”…på uppdrag av Stockholms stad.”

Den 3 november skrev jag en text på Det Goda Samhället: Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet. Jag följde upp den här på min blogg den 13 november under rubriken Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd i Stockholm: ”Där fattades ett ordförandebeslut och ansvarig nämnd meddelades om det i efterhand. Det är oprofessionellt.”

Det handlade om att socialborgarrådet Åsa Lindhagen, Mp, ensam i ett så kallat ordförandebeslut, bestämt att 300.000 skattekronor – i strid med gällande regler – skulle skänkas till Islamic relief och Katarina församling som bidrag till drift av vad hon kallar ”transitboende”, men som är en övernattningsverksamhet för personer som vistas illegalt i Sverige. Läs de två ovannämnda texterna först för att få bakgrunden.

I början av Sveriges Radios program Konflikt den 5 december, presenterar programledaren den här verksamheten så här:

På en vältrafikerad gata i centrala Stockholm är persiennerna nerdragna i fönstren på en hel våning. Därinne brukade det vara fullt av liv. Här fanns mängder av familjer, flyktingar på väg genom Sverige. Barn som överlevt i vattnet på Medelhavet, män som gått genom Europa och kvinnor som lagt alla sina besparingar på en smuggelbiljett. Men nu är det tomt. I lekhörnan sitter några ensamma mjukdjur och dr står ett hopvikt pingisbord i behov av några intensiva forehandslag. Hur skapades denna absoluta tomhet i ett boende för flyktingar? Vad var det som hände?

Inga konstigheter. Det är inte förbjudet i Sverige att hjälpa människor som vistas illegalt i landet. Privat och hjälp av frivilligorganisationer som inte finansieras av skattemedel är tillåten. Trots att det handlar om oregistrerade personer som de facto vistas olagligt i landet och, om de påträffas, enligt lag ska utvisas ur landet. Men cirka 47:30 in i programmet, alltså ganska i slutet, säger programledaren följande:

Jag besökte ett transitboende i centrala Stockholm som drivs av Islamic Relief i samarbete med Svenska kyrkan och på uppdrag av Stockholms stad.

Fortfarande är det helt och hållet Islamic reliefs och Katarina församlings sak om de vill hjälpa människor som inte har rätt att befinna sig i landet. Men, och det är ett stort men – skattebetalarna ska inte tvingas bidra till verksamhet som enligt lag inte ska bekostas av dem:

”…på uppdrag av Stockholms stad.”

Stockholms stad har inget uppdrag att bidra med en enda skattekrona till den här verksamheten eller till andra liknande verksamheter som Lindhagen & Co, i strid med bestämmelserna, beviljat över 3 miljoner skattekronor till från början av nästa år och trots att Stockholms stad samtidigt lånar en miljard (1000 miljoner) kronor varje månad. Så här skriver oppositionspolitikerna i Stockholms stad Åsa Lindhagen m.fl. (MP), Rana Carlstedt m.fl. (S), Alexandra Mattsson m.fl. (V), Anna Rantala Bonnier (FI) själva i ett ett förtydligande med rubriken ”Stöd till organisationer som arbetar med mottagande av flyktingar”, daterat 2015-10-20:

Att tillhandahålla boenden för flyktingar som ej sökt asyl är inte ett kommunalt uppdrag. Men när människor flyr från terror och krig och förföljelse ska Stockholms stad stå upp för mänskliga rättigheter och ta ett medmänskligt ansvar. Vi anser därför att det är viktigt att staden är beredd att vid behov stötta organisationer som arbetar med flyktingmottagandet på ett sätt som ökar frivilligkrafternas uthållighet och förmåga att fortsätta sitt arbete.

Staden har nyligen beviljat ekonomiskt stöd på 0,3 mnkr till Islamic relief och Katarina församling på Södermalm för deras fortsatta arbete med flyktingar som ej sökt asyl, med en prioritering av barnfamiljer. Staden tillhandahåller även en verksamhetslokal.

Vad har hänt med socialborgarrådets och hennes oppositionskamraters självsvåldiga beslut att betala ut pengar till verksamheter som inte har något att göra med kommunen? Oppositionen har ju reagerat och agerat mot missförhållandena, har därmed felaktigt utbetalda pengar återkrävts?

Om det är som det sägs i radioprogrammet Konflikt så står alltså nu 45 övernattningsplatser tomma på Renstiernas gata på Söder i Stockholm. Kommer Islamic relief och Katarina församling att öppna det för Stockholms hemlösa som behöver sova någonstans? Som det dessutom är lagligt för Stockholms stad att bidra med skattemedel till. 

© denna blogg.

Söder – hata eller älska?

Samtidigt som vår lokaltidning Södermalmsnytt tutar ut sitt budskap (kan läsas här), skiner solen, parkerna är gröna och Bondens marknad är i full gång på Katarina bangata. Jag har aldrig tänkt i termer av att ”hata” eller ”älska” mina kvarter på Söder och skulle någon ha frågat så hade jag väl snarare sagt att jag älskar än att jag hatar dem.

Jag har själv bott på Söder i några decennier, redan innan det blev ”fint” att bo här. Medan grekernas svartklubb fanns kvar på hörnet av Åsögatan och Nytorgsgatan. Söders Elektriska, med det gamla paret som jobbade tills de var över 80 i butiken som de haft i över 40 år, låg på Renstiernas gata. Erik Johanssons kött- och fläskaffär fanns kvar på Renstiernas gata och dit vallfärdade människor från både när och fjärran. Pizzeria Tevere låg i nära fyra decennier vid Nytorget. Ramqvists Läderhandel låg på Folkungagatan, precis vid busshållplatsen. Där hängde rejäla långkalsonger och stod grova, handgjorda läderkängor i skyltfönstret, alltid med fint handtextad reklam för varorna på hemsnickrat rim. Och medan det ännu vimlade av vilsegångna halvalkisar, lätt psykiskt udda typer och stadsdelen hade en mycket levande och mycket genuin, lite gammaldags svensk själ.

Fortfarande finns en del av den gamla själen kvar, dock i betydligt mindre utsträckning än för bara 15, 20 år sedan. Men kvarteren där jag bor känns som en småstad i storstaden, jag känner dem som har butikerna i området, känner igen och hejar på många som bor här och trivs bra i mitt hus där det bara bor 10 personer/familjer i uppgången.

För min del tycker jag inte att det finns något att ”hata” på Söder, tvärtom. Och här är ett litet bildsvep från en septemberlördag i mina kvarter; det finns betydligt mer att älska än att hata!

Bilderna föreställer en oxel vid Axel Landquists park; Frida, 99, som handlar på Coop; folkliv på Södermannagatan; gatuburgare på Nytorgsgatan; blommor och äpplen och pumpor på Bondens marknad på Katarina bangata och Axel Landquists park.