Det behövs ingen dyr Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat.

Om Sahlinaffärens två dimensioner – skriver Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet. Många andra skriver och tycker också i frågan – med rätta, det är skattefinansierad verksamhet det handlar om och den person som lett den har tidigare inte visat sig riktigt klara av alla delar av ett viktigt offentligt uppdrag. Nu tycks, vad det verkar, hon ha begått något eller kanske flera brott (polisutredning pågår) i egenskap av ansvarig för verksamheten på kansliet för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Mycket skrivs och sägs som sagt i frågan. Mina kommentarer och reflektioner tar avstamp i ledarartikeln i Svenska Dagbladet (men är också generella). Jag håller inte med om att:

Sverige har förvisso ingen förlåtande kultur för makthavare. Ett misstag kan ödelägga en karriär. Jag tycker att vi generellt borde vara mer överseende, eftersom jag tror att goda ledare inte kännetecknas av att de aldrig har gjort några fel, utan av att de förmår lära av gjorda misstag och erfarenheter.

Men vem har inte ”förlåtits” och getts nya möjligheter (och höga inkomster) trots ”slarv” både med uppdragsgivarens (=folkets) kontokort och oklarheter i samband med drivandet av eget företag, om inte Mona Sahlin? Borde det inte tvärtom vara så att dem, som agerar på folkets uppdrag och avlönas med folkets skattepengar, bör vi tvärtom ha mindre överseende med om de missköter sig och/eller begår brott än med andra?

Jag anser inte heller att det behövs någon nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Var det inte något som delvis kom till för att ge Sahlin (som mer eller mindre flummade runt det första året för över 80.000 kr/mån) ett (hög)avlönat uppdrag?

Vad som behövs, och har behövts redan innan hon började ”samordna”, är ett uppvaknande och en nyktrare, mer verklighetsbaserad syn på asylinvandringen och asylinvandrare. Också på dem som är födda här till asylinvandrade föräldrar och på de få men befintliga svenskar som radikaliserats, och på att se till att landets lagar efterlevs av alla som lever och bor i Sverige. En skärpt och mer vaksam attityd i hela samhället, genomgående.

Att, som Mona Sahlin sägs ha gjort:  ”i många sammanhang kommunicera sina värderingar och sitt starka engagemang för demokratifrågor” räcker i min värld ingenstans. I min värld är det vad man gör som räknas, inte vad man kommunicerar.

Att det skulle vara en fjäder i hatten för Sahlin att kansliets personal (sammanlagt nio personer) ”fick hem den 17-årige man som på våren reste från Lund till Syrien och anslöt sig till Islamiska staten” är verkligen inte något jag håller med om. Ett kansli på nio personer, vad kostar det? Vad har det åstadkommit annat än en stödtelefonlinje till Röda korset som är bemannad vardagar 9-15, särskilt om ingen ens svarar där… Och ett fall där niomannakansliet ”fick hem den 17-årige man som på våren reste från Lund till Syrien och anslöt sig till Islamiska staten”. Vare sig som människa eller som skattebetalare kan jag se det som ens ett fjun, allra minst en fjäder, i hatten för Mona Sahlin eller någon annan.

Detta, däremot, är det lätt att hålla med om:

Några röster som hittills har hörts har mest talat om att hon har varit engagerad och synliggjort problematiken. Det är inget högt betyg. Problematiken har med all önskvärd synliggjorts genom de senaste årens fruktansvärda terrorbrott, med direkta kopplingar till Sverige. Det behöver vi ingen samordnare för att skapa insikt om.

Det behövs inget dyrt kansli och ingen ”nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”, med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat, som kostar miljoner skattekronor. I Sverige behöver man inse att alla sorters ”våldsbejakande extremism” ska motarbetas med alla tänkbara lagliga och demokratiska medel och att lagar som stiftats ska gälla alla invånare i Sverige och även tillämpas. Utan undantag. Inte minst utlänningslagen.

© denna blogg.

Självsvåldigt politiskt agerande i Stockholm fortsätter

Uppföljning av inlägget Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd i Stockholm: ”Där fattades ett ordförandebeslut och ansvarig nämnd meddelades om det i efterhand. Det är oprofessionellt.” – 13 november 2015 och Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet, publicerad på sajten Det Goda Samhället den 3 november 2015.

Moderaterna skriver i ett ”särskilt uttalande” till:
Socialnämnden
Sammanträde 2015-11-24
Ärende 11

Yttrande över svar på skrivelse om stöd till organisationer som arbetar med mottagande av flyktingar

Andrea Ström (M) m.fl.

Utdrag ur det särskilda uttalandet:

Med anledning av den låga beläggningen på de transitboenden som finns i staden, mellan 15 – 20 boende/natt sista veckan, är det mycket förvånande att majoriteten väljer att skicka ett brev till 14 olika organisationer för att uppmana dessa organisationer att söka ekonomiskt bidrag för särskilda insatser till transitflyktingar.

Att politiker, som kallar sig själva ”förtroendevalda”, helt oförblommerat kringgår (bryter mot) bestämmelser om vad skattemedel ska användas till, är häpnadsväckande. Att de dessutom hittar på ord och begrepp som inte ens finns och som – tråkigt nog – Moderaterna också använder, är inte acceptabelt.

Det finns inget som heter ”transitboende för transitflyktingar”! De, som nu av politiker kallas ”transitflyktingar”, är i själva verket – och det vet de mycket väl – oregistrerade utomeuropéer som vistas illegalt i Sverige. Om dem har Krisinformation – som är ”en webbplats som förmedlar information från myndigheter och andra ansvariga till allmänheten före, under och efter en stor händelse eller kris” och som drivs av statliga Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) – skrivit:

Migrationsverket ansvarar för dem som söker asyl i Sverige, bland annat genom att erbjuda boende. De som inte vill söka asyl i Sverige behöver inte göra det men det innebär samtidigt att de inte har laglig rätt att vistas i landet.

När det gäller de så kallade transitflyktingarna, som är på väg till ett annat land för att där söka asyl, har vare sig staten eller kommunen något formellt ansvar. Samhället är uppbyggt för att ta hand om dem som vistas legalt i Sverige och därför är det främst frivilligorganisationer som hjälper transitflyktingarna.

Trots att de alltså mycket väl känner till vad som gäller, bestämmer sig den rödgrönrosa politiska majoriteten i Socialnämnden för att agera stick i stäv med vad reglerna säger, och som också bekräftas av Statliga Krisinformation.se:s information i rött ovan. De inte bara betalar ut pengar till Islamic Relief och Katarina församling (kanske till  fler?) som hyser personer som vistas illegalt i landet, utan de går också aktivt ut och uppmanar föreningar att söka ännu mera skattepengar för att hysa ännu fler som vistas här illegalt! De skriver till och med, också helt oförblommerat, så här i sitt tjänsteutlåtande med Dnr:1.7.2-737/2015, daterat 2015-11-04:

Staden har i dagsläget ett etablerat samarbete med ett antal idéburna organisationer som arbetar med flyktingar som ej sökt asyl i Stockholm. Dels genom att samverka kring ett tillfälligt boende med sängplatser, mat, information och andra förnödenheter, dels genom att bidra med ekonomiska resurser och lokaler för att förstärka organisationernas möjligheter att utföra sitt arbete.

Först: Hur kan de kallas ”flyktingar” i ett officiellt politiskt tjänsteutlåtande???

Sedan: Det är skrämmande att Sverige så snabbt verkar gå mot anarki eller vad man ska kalla det när etablerade, demokratiskt valda politiker struntar i regler och lagar. Finns det verkligen ingen/inga som kan stoppa självsvåldigheten? Inte ens oppositionen tycks orka så mycket mer än påpeka att de noterar vad majoriteten håller på med. I Moderaternas särskilda uttalande finns inga krav på att felaktigt utbetalda pengar ska återkrävas, att brev till 14 föreningar ska stoppas och att vidare agerande för illegalt vistande personer inte ska ske från politiskt håll. Det räcker inte att konstatera att:

Det är mycket förvånande att majoriteten väljer att skicka ett brev till 14 olika organisationer för att uppmana dessa organisationer att söka ekonomiskt bidrag för särskilda insatser till transitflyktingar.

Det måste ageras kraftfullt också. Dock: bra att Moderaterna – och kanske andra oppositionspartier också, det har jag inga uppgifter om – uppmärksammar vad majoriteten sysslar med och man kan bara hoppas att det blir stopp på ett penningutgivande som inte har stöd i lagar som reglerar vad kommuner ska/kan göra med våra skattepengar.

© denna blogg.