• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2021
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga: ”Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.”

En migga uppmärksammar mig – och härmed också alla som läser detta – om följande:

profileSverige  har problem i och med att personer som beviljas UT på anknytning får ett UT-kort redan innan de reser hit. De lämnar inte fingeravtryck i något register, fingeravtrycken finns enbart på UT-kortet. Det är inte alltför sällan som dessa personer, som alltså kommit som anhöriginvandrare, efter ankomsten till Sverige söker och får asyl i en annan identitet och utan handlingar.

Detta främjar skenäktenskap och det är också många gäststuderande och arbetskraftsinvandrare som försvunnit och sedan ”återuppstått” som asylsökande. En mycket enkel lösning på problemet vore att till en början bevilja dessa personer visering. UT-kort kan de få efter ankomsten till Sverige. En person som får visering lämnar nämligen fingeravtryck till ett register som kontrolleras i samband med asylansökan. Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.

På svenska ambassader lämnar man biometri innan man får UT-kort. Men fingeravtryck som lämnats där får vi på Migrationsverket inte kontrollera mot en asylansökan. Det här innebär bland annat att etiopier som fått UAT i Sverige genom skenäktenskap eller som anhöriga till en gäststudent har närmast garanterat sig PUT som ”eritreaner”. Oftast försvinner gäststudenten i samma veva och uppstår i en ny, eritreansk identitet. Och söker asyl.

© denna blogg. Korta citat tillåtna, vänligen länka dock alltid till originalinlägget.

Finland. ”Enbart biologiskt släktskap räcker inte när man ansöker om uppehållstillstånd och åberopar familjeanknytning.”

Harva yksin turvapaikkaa hakeva HS 11.6 2016hs_fi_department_page_logoKlicka på textrutan för att komma till artikeln i Helsingin Sanomat (på finska).

Få ensamkommande minderåriga som söker asyl får sin familj till Finland

Ytterst få asylsökande barns och ungdomars familjer får komma till Finland.

På senare tid har det i offentligheten talats om att ensamkommande minderåriga asylsökandes situation försvåras om den nya utlänningslagen går igenom. Enligt den måste även en minderårig, som bevisats internationellt skydd, ha tillräckliga inkomster för att hans/hennes föräldrar ska kunna komma till Finland.

Migrationsverkets statistik visar dock att barn och unga som kommit ensamma inte heller hittills särskilt ofta fått sina föräldrar till Finland.

Under drygt fyra år har ansökningar gällande anhöriga till minderåriga asylsökande i cirka 8 procent av fallen beviljats, 92 procent har avslagits.

Under de fyra åren 2012-2015 beviljades 21 uppehållstillstånd åt vårdnadshavare till personer som kommit ensamma och sökt asyl i Finland. Samtidigt fattades 243 negativa beslut. Under tiden 1 januari – 30 april i år har fyra positiva och tre negativa beslut fattas.

Situationen är annorlunda åt andra hållet. En vuxen som fått internationellt skydd får oftast sina barn till Finland. År 2012 och framåt har cirka 72 procent av dem fått uppehållstillstånd. När det gäller makar och makor har 55 procent beviljats uppehållstillstånd, 45 procent har fått avslag.

Enligt Migrationsverkets invandringsenhets chef Tiina Suominen fattas varje beslut på individuella grunder. När det gäller minderåriga är orsaken till de negativa besluten ofta att det inte har funnits ett existerande familjeliv eller att familjebanden har brutits.

”Enbart biologiskt släktskap räcker inte när man ansöker om uppehållstillstånd och åberopar familjeanknytning. Det förutsätts till exempel att det faktiskt förekommit ett familjeliv mellan barnet och en eller två föräldrar. Ofta kan de sökande inte visa att så har varit fallet”, konstaterar Tiina Suominen.

Enligt informatören Sanna Rummakko på Flyktinghjälpen har familjeåterföreningslinjen redan länge varit strikt när det gällt minderårigas vårdnadshavare. Lagen skärptes senast åren 2010 och 2012.

”Det har redan under många år varit svårt för ensamkommande minderåriga asylsökandes föräldrar eller syskon att få komma till Finland. Såväl lagen som tolkningen av den är ytterst strikt”, säger Sanna Rummakko.

”När det handlar om familjeåterförening så sprids det mycket felaktigt information och vilda påståenden. Det påstås att varje asylsökande som fått uppehållstillstånd hämtar hit flera familjemedlemmar. Det stämmer inte, enligt statistiken”, säger Sanna Rummakko.

Enligt Tiina Suominen är så kallade ankarbarn numera sällsynta. Med den termen menas barn, vilkas föräldrar skickar sina barn ensamma för att söka asyl för att de ska ordna uppehållstillstånd åt hela familjen.

”Det är inte vanligt. Några enstaka sådana fall om året, bara. Vanligare är skenäktenskap, och i sådana fall fattas 250-300 negativa beslut om året.”

Skenäktenskap misstänks till exempel när makarna inte har ett gemensamt språk och när paren bara har känt varandra en kort tid före giftermålet.

”Någon tidsgräns finns inte; i besluten tas även hänsyn till kulturella skillnader. Det finns kulturer där sällskapande före äktenskapet praktiskt taget inte existerar.”

© Översättning Merit Wager.

Finländska medier serie grön

En migga: ”Genom Lean har vi reducerat asylproceduren till en antaglighetsbedömning.”

En migga:

Det omöjligas konst…
profile
ska vi enligt GD (generaldirektör) ägna oss åt. Vår GD som rapporterar att en undersökning precis har visat att andelen ensamkommande barn med ”justerad ålder” var mindre än tio procent. Vilket han kom fram till genom att ta kvoten av andelen justerade med det totala antalet ”barn”, och inte det korrekta: att ta kvoten av antalet justerade genom det antal som var med i undersökningen.

Tage Danielsson gjorde en gång en uppskattad monolog om sanning och sannolikheter (se nedan). Tyvärr har vi inget av det på verket. Genom Lean har vi reducerat asylproceduren till en antaglighetsbedömning: BBM (området Besök, Bosättning, Medborgarskap) har med elektroniska ansökningar och skriftliga förfaranden gjort det samma inom sitt fögderi. Vilket hade gått an om vi inte var exponerade för massbedrägerier. Det hade i en korrekt fungerande verksamhet haft ett avtryck att folk är villiga att betala sexsiffriga belopp för en falsk asylberättelse eller förfalskade handlingar eller ett skenäktenskap eller en skenanställning.

Migrationsverkets sätt att hantera saken är att sänka beviskraven…
…eftersom Migrationsverkets Lean handlar om kvantitet och enbart om kvantitet. Vilket inte ens någon politiker begärt att vi ska göra! Till detta kommer nu bedrägeriet mot det allmänna. Och det är inte ens ett bedrägeri som håller!

Vår presschef hittar på att handläggningstiden för arbetskraftsinvandrare är fem dagar – när den verkliga handläggningstiden rör sig om månader. Som det går att läsa sig till på verkets egen hemsida.

En enhetschef bedrog JO genom att hävda att enheten hade koll på handläggningstiderna – och så fick hon två JO-anmälningar till på samma tema. Och nu barnen. Och för den som okulärt vill försöka uppskatta åldern på en annan människa säger jag bara: ”Lycka till!” Och det är det vi har att gå på. Det och en pratbubbla. Förutom då de få som faktiskt gjordes åldersbedömning på – och där nästan samtliga visade på felaktigheter.

Här bad jag miggan om ett förtydligande av ovanstående eftersom jag inte själv var helt på det klara med vad som menades med den fösta meningen som börjar: ”En enhetschef bedrog JO…”. Miggan svarade:

Det gäller en enhetschef i Malmö som under 2012 åkte på två JO-ärenden. Av besluten framgår hur hon förklarade sig för JO och hävdade att hon hade koll på handläggningstiderna. Det var mycket väl känt inom verket att hon blåljög JO rakt i synen eftersom hennes enhet hade de sämsta tiderna i landet och dessutom befann sig på ett sluttande plan. Sedan fick samma enhetschef ytterligare två JO-ärenden, som handlade om exakt samma sak.

Så ljuga och vilseleda är den nya melodin. Som när verkets presschef påstår att majoriteten av alla syrier har id-handlingar.

Här fortsätter miggans text:

Enligt Migrationsverkets egen statistik – som presschef och GD inte vill nämna  – har hittills i år 2755 ”barn” sökt asyl. Av dessa har 598 sagt att de är 17 år gamla; 998 har sagt att de är 16, och 520 har sagt att de är 15. Redan vad gäller dem som säger att de är 15 år uppstår problem när någon på utseende vill bedöma ålder. Och eftersom vi ska avgöra ansökningarna inom tre månader så finns det ingen möjlighet att studera hur ”barnen” utvecklas över tiden.

Men GD träffade förstås exakt rätt i sitt urval. För det vara bara de som kom med i undersökningen som hade angett fel ålder. Enbart de.

Kommentar: Minst varannan migg-berättelse här på bloggen skulle i månget annat land
1) få folk att bli rasande
2) få ansvariga riksdagsledamöter och ansvarig regering att gå i taket och kräva omedelbar förändring, helst för fem år sedan

Att svenska journalister ska klara att – eller vilja – ta till sig ens en bråkdel av de fakta och de autentiska inblickar som miggorna ger (och gett sedan slutet av 2007…) om för de flesta ”vanliga människor” helt okända galenskaper, kommer inte att ske i Sverige. För journalisterna har målat upp sin egen ”verklighet” och den frångås inte ens om sanning och fakta skulle slängas i deras ansikten. Men de, som har placerat sig själva och sina vänner på politiska listor och kommit in i maktförsamlingar i Sverige, borde som i sanna demokratier ta ansvar, inte bara kräva att andra EU-länder ska göra det. Och rannsaka sig: Finns det något land i EU, i hela världen, som ser Sverige som en förebild på asylinvandringsområdet och vill ha det som i Sverige i sitt eget land? Ett enda? Finns det?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Svenska ambassadanställda: ‘Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge.’

I åratal har miggorna gjort sig hörda på min blogg. Några anställda vid hem för minderåriga asylsökande och En socialsekreterare har också skrivit. Och en migga har berättat om förtvivlade samtal från socialsekreterare. Det är skrämmande berättelser, och hade i de flesta andra länder, troligen i alla andra länder och inte minst i våra nordiska grannländer, fått åtminstone någon att reagera. I Sverige bryr man sig inte. Eller är helt enkelt inkapabla att upprätthålla den lagstadgade, reglerade invandringen.

Nu har turen kommit till UD och ambassaderna att börja höra av sig. Ett tredje kritiskt och frustrerat mejl på kort tid från detta håll har nu nått mig. De två tidigare vågade inte låta sig publiceras ens anonymt… Så illa är det ställt i åsikts- och yttrandefrihetens Sverige. Så gott som alla som har viktiga saker att berätta är rädda! Läs och begrunda vad flera personer vid fyra olika svenska ambassader gått samman och undertecknat:

Vi har nu en ny regering och en ny riksdag där ett parti som är kritiskt mot invandringspolitiken är representerat. Det är inte märkligt att det är så. I snart tolv år har jag som skriver detta arbetat med invandringspolitik, dels på departementen i regeringskansliet, dels också provat på det i praktiken på Migrationsverket och på diverse utlandsmyndigheter (ambassader och generalkonsulat). Således tycker jag mig ha en ganska god överblick över läget inom invandringen till Sverige.

Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge. Jag vill nu bara dra några enkla exempel från de ansökningar som kommer in vid den ambassad där jag för närvarande arbetar.

Vi har stora mängder ansökningar om uppehållstillstånd för studier. Vi har så stora mängder varje år så att till och med etablerade länder som USA och England undrar varför. Det är naturligtvis inte utbildningskvalitén som avgör utan hur lätt det är att få uppehållstillstånd för studier i Sverige. Vi på ambassaden märker nämligen att mer än hälften av varje sökande till höstterminens studier i Sverige inte kan ett ord engelska, trots att deras papper visar på fullgjorda studier i såväl engelska som fackstudier. Och utifrån detta underlag beviljar Migrationsverket gladeligen uppehållstillstånd för studier trots att ambassaderna i regionen skriver att betyg m.m. inte kan vara riktiga (i ett av världens mest korrumperade områden).

Sedan har vi anhöriginvandringen från samma region. Tvångsäktenskap, referentpersoner med brottslig historik (numera slår inte Migrationsverket i misstanke- och brottsregistret för dem som vill importera personer från utlandet), skenäktenskap och mot sin vilja traffickade personer får nu alla uppehålls- och arbetstillstånd med verkets goda minne. Och många av dessa slussas sedan vidare till resten av EU-länderna, som har mer seriös invandringspolitik.

Var är seriositeten för de sökande som drabbas? Med dem som tvångsbortgiftes? Med de andra EU-länderna som får ta emot de oseriösa sökandena som Sverige släpper in? Hur blir Sveriges rykte som rättsstat? Och när ska detta sluta? Någon gång måste Sverige bli seriösa i sin invandringspolitik! Flum som visioner, som tydligen Migrationsverkets generaldirektör ägnar sig åt, hör bäst hemma i frikyrkan. Man måste se realiteten nu, väljarna har faktisk gett en signal åt politikerna att se över invandringspolitiken.

Personal från UD och Migrationsverkspersonal vid fyra olika svenska ambassader.

© Denna blogg.