En socialtjänstanställd: ”Vi får inte behålla ersättningen och vi blir inte heller av med honom.”

Det är märkligt att det skapas ”nya” regler, trots att det redan finns en gällande lag – utlänningslagen – som stadgar att en person som fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet. Och som dessutom Migrationsverket hänvisar till i sitt beslut (11 § LMA 1994:137), där de ”nya” reglerna inte i något avgörande avseende är annorlunda än de regler som gällt tidigare.

De här ”dubblettlagarna” och ”dubblettreglerna”, som vi i allt större utsträckning ser på asyl- och migrationsområdet, är förbryllande. Det borde inte accepteras i en rättsstat att personer som sitter i regering och riksdag och sysslar med dessa viktiga frågor, inte har helt klart för sig vilka lagar som redan finns. Lagar som redan finns ska inte kunna stiftas på nytt utan de ska bara – helt enkelt – implementeras.  Och varför säger inte Migrationsverkets högavlönade rättschefer och andra i ledningen (som bör kunna utlänningslagstiftningen på sina fem fingrar) ifrån och förklarar för okunniga politiker att man självklart inte längre har rätt till dagersättning, kost och logi etc när man har ett lagakraftvunnet beslut om att man ska lämna landet? Det ligger ju i sakens natur när man fått beslut om att man ska lämna landet för att man inte har befunnits ha rätt till asyl eller PUT. Varför följer inte Migrationsverket bara gällande lagstiftning?

Hade lagarna efterlevts på det sätt det anstår en rättsstat hade sådana här ”tårta-på-tårta”-regler som sagt inte behövts och det självklara i att man ska lämna landet när man inte har rätt att vistas i det hade inte heller väckt någon uppmärksamhet. En socialtjänstanställd berättar:

Så här kan en konsekvens av Migrationsverkets nya regler från den 1 juni 2016, om att inte förse personer med avvisningsbeslut boende och liknande, se ut:

Vi på socialtjänsten beslutade skriva ut en ”ensamkommande” som fyller 21 år (alltså tre år över myndighetsåldern, min anm.) tillbaka till Migrationsverket. Sagt och gjort. Men nu tar Migrationsverket inte emot honom då han har ett beslut om avvisning som vunnit laga kraft. Vi blir alltså inte av med honom och enligt socialtjänstlagen får man inte skriva ut någon från behandling in i bostadslöshet så nu får kommunens invånare stå för hela den summa hans HVB-plats kostar… Tack för det, lagstiftare!

Kommentar och fråga: ”…enligt socialtjänstlagen får man inte skriva ut någon från behandling…”, skriver den socialtjänstanställda. Men var verkligen den 21-årige före detta asylsökande inskriven för ”behandling”? Var det inte bara så att han, trots att han var tre år över myndighetsålder och hade fått avslag på sin asylansökan år 2013 sedan bara helt enkelt var kvarboende på ett HVB? Och står inte utlänningslagen över socialtjänstlagen i vilket fall som helst? 

Den socialtjänstanställda igen:

De är med nuvarande regler kvar längre än till 18 år, som längst tills de är 21 år, för att ha chansen att gå klart gymnasiet, för att få någon form av Komvux-behörighet kan man kanske kalla det…

Han är somalier uppvuxen i Förenade Arabemiraten och fick avslag på sin asylansökan redan 2012/2013. Migrationsverket har inget land som tar emot honom och han medverkar ju knappast.

Han fick alltså avslag på sin ansökan om asyl och tidsfristen för när han skulle lämna landet gick ut för mer än tre år sedan. Här har vi ett praktexempel på när en myndighet – Migrationsverket – säger ”ut” och samma myndighet samtidigt säger ”vi tar hand om dig” och kommunen toppar det hela med ”klart du ska få exceptionellt bra och dyrt boende samt mat och sysselsättning av oss”.

Av våra 125 ensamkommande asylsökande ungdomar tror jag vi räknade att 44 är, eller blir, 18 år under första halvåret 2017. Men vi hoppas ju kunna skriva bort folk nu när det blir nya regler som säger att alla asylsökande över 18 ska återgå till Migrationsverket. Och det var då som vi hittade detta fall där verket inte vill ha honom. Vi får inte behålla ersättningen och vi blir inte heller av med honom.

Dessutom fortsätter Migrationsverket att betala ersättning för personer som beviljas PUT och har fyllt 18 år om de fortsatt är placerade på HVB eller liknande. Dock längst tills de är 21 år gamla.

Skattebetalarna i Sverige betalar 1.900 kr/dygn för en HVB-plats för en ensamkommande minderårig asylsökande. I det ovan beskrivna fallet alltså 693.500 kr/år, 2.080.500 kr för tiden då mannen inte ens var minderårig (”barn”) utan mellan 18 och 21 år gammal och inte ens hade tillstånd att vistas i Sverige. Plus kostnaden för skolan, cirka 108.000 kr per år = cirka 324.000 kr för tre år. Han kan också ha fått studiebidrag à 1.050 kr per månad. I så fall handlar det om ytterligare drygt 30.000 kronor. Och allt detta betalas av skattebetalarna efter att Sverige sagt att ”du har inte rätt att stanna här”. Totalt närmare 2,5 miljoner skattekronor… För en person som inte har rätt att vistas i landet.

Kommentar: I ovanstående kostnadsberäkning är inte sådant som till exempel eventuell sjukvård och tandvård inräknat.

Migrationsverket klarar inte sina uppgifter. Lagar och regler – inte sällan dubblettlagar och dubblettregler – är mer eller mindre skrivbordsprodukter och inte något som självklart implementeras i verkligheten. Allmänheten luras att tro att nu har regeringen tagit krafttag och att nu blir det ordning. Men det är lika långt från sanningen som månen är från solen.

© denna blogg.

Finland. Polisöverdirektören, Pasanen och Inrikesministeriet

Detta kom upp i mitt Twitterflöde och jag tyckte att det var rätt informativt i all sin korthet. Översättning under bilden.

Polisöverdirektören  S J Kolehmainen:

Polisens informationsmaterial för asylsökande blir klart nästa vecka. Då finns material på nätet, en broschyr och en video på åtta olika språk.

Anna-Maria Pasanen till polisöverdirektören och Inrikesministeriet:

Ni tänker väl på att en del bäst tar till sig ny kunskap genom samtal och genom att fråga – inte genom att läsa broschyrer.

Inrikesministeriet:

Självklart. Därför pratar personalen på mottagningscentralerna (i Sverige asylboenden, min anm) med de boende om finländska seder och regler också i vardagen.

Det finns alltså personal på plats på de finska ”boendena”, vilket det inte gör på de svenska. I personalens uppgifter ingår att informera om stort och smått som är viktiga för nykomna att lära sig och känna till för att de ska kunna fungera i Finland.

Genom en del tidigare texter som jag citerat ur eller översatt ur finländska medier får man en bild av hur annorlunda saker och ting fungerar i våra två länder, också på asylmottagningssidan .

Föreslagna texter att läsa:
•  Finland. ”Vi förklarade att om en flicka ser en rakt i ögonen i Finland så betyder det absolut ingenting.”
• Finland. Hon föreläser i uniformskjol med pistol på höften och som ensamkommande kvinnlig polis får hon genast de asylsökandes fulla uppmärksamhet.

Man kan också skriva in Finland. (punkten är viktig) för att få fram alla texter från Finland från början av september när den stora strömmen av migrerande människor rörde sig genom Europa och en del tog sig ända till Finland.

 

Sverige: ”Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.”

Gäller nu inte Sveriges utlänningslag eller den överenskommelsen om reglerna för den fria rörligheten inom EU som också Sverige har undertecknat längre? När ändrades de? Föregicks förändringarna av någon debatt där valboskapen, även kallad ”folket” fick komma till tals? Kan kommuner i Sverige fatta egna beslut om att deras invånare via sina skatter ska ”erbjuda fattiga EU-migranter en del av de förmåner som nu erbjuds papperslösa”  i strid med vad som gäller i lagar och överenskommelser? Ska vi ha ett ”Sveriges förenta kommuner” där varje kommun och/eller landsting gör lite som den/det vill? Och utan att ens fråga dem som ska betala?

I en artikel i Sydsvenskan den 5 januari (EU-migranter kan få samma förmåner som papperslösa) rapporteras bland annat följande:

Även EU-migranter kan komma att få ta del av samma samhällsstöd som papperslösa. Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.

På flera svenska orter överväger man att erbjuda fattiga EU-migranter en del av de förmåner som nu erbjuds papperslösa.

Kommentar: Först har man i Sverige skapat lagar som ger asylsökande och andra som stannat kvar trots avslag på begäran om uppehållstillstånd och därmed vistas olagligt i Sverige, förmåner som inte ens svenskar som arbetar och betalar skatt har (se texten längre ner). Sedan har man också skapat regler som torde gå på tvärs med den överenskommelse om fri rörlighet som gäller för EU-medborgare inom EU och som har tillkommit för att underlätta för dem som vill flytta och arbeta eller studera i ett annat EU-land än sitt eget. Inte för personer som varken har arbete, som inte kan försörja sig på annat sätt eller ens har någon bostad. Så här sammanfattar en före detta migga, som nu arbetar på ett annat statligt verk, det hela i ett mejl:

Som jag har förstått det, efter att ha pratat om detta med kollegor som är väldigt duktiga på uppehållsrätt, så har man som EU-medborgare med uppehållsrätt inte rätt att uppbära socialbidrag.

Om man gör det så faller nämligen uppehållsrätten eftersom personen inte har tillräckliga medel för att försörja sig.

Den kommun som beviljar socialbidrag (försörjningsstöd) till en EU-medborgare med uppehållsrätt begår alltså ett brott mot överenskommelsen om reglerna för den fria rörligheten.

Men nu har man ju bestämt sig för att alla ska få ta del av den svenska välfärden, utom svenska gamla, barn, sjuka, de med psykisk ohälsa eller annan problematik:

•  ”Papperslösa” får tandvård, som jag fick betala 5000 kronor för, gratis.
•  Unga med psykisk ohälsa får vänta för att asylsökande med trauman går före.
•  Ungdomar får inte bostad eftersom bostäderna behövs för nyanlända från en mängd olika länder.
•  Mina barn får inte jobb för att en landsman till ägaren av ett företag är beredd att ta jobbet för halva lönen. Svart.

Sverige är till för alla som kommer hit, inte för oss som bor här. Nu blev jag lite bitter, men det kan inte hjälpas.

Kommentar: Den humanitära stormakten Sverige är unik. Här skapas lagar, regler och överenskommelser som går emot redan befintliga lagar, regler och överenskommelser. Och nu ska uppenbarligen också ”fattiga barn från Östeuropa”, med sina föräldrar, kunna både bli försörjda (av skattebetalare i Sverige) och få ”fri” (men dyr!) skolgång som ska bekostas av skattebetalare i Sverige.

Man kan också undra över hur det är möjligt att man i en svensk kommun som till exempel Malmö kan fatta beslut om att betala ut socialbidrag (försörjningsstöd) till familjer som fått avslag på sina asylansökningar!!??! Alltså personer som inte har laglig rätt att vistas i Sverige och som snarast ska lämna landet! Hur är det möjligt att man inte ser till att de, som inte har uppehållstillstånd lämnar landet i stället för att ge dem som är här olagligt bidrag, skolgång, sjukvård och tandvård? Ingår det på något sätt i det kommunala självbestämmandet att man kan sätta sig över landets utlänningslag och använda skattepengar till att bekosta allt detta för personer som inte respekterar landets lag?

Till slut kan man undra vad tidningen Sydsvenskan menar med följande text i ovannämnda artikel:

De som står utan flest rättigheter är de som är papperslösa eller EU-migranter utan uppehållsrätt. De riskerar ständigt att förpassas ur landet.

Känner deras reportrar inte till att man inte får vistas i ett land (inte ens i Sverige) utan tillstånd? Att det inte är en ”rättighet” att först gå igenom en dyr asylprocess, meddelas avslag på sin ansökan och sedan ändå, i strid med lagligt bindande beslut, helt sonika stanna kvar? Och vad menas med att ”de riskerar ständigt att förpassas ur landet”? Den som inte har tillstånd att bosätta sig i landet riskerar inte att förpassas, utan ska lämna det! Precis som vilken svensk eller annan medborgare som helst måste lämna ett land där han eller hon inte har uppehållstillstånd eller annan rätt att uppehålla sig!

OBS! Om något i den här bloggtexten är faktamässigt felaktigt eller det föreligger några missförstånd – det är lätt att missförstå saker när journalister rapporterar som de gör – så tas rättelser tacksamt emot via kontaktformuläret under Info!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C: ”…men kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länder.”

SvD Brännpunkt har satt följande rubrik på riksdagsledamoten Staffan Danielssons artikel om att ”vi måste kunna diskutera hur stor andel av flyktingströmmen till EU som Sverige uthålligt kan ta emot”:

Vi behöver se över regler för invandring.

Men Sverige har redan bra regler för invandring; problemet är ”bara” att de inte följs. Så det är alltså inte nya regler som behövs utan det som behövs är att man följer de lagar och regler som redan finns.

Staffan Danielsson, Centerpartiet, verkar vara en av mycket få riksdagsledamöter – och den enda i sitt eget parti – som försöker tänka längre än näsan räcker när det gäller asylinvandringen. Och som också för fram vad han tänker på ett rakt och tydligt sätt. Övriga riksdagsledamöter lever i en fantasivärld som till stor del handlar om hur ”god” man kortsiktigt vill vara och grundar sig på en monumental okunnighet om verkligheten. Dock är även Staffan Danielsson ute och cyklar lite grann i första delen av sin mening:

I första hand bör självfallet Sverige verka för att EU-länderna anpassar sig till Sveriges regelverk, men kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länder.

Ärligt talat, han kan väl inte ens själv tro att något enda EU-land någonsin skulle vilja bli som Sverige på det här området? Att Sverige skulle kunna påverka andra länder att ta emot fler icke-flyktingar och icke-skyddsbehövande, det finns inte på kartan. Däremot, om Sverige blev mer som andra EU-länder och inte accepterade identitetslöshet och allehanda bedrägerier och lögner på asylområdet, då skulle i stället Sverige närma sig övriga EU-länder vad gäller antalet faktiska flyktingar och skyddsbehövande, och då skulle antalet asylsökande minska och bli mer i paritet med antalet i andra EU-länder. Den sista delen av meningen är därför betydligt mer verklighetsförankrad: ”…kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länder.” Det är nog mer än ”på någon punkt” som Sverige behöver anpassa sig…

Men heder ändå åt denna enda riksdagsledamot bland gammelpartierna, som åtminstone försöker spotta i motvind, och vågar ta upp en del av det som miggorna har skrivit om på min blogg i fem års tid.

Staffan Danielsson försöker på ett sakligt och korrekt sätt lyfta upp och hålla fram samma saker som bland annat miggorna har berättat om och som jag har skrivit om på bloggen och i diverse artiklar under många år. Hoppas att hans partikamrater – och även andra – lyssnar på honom. Miggorna, med den största expertisen av alla, har de ju inte brytt sig om…

Till sist citerar jag denna självklarhet ur artikeln:

Det behövs därför en öppnare debatt i integrationsfrågor där frågor kan och får ställas, besvaras och rätas ut. Upplever inte människor att deras frågeställningar tas på allvar av de etablerade partierna är det inte bra.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.