En migga: ”Hallå, hallå! Det handlar om bedrägeri och inget annat.”

Klicka på textrutan för att komma till inslagen:

•  Sveket mot barnen: Del 1 – De ensam­kommande vuxna
•  Grafik: Asylsökande – barn eller vuxen?
•  Justitieministern om de ensamkommande vuxna
•  Sveket mot barnen: Del 2 – Guldrusch i asylmottagningen

Klicka på bild- och textrutan för att
komma till SVT-inslaget.

Ur inslaget:

På Litorina Folkhögskola i Karlskrona förenas de ensamkommande flyktingbarnen för att, som skolan själva beskriver det, ”bara få vara grabbar under sommaren”.

”Flykting” är ingen medan han söker asyl, det borde SVT veta efter 20 års stor asylinvandring till Sverige. Och om det handlar om ”barn” det får väl var och en som ser inslaget ha sina egna tankar om. I Sverige görs som bekant inga åldersbedömningar utan säger en 32-åring att han är 17 år så behandlas han som ett barn. Precis som läraren så glatt och välvilligt säger om de ”ensamkommande flyktingbarnen” som förekommer i inslaget:

De ska ha så roligt som möjligt, känna att de är på gång, att de har det bra och att de har ett bra liv här.

En migga har sett inslag från Sveriges Television och lyssnat på Sveriges Radios serie om ”ensamkommande vuxna” och säger:

Ack ja, vad ska man säga? Det är väl dansen kring guldkalven i kombination med alltför många människor med behov av att vara världsförbättrare som gör att detta är möjligt i en rättsstat. Det handlar ju också om skattemedel och då brukar man allmänt anse att det ”inte drabbar någon fattig”.

Reportagen i Sveriges Radio är bra och viktiga. Men jag noterar att man, utan att tänka på det, låter de asylsökande framställa sig själva som offer: det är liksom synd om dem för att vi har ett system som gör att dom måste ljuga.

Men hallå, hallå! Det handlar ju om bedrägeri, inget annat. De försöker genom ett bedrägligt förfarande tillskansa sig förmåner de inte har rätt till. Sist jag kollade så var det brottsligt!

Min kommentar: Ja, det handlar om förfalskningar och bedrägeri. Men det låtsas man inte om i Sverige. Gör man det så är man ond och rasistisk mot ”barnen som flyr undan krig och förföljelse”. Detta trots att det är väl känt att många inte alls är barn och många inte heller flyr från vare sig krig eller förföljelse utan – ofta enligt egen utsago – söker ett bättre liv och vill ha en god utbildning samt få hit sina familjer för att de också ska få ett bättre liv och/eller vård för sjukdomar och annat. Utan att det kostar dem något.

Nästa inlägg kommer att ta upp en del av de texter som publicerats här på bloggen sedan 2008 och som handlar om asylbedrägerier.

© Alla texter på denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till ursprungsinlägget.

 

Det verkar inte vara helt självklart att en kommun kan köpa och hyra ut bostadsrätter i andra hand

Klicka på rubrikrutan för att komma till artikeln.

I artikeln berättas att:

Malmö söker desperat nya bostadslösningar. Ett alternativ är boende i moduler.

Eftersom Sverige under lång tid har haft en ytterst ansvarslös hållning på asyl- och migrationsområdet och inte ens har haft någon kontroll över vilka som kommit hit, varför de kommit etc, så har läget – som vem som helst utom de (van)styrande i Sverige, kunnat räkna ut – blivit alarmerande på mängder av områden i landet. Inte minst vad gäller bostäder. Men i stället för att för andras pengar köpa bostadsrätter att placera hitkomna människor i, borde moduler kunna användas och när de hitkomna har arbete och kan försörja sig och skaffa bostäder själva, så står det dem sedan fritt att göra det. Precis som det gör för alla andra i landet.

Malmö kommun, som för övrigt har enorma underskott i sin budget, ska nu köpa 11 fyrarummare och 45 trerummare för skattemedel till personer som aldrig betalat en krona i skatt och som med stor sannolikhet inte heller kommer att göra det på mycket lång tid. Det låter så galet att man knappt kan tro att det är sant.

Det sägs i artikeltexten:

Eftersom Malmö stad äger bostadsrätterna boendet bara tillfälligt, medan flyktingar eller bostadslösa ungdomar köar för en egen hyresrätt.

Vad menas med att ”boendet bara blir tillfälligt”? Om Malmö kommun har köpt lägenheterna så blir väl kommunala placeringar i dessa permanenta, inte tillfälliga? Men andrahandshyresgästerna varierar förstås.

Om man menar att de människor som fått uppehållstillstånd i Sverige och placeras i dessa lägenheter bara ska bo där ”tillfälligt”, vart menar Malmö kommun att de då mycket snart ska flytta? Om de lyckas flytta efter att ha bott ”tillfälligt” i lägenheterna så kommer ju omedelbart andra att placeras i dem, vilket gör att massor av människor ”tillfälligt” flyttar in och ut i bostadsrätterna. Det kommer att skapa oro i bostadsrättsföreningar i hus som människor betalat mycket pengar för att vara medlemmar i och bo i, när de själva inte längre har någon kännedom om vilka som kommer att placeras i deras hus ”tillfälligt”. Och ”tillfälligt”. Och ”tillfälligt”.

Det står också i artikeltexten att:

Enligt bostadsrättslagen kan en bostadsrättsförening inte neka en kommun att hyra ut en köpt lägenhet i andra hand. Kommunen väljer vem som flyttar in.

Enskilda bostadsrättsinnehavare liksom bostadsrättsföreningar har väl rätt att sälja om de vill och till vilka de vill? Och rätt att inte sälja om de inte vill. Dessutom är andrahandsuthyrningen fortfarande, trots en del lättnader som nyligen införts, ganska strikt reglerad.

Det kan vara på sin plats att ta del av dessa:

Klicka på logotyperna för att komma till resp sajt.

 

 

Bostadsrätterna, Fastighetsägarna, HSB och Riksbyggen har alltså tillsammans tagit fram riktlinjer angående andrahandsupplåtelsen i bostadsrättsföreningar i syfte att ge stöd åt styrelser vid behandling av en ansökan om andrahandsupplåtelse. De presenteras så är:

I skriften redogörs för vad som utgör skäl för andrahandsupplåtelse, vad som kan vara skäl för föreningen att vägra sådan, samt för tidsbegränsning och andra villkor för upplåtelsen.

I riktlinjerna kan man bland annat läsa:

Huvudregeln i bostadsrättslagen är att en bostadsrättshavare inte får upplåta sin lägenhet i andra hand utan föreningens samtycke eller hyresnämndens tillstånd. Föreningen bör informera medlemmarna om att tillstånd krävs och rekommendera medlemmarna att använda de ansökningsblanketter för upplåtelse i andra hand som Organisationerna tagit fram. För att upplåtelse i andra hand ska kunna godkännas ska det finnas förslag på en namngiven hyresgäst. Generella samtycken utan namngiven hyresgäst bör inte ges.

Vidare kan det av intresse att noga ta del av vad som sägs om reglerna om upplåtelse av bostadsrätt under rubriken Godtagbara skäl.

Under rubriken Skäl som inte funnits vara godtagbara står att

även om rätten att upplåta sin bostadsrätt i andra hand (i detta fall Malmö kommun) är relativt generös, godtas inte alla skäl.

Ett exempel på icke godtagbart skäl:

Förvärv i spekulativt syfte med efterföljande andrahandsupplåtelse. Den som har förvärvat en bostadsrätt i spekulativt syfte utan avsikt att själv bosätta sig i lägenheten anses inte ha ett godtagbart skäl.

Vidare anges när det kan finnas befogad anledning att vägra samtycke:

Antalet andrahandsupplåtelsen i en bostadsrättsförening kan påverka föreningsarbetet och möjligheten att finna lämpliga personer till förtroendeuppdrag. Möjligheten att få personer att engagera sig i föreningsarbetet får särskild betydelse i mindre föreningar. I sådana föreningar kan det uppstå svårigheter även om ett litet antal lägenheter upplåts i andra hand. Föreningens olägenheter kan vägra tyngre i bedömningen av om det finns befogad anledning att motsätta sig en upplåtelse.

Ytterligare en befogad anledning att vägra samtycke kan vara

om bostadsrättsinnehavare (Malmö kommun, i detta fall), ansöker om att få hyra ut till många olika personer under prövningsperioden. det kan då uppfattas som störande för övriga boende när många okända personer rör sig i fastigheten. I sådana fall kan det också vara så att bostadsrättsinnehavare (Malmö kommun, i detta fall) inte har godtagbara skäl för att upplåta sin lägenhet i andra hand därför att upplåtelsen närmast kan liknas vid hotellverksamhet (”tillfälligt”) av kommersiell natur. Vidare, om en uthyrning kan väntas påverka föreningens skatterättsliga status kan det utgöra en befogad anledning att vägra samtycke.

Det som står att läsa under rubriken Juridisk person som innehar bostadsrätten till en bostadsrättslägenhet finns också viktig information. Som att:

Enligt bostadsrättslagen får en juridisk person (Malmö kommun i detta fall) som innehar en bostadsrättslägenhet för permanentboende endast upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand för permanentboende (inte ”tillfälligt”…). Detta såvida inte något annat har avtalats mellan föreningen och den juridiska personen (Malmö kommun, i detta fall). Om det finns ett sådant avtal, kan dock föreningen utifrån avtalet ha skäl att inte ge sitt samtycke.

Om tidsbegränsning sägs:

Tillstånd till andrahandsupplåtelse ska alltid begränsas till att avse viss tid. Normalt bör tillstånd ges för högst ett år i taget.

Styrelsen i bostadsrättsföreningen kan också vilja inhämta referenser avseende den tilltänkta hyresgästens skötsamhet (alltså inte kommunens), vilket brukar vara det normala. Det kommer ju inte att kunna göras i de fall där Malmö kommun har köpt och vill andrahandsuthyra bostadsrättslägenheter till nyligen hitkomna från länder utanför Europa som inte på något sätt går att inhämta referenser om.

De som berörs, bostadsrättsföreningarna och bostadsrättsinnehavarna, kan studera de regler som finns och därefter, med samlad kunskap om lagar och regler, fatta beslut om huruvida man kan och vill sälja lägenheter till Malmö kommun för andrahandsuthyrning på det sätt kommunen avser att göra det.

Riktlinjerna och lag- och regelinformationen från Bostadsrätterna, Fastighetsägarna, HSB och Riksbyggen kan läsas här.

Två kommentarer/tillägg till ovanstående text har inkommit den 18 juni. Läs dem här.

© denna blogg. Vänligen länka till denna text vid citat eller om den här texten gav upphov till en artikel eller ett inslag i andra medier.

Det är inte acceptabelt att skattebetalarna ska betala nästan en halv miljon kronor om året för enkelt stugboende!

Skärmdump från GP 5 mars. Klicka på text-och bildrutan för att komma till artikeln.

Det måste bli ett slut på det fruktansvärda misshusshållandet med våra gemensamma pengar!

Om jag var generaldirektör för Migrationsverket eller kommunordförande så skulle jag sätta hårt mot hårt. När Migrationsverket och kommunens socialtjänst behöver upphandla boenden och allehanda mer eller mindre seriösa aktörer vädrar stora vinster och erbjuder allt från slott till koja – mest koja – för astronomiska belopp, då skulle jag bryta uthyrarna utsugartyranni och lugnt säga:

Vi betalar inte 40.000 kr för två ynka små stugor på några kvadratmeter. Vi betalar 5.000 kr i månaden per stuga. Punkt. Slut.

Stuguthyrare och andra uthyrare av boenden kommer att bli sura som ättiksgurkor och försöka pressa upp priserna som de är vana att kunna göra eftersom det ser det som att det är ”säljarens marknad”. Men det är ju faktiskt också ”köparens marknad”!

Här handlar det om skattemedel, inte privata företags pengar. Att skattebetalare (uthyrare) vill skörta upp skattebetalare (oss andra och även sig själva…) är ju horribelt, när man tänker efter. Men det mest horribla är att förhandlare från Migrationsverket och kommunerna är så eftergivna. För om Migrationsverket och kommunerna vore stenhårda och sa ifrån att de vägrar använda skattemedel till att betala ockerhyror, då skulle uthyrarna ha att välja mellan – i exemplet ovan – 10.000 kronor i månaden för två små ynka stugor eller 0 kronor i månaden för två små ynka stugor. Vad tror ni att de skulle välja?

De som hanterar våra skattepengar måste börja inse att det inte är deras egna pengar de förhandlar med utan andras/våra pengar. Och de måste bli tuffare på att förhandla!

Reflektion om Dahabo Alis situation: Javisst förstår man att det kämpigt. Men läget i Sverige är nu sådant att det inte finns plats för alla som kommer hit och då är två små stugor säkert bättre än att bo i än en gymnastiksal, på madrasser på golvet. Hon och hennes sex barn har tak över huvudet och de blir försörjda i Sverige, det är något att vara djupt tacksam för. Men skattebetalarna måste absolut kunna ställa krav på att ett boende av låg standard inte får kosta närmare en halv miljon kronor om året. Sådana ockerhyror måste kompetenta förhandlare kunna säga nej till.

© denna blogg.

Om politiker som agerar maktfullkomligt och tycker sig stå över lagen

Jag skriver på Det Goda Samhällets sajt under rubriken Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet, om vad som ter sig som maktmissbruk och som om kommunpolitiker agerar som aktivister när skattemedel betalas ut för till olika aktörer för sådant som inte ingår i kommunens verksamhet. Och om hur olika två ministrar ser på frågan om illegal invandring, trots att de sitter i samma regering.

Ur texten:

Och när Åsa Lindhagen (MP) säger att kommunen enligt socialtjänstlagen alltid har det yttersta ansvaret för människor som vistas inom kommunen och ska se till att inget barn står utan tak över huvudet, glömmer hon att tala om att det akuta stödet enbart gäller när det finns barn med i bilden och att beslut måste fattas i varje enskilt ärende, några kollektiva beslut kan inte fattas.

Att notera: Jag fokuserar i huvudsak i min text på hur en politiker agerar, inte på vad hjälporganisationen eller församlingen gör. Om de – hjälporganisationen och församlingen – agerar enligt sin övertygelse och för egna pengar så är det deras sak. Men skattemedel ska, som lagen är skriven, inte användas på det sätt som främst en enskild politiker här har gjort.

Och något märkligt blir det ju också när en minister (S) tydligt uttalar det som gäller enligt svensk lag: att den som befinner sig i riket utan tillstånd ska lämna landet; medan en annan minister (MP) skänker glans och ”legitimitet” åt en verksamhet för just sådana personer, genom att göra ett besök i den. Som hennes partikamrat, socialborgarrådet i Stockholm, ensam fattat beslut om att stödja med skattemedel.

Genom att klicka på textrutan kan man läsa Åsa Lindhagens (MP) ensamma ordförandebeslut om bidrag till verksamheten.

Main Post, Tyskland: ”Måste man verkligen ta hand om varje 17-åring, som klarat en resa på 3.000 eller 4.000 kilometer hit, 24 timmar om dygnet?”

Med anledning av texten Die Welt: ”Hohe Kosten für unbegleitete minderjährige Flüchtlinge.”, skriver min nytyske korrespondent följande:

I en artikel i Main Post den 12 juli, under rubriken Sehr hohe Kosten für junge Flüchtlinge ifrågasätts också om

”man verkligen måste ta hand om varje 17-åring, som klarat en resa på 3.000 eller 4.000 kilometer hit, 24 timmar om dygnet?”
och om:
”de 8.500 ensamkommande flyktingbarnen – varav över 90 procent manliga – faktiskt alla är minderåriga. Fusk kan inte alltid uteslutas.

Kommentar: I Sverige verkar man inte ifrågasätta nästan någonting alls när det gäller de enorma mängder av ”ensamkommande”, dvs minderåriga och påstått minderåriga personer som kommer hit för att söka asyl. Utom att Moderaterna nu – efter att de hade alla möjligheter att agera under åtta år – i opposition och utan makt att genomföra någonting, i ett utspel uttalat att de vill ha ändrade boendeformer för ”ensamkommande flyktingbarn” – som ska spara pengar. Elisabeth Svantesson, Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson:

HVB-hem är dyrt och inte en bra lösning. Vi vill ha stödboende, vilket innebär lägre kostnader och minskade handläggningstider

Nog borde Moderaterna ha insett det redan för åtta år sedan! Hade de läst vad miggorna och även en del HVB-personal och familjehemsföräldrar berättar här på bloggen så hade de måst förstå att miljarder och åter miljarder hade kunnat sparas in under deras mandatperioder. Det är astronomiska summor av folkets pengar som använts (och fortsätter att användas) på ett helt galet sätt. Skattemedel som slösas bort och man tvingas inom betydligt mer angelägna samhällsområden göra nedskärningar och besparingar. Och detta för att M, C, FP och KD inte tog – i ordets verkliga bemärkelse – ansvar på det här område under den långa tid de satt i just ansvarsställning.

Och vad händer nu? Inte mycket. Ännu fler kommer till Sverige och allt rullar på som vanligt. Asylindustrin blomstrar, men det är en falsk ”blomstring” eftersom kostnaderna är skyhöga och de betalas av våra skattade pengar. Dessa unga män (som det oftast handlar om) kostar sådana enorma summor att svenska ungdomar inte under hela sina liv från 0 till 18 år kan drömma om att få kosta ens en bråkdel av vad de gör per år. Tyskland har vaknat, Sverige borde också göra det.

Moderaternas alldeles för senkomna insikter borde bibringas alla politiker som ska ta ansvar för landet Sverige. Dessutom måste man börja följa utlänningslagen och Migrationsöverdomstolens uttalanden om att det är de asylsökande som ”har bevisbördan” och ska styrka vilka de är, varifrån de kommer, sin asylhistoria och sin ålder. Enbart genom att följa utlänningslagen skulle oräkneliga miljarder kronor kunna sparas varje år.

Att läsa:
Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!” – 30mars 2014

© denna blogg.