Migrationsverket gissar – vad kan det annars göra?

Klicka på rutan för att ta del av dokumentet.

Att Migrationsverket omöjligt kan göra någon prognos över antalet migranter och asylsökande som tar sig till Sverige är fullt förståeligt. Verket har inte hanterat asyleriet och migrationen ansvarsfullt och korrekt under mer än ett decennium, och politiker från höger till vänster – liksom medier som rapporterat ofta okunnigt och ensidigt – har vägrat se verkligheten sådan den är under minst lika lång tid. Så det här är vad Migrationsverket kan säga idag då de – som de själva säger – ”släpper” sin verksamhets- och utgiftsprognos februari 2016:

OBS! Klicka på textrutan för mer information!

– Det går knappast att tala om en prognos längre, säger Anders Danielsson, generaldirektör på Migrationsverket. Framtiden bygger helt och hållet på politiska beslut och ageranden på EU-nivå och i Sverige.

Migrationsverket har redan nu över 7.000 anställda…

 

Handläggningstiderna kan för en del bli över två år, för andra något kortare. Om den gissningsprognos som Migrationsverket presenterar gällande antalet hitkommande under detta år (2016) ens är i närheten av att vara korrekta, så kommer de genomsnittliga handläggningstiderna givetvis att ytterligare öka.

 

Kommentar: Var ska alla dessa människor placeras? Redan nu mer eller mindre tvångsrekvireras diverse lägenheter (som skulle ha gått till äldre i Enskede, bara som ett exempel) och byggnader, och asylsökande placeras före långtida köande svenskar i bostadsköer. Blir statlig tvångsrekvirering av folks sommarstugor nästa påbud?

Kommentar: Var ska alltså alla dessa människor placeras? Och vad händer med de skattebetalande svenskarna och deras behov av bostäder?

Det finns inte plats i skolorna. Det finns inte lärare; lärarbristen är skriande. Det här går ut över landets egna medborgare och den redan dåliga utbildningen blir – om möjligt – ännu sämre. Sverige blir ett u-land på utbildnings- och kunskapsområdet. Att det är på god väg dithän märks redan nu på alla nivåer i samhället och om det blir ännu sämre (vilket det blir), så kommer svenska barn och unga att höra till en underklass vad gäller just utbildning och kunskap i världen.

Dessutom: Den redan odisciplinerade och stökiga svenska skolan där både våld, misshandel och sexuella trakasserier förekommer i en utsträckning som ingen hade kunnat tro var möjlig för tio år sedan, tillåts fortgå. Skolan blir ett helvete för alla dem som råkar ut för allt detta som är så främmande i en civiliserad rättsstat – såväl lärare som elever. Föräldrar kommer att börja kräva att få hemundervisa sina barn eller flytta från Sverige. I varje fall de som vill att deras barn ska slippa allt det som idag präglar allt fler skolor där många så kallade nyanlända placeras.

Det står var och en helt fritt att själv ta del av prognosen som länkas till i början av texten, och annat som Migrationsverket informerar om; att läsa kommentarerna här och på andra sajter och i andra medier och att bilda sig en egen uppfattning om den här utvecklingen som för alltid förändrar Sverige. Det är i själva verket synnerligen önskvärt att hela folket försöker sätta sig in i vad som sker eftersom den här enorma samhällsomvandlingen berör (eller kommer att beröra) varenda människa som bor i Sverige i deras vardag och på alla områden, alla plan, alla nivåer.

Uppskattar du texterna på bloggen?
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

© denna blogg.

 

”Nej, det stämmer inte! Barn får inte gratis skola!”

I inlägget Ytterligheters ytterligheter länkas till artikeln Goda nyheter att flyktingvågen toppar, i Dagens Samhälle, där det bland annat sägs:

Barn får gratis skola under närmare 20 år och kostar samhället massor. På kort sikt. Invandring följer samma mönster.

En bloggläsare, en svensk som sedan några decennier är bosatt i Tyskland och som jag i enlighet med nysvensk vokabulär kallar ”nytysken, brukar höra av sig ibland. Det har han gjort denna gång också, med anledning av ovanstående:

Nej, det stämmer inte! Barn får inte gratis skola! För barn har (i normala fall) föräldrar och dessa arbetar och betalar skatt. Som i sin tur betalar för skolan. Liksom skatten också betalar mycket annat. Som rättsväsendet, sjuk- och äldrevård, försvar, infrastruktur och så vidare. Det är så samhällen fungerar. Eller ska fungera.

Skolan kostar inte samhället massor, skolan är en del av samhället!

För allt som betalas med skatten hänvisar jag till Sveriges Budget. Eller är alla poster i den också ”gratis”?

Kommentar: Behövs inte.

© denna blogg.

”Jag tycker att man ska ha sina traditioner kvar, det är traditioner som berättar om själva landet och landets historia.”

I programmet Vi firar inte jul i Sveriges Radio P1 som sändes den 3 januari, verkade det som om reportern gjorde vad hon kunde för att, hos de medverkande barnen och ungdomarna som intervjuades, locka fram negativitet och uttalanden om att de känner sig ”kränkta” och att det varit jobbigt för dem i skolan när andra firar jul och de inte gör det. Men hon kammade noll, trots både ledande och tendentiösa frågor. Barnen var lugna och trygga och mycket välformulerade i sina svar och det gick inte att hitta några kränkta offer här, hur gärna man eventuellt än hade velat det.

Barnen och ungdomarna (Jehovas vittnen och muslimer) var kloka och sunda och det de svarade på reporterns frågor måste ha varit något helt annat än reportern fördomsfullt hade väntat sig och verkade ha hoppats få höra. Att barnens svar kom med i programmet kan bero på att det inte hade gått att göra ett halvtimmeslångt program om man klippt bort de icke-förväntade svaren och försökt klippa ihop programmet på ett mer tendentiöst sätt än det nu kunde klippas ihop till. Materialet hade troligen inte räckt till en halvtimme om man tagit bort vad de medverkande faktiskt sa… Notera också, att i presentationstexten på SR:s sajt finns de flesta av nedanstående uttalanden inte med, utan enbart det lilla som reportern kunde extrahera som verkade vara i linje med vad hon själv tyckte – eller trodde att hon skulle få höra… Här är några citat ur programmet, som man kan hoppas att många lyssnar på. Det är först tre syskon, som är Jehovas vittnen, som berättar och svarar på frågor, därefter några muslimska syskon och kusiner.

Alessandro, 13 år: Jag tänker att andra firar jul men det gör inte vi. Det är inte någon jättestor grej för mig. Man känner sig annorlunda men på ett bra sätt. Man känner sig speciell på något sätt.

Bianca, 11 år: I stället för att sjunga julsånger brukar vi få göra andra saker i musiken, jag och min kusin.

Emilia, 8 år: När de andra sjunger julsånger så får vi alltid gå och göra något annat i ett annat rum. Jag känner mig i alla fall bra i skolan, även fast det är jul, för att många lärare respekterar min religion.

Emilia, 8 år, på reporterns fråga om många undrar varför hon inte firar jul: Nej, Men ibland frågar de ”Varför vill du inte fira jul? Vill du inte det eller inte?”. Då brukar jag svara: ”Nej, jag vill faktiskt inte fira jul. Jag vill inte det för ingen i min familj firar jul och jag vill då inte det.

Inget av de intervjuade barnen hade lidit av att en majoritet julpysslar och firar jul. Inget av barnen hade tvingats delta i julförberedelser i skolan. Endast i ett fall hade en okänslig lärare försökt kräva att ett av barnen skulle vara med och sjunga julsånger vid något tillfälle, men det stoppades av en annan lärare innan skadan så att säga var skedd..

Sedan talar reportern med muslimska barn, lika kloka och sansade som de tre syskonen som är Jehovas vittnen. De här barnen och deras familjer deltar i vissa julpräglade aktiviteter hos föreningen Verdandi.

Donya, 11 år om vad julafton är för henne: Det är som en vanlig dag. Jag brukar ibland gå till Verdandi och äta julbord. Det är en helt vanlig dag,  fast roligt!

Maryam, 18 år, om hur hon brukade gå till Verdandi när hon var yngre: Fastän vi inte firar jul så var vi ändå på Verdandi och hade kul. Vi firade med dem. Nu brukar vi ändå gå förbi och önska dem som jobbar där god jul. Mina föräldrar jobbar där och personalen är faktiskt jättejättetrevlig och de välkomnar alla, oavsett religion.

Speciellt här i Sverige så blir ingen tvingad till någonting i skolan. Vill du göra det (delta i julfirandet) så får du göra det. Vi har ju många kristna kompisar från Irak som också firar jul så man går ju hem till dem och är med dem. Man delar glädjen med dem. Det tycker vi är viktigt. De kommer till oss och delar glädjen när vi har vår Eid.

Om mina småsystrar skulle vilja ha julklappar för att de blir ledsna när de ser andra i skolan som får det, så säger vi inte: ”Nej, du får inte!” Tvärtom. Vi kan gå och köpa och vi kan ge dem, så att de också firar.

Jag vill inte gå in på religion- och politiksnack, men det finns folk som överdriver islam: ”Du får inte äta det här, du får inte göra det där, du får inte gå på det här” och att det är oacceptabelt inför Gud. Så tänker inte vi. Gud sa inte: ”Dela inte glädje med folk som inte har samma religion som du”. Därför försöker vi dela glädjen med andra. För från början så är vi ju människor allihop, så vi borde komma överens och glädjas med varandra.

Delian, 18 år: Jag gillar att testa andra traditioner och så. Vi gick till Verdandi med våra kompisar som är kristna från Irak och Syrien, så de firar jul. Jag är jättenära kompis med två kristna. Vi har alltid sagt att om du accepterar min religion så accepterar jag din. När de firar jul så delar jag deras glädje och när vi har Eid är de med mig och vi har roligt.

Reportern frågar hur ungdomarna tror att det hade varit att bo på en ort där alla andra firar jul.

Delian, 18 år: Här i Sverige spelar det ingen roll var man är, man blir ändå accepterad som man är. Firar man inte jul så påverkar det inte, man ska inte se ner på dem. Det är det som är så bra. Det spelar ingen roll var du är i Sverige, det är samma överallt.

Noor, 11 år: Vi brukar faktiskt dansa runt granen ibland i skolan. Om hela skolan gör det, varför ska inte jag också göra det, det är i alla fall något roligt. Men samtidigt fjantigt.

Och här säger en av ungdomarna något av det allra viktigaste, något som uteochcyklar-svenskar, som i sin iver att vara till lags gör helt fel när de tonar ner sina egna traditioner, måste lyssna på och ta till sig:

Delian, 18 år : Man ska inte ta bort traditioner! Det är det sämsta man kan göra.

Som sagt: Det var befriande, och förmodligen ungefär som människor av alla de härkomster (utom pk-journalister och ängsliga fingret-i-luften-politiker) tycker, att höra de här barnen och ungdomarna! Och när reportern tar upp frågan om hur mycket av religiös tradition som ska få finnas inom skolans ramar och om det är det okej med kristna julpsalmer och andra inslag, svarar de som varje normalt funtad människa skulle göra.

Delian, 18 år: Alla har traditioner och det är det man uppskattar. Traditioner händer ju någon gång per år, dem ska man inte behöva ta bort. Alla länder har traditioner! Det är fel att ta bort dem här. Sverige är jättebra, de har rättvisa mot allt. Men när det gäller traditioner så går de över gränsen. Sverige är liksom inte Sverige då, det är inte ett land längre. Ett land ska ha sina traditioner, det ska ha allt som ett land har. Det är fel om man skulle ta bort det på grund av att någon känner sig kränkt eller någonting sådant.

Jag tycker det är jättemysigt, faktiskt (svar på reporterns ledande fråga om hon inte tycker det är jobbigt med alla julförberedelser i skolan)! Det är jättekul att få vara med och testa allting.

Maryam, 18 år (inte helt säker på om det var hon): Jag tycker precis som min kusin att det är fel att man tar bort dem. Sverige har ju levt med sina traditioner i många år så jag tror inte… Bara för att det kommer in flyktingar från andra länder som kommer för sin framtid… Jag tror att vi måste acceptera det, vi som kommer från ett annat land. Lika mycket som om svenskar skulle komma till mitt hemland så tror jag att de också skulle acceptera hur det är där. Jag tycker att man ska ha sina traditioner kvar, det är traditioner som berättar om själva landet och landets historia.

Noor, 11 år (om att svenskarna inte vet så mycket om Eid): Det är ju en islamisk grej och vi bor ju i Sverige! Det är ju deras traditioner och vi är inte tvungna att vara med men det är ändå roligt. Vi har bott här länge, men de har inte sett hur vi gör vid våra högtider (”våran tradition”). Men det är inte någon svensk tradition.

Lyssna själva på hela programmet och gläds över att de här barnen och ungdomarna formulerar egna, tydliga tankar och ståndpunkter och kan uttrycka dem väl. Oavsett vad reportern från Sveriges Radio möjligen önskar att de ska säga. Det finns hopp om framtiden när man hör människor – unga! – i Sverige som inte går den så typiskt svenska ”kränkthetens väg”!

Några lästips:
Ett ”Allasland” blir ett ”Ingensland” – 11 augusti 2008
Svenskarna verkar tappa allt fler kompasser – 11 maj 2011
Finlands statsminister: ”Tolerans betyder inte att man lägger ner sina egna traditioner av artighet gentemot andra traditioner. Ingen i den här världen gör på det sättet.” – 12 juni 2012

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Finland: Den nationella skolfreden utlystes i Björneborg idag

Den nationella skolfreden utlystes i Björneborg idag, onsdag. Temat för läsåret är att uttrycka sina egna åsikter och uppskatta varandras olikheter. Texterna är skriva av eleverna själva. Det är den 23:e gången som skolfreden utlyses. President Sauli Niinistö och hans fru Jenni Haukio är evenemangets beskyddare.

Skolfreden har utlysts varje år sedan år 1990. Skolfredsmodellen, som har skapats i Finland, är unik och den har spritts också till andra europeiska länder såsom Estland, Grekland, Spanien och Polen. Idén med skolfredsprogrammet är att åstadkomma en skoldag och ett skolår som är trygga i psykisk, fysisk och social bemärkelse. Det centrala är skolelevernas andel i processen. Målet är att främja samhörighetskänslan och en god atmosfär i skolan.

Läs mer om den finländska skolfreden.

Sverige: Från tryggt välfärdsland till otryggt ofärdsland på två decennier.

Från tryggt välfärdsland till otryggt ofärdsland på två decennier. Sverige. På alla områden blir Sverige i stadig takt ett sämre och mer otryggt land att leva i. För väldigt, väldigt många. På samhällsområde efter samhällsområde, inom myndigheter, i politiken, inom rättsväsendet, sjukvården, skolan – överallt ser vi en mycket omfattande och oerhört snabb nedgång, försämring, rentav förfall och haveri. I Sverige. Här några exempel – korta och schematiska. Var och en kan googla och ta del av mycket mer ingående material om varje område som tas upp här.

Korruption
Mut- och korruptionsskandalerna i Göteborg och Leksand m.fl ställen har beskrivits ingående i Uppdrag granskning och i mängder av andra medier. Ekonomiska märkligheter i Solna har tagits upp. Slöseriombudsmannen visar i en strid ström på slöseri med skattemedel där korruption eller korruptionsliknande beteenden ingår som en självklar ingrediens. På DN Debatt under rubriken ”Svenskar misstror offentliga tjänstemäns ärlighet” kan man bland annat läsa följande:

När fler människor uppfattar korruptionsproblem skadas tilltron till demokratin. Här avviker Sverige från de övriga nordiska länderna: Jämfört med Danmark, Finland och Norge misstror svenskar i större utsträckning offentliga tjänstemäns ärlighet. Studier visar bland annat att 9 av 10 svenskar tror att offentliga tjänstemäns bemötande beror på personliga kontakter, en anmärkningsvärt hög siffra internationellt sett. Mönstret går igen i flera undersökningar.

Arbetsförmedlingen
Vuxna människor som söker jobb tvingas sitta och syssla med dagisaktiviteter eller andra fullständigt meningslösa påhitt inom det s.k. Fas3, i stället för att aktivt söka jobb. På ett alldeles utmärkt sätt beskrivs tillvaron i dessa Fas3-läger av musikern, skribenten och mycket annat, Pentti Salmenranta, i denna visa skriven av honom själv under hans tid i Fas3:

Sjukförsäkringen
Man skulle stävja sjukskrivningsfusket och att man kunde vara sjukskriven i princip hur länge som helst, vilket var katastrofalt för landet, finanserna och även för många människor som slentrianmässigt var sjukskrivna.

Hur blev det? Jo, man gick från en ytterlighet till en annan och det slog över lika hårt åt andra hållet. Nu ska också människor som ligger till sängs med dropp eller har obotlig cancer och andra mycket svåra sjukdomar, ut och söka jobb. En ung man, döende i cancer, fick av Försäkringskassan krav på intyg om när han beräknades avlida… (Försäkringskassan kräver dödsintyg av cancersjuka. SVT 26 februari 2013). Även här kan en del av galenskaperna illustreras av den galghumoristiske Pentti Salmenranta, i en visa skriven och framförd av honom själv:

Skolan

Finlands ambition – som man uppnått – till vänster. Sveriges ambition –  som man inte uppnått – till höger.

Ja, vad ska man säga? Alla vet ju att skolan är mycket långt ifrån det mål som svenska politiker ofta framhåller: ”Vi ska ha världens bästa skola!”. Svenska elever halkar för varje gång som kunskapsutvärderingar görs bland OECD- och andra länder, allt längre ner på kartan och ligger nu, vad gäller kunskaper förmedlade av skolan, under genomsnittet. Här finns en rapport – Seminarium på Finlands ambassad om ”det finska skolundret” – om de stora skillnaderna mellan skolväsendet, utbildningen och kunskaperna i Finland respektive Sverige. Finland ligger år efter år i topp i alla kunskapsmätningar som görs och Sverige kunde ha haft en hel del att lära sig av Finland. Nu är det för sent, Sverige är inte längre en kunskapsnation, kunskap och allmänbildning värdesätts inte, språket förflackas och tillåts förflackas, lärarutbildningen är alldeles för dålig.

Asylinvandringen
Även här ser det helt annorlunda ut i Sverige än i något annat land. Bland sina nordiska grannländer sticker Sverige ut som en elefant bland myror. Det är bara att ta del av Migrationsverkets statistik och jämföra den med andra länders och att ta del av tidningsartiklar och radio- och tv-inslag för att förstå, att den stora inströmningen av människor från utomeuropeiska länder som ska slussas genom en dyr asylprocess och under lång tid försörjas av skattebetalarna i Sverige, medför gigantiska kostnader och stora problem. Att tillåta människor (mellan 90 och 95 procent!!!) att ansöka om den stora förmån som det är att få uppehållstillstånd i Sverige utan att ens styrka sin identitet, nationalitet och asylhistoria, är förödande. Och att genom lagstiftning om skola och sjukvård nästan uppmuntra dem som bryter mot lagen och stannar kvar när de fått beslut i sista instans om att de ska lämna landet, är groteskt. Liksom att Polisen av högljudda debattörer störs i sin uppgift att söka efter människor som vistas illegalt i landet! Mer om allt detta kan man bland annat läsa här på bloggen eller sammanfattat i Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar.

Arbetskraftsinvandringen
Migrationsminister Tobias Billström menade och ville väl och det var en riktigt fin idé på papperet som inte blev lika fin i verkligheten. Inte så fin som man hade hoppats att den skulle bli… Det finns givetvis goda sidor med lagen, och om den följdes skulle den vara alldeles utmärkt. Men det stora problemet är att svenska myndigheter inte följer upp och stoppar missbruket som allt mer har brett ut sig på det här området. Och som vi var en del som förutsåg och visste skulle inträffa när lagen började gälla…

Den 12 juli 2011 skrev till exempel en migga under rubriken Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.bland annat:

Tillstånd har beviljats arbetstagare där arbetsgivaren är försatt i konkurs eller inte har någon aktiv verksamhet, och kiosker som av någon outgrundlig anledning ska ha en handfull anställda på en gång. Oavsett hur jobbigt det är för dem som arbetar med dessa ärenden så har hanteringen hittills varit att stämpla och bevilja. I SVD Näringsliv den 23 juni fanns en rätt avslöjande artikel om bluffinvandring från Kina – Bluffbolag fick hjälp av Invest Sweden. Sedan är det också så, för riktighetens skull, att när väl Migrationsverket har utfärdat tillstånd så finns idag inget bra lagstöd för efterkontroller – man får vänta och se vad som händer när arbetstagaren söker förlängning av sitt tillstånd. Vilket kanske inte händer. Eftersom personen då är försvunnen.

En annan migga skriver den 18 mars 2013 under rubriken Var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera bland annat:

En syrier berättade för mig idag att det kostar 50.000 kronor att få ett arbetstillstånd med ett fejkat jobb. Gammelmedia vill förstås få det till att det handlar om elaka svenskar som lurar utlänningar, men det är en ömsesidig överenskommelse parterna emellan. ”Arbetsgivaren” får sina pengar och ”arbetstagaren” får sitt uppehållstillstånd.