• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2020
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Det borde inte behövas, men…

HBTQ boende MIGNuri Kino asylboende för kristna

M boende ensamk flickorKlicka på bilderna för att förstora dem.

 

 

 

 

 

HBTQ-certifierat boende, boende för kristna asylsökande, boende enbart för ensamkommande asylsökande minderåriga flickor – det borde inte behövas i Sverige, men…

 

Många blåögda – en stor andel av politikerna som är ansvariga för landet Sverige och dess folk och många journalister m.fl. – tror i sin naivitet att asylboenden för olika kategorier enligt ovan inte behövs. De har av någon anledning satt på sig skygglappar som de vägrar ta av sig. De väljer att leva i tron att någon sorts ”helig ande” automatiskt sänker sig över varje hitkommande person från Mellanöstern och andra länder som asylsökande kommer från, och att demokrati, jämställdhet och respekt för andras religion automatiskt ingjuts i dem när deras fötter nuddar svensk mark och deras lungor inandas svensk luft. Och att män från – enligt vårt sätt att se – länder med förvriden syn på sexualitet upphör att trakassera kvinnor och att se våldtäkt som en rättighet (vilket många gör, men givetvis inte – brasklapp!!!! – alla). Denna politiska och mediala skygglappstro – eller rädsla för att tala om verkligheten för att man tror att det på något sätt är ”rasistiskt” – är inte bara förödande för landet och oss alla, det är också farligt. Långt farligare än att bli kallad det allt tommare ordet ”rasist”, ett ord som numera används som ett rent allmänt skällsord mot personer som inte tycker lika som man själv; ett ord som i Sverige inte längre används i sin faktiska betydelse.

Sverige är idag det mångkulturella land som så många arbetat hårt för att det ska bli. Det har fört med sig att svenskarna nu måste lära sig att leva på ett helt annat sätt än deras far- och morföräldrar och generationen före dem kämpat för att de ska få leva. För nu gäller helt andra beteenden, mönster, strukturer, människosyn och kulturella uttryck – många av dem sådana som aldrig någonsin tidigare har ansetts vara acceptabla. Jag behöver inte rada upp en massa exempel, de flesta möter det redan i sin vardag och om man inte gör det är det bara att läsa tidningar, lyssna på radio och se på tv så får man varje dag bevis för hur mycket Sverige har förändrats och att den tidigare så livsviktiga gemensamma värdegrunden inte längre existerar.

Därför – för att hitkommande givetvis inte som genom ett under genast anammar den svenska synen på homosexualitet, på kristnas rätt att existera, på öppenhet, yttrandefrihet, tätt och fel, jämställdhet mellan män och kvinnor och kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och sina egna liv etc – har vi nu mängder av bråk, oenigheten, respektlöshet, konflikter, krav på allehanda religiösa hänsyn och även samma typ av hot och hämnd och våld som är vardag i många av de asylsökandes ursprungsländer.

När det ser ut som det gör och landet inte längre är enat och står på samma grund utan det är – och blir – allt mer splittrat, ja då är det inte konstigt att det finns behov av segregerade boenden enligt ovan. Det är ytterst beklagligt att det är så, och det går helt emot den värdegrund Sverige tidigare har haft, men verkligheten är nu förändrad. När HBTQ-personer, när kristna som flytt IS-terror och annan förföljelse och när asylsökande flickor inte kan vara trygga och säkra på blandade boenden, då måste de skyddas. Det djupt tragiska är, att många har flytt från allt detta i sina hemländer och nu möter de samma hot och våld i landet de flytt till: Sverige.

•  Migrationsverkets HBTQ-certifierade asylboende – Migrationsverket den 17 juni 2015.
•  Nuri Kino om asylboende för kristna – Svenska Dagbladet den 6 februari 2016.
•  Österåker vill bara ta emot ensamkommande flickor – SVT den 16 februari 2016.

© denna blogg.

Tyskland i blåljus – nödrop från en kvinnlig polis

Tania Kambouri BlaulichtFocus online logo

Klicka på bokomslaget för att läsa om Tania Kambouri och boken och på Focus logo för att läsa deras artikel ”Notruf” einer Beamtin (”Nödrop” från en tjänsteman – eller egentligen, ordagrant: ”Nödrop” från en tjänstekvinna).

För två år sedan kom den tyska polisen Tania Kambouris bok Deutschland im Blaulicht, som såvitt jag kunnat utröna, inte nämnts i några svenska medier, men som nu uppmärksammas här, på min blogg.

Det är en ganska skakande berättelse om hur det är att vara kvinnlig polis och möta total respektlöshet från ”nytyskar” (!). Nu intervjuas Tania Kambouri i olika medier med anledning av det hon för två år sedan berättade i sin bok och hur situationen på asylinvandringsområdet utvecklats i Tyskland.

Tania Kambouri Die Welt 7.10 2015Ur inslaget i Die Welt (klicka på bilden för att komma till det) sägs – med förbehåll för eventuell felhörning och därmed eventuell felöversättning. I Tyskland duar man inte varandra i sådana här sammanhang, i intervjun används därför genomgående ”Ni”. Men i översättningen har jag valt att använda det för svenska ögon och öron mer naturliga ”du”.

Reportern: Tania Kambouri, det är två år sedan du skrev ditt vredesbrev där du säger att ”i min vardag som polis är muslimer ofta ett problem”.

Nu har det med flyktingströmmen kommit många fler muslimer hit till Nordrhein-Westfalen, har situationen ändrats, har det blivit värre?

Tania Kambouri: Det är en svår fråga. Vi har sedan några veckor att göra med migranter/flyktingar och naturligtvis har vi insatser när det handlar om stöld, bostadsinbrott och slagsmål men vi får inte dra alla över en kam. Alltså jag känner inte varje flykting som finns i dessa boenden, vi får se upp så att stämningen inte slår om. Men vi måste ändå påtala de problem som flyktingarna för med sig.

Reportern: Hur är det för dig som kvinnlig polis, som kvinna, på asylboendena?

Tania Kambouri: Jag har hittills bara varit på ett asylboende en gång och då var de rätt så trevliga. En annan gång när det blev slagsmål och människor skadades, då respekterades vi inte. Man märkte tydligt, att vi sågs som fiender, jag blev betecknad som ”bitch” på engelska och man gjorde inte som jag sa och jag köade av respektlösheten.

Reportern: Hur skulle du säga att problemet generellt har utvecklats genom umgänget med migranter, inte bara muslimer, under de två senaste åren ?

Tania Kambouri: Det har förvärrats, man märker hur man förstärkt angrips av personerna, av de unga migranterna och det är en utveckling som jag inte vill acceptera.

Ni har grekiska rötter, är det därför lättare för er att säga er mening än för de andra kollegorna?

Tania Kambouri: Hade jag haft tyska rötter hade jag agerat precis så, det är min karaktär, jag frågar ingen när jag vill säga min mening, men jag märker hos vänner och kollegor att man genast blir betecknad som nazist om man yttrar sig negativt om utlänningar.

Reportern: Vad har ni för krav på migranterna i vårt land ?

Tania Kambouri: De ska hålla sig till de regler och normer och värden som vi har, de ska inte fullkomligt assimileras, de ska behålla sin kultur, jag är ju grekiska och älskar min kultur men trots det håller jag mig till reglerna, bara så är fredlig samlevnad möjlig.

Reportern: Räcker det med strängare straff eller måste det finnas strängare regler för invandring?

Tania Kambouri: När det gäller invandringen måste vi agera preventivt. De kommer från hemska krigsområden och blir förföljda och vi hade ju också flytt om vi befunnit oss i ett sådant land. De måste genast få våra värderingar förmedlade, bara så kan det fungera.

Deutschland om Blaulicht YouTube 5.10 2015Klicka på bilden för att komma till inslaget.

Och här följer översättning av de första knappt tre minuterna av intervjun i inslaget ”Deutschland im Blaulicht – Notruf einer Polizistin” Interview mit der Autorin Tania Kambouri, enligt samma principer som anges för det första inslaget. Läs mer