Finland. President Sauli Niinistö: ”Jag brukar säga att alla finländare är försvarare av sitt land.”

Något om hur man ser på försvaret av sitt land i Finland.

Republikens president (som han alltid presenteras som i Finland), Sauli Niinistö, har hållit tal vid öppnandet av den 219:e försvarskursen den 7 november 2016. Han börjar med att gratulera dem som blivit valda att delta i den riksomfattande försvarskursen och säger:

Ni är med på kursen eftersom ni behövs. Var och en av oss behövs. Jag brukar säga att alla finländare är försvarare av sitt land. Försvarsviljan är ingen ålderdomlig retorik i dessa allt mer oförutsägbara tider.

Presidenten fortsätter:

Det är positivt att finländarna delar den här tanken. Åtta av tio finländare är redo att försvara sitt land. Försvarsviljan ligger på en internationellt sett hög nivå, och är i sig ett starkt budskap till omvärlden. Det saknar inte heller betydelse att en stor del av våra medborgare, tack vare de färdigheter och förhållningssätt de tillägnat sig under värnplikten, kan agera i undantagsförhållanden. Detta utgör en stadig grundsten för vår säkerhet.

Länge trodde vi att vi levde i en vacker värld. I en värld där konflikter löses på fredlig väg och där gemensamt överenskomna regler och folkrätten väger tungt.

Sanningen är tyvärr en annan. Det har också vi i Europa fått uppleva under de senaste åren. Vi har slagit vakt om idén om en stabil zon runt omkring oss, men det har uppstått allvarliga sprickor i denna zon.

President Niinistö är tydlig och klar när han framför detta till de finländare som nu ska genomgå den 219:de försvarskursen:

I Finland förs nu en öppen diskussion om säkerheten. De som diskuterar ivrigast representerar extrema ståndpunkter med helt motsatta utgångspunkter: det finns de som tycker att Finland borde gå med i Nato ”nu om någonsin”, och så finns det de som anser att vi inte ska gå med i Nato ”nu eller någonsin”.

Jag tar som exempel den livliga diskussionen om huruvida man fritt får säga sin mening om Ryssland. Jag ser inte riktigt längre någon mening med att älta detta. Statsledningen har i tydliga ordalag och snabbt fördömt Rysslands agerande såväl på Krim och i Ukraina som i Syrien. Under det senaste riksdagsvalet skapade man stora rubriker med att gå igenom alla de linjer längs vilka Ryssland skulle kunna tänkas anfalla Finland. Till och med Åland, som då glömdes bort, har numera ockuperats. Dessutom har det i offentligheten uttryckts misstankar om att Ryssland under vårt jubileumsår skulle förneka vår självständighet. Det är svårt att tänka sig att något skulle ha blivit osagt. Den som vill ha äran för att ha de hårdaste åsikterna om Ryssland måste vara påhittig.

Inga darrningar på manschetten, inga sneglingar hit eller dit  utan här adresseras saker och ting rakt på sak precis på det sätt man förväntar sig att landets högste ledare ska göra. Lika rakt, lika tydligt och utan ”humanitära stormaktsfasoner” (vilket Finland aldrig ens definierat sig som), säger presidenten följande:

 Finland bedriver militärt samarbete enbart utifrån sina egna utgångspunkter och behov. Finland bör utveckla sin militära beredskap och samarbetsförmåga, inte bara som en spärr och tröskel, utan också för att vara en intressant partner om de värsta farhågorna besannas. Det här tjänar även utvecklingen av Finlands eget försvar.

Det ligger inte i Finlands intresse att underblåsa motsättningar.  Den som är klok ser sig om efter något som skulle kunna minska motsättningarna. Det kallas dialog, diplomati. Det är Finlands långsiktiga utrikes- och säkerhetspolitiska linje. Det är min linje.

De realistiska tonen i talet finns också här:

Finlands modell för övergripande säkerhet siktar till att genom omfattande myndighetssamarbete garantera att samhället fungerar så störningsfritt som möjligt under alla förhållanden.

Som jag ser det kan Finlands beredskap att svara på eventuella hot härledas ur en ekvation med tre variabler: en korrekt lägesbild i realtid, nödvändiga befogenheter och tillräcklig kapacitet. Finland behöver fortfarande utvecklas på alla dessa punkter.

Inget hymlande. Inga blå dunster. Också här är presidenten tydlig och realistisk:

Hur vi svarar på eventuella hot beror ändå i sista hand på vår kapacitet. Här betonas försvarsmaktens prestationsförmåga, resurserna inom gränsbevakningen och den inre säkerheten samt hela det finländska samhällets krishanteringsförmåga.

Mycket har redan gjorts. I synnerhet försvarsmaktens beredskap har utvecklats på många sätt. Territorialövervakningen har effektiviserats särskilt på havsområdena och i luftrummet. Det har blivit lättare att använda trupper. Beväringar kan bättre användas i olika uppgifter tack vare en ny lagtolkning. Tack vare ändringar i lagstiftningen kan reservister träda i tjänst snabbare. Den materiella beredskapen för de trupper som snabbast kan tas i bruk av försvaret har förbättrats. Dessutom har våra truppers kompetens förhöjts genom övningar.

Ändå finns det ännu saker kvar att göra inom alla säkerhetssektorer. Under ekonomiskt svåra tider är det en tung, men samtidigt nödvändig uppgift för nationen att se till att beredskapen upprätthålls på ett tillbörligt sätt.

President Niinistö avslutar sitt tal med dessa ord innan han önskar deltagarna en givande och framgångsrik försvarskurs:

Många känner sig olustiga inför den tid vi lever i. Jag tycker ändå inte att Finlands situation är dyster. Vår säkerhetsstatus är god och kan på många sätt förbättras ytterligare. Detta kräver emellertid att vi utnyttjar våra nationella styrkor, har ett starkt internationellt samarbete och själva vill satsa på vår gemensamma säkerhet.

Hela talet kan läsas här.

Klicka på rutan för att läsa mer om försvarskurserna och annat på Försvarshögskolans sajt (på svenska).

 

Finland. Presidenten i sitt nyårstal: ”Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts.”

Republiken Finlands president, Sauli Niinistö, har hållit sitt nyårstal till medborgarna. Ur det citeras och kommenteras här en del.

Migrationen överraskade Europa trots att vi redan i åratal hade kunnat följa den väldiga strömmen av människor som tagit sig över Medelhavet. Flyktingskapets karaktär har också förändrats: man lämnar också andra platser än sådana där nödsituation råder. Flyktingskap och folkvandring går nu hand i hand med riktning mot Europa.

I Finland har vi mött sådant som vi aldrig upplevt förr. Under ett halvt år har över 30.000 flyktingar kommit hit och flyktingströmmen bara fortsätter. En del flyr undan nöd, andra söker något bättre; båda motiven är naturliga och mänskliga. Bakom migrationen finns också utnyttjande, till och med som maktpolitiskt redskap.

Kommentar: I Finland har man inte bara förstått utan talar också öppet om det som man mer eller mindre vägrat göra i Sverige, åtminstone i de offentliga och mediala sfärerna, nämligen:

att det inte enbart är personer i behov av skydd som tar sig till Europa utan en hel del som söker ett bättre liv.

Alla flyr således inte från krig och förföljelse, som till exempel Sveriges statsminister åtminstone fram till november ihärdigt påstått varje gång han talat om asylinströmningen.

Presidenten sade vidare:

En oändlig mängd människor vill komma från olika håll i världen, men vår förmåga att ta hand om dem är begränsad.

Kommentar: Som vanligt är man i Finland rak och realistisk och baserar uttalanden på fakta och inte på naiva (!) och blåögda förhoppningar eller önsketänkande. Vidare i talet:

Jag tror att Sveriges statsminister Löfven sade det väsentliga när han beskrev det som att ”vi har varit naiva”. Sverige har också, på samma sätt som många andra länder, stramat åt sin invandringspolitik. Jag har uppfattat Finlands regerings lösningar så, att vi vill trygga resurserna för att kunna hjälpa dem som lider den största nöden. Då räcker hjälpen endast för dem som kommer för att de är jagade.

Kommentar: Varför presidenten nämner Löfven och hans och Sveriges ”naivitet” (vägran att se verkligheten, skulle jag säga) är lite svårt att förstå, särskilt som Finland verkligen inte varit ”naiva” och därför inte passar in under ”vi har varit naiva”. Men sedan påpekar han att Sverige också nu stramat åt på asylinvandringsområdet.

Det viktigaste i stycket är dock att presidenten mycket tydligt anger att Finland kommer att vara noga med att se till att hjälpen endast ges dem som har asyl- och/eller skyddsskäl.

Han talar sedan om att det är ett grovt brott att kasta bensinbomber, att det faktiskt rubriceras som mordbrand:

Ett grovt brott. På samma sätt som förföljelse av flyktingar eller hetsande till hat är det. För mycket sådant har skett.

Inte heller har alla som kommer goda avsikter. Vissa har terroristbakgrund och andra gör annat illa. Ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare.

Kommentar: Återigen befriande rakhet och tydlighet. Inget hymlande, inget ”tycka synd om” som gör att någon kan få för sig att det är okej att den ena eller andra gruppen människor i Finland behandlas annorlunda/olika. Bra också att han påpekar att ”ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare”, vilket borde vara så självklart att det inte behövde påpekas, men tyvärr inte är det.

Följande, som sägs i talet, är också mycket viktigt i en demokrati. Det heter ”kunskap är makt” och ett folk som vet vad som pågår kan känna tillit till sina företrädare inom politiken och myndigheterna och därmed känna trygghet. Att, som är det vanliga i Sverige, dölja vilka det är som har begått olika brott är förödande och skapar bara rykten, misstänksamhet och motsättningar mellan människor. Alltså:

Oberoende av om en förbrytare är infödd finländare eller invandrare så måste myndigheterna öppet berätta om vad som har hänt och om följderna. Det dämpar känslosvallet och klipper vingarna av de värsta ryktena.

Och så det som nog är bland det allra viktigaste och som det är mycket, mycket bra att presidenten så självklart framhåller:

Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts.

Kommentar: Den inställningen finns ju knappt alls i Sverige; här förväntas folket att, på många områden, anpassa sig till dem som kommer hit i stället för tvärtom. Inte undra på att folk blir förbannade, knyter nävarna i byxfickorna och blir hatiska, när de inte har politiska företrädare som står upp för dem och deras seder och traditioner. Och så undrar de ”naiva” varför så många går över till att stödja det enda parti de tror är inne på den linje som är självklar inte bara i Finland utan också i varje annat land på jorden! När ska den ”naiviteten” upphöra?

Hela talet, som också tar upp att Finland bedriver en aktiv stabilitetspolitik och utövar ett tätare militärt samarbete med Sverige samt nämner Rysslands oacceptabla handlingar på Krim och i Ukraina etc, kan läsas här.

© kommentarerna på denna blogg.