Be my guest # 106: Walter Kolb

Walter Kolb med EUfåri

Walter Kolb, schweizare som både bott och arbetat i Gamla stan i Stockholm i  många decennier. Han har hållit nära kontakt med sitt hemland som han besökt minst fyra, fem gånger om året.

Grafisk designer. Dykare, seglare, saxofonspelare, svampplockare med mera. Med en schweizares skeptiska syn till EU.

Annandag jul – inblick från Schweiz

Jag sitter just nu i Schweiz – ett land som inte är med i EU men som är helt omgivet av EU-länder, precis som det var omgivet av krigsländer under andra världskriget.  På många sätt finns det likheter med situationen kring andra världskriget. Schweiz är en lugn oas mitt i ett EU som liknar en hjord bångstyriga får som alla drar åt olika håll men hålls ihop av en fåraherde i Bryssel. Det blir allt svårare att hålla ihop unionen, verkar det som, men så länge Europeiska Centralbanken trycker nya pengar dag och natt för att köpa upp statsobligationer i krisländer hålls grytan kokande.

Det är lätt att se på EU utifrån, med schweizisk media som informationskälla. EU-stater praktiserar en representativ demokrati, medan Schweiz är det enda landet i Europa med direktdemokrati. Det är den viktigaste punkten i de flesta diskussioner pro och kontra EU. Den schweiziska modellen är helt enkelt inte kompatibel med EU – varken institutionellt eller kulturellt.

I länder med representativ demokrati väljs politiker för en viss (tyvärr allt längre) period och de kan då i början av perioden handla relativt fritt. Efter en period hoppas man på väljarnas överseende med smärre misstag och lockar med nya löften. Men de valda politikerna tenderar allt mer att bli en egen kast eller klass, vars främsta syfte är att försvara sina egna intressen och privilegier, detta har till följd att avståndet till medborgaren blir allt större och ”vi och dom” – känslan etablerar sig.

Det är just detta som skrämmer schweizarna och därför möts varje charmoffensiv från EU:s sida med misstänksamhet. EU-politikernas löner och privilegier är närmast brödtext i schweiziska tidningar av alla politiska kulörer.

I Schweiz fattas politiska beslut mot folkomröstningsspöket (många politikers vokabulär), med det menas att stora politiska beslut ofta är så starkt förankrade i folksjälen att en folkomröstning inte ens begärs (det behövs 100.000 namnunderskrifter). Att landet står utanför EU är en störande faktor som Bryssel har svårt att acceptera. Schweiz är landet Rekorderlig. Ordnad ekonomi, låg skuldsättning, låga skatter, låg arbetslöshet, hög bildningsnivå och ett pålitligt pensionssystem.

Schweiz har alltid hävdat att den som inför en gemensam valuta med så väsensskilda stater och så olika näringsliv måste räkna med kris förr eller senare.

Ingen i Schweiz förnekar den historiska betydelsen av EU som fredsprojekt. EU bröstar sig gärna med 70 års fred, men mörkar ex-Jugoslaviens olika krig som ju, som bekant, ändades av USA och Nato, inte av EU.

Schweizerfrancen är så begärlig att den negativa räntan på 0,25 procent, som infördes av Nationalbanken, bara framkallar en axelryckning hos de berörda.

Många röster inom näringslivet menar att om nationalbanken inte stödköpte euro för att hålla kursen kring 1.20 franc så hotas exporten och arbetslösheten stiger. Andra menar att Schweiz har nästan inga produkter som inte lika gärna kan produceras i andra länder. Men de flesta är överens om att det har blivit så dyrt för Nationalbanken att köpa euro att det måste överges i en nära framtid. (Köp schweizerfranc, ni som har pengar!)

Till slut: Schengenavtalet är en av de största stötestenarna i de schweiziska kontakterna med EU. Schweiz anslöt sig till Schengen utan att Balkanländer fanns med och menar nu att det är dags att omförhandla detta eftersom Schweiz inte har någon rösträtt när nya länder tas in i EU. En ståndpunkt som jag tycker är förståelig.

Om påståendet: ”Här i Schweiz har det precis varit folkomröstning och de har röstat så rasistiskt.”

Det kom ett mejl idag, den 26 maj, från en utlandssvensk i ett europeiskt land:

Jag ser att en operasångerska söker godhetspoäng  i Aftonbladet (läs artikeln från februari i år här):

Citat: ”Här i Schweiz har det precis varit folkomröstning och de har röstat så rasistiskt. Folk på gatan här vet knappt om att det har varit val, det är en stor nationell tystnad och det gör mig så förbannad, säger hon.”

Det är alltså rasistiskt att endast vilja ta emot så många man anser sig kunna ta hand om ? När Schweiz ingick den nuvarande invandringsuppgörelsen med EU så räknade man med en invandring på 8.000 per år. Vid 8,1 miljoner invånare. Det blev en nettoinvandring på 80.000 per år! Schweiz har en invandrarandel på 23 procent.

Vad är här rasistiskt? Är inte då Sverige ännu rasistiskare med en nettoinvandring på ”endast” 50.000 och en invandrarandel på ”bara” 15 procent ? Vid lite större folkmängd och betydligt större yta. Hur kan operasångerskan tala om att ”Folk på gatan vet inte om att det varit val”, när 56 procent deltog i omröstningen?

Kommentar: Ingen. Var och en får – måste! – tänka själv.

© Denna blogg. Vid eventuella, korta citat, länka alltid till detta inlägg.

Om Public Services ”scoop” och en folkrättsexpert som går på magkänsla

Jag förstår inte ”scoopet” i Sveriges Radio! Är jag den enda som inte gör det? Alltså detta: Sverige försökte styra Gripenbeslut i Schweiz, där det faktum att en ambassadör varit ambitiös och gjort allt han kunnat för att promota sitt lands affärer, rapporteras om som om han hade förrått sitt land! Bland annat upprörs sig Public Service-reportrar över att:

Handlingarna visar att ambassadören under våren kartlägger vilken inställning ledamöterna i Stora kammarens säkerhetspolitiska utskott har till Gripenaffären. Det är de som i augusti ska hålla en avgörande omröstning om köpet. På ambassadörens lista utpekas de osäkra och de kritiska.

Men vad är det för konstigt i att ett land, genom sin ambassadör, agerar för att sälja sina produkter – i detta fall svindyra Jas Gripen-plan som inte precis är lättsålda och har kostat de svenska skattebetalarna miljarder? I varje normalt land vill man gynna det egna landet och dess export, i Sverige försöker Public Service få det till något fult. Vet reportrarna inte att en ambassadör är ett lands utsända representant? Om – i detta fall – Sverige vill sälja sina flygplan till Schweiz så är det ambassadörens/Sveriges både skyldighet och rättighet att göra sitt yttersta för att försöka påverka Schweiz att köpa planen. Allt annat är ju att svika det egna landet och svika sitt uppdrag som sitt eget lands representant i ett annat land.

Och vad är det här för märkligt uttalande av en folkrättsexpert (Said Mahmoudi):

Gränsen är inte definierad men en magkänsla helt enkelt säger att det är ganska på gränsen till att vara inblandning.

Det kan nog bara vara i Sverige som en folkrättsexpert på allvar talar om sin ”magkänsla” i ett sådant här fall!

Sverige blir alltmer av ett land att förundras över. Jag förstår som sagt inte alls upprördheten över att Sveriges ambassadör har gjort sitt jobb som representant för sitt land! Jag har svårt att tänka mig den här sortens  ”scoop”, magkänslor och upprördhet om till exempel en finländsk ambassadör hade promotat Nokias kommunikationssystem i ett land där ett sådant skulle upphandlas!?

© denna blogg.

Walter Kolb: ”Jag skulle vilja rekommendera P1 att informera sig rent allmänt om hur det går till inför en folkomröstning i Schweiz.”

Walter Kolb, schweizare bosatt i Sverige, skriver i ett mejl (publicerat med hans tillstånd):

Åsa Romson , Mp, sa i Sveriges Radios Studio Ett den 12 februari att:

Det är anmärkningsvärt att påverka ena sidan…

Man blir alldeles matt! Jag häpnar inför indignationen över att Sverige vill påverka Schweiz att säga ja till Jas Gripen-köpet. Det är ”en demokratifara” säger P1:s reportrar hundra gånger under flera dagar. Reportrarna intervjuar schweizare på löpande band som oftast inte ens vet vad det handlar om.

Jag skulle vilja rekommendera P1 att informera sig rent allmänt om hur det går till inför en folkomröstning i Schweiz. Båda nej och ja-sidan brukar vara mycket aktiva. Det anordnas möten, trycks pamfletter, publiceras annonser och samlas namnteckningar på gator och torg. Påverkan? – Ja.  Demokratifara – Nej. Tvärtom. Det är just detta som schweizarna uppfattar som demokrati – att få uttrycka sina åsikter och att få välja själva. Precis som att välja mellan Coca Cola och Pepsi Cola – som båda försökt påverka oss sedan hundra år. (USA-intressen blandar sig i vårt val av Cola-dryck!)

Alla lobbyister i Bryssel, från LRF till Svenskt Näringsliv – en demokratifara? Otillbörlig påverkan? De politiska partiernas valbroschyrer som kommer med posten – en demokratifara? Otillbörlig påverkan? Alla helsidesannonser i våra tidningar? Otillbörlig påverkan?

Självklart vill Sverige och SAAB att schweizarna köper Jas-Gripen!!! Och så hoppas också fransmännen med sitt plan Rafale och amerikanerna med sitt F/A-18 Hornet och om de också lobbade för – och gör så fortfarande i Bern.

Kommentar: Ja, vad är problemet med att ett land vill sälja sina produkter? Särskilt om de har varit fruktansvärt dyra (skattepengar) att utveckla och tillverka… Det ligger väl i varje svensk medborgares intresse att svenska produkter säljs utomlands, det är verkligen svårt att förstå vad SR P1 egentligen menar med sitt ”avslöjande”.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.