Lätt i Sverige för ”nyanlända” att begå identitetsbedrägerier – myndigheter och politiker tycks handfallna

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln.

Under rubriken Kräv lag, Säpo, skriver Tove Lifvendahl på Svenska Dagbladets ledarsida om de omfattande, sedan länge kända identitetsbedrägerierna som sker i Sverige.

Jag skrev om det i Svenska Dagbladet den 26 oktober 2009 (alltså för sju år sedan…), under rubriken Skatteverket har rätt om id-korten. Ur texten:

Migrationsverket. Skatteverket. Två statliga verk. Det ena beviljar uppehållstillstånd åt personer som ”gör sin identitet sannolik” medan det andra utfärdar id-kort åt dem som ”styrker sin identitet”. Det är skillnad på ”sannolik” och ”styrkt” identitet och det skapar stora problem för staten och enskilda individer.
—————–
Det ska inte råda något tvivel om vilka som beviljats uppehållstillstånd i Sverige och med styrkt identitet från början går det också bra för de nykomna att få id-kort, öppna bankkonto, handla på kredit och hyra lägenhet.

Och här är en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och bidragsbedrägerier på bloggen, genom åren. Först en kavalkad av texter under en samlingslänk:

•  Hur gick det sen? – 19 juli 2016. Några rubriker i texten:

•  Syriskt par i Gävle fick svenskt medborgarskap på falska grunder – 14 maj 2007
•  En migga berättar om hur olika man ser på identitetshandlingar i Storbritannien och Sverige  – 4 november 2007
•  Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13 april 2008
•  En migga: ”42 % av alla granskade handlingar är falska”  – 24 september 2008
•  En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011
•  En migga: ”Migrationsverket underlåter att polisanmäla bedrägerier och förfalskningar av handlingar och beviljar i stället PUT.” – 11 mars 2011
•  En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.” – 25 augusti 2011
•  En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 okrober 2012
•  En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
•  EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.” – 13 juni 2013
•  En migga: ”Konsekvensen blir den, att en person som söker asyl med falska handlingar mycket väl ändå kan få permanent uppehållstillstånd, i synnerhet när det gäller sökande som uppger sig komma från Syrien.”  – 19 april 2014
•  Om de styrande hade lyssnat det senaste decenniet så hade den nya asyllag som röstas igenom i riksdagen den 21 juni inte behövts  – 21 juni 2016

•  Skatteverket har fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer för somaliska anhöriga – 23 mars 2012. Ur texten:

En migga: Tack vare att Migrationsöverdomstolen kom med ett beslut angående somalier och slopandet av kravet på styrkt identitet i fall där föräldrar söker sig till Sverige på anknytning till sina barn som kommit hit ensamma, så har Skatteverket fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer.
———–
Jag är dock osäker på hur alla dessa människor ska komma hit, såvida man på Migrationsverket inte återgår till att göra lagvidriga undantag från passlagen och utfärdar resehandlingar till personer utan styrkt, eller ens sannolik identitet.

Det blir intressant, eftersom vem som helst då i princip kan gå in till Polisen och begära ett pass i en påhittad,  påstådd identitet, åberopande somaliernas undantag. Lagar har ju den egenheten att antingen omfattas alla eller ingen. Eller?

•  F.d. migga, nu anställd vid Skatteverket: ”Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock.” – 27 januari 2012. Ur texten:

Hur kan det komma sig att man i ett av de mest genomreglerade länderna i världen kan passera två statliga myndigheter med oriktiga handlingar? Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock. Varför är svenska myndigheter så makalöst naiva när det gäller människor från andra länder?

Jag vet att jag återigen ropar i öknen, men jag måste för min egen själsros skull på något vis få tala om detta.

•  En anställd vid Försäkringskassan: ”Det samarbetas alldeles för lite mellan svenska myndigheter!” – 7 september 2013. Ur texten:

Om Migrationsverket drar in uppehållstillståndet för en person i Sverige borde verket naturligtvis höra av sig till Försäkringskassan och inte bara till Skatteverket! Det är Försäkringskassan som betalar ut nästan alla bidrag: bostadsbidrag, barnbidrag, vårdbidrag. Försörjningsstödet betalas dock ut av kommunerna. Hade man meddelat FK hade bidragen förhoppningsvis omedelbart dragits in. Eftersom FK i fallet som beskrivs i miggans kommentar inte fått info från vare sig Migrationsverket eller Skatteverket, fortsätter bidragen att betalas ut. Som regel avregistrerar vi inte personer från Försäkringskassans system bara för att de saknar uppehållstillstånd, det krävs en konkret uppgift om att personen faktiskt har lämnat landet. (Typ att personen utvisats.) Det krävs dock (i de flesta fall) uppehållstillstånd för att man skall ha rätt till en förmån, se ex. 5 kap 12 paragrafen i socialförsäkringsbalken.

•  En polis: ”De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb.” – 16 juli 2014. Ur texten:

Färsk information från den lokala utlänningsenheten: De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb. Vad gör arbetsförmedlingen egentligen för kontroller? Är det något våra skattepengar ska gå till?

Ett stort problem för både arbetsförmedling och arbetsgivare som ska anställa någon är ju att de som kommer hit på arbetstillstånd får vanliga personnummer. Vid de flesta kontroller jag gjort så uppvisar personerna med arbetstillstånd ett vanligt id-kort från Skatteverket. Jag kan förstå om många arbetsgivare inte förstår att de behöver kontrollera med Migrationsverket att personen faktiskt har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd att jobba på valfri arbetsplats.

•  Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år – 27 april 2016. Ur texten:

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

•  En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid? – 25 augusti 2016. Ur texten:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

Som sagt så är ovanstående en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och andra bedrägerier på asylområdet under de 11,5 år som bloggen funnits.

Till slut ett upprop:
Miggor, poliser, socialtjänstanställda,
anställda vid Försäkringskassan
och Arbetsförmedlingen med flera:
hör gärna av er och berätta vad ni ser,
hör och upplever gällande identitets-
bedrägerier och bidrags- och andra
bedrägerier i identitetsbedrägeriernas spår.

Som hittills under 11,5 år garanteras den
som tar kontakt anonymitet om den inte vill
skriva i eget namn. Jag önskar förstås veta
vem som skriver, men uppgifterna
går aldrig till någon annan. Tack!

© denna blogg.

En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid?

Korrespondens mellan en migga och mig idag. Miggan har skrivit sin text i ett svep, jag har svarat och kommenterat efteråt.

En migga: De flesta får idag tillfälliga uppehållstillstånd för 13 månader, några för 3 år.

Jag: Ja, de som kom efter den 24 november 2015.

En migga: Skatteverket utfärdar id-kort giltiga i fem år och om man tar körkort utfärdas det med en giltighetstid på 10 år!

Jag: Ja. Märkligt, eller hur? Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Detta har jag också tänkt på och tänkt ta upp på bloggen; tack för att du nämnde det så att jag blev påmind!

En migga: I Sverige identifierar man sig oftast med körkort. Personnumret har inte tidsbegränsad giltighet.

Jag: Just det. Det är UT som har begränsad giltighet. Alltså vore det rimligare och mer rättssäkert att de som får UT också får tillfälliga personnummer – samordningsnummer. Eller hur?

En migga: Journalister och riksdagsmän med flera läser din blogg, men varför kommer då aldrig de skevheter i lagstiftning och praxis som du beskriver år efter år upp i gammelmedias rapportering?

Jag: Det vet jag verkligen inte. Och jag förstår det inte heller. I vilket annat land skulle vart och vartannat inlägg här på bloggen sedan den 5 maj 2005 har föranlett förundran skarpa kommentarer och – inte minst – åtgärder. Men av någon outgrundlig anledning som jag aldrig kommer att förstå så sker det inte i Sverige…

En migga: I detta tryckfrihetens år lyser densamma med sin frånvaro!

Jag: Så sant som det är sagt!

En migga: Att redovisa skevheter i gällande regelverk är inte rasism.

Jag: Nej, självklart inte! Och det har både ni miggor som skrivit till mig och även jag själv visat i åratal.

En migga: Det är medias plikt gentemot medborgarna att rapportera korrekt och sanningsenligt.

Jag: Ja. Men den plikten studsar av dem som vore de – många av journalisterna – beklädda med ett pansar av teflon. Liksom också av så kallat ansvariga politiker som köpt sina teflonpansar i samma butik som journalisterna.

En migga: Tyvärr uppmärksammas tryckfrihetens 250 år mest genom att man påtalar brister på området i andra länder.

Jag: Så otroligt ”svenskt”! Ursäkta, hoppas att jag inte kränkte dig med det uttalandet (ironi).

En migga: Om det är lika illa på andra områden, om vilka jag inte har så stor kunskap, så finns verkligen anledning att förtvivla.

Jag: Hur skulle det kunna vara så mycket bättre på andra områden, när det är så oerhört illa på det här området som är det viktigaste för Sveriges framtid. Och troligen också  det dyraste.

Som sagt:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

© denna blogg. Till den som ev använder sig av informationen här: Vänligen ange varifrån uppgifterna hämtats och länka till detta inlägg . Tack!

 

 

 

 

 

 

 

 

Finland. Sverige. Den obefintligas son har blivit befintlig.

En något kryptisk rubrik som snart blir helt klar och tydlig i sin betydelse. Eller… Nå ja. Läs själva och bedöm! Börja här, det är en osannolik historia!:

Ambassadanställd och papperslös i Sverige – 12 mars 2014

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln från 13 mars 2014  i Svenska Dagbladet.

Kommerskollegium har läst och kommenterat – 13 mars 2014

 Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln från 9 april  2014 i Svenska Dagbladet.

 

 

Nu skriver också Hufvudstadsbladet om fallet med Helena som inte får folkbokföra sig i Sverige – 16 mars 2014

Utrikesdepartementet backar… – 27 maj 2014

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln från 26 november i 2014  i Svenska Dagbladet.

 

Och nu skriver ”den obefintliga” själv på finska Utrikesministeriets blogg. Utdrag ur texten:

Barnmorskan tittade på mig och min två dagar gamla son med bekymrad och lite uppgiven blick. – Ja, vi har ju aldrig förr släppt iväg ett barn utan personnummer, men vi får inget svar från Skatteverket och inte kan vi hålla er kvar här längre. Så jag får önska er lycka till. Vi åkte alltså hem från BB med ett barn utan namn, personnummer eller medborgarskap.

Klicka på bild- och textrutan för att läsa hela texten!

 

För den som undrar: Nej, Helena Andersson har fortfarande inte fått folkbokföra sig i Sverige. Hon är fortfarande obefintlig, efter mer än sju år i landet. Men sonen, han som föddes för 1,5 år sedan till obefintlighet, är nu en glad och frisk dubbelmedborgare. Och det är ju åtminstone något att vara glad över!

© denna blogg.

Det finns något som kallas ”organiserade sysselsättning” för asylsökande.

Det finns något som kallas ”organiserade sysselsättning” för asylsökande. Ur Lagen om mottagande av asylsökande, LMA 2000:296:

Sysselsättning

4 § Migrationsverket skall i lämplig omfattning ge dem som avses i 1 § första stycket 1 och 2 sysselsättning genom att de får tillfälle att delta i svenskundervisning, i skötseln av förläggningar och i annan verksamhet som bidrar till att göra vistelsen meningsfull. Lag (2000:296).

Sysselsättningen sker i form av praktik. Företag som vill ta emot ”praktikanter” får ett praktikavtal från Migrationsverket, vilket sedan används för att undvika skatt och sociala avgifter. Ett, som en migga säger ”helt sinnessjukt system som på senare tid svällt upp och blivit ett monster”.

Tanken med systemet var från början vällovligt. Asylsökande som ville hjälpa till med enklare arbetsuppgifter skulle få göra det och samtidigt vara försäkrade. Lagtexten kom till i en tid då asylboendena inte drevs av utomstående och antalet asylsökande var på en helt annan nivå. Idag, 16 år och flera hundratusentals asylsökande senare, används den i stor utsträckning till att tillhandahålla ”gratis” arbetskraft åt privata näringsidkare. Med Migrationsverkets goda minne.

När Skatteverket kommer till en pizzeria, ett café eller en biltvätt för att utföra sina kontroller, visas praktikavtalet med Migrationsverket upp och då finns det inget Skatteverket kan göra. Praktikavtalen har blivit hårdvaluta för många företag som enligt uppgift till stor del drivs av personer som själva har utländsk bakgrund och känner till de här möjligheterna.

Migrationsverket har nyligen rekryterat den före detta generaldirektören för Arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez Svanqvist, för att ytterligare utveckla den här verksamheten. Den ska alltså ”utvecklas”, trots att man på Migrationsverket knappast kan undgå att veta – eller åtminstone starkt misstänka – att det ofta torde vara förtäckta svartjobb det handlar om.

I Migrationsverkets riktlinjer står att uppföljning ska ske och att det ska förekomma handledning på praktikplatserna, men uppgiftslämnaren med god kännedom på området anger att han aldrig har hört talas om att det skulle ha skett. ”Det är rena svartjobb och vi vet om det. Men vi pumpar ut praktikanter ändå”, säger han.

Det bör i sammanhanget påpekas, att asylsökande ju redan har laglig rätt att arbeta, också under asylprocessen. De har rätt till undantag från skyldigheten att inneha arbetstillstånd (AT-UND). Det enda som krävs är att de lämnat in någon form av id-handling. Det finns således ingen anledning att göra det möjligt för asylsökande att ”praktisera” och därigenom utnyttjas som svart arbetskraft. Allra minst sanktionerat av en statlig myndighet.

Med ett praktikavtal från Migrationsverket som skydd mot Skatteverket, kan således en arbetsgivare hålla sig med helt gratis arbetskraft. I praktikavtalet står angivet vilka tider ”praktiken” gäller. Till exempel 8 timmar per dag måndag-fredag. Utan att den som arbetar under täckmanteln ”praktik” har rätt till någon betalning, även om ”hyggliga” arbetsgivare kanske betalar en tia i timme, eller så. Svart. De enda som vinner på ”sysselsättningspraktiken” är de företag som har asylsökande som praktikanter. De som förlorar stort är de asylsökande som jobbar gratis och staten.

Det är lätt att tänka sig dels hur mycket staten förlorar på uteblivna sociala avgifter och skatter och vilken konkurrensfördel det är att ha statligt sanktionerad, svart arbetskraft på sin firma. Och vad säger fackföreningarna om den här formen av lönedumpning?

© denna blogg.

Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln.

Medan regeringen och så gott som alla politiska partier är upptagna med att i det närmaste dagligen komma med nya utspel och förslag och påhitt på asylområdet – det ena mer orealistiskt och ogenomförbart än det andra – pågår verkligheten. Den är det inte lika angeläget att ta tag i, att på riktigt engagera sig i. Som till exempel det som Nuri Kino tar upp i sin artikel i Svenska Dagbladet idag.

Att asylbedrägerier pågår i tusental, kanske tiotusental, dag ut och dag in, det är inget av partierna, ingen regering varken förr eller nu, som orkar eller förmår ta tag i. Att människor utan asylskäl och ibland av tvivelaktiga, för Sverige direkt negativa anledningar söker ”asyl” i falska identiteter är något som varit känt i två decennier, kanske längre. I snart elva år har jag bloggat och under åtta, nio av dessa år har miggorna rapporterat, frenetiskt och ihärdigt, om bland annat just detta. Utan märkbara resultat. Deras rapporter har snarare tigits ihjäl än tagits på det stora allvar de förtjänar.

Nur Kino skriver också om det i sin text:

Jag googlar ”flera identiteter” på nätet, vad har man skrivit om detta? Hur pass känt är det? Jag hittar en notis här och där, en mindre artikel, och det mest matnyttiga hittar jag på samhällsdebattören Merit Wagers blogg. Hon har sedan 2006 gett röst åt tjänstemän på Migrationsverket som på olika sätt försökt larma och förhindra att man använder sig av flera identiteter i Sverige.

Själv har Nuri Kino, ensam och utan en stor redaktion i ryggen, försökt undersöka vad som låg bakom att en man som han träffade på en restaurang, visade upp ett stort antal olika id-handlingar som han skröt om att han använde sig av. När Nuri Kino gick vidare i sin undersökning hittade han en person som hade så många som åtta olika identiteter – åtta olika identiteter som han kan agera i, söka asyl i, skaffa bidrag i, begå brott i. Ur Nuri Kinos text:

I den dom jag har tillgång till, gällande mannen med åtta identiteter, kan man läsa: ”Migrationsverket har yttrat sig i målet. Av yttrande framgår att NN har figurerat under i vart fall sex olika identiteter i de underlag som tillsänts Migrationsverket och att personens familjeförhållanden inte är kända.” Domen föll 2016-03-07.

Jag mejlar Migrationsverket och frågar varför de låter det här fortgå. Vad gör man för att förhindra problematiken med personer med olika identiteter? Svaret: ”Detta är en fråga där lagstiftaren ska föra diskussion kring hur mycket integritetskränkande åtgärder de vill ha.”

Så här är det i det Sverige där de politiska partiernas ledare och migrationspolitiska talespersoner i en aldrig sinande ström släpper ur sig luftpastej efter luftpastej, det vill säga allehanda påhitt på asylområdet som det verkar som om de suttit på sina kammare och hittat på, men inte tänkt igenom längre än näsorna räcker. Medan verkligheten, sönderfallet av vad som en gång var en rättsstat, pågår för fullt och i accelererande fart.

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

Här ett utdrag ur ett av många horribla exempel från miggornas rikhaltiga information under mer än åtta år. Det är ett inlägg som fick en mycket lång rubrik: ”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” I texten finns exempel på missbruk och användning av falska identiteter, ända sedan 1990-talet…

Migrationsverket, ur Argus-rapporten daterad 200-12-31 (mer än 15 år sedan…):

Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Ur Argus-rapporten:

Detta har funnits tillgängligt för alla – journalister, politiker, allmänhet – under alla år. Men vad har det hjälpt när ingen brytt sig om vad de, som vet och kan mest på området, berättar? När politikerna, de som antingen står med huvudena i sanden eller har dem ovanför molnen, inte på allvar bryr sig om det som de har ansvar för? När politiker agerar som om deras huvuduppgift är att komma med ständigt nya utspel i medierna (gärna på DN Debatt för det anses ”finast”), i stället för att sätta sig ned med företrädare för samtliga partier och med kunniga personer (helst miggor!) från Migrationsverket och anställda vid andra berörda myndigheter som Försäkringskassan, Skatteverket, Arbetsförmedlingen, utlänningspolisen för att få reda på hur det är ”på riktigt” därute i den verkliga verkligheten. Och sedan sätta in kraftfulla åtgärder för att stävja bland annat bedrägerier. Kort sagt: upprätthålla och värna om rättsstaten.

Nuri Kinos berättelse om hur han kontaktar den ena myndigheten efter den andra och inser att knappt något samarbete dem emellan existerar och att det inte finns någon systematik när det gäller identitetsbedrägerier i samband med att man söker asyl, visar att det är lika illa idag som när jag började publicera berättelser från miggor, utlänningspoliser, HVB-anställda, familjehem och anställda vid Försäkringskassan och Skatteverket.

Sverige är förlorat med så svaga myndighetstjänstemän och så svaga folkföreträdare i regering och riksdag. Sverige är nu den fula ankungen bland de nordiska svanarna. Och värre blir det, dag för dag. Nuri Kino har belyst otaliga svarta sidor av det svenska samhället genom åren. Det han nu berättar kan ingen politiker med förståndet i behåll bortförklara eller låtsas som om det inte existerar. Men det är vad de kommer att göra. Om några dagar är det här glömt för då ska nya utspel på asyl- och migrationsområdet göras, storstilat och mångordigt. Luftpastejer blandade med en och annan mer solid dito, men under alla omständigheter too little, too late.

Sverige är ett land som i accelererande fart är på väg mot vad som brukar kallas ”rock bottom”.

© denna blogg.

    

”En migga: ”Oj oj oj, det var en utmaning att få ut något av det där!” Del 1.

Migrationsverket lägger ut en del information på Twitter. Tanken är god, men ”godare” är om man också kan förstå vad som menas. Som i detta fall där både jag själv, kloka vänner och kunniga miggor (!) som tagit del av ”informationen” går bet. Alltså detta lade Migrationsverket ut på Twitter den 31 mars:

Jag förstod inte detta hur jag än försökte och frågade mina vänner på Facebook om någon av dem kunde förklara vad som menas. Några av kommentarerna lyder:

Beats me. Obegripligt.

Ett tänkbart svar på frågan (utan att blanda in rutorna och deras innehåll) är: Eftersom Migrationsverkets personal åker till dessa länder för att höra om skyddsskälen på plats, istället för att förlita sig på alternativa kommunikationsmedel. Men, det är bara en gissning.

Kanske den som lagt ut det kan förklara…

Öh, det var en utmaning du ställer där. Min läsning är att de kanske vill säga: ”Eftersom det kommer många människor från de här länderna och eftersom en stor andel av dem får skydd i Sverige så har vi stor kunskap om och erfarenhet från skyddsskälen i dessa länder.” D.v.s. ”Vi vet vad vi talar om.” Storleken och färgen på rutorna tycks inte stå i proportion till vare sig antalet eller andelen sökande : ”Mauretanien” är t.ex. lika stort som ”Syrien”. Sedan kan man ju också fundera över skyddsskälen i landet ”Statslös”. Men det är en annan femma.

Oj oj oj, det var en utmaning att få ut något av det där! Bara rutan Nordkorea fick mig frågande. Är det ett av de länder vi tar emot flest från? Är det verkligen fler än tio därifrån som sökt asyl? Eller är det bara ett exempel? Nej, jag är ledsen, men jag går helt bet på detta.

Alltså – ett axiom. Kommunikationen sker på mottagarens villkor. De av oss som har försökt förstå rutmönstret är inte vilka några som helst. Tillsammans bör vi ha över 100 manårs erfarenhet av att inte bara läsa politiska texter utan specifikt migrationspolitiska sådana. Om vi inte begriper detta, är det tecken på ett allvarligt glapp mellan avsändare och mottagare.

Frågan och illustrationen är säkert avsedd för en specifik, kvalificerad mottagare – ett hemligt budskap ropat ut framför näsan på oss mugglare.

Så långt kloka människor med, som en av dem skriver: ”Tillsammans över 100 manårs erfarenhet av att  inte bara läsa politiska texter utan specifikt migrationspolitiska sådana.” Ändå lyckas vi inte lösa ”gåtan”.

Följande tweet skickades till Migrationsverket den 1 april, vid 10-tiden på förmiddagen:

Under tiden har jag också frågat några miggor om de förstår och i så fall kan förklara vad som menas med informationen i de här rutorna. Här är två svar:

Migga 1:
Min egen analys är att det är någon med dåliga kunskaper i svenska som skulle ha skrivit något i stil med: ”Vad är det vanligaste skyddsskälet för dem som kommer till Sverige och vad tror ni de vanligaste skyddsskälen är från de olika länderna”. Rutan visar att från t.ex Nordkorea så sökte mer än >10, alltså 100% för samma skyddsskäl, och sedan ska man gissa vad skälet var.

Och ett annat svar:

Migga 2:
”Andel av sökande 100%”??! Antar att personen måste mena andel som beviljas skyddsstatus?! Men då andel av den gruppen. Inte andel av alla. Man undrar vilka frågetecken de anser sig ha rätat ut med detta…

Ett av problemen till varför det kan bli så här fel beror på att vi har väldigt många medarbetare med utländsk bakgrund. I många av de mail, journalanteckningar, beslut och asylutredningar som jag läst har svenskan varit väldigt dålig. Det förekommer inte lika ofta i beslut och asylutredningar vilket visar att de som är beslutsfattare fått betydligt bättre lektioner i svenska.

Ingen vet. Ingen förstår. Men någon på Migrationsverket har gjort den här rutan med rutor och den personen måste ju kunna förklara
1) vad den vill kommunicera
och
2) varför det gjorts en så krånglig ruta med rutor, att relativt välbegåvade personer inte förstår den

Och, med tanke på vad en av miggorna framhåller om otillräckliga kunskaper i svenska (vilket påminner om vad jag också hört från Skatterverket, för övrigt), det språk som ju trots allt faktiskt är det officiella språket i Sverige: det är oacceptabelt att inte kräva mycket goda kunskaper i svenska av personal som arbetar på ett svenskt, statligt verk!

Så snart Migrationsverket svarar och förklarar kommer svaret att läggas ut här.

© denna blogg.

 

 

I ”rättsstaten” Sverige får arbetsgivaren ta smällen när myndigheten gör fel

Så här kan det också gå till i den humanitära stormakten, som berättas av arbetsgivaren i historien. Namn, personnummer, datum, land har ändrats, men skeendet är det återgivna.

NN saknade vid sin ankomst från Ghana ID-handlingar och angav muntligt sina uppgifter och tilldelades av Skatteverket, med dessa uppgifter som grund, personnummer 880512-xxxx. 2012-08-01 provanställdes NN av Nisse Andersson, innehavare av företaget YY AB.

På grund av NN:s ålder vid tillfället utgick lägre arbetsgivaravgift  (15,49 procent till och med 26 års ålder). Den reducerade arbetsgivaravgiften var naturligt nog en av drivkrafterna vid anställningen.

2014-12-18 begärde NN, efter ett besök i Ghana och då han vid återkomsten plötsligt var i besittning av adekvata id-handlingar, att  Skatteverket skulle ändra personnummer till 840519-xxx, vilket också skedde (tillika med en smärre namnändring).

Plötsligt hade således fyra år lagts till NN:s ålder, möjligen på grund av insikt om konsekvenser på sikt (pension eller annat). Det omedelbara resultatet blev dock att Skatteverket avkrävde Nisse Andersson retroaktivt full arbetsgivaravgift avseende NN om 91.872 kronor.

Varken Skatteverk, Förvaltningsrätt eller Kammarrätt ser, märkligt nog, något anmärkningsvärt i detta.

Kommentar: Nog låter hela historien helt galen, förutsatt att allt gått till precis som berättats. En mängd frågetecken hopar sig, bland annat:

•  Hur kommer det sig att en asylinvandrad (vilket jag förutsätter att det handlar om) kan besöka landet han begärt – och fått – skydd gentemot?

•  Hur kommer det sig att Migrationsverket inte drar tillbaka hans PUT när han dels har ljugit om sin ålder; dels uppenbart inte har anledning att inneha PUT i Sverige eftersom han kan resa tillbaka? Enligt utlänningslagen kan ett uppehållstillstånd dras tillbaka om det fåtts på uppenbart – och i detta fall bevisligen – bedrägliga grunder?

•  Varför drabbas arbetsgivaren, som inte har något alls med lögnerna att göra, men som har litat på de handlingar personen visat upp och när Migrationsverket hade accepterat hans uppgivna ålder? Hur skulle då arbetsgivaren ha kunnat ana att mannen var fyra år äldre än han uppgett?

© denna blogg.

Arbetsförmedlare Y berättar vidare: ”Sedan finns det ju en make till också, nämligen till den då 15-åriga storasystern.”

Läs först inlägget Arbetsförmedlare Y: ”I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag.” Här fortsätter arbetsförmedlare Y:s berättelse:

Familjen från ett arabiskt land, kom till Sverige i början av september 2014 och sökte asyl här. Den bestod av far, mor och fyra barn. Barnen är födda 1999, 2001, 2003 och 2007. Den flicka som jag berättade om i förra brevet har en storasyster. Det är hon som är född 1999. Även hon är ”gift” och har två egna barn, födda 2013 och 2014.

Migrationsverket beviljade hela familjen permanent uppehållstillstånd i början av maj 2015. Föräldrarna besökte Arbetsförmedlingen i juni 2015 för att få hjälp med bosättningen. Då berättade mamman stolt att deras då 13-åriga dotter (hon som är född 2001) är gravid i sjätte månaden och mycket lycklig. Samma dag anmälde Arbetsförmedlingen förhållandena till Polisen.

Flickan fick barn i början av oktober. Skatteverket har endast en anteckning om detta, inget exakt datum. Kanske föddes barnet utomlands. Barnet är dock försvunnet och är antagligen dött (?) då det inte finns registrerat någonstans. Det finns endast en luddig anteckning hos Skatteverket, daterad i oktober 2015, vilket skulle kunna vara födelsetiden. Barnet har i så fall blivit till i Sverige någon gång i januari, februari detta år.

När det gäller maken (född 1993) till flickan, som var 12 år gammal när hon kom till Sverige, så kom han alltså till Sverige samtidigt, alltså exakt samma dag i början av september 2014. Han fick permanent uppehållstillstånd i slutet av september 2015 och kallades till Arbetsförmedlingen för inskrivning den 1 december. Han kom inte. Jag följde då upp polisanmälan och fick svaret att åklagaren lagt ner förundersökningen. Polisens utredning föranledde förmodligen att paret gick under jorden i god tid innan barnet skulle födas. Det går att se att deras folkbokföring (för att få ett personnummer) inte blev gjord förrän i november 2015. Det kan till och med vara så att maken suttit häktad (men det är min spekulation).

Sedan finns det ju alltså en make till, nämligen till den då 15-åriga storasystern. Denne man (född 1986), som är far till hennes två barn, kom också vid samma tillfälle. Troligen reste de alla tillsammans. Storasysterns make har inte fått uppehållstillstånd ännu. Han bor tillsammans med sin nu 16-åriga fru och deras två barn i en av Migrationsverket tillhandahållen lägenhet. Ett av barnen föddes i Sverige hösten 2014.

Systerns svåger bor också i samma lägenhet. Det är ingen vild gissning att även hans maka, den nyss fyllda (1 december) 14-åriga lillasystern, tillbringar sin tid i denna lägenhet fast hon formellt är skriven hos sina föräldrar i grannbyn ett par mil bort.

Alla ovanstående uppgifter kan styrkas med exakta datum, fullständiga namn, personnummer och adresser.

Allt detta oroar mig. Hur kan detta få pågå i Sverige 2015? Ska olika lagar gälla för ”oss” och ”dom”? När bestämdes det och av vem? Vad är det för mening att påstå att ”lagen ska gälla lika för alla” om det inte stämmer?

Ytterligare läsning:
En före detta migga: ” I detta fall rör det sig om en iransk flicka, född 1999, som kommit till Sverige utan vårdnadshavare.”

© denna blogg.

Folkbladet: Systemskifte för migration

Nu skriver också Widar Andersson​ i Folkbladet – Systemskifte för migration – om den ytterst märkliga och rättsligt stötande dom som jag tog upp och beskrev i min text här på bloggen den 23 juli: Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå.

Ur texten:

8 juli i år dömde Förvaltningsrätten i Umeå i målet 1062-15. Utslaget och domskälen är av systemskifteskaraktär: Fri invandring och offentlig försörjning för alla som kan ta sig hit utlovas i domen. Välfärdsstatens uppbyggnad ligger i stöpsleven. Domen är överklagad till Kammarrätten i Sundsvall.
———-
Sålunda betyder ett statligt nej till asyl – och försörjning – ingenting. Barnen går i skola, mamman läser svenska och en lokal domstol beslutar att Vännäs kommun ska betala socialbidrag till mamman som lagstridigt befinner sig i Sverige.

Redan för ett femtontal år sedan försökte den nu tyvärr från Sverige utflyttade Maurucio Rojas, då folkpartistisk riksdagsledamot, uppmärksamma allmänhet och politiskt ansvariga för den annalkande kollapsen eller rentav katastrofen som skulle bli verklighet om inget gjordes. Läs till exempel min text Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? från den 29 maj 2013. Tänk om han hade varit ansvarig minister för migration och integration under de åtta – på det här området åtminstone – vansinniga Alliansåren, då märkliga överenskommelser gjordes med det mycket lilla Miljöpartiet och lagar som stred mot redan befintliga lagar, infördes! Under hans ministerskap där han haft ansvar för migrations- och integrationsfrågor, hade sådant inte varit möjligt. Fredrik Reinfeldt hade inte kunnat kuva honom som han gjorde med dåvarande migrationsminister Tobias Billström. Inte heller hade något floskelflummande à la dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag förekommit. Men megalomane Reinfeldt ville väl inte ha en alltför stark minister på asylområdet.

Själv har jag de senaste åren konstaterat att asylsystemen redan har havererat – trots att ingen på högre ort erkänner att kejsaren är naken – och att laglöshet och icke-efterlevnad av Utlänningslagen (på grund av inkompetenta regeringsföreträdare och svaga myndighetschefer, bland annat) har lett till haveriet. Jag vet att många så kallades makthavare i regering, riksdag, på Migrationsverket, inom Polisen, Skatteverket, Försäkringskassan och andra medier har läst texter här på bloggen. Det obegripliga är att dessa faktiskt ansvariga (också medierna, för hur de rapporterat och inte rapporterat) inte agerar. Vad betyder förresten ordet ”ansvarig” i Sverige?

Måtte de som styr landet nu och ska göra det minst i några år till, samt relevanta myndigheter, vakna någon gång och börja styra också på asylområdet!

Läs vad miggorna berättar och vad många människor ute i landet i förtroende skriver och berättar för mig: ofta rätt hårresande saker, som jag efter övervägande – inte utsätta oskyldiga människor för fara om texter kan härledas till dem – och kontroll så långt det går, publicerar. Och mycket kan publiceras – och har publicerats – det är bara för vem som helst att sätta sig ner och läsa här på bloggen. Antingen genom att till exempel gå in under menyn Asyl&Migration, där det i skrivande stund finns 2957 inlägg, eller genom att använda olika sökord för att hitta texter av intresse. Som ”ensamkommande”, ”migga”, ”pass”, ”haveri”, ”Migrationsverket” etc.

Till hösten kommer också den tredje ”migg-boken” ut, nästa bok i serien Inte svart eller vitt utan svart och vitt. De två tidigare böckerna omfattar tiden 2008-31 mars 2014 (6 år 3 månader), den tredje kommer att täcka april 2014-september 2015.

Klicka på böckerna för att komma till Widget-shopen
där det är billigast att beställa dem. E-böcker kan
laddas ner direkt, pappersböcker kommer efter
ca fem arbetsdagar.

Fyra statliga myndigheter i Sverige: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig.”

En asylinvandrad man, Hamzah Tibah, som nyligen fått uppehållstillstånd, berättar i SR P1 idag att hans arbetsgivare, som anställt honom med stort instegsjobbsbidragg (= pengar som de som arbetar vitt betalat in i skatt…). När Hamza Tibah inser att arbetsgivaren varje månad stoppar 6.000 kr i egen ficka av lönebidraget på 16.000 kronor, medan han själv får 10.000 kronor i lön, går han till Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Skatteverket och Polisen för att anmäla detta. Och vad händer? Ingenting! ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig”, säger, enligt Hamzah Tibah, samtliga instanser.

Så här ser det ut i Sverige idag. Myndigheter tar inte ansvar, de gör inte det jobb de ska göra och människors solidaritet med gemensamma system, vilja att betala skatt och tilltro till samhället, sjunker givetvis i takt med rättsosäkerheten och otryggheten. Att de har mage på dessa fyra myndigheter att säga: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig”, som om det här enbart vore något som drabbar Hamzah Tibah!

Det är farligt för oss alla att landet har inkompetenta, kanske till och med rent intelligensmässigt obegåvade myndighetsföreträdare. Som till exempel i detta fall, när de inte förstår att det är mot Sverige, mot oss alla och inte minst mot alla som arbetar och betalar skatt, som dessa bedrägerier begås! Inte enbart mot den som direktdrabbas. Och såvitt jag vet så ingår ovan beskrivna typ av agerande i listan över kriminellt beteende, det brukar kallas ”bedrägeri” och är ett grovt brott.

Hur kan svenska folket tillåta att deras land blir allt mer ociviliserat och att de ändå måste fortsätta att betala höga skatter för att upprätthålla tandlösa, handlingsförlamade och helt ansvarsbefriade (av dem själva) myndigheter som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Skatteverket och Polisen??? Myndigheter där människor (miss)sköter sina jobb genom att säga: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig” till den som vill anmäla ett allvarligt brott.

Lyssna på inslaget i Sveriges Radio P1: Arbetsgivare skor sig på instegsjobb.

© denna blogg.

Skatteplikt eller inte för EU-medborgare? Del 2.

Jag skrev en text – Skatteplikt eller inte för EU-medborgare? Del 1. om försäljningen av tidningar som, när 60.000 ex hade sålts, genererat en vinst på ca 4,5 miljoner. Vad Skatteverket hade att säga – och inte säga – om detta försökte jag fånga i min text (det var inte lätt). Nu har också HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter (?!) uttalat sig och säger att:

Enligt Skatteverket räknas tidningsförsäljningen som välgörenhet och är därför momsfri. För de som säljer den gäller också att så länge man inte tjänar mer än 18.824 kronor per år så betalar man inga arbetsgivaravgifter.

Jag kände inte till att försäljning av produkter kunde falla inom begreppet ”välgörenhet”. Jag visste inte ens att det begreppet existerar inom skattelagstiftningen. Att en person som tjänar under 18.824 kronor är skattebefriad nämnde jag också tydligt i min text, men man måste fortfarande vara registrerad och deklarera sina inkomster. Och inkomster över 18.824 kronor är väl skattepliktiga, eller? Om moms säger Skatteverket, till skillnad från HEM, att:

Moms ska dock erläggas utom om försäljningen är minimal, till exempel så att någon har sålt endast två tidningar och momsen då bara skulle röra sig om några tior.

Hur det är med arbetsgivaravgifter, om det är så att HEM har anställt romerna som säljer deras tidning är befriade från dem så som de påstår, det vet jag ännu inte. Men om man anställer människor så har man skyldighet att ha koll på vilka regler som gäller, annars kan det komma att stå en dyrt. Så jag gissar att de vet vad de talar om.

Jag har som sagt uppmärksammat de här frågorna i ett tidigare inlägg och nu igen – andra medier har inte varit intresserade. Det är givetvis bra om EU-medborgarna som kommer hit kan sälja tidningar i stället för att tigga och därmed försörja sig själva, vilket ju är en av de grundläggande avsikterna med den fria rörligheten inom EU. Men att sälja produkter och tjäna pengar genom den sortens verksamhet är ju något annat än att ta emot pengar i en pappmugg och de skatte-, moms- och arbetsgivarregler som gäller för andra som idkar näringsverksamhet i Sverige torde väl gälla alla EU-medborgare, såvitt några undantagsregler inte lagts till i skattelagstiftningen i Sverige. Men eftersom inte ens Skatteverket självt verkar ha full kontroll på vad som gäller (se mitt förra inlägg) så kanske någon av lagstiftarna kan reda ut begreppen. För nog måste det väl vara av intresse om 4,5 miljoner kronor i vinst går direkt till familjer i Rumänien, som Sveriges Radio rapporterade – Gatutidningen Sofia Z ger miljoner till EU-migranter – eller om en del går till Skatteverket, om nu reglerna är sådana.

© denna blogg.

Skatteplikt eller inte för EU-medborgare? Del 1.

Det kan knappast vara orimligt att anse att samma regler och lagar ska gälla alla som bedriver verksamhet och försörjer sig i Sverige enligt principen ”likhet inför lagen”. Men sedan EU-medborgare från främst Rumänien i allt stridare ström tagit sig till Sverige för att försörja sig genom tiggeri och på senare tid även försäljning av tidningar, har en del nya frågor uppstått kring vad som är ”försörjning”, vad som är ”verksamhet” och vad som därmed ska – eller inte ska – beskattas i Sverige.

I Sveriges Radios inslag Gatutidningen Sofia Z ger miljoner till EU-migranter den 10 april 2015, rapporteras om att fram till den dagen hade 60.000 ex av tidningen (vars upplaga var 70.000) sålts. Försäljarna köper den enligt uppgift för 25 kronor och säljer den för 100 kronor och, sägs det:

Mellanskillnaden får de behålla själva. Om alla försäljare fått fullt pris har alltså totalt 4,5 miljoner kronor gått från köpare till säljare.

Det är bra att människor försörjer sig själva och initiativet att hjälpa människor att kunna göra just detta är lovvärt. Men det som kan få andra egenföretagare och självförsörjare i landet att bli en aning undrande är när det sägs att ”vinsten går oavkortad till familjerna i Rumänien”. Ingen annan i Sverige kan låta vinster från försäljning eller annat arbete gå oavkortade till sina familjer. Pengarna fördelas i stället genom skatter och avgifter på många familjer, på samhällsservice, infrastruktur, sjukvård, skola och mycket annat.

Skatteverket verkar en aning taget på sängen och någon absolut klarhet i hur skattereglerna för EU-medborgare som idkar försäljning i Sverige ser ut går inte att få. Av det snåriga svaret från en vänlig rättslig expert går att extrahera att skatteplikt föreligger om det finns

– ett fast driftställe, det vill säga en stadigvarande plats varifrån verksamheten bedrivs
– om personen kan anses vara obegränsat* skattskyldig
– om det rör sig om skattepliktig försäljning

och att skatteplikt inte föreligger om

– verksamheten inte bedrivs från ett fast driftställe
– om personen anses vara begränsat* skattskyldig

Att moms ska erläggas gäller dock alltid, utom om försäljningen är minimal, till exempel att någon har sålt endast två tidningar och momsen då bara skulle röra sig om några tior.

Någon djupare analys av läget gällande beskattning av denna och annan typ av verksamhet som bedrivs av EU-medborgare i Sverige ger Skatteverket inte i detta skede. Frågorna kring hur EU-medborgares näringsverksamhet i Sverige ska hanteras torde dock vara något som verket behöver komma med anvisningar om; invandringen av medellösa EU-medborgare som får hjälp att sälja varor och produkter här med god vinst kan komma att öka. Fler kan lockas att försöka sig på samma sak, när det blir känt att försäljning av en tidning under en begränsad tid kan ha gett en så stor sammantagen vinst som 4,5 miljoner kronor och att hela vinsten oavkortad går till dem som säljer den. Utrymmet här medger inga längre utläggningar, men det finns givetvis många aspekter att ta hänsyn till, som till exempel att inkomster under 18.824 kronor/år inte är skattepliktiga och vad som kan anses vara ett ”fast driftställe”, om inkomsterna eventuellt ska beskattas i hemlandet etc.

Det svenska välfärdssamhället är – eller har varit – byggt på den solidaritet som den starka skattebetalarmoralen inneburit och de absoluta krav på inbetalning av skatter, sociala avgifter och moms som gällt alla. Ett klarläggande av andra länders medborgares skattskyldighet eller icke skattskyldighet i Sverige behöver definitivt göras när nya situationer på grund av den fria rörligheten inom EU uppstår. Att man tycker synd om människor och ”unnar dem” att tjäna lite pengar i stället för att sitta och tigga kan aldrig vara en ursäkt eller grund för att frångå stiftade, gällande lagar. Börjar man tillämpa sådana kriterier i rättsliga sammanhang då brakar samhället samman totalt.

* Om innebörden av begreppen ”begränsat” och ”obegränsat skattskyldig” kan man läsa i Inkomstskattelag 1999:1229.

En migga: ”Jag har försökt få riksdagspolitiker att reagera, men ack nej.”

En migga:

Apropå inlägget från polisen om att personer utan uppehållstillstånd tar del av Arbetsförmedlingens stödinsatser. Det här med att Skatteverket och folkbokföringen inte registrerar längden på uppehållstillståndet måste uppmärksammas mer! Jag har försökt få riksdagspolitiker att reagera, men ack nej. Ingen reaktion där.

Det är alltså så, att om man en gång har fått ett uppehållstillstånd som är längre än ett år så folkbokförs man och får sina fyra sista siffror. Att uppehållstillståndet gått ut har ingen betydelse för personnumret! Det finns kvar och folk tror att ett personnummer betyder att man har uppehållstillstånd, men så är det ju givetvis inte.

Varför är svenska politiker så angelägna om att skänka bort skattebetalarnas pengar till utlänningar som inte har rätt till dem?

Staten ansvarar i första hand för sina medborgare, i andra hand för utlänningar med uppehållstillstånd.

Kommentar: Varför skulle riksdagsledamöter lyssna på en migga? Och varför skulle de ta tag i så komplicerade och jobbiga frågor? Bättre då att vara tyst och ”god”. Och lyfta arvoden som skattebetalarna står för (miggor betalar också skatt) och vilkas kunskaper och kompetens man inte vill ta till sig utan borstar av sig som vore de ovälkomna mjäll.

© denna blogg.

Vill ni fortsätta att ta del av miggornas berättelser som inte publiceras någon annanstans än på denna blogg och i miggböckerna (två finns redan), bidra gärna med en slant för kostnader som behöver täckas efter tio års ideellt skrivande och publicerande. Tack!

”The Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.”

Det kom ett mejl från Leiv, som också råkat ut för svenska galenskaper, som så många andra. Och som Helena Andersson (se länkar längst ner). Texten är publicerad med Leivs och hans frus tillstånd.

Beträffande min fru som är brittisk medborgare

Detta är helt fel, hela svenska rätts systemet vägrar att acceptera EU-regler för fri rörelse mellan länder för kärnfamiljemedlemmar och dem som arbetar. Migrationsverket fick stryk ordentligt i EU-rätten för sina dumheter, men de vägrar alltid att förstå att vad domaren säger i ett domslut om en sak också gäller mutatis mutandis för liknande fall! Här är fallet jag refererar till: Case C-423/12 (Floria May Reyes -v- Migrationsverket).

Själv har jag kämpat för min fru som är brittisk medborgare. Vi flyttade till Sverige i slutet av 2011 och jag är svensk ….  numera ovillig sådan! Migrationsverket vägrar registrera hennes uppehållsrätt, Skatteverket vägrar ge henne ett personnummer och Försäkringskassan vägrade länge att tillåta henne att vara sjukförsäkrad.

Enligt domaren i fallet ovan, måste Sverige registrera en uppehållsrätt utan frågor och får inte begära några ytterliga papper utom ett pass. Samma sak gäller för Skatteverket och Försäkringskassan. Vi har ansökt och dokumenterat allt korrekt, men de svenska instanserna vägrar att erkänna det, vägrar att fråga EU och vägrar göra något alls.

JO och JK vägrar ingripa, EU-minister likaså. Riksdags ledamöter svarar inte på e-post, det kvittar vem man skriver till. De är inte intresserade. Sverige vill bestämma över utlänningar och beslut fattade av Migrationsverket och en migrationsdomstol inte kan överklagas vidare. Men när man tillämpar den svenska utlänningslagen där den inte gäller så blir det en komedi när man överklagar. EU-lagstiftningen tillåter inte sådant trams. Men svenska myndigheter och domstolar vägrar göra som EU-lagar anger: när det inte längre är möjligt att överklaga, måste man fråga EU om det finns en möjlighet att lagen kan tolkas på ett annat sätt! Så, egentligen skall Migrationsverket i alla sådana här fall gå till EU för varje beslut.

Jag hoppas du kan göra något med det här, EU-rådgivningsbyrån sliter ut sina lockar, Sverige är det värsta landet i Europa med sina personnummer och sin vägran att registrera uppehållsrätt utan massor av onödigt pappersarbete.

Vi har ny ”flytt” till England.
Leiv

Märklig historia. I dokumentet från Europaparlamentet gällande Leivs fru Elizabeth kan man i slutet läsa:

The Commission understands the petitioner has not been able to settle legally in Sweden. The petitioner has even indicated that she and her spouse have decided to sell up their property and move to Britain.

On the basis of the information provided by the petitioner, the Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.

To assess the situation in full, more information is necessary from the Swedish authorities. The Commission intends to contact the Swedish authorities on this issue.

The Petitions Committee will be informed of developments on the issue of registration in the Swedish population registry in the context of petitions 1098/2010 and 1183/2010 which specifically deal with this issue.

Det fetstilade stycket ovan är starkt kritiserande gentemot Sverige. Översatt till svenska står det ungefär så här:

På grundval av den information som den klagande tillställt oss, kan Kommissionen inte förstå varför relevanta myndigheter i Sverige har vägrat bevilja den klagande uppehållsrätt i enlighet med reglerna för fri rörlighet.

Kommissionen kommer att följa händelseutvecklingen, men det illabehandlade paret har alltså flyttat till England på grund av svenska myndigheters inkompetens och oförmåga att tolka och efterleva gällande lagar och regler.

En reflektion: Nog är det märkligt att Sverige anser att tiggare från EU-länder har rätt att vistas här när de knappast uppfyller de krav som ställs på andra EU-medborgare! Ändå tillåts de vistas här, bo på gator och i parker, bygga illegala läger och mindre kåkstäder, inte ha pengar att försörja sig för eller inneha de försäkringar som krävs. Varför behandlas EU-medborgare så olika? Sätt detta, som Europaparlamentets Petition Committee skriver i fallet med Leiv och Elizabeth, i relation till den svenska dumhetsgodheten vad gäller tiggarna:

On the basis of the information provided in this case, it would seem that the burden of proof imposed by the Swedish competent authorities may go beyond what is necessary to avoid the risk of that citizen becoming an unreasonable burden for the Swedish social security system of the host Member State after a certain time. Despite the fact that, as provided by the petitioner, the latter has been able to provide a proof of her entitlement to a pension from her own Member State and that her spouse, who is entitled both to a Swedish pension and to an Australian pension and can provide proof of sufficient assets (for example a house in Sweden for which he pays considerable renovation costs), has signed an undertaking to support her, the Swedish competent authorities have refused to recognize that she could rely on her husband’s resources.

Lagen ska gälla lika för alla och svenska myndigheter ska inte kunna behandla människor som de gjort med den svenske mannen och hans brittiska hustru! Ändå sker det. Är Sverige inte längre en rättsstat?

Här är några länkar till ”fallet” Helena Andersson, ett fall där svenska myndigheter också gjort allt för att sätta käppar i hjulet i stället för att göra allt för att underlätta ”integrationen” i Sverige:

Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige – Svenska Dagbladet 13 mars 2014
Det tog Skatteverket fem månader att svara… – bloggen 5 april 2014
Utrikesdepartementet backar… – bloggen 27 maj 2014
Svenskfödd i Sverige uppmanas invandra – 26 november 2014

© denna blogg.

 

 

 

En polis: ”De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb.”

Det kom ett mejl från en polis som i sitt arbete bland annat har gjort gemensamma arbetsplatskontroller (inre utlänningskontroller) med polisens utlänningsenhet och skattemyndigheten. Där har polisen kontrollerat uppehållsrätt, arbetstillstånd med mera och Skatteverket har kontrollerat personalliggare eller kassaregister beroende på vad det är för typ av bransch. Det är ju lätt att ana hur mycket det fuskas när man har lite koll på taxerade inkomster med mera. Så här skriver han:

Jag måste säga att jag uppskattar din blogg. Jag arbetar inom polisen och kommer då ibland in på invandringsfrågor och utlänningslagen så jag vet en del om hur det ser ut. Din blogg kompletterar mycket väl.

Det är intressant med din lilla artikelserie om besöket på Blinkarp. Jag hoppas att du även kompletterar den med kostnaderna för detta flyktingboende. Jag kan tänka mig att det är hiskeliga summor och att Attendo då, med sin begränsade personal har en extremt god vinstmarginal (som säkert trollas bort med räntesnurror eller på andra sätt).

Jag skulle också önska att det fanns en liknande blogg om Arbetsförmedlingens verksamhet. Där verkar finnas en mängd tvivelaktiga stöd och beslut eftersom de anställda inte hinner med och de pressas uppifrån att spendera pengar på tvivelaktiga insatser, ungefär samma situation som inom Migrationsverket.

Färsk information från den lokala utlänningsenheten: De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb. Vad gör arbetsförmedlingen egentligen för kontroller? Är det något våra skattepengar ska gå till?

Ett stort problem för både arbetsförmedling och arbetsgivare som ska anställa någon är ju att de som kommer hit på arbetstillstånd får vanliga personnummer. Vid de flesta kontroller jag gjort så uppvisar personerna med arbetstillstånd ett vanligt id-kort från Skatteverket. Jag kan förstå om många arbetsgivare inte förstår att de behöver kontrollera med Migrationsverket att personen faktiskt har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd att jobba på valfri arbetsplats.

Kommentar: Sverige är det enda land jag vet där det efterfrågas fristående bloggar som kan föra ut vad anställda vid statliga myndigheter har att berätta om myndighetens tillkortakommanden, inkompetens och oförmåga att agera enligt lagen!

Ovanstående är inte det enda mejl jag har fått med förslag eller begäran om att starta nya bloggar där myndighetsanställda kan komma till tals utan att riskera sina jobb och kanske sina liv sådana de ser ut hittills. Anställda vid Försäkringskassan, kommuner, HVB-hem med flera finns bland dem som skrivit.

Det som sker i Sverige är inte normalt i västliga demokratier. Folket ska kunna lita på att myndigheter sköter sina uppdrag i enlighet med de lagar som finns! Tyvärr visar det sig gång på gång på gång att svenska folket inte kan lita på att så sker. Men det låtsas de så kallade ansvariga (regering och riksdag men också samhällsdebattörer) inte om. Så länge jag lever kommer jag inte att förstå varför Sverige blivit så avvikande och varför man accepterar att det är så.

© denna blogg. Vid kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.

”Om denna regeringen skulle göra det lättare för små företagare, hur blir det då om det kommer en regering som inte tänker göra det lättare?”

En bloggläsare skriver, med anledning av texten …och snart är det val igen # 6, som handlar om regeringspartiernas storvulna löften om ”förenklingar och förbättringar” för egenföretagare och småföretagare och om bristen på samordning hos Skatteverket gällande moms och skatter för desamma. Här är bloggläsarens inlägg:

Först av allt: Tack för alla dina välformulerade texter! Sedan, apropå företagande i Sverige:

Jag råkade ut för precis samma sak som din gode vän i texten du skrev. Med skillnaden att jag skulle ut med 139.000 kronor i moms nu och ska få tillbaka 122.000 kronor i december.

Min revisor, som tidigare varit anställd på Skatteverket, fattade ingenting. ”Men du har ju massor inbetalt på skattekontot. Varför tar de inte de pengarna”, sa han.

En kollega i samma bransch som jag, enmansföretagare och hantverkare, har råkat ut för samma sak. Vi råkar ha ganska bra med jobb och hyfsad ekonomi, men hur gör de som redan har det tufft? Varifrån ska de ta pengarna?

Jag ringde till Skatteverket och de hade ju inget annat svar än att ”Det är ändrat från och med i år”. En bekant som frågade en lokal chef på Skatteverket om detta fick bara till svar att: ”Vi har informerat om detta”.

Jag har funderat. Om denna regeringen skulle göra det lättare för små företagare, hur blir det då om det kommer en regering som inte tänker göra det lättare?

© Denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till den här texten.

…och snart är det val igen # 6

Skulle det inte bli enklare och bättre för egenföretagare och småföretagare? Mindre krångel och byråkrati? Kanske rentav lite bättre ekonomiska villkor? Vackra ord inför förra valet följdes inte i faktiskt kännbar handling. Tvärtom.

En god vän, egenföretagare – egenförsörjare, alltså – sedan decennier, kom till mig häromdagen och visade upp vad han fått utspottat från Skatteverkets momsavdelning i Karlstad. det såg ut så här (jag har tagit bort hans personuppgifter):

Han fick detta meddelande den 5 juni, tre veckor senare ska beloppet vara inbetalt annars ”kan skulden komma att överlämnas till Kronofogden”. Hur tror ni han kände sig dagen före fyra helgdagar utan att ha kunnat prata med Skatteverket och fråga varför han får ett sådant här krav? Han försökte ringa, men det var så många i samtalsköerna att den automatiska rösten meddelade att det inte ens fanns plats i någon kö…

Min gode vän egenföretagaren visade mig också den uträkning hans revisor gjort på grundval av hans (egenföretagarens) deklaration och min vän ska få nästan 60.000 kronor tillbaka på skatten. Hans undran – liksom min och säkert många andras, som lät sig luras av fagra löften om ”förbättringar” från regeringen – är:

Varför är det ingen samordning av momseriet och skatteriet? Varför krävs han i juni, med tre ynka veckors varsel, på över 56.000 kronor i moms när han i december samma år ska få tillbaka nästan 60.000 kronor?  Han skulle vilja ha ett svar från någon som vet, helst någon av ”välgörarna” i ett av regeringspartierna: ”Voffor gör di på dette viset?” På vilket sätt ”förbättrar” detta förfarande för en enskild näringsidkare?

O.s.a. under fliken Info.

© Denna blogg.

Ska jag om tre år behöva skriva en artikel med rubriken: ”Svenskfödd tvångsdeporterad på grund av anställning”?

Jag har tidigare skrivit (bland annat i Svenska Dagbladet) om fallet med Helena på Finlands ambassad som under sina snart fem år i Sverige inte fått folkbokföra sig här. Läs alltså först:

Ambassadanställd och papperslös i Sverige – 12 mars 2014
Det tog Skatteverket fem månader att svara… – 5 april 2014
Om ”blågul armbågsbjudning” – 9 april 2014

Den senaste turen i den här farsartade historien är att det nu kommit en ordentlig kalldusch från det svenska utrikesdepartementet, UD. I en cirkulärnot daterad den 8 april 2014, anser de sig plötsligt ha rätten att definiera vem som är lokalanställd och inte och hur länge dessa – i deras ögon – icke-lokalanställda får vara anställda vid ambassader! De kräver nu både ”work permit” och ”residence permit” och fan och hans faster. I mejlutskicket ser man att noten gått till alla ambassader i Stockholm: Kongo, Mongoliet och Finland dras alla över samma kam.

Locally employed staff should be either Swedish citizens or permanent residents, i.e. registered with the population registry. The local recruitment of non-Swedish citizens is only accepted if the employee holds a residence permit and work permit issued by the Migration Board valid for the whole duration of the employment.

Det här påhittet torde, förutom mot Wienkonventionen, i allra högsta grad strida mot alla nordiska avtal och konventioner om fri rörlighet!

Man kan sannerligen undra hur man i Sverige kan göra så här?! Det börjar kanske bli dags att föra upp frågan till Europakommissionen eller Europadomstolen?

Jag är inte ensam om att förvånas över vilka rättigheter Sverige tar sig. Kommer Sverige nu att slänga ut Helena ur landet efter tidsfristen på åtta år som regeringen via UD plötsligt hittat på? Ska jag om tre år behöva skriva en artikel med rubriken: ”Svenskfödd tvångsdeporterad på grund av anställning”?

Det är också lite udda att UD länkar till Skatteverkets sida där det står:

Du som är lokalanställd vid en utländsk beskickning eller ett lönat konsulat ska deklarera och betala skatt i Sverige.

Det skulle Helena nog gärna göra om de bara tog emot hennes skatter…

Notera också att man på svenska UD inte kan stava korrekt! På engelska skriver man ”circular”, inte ”cirkular”, trots att det kommer upp ett rött streck under ordet som visar att det är felstavat! Dessutom kan nämnas att cirkulärnoten – the circular note – skickats ut som ett helt öppet Word-dokument som man kan ändra i hur som helst… Sverige, den humanitära stormakten – är i sanning fantastiskt!

© denna blogg! Vid citat eller vid uppföljning av fallet, var vänlig ange källan!

 

Det tog Skatteverket fem månader att svara…

…och mardrömmen fortsätter

Den 13 mars skrev jag på Svenska Dagbladets ledarsida under rubriken Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige, om Helena som bott i Sverige i snart fem år, är lokalanställd på Finlands ambassad och inte får folkbokföra sig här, medan övriga lokalt anställda har fått göra det. Helena ser det som att hon särbehandlas negativt för att hon hade ordnat med sin anställning innan hon flyttade till Sverige. Hade hon flyttat hit utan att ha ett arbete – eller inte talat om att hon hade ett – så hade hon blivit folkbokförd.

Det visar sig att det också finns andra som behandlas lika styvmoderligt vad gäller folkbokföring i Sverige. Det kom ett brev från en svensk som föddes, växte upp och bodde i Sverige i 30 år, utbildade sig till civilingenjör och jobbade här som sådan i sex år innan han flyttade till USA:

Jag lämnade Sverige före år 2001 och förlorade då automatiskt mitt medborgarskap. När jag flyttade tillbaka hade jag fått jobb, vilket var mitt misstag, precis som Helenas (det är bättre att vara arbetslös eller asylsökande!) och var tvungen att gå igenom massor av problem för att få folkbokföra mig. Jag fick ingen sjukvård och kunde inte ens få internet installerat i min lägenhet. Skatteverket avslog min ansökan om folkbokföring, men mina skattepengar tog de, vad hände med dem?

Han berättar vidare om två andra fall som han känner till:

En professor som flyttade till England på bara fyra år och hade det otroligt krångligt när familjen kom tillbaka.

Ett par där frun hade jobbat 20 år i Sverige och haft pensionsgrundande inkomst i 20 år, som hon förlorade bara för att hon bodde utomlands tre år! Nu får hon en minimipension i stället för vad hon hade väntat sig. Det är tragiskt för både henne och hennes familj.

Mannen konstaterar också att utlandssvenskar bestraffas när de vill flytta tillbaka, samt reflekterar om ifall den återflyttade Ingvar Kamprad hade svårigheter med folkbokföringen, han också.

Brevet från Finlands ambassad till Skatteverket om Helenas fall, som det tog det statliga verket fem månader att besvara, innehåller bland annat följande två meningar:

Den situation som Helena Sophie Andersson befinner sig i är beklaglig och Skatteverket är väl införstått med att det kan innebära praktiska svårigheter att bo i Sverige utan att vara folkbokförd. Skatteverket har däremot ingen möjlighet att ta hänsyn till detta när myndigheten fattar beslut i folkbokförinqsärenden.

Ett riktigt snömossvar utan tillstymmelse till vilja att rätta till något som knappast varit lagstiftarens intention med lagen: att en nordisk medborgare med arbete och ordnade förhållanden skulle bli drabbad på detta sätt. Att Skatteverket i slutet av sitt brev ber om ursäkt för att det gett Helena fel information i samband med att hon anmälde flyttning till Sverige, hjälper heller inte Helena.

Skatteverket hade kunnat ta hänsyn till vetskapen – lätt kontrollerad! – om att övriga lokalanställda på Finlands ambassad getts rätt att folkbokföra sig i Sverige. Verket hade helt säkert, utan att drabbas av repressalier eller näpsning någonstans ifrån, kunnat fatta ett nytt beslut grundat på att alla ska behandlas lika och om övriga i samma situation som Helena behandlats välvilligt (!) så kan Skatteverket välja att tillämpa samma synsätt också vad gäller Helena.

En förändrad syn på – och därmed förändrade regler – folkbokföringsrätt för svenskar och före detta svenska medborgare som flyttar tillbaka till Sverige bör också – skyndsamt (vad nu det innebär numera…) – införas.

© denna blogg. Vid citat, var god ange källa.

Ännu ett fall: ”Skatteverket avslog min ansökan om folkbokföring trots att jag hade jobb, bostad och växte upp i Sverige!”

Det kom ett mejl från en person som hänvisade till min artikel i SvD 13:e mars: ”Svenskfödd som inte få folkbokföra sig i Sverige”  som har haft lite liknande erfarenheter som Helena i artikeln.

Han skrev:

Jag föddes och växte upp i Sverige och bodde här i 30 år, gjorde lumpen, utbildade mig till civilingenjör och jobbade i sex år.

Därefter flyttade jag till USA och eftersom detta var före år 2001 förlorade jag automatiskt mitt medborgarskap. Jag flyttade tillbaka med ett jobb, vilket var mitt misstag också, precis som Helenas (det är bättre att vara arbetslös eller asylsökande!) och var tvungen att gå igenom massor av problem för att få folkbokföra mig. Jag fick ingen sjukvård och kunde inte ens få internet installerat i min lägenhet.

Återvändande svenskar är inte populära på Migrationsverket, enligt mina erfarenheter…

En fråga som jag har och hade förut också var, vart går skatten som man betalar när man inte har giltigt personnummer? Måste man betala skatt, man har ju inga förmåner, ingen sjukvård, etc? Så varför måste man betala skatt? Om man inte har giltigt personnummer och inga förmåner varför ska man då betala skatt? Och var går till exempel den pensionsgrundande skatten?

Skatteverket avslog min ansökan om folkbokföring trots att jag hade jobb, bostad och växte upp i Sverige! Men, som sagt: skattepengarna som de tog, vad hände med dem?

Det borde inte vara komplicerat att återvända till Sverige om man är född och uppväxt här, men det var mer komplicerat att flytta hit än att få mitt amerikanska medborgarskap! (Jag har ännu inte fått mitt svenska medborgarskap tillbaka…)

Med anda ord: Det var krångligare att flytta tillbaka till Sverige än att flytta ut till ett annat land! Jag har andra exempel på det också, här är två andra fall som jag känner till:

• En professor som flyttade till England på bara fyra år och hade det otroligt krångligt när familjen kom tillbaka.
• Ett annat par där frun hade jobbat 20 år i Sverige och haft pensionsgrundande inkomst i 20 år som hon förlorade bara för att hon bodde utomlands tre år! Nu har hon en minimipension i stället för vad hon hade väntat sig. Detta är tragiskt för både henne och hennes familj.

Utlandssvenskar bestraffas när de vill flytta tillbaka! Undrar förresten om Ingvar Kamprad hade svårigheter, han också?

Då är Finland bättre, som lockar tillbaka utlandsfinländare för att dra nytta av deras erfarenheter! Samma sak med Kina som försöker locka tillbaka utlandskineser med väldigt goda villkor.

Kommentar: Men inte Sverige, Sverige försvårar och krånglar och behandlar återvändande svenskar styvmoderligt, enligt många vittnesmål som de ovanstående. Varför?

Läs vad Svenska Dagbladets politiska chefredaktör, Tove Lifvendahl, skrev om hur illa Sverige tar vara på återvändande svenskar i sin bok Från sagoland till framtidsland. Om svensk identitet, utveckling och emigration.

Ska det verkligen behöva var så illa som skribenten säger ovan: ”Det är bättre att vara arbetslös eller asylsökande”?

OBS! © denna blogg.