Om konflikter i Konflikt

Klicka på textrutan för att komma till programmet.

Jag lyssnade på programmet Konflikt i Sveriges Radio.

Programmet är ett vällovligt, nog så ambitiöst försök att i någon mån belysa och diskutera de konflikter och problem som uppstår när massor av människor av olika etniciteter, språk, religiösa och kulturella bakgrunder under kort tid kommer till ett litet, lugnt och fredligt land med ett folk som inte alls är vant vid att hantera konflikter. De kommer hit från icke demokratiska länder utan fungerande samhällssystem och där gamla klan- och hedersbegrepp är i högsta grad levande och där konflikter kan lösas med våld.

Var och en kan själv lyssna på programmet och bilda sig en egen uppfattning om vad som sägs, och kanske också i viss mån om vad som inte sägs. Så här tänker jag, och då fokuserar jag i första hand på avsnittet som handlade om konflikter på asylboenden och att kristna asylsökande trakasseras av islamister. I det avsnittet medverkade Nuri Kino, journalist men idag främst företrädare för organisationen A Demand For Action (som han grundade för snart två år sedan) och Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör och operativ chef på Migrationsverket. Ämnet de diskuterade hade rubriken:

Behövs det särskilda boenden för kristna? Är det ens förenligt med svensk lag? 

Båda debattörerna var överens om att det finns problem på asylboendena, både på grund av den stora trångboddheten och den långa väntan på beslut i asylärendet; men också på grund av olika bakgrund och fientligheter som man (givetvis) har med sig från sina hemländer. Nuri Kino framhöll det problem som han också skrivit flera artiklar om (se nedan), nämligen islamisters trakasserier, hot och regelrätta våld mot kristna asylsökande. Kristna asylsökande som ju flytt från just islamisters våld och nu tvingas bo på samma boende som sina plågoandar, inte sällan rentav i samma rum, vilket inslaget med de två kristna kvinnorna i programmet visade.

Och det är här som det händer, det som gör att man inser att Sverige riskerar att bli ett nytt våldsamt ”Mellanöstern” i Norden (till skillnad från sina nordiska grannländer). I Sverige finns ingen djup kunskap, ingen egen känsla för vad krig och svåra konflikter är och för hur länge (flera generationer) minnet av det lever kvar, vilket finns i de tre övriga nordiska länderna.  Svenskarna kan därför inte i sitt innersta känna – och nu talar jag om just att känna – hur det är att ha varit utsatt och även att ha utsatt andra människor för förföljelse och dödande. Det är därför Nuri Kino och Mikael Ribbenvik inte når fram till varandra och får stå som symboler för ”svenskarna” och ”vi andra”. Så här:

Nuri Kino förordar särskilda boenden för trakasserade asylsökande kristna.
Mikael Ribbenvik säger absolut nej.

Mikael Ribbenviks inställning är ungefär att:

Vi kan inte ha separata boenden för människor på grund av att de har olika religion, vi separerar inte människor på det sättet i Sverige.

Han tror att den svenska ”värdegrunden” och det eviga tutandet om ”alla människors lika värde” är något heligt och oomkullrunkeligt. Så inte ens när kristna hotas som de två kvinnorna gav en glimt av i programmet, vill man rucka på dessa heliga svenska principer. Ens om det innebär stort lidande och även livsfara för – i detta fall – kristna som flytt hit. För det är ju, enligt Ribbenviks och många andra svenskars syn, diskriminering. Och diskriminering är bland det värsta man kan bli anklagad för att medverka till, därför får de kristna hellre fara illa än att man låter dem bo tryggt.

Nuri Kino framhåller däremot att:

Vi måste ha separata boenden för kristna asylsökande eftersom de hotas och trakasseras och även utsätts för våld av islamister på asylboenden i Sverige. Det är inte acceptabelt att de ska tvingas leva i skräck bland de människor de har flytt ifrån.

Hans utgångspunkt är att människors hälsa och liv ska skyddas och vidhåller att separata boenden måste inrättas.

Kommentar: Ribbenvik och andra med hans åsikt ställer ”den svenska värdegrunden” och det ständigt upprepade ”alla människors lika värde” mot Kinos och andras ”människors liv måste skyddas, det går före allt annat”.

Det finns inget som helst ”diskriminerande” eller på annat sätt orätt eller fel i att ha separata boenden för asylsökande som kommer från konfliktområden där en grupp människor flyr från en annan. Det ska vara tydligt och klart att det gäller under asylprocessen, inte när/om man får uppehållstillstånd. Under den nu mycket långa asylprocessen måste man i Sverige (som i andra länder) sätta in skarp samhällslära på alla asylboenden med obligatorisk närvaro. Personer med kunskap och auktoritet måste förmedla det svenska samhällets grundvärderingar och det måste sägas klart och tydligt att den som inte är beredd att omfatta dem inte har i detta land att göra. De kan inte bli en del av landet om de inte inser och tar till sig just det som Ribbenvik och andra framhåller, att alla har rätt att vara sig själva, att vi har religionsfrihet och att alla har rätt till sin tro, att män och kvinnor är jämställda och jämlika, att det är förbjudet att slå sina fruar (!) och sina barn etc, etc, etc.

Men fram till dess att de som söker asyl får beslut om utvisning eller uppehållstillstånd – vilket kan ta långt över ett år – är det inte på något sätt diskriminerande eller ett brott mot ”alla människors lika värde” att förföljda och hotade ges möjlighet till ett tryggt boende.

© denna blogg.

Vem/vilka är de självutnämnda åsiktspoliserna egentligen, som tar sig rätten att försöka bestämma vad andra människor får tänka, tycka, tro och säga i detta land?

Sverige har fått en ny arbetsmarknadsminister, Elisabeth Svantesson. En välmeriterad och välutbildad och kompetent person som varit ordförande i det tunga och viktiga Arbetsmarkadsutskottet i riksdagen. Dessutom är hon en duktig debattör och verkar genuint närvarande i det hon säger och gör. Så bra!

Men…

Knappt har Fredrik Reinfeldt yttrat hennes namn, knappt har bläcket hunnit torka på det dokument som statsministern undertecknat som bekräftar hennes utnämning till ny minister, innan drevet är i gång!

Journalister i de stora medierna beter sig likt drevhundar som fått vittring på ett villebråd och sätter i gång och jagar henne. Blodhundar. Cirkusen är i  full gång på några minuter efter tillkännagivandet, bland annat för att hon är abortmotståndare. ”Drevarna” tycks inte känna till – eller förstår inte – att det faktiskt råder åsiktsfrihet i Sverige och att det är helt tillåtet i ett demokratiskt land att vara emot abort (själv är jag för rätten till abort).

Inte heller kan det vara fel att i ett fritt (?) land som Sverige att ha varit medlem i Livets Ord eller någon annan icke-förbjuden kristen församling, ens om en del (några, många) tycker att den är ”kontroversiell”. Det råder nämligen också religionsfrihet i Svea rike, något som ju brukar påpekas titt som tätt i alla möjliga sammanhang. Inte minst av samma drevande journalister som nu tycker att den nya ministerns religiösa bakgrund är något som ska kritiseras. Men människors religion är deras privatsak och religionsfrihet gäller för alla i Svea rike, också för svenska ministrar.

Vem/vilka är de självutnämnda åsiktspoliserna egentligen, som tar sig rätten att försöka bestämma vad andra människor får tänka, tycka, tro och säga i detta land? Eller rättare sagt: varifrån tror sig vissa människor ha fått en gudomlig rätt att ständigt hoppa på andra för att dessa inte tänker, tycker och tror som de? Visst gäller väl den lagstadgande åsikts-, yttrande- och religionsfriheten fortfarande, eller har lagen avskaffats i det tysta? Eller gäller den vissa, men inte vissa andra? Vilka har bestämt det, i så fall? Journalisterna???

Elisabeth Svantesson ska inte vara ”religionsminister”. Hon ska inte inte heller vara socialminister. Hon är ny arbetsmarknadsminister sedan några timmar när detta skrivs. Det är synnerligen märkligt att inskränkta journalister (som alltså tycks tro att det bara är de som har åsikts-, yttrande- och tryckfrihet…) drevar med full fart mot henne minuterna efter att hon utsetts och innan hon ens satt sig på sin nya stol i sitt nya rum på Arbetsmarknadsdepartementet!

I ett fritt och demokratiskt land ska ingen behöva jagas och drevas för sina åsikter, människor från diktaturer över hela världen flyr undan den typen av förtryck, inte minst till – paradoxalt nog – Sverige! Tyck vad ni vill, tyck lika, tyck olika. Men för Höge Farao (eller för Guds skull, om det passar bättre): sluta dreva!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)