• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2021
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar”

Bilden av de ensamkommande Studio Ett 15.12 2015

Klicka på textrutan för att lyssna på programmet.

Fortfarande klarar man inte i Sveriges Radio, Studio Ett att hålla isär olika begrepp och programledaren börjar ett inslag om ensamkommande asylsökande barn och unga med att det ska handla om ”ensamkommande flyktingbarn och unga”.

Ska det vara så fruktansvärt svårt att lära sig att kalla dem asylsökande???

De desillusionerade SR P1 om ensamk 14.12 2015Klicka på textrutan för att lyssna på programmet.

Hur som helst, inslaget tog för första gången såvitt jag vet, i Public Service upp problematiken (ja, för det är problem) med den enorma inströmningen av påstått och faktiskt minderåriga asylsökande i Sverige, på ett försiktigt verklighetsbaserat sätt. Heder åt de två reportrarna som på riktigt verkar ha ansträngt sig för att, tyvärr tio år för sent, försöka ge den bild av det här asylområdet som så många av dem som möter verkligheten har. Att det här är en kategori unga män som skickats till Sverige av föräldrar och släktingar i hopp om ett bättre liv för dem själva och för familjerna. Utan asyl- eller skyddsskäl så som de anges i utlänningslagen.”Ett bättre liv”, ”en bättre framtid” är vare sig skyddsgrundande eller – ännu mindre – skäl för flyktingstatus.

Och notera gärna när – vilket står att läsa om i en del av mina texter nedan – att sådana här volymer, sådana enorma mängder ”minderåriga” som kommer till Sverige inte kommer till något annat land i hela Europa.

Varför inte? Jo, eftersom man i andra länder sett verkligheten för länge sedan, den verklighet som svenska medier och politiker så hårt knipit ihop ögonen inför att de knappt förmår öppna dem nu. Lyssna bara på det korta verklighetsfrämmande klippet med två riksdagspolitiker alldeles i början av inslaget…

Dock var panelen i Studio Ett lika verklighetsfrämmande (eller om den var feg och rädd för eventuella etiketter?) som vanligt. Tyvärr. Synd, eftersom det nu äntligen, efter många års asylbedrägerier och -missbruk när det gäller ”ensamkommande barn” görs – som det ter sig – ett försök att berätta det som så många av oss redan vetat länge. Det vill säga ett försök att rapportera sanningsenligt istället för att fortsätta hålla liv i ”myter”.

Under ett decennium har miggor, familjehem och HVB-hemspersonal rapporterat om dessa unga män (till största delen) som man slarvigt refererar till bara som ”ensamkommande”. Har det nu äntligen, på riktigt, nått ut också i det Public Service som aldrig tidigare har levt upp till sitt uppdrag om opartiskhet och korrekt rapportering på det här området? Hoppas det och hoppas att detta inslag inte bara är en engångsföreteelse som snabbt glöms bort och så återgår man till overklighetsrapporteringen. Den sista bland nedanstående texter från min blogg är förresten ett exempel på ett okunnigt, dumt, felaktig och kanske aningslöst inslag i Public Service. Det är från juni i år…

Läs gärna de här texterna – och det finns massor till! – som under nära tio år publicerats här på bloggen och som med all önskvärd tydlighet visat hur det ser ut men som aldrig någonsin på ett seriöst och sanningsenligt sätt tagits upp i svenska medier eller trängt in hos politiker, alltså hos dem som kallar sig ”ansvariga”:

•  Tre landshövdingar vill att ansvaret för ensamkommande barn ska delas – 4 april 2007
•  Om “ensamkommande flyktingbarn” – 22 juni 2007
•  En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008
•  En migga om asylsökande ”ensamkommande barn” – 4 mars 2009
•  Svar från Migrationsverkets rättsenhet om ensamkommande asylsökande unga – 10 juli 2009
•  Asylsökande s.k. ensamkommande barn trakasserar och hotar personal – 22 december 2009
•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010
•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011
•  Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
•  En anställd vid ett hvb-hem för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012
•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 19 maj 2013
•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien.” – 4 februari 2014
•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014
•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015

© denna blogg.

 

 

SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare!

studio-ettApropå inslaget Avvisning av Dejan till Serbien i SR Studio Ett den 7 november:

Det är märkligt att Public Service-reportrarna  i sitt inslag inte säger ett enda ord om varför fyrabarnsfamiljen Karimanovics kom till Sverige! De säger inte ett enda ord om varför familjen sökt asyl här, alltså vad den åberopat som asylskäl, och glider med bara några få ord över att familjen snabbt fick avslag på sin ansökan som alltså inte ansågs vara asylgrundande och att de därmed skulle lämna landet, men ändå valde att stanna kvar illegalt och gömma sig.

Utlänningslagen ger inte rätt till uppehållstillstånd som asyl- eller skyddsbehövande  i Sverige utan asyl- eller skyddsskäl, och man kan inte, efter avslag, gömma sig och sedan anse att man ändå bör få uppehållstillstånd i Sverige. Att barn blir sjuka när föräldrarna – trots snabbt utvisningsbeslut – väljer att gömma sig, är inte heller grund för uppehållstillstånd. inget av detta sägs det något om i reportaget.

Den ena reportern som intervjuar Migrationsverkets representant verkar tro – eller låtsas tro, jag vet inte vilket – att om vård för sjukdom i hemlandet kostar mycket pengar så ska – eller åtminstone borde – det vara Sveriges ansvar att ge människor utan skäl att beviljas uppehållstillstånd ”billigare” vård här. Kanske vet reportern inte heller att vården nog torde vara minst lika dyr här som i Serbien? Vård kostar pengar i alla länder och att den gör det utgör alltså i inte grund för uppehållstillstånd i Sverige. Att det skulle bli ohållbart att införa ”sjukvårdskostnadsuppehållstillstånd” för dem som inte har råd att bekosta vård i sina hemländer förstå nog de allra flesta.

Det verkar som om de två reportrarna, som gjorde inslaget och genomförde intervjun, personligen anser att om människor utan asylskäl utvisas, så är det fel om de inte har råd att betala vad vård kostar i deras hemländer. Dock torde Public Services uppdrag vara att allsidigt och korrekt belysa samhällsfrågor m.m., inte att sända vinklade och ofullständiga reportage. Eller har regleringsbrevet från regeringen nyligen ändrats?

Notera: Det är givetvis synd om familjen som är fattig och har ett svårt liv i Serbien. Att inte tycka det är att ha ett hjärta av sten. Men det är inte bara med hjärtat man ska rapportera för licenspengar utan också med hjärnan. Det är synd om alla andra familjer som lever som den här familjen, i sina hemländer. Men – helt krasst – familjens situation (och dess avsaknad av asylskäl) ger dem inte rätt till uppehållstillstånd i Sverige.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

”Som journalister har vi misslyckats när sådant här inträffar.”

Uutiset SVTSom reporter på SVT Uutiset skulle jag bli förbannad över att min chef uttrycker sig som hon gör i artikeln Man kastade sten mot SVT-reportrar i Husby i Expressen (om chefen är korrekt citerad, vilket man aldrig säkert vet med medierna…)! Enligt Expressen säger Elina Majakari, ansvarig utgivare för SVT:s finska redaktion:

Som journalister har vi misslyckats när sådant här inträffar.

1) Vad då ”som journalister har vi misslyckats”???
2) Var Elina Majakari själv där eftersom hon säger ”vi”?
3) På vilket sätt – förklara! – har Uutisets reportrar misslyckats om de blir kastade sten på???

Reportrarna ska ges fullt stöd av sin chef, inte anses ha misslyckats när de, lugnt och sansat, är ute i en svensk (?) förort för att göra ett rutinjobb. Elina Majakari säger ju själv: ”Jag skulle inte skicka vem som helst till exempelvis Husby”. Hur kan hon då tycka att Uutisets reportrar ”har misslyckats”?

Är det aldrig någon i detta land – inte ens en finländare som Elina Majakari – som kan stå upp och lägga skulden där den hör hemma: hos den/dem som kastar stenarna?

Tillägg
Kommentarer från bloggläsare på ovanstående:

Du har så rätt. Slutklämmen i Expressen:

”Händelsen är anmäld till arbetsmiljöverket. Dock har ingen polisanmälan gjorts.”

visar med all önskvärd tydlighet att grundproblemet handlar om dålig arbetsmiljö för journalisterna, vilket jag kräver att någon gör något åt! Att problem uppstod där och då, berodde i sin tur på att de uppenbarligen skickade dit ”vem som helst”, vilket de ju inte borde ha gjort.

Det som får mig att meditera är Mme Majakaris slutkläm:

”Vi borde verka mer även i förorterna och inte bara vistas där som besökare, men det är lättare sagt än gjort.”

Jag håller med till minst 100 % att ”det är lättare sagt än gjort”, eftersom jag inte alls förstår vad hon menar. Överlag är det rätt så vanligt att journalister kommer till ett ställe – förort eller inte – på uppdrag för att det händer eller hänt något där. Som ”besökare” om man så vill.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!