TV4 Kalla fakta om organiserat tiggeri och annan brottslighet

Det behövs kanske ett tv-program för att väcka sovande politiker och debattörer och att medvetandegöra andra medier som inte vet/tror att en del av tiggeriet i Sverige är organiserat. I så fall var det ju bra att TV4 Kalla fakta gjorde det. Och sände det den 12 maj. Det var lite modigt gjort och trots några lite ängsliga brasklappar om att ”allt tiggeri inte är organiserat” och trots att programmet var gjort ur mycket svensksvenska perspektiv och värderingar (som om det värsta var att rumänerna tycker att romerna luktar…) så var det absolut mycket bättre än ingenting! Det blev ett reportage om hur det kan se ut i den verkliga verkligheten. Den som andra medier gjort mycket för att inte behöva skildra.

Jag är ingen god bedömare av kvalitet och eventuella tekniska brister och förtjänster i ett dokumentärprogram, men reportrarna som jobbat med programmet har gjort ett – ur samhällsperspektiv – viktigt reportage. De har lyft upp grov brottslighet och grymhet mot andra människor samtidigt som andra medier inte har rapporterat särkilt högljutt om det. Många medier verkar ha egna, ogrundade men bestämda, uppfattningar om tiggarna från Rumänien, i vilka kriminalitet och människohandel inte ingår. TV4 Kalla fakta blundade inte.

Att Kalla fakta-reportrarna tog hand om 21-årige handikappade Sorin Marian är på många sätt tveksamt, lite som när en SVT-reporter som var med och gjorde en serie som hette Fosterland, tog med en 15-årig pojke illegalt till Sverige för att han skulle kunna söka asyl här och samtidigt filmade honom. Men ur medmänsklig synvinkel är deras engagemang för den unge mannen som de lär känna och hjälper till 100 % förståeligt. De flesta skulle med största sannolikhet ha gjort likadant om de befann mig öga mot öga med Sorin och kände till hans öde. Det är inte lätt att vara ”objektiv reporter” i alla lägen eftersom även reportrar är människor.

Moderaterna har – åtminstone i Stockholm via tidigare socialborgarrådet Anna König Jerlmyr – gjort en hel del för att få upp de här frågorna på bordet och ut i offentligheten och även hitta lösningar på problemen som det omfattande tiggeriet för med sig. Och Beatrice Ask blev nyligen nästan hånad i en del medier för sitt ”utspel” om organiserat tiggeri/människohandel. Men Ewa Larsson, Miljöpartiet, som nu innehar socialborgarrådsposten i Stockholm (för övrigt den person som använde en otäck härskarteknik mot just Anna König Jerlmyr i TV4 Nyheterna)  tycks anse att rumänska medborgare, som helt sonika kommer till Sverige och antingen tigger i egen regi eller utnyttjas av grymma människohandlare, ska bli ett ansvar för Sverige. Hon säger bland annat på Brännpunkt i Svenska Dagbladet en 15 mars 2015:

Som socialborgarråd är det jag som är ansvarig för de insatser som riktas till de fattiga EU-medborgare som finns i Stockholm. Det är en del av mitt jobb att lyssna på deras historia, på uppsökare från socialförvaltningen och på frivilligorganisationer som stöder och ser till att fler får tak över huvudet

Människohandlarna skrattar nog åt svenskarna, där de sitter med massor av oregistrerade bilar och husvagnar och mänskliga slavar som drar in pengar åt dem (sluta ge!!!) och en syn på Sverige som går ut på att ”anything goes”, vilket det också gör. Dessa typer verkar miljöpartisten av någon outgrundlig anledning tycka att det är synd om och vilja ”ta på sig ansvar för insatser som riktas mot fattiga EU-medborgare som finns i Stockholm”! Trots att det handlar om tvivelaktiga existenser som inte ens är medborgare eller invånare i Sverige utan helt och hållet faller under sitt eget hemlands ansvar.

Kan man förvänta sig någon reaktion – och, ännu viktigare: något agerande! – från svenska myndigheters sida nu? Myndigheterna är folkets förlängda arm, de sitter inte på eget mandat utan på folkets. Och folket har rätt att kräva att ordning upprätthålls och att lagar och regler efterlevs av alla. Myndigheterna, i vilka ingår Polisen, måste se till att tiggeriet upphör och att Rumänien, som tiggarna främst kommer ifrån, tar tillbaka sina egna medborgare och tar ansvar för dem i enlighet med de kriterier som gäller för alla EU-länder. Det är ett absolut krav som EU kan ställa. Uppfylls det inte så måste Rumänien uteslutas ur EU. Och att bedragarna, människoplågarna = slavhandlarna måste dömas för sina brott och sedan skickas att avtjäna sina straff i hemlandet.

”Alla” har vetat om detta länge men medierna har vägrat ta upp det och det var bra att TV4 Kalla fakta slog hål i den ”låtsats-om-ingenting”-mur som omgärdat bland annat medierna! Vem/vilka har det gynnat att alla har tigit hittills? Ingen!

 

© denna blogg.

Skatteplikt eller inte för EU-medborgare? Del 1.

Det kan knappast vara orimligt att anse att samma regler och lagar ska gälla alla som bedriver verksamhet och försörjer sig i Sverige enligt principen ”likhet inför lagen”. Men sedan EU-medborgare från främst Rumänien i allt stridare ström tagit sig till Sverige för att försörja sig genom tiggeri och på senare tid även försäljning av tidningar, har en del nya frågor uppstått kring vad som är ”försörjning”, vad som är ”verksamhet” och vad som därmed ska – eller inte ska – beskattas i Sverige.

I Sveriges Radios inslag Gatutidningen Sofia Z ger miljoner till EU-migranter den 10 april 2015, rapporteras om att fram till den dagen hade 60.000 ex av tidningen (vars upplaga var 70.000) sålts. Försäljarna köper den enligt uppgift för 25 kronor och säljer den för 100 kronor och, sägs det:

Mellanskillnaden får de behålla själva. Om alla försäljare fått fullt pris har alltså totalt 4,5 miljoner kronor gått från köpare till säljare.

Det är bra att människor försörjer sig själva och initiativet att hjälpa människor att kunna göra just detta är lovvärt. Men det som kan få andra egenföretagare och självförsörjare i landet att bli en aning undrande är när det sägs att ”vinsten går oavkortad till familjerna i Rumänien”. Ingen annan i Sverige kan låta vinster från försäljning eller annat arbete gå oavkortade till sina familjer. Pengarna fördelas i stället genom skatter och avgifter på många familjer, på samhällsservice, infrastruktur, sjukvård, skola och mycket annat.

Skatteverket verkar en aning taget på sängen och någon absolut klarhet i hur skattereglerna för EU-medborgare som idkar försäljning i Sverige ser ut går inte att få. Av det snåriga svaret från en vänlig rättslig expert går att extrahera att skatteplikt föreligger om det finns

– ett fast driftställe, det vill säga en stadigvarande plats varifrån verksamheten bedrivs
– om personen kan anses vara obegränsat* skattskyldig
– om det rör sig om skattepliktig försäljning

och att skatteplikt inte föreligger om

– verksamheten inte bedrivs från ett fast driftställe
– om personen anses vara begränsat* skattskyldig

Att moms ska erläggas gäller dock alltid, utom om försäljningen är minimal, till exempel att någon har sålt endast två tidningar och momsen då bara skulle röra sig om några tior.

Någon djupare analys av läget gällande beskattning av denna och annan typ av verksamhet som bedrivs av EU-medborgare i Sverige ger Skatteverket inte i detta skede. Frågorna kring hur EU-medborgares näringsverksamhet i Sverige ska hanteras torde dock vara något som verket behöver komma med anvisningar om; invandringen av medellösa EU-medborgare som får hjälp att sälja varor och produkter här med god vinst kan komma att öka. Fler kan lockas att försöka sig på samma sak, när det blir känt att försäljning av en tidning under en begränsad tid kan ha gett en så stor sammantagen vinst som 4,5 miljoner kronor och att hela vinsten oavkortad går till dem som säljer den. Utrymmet här medger inga längre utläggningar, men det finns givetvis många aspekter att ta hänsyn till, som till exempel att inkomster under 18.824 kronor/år inte är skattepliktiga och vad som kan anses vara ett ”fast driftställe”, om inkomsterna eventuellt ska beskattas i hemlandet etc.

Det svenska välfärdssamhället är – eller har varit – byggt på den solidaritet som den starka skattebetalarmoralen inneburit och de absoluta krav på inbetalning av skatter, sociala avgifter och moms som gällt alla. Ett klarläggande av andra länders medborgares skattskyldighet eller icke skattskyldighet i Sverige behöver definitivt göras när nya situationer på grund av den fria rörligheten inom EU uppstår. Att man tycker synd om människor och ”unnar dem” att tjäna lite pengar i stället för att sitta och tigga kan aldrig vara en ursäkt eller grund för att frångå stiftade, gällande lagar. Börjar man tillämpa sådana kriterier i rättsliga sammanhang då brakar samhället samman totalt.

* Om innebörden av begreppen ”begränsat” och ”obegränsat skattskyldig” kan man läsa i Inkomstskattelag 1999:1229.

Den humanitära stormaktens representanter vet alltid bättre än alla andra

Varför beter sig svenska regeringsrepresentanter som ouppfostrade och arroganta ungar i samröre med andra stater? Inte bara i fallet med de rumänska romerna utan också när Sverige tycker att de ska omvända 27 andra EU-länder att inta samma hållning som Sverige ensamt intar vad gäller PUT åt alla syrier. Och när det gäller den arroganta inställningen mot domen som upphäver EU:s datalagringsdirektiv.

Varför tror svenska ministrar att de har rätt att näpsa och skälla på andra staters ministrar? Varför tror Sverige och svenska ministrar att de alltid har rätt och att de vet bättre än andra EU-länder (när det ofta snarare verkar vara tvärtom)? Det är direkt pinsamt med en minister som ångar av indignation och som inte kan behärska sig gentemot ett annat lands minister, utan obehärskat och som en förorättad tonåring utbrister: ”Jag är väldigt förbannad och besviken på den rumänska regeringen”. (Inslag i SVT)

Det är pinsamt att en minister i ett land som inte har ordning på sina egna utanförskapsområden (som ökat med hundratals procent på 20 år) och har massor av egna, mycket stora och ökande problem, klankar ner och skäller på ett annat land. Som om svenskar hade någon sorts gudagiven rätt att sätta sig till doms över andra!

Det är också pinsamt att den rumänske ministern Eugen Teodorovici, på rumänska ambassadens hemsida, i ett uttalande behöver uttrycka att han är ”djupt bekymrad över den ursinniga position Birgitta Olsson intar” och för hennes ”orättvisa och odiplomatiska inställning” gentemot Rumänien. Man bör nog ha sopat riktigt rent i sitt eget land först innan regeringsmedlemmar börjar ta sig ton mot andra länder.

Ur The statement by the Romanian minister for European Funds, Eugen Teodorovici, concerning the statements of the Swedish minister for European Affairs, Birgitta Olsson:

I am deeply concerned about the “furious“ position recently expressed by the Swedish minister Birgitta Olsson as well as her totally unjust and undiplomatic approach towards Romania.

Och:

However, “the punch in the mouth” which has been thrown to Romania today by the voice of Ms. Birgitta Olsson doesn’t at all take into consideration either the partnership which I believed that we have, or a set of common values and principles and the responsibility of both states to defend the rights of each and every European citizen, inspite of their ethnicity.

Redan 1999 skrev Emily von Sydow i sin bok När Luther kom till Bryssel: Sveriges första år i EU (som verkar svår att få tag i idag), om svenskarnas arrogans och överlägsna attityd mot andra, som gjorde dem föga respekterade.

Och – i all sin enkla komplicitet – eller komplicerade enkelhet – visar denna kommunikationsmodell ”the Swedish way” att hur man än vänder och vrider på saker och ting så kvarstår faktum: ”the Swedish way is the best”! Enligt svenskarna själva, alltså.

.

 

”De är rumänska medborgare. De borde inte luras med löften om lättförtjänta pengar utan arbete i andra länder.”

Rumäniens ambassadör har helt rätt när hon, i en debattartikel i Dagens Nyheter ned rubriken ”Att tillåta tiggeri försvårar för romerna att integreras”  bland annat skriver:

Det är viktigt att gatutiggeriet inte uppmuntras i Sverige. I detta ligger en möjlighet för svenska kommuner att förbjuda gatutiggeri om andra åtgärder för att lösa problemen inte hjälper. Tiggeri är förbjudet, inte bara i Rumänien, utan även i ett antal andra EU-länder som exempelvis Danmark och Nederländerna. Att tillåta gatutiggeri i vissa EU-länder, däribland Sverige, underlättar inte Rumäniens ansträngningar att åstadkomma social integration och ökad anställningsbarhet.

Vidare borde den humanitära stormakten Sverige någon gång stiga ner – åtminstone för en stund – från sina höga hästar och ta till sig vad andra, inte lika pompösa stater har att säga. Och till exempel lyssna när Rumäniens ambassadör framhåller att:

Vår grundinställning är att de rumänska romerna först och främst måste integreras in i det rumänska samhället och inte tigga på gatorna någon annanstans. De är rumänska medborgare och, oberoende av sin etnicitet, lika viktiga för Rumänien som övriga medborgare. De borde inte luras med löften om lättförtjänta pengar utan arbete i andra länder. De romer som är medborgare i ett EU-land och därmed är europeiska medborgare, har rätt till allt vad detta innebär, även att slå sig ner i ett annat EU-land förutsatt att de har ett arbete och inte ligger samhället till last.

Kommentar: Det på alla sätt ovärdiga, stötande och även ibland rent påträngande tiggeriet på gatorna måste upphöra. Läs nedan hur man tagit stöd i ordningsstadgan för att sätta stopp på den här ”verksamheten” och gör lika över hela landet!

”Man måste ha tillstånd för att samla in pengar.” – 24 januari 2014

Läs också:
En migga: ”Det finns ingen nationell överenskommelse mellan Sverige och Rumänien om att vi står för den offentliga sektorn för Rumäniens medborgare.” – 28 januari 2014

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

”En migga: ”En sak är säker. Det är aldrig fel på tevesoffornas megafoner.

En migga:

Svinhugg går igen

Ett av de mer infantila inslagen i frågor om migration och integration är det om ifall glaset kan bli fullt eller inte. För det är det etablerade Sveriges ”Bedrock principle” att det inte finns något som helst tak för hur mycket invandring som går att hantera. Så ser det ut i kommentarer från politiker, i kommentarer i media, i kommentarer från kulturpersonligheter och kolumnister, från kyrkan, etc osv. Och – vilket är det mest infama av allt – samma personer som sitter och gapar och skriker om att det inte finns något som helst tak måste sedan hitta någon annan att skylla på när det går snett. Vilket det nu gör. I landet med en självbild som inte stämmer med kostymen.

Märkligt. Alltså måste det i Sverige fungera alldeles utmärkt även om vi skulle ha en bruttoinvandring som uppgår till, låt säg 200.000 per år. Eller 300.000. Eller 400.000.

1) Så därför är det fel på EU (eller möjligtvis Rumänien) när landets kommuner – och polisen – inte vill kännas vid lokala ordningsstadgor.
2) Det är också fel på EU när inte alla EU-stater vill ge PUT på skyddsskäl, vilket bara Sverige gör. Och vilket bara Sverige kommer att göra.
3) Det är fel på ledarna för Storbritannien och Tyskland när de inte vill göra som Migrationsverkets GD tycker.
4) Det är självfallet alltid fel på Migrationsverket och Migrationsdomstolarna – trots att myndigheter och domstolar har en tillämpning som är generösare än vad lagstiftningen säger.
5) Det är fel på samhället när arbetslösheten är hög bland alla invandrare – för det kan ju aldrig ha något att göra med den nästan obefintliga bildningen hos stora invandrargrupper idag. Jag kan ju i och för sig backa i den frågan om någon visar mig alla dessa civilingenjörer och sjuksköterskor som sägs komma från Somalia, Kurdistan och Afghanistan – för det jag kan visa på idag är att bildningsnivån här ligger på ett antal veckor eller några enstaka år i grundskola.
6) Och det är förstås fel på kommunerna som säger att nu är glaset fullt.

En sak är säker. Det är aldrig fel på tevesoffornas megafoner.

Kommentar: Ingen.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga: ”Det finns ingen nationell överenskommelse mellan Sverige och Rumänien om att vi står för den offentliga sektorn för Rumäniens medborgare.”

Apropå inlägget ”Man måste ha tillstånd för att samla in pengar.” (24 januari) skriver en migga:

Så, det var väl intressant att se hur det i en kommun (Södertälje) finns en lokal ordningsstadga som numera efterlevs. Jag väntar nu på att få se samma hända i storstäderna. Fast det blir nog till att vänta förgäves – storstadspolitikerna har målat in sig i sin egen retorik, om att det är någon annan som ska göra något.

Annars var väl uttalandet i en debattartikel från en Stockholmspolitiker härförleden – om att skicka räkningen till Rumänien – det hittills mest korkade. Det finns ingen  nationell överenskommelse mellan Sverige och Rumänien om att vi står för den offentliga sektorn för Rumäniens medborgare. Så rumänska regeringen skrattar nog åt ett sånt uttalande. Och varför skulle Rumänien – om det fanns en sådan överenskommelse – betala för det svenska prisläget? Rumänien har ett helt annat (dvs mycket lägre) prisläge än vi. Och det vara mer korkat än vanligt att dra några paralleller till eventuell sjukvård – som kan ske på överenskommelse mellan två stater och där den avsändande staten står för kostnaden – för att försöka ge något slags substans till uttalandet.

Kommentar: Politiker är alltför ofta lite för snabba med att kasta ur sig lite vad som helst som de tycker låter bra. Ett tips är att kontrollera saker och ting innan man bara går ut och ”tycker” för att synas och höras i medierna. Och det skulle kanske inte skada om journalister och debattredaktörer skärpte sig lite också.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga: ”Det handlar alltså om romer.”

En migga:

De andra

En konsekvens av den svenska självgodheten är den svenska fegheten. För när det egna fögderiet enligt legaldefinitionen alltid är fritt från skuld och bäst i världen så uppstår skrattretande företeelser när trumpeterna i tevestudions soffor och inför tv-kameror och i ledarstick försöker hitta just någon annan. Som ska göra det.

Det handlar alltså om romer.

Och där slog ryggmärgsreflexerna till med hastigheten hos en högenergilaser. Hos alla som läser detta.

2008 var frågan aktuell i Uppdrag granskning och SVT Debatt och de större dagstidningarna. Det slutade med att åtta barnfamiljer från Rumänien i en av landets största städer fick gå före i bostadskön, fick totalförsörjning utan några krav på motprestation inklusive gratis sjukvård och skola. Idag, drygt 5 år senare, är det 2 av de vuxna som har deltidsjobb. En del står och spelar på gatan och mottar samtidigt försörjningsstöd. Några har blivit utvisade på grund av brott.

Surt, sa räven om rönnbären – när detta spred sig och ytterligare långt många fler rumänska EU-medborgare dök upp. Och de efterkommande blev rättmätigt förvånade eftersom de inte fick någon totalförsörjning.  De första hade varit med i TV, och möjligen hade eftertänksamhetens kranka blekhet drabbat de ansvariga efter detta. Eftersom alla efterkommande fick veta att det inte bara var att dyka upp och få allt serverat.

Ja, fast sedan skulle ju givetvis polisen och Migrationsverket göra saken värre än vad den redan var.  Genom att i samråd hitta på eländigt ihopsnickrade brottsbestämmelser – som inte ens fann i lagen – och komma med ännu sämre underbyggda grunder för frihetsberövanden och sedan bussa ut folk på rekordtid. För den som minns så var det stort rabalder sommaren 2010, när franska myndigheter rev läger och skjutsade hem folk. Vad åskådarna just då inte visste var att det som pågick i Sverige var långt värre än det som pågick i Frankrike: i Frankrike gällde det att riva kåkstäder och husvagnsparker som var illegalt uppförda på annans mark och sedan på undertecknade avtal få folk att återvända till hemländerna – dessutom med en mindre summa pengar på fickan. Frivilligt återvändande. Det var inte vad som skedde i Sverige… Och Migrationsverket har fortfarande i sitt regelverk att sådana här olagligheter är tillåtna (noter: ”olagligheter är tillåtna”!) – trots att EU-kommissionen i möte med verket den 11 oktober 2010 uttryckte sig i klara och tydliga ordalag och trots att till och med regeringen tillsatte en utredning för att få alla att hålla sig till EUs regelverk. Vilket alltså inte skedde. Alltså att alla höll sig till regelverket.

Nåväl. Nu äro de ännu många fler, de romska unionsmedborgarna på gatorna uti EU-staten Sverige. Och så ska det inte vara, om detta är alla överens. Och förslagen haglar. Kommunpolitiker som inte vill ta konsekvenserna skyller på regeringen och på EU. En större stad vill istället ge alla totalförsörjning! En debattör vill straffbelägga givandet av pengar till tiggare – vilket torde vara lagtekniskt omöjligt eftersom gåvor till att börja med inte är skattepliktiga. Och vad var och gör med sin egen egendom är som bekant upp till var och en. Många debattörer pekar på de berörda länderna – ungefär som att de borde åka hit och ägna sig åt myndighetsutövning här.

För att göra en lång historia kort. Det är inte fel på EU, utom att de gemensamma institutionerna kan sätta större press på de berörda EU-staterna Rumänien och Bulgarien. Fast att få deras levnadsstandard kompatibel med vår lär ta några decennier. Det är inte fel på regeringen. Det är faktiskt inte fel på polisen och Migrationsverket heller. För så länge dessa människor inte är dömda för brott eller börjar leva på ersättningar och bidrag så finns det ingen anledning att börja tänka i termer om utvisning. Och de berörda lever inte på bidrag, för med undantag för dem som blev kända genom TV för fem år sedan och med undantag för dem som nu kan se fram emot totalförsörjning uti staden Malmö (om nu det verkligen kan genomföras) så är det inte någon som får bidrag. Förutom möjligen något litet bidrag för jourboende eller någon hemresa. Vilket faller inom regelverket för det tillåtna.

Nej, eftersom alla verkar vara överens att det inte är önskvärt med människor som tigger på gatorna så är det faktiskt kommunerna som har bollen på sin planhalva.  Och lösningen sitter i deras lokala ordningsstadgor. Som inte är svårare att förstå än reglerna för torghandel. Tillstånd krävs – och den som inte har det åker på avhysning och vite. Plus det enkla faktum att det inte finns några som helst hinder vare sig i EUs regelverk eller i Sveriges Rikes lag att avhysa dem som smällt upp bopålarna på någon annans mark. Alltså: Tillstånd krävs för musicerande och liknande på gator och torg. Lätt som en plätt. Och den som blivit avhyst några gånger ger till sist upp.

Fast hur var det nu? Jo, just detta är tydligen/kanske inte tillåtet att diskutera? Här i Sverige alltså. För det stämmer inte med Sverigebilden av ryggmärgsreflexerna att döma.

Men då är ju spelbordet lagt. Det enda konkreta som svenska myndigheter kunde göra – förutom att bli offentlig sektor för EU genom att erbjuda de berörda totalförsörjning – låg just i de lokala ordningsstadgorna. Så om detta nu inte är aktuellt så önskar jag att alla trumpeter i tevesoffor och annorstädes i fortsättningen håller käften. Så får det vara som det är. För detta eviga gapande med pekpinnar riktade mot någon annan som ska göra något ger bara ett infantilt och fegt intryck.

© Denna blogg.