller någon annan viktig personlig orsak förutsätter något annat. Efter registreringen flyttas de asylsökande över till förläggningarna för asylsökande.

Flyktingslussen kan finnas i vilken slags lokal som helst där de människor som hänvisats till slussen kan erbjudas ordentligt skydd samt matförsörjning och tvättrum. Personalen vid slussen kommer huvudsakligen från polisen, Gränsbevakningsväsendet och Migrationsverket. Även andra myndigheter än poliser och gränsbevakare kan med ett bemyndigande från inrikesministeriet registrera asylsökande vid slussen.

Antalet personer som söker internationellt skydd har sedan sommaren 2015 ökat i Finland på ett aldrig tidigare skådat sätt. I år har redan mer än 10.000 asylsökande anlänt, medan det totala antalet asylsökande under hela fjolåret var 3.651. Finland förbereder sig på att ta emot 30.000 asylsökande i år. Situationen i Finland återspeglar det växande antalet asylsökande överallt i Europa.

(Inrikesministeriet, Finland).

 

Kommunpolitiker och kommuninvånare: Enligt lag har kommunerna självbestämmanderätt. Sätt igång och agera, vänta inte på att strutsarna i Stockholm ska dra upp sina huvuden ur sanden!

Ansvariga kommunpolitiker och kommuninvånare med rösträtt!

Det fungerar inte att ”vädja i brev till regeringen och Migrationsverket om verktyg för att kunna hantera situationen”, det fattar ni väl själva?

Enligt lag har kommunerna i Sverige självbestämmanderätt. Sätt igång och agera, vänta inte på att strutsarna i Stockholm ska dra upp sina huvuden ur den sköna sanden för det har inte skett och kommer inte att ske. Skriv inte till dem, det är meningslöst. Vad ni kan och bör göra innan fler våldtäkter begås och fler brott begås och större skada sker i era kommuner är att använda er av er kommunala självbestämmanderätt och vägra ta emot dessa kriminella element och falska asylsökare uppblandade med flyktingar; vägra acceptera våldtäkter, stölder, oro, otrygghet och allt annat som herrarna och damerna i riksdag och regering pådyvlar er.

Hyr bussar, sätt dessa personer på bussarna med adress Rosenbad och riksdagen, låt chauffören köra dit, öppna dörrarna och få ut allihop och åka därifrån. Överlåt åt de obegåvade som lyckats ta sig in på ”ansvarsfulla” (ett skämt!) poster att hantera den ohållbara situation de har skapat. Gör det nu!
————————————————————————
Det är ett starkt ord: ”frustration”. Starkt är också ”oro”, föregått av ordet ”stor”. Starkast, och helt oacceptabelt att man ska behöva befinna sig i vare sig i Örkelljunga ellr någon annanstans i Sverige är: ”vanmakt”. Men eftersom det är svenskar som känner stor oro, vanmakt och frustration så anser svenska politiker och andra opinionsbildare och beslutsfattare att det inte är något att bry sig om. Gud nåde svenskarna, däremot, om de skapar ”stor oro och frustration” eller försätter i vanmakt” 1) tiggare från andra länder eller 2) illegala invandrare och/eller asylbedragare! Enligt den skruvade och unika svenska modellen ska dessa värnas och omhändertas och ges rättigheter och det ska svenskarna betala med både stor oro, vanmakt och frustration och sina pengar via skatterna.

När är det nog? När slutar svenskarna, de som utsätts för det som skapar stor oro, vanmakt och frustration och blir lidande i sitt eget land, i sina egna hem, att stå snällt med nävarna i byxfickorna och lätt framåtböjda nackar? Varför låter de fullständigt vettvilliga idioter (för så ter de sig nu när man ser vart de har för landet) sitta i riksdag och regering och kommunstyrelser och hitta på det ena galnare än det andra?

Ur Helsingborgs Dagblad den 26 augusti, artikeln Oro och förtvivlan över asylsituationen:

”Situationen påverkar alla som bor och visats i vår lilla kommun. Klimatet har blivit tuffare, många känner sig rädda och otrygga och med det kommer risken med ökad främlingsfientlighet, motsättningar och utanförskap.”

Och:

Kriminaliteten uppges ha ökat och polis ska ha tillkallats vid flera tillfällen. Våldtäkt, misshandel och snatterier nämns, liksom att fritidsgården Centrumhuset fick stängas under en period.

Samt:

Socialnämndens ordförande Arne Andersson (M) säger att nämnden fått direkta rapporter från folk som drabbats av händelserna. När det gäller våldtäkten har ingen polisanmälan gjorts.

– Vi känner till att det förekommit, men målsägaren vill inte utsätta sig för den process det innebär att anmäla även om vi vädjat till henne. På asylboendet på det gamla motellet slänger kristna och muslimer mat på varandra. Vi har personal som inte kunnat gå dit utan polis vid omhändertagande av barn som far illa i den miljön.

Svenska obegåvade och inkompetenta politiker: Vakna eller avgå omedelbart! Vad ni gör mot ert eget folk är både vidrigt och skamligt!

© denna blogg.

Snart börjar det hända saker. Kanske. Eller inte…

Ja, snart börjar det hända saker… kanske. För nu har en brittisk chefredaktör skrivit en krönika i Svenska Dagbladet – Något är fel i Sverige – och sagt detsamma som vi är så många som har sagt och skrivit under lång tid. Vad det egna folket, de egna väljarna tycker och vill, det har de (o)ansvariga inte brytt sig om. Men det skulle inte förvåna om det blev lite rissel och rassel bland dem när nu någon helt utifrånkommande säger exakt detsamma: Något är fel i Sverige. Fraser Nelson, chefredaktör för The Spectator, skriver bland annat:

Även turister på promenad genom Stockholm denna sommar måste märka att något blivit annorlunda. Staden har fått nya besökare som ändrar dess karaktär. De sitter utanför kaffebarer och i gathörn, bredvid t-baneingångar och busshållplatser. Hyggligt folk som säger ”hej, hej” medan de håller fram en pappmugg med några enstaka kronor i. Deras tillhörigheter ligger ofta i stora högar på gatan och ingen rör dem. För besökare är detta häpnadsväckande. Varför tolereras det? Var är polisen? Varför håller ingen ordning här?

Han konstaterar också:

För Sverige gäller det omvända (mot i Storbritannien. Min anm.). Där tycker man så mycket om invandring att den förra statsministern förlorade ett val genom att uppmana de bekymrade väljarna att ”öppna sina hjärtan” för de nyanlända. Men när det gäller att faktiskt anställa dem?

I slutet av sin krönika säger han detsamma som jag med en dåres envishet upprepat otaliga gånger i olika sammanhang:

I Storbritannien kan beteckningen ”EU-migrant” ge associationer till en polsk jobbare eller en fransk finansman. Men i Sverige använder konstigt nog till och med statsministern begreppet ”EU-migrant” som en förskönande omskrivning för tiggare.

När ska de naiva (!) politikerna i riksdag och regering börja se till att Sverige följer sin egen utlänningslag, sin brottsbalk, sina stadganden om allmän ordning, se till att tiggare inte tillåts ockupera andra människors mark och fastigheter och tillämpa EUs rörlighetsdirektiv så som det är skrivet och menat? Kanske nu, när andra än boende i Sverige (deras väljare) börjar undra?

© denna blogg.

En migga: ”Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!”

Är det inte snart dags att börja ta miggornas (med flera) rapporter här på bloggen på allvar?

Jag har förmedlat dem i åtta års tid men bara några få gånger genom alla år kontaktats av en riksdagsledamot som ville veta mer. Och inte bara miggorna har rapporterat utan också poliser, ambassadanställda, HVB-personal, familjehemsföräldrar, folk från kyrkan och jag själv (sedan maj 2005). Några ytterst få gånger har alltså någon av dem som är arvoderade av folket för att på bästa sätt styra Sverige hört av sig, trots att det idag finns sammanlagt 2.958 inlägg under rubriken Asyl&Migration här på bloggen, varav många är så horribla att de hade fått vilket annat lands riksdag, regering, migrationsmyndigheter, polisväsende, eventuella försäkringskassor och eventuella arbetsförmedlingar samt socialbyråer och domstolar att omedelbart vidta kraftfulla åtgärder för att rätta till galenskaperna.

Vad är det för fel på er, riksdagsledamöter? Vad är det för fel på er som sitter i regeringen idag och er som satt där 2006-2014? Och på Migrationsverkets tidigare och nuvarande generaldirektörer? Varför har ni inte lyssnat på dem som lämnat uppseendeväckande uppgifter i stället för att år efter år köra på mot avgrunden i 180 knyck med både skygglappar och öronproppar?

En migga kommer här med ännu fler katastrofala uppgifter – som inte heller verkar vara kända bland de ”ansvariga” – med anledning av inläggen Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå, den 23 juli och Folkbladet: Systemskifte för migration den 28 juli:

Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!

Ja, man får ont i magen när man läser domen från förvaltningsrätten i Umeå! Jag tappar också lusten att betala skatt.

Jag har stött på den här ”generositeten” tidigare, men då har det varit socialtjänsten som beviljat bidrag till personer med lagakraftvunna utvisningsbeslut. Alltså personer som inte har tillstånd att ens vistas inom Sveriges gränser. Jag vet också att frågan har lyfts till riksdagspolitiker men de verkar inte förstå och se att det är något problem; ingen har i alla fall sett till att det blivit någon ändring.

Sedan har vi ju även personer som fått tidsbegränsade uppehållstillstånd och på så sätt fått fyra sista siffror. Har man dem så funderar ju ingen på om personen har rätt att vistas i landet eller ej. Man kan uppenbarligen fortsätta att leva i landet utan uppehållstillstånd men med personnummer som inte spärras utan fungerar, och därmed har man tillgång till hela socialförsäkringssystemet.

Jag vet också att vissa kommuner beviljar bistånd till personer som kommer som arbetskraftsinvandrare. Det kan ju knappast ha varit tanken från politiskt håll när man lättade på det regelverket. Men har riksdag och regering satt en gräns så låg som 13.800 kronor brutto i månaden i lön för att man ska kunna beviljas arbetstillstånd, så måste riksdag och regering ju ha insett att det blir problematiskt för personen att försörja sig på den lönen i Sverige. Särskilt om det följer med en familj också.

Även de som fått uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare och sedan funnit att det inte finns något jobb när de kommit hit, får märkligt nog socialt bistånd i vissa kommuner. Det kan ju inte vara rätt, de ska ju rimligen återvända hem istället. Och behöver de hjälp med hemresan så ska de förstås hänvisas till sitt eget lands ambassad.

© denna blogg.

När ska sanningssägande bli norm i Sverige?

Jag vet inte hur många år jag har varnat för detta, som sedan lång tid växt fram och som nu är en permanent verklighet. I Sverige! Det här är verklighet för massor av människor – särskilt kvinnor – som sökt sig hit och befunnits ha skyddsskäl, som velat komma in i det svenska samhället och som nu tvingas leva på det här sättet i det land de sökt skydd i!

Skäms, svenska skygglappsförsedda politiker, journalister, debattörer  som vägrat lyssna på Nalin Pekgul och andra som under mycket lång tid och otaliga gånger berättat om detta förtryck, denna ”icke-svenska” miljö som frodas i de omkring 190 utanförskapsområden och de minst 55 ”no go”-zoner som tillåtits växa fram i Sverige! Ni kommer inte att lyssna på den här modiga kvinnan heller, Zeliha Daglig, som i Aftonbladet förtvivlat – och säkert efter lång tids vånda – skriver om hur hennes rättigheter begränsas och styrs i hennes bostadsområde: Jag kan inte längre vara mig själv här.  Fundamentalismens skugga vilar allt tyngre över Husby.

Jag vill ha en fristad och jag vill kunna ta ett glas öl med mina vänner Lars, Hassan, Maria, Osman, Ayse och andra. Jag vill också kunna gå på pensionärsföreningen och lyssna på jazz och dansa twist. Jag vill odla grönsaker på min kolonilott i kortbyxor och umgås med mina vänner och gå på badhuset i bikini.

I mitt område vill jag slippa fördömande blickar av stirrande män. Jag vill ta hem vem jag vill men i dag kan jag inget då mina rättigheter begränsas och styrs i mitt bostadsområde. Alla dessa skäggiga ”skuggor” skrämmer mig.
———-
Vi är många kvinnor som är mycket oroliga över utvecklingen i Husby och hotet mot jämställdheten här. Är inte Husby en del av Sverige, gäller reglerna inte här? Jag orkar inte längre utan vill återigen söka asyl i mitt andra hemland Sverige.

När ska de rosafärgade floskelglasögonen hos en majoritet av politikerna, hela regeringen och en stor del av journalistkåren samt hos högljudda, men okunniga, debattörer, åka av? Genom att ni i decennier lagt ut dimridåer och flosklande och vinklat har beskrivit ”verkligheten”, har ni skadat ert eget land och bidragit till att slå sönder svenskarnas naturliga solidaritet och vilja att välkomna människor med behov av skydd.

När ska sanningssägande bli norm i Sverige?*

* Läs Anna Dahlbergs ledartext i Expressen den 30 maj 2015: I Sverige är vi rädda för sanningssägare.

© denna blogg.

”Oberoende av politisk åsikt, så kan man konstatera att grannländerna driver längre bort från varandra.”

Sverige från Venus, Finland från Mars skriver Yles korrespondent Ingemo Lindras precis som det är. Det är också exakt vad jag själv har sagt och skrivit och till och med föreläst om i decennier.

Synd att så många svenskar – inte minst politiker och journalister – ofta är så endimensionella (trots sin mångkultur) att de enbart kan se saker och ting med totalsvenska ögon och lägga totalsvenska raster också när de rapporterar om ett grannland som på så många sätt är olikt Sverige. Ur texten, och detta håller jag med om till 100 %:

Där Sveriges prognos för flyktingmottagande rör sig kring hundratusen flyktingar per år, så funderar man i Finland på hur man kunde dra åt svångremmen så att ännu färre än få, skulle våga sig till landet som ligger i Europas periferi. När den rödgröna regeringen kör ner kärnkraften får Finland en regering som gärna bygger till. Oberoende av politisk åsikt, så kan man konstatera att grannländerna driver längre bort från varandra.

Och:

Visst uttrycker sig krönikörer och ledarskribenter mycket mer partiskt i Sverige, än man gör i finländska medier, och tar sig an Sannfinländarna med samma aversion som man behandlar Sverigedemokraterna i mainstream-pressen:

Centern har, på ett typiskt fegt finskt sätt, inte stängt regeringsdörren för Timo Soini. Men med detta nationalistiska och populistiska parti i regeringen skulle aktiekursen rasa för koncernen Suomi Oy.

”Typiskt fegt finskt sätt”??? Det är inte finländarna som har lagt ner sitt försvar. Det är inte finländarna som har kaos i sin regering och riksdag och vägrar ens samtala med ett demokratiskt invalt 15 procents riksdagsparti. Det är inte i Finland man har avskaffat tjänstemannaansvaret. Vad som är ”typiskt finskt fegt sätt” vore intressant att veta. Kanske rör det sig om en typiskt svensk omarbetning av ordet ”feg” precis som så många andra svenska ord har fått nya betydelser (kränkt, rasist etc). Man kan ju undra vilket folk som är fegare, om det skulle sättas på prov…

I DHSB – Den Humanitära Besserwisser-Stormakten är man ofta nedlåtande och arrogant mot dem som inte beter sig som man gör i DHSB. Otrevligt. Dessutom vill man absolut inte inse att Finland inte har någon större likhet med Sverige. Eller det kanske är så illa att man inte har kapacitet nog att förstå det?

Till slut, ur Ingemo Lindroos ”huvudet på spiken”-text:

Lösningarna på politiska utmaningar kommer antagligen att se mycket olika ut för de båda grannländerna under de kommande åren. Speciellt då det gäller jämställdhet, mänskliga rättigheter och miljöfrågor – som på olika planeter.

SM i luftpastejbakning

Tror ni att väljarna har röstat på era partier för att ni ska tävla i luftpastejbakning?

Skäms på er alla politiker utan självdistans och känsla för vad som är rätt och fel! Ni som har mage att kalla er ”förtroende”valda! Särskilt stort förtroende kan man knappast räkna med om man agerar som ni gör och använder viktig och dyr tid (det är skattebetalarna som betalar arvodena) till att baka luftpastejer!

Ni bakar en budgetdeg med en massa ingredienser som ni diskuterar hit och dit och väger på olika vågar. Så får ni ihop en deg och tror fullt och fast att ni kommer att vinna SM i luftpastejbakning. Konkurrensen är visserligen rätt hård, det bakas ju luftpastejer lite här och där i de olika partikorridorerna. Men Alliansbagarna tror på sig själva och sina ”baking skills” och peppar varandra med glada tillrop, dunkar i ryggarna och några high fives.

När pastejen stått i ugnen en stund och ni tittar in ser ni en härlig, stor och riktigt luftig och tom skapelse resa sig. Ni har hela tiden trott på er själva, på att ni ska segra i den helsvenska grenen luftpastejbakning. Och när allt är klart och bakverket kommit ur ugnen och bedömts av en folkjury så visar det sig att Alliansens luftpastej är den största och ojämförligt ihåligaste av alla! Den har kostat väldigt mycket i tankeverksamhet (?), pengar och tid att baka och nu ger all möda utdelning: Seger i tävligen SM i Årets Luftpastej 2015 går med stor marginal till Alliansen. Men ingen jublar… Utom de själva.

Ur en ledarartikel i Dagens Industri den 6 maj med rubriken: Riksdagsförvirringen föröder förtroendet:

Decemberöverenskommelsen var svår att förklara när den slöts. När den nu ska tillämpas är läget förvirrat och inte ens den som är van vid politik kan riktigt redogöra för vad det är som kommer att hända vid riksdagsbehandlingen.

Och ur en kommentar på Facebook:

Det är en parodi utan dess like där Moderaterna presenterar ett eget budgetförslag som de ändå inte kommer att försöka få igenom.

Luftpastejer bakas i lekstugor, inte i riksdagar och regeringar. Ingen har gett partierna rätt att leka och låtsas. Att styra ett land är ett förtroende som ska förvaltas, det har folket, från vilket all makt utgår, rätt att både förvänta sig och kräva.

© denna blogg.

Migrationsverkets generaldirektör: ”När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.”

Förra året kom över 81.000 asylsökande till Sverige. I år kommer 105.000. Eller fler. Förra året avgjordes 53.503 asylärenden, 31.220 personer beviljades asyl eller PUT i första instans, Migrationsverket. Bifallsandelen av totala antalet avgjorda ärenden var 58 procent. Många av dem har familj som ska komma efter.

I år väntas 105.000 komma och söka asyl, hur många ärenden som avgörs och hur många som beviljas PUT är svårt att veta ,men en gissning är att proportionerna kan bli ungefär desamma som 2014. Många har familjer som ska komma efter. Nästa år kommer minst lika många. Året därpå likaså. Och så vidare.

Det finns inte bostäder. Det finns inte sjukvård, tandvård åt alla. Det finns inte skolor och det saknas massor av lärare. Det går inte att integrera alla. Motsättningarna i samhället och våldet ökar. Det finns inte resurser inom Polis och rättsväsende att hantera alla skjutningar, attacker, explosioner, nedbränningar av bilar och skolor, våldtäkter, hat- och hedersbrott, allmän kriminalitet som ökar när mängder av människor kommer hit och snabbt inser att de inte har kommit till det paradis de fick löfte om att komma till. När de inser att de aldrig kommer att bli en del av det svenska samhället, hur många kostsamma integrationsprojekt för tillfället ”ansvarig” minister hittar på. Detta förstår de allra flesta ”vanliga människor” men inte de, som kallar sig ”ansvariga”, det vill säga politiker och, märkligt nog, ett stort antal journalister.

I Sydsvenskan, under rubriken Väntetiderna ökar för 60 000 på asylboenden, radas mängder av helt osannolika siffror upp, siffror som på många plan visar hur totalt förändrat det svenska samhället redan har blivit och kommer att fortsätta att bli – utan att folket har haft något alls att säga till om. Det faktum att oinformerade (på detta område har journalisterna vilsefört medborgarna i åratal) medborgare får gå till valurnorna en gång vart fjärde år kan inte betecknas som att de gett politikerna rätten att med hjälp av deras skattepengar helt förändra landet och folkets levnadsvillkor och den välfärd de och deras föräldrar och far- och morföräldrar byggt upp. Ytterst få, om ens någon, sätter sig emot att Sverige tar emot asyl- och skyddsbehövande, men så är det inte längre: Sverige har blivit ett land dit vem som helst kan ta sig och stanna kvar i som ”papperslös”. Hit kan man komma helt utan några som helst asylskäl i falskt namn och falsk nationalitet och med vilken bakgrund – kriminell, terrorist – som helst och försörjas av landets skattebetalare. Detta är känt i hela världen och resor till Sverige arrangeras i en sådan mängd att det i princip i väldigt många (om än inte i alla) fall handlar om världens dyraste charterresor.

Förutom att de här boendena kommer att bli – och redan på sina håll är – krutdurkar, så är det här uttalandet (bildtext) av generaldirektören för det gigantiska Migrationsverket (snart 6000 anställda!) så obegripligt megalomant att det knappt går att ta in, knappt går att fatta att han säger det på allvar:

När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.

Så talar nog bara en representant från Nordkorea. Eller en förblindad och verklighetsfrämmande person med en rejäl släng av storhetsvansinne (med betoning på ”vansinne”) från Den Humanitära Stormakten. Utländska kollegors sanna påpekande rinner av denne man – och svenska politiker och regering – som vatten av en gås. Det som alla andra ser, inklusive en allt större del av landets befolkning, det fortsätter politikerna, med hjälp av svenska journalister, hårdnackat att förneka. Varför? Det har jag undrat i många år och jag finner aldrig något svar.

Asylinstrumentet missbrukas å det grövsta i Sverige och så har det varit i många år. Inget har gjorts och inget görs för att stävja och stoppa det. Och Migrationsverkets högste (o)ansvarige, chef tycker att alla andra 27 EU-länder är udda. Inte Sverige.

© denna blogg.asylfrågor

 

En migga: ”Det är helt uppåt väggarna.”

En migga skriver om:

Jag har tagit del av ett av Migrationsverkets dokument som rör beslut om omedelbar avvisning. Dokumentet, som är rättschefens instruktion (RCI 19/2014), är inte på något sätt anmärkningsvärt förrän jag läser sidan 8 i bilagan till instruktionen.

Kortfattat sägs det, gällande granskning av säkra ursprungsländer för asylsökande, att Sverige – till skillnad från övriga EU-länder – inte tillämpar EU-direktivets procedurer för att fastställa säkra ursprungsländer. Med andra ord deklarerar Migrationsverket öppet och ogenerat att man – alltså till skillnad från övriga EU-länder – struntar i att bedöma om exempelvis en syrisk medborgare redan har uppehållstillstånd i ett säkert land Läs gärna den bifogade filen. Där står allt, svart på vitt. Det är helt uppåt väggarna.

Det kan också nämnas att när jag tackar – vilket jag givetvis alltid gör – miggan för att jag fått  ta del av informationen, skriver vederbörande så här:

Du behöver inte tacka mig för att jag skickar information till dig. Det känns mer som en moralisk skyldighet från min sida att göra något.  Jag är bara tacksam för att du finns, så att det jag och andra observerar kommer ut till allmänheten.

Människorna i samhället är trötta på vad som händer med vårt land, men samtidigt intar de en passiv hållning. Jag är övertygad om att på grund av att Sverige har varit förskonat från krig i två sekler i kombination med en mångårig politik som har haft till syfte att utplåna landets nationella identitet, har människorna fullständigt passiviserats. Det är lite som Sovjetunionen. Helt horribelt med andra ord.

Kommentar: Ingen, för vad finns att tillägga? Det finns tidigare inlägg här på bloggen om uppenbart ogrundade ansökningar, se nedan. Har någon ”ansvarig” i regering eller riksdag (Migrationsverket är ju en statlig myndighet) orkat bry sig om att Sverige agerar, som miggan säger: ”helt uppåt väggarna”? Svar nej.

Ett antal (inte alla) av mina texter i ämnet ”Uppenbart ogrundade asylansökningar” genom åren:

•  Frågan om ”uppenbart ogrundade ansökningar” får ny aktualitet – 28 december 2009
•  Genom viseringsfriheten har det rasat in mängder av ”uppenbart ogrundade asylansökningar” från Serbien – 9 november 2010
•  Stora skillnader när det gäller hanteringen av uppenbart ogrundade asylansökningar mellan Sverige, Norge och Finland – 2 juli 2012
•  En migga: ”Just nu har vi armenier som har dubbla medborgarskap, men som menar att de måste få PUT i och med att de bott i Syrien och flytt därifrån – även om de flydde hit via Armenien och inte har något skyddsbehov gentemot Syrien.” – 16 september 2013
•  Lagar är det inte längre så noga med i Sverige… – 14 juni 2014
•  Snart är härdsmältan på asylområdet i Sverige total – 16 juni 2014
•  Tack till alla som medverkar till att vi får upp de här frågorna på bordet och i offentligheten! Tio år för sent, visserligen, men ändå. – 16 oktober 2014
•  Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet! – 19 december 2014
•  En migga om uppenbart ogrundade asylansökningar: ”Förstår du innebörden av det när de som tigger på gatorna kommer på detta?” – 6 februari 2015
•  Tillägg till föregående inlägg: Ur Migrationsverkets Rättsutredning om asylsökande EU-medborgares rätt till bistånd enligt LMA – 7 februari 2015
•  Nu kommer också ett stort antal människor från Europa till Sverige och söker ”asyl” – 18 februari 2015

© denna blogg. Korta citat ur texten är tillåtna, länka alltid till originalinlägget.

Det är inte svårt för terrorister och andra med onda avsikter att ta sig in i Sverige

Apropå att en 28-årig syrier åtalas för folkrättsbrott (läs bland annat Gripen 28-årig syrier åtalas för folkrättsbrott). I artikeln i Expressen säger Magnus Norell, forskare med inriktning på Mellanöstern och terrorism, detsamma som miggorna och jag har sagt i många år:

Detta fall belyser det faktum att Sverige inte har resurser för att kontrollera alla som kommer hit. Utan tipset hade han väl förmodligen klarat sig. Det är ingen kritik mot polisen, utan visar bara att systemet inte klarar att korrekt hantera antalet som kommer hit.

Miggorna har varnat

Det går knappt att räkna hur många gånger miggorna här på min blogg har varnat för Migrationsverkets chefers orimliga beslut (läs rättsligt ställningstagande RCI 14:2013 och RCI 12:2013) om att Sverige, som enda land i världen mer och mindre automatiskt, ska ge permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt alla som säger sig vara syrier och/eller från Syrien, utan att det görs gedigna utredningar så som man gör i andra länder.

Miggorna har vittnat om och varnat för hur totalt rättslöst och farligt det har blivit sedan de fått order om att snabbt processa alla som säger sig vara syrier och/eller säger sig komma från Syrien – oavsett att en stor del varken är syrier eller, om de är syrier, inte kommer från Syrien utan redan har PUT och till och med i en del fall medborgarskap i andra EU-länder.

Ända sedan Migrationsverkets ledning självsvåldigt sitt så kallade ”rättsliga ställningstagande” (dessa RCI:er, som de kallas, som på något märkligt sätt kommit att stå över) tog det för Sverige förödande beslutet att ge alla syrier PUT mer eller mindre automatiskt, har miggorna skrivit och varnat för hur rättsosäkert och farligt det är. Jag har publicerat deras ord och även kommenterat dem och vet att det har lästs av folk både inom medierna, av riksdagsledamöter och i regeringen. Utan att det föranlett minsta krusning på någon som helst yta, överhuvudtaget.

I ett inlägg den 3 september 2013 (Sverige beviljar nu, som enda land i EU, permanenta uppehållstillstånd åt syrier) berättade jag hur Migrationsverket, i ett anfall av klarsynthet meddelade  – vilket det inte brukar eftersom det sällan talas om att brottslingar söker asyl i Sverige – att:

I det nya rättsliga ställningstagandet pekar Migrationsverket på risken att enskilda asylsökande från Syrien kan ha gjort sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna under konflikten. Om det under prövningen i Sverige kommer fram sådana uppgifter, kan det innebära att den asylsökande mister sin rätt att klassas som flykting eller alternativt skyddsbehövande.

Men asylprocesserna har ändå forcerats och har, enligt vittnesmål från miggor som arbetar med asylansökningar, i det kunnat sägas närmaste summariska eftersom i princip alla syrier (och då fick det slinka med en och annan icke-syrier också) ska ges PUT.

Jag har träffat en del så kallade ”ansvariga” politiker; ensam och några gånger tillsammans med Zulmay Afzali, som i egenskap av flykting och lärare för ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande (den äldste elev han hittills haft som sagt sig vara 17 år, var 32…) har stor kunskap på området och ser och hör vad som pågår. Ingen enda av dessa politiker som jag/vi har träffat har orkat bry sig. Ingen har blivit särskilt upprörd, än mindre har någon visat vilja att stoppa asylbedrägerierna som pågår i stor skala och skadar Sverige. De har bjudit på kaffe och lyssnat utan att höra.

Ansvarslösa myndighetschefer och politiker i Sverige har skapat – och fortsätter att låta det ske – enorma problem för oss alla som bor här, satt oss alla i stor fara eftersom Sverige ses som det lättaste landet att ta sig till och stanna i för terrorister och andra med onda avsikter. Och dessa myndighetschefer, i sam(o)verkan med regering och riksdag, har för alltid förändrat landet. Utan att fråga om folket verkligen ville att Sverige skulle utvecklas i en helt annorlunda riktning än till exempel de nordiska grannländerna

Det kan också nämnas att i de nordiska länderna finns en oro för just det svenska sättet att så lättvindigt och ansvarslöst hantera asylinvandringen. Både i Danmark och i Norge har man diskuterat passkrav för svenska medborgare och att införa bestämmelser om att man inte får flytta till dessa länder om man inte har bostad och arbete och kan försörja sig. Också vissa inskränkningar i möjligheten att ta del av olika sociala rättigheter diskuteras. I Finland pågår helt säkert likadana diskussioner, där är man överhuvudtaget noga med vilka dom vistas i landet och några hipp som happ-utredningar görs inte.

Och så har svenska politiker mage att tycka att andra länder, inte minst Norge, Danmark och Finland, ska följa i Sveriges spår! Det är ju helt barockt! Hade i stället Sverige, troligen det apartaste landet i världen på asylinvandringsområdet, följt övriga nordiska länders linje (dvs följt sin egen utlänningslag och haft ett rättssäkert asylsystem) så hade det inte funnits fler än 186 utanförskapsområden här, inte 55 ”no go”-zoner och inte en sådan katastrofal asylinvandringsituation, med hundratusentals utomeuropéer, varav många inte har något som helst behov av ”skydd”, som kommer hit varje år och ska försörjas och ”integreras” vare sig de har faktiska asylskäl eller inte. Vilket svenska politiker i sin enfald tycks tro både är rätt och ska gå, på något mirakulöst sätt.

Här är en liten läslista:

En migga: ”Men under senare tid har det tyvärr visat sig att en icke försumbar del av dem som vi trott vara asylsökande på flykt från krigets Syrien istället är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan till och med är medborgare i dessa länder. – 3 maj 2013

En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” – 3 oktober 2013

En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” – 5 mats 2014

En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014

Varför tas den bedrägliga asylinvandringen till Sverige inte upp offentligt annat än av miggorna på denna blogg? – 21 december 2014

© denna blogg.

Det är många som skriver och talar om de grymma morden i Paris…

…och mycket är bra. Inte minst publiceringarna av teckningar ur satirtidskriften Charlie Hebdo. Men alltför mycket är också floskligt och ytligt och kan till och med i vissa fall uppfattas som ”posering”; det känns inte äkta utan handlar mer om att visa hur starkt just vi tar ställning och även passa på att slänga in något lämpligt om att vi ”inte ska låta onda krafter segra” och om att vi inte ska ”dra alla muslimer över en kam” och annat dumt. Som om de vände sig till en läse- och lyssnarkrets som är totalt intelligensbefriad.

Själv är jag fascinerad över att jag får mail och meddelanden från människor som ber mig skriva om terrorattacken mot Charlie Hebdo i går!

Jag har inte rusat iväg och skrivit något om de ohyggliga dåden eftersom jag vill tänka ordentligt på vad jag ska säga om jag ska säga något överhuvudtaget. Om jag väljer att skriva något om de brutala morden på 12 oskyldiga människor, så kan jag i alla fall lova att det inte blir några floskler om yttrandefrihet eller om ”allas lika värde”, ”religionsfrihet”, islamofobi” etc. Sådant skriver och hasplar så många andra ur sig, så det ska ingen behöva läsa hos mig.

Människor måste börja tänka själva, och tänka längre än näsorna räcker.  Svenskar måste börja att, i betydligt större utsträckning än hittills, ta del av vad och hur medier rapporterar och hur regeringar och parlament agerar i andra länder. Svenskar måste börja förstå att Sverige är ett land som skiljer sig starkt från sina nordiska grannländer och även från övriga EU-länder på orådet ”asyl- och migration”, och att om man enbart tar del av det som sägs och skrivs i Sverige så är man så gott som analfabet på detta viktiga område. Allt detta hör samman med vad som hände i Paris (och hoten mot bland andra Lars Vilks i Sverige) och vad som sker också här hemma i Sverige i ökande takt: bränning av bilar, myndighetskontor och skolor i invandrartäta utanförskapsområden; vägran att släppa fram polis och ambulans och brandkår och i dessa områden och i vad polisen kallar ”no go”-zoner; islamister som öppet delar ut flygblad utanför moskéer; islamister och andra hårdföra muslimer som kontrollerar stadsdelar eller vissa gator och skrämmer bort andra från dessa ”territorier” där deras lagar gäller och där det också finns vapen och det skjuts allt mer. Etcetera. Det går inte att ignorera allt detta, att bortförklara det.

Under förra året, 2014, kom i genomsnitt 220 asylsökande till lilla Sverige (9,5 miljoner invånare) varenda dag i 365 dagar. I år beräknas ännu fler komma: upp emot 250 människor från utomeuropeiska länder, varje dag. Nog för att fylla en ny flyktingförläggning per dag! Att detta inte fungerar kan en lågt begåvad person räkna ut, men av någon outgrundlig anledning inte de personer som sitter i riksdag och regering och som gravt vanstyr landet på detta område.

Min önskan för 2015 är att det ska bli året då svenskarna informerade och utbildade sig, på faktamässiga och faktiska, uppenbara grunder kring hur den unika asylhanteringen som pågår i deras land egentligen ser ut, vad den för med sig och hur mycket den förändrar deras land.

Man kan börja med att ladda ner miggböckerna i paddor och andra läsplattor (då är texterna sökbara, till skillnad från i pappersböckerna) och studera dem. Utdrag ur en recension av den första boken – Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011 – i Dagens Juridik:

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.