En migga reflekterar kring mannen som greps i Boliden

En migga apropå jakten på och gripandet av mannen som misstänks ha planerat terroristbrott i Sverige:

En reflektion apropå den gripne i Boliden

Det hela verkar otroligt märkligt. Har killen bott på asylboende sedan september så har vi på Migrationsverket ju både bild, fingeravtryck och adress på honom. Varför kablar då Säpo ut en så dålig bild och inleder ett massmedialt drev?

När de lätt kunnat kontaktat Migrationsverket för hans adress, och gripit honom i det tysta?

Om han inte gick att hitta så hade de också lätt kunnat få ut en betydligt bättre bild från hans LMA-kort.

Jag fattar det inte.

Antingen är Säpo ofattbart inkompetenta, eller så var avsikten att skapa allmän oro. Båda fallen är lika allvarliga, som jag ser det.

Personligen tror jag inte att de är så inkompetenta att de inte förstått att de kunde ha kontaktat Migrationsverket. De förs ju dessutom en löpande dialog mellan Migrationsverket och Säpo, så det andra scenariot förefaller mer sannolikt.

Kommentar: Reflektera får – och bör – man göra. Påstå att saker och ting är på ett visst sätt, däremot, kan man bara göra om man är minst 99,9 % säker på sin sak.

© denna blogg.

Av 81.301 asylansökningar lämnade Migrationsverket endast 109 på remiss till Säpo. 24 fick en erinran…

Inte undra på att man i många länder anser Sverige vara ett av de farligaste västländerna idag. Ur Säkerhetspolisens, Säpos, årsbok för 2014:

Av de drygt 81.000 asylansökningar som Migrationsverket tog emot under 2014, skickade de vidare 109 på remiss till Säpo. I 24 fall fick de tillbaka en erinran.

109 asylansökningar var allt man på Migrationsverket ansåg behövde kontrolleras av Säpo, och Säpo fann i endast 24 av fallen skäl att lämna en erinran. Det ter sig rätt osannolikt att det av 81.301 asylsökande (det faktiska antalet) endast var 109 som det fanns skäl att titta närmare på! Och att Säpo i endast 24 fall av 81.301 fann skäl att skicka en erinran till Migrationsverket. Och:

– Det betyder att vi där hittade kopplingar till terrorism- eller underrättelsehot, vilket gjorde att vi bedömde att personen i fråga inte borde få asyl i Sverige. Sedan är det upp till Migrationsverket att väga den risken mot rätten till asyl. Många blir kvar i landet. Det ställer krav på oss att vidta åtgärder som motverkar den eventuella risk det kan medföra, säger biträdande säkerhetspolischef Johan Sjöö.

Förstår svenska folket hur farligt det är i deras land numera? Litar folk på att endast 24 av 81.301 asylsökande utgjorde ett hot och inte borde ges asyl här? Och tror svenska folket att dessa 24 fick avslag på sina asylansökningar hos Migrationsverket, eller fick de ändå stanna, trots att de av Säpo bedömts ha kopplingar till terrorism- eller underrättelsehot?

Arma folk! Arma land! För att citera statsminister Stefan Löfven, fast han sa detta i en hel annan kontext:

Jag blir så bedrövad! Vi har en utveckling som säkert skrämmer många människor. Vad är det för samhälle vi går till mötes?

(Aktuellt den 19 mars, ca 8.55 in i sändningen).

Säpos årsbok 2014 kan laddas ner här.

© denna blogg.

En migga: ”Så en eller annan ISIS-rebell gör ingen större skillnad i det stora hela.”

En migga:

Vi har väldigt små möjligheter att avslöja ISIS-anhängare och andra galningar som söker asyl här. Vi vet, och SÄPO vet, att vi i Sverige har gett uppehållstillstånd till allehanda terrorister genom åren. Det är tjetjenska rebeller, ett antal höga militärer från den beryktade säkerhetstjänsten i Afghanistan, Saddam Husseins handgångna män, Khadaffis kompisar och galna rebeller från förra Irakkriget, krigsförbrytare från Balkan osv. De jobbar på med sin agenda i det fördolda.

Förhoppningsvis har SÄPO koll på en del av dem, men långt ifrån alla. Det har genom åren beviljats asyl till många, många, med mycket blod på sina händer. Så en eller annan ISIS-rebell gör ingen större skillnad i det stora hela.

Kommentar: Nej.

© denna blogg.

Riksdagsmotion om straff för att delta i terroraktiviteter

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson, Centerpartiet, har skrivit en motion 2013/14:Ju410 – Straff för att delta i terroraktiviteter – daterad den 30 september. I den säger han bland annat:

En översyn bör snarast göras kring kriminalisering av att delta i terroraktiviteter även om de inte innebär en grundfinansiering eller aktivt deltagande i terrorhandling. Självklart ska de åtgärder som föreslås beakta individens integritet. Att straff ändå bör utmätas enligt nedan är för att förhindra de terrorhandlingar som kan genomföras av de grupper och organisationer som svenska medborgare rekryteras och ansluter sig till.

Han torde inte enbart mena svenska medborgare utan även andra med utländsk bakgrund som ännu inte getts svenskt medborgarskap utan lever här med uppehållstillstånd. Staffan Danielsson skriver vidare i sin motion:

Tidigare i år har Säpo rapporterat att minst ett 40-tal svenskar deltar i strider i Syrien genom Al Qaida-inspirerade, eller formellt anslutna organisationer. Antalet förväntas stiga, och om de radikaliserade militanta överlever striderna så är ett återvändande hem till Sverige sannolikt. Tidigare har svenska medborgare ingått, och ibland ingått i ledningen för, liknande grupper genom Al Qaida i Irak, formellt Al Qaida-anslutna Al Shabab i Somalia, Al Qaida-liknande grupper i Afghanistan, samt andra organisationer likt Hizbollah och Al Nusra i Syrien.
——————–
Eftersom en av av de främsta faktorerna för radikalisering är social kontakt med redan radikaliserade, och eftersom de återvändande har nyvunna kunskaper i vapen- och sprängämneshantering, föreligger det en betydande risk för vidare radikalisering samt ökad risk för terroristdåd i Sverige. De Al Qaida-inspirerade grupperna har också pekat ut Sverige och svenska mål som legitima.

De svenska medborgarnas aktivitet i dessa organisationer har dock hittills i allt väsentlig resulterat i dåd utomlands. Följderna är fasansfulla.

Staffan Danielsson citerar ur Säpos årsbok för 2012:

” Terrorhotet mot Sverige och svenska intressen härstammar främst från våldsfrämjande islamism, eller så kallade Al-Qaidainspirerade grupperingar” samt ” De flesta planerar inte attentat i Sverige utan söker istället stödja terrorism genom rekrytering, finansiering och resandeverksamhet. Rekrytering, radikalisering och finansiering sker ofta via sociala kontakter, men även genom föreläsningar och propagandaverksamhet, bland annat på internet.”

På denna blogg, i inlägget från den 15 december 2010 – Säpos rapport om våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige – kan man bland annat läsa:

Det finns flera exempel på hur det blåögda Sverige inte förmår skilja agnar från vete, Waberi är långtifrån den ende som sitter på en viktig maktposition och hyser de åsikter han hyser. Så dubbelheten är mycket tydlig: man säger en sak och gör något helt annat.

Jag är övertygad om att minst 98 % av svenska folket vet skillnaden mellan religionen islam och muslimer kontra islamism och extrema fundamentalistiska muslimer. Jag ser exakt likadant på alla mina många muslimska vänner idag som före den 11 december och jag kan inte tänka mig att andra icke-muslimer ser på sina muslimska vänner och grannar på något annat sätt heller. Så det vore bra om pk-eliten (som kanske inte ens alltid själva har muslimska vänner) kunde avhålla sig från att klistra på folk etiketter som ”islamofob”, ”främlingsfientlig” och annat dumt när dessa frågor debatteras och diskuteras, utan att de i möjligaste mån kunde hålla sig till fakta och verklighet.

Sveriges regering och dess största parti ska göra vad de kan för att ta ansvar för och skydda sitt land och sitt folk. Gör de  det?

Det är märkligt att deltagande i terroraktiviteter inte redan, sedan länge, är kriminaliserat i Sverige. I en del andra länder är det kriminaliserat och det finns länder där medborgarskapet dras in för personer som är inblandade i dessa aktiviteter. Terrorismforskaren Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan i rapporten Förebyggande av våldsbejakande extremism i tredjeland:

I flera EU-länder har man kriminaliserat själva deltagandet i terrorträning, men inte i Sverige, och det är det som svenska beslutsfattare uppmanas att tänka över.

I Tyskland till exempel beslagtar man pass för personer, och också i Belgien. I Storbritannien kan man hindra personer från att resa. Och i Storbritannien finns numera även möjligheten att återkalla medborgarskap på terrorrelaterade grunder, vilket gör att personer som reser iväg för att ansluta sig till terrorgrupper, kanske aldrig får resa tillbaka igen.

En bloggläsare ritar i ett mejl upp nedanstående fullt möjliga scenario:

Om galningarna är födda i Sverige eller radikaliseras i Sverige så hindras de inte och kan inte åtalas när de är med i Al Qaida-liknande grupper eller deltar i deras träningsläger! Dvs om någon deklarerar att han vill strida för Al Qaida så informerar Säpo honom om att det är farligt. Han säger: ”Ja, men jag vill”. Han åker, han tränas av Al Qaida, han slåss för införandet av en teokratisk diktatur. Han kommer sedan tillbaka till Sverige och fortsätter att jobba, söker socialbidrag och anställs av kommunen som ungdomsledare.

Inget av ovanstående är alltså ett problem idag! Vi har inte ens utrett detta. Såvida ingen av kollegerna fotograferar personen vid halshuggningar, stympningar, nedbränning av flickskolor eller bombningar (vilket ju få gör..) så är det lugnt. Därför ser vi förstås att Sverige står ut i detta och drar till sig galningar.

Två relevanta artiklar:
Även svenska jihadisters terrorträning måste kriminaliseras – Per Gudmundson, SVT Debatt 2 november 2012
Sverige riskerar ökade terrorhot – Magnus Norell och Bengt Nilsson, SvD Brännpunkt 26 september 2013

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Om framväxten – och den politiska acceptansen – av nya civilsamhällen i Sverige

Det kom ett mejl från en anställd vid en stor myndighet, tillika före detta migga:

Jag satt på jobbet för ett tag sedan och funderade på om jag skulle försöka gå ner i arbetstid och kanske börja studera lite igen. Jag hittade då den här kursen Tillämpning av sharia i Sverige och EU, 7.5 hp på Lunds universitet.

Läser jag rätt? Menar man vid Lunds universitet att svenska domstolar använder sig av sharia? Parallellsamhälle, någon?

Mannens farhågor och undran är berättigade. Att ett antal parallellsamhällen redan är tämligen väletablerade, tolereras och till och med i vissa fall uppmuntras av personer som har ansvar för lagstiftningen i Sverige, är känt av många. Men det inte är något som svenska medier så väldigt gärna rapporterar och informerar allsidigt och objektivt om. Tyvärr har man inte heller hört den ständigt lika integrationsåtgärds- och etableringsprojektsivrige integrationsministern försäkra svenskarna om att Sverige inte kommer att acceptera något ”muslimskt civilsamhälle”. Det vill säga precis det som den så omtalade Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet, redan talar om som något etablerat. Dessutom agerar också politiker, främst miljöpartister, starkt för att möjliggöra etablering av – i stället för att motarbeta! – ytterligare ett parallellsamhälle, nämligen för dem som vistas här illegalt och till större delen kommer från ”muslimska civilsamhällen” runt om i världen.

Så här presenteras kursen på Lunds universitet som den f.d. miggan, numera anställd vid en annan stor myndighet, fann när han botaniserade bland utbildningar:

Muslimska grupper har ibland föreslagit att sharia ska erkännas i svensk och europeisk lagstiftning. Detta bemöts ofta som krav på att införa hududstraff. Men vad är egentligen sharia och vad menar olika grupper när de talar om dess tillämpning? Vad många inte vet att shari´a redan tillämpas här. Det sker som inofficiell rådgivning i muslimska församlingar men också i svenska domstolar inom ramen för internationell privaträtt. De handlar då om muslimska staters familjelagar, vilka bygger på shari´a. Kursen tar upp den islamiska rättstraditionens utveckling efter islams uppkomst och hur sharias roll förändrats i de moderna muslimska nationalstaterna. Fokus är på sharias tillämpning i Sverige och Europa och hur svenska och europeiska domstolar i praktiken tolkar begrepp ur den islamiska rättstraditionen.

Personer på viktiga poster och med förmåga att tänka längre än näsorna räcker, är visserligen oroade. Men de säger mellan skål och vägg att den oron inte är något de kan tala om offentligt och att de inte öppet kan ta upp de farhågor och den frustration de hyser, eftersom de då riskerar att frysas ut på sina arbetsplatser och i sina nätverk, och kanske rentav mista sina jobb eller uppdrag. De rycker nedstämt på axlarna och säger att det måste hända något riktigt hemskt först – ett terrordåd eller en attack av något slag i till exempel centrala Stockholm med många döda och skadade – innan man eventuellt kan börja diskutera dessa frågor och börja tänka om. En fruktansvärt sorglig inställning, men till viss del förståelig med tanke på det åsiktsklimat som råder och de etiketter som lättvindigt sätts på människor som uttalar sig utanför de gränser som aningslöst blåögda politiker och medierepresentanter ritat upp.

Sverige förbereder sig på många sätt – inte bara genom sharia-kurser – på att tillmötesgå muslimers krav på att leva här mer som i sina hemländer. Det vill säga deras krav på införande av ett mer ”muslimskt civilsamhälle” – eller flera, med tanke på att folk av olika muslimska trosinriktningar inte är sams och bär med sig konflikterna från sina hemländer. Men i svenska medier och bland svenska politiker är det oroväckande tyst om allt detta. Det är också tämligen tyst om hur det faktiskt ser ut i de redan existerande ”muslimska civilsamhällen” som etablerats i många förorter och stadsdelar i svenska städer. Där råder redan islamiska värderingar och regler och efterlevnaden kontrolleras av ”religiös polis”, vilket inte minst Nalin Pekgul, tidigare riksdagsledamot, S, otaliga gånger berättat om, bland annat i Newsmill-texten Vi demokrater måste mobilisera mot islamismen, redan för tre år sedan!

Samtidigt gör Miljöpartiet – som fått med sig Alliansen – sitt bästa för att ytterligare förstärka osäkerheten och otryggheten för svenska folket i deras eget land genom att driva igenom – och till och med låta det skattebetalande folket betala för det! – att personer som bryter mot lagen och vistas här utan tillstånd ska ges ”fri” sjukvård och ”fri” skolgång i Sverige. Personer som vägrar lyda svensk lag och som staten inte ens vet vilka de är och varför de egentligen är här kan nu, med Miljöpartiets (och Alliansens lite motvilligare dito) starka stöd, leva illegalt i ett grått parallellsamhälle som delvis flyter samman med det ”muslimska civilsamhället”. För man ska ju, enligt samma parti, aldrig ”tvångsavvisa” (ett ord som används om dem som enligt domstolsbeslut ska lämna landet) någon. Något ”svenskt civilsamhälle” talar ingen om… Troligen för att det inte finns något sådant; det finns ju, enligt både Sveriges statsminister och ett antal olika aktörer och debattörer, inte någon svensk kultur, knappt något svenskt överhuvudtaget. Så något sådant svenskt civilsamhälle att bevara och värna om, existerar därmed inte.

Så här säger man hos Säkerhetspolisen, Säpo, om vad som är skyddsvärt i vårt samhälle:

Vår demokrati, en fungerande myndighetsutövning, vår suveränitet samt medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter är exempel på vad som är skyddsvärt i Sverige. Både information, platser och människor är vitala delar för att den svenska demokratin ska fungera. Exempelvis vårt försvar, riksdagens ledamöter och byggnader med viktig funktion betraktar Säkerhetspolisen som skyddsvärda intressen.

Var och en får själv fundera på om den anser att vi har en fungerande demokrati; om myndighetsutövningen verkligen fungerar; om riksdagens ledamöter som stiftar lagar tvärtemot andra, redan befintliga lagar, är ”särskilt skyddsvärda” och om Sverige har ett försvar för Säpo att betrakta som skyddsvärt. Hur skyddsvärt Sverige är – eller hur väl Sverige och svenskarna skyddas – kan man också fundera över när man betänker att en chefsanalytiker vid Säpo säger:

Vi har sett att personer reser från Sverige till Afghanistan, Pakistan, Somalia, Irak, Jemen och Syrien för att ansluta sig till våldsfrämjande islamistiska nätverk – vilka också kan betecknas som al-Qaidainspirerade – och utbildas för att delta i olagliga våldshandlingar.

Man kan också fundera en stund över vad man tror att Sverige gör med dessa människor som deltar i olagliga våldshandlingar. Bestraffar dem för deras våldshandlingar, drar in deras uppehållstillstånd och utvisar dem? Tar emot dem när de återvänder till – oftast – bidragsförsörjning här mellan varven? Kallar dem ”utsatta” och försöker integrera dem?

Chefsanalytikern vid Säpo säger vidare om dessa män som ger sig av för att delta i olagliga våldshandlingar och exempelvis begå attentat mot civila:

Vissa genomgår olika utbildningar. Om de återvänder till Sverige med sådan utbildning och erfarenheter av våld bedömer vi att de bär med sig en förhöjd förmåga att utföra attentat i Sverige.

Vi vet att en betydande del av genomförda eller avvärjda attentat i Europa på något sätt involverat resande till våldsfrämjande islamistiska nätverk utanför Europa.

Trots detta accepterar riksdag och regering – och därmed folket, för riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar är folkets företrädare – att ett betydande antal människor med falska identiteter, falska nationaliteter, falska asylhistorier – och därmed faktiskt för staten okända motiv till varför de sökt sig till Sverige – varje år beviljas uppehållstillstånd (läs Fyra miggor: ”Ren lögn!”). Eller, om dessa får avslag på sina asylansökningar, ger samma riksdag och regering dem indirekt ”tillstånd” att stanna kvar illegalt och få sjukvård och skolgång. Samt agerar aktivt och kraftfullt för att Polisen inte ens ska eftersöka och utvisa dem.

Är det ett Sverige, splittrat i olika ”civilsamhällen” och med en asylinvandring (men också arbetskaftsinvandring) som spårat ur, som väljarna röstat för i riksdagsvalet? Har väljarna röstat för att riksdag och regering ska stifta lagar som klart går emot redan befintliga lagar? Som till exempel skattefinansierade förmåner som fri sjukvård och fri skola åt människor som vistas illegalt i landet och som, enligt tidigare stiftad lag, ska lämna landet?

Innebär ”fria, demokratiska val” i Sverige numera enbart, att medborgarna, som en allt tommare symbolhandling, i nåder får rösta vart fjärde år, och att de lämnat över rätten till dem som lyckats bli invalda i riksdagen fria händer att leka ”hela havet stormar” under de fyraåriga mandatperioderna mellan valen?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!