Jyllands-Posten: ”Varje gång ett brott har begåtts med koppling till invandring, asyl och integration, sänker sig mörkret över de svenska medierna.”

Ur ledarartikeln Gode og onde i danska Jyllands-Posten idag, den 18 augusti 2015, med underrubriken ”Sverige slår alle rekorder”:

När ledaren för det liberala svenska C, Annie Lööf, för några år sedan tillfrågades i svensk television hur många invandrare Sverige kan ta emot, svarade hon att det var möjligt att ta emot 30 miljoner nya invandrare. De skulle bara kunna arbeta, tala svenska och betala skatt. Så kunde de också bli en dynamisk del av den svenska välfärdsstaten, tillsammans med den nuvarande cirka 9,5 miljonerna invånare i Sverige.

TV-klippet kan hittas på YouTube sida vid sida med otaliga märkliga, underhållande och dråpliga klipp som dagligen kolporteras på sociala medier. Men Annie Lööf tänkte och sade det på fullaste allvar.
———-
Sveriges invandringspolitik har utvecklats till ett komplex. Eftersom den främst hänvisar till abstrakta humanitära skäl, blundar den för konkreta följder i form av miljardutgifter för sociala tjänster; ökande våld och kriminalitet, kulturell segregation; en skola och ett utbildningssystem i fritt fall, religiös radikalisering i de  större städerna. Till det kommer ett folkligt missnöje, något som allt fler svenskar anser: att invandringen omvandlat den sociala verkligheten. Många känner helt enkelt inte igen Sverige, som förvandlats med rekordfart, och som ingen verkar ha någon kontroll över. Inte heller eliten, som i mer än 30 år blundat ögon för förvandling, och som resultat, har oerhört svårt att erkänna att de har haft fel och måste revidera sin syn på utvecklingen och prognoserna.

Läs gärna hela artikeln, med hjälp av Google Translate om danskan inte är så stark.

Läs också vad Mikael Jalving skriver i samma tidning den 12 augusti under rubriken: Dobbeltmordet i IKEA, bland annat:

På området ”Vad hände, vem gjorde vad, hur och varför” är svenska medier absolut ledande. Varje gång ett brott har begåtts med koppling till invandring, asyl och integration, sänker sig mörkret över medierna. Allt förvrängs, vissa detaljer utelämnas, avgörande förtydligande frågor ställs helt enkelt inte.

Var det terror i Västerås? Frågan avfärdas som irrelevant. Läsarna leds aktivt bort från sanningen, eller det alla fruktar. Romer bli ”EU-migranter”, muslimska gäng är ”ungdomar” eller ännu mer anonymt endast ”personer”, såvida de inte kallas ”utsatta grupper”.

Praktiskt taget allt som har någon som helst anknytning till invandring är inflammerat, farligt, tabu. Att läsa svenska medier är som att se på natten. Därför kom det inte som en överraskning att en intern varning igår rusade genom nyhetsbyrån TT som tillhandahåller material åt flera svenska medier, att gärningsmannens etniska bakgrund skulle bli komma att tillkännagivas:

”Alla nyheter redaktörer som inte vill det, måste manuellt ta bort informationen från de texter”.

Så förvarnade TT förvarnat redaktionerna för den konkreta verkligheten.

Som sagt: läs gärna artiklarna och ta hjälp av Google translate. Och än en gång påpekar jag vad jag så många gånger genom åren har påpekat:

Sverige skiljer sig från alla andra länder. Det är Sverige som är annorlunda, inte resten av EU.

© denna blogg.

En migga (miggor) apropå programmet Uppdrag granskning i SVT om språkanalyser m.m.

SVT Uppdrag granskning sänder i kväll – onsdag den 12 november – ett program om Migrationsverkets språkanalyser. Redaktionen har förhoppningsvis gjort ett bra jobb (programmet har inte sänts när detta skrivs) men om den tror att den gjort ett unikt och enastående Stora Journalistpris-avslöjanden så har den fel. Miggorna har ju rapporterat om språkanalyser och tolkar och fiffel och inkompetens i många år. Här är ett axplock av vad jag publicerat på området genom åren 2009-2014. Var så goda! Kanske blir det miggorna som får Stora Journalistpriset (retroaktivt), undrens tid är inte förbi!

En migga: ”Migrationsverket är inte ansvarigt för att den enda firman i Sverige som gör språkanalyser på detta språk, anlitat en mutkolv.” – 9 september 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

En tolk och en språkanalytiker har, som också rapporterats i media (bl.a. här), polisanmälts för att de tagit pengar från ”somalier” som talar en viss dialekt av ett språk som talas i Somalia men även annanstans i östra Afrika. Dessa ”somalier” (som inte alls är somalier) talar inte den somaliska dialekten av språket (eftersom de inte kommer från Somalia) utan de har genom mutor kunnat köpa intyg på att de gör det av både tolken och analytikern. De som betalat mutorna har samtidigt tagit emot dagersättning från Migrationsverket såsom helt utblottade…

En migga om att den enda bevisningen som de påstådda föräldrarna behöver ge är att de säger: Hej, jag heter Ali och det här är mitt barn Hussein” – 6 oktober 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Tillståndsenheterna gör inga språkanalyser, begär inte in handlingar, håller inte separata intervjuer, bedömer inte åldersfrågan. Samtidigt rapporterar socialförvaltningarna runt om i landet om fler och fler barn som fått tillstånd av verket trots att de inte är de barn som först sagts. Barnen har alltså kommit till Sverige på falska grunder, och de måste nu fosterhemsplaceras och förses med god man.

En migga: ”Angående inlägget om att Besök och bosättning inte får göra DNA- analyser” – 14 oktober 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Vi på asylenheterna får inte göra språkanalyser när det gäller vuxna, påstådda somalier. Det kostar ju pengar och eftersom alla som talar somaliska och säger att de kommer från Somalia (även när de aldrig satt sin fot där utan vuxit upp i t.ex. Kenya) ändå måste få asyl så, är språktesterna förstås helt onödiga. Liksom all övrig utredning.

Vidare om Migrationsverkets ”barnhantering” – 20 december 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Verket gör en kort utredning och hänvisar till att det är socialens sak att söka efter mamman och resten av familjen. Språkanalys görs inte, åldersbestämning görs inte. Det hinns inte med.

En migga: ”Numera har man inte heller egna barn, men adoptivbarn har man ofta. Kanske p.g.a. att vi ändå gör DNA-tester ibland, när det gäller de identitetslösas lika identitetslösa anhöriga.” – 28 oktober 2010. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Vi får inte göra språkanalyser eller gräva för djupt i deras ärenden eftersom beslut måste fattas inom tre månader. Detsamma gäller Eritrea.

”Hej, jag kommer från Eritrea och jag  lämnade landet illegalt!” Det räcker för Migrationsverket. Id-handlingar behöver man inte ha.

En migga: ”Det är numera väldigt lätt för oss att nå produktionsmålen (Ja, det heter så inom Migrationsverket, som i en fabrik) ” – 17 november 2010. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Min uppfattning är, att det överlag är lättare att få asyl än någonsin. Kanske beror det på att vi miggor nu har indoktrinerats i att inte ifrågasätta, inte kräva någonting av den asylsökande, inte utreda någonting utan bara lyssna med hjärtat. Och vad spelar det då för roll att den asylsökande har en falsk id-handling, eller ingen handlingar alls, om hon/han ändå kan gråta en skvätt och berätta om det hemska som hon/han utsattes för i hemlandet. När språkanalysen sedan säger att personen inte alls kommer från det uppgivna hemlandet blir det förstås svårt för oss att skriva PUT-beslut. Därför ska vi nu inte göra språkanalyser heller, annat än i undantagsfall.’

En migga berättar om svensk asylvardag – 16 december 2010. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Jag träffade en somaliska häromdagen. Hon sökte asyl. Höggravid, och födde strax efter ansökan. Storyn gick så här, när hon registrerade sin ansökan. Maken blev skjuten av Al Shabaab, i Mogadishu, eftersom han inte ville gå med i gruppen. Hon var gravid och därför samlade släktingarna ihop en summa pengar, för att hon skulle kunna komma till Sverige.

Men språkanalysen visade att hon sannolikt var uppväxt (socialiserad) i ett av Somalias grannländer. Hon talade en sådan dialekt. Hon kunde inte heller någonting alls om den påstådda hemstaden Mogadishu.

En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011.

Romer från Balkan har också tappat bort sina nya biometriska pass någonstans på vägen till Sverige. Somalier har inga och har de några så är de garanterat förfalskade handlingar, vilket väcker misstanken om att personen inte kommer från Somalia vilket också sedan  bekräftas, genom språkanalys. Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför? Jag kan inte svara på detta.

En migga: ”Jag är rädd att vi har beviljat massor av tillstånd som vi inte kan stå för… ” – 5 januari 2011. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Den stora frågan är: Varför tvingar vår arbetsgivare (svenska staten) oss att göra så? Att låtsas tro att varenda papperslös person som säger att han (och det är oftast en ”han”) kommer från Somalia – eller en mängd andra länder – och ofta också att personen dessutom är minderårig? Språkanalyser ska inte göras ”i onödan” och inte heller åldersundersökningar.

En migga: ”…en aning märkligt att de skulle behöva resa någonstans igen i synnerhet som de är helt utblottade och till och med ansökan om FP har betalats av socialen! ” – 21 januari 2011. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Folk skulle bara veta hur många främlingspass (FP) som anmäls försvunna eller borttappade! Man säljer sitt FP helt enkelt och sedan kräver – och får – man ett nytt. Som man också säljer, om man inte använder det själv för att åka till hemlandet. Vilket oftast inte är det land som står i FP. Om man exempelvis hittat på att man är ett ensamkommande barn från Somalia och fått PUT och FP fast man egentligen är en vuxen man från Kenya med ett eget kenyanskt hemlandspass kan det vara så här. MIG fattade misstankar om att ”barnet” faktiskt inte var ett barn och dessutom kom från Kenya och inte från Somalia. Men någon språkanalys fick inte göras (i enlighet med den snabba hanteringen och Visionen). PUT beviljades och FP likaså.

Resten av texterna kan läsas genom att man klickar sig vidare här.

Om tiggeri i Sverige är ”att försörja sig”, då är det ett arbete och då ska det vara skattepliktigt

EU-medborgare som utnyttjar rätten till fri rörlighet ska kunna försörja sig själva i de EU-länder de rör sig till/i. Många anser inte att tiggeri, som bland annat rumänska romer i mer eller mindre organiserad form ägnar sig åt, är ”att försörja sig”. Andra åter anser att tiggeri är en form av ”försörjning” och anser också att det är just för att tiggeri är en ”försörjning” som tiggande EU-medborgare har rätt att vistas här.

Om tiggeri i Sverige är ”att försörja sig”, då är det ett arbete och då ska det vara skattepliktigt. Då ska alltså de som försörjer sig på detta sätt betala skatt och sociala avgifter. Icke-aggressivt tiggeri är ju inte olagligt, så de problem med F-skattsedel som uppstår för en prostituerad som vill få en sådan finns inte. Det är i och för sig inte olagligt att sälja sex, men eftersom det är olagligt att köpa sex kan prostituerade inte få F-skattsedel (den som är intresserad av vad som sägs på området kan googla för att hitta information och olika uppgifter). I Sverige är det ju så ordnat att alla som arbetar ska betala skatt och sociala avgifter.

Enligt uppgift har utländska tiggare från EU-länder, främst Rumänien, nu börjat bosätta sig under Stockholms broar. Jag har inte sett det själv, det måste sägas, jag har fått det berättat för mig. Men det kan inte vara svårt för polisen att kontrollera och bekräfta – eller i förekommande fall – dementera uppgiften.

Om folk nu börjat bosätta sig där, hur ser det då ut under broarna och i kåkstäderna? Hur är det med råttor? Hur är det när det eldas och kanske uppstår farliga situationer, vem är skyldig, vem bär ansvar? Var uträttar människorna sina behov? Vem betalar för städning och sanering? Vem ersätter förstörelse? Och när blev det tillåtet i Sverige att slå upp sina bopålar på allmän mark? I vilken stadsplan ingår det? Man får ju inte ens parkera hursomhelst på allmän mark!!!

Snatterier begångna av tiggare och handgemäng som uppstår när de grips verkar inte alltid få påföljder. Är det inte brottsligt om utländska tiggare snattar och slåss när det är brottsligt om svenskar gör det? Är lagen inte densamma för alla? I två butiker i två varandra närliggande kvarter på Söder har just detta hänt (snatteri, spottande, skrikande, handgemäng) för en vecka sedan. Såvitt känt i skrivande stund har ingen anmält brotten. Varför?

Hur är det med störande av allmän ordning? På Mälartorget i Gamla stan var det ett herrans oväsen och aggressivt skrikande och viftande med armarna bland ett gäng på sex, sju romska tiggare för några dagar sedan när jag råkade vara på plats. Beteendet och oväsendet skrämde människor som rörde sig över torget och situationen kändes obehaglig. Och ett antal romska tiggare samlades förra veckan i en liten idyllisk park på Söder och förde högljudda (då menar jag att de skrek) samtal och viftade ilsket och aggressivt omkring sig. Jag riktade mobilkameran mot dem för att ta en bild av dem och de bänkar de ockuperat med sina kassar och bylten. Några förskrämda gamlingar, som brukar sitta och njuta av vädret på bänkarna och som var på väg att göra det även denna dag, vågade sig inte dit utan fick gå förbi och jag hörde hur de pratade om att de nu måste ge upp också sin park åt ”utlänningarna” (deras ord). Mig blev tiggarna hotfulla mot när de såg att jag tänkte fotograferade röran vid bänkarna. Det råder ju inte fotoförbud på allmän plats i Sverige, men en man började gå emot mig och skrek och viftade samtidigt med armarna. Situationen kändes hotfull, jag blev rädd och skyndade mig därifrån.

Det är svårt att begripa att man i Sverige inte kan hantera detta. Dessa människor är inte Sveriges och svenska skattebetalares problem! Det som svenskarna – via sina framröstade representanter i EU – kan och ska göra är att ställa krav på länder som bland annat Rumänien att ta ansvar för sina egna medborgare. Om Rumänien inte gör det, då uppfyller landet inte villkoren för medlemskap i EU och då ska det uteslutas ur den gemenskapen. Sverige har ansvar för sina medborgare, andra länder har ansvar för sina medborgare. EU-medborgare ska lämna Sverige om de inte försörjer sig själva och följer de lagar och regler som gäller i landet.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

Den humanitära stormaktens representanter vet alltid bättre än alla andra

Varför beter sig svenska regeringsrepresentanter som ouppfostrade och arroganta ungar i samröre med andra stater? Inte bara i fallet med de rumänska romerna utan också när Sverige tycker att de ska omvända 27 andra EU-länder att inta samma hållning som Sverige ensamt intar vad gäller PUT åt alla syrier. Och när det gäller den arroganta inställningen mot domen som upphäver EU:s datalagringsdirektiv.

Varför tror svenska ministrar att de har rätt att näpsa och skälla på andra staters ministrar? Varför tror Sverige och svenska ministrar att de alltid har rätt och att de vet bättre än andra EU-länder (när det ofta snarare verkar vara tvärtom)? Det är direkt pinsamt med en minister som ångar av indignation och som inte kan behärska sig gentemot ett annat lands minister, utan obehärskat och som en förorättad tonåring utbrister: ”Jag är väldigt förbannad och besviken på den rumänska regeringen”. (Inslag i SVT)

Det är pinsamt att en minister i ett land som inte har ordning på sina egna utanförskapsområden (som ökat med hundratals procent på 20 år) och har massor av egna, mycket stora och ökande problem, klankar ner och skäller på ett annat land. Som om svenskar hade någon sorts gudagiven rätt att sätta sig till doms över andra!

Det är också pinsamt att den rumänske ministern Eugen Teodorovici, på rumänska ambassadens hemsida, i ett uttalande behöver uttrycka att han är ”djupt bekymrad över den ursinniga position Birgitta Olsson intar” och för hennes ”orättvisa och odiplomatiska inställning” gentemot Rumänien. Man bör nog ha sopat riktigt rent i sitt eget land först innan regeringsmedlemmar börjar ta sig ton mot andra länder.

Ur The statement by the Romanian minister for European Funds, Eugen Teodorovici, concerning the statements of the Swedish minister for European Affairs, Birgitta Olsson:

I am deeply concerned about the “furious“ position recently expressed by the Swedish minister Birgitta Olsson as well as her totally unjust and undiplomatic approach towards Romania.

Och:

However, “the punch in the mouth” which has been thrown to Romania today by the voice of Ms. Birgitta Olsson doesn’t at all take into consideration either the partnership which I believed that we have, or a set of common values and principles and the responsibility of both states to defend the rights of each and every European citizen, inspite of their ethnicity.

Redan 1999 skrev Emily von Sydow i sin bok När Luther kom till Bryssel: Sveriges första år i EU (som verkar svår att få tag i idag), om svenskarnas arrogans och överlägsna attityd mot andra, som gjorde dem föga respekterade.

Och – i all sin enkla komplicitet – eller komplicerade enkelhet – visar denna kommunikationsmodell ”the Swedish way” att hur man än vänder och vrider på saker och ting så kvarstår faktum: ”the Swedish way is the best”! Enligt svenskarna själva, alltså.

.

 

En migga: ”Det handlar alltså om romer.”

En migga:

De andra

En konsekvens av den svenska självgodheten är den svenska fegheten. För när det egna fögderiet enligt legaldefinitionen alltid är fritt från skuld och bäst i världen så uppstår skrattretande företeelser när trumpeterna i tevestudions soffor och inför tv-kameror och i ledarstick försöker hitta just någon annan. Som ska göra det.

Det handlar alltså om romer.

Och där slog ryggmärgsreflexerna till med hastigheten hos en högenergilaser. Hos alla som läser detta.

2008 var frågan aktuell i Uppdrag granskning och SVT Debatt och de större dagstidningarna. Det slutade med att åtta barnfamiljer från Rumänien i en av landets största städer fick gå före i bostadskön, fick totalförsörjning utan några krav på motprestation inklusive gratis sjukvård och skola. Idag, drygt 5 år senare, är det 2 av de vuxna som har deltidsjobb. En del står och spelar på gatan och mottar samtidigt försörjningsstöd. Några har blivit utvisade på grund av brott.

Surt, sa räven om rönnbären – när detta spred sig och ytterligare långt många fler rumänska EU-medborgare dök upp. Och de efterkommande blev rättmätigt förvånade eftersom de inte fick någon totalförsörjning.  De första hade varit med i TV, och möjligen hade eftertänksamhetens kranka blekhet drabbat de ansvariga efter detta. Eftersom alla efterkommande fick veta att det inte bara var att dyka upp och få allt serverat.

Ja, fast sedan skulle ju givetvis polisen och Migrationsverket göra saken värre än vad den redan var.  Genom att i samråd hitta på eländigt ihopsnickrade brottsbestämmelser – som inte ens fann i lagen – och komma med ännu sämre underbyggda grunder för frihetsberövanden och sedan bussa ut folk på rekordtid. För den som minns så var det stort rabalder sommaren 2010, när franska myndigheter rev läger och skjutsade hem folk. Vad åskådarna just då inte visste var att det som pågick i Sverige var långt värre än det som pågick i Frankrike: i Frankrike gällde det att riva kåkstäder och husvagnsparker som var illegalt uppförda på annans mark och sedan på undertecknade avtal få folk att återvända till hemländerna – dessutom med en mindre summa pengar på fickan. Frivilligt återvändande. Det var inte vad som skedde i Sverige… Och Migrationsverket har fortfarande i sitt regelverk att sådana här olagligheter är tillåtna (noter: ”olagligheter är tillåtna”!) – trots att EU-kommissionen i möte med verket den 11 oktober 2010 uttryckte sig i klara och tydliga ordalag och trots att till och med regeringen tillsatte en utredning för att få alla att hålla sig till EUs regelverk. Vilket alltså inte skedde. Alltså att alla höll sig till regelverket.

Nåväl. Nu äro de ännu många fler, de romska unionsmedborgarna på gatorna uti EU-staten Sverige. Och så ska det inte vara, om detta är alla överens. Och förslagen haglar. Kommunpolitiker som inte vill ta konsekvenserna skyller på regeringen och på EU. En större stad vill istället ge alla totalförsörjning! En debattör vill straffbelägga givandet av pengar till tiggare – vilket torde vara lagtekniskt omöjligt eftersom gåvor till att börja med inte är skattepliktiga. Och vad var och gör med sin egen egendom är som bekant upp till var och en. Många debattörer pekar på de berörda länderna – ungefär som att de borde åka hit och ägna sig åt myndighetsutövning här.

För att göra en lång historia kort. Det är inte fel på EU, utom att de gemensamma institutionerna kan sätta större press på de berörda EU-staterna Rumänien och Bulgarien. Fast att få deras levnadsstandard kompatibel med vår lär ta några decennier. Det är inte fel på regeringen. Det är faktiskt inte fel på polisen och Migrationsverket heller. För så länge dessa människor inte är dömda för brott eller börjar leva på ersättningar och bidrag så finns det ingen anledning att börja tänka i termer om utvisning. Och de berörda lever inte på bidrag, för med undantag för dem som blev kända genom TV för fem år sedan och med undantag för dem som nu kan se fram emot totalförsörjning uti staden Malmö (om nu det verkligen kan genomföras) så är det inte någon som får bidrag. Förutom möjligen något litet bidrag för jourboende eller någon hemresa. Vilket faller inom regelverket för det tillåtna.

Nej, eftersom alla verkar vara överens att det inte är önskvärt med människor som tigger på gatorna så är det faktiskt kommunerna som har bollen på sin planhalva.  Och lösningen sitter i deras lokala ordningsstadgor. Som inte är svårare att förstå än reglerna för torghandel. Tillstånd krävs – och den som inte har det åker på avhysning och vite. Plus det enkla faktum att det inte finns några som helst hinder vare sig i EUs regelverk eller i Sveriges Rikes lag att avhysa dem som smällt upp bopålarna på någon annans mark. Alltså: Tillstånd krävs för musicerande och liknande på gator och torg. Lätt som en plätt. Och den som blivit avhyst några gånger ger till sist upp.

Fast hur var det nu? Jo, just detta är tydligen/kanske inte tillåtet att diskutera? Här i Sverige alltså. För det stämmer inte med Sverigebilden av ryggmärgsreflexerna att döma.

Men då är ju spelbordet lagt. Det enda konkreta som svenska myndigheter kunde göra – förutom att bli offentlig sektor för EU genom att erbjuda de berörda totalförsörjning – låg just i de lokala ordningsstadgorna. Så om detta nu inte är aktuellt så önskar jag att alla trumpeter i tevesoffor och annorstädes i fortsättningen håller käften. Så får det vara som det är. För detta eviga gapande med pekpinnar riktade mot någon annan som ska göra något ger bara ett infantilt och fegt intryck.

© Denna blogg.

Romer om Polisens registrering av romer

”För offentliggörande 17:00 den 23 oktober 2013” står det i det fyra sidor långa dokumentet som Romska Delegationen har skrivit och skickat enligt ovan. Några citat ur texten:

Vi vill börja brevet med ett förtydligande om vår senkomna skrivelse och åsikt kring det som rör registreringen av romer. Förseningen grundar sig i den demokratiska grundprincipen att alla våra medlemsorganisationer ska kunna yttra sig. Vårt perspektiv i ärendet har varit och är för närvarande avvaktande så att alla våra berörda romer får komma till tals innan vi valt att gör ett officiellt uttalande, dvs. de berörda medlemsföreningarna som i sin tur består av 100 lokalföreningar och 7 riksförbund. Eftersom vi respekterar den demokratiska ordningen i våra organisationer kan vi inte tala i någons vägnar innan vi vet vad romerna verkligen tycker och hur deras ställningstagande varit och är i frågan.

Vidare:

Vår inställning och åsikt är enhällig och klar; Vårt förtroende för det polisiära arbetet kvarstår och vi förlitar oss på en opartisk undersökning och att den genomförs av JK, JO, DO samt barnombudsmannen.

Och:

Trots det negativa så vi vill dock utifrån det som skett påpeka att; Detta är ett tydligt exempel på varför ett nationellt råd för romer skulle behövas, så att myndigheter, regering och riksdag skulle ha en samlad romsk organisation som de kunde vända sig till i sådana här aktuella väsentliga frågor som registreringen av romer i Sverige. Det är därför av stor vikt att den romska remissinstans också ska tillåtas att vara självvalda av den romska målgruppen så att förtroendevalda kan yttra sig i sakfrågorna och inte så som det nu återkommande uppvisas att samma romska personer yttrar sig trots avsaknad av en hållbar förankring och stöd.

Samt:

Romerna i stort ska tilldelas rätt att uttrycka dina åsikter i alla frågor som rör dem speciellt om frågorna är av en nationell karaktär. Regeringen ska kunna ta sig tid och ge ett utrymme att lyssna och ta hänsyn till dina en bredare romsk åsikt. När de bemöter, hanterar eller beslutar i en fråga som rör romerna i stort så att gruppen representativt ska få möjlighet att komma till tals och på ett tillfredsställande sätt kunna ta emot och information och reflexioner som berör oss.

Genomgående för vad ett, som det verkar, stort antal romer vill är att de ska höras i frågor som rör dem. Här är några tidigare texter på bloggen samt en debattartikel av romen Allan Schwartz:

Leissner utmålar oss romer som underlägsna – Newsmill den 16 november 2010
Allan Schwartz: ‘Vi är trötta på det sätt som regeringen väljer att lösa de egna interna personalproblemfrågorna. – bloggen den 1 februari 2011
Statssekreteraren hos integrationsministern har replikerat på min krönika – denna blogg den 26 juli 2011
Om hur romerna, en av Sveriges fem nationella minoriteter, behandlas av integrationsdepartementet – denna blogg den 30 juli 2011

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Migrationsverkets generaldirektör har rätt

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet replikerar Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson under rubriken Svepande och felaktig kritik mot Migrationsverket, på vad som sägs i artikeln Stoppa avvisningen av romer av Robert Hårdh och John Stauffer från Civil Rights Defenders.

Jag reagerade själv med förvåning när jag läste Hårdhs och Stauffers påståenden och tänkte då att någon helt enkelt måste bemöta dem. Det har alltså Migrationsverkets generaldirektör gjort, och han skriver i stort sett vad jag själv hade tänkt sätta på pränt. Läs de två artiklarna i rätt ordning och ta också med i beaktande vad en migga skriver angående Anders Danielssons text:

Det han säger är helt korrekt. Jag har skrivit i massor av beslut att fattigdom och dålig hälsa inte är skäl för asyl. Inte heller dålig bostad, brist på arbete eller skolgång. Romernas situation är svår, men det är faktiskt inte Sveriges sak att lösa den. Så enkelt är det.

Sista stycket i Anders Danielssons svar på de två något vilsegångna försvararna av mänskliga rättigheters (och tack till dem för att de gör det!) påståenden, är på pricken rätt:

Det är uppenbart att skribenterna, i sin iver att bevisa sin tes, väljer att lyfta fram en rad olika argument som inte stämmer. Migrationsverket har blivit en myndighet som är enkel att hänga ut, utan att den som kritiserar behöver se det som nödvändigt att ha på fötterna för att publiken ska ge sitt gillande. Migrationsverket anstränger sig till det yttersta för att göra en rättssäker och individuell prövning av varje människas ansökan om asyl. Romernas situation på Balkan och i Östeuropa är en skam för Europa. Men ansvaret för att skapa bättre levnadsvillkor för människor som saknar skyddsskäl ligger på andra aktörer än Migrationsverket.

För att citera miggan här ovan: ”Så enkelt är det!”

© Denna blogg.

Tervetuloa Suomeen, Gušaniperhe!

Den 20 maj 2006 skrev jag följande här på bloggen:

De fantastiska barnen Gušani, Sami, Irfan och Ermina, som jag lärde känna vid mitt besök i Oravais i början av maj, spelade och sjöng och dansade. Underbara, begåvade och klipska barn som råkar vara födda romer i ett land där de diskrimineras och inte har en chans till ett värdigt liv. Barnen borde få ett stabilt och tryggt liv i enlighet med vad som stadgas i olika konventioner, i stället tvingas de leva som, ja.. som ”zigenare”, som romerna alltid har tvingats leva: flytta från plats till plats, land till land. Ingenstans välkomna trots att de enligt olika konventioner (i teorin!) har samma rättigheter som alla andra. Samma sak gäller flickorna som dansade, bland dem Valentina och Nana.

Jag hoppas att dessa barn får en fristad i det rika och glest befolkade Finland som, liksom Sverige, ratificerat FN:s barnkonvention ooch Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Och jag hoppas starkt att jag får en möjlighet att träffa dem alla igen snart.

Sami, Irfan och Ermina uppträdde i Oravais på 1 maj 2006

Jag träffade dem igen och jag höll kontakten med dem så gott det gick. Jag följde deras framsteg i skolan. Alla barnen är musikaliskt begåvade och även begåvade i läsämnena och har goda betyg. En enastående bedrift när man lever under så pressade förhållanden som barnen Gušani gjort!

Jag följde dem och Sari Nordlund och Margareta Edström Smith och de andra i Oravais som stöttade familjen, i deras väntan på ett slutligt besked om ifall de skulle få stanna eller inte. Jag skrev en väl underbyggd inlaga till förvaltningsdomstolen efter att ha talat med familjens advokat i Vasa.

Det blev många turer, den värsta var när avvisningen var beslutad och bestämd och familjen kördes från Vasa till Helsingfors för att, påföljande dag, skickas till Kroatien. Då var det mörkt, då fanns inget hopp. Men i sista sekund stoppade Högsta förvaltningsdomstolen det hela och familjen transporterades tillbaka ”hem” till Oravais igen och den 17 mars i år publicerades artikeln Familjen Gušanis utvisning stoppades i Vasabladet. Vi återfick hoppet.

Idag ringde min särskilda vän Sami, som nu har hunnit bli 16 år gammal. På sin utmärkta finska berättade han att de tror – de vågar inte vara säkra innan pappa har varit hos advokaten – att de har fått uppehållstillstånd i Finland. Sari ropade vid sidan om telefonen att ”det är nog 100 %!” och jag sa också att om advokaten har ringt och sagt det så är det sant. Jag hörde ett svagt sorl i bakgrunden, hela familjen vill jubla men vågar inte förrän de sett med egna ögon, svart på vitt, att de nu får stanna i Finland. Sami lovade sms:a senare och att skicka bilder från festen som blir av när ”det är säkert”.

Jag hoppas att jag får träffa den här underbara familjen igen snart och önskar dem lycka till ja lämpimästi tervetulleeksi Suomeen!