Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 3.

Läs först texterna Finland. ”Asylresa” till Helsingfors (27.9 2016),  Finland. Det finns inget ”muslimskt civilsamhälle”, bara ett finländskt(1.10 20126) och Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 1 och Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 2.

Rapporteringen om hur den finländska asylhanteringen ser ut fortsätter här. Efter asylsamtal, beslut och delgivning av asylbeslut fortsätter processen för den som vill överklaga sitt beslut.

Den som vill överklaga, alltså söka ändring av Migrationsverkets beslut, ska lämna in sin besvärsskrift (som det heter i Finland, ”överklagande” i Sverige) till

• Migrationsverket, Helsingfors förvaltningsdomstol eller den lokala polisen, som skickar den med sina anteckningar om mottagningstidpunkten till Migrationsverket
• Migrationsverket skickar besvärsskriften med bilagor och sitt utlåtande till Helsingfors förvaltningsdomstol.
• Om Helsingfors förvaltningsdomstol anser att ändringssökande ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd på andra grunder, beviljar Migrationsverket tillståndet utan separat ansökan. Ärendet behandlas utan dröjsmål.
• Besvärstillstånd angående förvaltningsdomstolens beslut kan sökas hos högsta förvaltningsdomstolen.

Till slut tar Tirsa Forssell, chef för resultatområde juridisk service och stödtjänster vid asylenheten hos Migri, fram en del av de problem och utmaningar som finns längs vägen:

• Samarbetet med andra myndigheter och automatisering av processen (t.ex. domstolarna)
• Antalet anställda har mångdubblats
• Rådgivning och utbildning av personalen
• Många regioner –> olika förfaranden
• Nya riktlinjer för Afghanistan, Irak och Somalia
  (Migrationsverket har färdigställt säkerhetsöversikterna (i Sverige ”landinformation”) som granskas med sex månaders mellanrum)

Dessutom uppmärksammar hon oss på att det nyligen har kommit en del lagändringar som givetvis måste tas hänsyn till:

• Om sökanden beviljas asyl eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd delger Migrationsverket beslutet (fr.o.m 16.5 2016).
• Rättshjälpen (i Sverige: offentligt biträde bekostat av staten) till utlänningar vid behandlingen av ett ärende som gäller internationellt skydd är enligt en lagändring 1.9 2016 begränsad genom en bestämmelse om att biträdes närvaro vid asylsamtal enligt 97 a § ingår i rättshjälpen endast om detta är nödvändigt av särskilt vägande skäl eller om det gäller en ensamkommande minderårig.

Fortsättning följer i serien om den finländska asylhanteringen. Del 4 kommer främst att handla om hur nyanlända informeras av Polisen om vad som gäller i det land de kommit till.

Ytterligare ett lästips: Den finska asylprocessen – att lära av historien – 4 oktober 2016, Johan Westerholm på ledarsidorna.se. Ur texten:

Processen präglas av klara roller. Det är endast gränsbevakningen och polisen som tar emot en asylansökan. Fingeravtryck och övrig basdata registreras och ett datasystem genererar en plats i något av de transitboenden som finns. Ambitionen är att denna boendeform endast nyttjas i den inledande asylprocessen där enkla ärenden, som Dublinärenden och andra, avhandlas med prioritet. Den sökande kan naturligtvis neka anvisat boende men är då ansvarig själv för att få tak över huvudet. Den finska asylprocessen genomsyras av att i Finland gäller finsk lag och finska normer. Kulturella, etniska eller religösa motsättningar lämnas vid gränsen eller löses där de en gång uppstod. Majoriteten av de asylsökande finner sig i detta.

© denna blogg. Citera gärna men ange källa och länka till originalinlägget.

Kan man diskutera det positiva med (asyl)invandring så måste man också kunna diskutera det negativa

I SR P1-programmet Konflikt den 6 september berättas bland annat att folk på små orter med få invånare inte vågar säga att de är emot boenden för hundratals asylsökande för att de då riskerar att bli kallade rasister. Hur kan det vara möjligt att man drar sådana paralleller? Vad finns det för ”rasistiskt” i att vara orolig över hur ens lilla samhälle ska förändras? Nog måste man i ett civiliserat (?) land kunna diskutera berättigad oro och även i många fall rädsla för ”främlingar” utan att stämplas som ”rasist” eller ”främlingsfientlig”!

Det finns all anledning att, sansat och förnuftsmässigt, fundera över vad det egentligen på riktigt, på djupet innebär för det svenska samhället med en så stor asylinvandring från länder med en våldskultur som inte alls finns i Sverige. Och med en helt annan kultur och religion och andra traditioner. Dessutom: etniska och religiösa konflikter försvinner ju inte som genom ett trollslag bara för att människor sätter sina fötter på svensk mark. Det finns dessutom många exempel på sådana konflikter här i Sverige, på asylboenden och i bostadsområden. Sverige blir otryggare och osäkrare med den mycket stora asylinvandringen av – i sina hemländer – bittra fiender, det finns inget som helst rasistiskt eller främlingsfientligt i att konstatera det. Tvärtom: att inte vilja inse och diskutera det, är att oansvarigt sticka huvudet i sanden. Och att tysta oroliga människor genom att stämpla dem med diverse obehagliga och osanna epitet är direkt osmakligt och riktigt oschysst. Mot alla inblandade. Och alla är inblandade, alla som lever i det nya Sverige.

Kan man diskutera det positiva med (asyl)invandring så måste man också kunna diskutera det negativa. På ett civiliserat sätt, utan okvädingsord och etikettering.

© denna blogg.